Helsingör

Tioåringen hade en Helsingörsresa innestående sedan länge och nu hade han pratat ett tag om att han ville åka dit med mig. Inte mig emot och att han var med på att göra det till en geocachingtur var extrapoäng :-)
Nu blev det läge att göra den där resan - gpsen laddades med koordinater och med en papperskarta i fickan och matsäck i väskan så var vi redo att ta oss till färjan.
 

Kul men lite läskigt att åka båt tyckte sonen.
 
Lunch intogs vid en fontän och i strålande solsken, det var många som hade gått man ur huse för att ha picnic där. Vädret höll i sig hela dagen och det var precis perfekt för långpromenad med shopping och geocaching.
 
Det blev en hel del loggningar på danska sidan och trots att jag varit i Helsingör väldigt många gånger så har jag aldrig sett så mycket av stan som den här dagen. Det är nog det roligaste med geocaching; att man får se så många platser som man kanske aldrig hade besökt annars. Ofta får man veta en del om platsens historia eller liknande på köpet.
 

Det blev också tillfälle att besöka slottet, sola i hamnen och titta på den nya (för oss iaf) statyn "Han".
 

Den har funnits på plats ett par år om jag inte minns fel och den här sjömannen i blankpolerat stål var väldigt på tapeten när den sattes dit. Dels för att det är en naken man (till skillnad från Lilla sjöjungfrun i Köpenhamn som ju är kvinna) och dels för att den är så "modern". Jag gillar den!
 

Vi promenerade drygt en halvmil och var allt lite möra i benen när vi till slut gick på färjan tillbaka till Sverige igen. En fantastisk dag och ett fint minne för oss båda.
 
Vill man veta mer om geocaching eller följa våra äventyr inom sporten så kan man läsa mer på http://geocachers.se/
 

Fredagsutflykt

I morse som kom äldsten på att han hade en lapp om ett föräldramöte som skulle skrivas på och lämnas in idag. Ok, ingen fara, jag skrev på lappen och lämnade den på köksbänken. Men vad hände sen?! Jo, tvååringen klättrade upp och snappade åt sig svarstalongen jag just fyllt i varpå hon åt upp halva :-/ 
Och så undrar folk varför vi inte har husdjur?!
Sonen tyckte det skulle vara pinsamt att lämna in den biten som var kvar och hävdade att läraren säkert inte skulle tro honom om han sa att lillasyster ätit upp resten. Det blev till att lämna svar via mail.
 
När skolbarnen kommit iväg så bestämde vi oss för att göra en utflykt trots allt och det var inte svårt att övertala barnen att vi skulle på geocaching. Ryggsäcken packades med fika och koordinater för lämpliga barncacher och så körde vi iväg. Det var kallt ute men rätt soligt - helt ok utflyktsväder för att vara vinter.
 
I ett ihåligt träd gjorde vi första fyndet.
 
 
 
Barnen bytte till sig ett näbbdjur i plast samt ett Hello Kitty-halsband och så la vi armband, Pokemonkort och en reflex i lådan.
 
Ytterligare en cache togs innan vi satte oss för att fika i solen. Vi hade en stor termos med varm choklad med oss och det var precis vad som behövdes en dag som denna. Chokladen var fortfarande rykande het men jag hällde över i barnens vattenflaskor så svalnade den till lagom temperatur rätt snabbt. Lite ostmackor och sockerkaka blev det till.
 

Gräsänderna skulle så klart matas också. Som tvååringen så klokt sa: "Man måste dela med sig!"
 

Sedan var det dags att bege sig hemåt för att börja hämta upp barn från skolan.
Mina föräldrar kom på fika och morfar hjälpte bla till med att stänga ett fönster som svällde medan jag vädrade häromdagen.
 
Barnen hjälpte till att baka pizza och nu så har vi fredagsmys. Det är Fångarna på fortet på tv och det är inte direkt det mest intressanta man kan se tycker jag, men mellanbarnen gillar det och hejar på olika lag.
 
Ikväll ska maken hämtas upp på tågstationen, sent som attans. Det är bara ett par veckor sedan han var hemma senast men det känns som en halv evighet sedan. Förr trodde jag aldrig att jag skulle klara av att vara själv hela veckor men se man vänjer sig snabbt vid det mesta! Det ska dock bli trevligt med lite vuxensällskap och det finns ju alltid tusen småsaker som behöver dikuteras och gås igenom innan han drar iväg på jobb igen. Kanske vi hinner gå ut och äta ihop någon kväll men det är väl att ta i förstås.
Annars kanske jag ska passa på att dra iväg på något kul helt själv också när jag för en gångs skull har möjlighet till det :-)

Event och kvalitetstid med maken

För första gången någonsin så skulle jag och maken vara iväg tillsammans, barnfria, från tidig morgon till sen kväll. Vi packade kvällen innan och det var allt lite nervöst. I det här huset vet man liksom aldrig och man kommer att kunna genomföra det man planerat eller inte. Som i alla barnfamiljer (och för de utan barn med för den delen) så är det så lätt hänt att någon blir sjuk och sen har vi ju ett barn som liksom kör sitt eget race och där får vi andra rätta oss efter dagsläget.
Mina föräldrar som skulle agera barnvakter anlände tidigt och jag och maken kom iväg, om än lite senare än det var tänkt, och anlände till Mega Sweden FAD 2014 i Hässleholm strax efter öppning. FAD står för Fumble After Dark och eventet var en mässa/träff i ämnet geocaching.
Vi har ju bloggat i ämnet ett tag nu och redan de som scannade våra inträdesbiljetter hade koll på vilka vi var. Det har ju aldrig hänt att någon har känt igen mig som "den där som bloggar om vardagen i en storfamilj" så att bli igenkänd av främlingar pga en sport man är engagerad i är en helt ny erfarenhet. Det ser ut som att vi har fått sponsorer också och det är ju inte helt fel.
Under dagen var vi på föreläsningar och lärde oss en massa nytt, handlade lite tillbehör och blev inspirerade av andras geocaching-äventyr.
 
 
Någonstans efter lunch fick jag ett lite ledsamt meddelande från äldsten att det inte gick helt friktionsfritt därhemma. Jag funderade lite över om vi skulle avbryta och åka hem, men mormor tyckte vi kunde stanna så vi blev kvar och försökte njuta av resten av dagen också. Framåt kl 17 började jag bli trött, det hade varit en intensiv dag och oron för hur det gick hemma fanns hela tiden i bakgrunden. Men så blev det dags för den största anledningen till att vi var där: Vi skulle ju ut och "fumla" i mörkret! Mörkercaching är lite speciellt då man är hänvisad till ficklampornas sken, det är liksom inte alltid så lätt ens i dagsljus.
 
Så kom då tidpunkten då det släpptes koordinater till en hel radda äventyr av olika slag - portarna gick upp och många hundra människor vällde ut i långa rader, utrustade med pannlampor, ficklampor och strålkastare. Humöret var på topp hos alla och jag kan inte nog beskriva upplevelsen av att vara en del i det. Vi bubblade av skratt resten av kvällen! Mitt ute i mörkret träffade jag dessutom på en god vän som blivit lite sugen på mörkercaching och bara tanken på att få dela erfarenheten med ytterligare någon "hemifrån" höjde nivån ännu mer.
I fyra timmar följde vi reflexspår (nära nog till världens ände), lyssnade efter gömda högtalare, pratade med folk från Finland, Danmark och Tyskland, sökte fågel, fisk och allt däremellan. Hela tiden med hundratals ljuskäglor svepandes genom mörkret. Det såg inte klokt ut och jag undrar vad lokalbefolkningen tänkte om det hela.
 
Lappar uppsatta runt om i Hässleholm.
 
Vid återträffen var vi trötta, nöjda och glada och vägen hem gick lätt.
Det var en fantastisk dag och jag är tacksam dels för att jag fick en dag tillsammans med min man (vi åt tom på restaurang vilket kunde ha varit romantiskt om det inte vore för att vi kastade i oss maten på 20 min för att hinna klättra lite extra i vägskyltar eller krypa runt i brännässlor) och dels för att vi verkligen fick grotta ner oss i totalt nörderi. Hur ofta får man det som vuxen?!
 
Gårdagen försvann nästan som i en dimma. Det känns lite som när man var yngre och gick på konsert eller festival - man blir fullproppad med nya intryck och upplevelser och sen känns det som att man åkt genom en mangel. Det tar tid för hjärnan att processa allt man varit med om!
Vill ni läsa mer om eventet eller geocaching så kika gärna in på geocachers.se
 
Jag har insett att det här var första och sista gången vi kunde åka hemifrån tillsammans. Det går helt enkelt inte. Mina föräldrar är toppen och barnen avgudar dem - men de kan inte både agera assistent åt ett barn med särskilda behov OCH förväntas ha hand om sex syskon samtidigt. Nu har vi provat i alla fall och vi vet var gränsen går.
Ibland (dock inte ofta) slår det mig med full kraft vilka begränsningar vi har och det blir extra tydligt att vi aldrig kommer att kunna göra sådant som andra kan. Samtidigt så har vi klarat oss i nästan 15 år utan att åka bort en hel dag själva och vi har ju överlevt det också. Det finns mycket annat i livet som gör det värt allt.
Man får inte värre prövningar än man klarar av och vi är välsignade med så mycket ändå. 
 
Jag har fortfarande helt galen träningsvärk! Vi gick nog inte mer än 1,5 mil i lördags kväll (utöver dagens övningar) men vi höll bra tempo så det kanske var det som gjorde det. Vaderna ömmar vid varje steg och ändå längtar jag ut till nästa långvandring.

Helg, sjukhusbesök och scrapbooking

Titeln säger egentligen allt.
Mina föräldrar är tillbaka från sin utlandssemester så i lördags tog vi oss en promenad dit för att fika och se på semesterbilder.
 

Söndagen var fullbokad från början till slut. Tioåringen hade bowlingtävling på bortaplan så han och maken var där större delen av dagen. Det gick jättebra även denna gången och sonen slog nytt personligt rekord. Han klagade lite halvhjärtat när han kom hem över att när han spelar så bra så förlorar han handikapp... Jag är urkass på sport själv och det enda jag kan minnas att jag någonsin tävlat i det är ballroom -och latindans och där fanns liksom inte sådana problem! Vad jag hör är att han är bra på det han gör och det kan liksom inte bli dåligt att det går bättre och bättre.
 
Igår var det också Earth Cache Day i geocachingvärlden. En earthcache är en specialare som kan loggas på en del geologiskt intressanta platser världen över genom att man läser på och svarar på frågor. Låter ungefär lika nördigt som det är och eftersom vi är seriösa geocachare så har det här datumet stått uppskrivet i kalendern länge. Maken fick i uppdrag att ta sig till en nationalpark och på rätt koordinater läsa på om skorpvlav, frostbristningar och horster. Om jag får säga det så blev det lätt förvirrat innan vi strax före midnatt fick godkänt och därmed en virtuell medalj.
 
 
Idag har vi som vanligt varit på öppna förskolan. Vår bil krånglar lite, för tusen-femtielfte gången, så jag och de små fick skjuts dit så maken kunde ta bilen vidare till verkstaden medan vi fikade och hade sångsamling med stora och små bekanta.
 
I väntan på pappa...
 
Hem och vända för att sedan hämta upp fjortonåringen på skolan och ta honom till ortopeden för omgipsning av armen. Förra måndagen när han gjort sig illa så var han så svullen och de var osäkra på hur pass illa frakturen var så nu skulle de göra om röntgen och rubbet.
Benet i handleden var inte helt av utan har en spricka rakt över på tumsidan. Han är fortfarande svullen och har ont så det blev till att ha gips där ett tag till. Den här gången fick han välja färg (man kan tom få glitter i gipset) och då blev det så att han nu har en underarm som lyser i neongrönt. I morgon kommer väl tjejerna i klassen att rita hjärtan på det igen.
I morgon ska han förresten iväg på klassläger, de ska tälta ute i skogen allihopa. Just nu har de ett projekt i samband med hemkunskapen att de ska turas om att laga mat till klassen för en viss summa pengar (bra lärdom av flera anledningar!) så där ute i skogen ska min son och två andra göra hamburgare till hela klassen. Jag med min bacillskräck (och ett par livsmedelshygienkurser i bagaget) ser framför mig hur han kladdar med köttfärs ihop med gipset och begränsade tvättmöjligheter. Lite fånigt jag vet, han är inte tappad bakom en vagn heller. Men ändå.
 
När vi kom hem från sjukhuset så la jag mig på soffan med en bok och hann slumra till när det plingade till i telefonen. En vän undrade om jag ville hänga med på scrapbookning-kväll. Jag tittade på klockan och insåg att jag då skulle vara på plats inom 45 minuter; kollade av med maken som precis börjat med middagen att det var ok, en ren tröja, lite extra spackel i ansiktet och så iväg :-)
Jag har aldrig provat på scrapbooking förut - inte mer än att stansa nån blomma och limma det på ett kort - men det var hur kul som helst! Jag lärde mig bla göra små gå-bort-presenter i form av en liten låda för värmeljus och kortficka. Det fick bli bokmärken i mina också.
 
 
Nu när jag vet hur man gör så kommer det att bli fler. Varenda kotte kommer att få dem i åratal :-)
Det fanns ju massor med rätt enkla saker man kan göra och jag ser fram emot fler scrapbooking-kvällar framöver. Jag gillar ju att pyssla och det är extra roligt att kunna ge bort något man har lagt ner lite tid på. Nu har jag fått massor med idéer inför julen också så det kan vara så att jag behöver göra ett besök på Panduro inom en snar framtid.

Fredagshike

Fredagarna är den enda dagen i veckan då ingen har aktiviteter utanför skoltid, alltså försöker jag få det att bli min "hike-dag" då jag kan ge mig ut på långvandring om jag sticker före 08.30 och inte behövs hemma före mellanmålstid. Idag kom jag iväg på utflykt - det blev 1,2 mil i skogen och temat var geocaching förstås.
  
Skorstensformationer 
 

Trots att det inte var så lång sträcka så tog det nästan 6 timmar (kuperad terräng - backe upp och backe ner).
Vill man läsa mer om dagens utflykt så finns det på geocachers.se
Jag har redan galet ont i benen så jag vill inte ens tänka på hur det kommer att kännas i morgon!
 
Förresten, är det någon som vet vad det här är för typ av holk?
Vid första anblick ser det kanske ut som vilken annan holk som helst, men den är jättestor. Det måste vara en rovfågel av något slag väl? Jag kan inte sånt där så är det någon som vet (eller har en bra gissning) så säg gärna till!
 
När jag kom hem så trodde jag nästan att en bomb hade briserat i vardagsrummet. Det vete sjutton vad hemmavarande del av familjen hade gjort när jag var borta men det resulterade i alla fall i att jag fick börja med att städa innan jag kunde med att ställa mig i duschen. Jag blir skogstokig när det är prylar precis överallt men det är ju lite som de säger; Att städa när man har småbarn är som att skotta snö i snöstorm.
 
Vår tvååring, alias Huliganen:
 
 
Det är inte hon som står för allt bus här hemma numera, inte riktigt allt i alla fall. Vid det här laget har hon lärt upp lillasyster så bra att även hon kan öppna barnspärrarna på en del skåp och dessutom klättrar Pluttisen upp på stolar och bord så lätt som ingenting. När den ena ger upp tar den andra vid. 

Nu ska jag gå och göra mig en STOR kopp té och tycka lite synd om mig själv för att jag har träningsvärk (fast bara lite, det är ju något självförvållat).
En bra film också så är min fredagskväll klar.
 
 

Hela veckan på en gång

Det blev ju nästan lite kul det där att jag skrev om att jag tänkte äta extra ingefära för att hjälpa upp immunförsvaret och så går jag och blir sjuk nästan direkt :-)
Jag är sjuk 2-3 gånger om året, max, och samma för övriga familjen. Jag har förstått att det är ganska lite, man läser ju om familjer som får nåt i huset var och varannan månad. Jag tackar min bacillskräck för att vi håller oss friska. Egna hand-handdukar som byts ofta, inte blanda tandborstar i samma muggar och förstås egna tandkrämstuber, hålla sig borta från andra som är sjuka osv.
Nåja, jag slapp halsont och sånt trist den här gången - det räckte så bra med feber och ont i bihålorna. Just den där hängigheten är det som tär mest tror jag, det är ju sällan man kan ligga kvar i sängen och kurera sig utan det är till ändå att ha mat på bordet, skjutsa hit och dit oavsett hur man mår. Maken har nämligen också varit sjuk men jag bestämde enväldigt att det var lite sämre med mig så han fick dra största lasset, den här omgången.
 
I tisdags morse kände jag mig lite öm i lederna, ett tecken på att det var något på gång i kroppen. Envis som jag är så tänkte jag inte låta det stoppa mig utan jag drog iväg på en milslång vandring i skogsterräng. Det var bara 2 plusgrader när maken släppte av mig vid startpunkten men jag var hyfsat påpälsad och fick upp pulsen rätt snabbt också.
 
Läs mer på geocachers.se
 
Jag hann inte mer än hem och sätta mig ner så blev jag så ofantligt trött så jag la mig på soffan en stund i väntan på att skolbarnen skulle hämtas. Efter det kom jag knappt upp igen utan fick feber och var snuvig och matt i flera dygn.
 
Igår var första dagen då jag var tillbaka på benen och efter en dusch och riktiga kläder så kände jag mig som en människa igen.
På kvällen lämnade jag av 5 stora blå Ikea-kassar med barnkläder och leksaker till en loppis som skulle gå av stapeln idag. Nu i eftermiddags så hämtade jag upp det som inte blivit sålt och först tyckte jag att jag fick med mig precis allt tillbaka men det saknas nog en hel del. På måndag ska jag svänga inom lokalen och hämta upp mina pengar och det ska bli intressant att se vad det slutade på, typ vad som helst mellan 200 och 500 kr är min gissning. Ganska dåligt men det är ju pengar det också. En del av sakerna hade barnen rensat ut från sina rum så det blir en extra slant i fickpengar till dem.
 
Jag har haft barnen till att gå igenom vinterkläderna. Fem barn har redan ytterkläder så de klarar sig, bara att bocka av på listan! Några overaller som tidigare passat de två äldsta flickorna passar i år "ett steg ner". Den som spar hen har :-)
 
Syskonmatchning. Fröknarna Bus!
 
Jag tänkte slänga in ett boktips också, det har blivit några böcker lästa den här veckan. Den här boken är bra. Bra i den bemärkelsen att den är välskriven och oerhört spännande, en riktig sträckläsningsbok! Samtidigt så är det kanske så att just det här är en bok man INTE vill läsa. Ni förstår kanske strax varför:
 
 
Gå sönder, gå hel - Sofia Nordin
En kvinna befinner sig på flykt. Med ett litet spädbarn tätt tryckt mot sitt bröst gömmer hon sig i en sommarstuga. Men oron över att bli upptäckt gör att hon liftar till Stockholm där hon lever som hemlös under några allt kallare månader.
Parallellt löper en annan berättelse om en kvinna som lever radhusliv med man och två barn. De har träffats på internet och skapat sig sin lilla idyll.
Så småningom går berättelserna ihop. Det finns ett före och ett efter.
      - recension från Adlibris.se
 
--------------------------------------------------------------
Boken består alltså av två helt olika berättelser som man pendlar emellan. Den ena handlar om en kvinna som flyr med ett barn. Man förstår rätt snabbt att barnet inte är hennes eget, att hon är psykiskt sjuk och kanske inte heller så väl lämpad att ta hand om ett barn. Den andra handlar om en kvinna som kämpar dagligen med att leva ett så perfekt liv som möjligt. Hon vet att hon behöver glömma något men vill inte minnas varför och hon gör allt för att hålla sig på rätt sida verkligheten.
 
Man vet vartåt det lutar men man våndas och läser vidare. Det är ju så svårt att läsa böcker där barn är inblandade och det här var inget undantag. Jag avslutade sista sidan med tårar i ögonen och en stor klump i magen. Berättade lite för maken om boken och han klarade knappt av att höra det. Det är en bladvändare och jag beundrar författarens förmåga att skriva och beskriva. Vill man utsätta sig för att läsa boken så fine - jag har varnat!
------------------------------------------------------------- 
 
Nu ska jag läsa en stund i en helt annan bok, Råna är guld (fortsättningen på Kaffe med rån) av Catharina Ingelman-Sundberg. Jag var inte ens så förtjust i den första boken om "Pensionärsligan" men jag behövde något humoristiskt - om än lite töntigt- att läsa nu.
 

Lite geocaching och annat

Igår hade vi en lite väl hektisk förmiddag. Före kl 13 hade vi dragit igenom tennisträning för fyra barn, hårklippning, bakning av två sorters kakor, förberedelse av middagen, strykning av skjortor, ett barn till kalas...
Sen lugnade det ner sig och vi fick erbjudande om barnpassning för att åka på geocaching tillsammans jag och maken, något som vi nästan aldrig har möjlighet till annars. Vi hade inte hunnit förbereda oss för det så i stället för att åka på någon runda där man faktiskt behöver vara två så blev det att vi åkte runt och loggade lite spridda cacher hyfsat nära.
 

Det blev kaffe och nybakad sockerkaka i utkanten av skogen.
 
Vi tog en lugn lördagskväll och när barnen hade lagt sig såg jag och maken på Bermuda Tentacles.
 
 
Jag är svag för B-filmer med muterade djur, eller djur som av någon anledning börjar ge sig på folk. (Ej att förväxlas med skräckfilmer för jag klarar inte av när det är en massa verklighetstroget blod och andra äckligheter.) Sharknado är ett lysande exempel på genren - hajar och tornados i en och samma film - och den var så dålig att man skrattade och suckade mest hela tiden. En klassiker redan!
Filmen vi såg igår var dock bara genomusel. Den handlade om utomjordliga livsformer som såg ut som gigantiska ringmaskar och levde på el, väldigt fientliga saker. Det enda som hjälpte upp den lite var att Linda Hamilton hade huvudrollen (Sarah Connor i Terminator-filmerna ni vet) men hon är inte så ung längre och agerade som om hon läste manuset från ett blädderblock intill kameran. Jag klarade inte ens att se färdigt den utan borstade tänderna och kröp ner i sängen när det var drygt en halvtimme kvar. Vet inte om maken såg slutet heller för jag hörde honom snarka ett tag ;-)
 
Den här söndagen har vi inte gjort många knop. Veckostädning förstås och sedan åkte jag och stora dottern till Maxi för att handla lite. När vi kom dit ville hon vara i lekhuset och det krävs ju att man har strumpor då - vilket hon inte hade på sig - men så hittade jag ett par reservstrumpor längst ner i min handväska. Man tager vad man haver.
 
Snyggt!
 
När vi skulle packa in i bilen så fick jag via mina bevakningar på Blocket nys om en Brio-sulky i precis den färgen jag ville ha. Vi är ju i slutet på en låååång period med olika barnvagnar och det enda vi behöver numera är 1-2 enkelsulkys och en dubbelsulky. Det finns inte mycket som slår Brio Sitty så det är precis vad jag siktat in mig på.
Maken tog omedelbart på sig att köra och hämta vagnen, han såg sin chans till lite geocaching i ett område vi inte genomsökt förut. Klockan är nu.... 23.40 och han är inte tillbaka än :-) Jag är inte särskilt orolig för jag kan följa hans spår på nätet och jag vet att det är en hyfsat lycklig man som springer runt med ficklampa därute just nu.
 
Jag läste ut en bok igår kväll och det är beklagligt för jag har ingen mer hemma. Det är inte ofta jag är utan en bok och om inte annat så är det lite tomt att gå och lägga sig utan att kunna läsa en stund innan man är trött nog för att sova. Biblioteket i morgon alltså!
Skolbarnen har studiedag men jag tror att det är kyrkis och kyrkans efter-skolan-klubb ändå så vi kanske inte gör så mycket. Kanske några vill åka och bada eller hitta på något annat, vi får se.

Inbokat och nya kyrkis

Igår hade jag två saker inplanerade, den första var klart viktigast men tog mycket energi. Jag kände mig som en urvriden trasa efteråt men samtidigt positiv även om det låter lite motstridigt. Jag återkommer mer om det men kan säga så mycket som att vi håller tummarna för att maken och äldste sonen får en extrafin julklapp i år.
 
På eftermiddagen var det besök på BVC med minstingen. Hon som har haft hand om våra barns kontroller sedan vi flyttade hit för 9 år sedan gick i pension precis före sommaren och sen har det varit semester, övergångar etc så dotterns 1½-årskontroll har blivit uppskjuten fram tills nu. De litar på mig och jag litar på mig själv som förälder så det har inte gjort något alls att vi fått vänta lite. Mycket riktigt så följer Pluttisen sin kurva och nu har hon kommit ifatt med både motorik, tal och annat. Hon som tog det så lugnt innan att omgivningen blev nervös är nu på samma nivå som sina jämnåriga. Trodde inget annat heller! Den nya sköterskan var hur trevlig som helst och jag ger henne lite pluspoäng för att hon var översvallande positiv till att jag har valt att vara hemma-mamma under lång tid och tänkte fortsätta med det. Jag gillade den gamla också men ibland kändes det som att hon ville pusha för att få in femåringen på förskolan "bara för att" liksom. Så länge barnen fortsätter att utvecklas bra och dessutom är lugna och harmoniska personer så vill jag gärna kunna välja det som i hjärtat känns rätt för just vår familj.
 
Vi har kommit igång med att besöka vårt "nya" kyrkis. Nu är det egentligen vare sig särskilt nytt eller "vårt" eftersom det har funnits i evigheter men är beläget i grannkommunen. Det ersätter inte mitt älskade hem-kyrkis som vi gått till i alla år men eftersom det inte finns längre så är det här nya ett väldigt trevligt alternativ till kommunens öppna verksamhet. Kan man få det bästa av två världar så är det bara att ta chansen :-)
 

Barnen gillar det och har funnit sig väl tillrätta både med personal och andra barn. En lite lustig sak är att jag plötsligt är långt ifrån ensam om att ha lite fler barn. Här finns andra mammor med både sex och sju barn. Det är så roligt och intressant att höra hur de har löst boende, vardagssysslorna osv!
 
Ikväll har jag varit ute på lite äventyr. Mer om det finns att läsa HÄR
 
 
Avslutar denna kväll med en bild på minstingen och storasyster som dansar tillsammans. Nästan det bästa Pluttisen vet!
 
 
 

Geocaching: Nördsidan!

Då var projektet sjösatt så får vi se vart det bär...
 
 
Ska man ha en blogg kan man lika gärna ha en hemsida och ska man ha en hemsida kan den lika gärna vara lite informativ. Maken är lika involverad som jag numera :-)
Kika gärna in på geocachers.se
 
Därmed slipper ni också det värsta geocaching-nörderiet på den här bloggen.
 
 
 

Helgen

Barnen har kommit in i skolterminen helt och fullt, det känns redan som en evighet sedan det var sommarlov. Märkligt! Än är inte alla fritidsaktiviteter igång men det kommer lite i taget nu och vardagen börjar rulla på.
Något som inte rullar på, åtminstone inte som önskvärt, det är bilen. Varje gång vi tar den till verkstan så skakar mekanikern på huvudet och mumlar något om katastrof. Vi är på jakt efter en annan bil och hade precis bestämt oss för en lämplig Chrystler när vi fick veta att den blivit såld. Bara att leta vidare alltså. Någon som har en 7-9-sitsig bil som lätt rymmer 4 bilbarnstolar och fungerar som den ska? Helst bytes mot en opålitlig skrotbil - jag kan slänga med en rosa fluffig rattmuff i bytet också, superskön att ha på vintern!
Bilar ska fungera, så är det bara. Jag har noll intresse att joxa med bilar och maken är ungefär likadan. Jag räknade till ca 13 pass i veckan då vi behöver bil give or take ett par stycken om det är cykelväder. Vi kan klara oss några dygn utan bil mot att vi får låna mina föräldrars men sedan blir det svårt att få ihop logistiken. Vår bil ska besiktigas om en månad och vi räknar med att det är billigare att köpa en annan än att laga det som behöver lagas. Skitbil! Vi köpte den begagnad, har kört hysteriskt långt med den osv så man kan väl inte vänta sig så mycket mer även om den var dyr då för 7 år sedan. Jag är glad att vi inte har lån på den åtminstone.
 
Vad har vi annars sysslat med senaste dagarna? Lite geocaching förstås (och har du missat vad det är så finns det en egen kategori här på bloggen tillägnad denna sport). Vi har fått upp både tempo och svårighetsgrad på det där och jag känner mer och mer att jag har hittat rätt. Maken tar snabba svåra och jag vandrar i skogen 1-2 mil åt gången. I torsdags kväll när maken var ute och jagade en förstaplats så kom han slutligen hem tjugo i två på natten. Han var helt exalterad och jag var uppe i varv så det blev inte så många timmars sömn innan väckarklockan ringde. Jag kände av sömnbristen på morgonen men hälsade på hos en kompis på förmiddagen och hon tyckte att jag såg så fräsch ut. Tänk vad man kan göra med lite smink va!
Fredag eftermiddag tillbringade jag i skogen på långtur, backe upp och backe ner. Min kondition är fortfarande inte vad den borde och vid ett tillfälle fick jag sätta mig på en stubbe och flåsa för det kändes som att lungorna höll på att sprängas.
 
När man inser att man är på fel sida bäcken...
 
Kom på ett ställe fram till det här:
 
 
Här höll boskapsskötarna till för länge sedan när de gått långt med korna. Jag har läst en hel del om hur det var då och gladde mig över att jag nu fått se det med egna ögon. Enligt koordinaterna var jag på rätt plats men efter att ha letat ett bra tag utanför så såg jag ingen annan råd än att krypa in. En ganska dålig idé egentligen. Det händer att man faktiskt förväntas göra sådant i den här sporten men då flaggas det fara vilket det inte gjorde här. Man vill inte gärna att taket ska rasa in och övergivna krypin i naturen är sällan övergivna. Men jag tog ett dåligt beslut och halade upp ficklampan, lämnade ryggsäcken utanför och ålade mig in. En svepning med ficklampan i mörkret visade att någon eller något troligtvis bor där även om det var tomt just då.... vildsvin??!! Inte bara det - där fanns spindlar som var större än några spindlar jag någonsin förr skådat och de var överallt! Nu när jag sitter hemma i tryggheten vid datorn så ryser jag vid blotta tanken på feta mutantspindlar som jag behövde passera (på tok för nära) för att komma ut igen. Ut kom jag i alla fall och sedan hoppade jag rundor ett bra tag innan jag blev kvitt känslan av att ha dem i nacken, håret och på hela kroppen. Spindelfobin sitter i än det är ett som är säkert.
 
Ett par timmar senare så höll jag som best på att åla mig över en gammal trädstam som låg över en fors när maken ringde och undrade om jag skulle komma hem till middagen. Tillbaka till verkligheten liksom :-)
 
Det här är jag i mitt esse: genomsvettig, risig i håret och med en ryggsäck full med geocachingprylar.
 

I lördags fick vi oväntat besök och det var kul. Jag utelämnar av ganska naturliga skäl alla utomstående från bloggen som ni nog märker, det finns ingen anledning till att dra in andra här.

Maken hade otippat närkontakt med ett gäng vildsvin under en mysterie-loggning i en skogsdunge. Jag har aldrig sett ett vildsvin i naturen men jag litar på hans ord när han säger att det kändes lite otrevligt :-)
 
Idag har jag varit i kyrkan där "vår" präst avtackades för gångna år. Jag går sällan/aldrig i kyrkan (i detta fall pratar jag om själva kyrklokalen) men har ju hängt på kyrkis och diverse barn/familjeaktiviteter i många år nu. Det har skett mycket förändringar inom församlingen och jag ogillar det starkt men tänkte inte gå in närmare på det. Nu försvann ännu en omtyckt anställd och det var nära till tårarna lite då och då under ceremonin.
 
I morgon börjar sjuåringen på församlingens lågstadieklubb i byn och femåringen ska göra sitt första besök på kyrkans barntimmar i grannbyn. Utan mig :-) Han längtar och jag tror han kommer att få roligt under sina måndagsförmiddagar där.
 
 
 
 
 
 
 

En hyfsat intensiv torsdag

Började dagen extra tidigt med ett sjukhus besök för en kille som skulle lämna blodprov. Det är inte lätt när man inte gillar att folk rör vid en, det här var tredje försöket och även nu triggades kramper och annat igång av stressen... MEN det blev gjort och nu i efterhand tycker sonen att det var en baggis :-) Det var värt en stor glass och en läsk i caféterian till sonen och en dubbel espresso åt mamman som var nästan lika utmattad och lättad efteråt.
 
Småfröknarna Bill & Bull håller oss igång. Medan jag påbörjade matlagningen så passade de på att utföra lite hyss. Om tvååringen är utom synhåll så ropar jag på henne varannan minut - svarar hon inte så är det bara att kasta allt man har för händer och leta upp henne för då vet man att det pågår något misstänkt i huset. Idag så hittade jag de två i badrummet där tvååringen stod på höga pallen och fyllde upp en liten leksakslåda med vatten varpå hon lämnade över den till ettåringen som tömde ut vattnet på golvet och skickade tillbaka lådan uppåt. Det var rätt blött ända in under möblerna, några blöjor låg och skvalpade rundor där också.
 
Efter ett pass på öppna förskolan och barnens bowlingträning så hann vi med ett snabbt besök på biblioteket. Jag hade reserverat ett antal böcker - alla vill ju läsa de populära böckerna samtidigt och då får man vänta på sin tur - och nu hade det kommit tre på en gång. Jag har att läsa mao! Först ut blir en deckare av Mats Ahlstedt.
Sjuåriga dottern lämnade in sitt sista häfte till Sommarboken.
 
 
Det är ett projekt som biblioteken har juni, juli, augusti: Läser man 5 böcker så får man en presentbok och deltar dessutom i en tävling med fler priser. Skolan möter upp genom att ge vinster till de elever i varje årskurs som läst mest. Sjuåringen som med svårighet kunde stava sig igenom lättare meningar före sommarlovet läser nu barnböcker nästan flytande! I sommar har hon läst 25 böcker från småbarnsböcker och nu upp till böcker för större barn. "Sommarboken" har varit en finfin morot och skillnaden i läsandet är enorm. Jag hoppas och tror att hon håller läsningen igång även nu när det inte ska fyllas i recensioner.
De tre äldre bröderna har alla vunnit någon gång tidigare år, tioåringen har vunnit förstapris inom kommunen varje år sedan förskoleklass men så är han också en bokmal som alltid haft lätt för läsning och ett stort intresse för det dessutom. I år ville han inte delta för att han tyckte det var dumt att han alltid får biobiljetterna?!
 
Maken körde till affären för att köpa mjölk när de yngre hade lagt sig och då när han kom hem för ett par timmar sedan så hade jag precis fått mail om att det var nya gömmor utlagda (geocachingen förstås). Det är lite prestige i att vara först på plats så jag tog emot mjölkpaketet och skickade iväg honom att jaga loggbok. Jag vet, det är sent och kolsvart ute men ändå! :-) Han ringde innan och behövde hjälp med ett pussel som skulle dechiffreras och han är fortfarande ute men av 4 möjliga så har han varit etta på 2 hittills. Adrenalinet har pumpat rätt bra på mig som suttit hemma och försökt guida honom till rätt koordinater och jag kan bara tänka mig hur han har jagat runt där ute i skogen med ficklampa. Han är lika insnöad på det där som jag numera :-) Kan man ens ha en roligare torsdagskväll?! Alla har vi våra nöjen.

Rekreation

Den här fredagen och lördagen har varit fantastiska på alla sätt och vis!
Vi har haft en kämpig vår och även om sommaren har varit lite lättare så har vi ändå haft fullt upp så att det räcker och blir över senaste veckorna. Maken och jag bestämde oss för att det är dags att sätta av lite tid både för oss själva och för oss som par. Det behöver inte vara några storslagna saker utan mer för att hinna hämta andan och kanske rent av ladda batterierna lite också. Förra helgen skickade jag iväg maken på fiske och även om han kom hem och sov i sin säng några timmar på natten så hade han ändå tid för sig själv och jag tror att det gjorde honom gott. Så föddes tanken på att jag kanske skulle hitta på något, utan barn... kanske rent av hålla mig borta över en natt?
Jag ville ge mig av på geocaching förstås, men inte åka fram och tillbaka utan hellre gå dit näsan pekar utan någon tid att passa. Nu hade vi lite annat som skulle klaffa före och efter och det krävs alltid någon på jour för eventuella nödsituationer hemma - men efter att barnen kommit från skolan på fredagen så packade jag ihop allt nödvändigt och gav mig av på äventyr.
 
Fredagen
I ett naturreservat så vandrade jag under fredagen 1,7 mil i kraftigt kuperad terräng, klättrade upp och nerför branta klippor och pressade mig själv hårdare än på mycket länge. Frihetskänslan var överväldigande, naturen storslagen och i takt med att självförtroendet ökade så kände jag också att alla gamla bekymmer bara rann av mig. Det var en lycklig kvinna som åt sin sista skinkmacka på en klippa vid havet när solen gick ner.
 
 
Jag hade kunnat köra hem och sova där för längre bort än så var det inte men jag vet ju hur det hade blivit; jag hade haft svårt att komma iväg tidigt på morgonen med ett gäng barn som ska ha frukost, kläder och tänderna borstade... Sov gjorde jag i sommarstugan :-)
 
Lördagen
Det var helt rätt att planera in "vanlig skog" på schemat efter gårdagens strapatser - minsta lutning i terrängen så kände jag av precis vilka muskler som använts vid klättringen. Lite kors och tvärs mellan skog och strand i rask takt. Smsade maken på morgonen att jag tänkte ta en mil före lunch och det gick av bara farten.
 
 
På eftermiddagen hade vi annat inplanerat så till slut fick jag ju ta mig tillbaka till bilen och köra hem.
Jag som förr inte alls gillade att bli svettig och smutsig har inte brytt mig det minsta om sådant småstrunt när jag har varit iväg nu. Det var nästan så man hade behövt skrubba kroppen med stålull och bränna kläderna :-D
Det har varit toppen och det finns inga tvivel om att det är ute i naturen jag vill vara på min "fritid" (den jag måste lära mig att planera in).
Det blev lite bytessaker till barnen från de cacher jag loggat under dagarna och de valde några saker var och resten får åka med på nästa tur och bytas mot annat småskrot.
 
 
Jag tänkte inte skriva mycket mer om allt jag upplevt för jag tror ni skulle tröttna rätt snabbt och stället kommer jag att starta upp en separat blogg enbart om geocachingen och den som är intresserad kan läsa mer där (återkommer med länk inom kort).

Bragdmedalj!

Inte riktigt kanske, men nära nog. Ikväll klarade vi augustiutmaningen och jag snackar förstås om geocaching.
 
 
Vi kom över målsnöret exakt på plats 28400 i världen. Inte fantastiskt då det tog oss nästan tre veckor att genomföra men inte heller så pjåkigt med tanke på att det finns flera miljoner registrerade utövare. Nästa gång tar vi det på allvar tycker jag och halverar talet.

Utmaningen var att klara sju olika sorters cacher/gömmor och de sista två fixade vi idag.
 
Det föll på mig att ta en Letterbox Hybrid vilket förmodligen låter som rappakalja för de flesta. Letterboxing är en annan variant av geocaching säger jag och hoppas att jag inte upprör några letterboxare :-)
Så här står det på Wikipedia (och då måste det ju vara sant): Letterboxing är en sorts skattjakt som kombinerar orientering och konstnärlig användning av stämplar. Varje gömd skattlåda innehåller en loggbok, en stämpel som hör till lådan och eventuellt en stämpeldyna. Letterboxing är besläktat med Geocaching men kräver normalt sett inte en GPS för att hitta gömmorna. Istället finns ledtrådar publicerade på letterboxing-hemsidor och dessa leder till den gömda skatten. När gömman är hittad stämplar utövaren sin personliga loggbok med stämpeln som hör till lådan, och stämplar lådans loggbok med sin egen personliga stämpel. Dessa stämplar kan vara köpta men är ofta handgjorda.
 
För mig är letterboxing egentligen mer traditionell skattjakt á la sjörövare; man går efter ledtrådar och når på så vis fram till målet.
En Letterbox hybrid är då en gömma som man ska hitta utan koordinater och där finns både stämplar och loggbok - en kombination av två sporter helt enkelt.
Jag gav mig av tidigt i morse, utrustad med regnkläder och ett utskrivet papper med foton på vad jag skulle leta efter. Lätt som en plätt tänkte jag innan i tron att "när man kommer till bron så ser man väl vägskylten...". Icke! Det var mer lite trial and error över det och hade jag haft otur hade jag kunnat få gå bra långt åt olika riktningar för att komma rätt. Nu hade jag nog mer tur än jag förtjänade och valde rätt vid varje korsning. Hittade till och med stigen med en yvig gran på ena sidan och en björk på den andra :-) I geocaching har du ju koordinater som visar dig till exakt plats och har du en bra gps så får du dessutom visat dig vägarna dit i den mån det finns sådana. Det här var nog snäppet svårare eftersom du aldrig vet i förväg var du hamnar men ändå lika roligt.
Jag gick knappt en kilometer från parkeringen till målet och självsäker som jag var när det gick så lätt så tänkte jag ta en genväg tillbaka. När jag väl insåg att jag var vilse och halade fram gpsen så hade jag TVÅ kilometer kvar till bilen. Mitt lokalsinne är ungefär likvärdigt med en amöbas! OK - inte heller där har jag en talang att skryta om, varken tårtspritsning eller att hitta vägen hem alltså. Tur jag har en gps som kan leda mig rätt.
 
Jag hade ett par timmar kvar tills skolbarnen skulle hämtas upp så jag gav mig raskt vidare till en temarunda i närliggande naturreservat. Konstruktörerna hade tänkt till och jag skrattade mig igenom hela långpromenaden. Ett av stegen hette Lurad:
 

Skruvade isär telefonluren där jag gissade att loggboken fanns och möttes av texten "Lurad var det ja!".
Urtidsdjuret som var en nalle fastbunden vid en väckarklocka följdes av En röd liten kåk i form av fem ihoplimmade röda tärningar (3,3,3,2,2 - ni fattar va?!). Haha, jag ÄR nördig, jag vet!
 
Ikväll har maken klarat sista steget på utmaningen genom att delta i ett event, dvs åka på grillkväll med andra geocachare. Det är ju kul att få ett ansikte på de vars signatur man hittar i loggböcker lite här och var. Sen är det ganska stort spann på de som sysslar med den här sporten, alla åldrar och alla typer. För att kategorisera människorna så finns det Pensionärerna som packar fikakorgen och tar skatter när de är iväg med husbilen, Nördarna som letar i reflexväst med cowboyhatten på och minglar med folk via nätet, Vagabonderna som loggar ett par stycken i varje land under sina resor som minne, Barnfamiljen som plockar gömmor när de är på utflykt och gärna byter suddisar mot klistermärken i lådorna, Äventyrarna som klättrar i träd eller hissar ner sig från broar med full utrustning eller tar gömmor under forsränningen. Jag vill gärna se mig själv som en blandning av alla ;-) Det finns fler såklart, jag vet bara inte var jag ska placera de som lägger virtuella gömmor som man får surfa sig fram till eller de som går upp mitt i natten för att komma först till en nypublicerad gömma.
 
Nu det blivit nog med nördsnack för idag. Maken är på väg hem och jag tänkte övertala honom att se på Snåljåparna...åh, Superspararna heter det visst.. på Kanal5 Play med mig. Äldsten har sett ett avsnitt förut och tyckte det var kul att se hur "ekonomiska" människor det finns i det här landet.
 
 

Hetta

När temperaturen passerar 30 grader både ute och inne får man gnälla då?
Jag gillar sommaren, men 20-25 grader räcker åt mig. Sen blir det bara jobbigt att göra saker och jag är inte den som har lust att bara slappa.
Tidiga förmiddagar simmar jag ett par kilometer på kommunens friluftsbad. Sjuåringen hänger tappert med mig varje dag, trots att hon får bada själv medan jag gör mina längder, men hon är ett vattendjur och numera simmar hon också lite fram och tillbaka i djupa bassängen.
 
Poolen hemma i trädgården används flitigt och jag är lätt i och simvaktar 3-4 gånger per dag. Igår kom mina föräldrar förbi med barnens kusiner och de passade på att doppa sig också. Min mamma som har haft en hel del att säga om (o)nyttan med att ha pool hemma och storleken på vår kunde sträcka sig till att sådana här dagar är det inte så dumt att kunna svalka sig.
Det är guld värt med egen pool och fastän jag kan gnälla över inköpspris, vattenkostnad och att den ska skötas hela säsongen så har den utan tvekan varit värd vartenda öre! Igår var vi ett tag 11 pers som badade samtidigt så bara en plaskpool hade inte räckt till :-)
Tvååringen badar gärna men fram tills nu så har hon nöjt sig med att stå vid stegen, helst på ett trappsteg så att hon inte behöver blöta sig mer till magen. Igår gick hon hela vägen ner - hon bottnar om hon sträcker upp hakan - och sprang rundor i poolen! :-S Nu kan man inte simma lite fram och tillbaka medan man håller ett öga på barnen, nu är det till att hålla sig tätt intill HELA tiden, varenda sekund. Självklart snubblade hon tillslut och kom under ytan. Jag fiskade upp henne på två röda, hon hostade och gnällde lite men ville hon gå upp? Icke! Vi var två vuxna som fick lyfta ut henne under höga klagorop. Plötsligt känns det lite ängsligare att bada med henne. Att som tidigare ha en ettåring i famnen samtidigt är bara att glömma.
 
Som tur är så gillar hon minipoolen också.
 
Vattenglidbanan är också omåttligt populär varma dagar.
 
 
 
Idag är en del av familjen i Båstad och kollar på tennis. De är inte ensamma om att göra det precis, men trots trängsel, väntan och värme så har barn och make det trevligt där. Jag fick ett sms om att jag inte kan vänta hem dem än på ett tag.
 
Vi som är kvar hemma roar oss rätt bra också. Vi fick lite gäster under eftermiddagen och kaffe med sällskap i solen tröttnar jag inte på.
 
Här är tvååringen en farlig haj.
 
 

På kvällarna när det inte är fullt så hett ute så har vi kommit iväg på lite geocaching. Jag hade fått nys om ett par lite svårare/våghalsigare som jag tyckte maken kunde fixa åt oss :-) Vi är ju ett team!
 
Det här hålet med spindelvarning och klaustrofobivarning var jag inte så sugen på att krypa ner genom men maken tog sig in tillsammans med elvaåringen och hans kompis under ett sent kvällsäventyr. De klättrade upp i någon vägskylt också samt återbesökte ett gammalt bortglömt krutlager som jag och fyraåringen hade hittat till utan att hitta själva loggburken.
 
Självklart så lyckades de bättre och det lär jag få höra ett tag.
Häromdagen så var maken dessutom och letade på en gömma på en bro som jag har genomsökt vid flera tillfällen utan att hitta något. Han hittade det som eftersöktes ganska så snabbt men hade glömt penna så lappen skrevs aldrig på. Jag åkte dit i går morse - utrustad med penna, foto på gömman och en ganska exakt placering - ändå tog det mig 20 minuter att hitta den! Grrr... men det var allt en lurig en.
 
Sjuåringen har fått klättra lite också.
 

Med gårdagens lyckade resultat så är vi nu uppe i 200 hittade "cacher". Fortfarande amatörer med geocaching-mått, men jag hoppas på att nå 300 innan sommaren är slut och kanske tom klå min far före nyår ;-)
 
 
 
 
 
 

När man har roligt...

Det sägs ju att tiden går fort när man har roligt och oftast tycker jag att det stämmer rätt bra. Bara inte just den här gången! Vi var borta i ganska exakt 1,5 dygn och ändå känns det som om det har gått en hel vecka. Vi har sett så mycket, upplevt så mycket - och haft roligt hela tiden!
 
Äldsten lämnades av på sitt djurparksläger på morgonen och jag och elvaåringen åkte vidare för lite geocaching. Vi hamnade på en av landets allra sydligaste platser och där blev det lite klättring i brant sluttning för min del. Det såg inte så högt eller svårt ut nerifrån och enligt min gps så var det bara ca 75 m till målkoordinaterna.
 
Vy nerifrån
 
Utsikten uppifrån (inte ända uppifrån eftersom jag fick svindel och tog mig ner igen fortare än önskat). Sonen syns som långt nere på stranden.
 
Vi hittade en alternativ väg och kunde efter mycket om och men logga gömman med nässelutslag, bromsbett och rivsår som minne.
Högst uppe på berget fick vi se en rovfågel på ca 2 m håll, cirklande ovanför våra huvuden, och det gjorde det hela mödan värt.
 
Vi hämtade och lämnade travel bugs lite här och var. På ett ställe bytte vi till oss en riktig skatt :-)
 
Har man sett Harry Potter-filmerna så är det ju lite extra roligt.
 
På eftermiddagen checkade vi in på campingen och slängde upp tältet. Vi kunde inte haft det bättre: 400 m till en sandstrand som lika gärna kunde varit vid Medelhavet och 50 m i olika riktningar till campingens olika serviceställen.
 
 
Det blev mycket badande i underbart klart havsvatten, bordtennis i "uppehållsrummet", tittade på tv, spelade kort, promenerade till gömmor i närheten, drack kaffe i solen. Inga problem att stå ut där inte!
Jag förstår lite vad maken menar när han säger att det inte är "riktig camping", om man inte måste kissa bakom en buske så är det inte vildmarksliv. Men han kan ta macho-tältandet i urskogarna så tar jag fincampandet där man kan köpa en latte på gångavstånd :-)
 
Vid stranden så fanns långa rader med badhytter, som små lekstugor i härliga färger. Några var till salu och det hade varit roligt att veta vad priset ligger på. Jag har ju hört hur det ligger till med sjöbodarna i Bohuslän. Inte för att vi skulle få plats hela familjen i en sån liten stuga - möjligen om vi stod packade som sillar - men det hade räckt åt mig för att byta om eller fälla upp en brassestol därinne och slappa :-)
 
 
Trädklättring i jakt på ännu en cache.
 
I morse så passade vi ett radioprogram som skulle sändas från lägret där min son befann sig. En av lägerledarna berättade om djuren och några av barnen blev intervjuade om vad de hade för sig på lägret. Min son var inte en av dem men det var ändå kul att höra om allt roligt de gjorde och bättre reklam kunde djurparken knappast få.
Jag såg på löpsedlar, FB och andra media om ovädret som dragit in över Skåne under kvällen och natten. Vi hade kanske tur men vi klarade oss undan med ett lättduggregn under natten och resten av tiden var det bara varmt och soligt.
 
Vi hade pratat lite löst om att stanna ännu en natt eller två på campingen efter att ha hämtat upp äldsten igen men efterson den son jag hade med mig inte är så värst värmetålig och började må lite halvtaskigt så packade vi ihop och checkade ut. Det är inget kul med tältande om man inte mår 100% och det blir säkerligen fler tillfällen för fincamping i sommar.
 
Det var en trött men nöjd kille som plockades upp efter lägret. Det var lika roligt i år och det var ju för väl - förra året var så fantastiskt att jag var rädd att han skulle ha för höga förhoppningar nu, det är ju andra lägerkompisar och allt kan ju aldrig bli precis detsamma från ett år till nästa. Inga djurbett eller andra incidenter det här året och det är ett stort plus i min bok! Vilket påminner mig om att vi ska skicka in bilder till försäkringsbolaget på ärret som blev efter lemurbettet han fick förra sommaren.
 
Nu ska jag sova och njuta av att ligga i en riktig säng med tempurmadrass.

Semesterresa: Bildkavalkad

Nästan en vecka utan dator! Efter ett dygns abstinens så var det faktiskt rätt skönt, jag har ju haft mobilen förvisso men den kan jag tex inte fotoblogga ifrån och eftersom jag har använt gpsen så mycket så har det just inte funnits laddning till annat.
Eftersom vi kom iväg senare än beräknat och hade en läkartid att passa på hemmaplan den här veckan så blev det en lite kortare resa norrut för somliga av oss... jag är nu hemma med tre av barnen, övriga familjen stannar ett tag till och det gör de rätt i.
 
När man åker med barn så tar det lite tid att komma fram - det blir många stopp på vägen men själva resan är ju halva nöjet! Sedan vi började med geocaching så är det dessutom lätt att hitta nya platser att stanna på, får man bara lite mat i magen och lov att springa av sig ordentligt också så är det inga problem att dra iväg på en 9-timmars roadtrip.
 
Geocahing vid Brahehus
 
 
Rasta barn
 
Vi har hälsat på svärfar och träffat en del andra släktingar men mest av allt har vi tagit det lugnt.
 
 
Två dagar på Kolmården blev det också. Vädret kunde ha varit bättre förstås, första dagen vräkte regnet ner under sen eftermiddag. Linbana och karuseller stängde rätt omgående då så vi åkte hem. På vägen hörde jag på radion om blixtnedslaget vid festivalen på Bråvalla intill så jag förstår varför de tog åskan på allvar. Vi tog en tidig kväll med hämtpizza i stället, maken lyckades då med klassikern att lägga sin plånbok på taket och köra hem men hade tur som en tok och fick tillbaka den innan den ens blev saknad! Andra dagen var det molnigt och lite kyligt men helt ok att titta på djur och åka karuseller. Äldsten åkte piratskeppet - ni vet en sån där båt som vaggar fram och tillbaka, fram och tillbaka -  och efter åk nr förtifemton på raken så kräktes han. Moget. Verkligen.
Delfinshowen är alltid suverän och årets version fick mig alldeles tårögd båda gångerna jag såg den. Lampor som gör vattnet pastellfärgar, söderhavsö i bakgrunden, klassisk musik spelad av en hel symfoniorkester och så hoppande delfiner till det! Ni förstår att det knappast kan bli bättre ;-)
 
 
Dyrt som guld i inträde men värt det, både barn och vuxna hade det jättetrevligt.
 
Lite geocaching hanns med under semnesterdagarna, bla så lämnade vi av vår första alldeles egna travelbug och några andra TB fick resa med oss söderut.
 
Cache med kärlekstema, yngsta sonen ville lämna en hälsning <3
 
Vår egen Travel Bug som äldsta dottern gett namnet Lilly. Hon är nu på resa med någon annan geocachare och vi hoppas på många foton och hälsningar från henne några år framöver innan hon kallas hemåt igen.
 
Vi hade en lånebil som skulle återlämnas och en ögonkontroll för ena sonen, det föll på mig att resa hemåt först med tre barn. Vi gjorde några fina stopp längs vägen.
 
 
Väl hemma så packade jag in allt direkt och återställde bilen i samma skick som när vi fick låna den. Jag kan liksom inte lämna väskor ståendes heller så innan jag gick och la mig var allting uppackat, alla kläder tvättade osv. Jag noterade att tv-bänken har fått ett tunt lager damm sedan vi åkte och det tog ungefär all energi jag hade kvar för att hindra mig själv från att dammtorka hela huset.
 
I morse var vi uppe med tuppen för att kunna vara på sjukhuset kl 08. Inga problem där, sonen kan andas ut för han har syn som en hök och skelar gör han inte heller (bara på kommando men det är godtagbart).
 
 
Efteråt försvann han med mormor och morfar till sommarstugan och återkommer om ett dygn eller så. Tills dess är jag snudd på själv! Åtminstone efter kl 20 då minstingarna har somnat :-) Det är väl då man ska ligga på soffan och käka praliner, dricka läsk och se romantiska komedier. Det får man nämligen aldrig göra annars, tvn är alltid upptagen av folk som inte vill se genomtrevliga filmer och barnen får inte dricka läsk till vardags så det kan jag ju passa på att göra. Eller också kan jag skura golven, torka inne i köksskåpen eller rensa ogräs i trädgården :-/
 
Vi har ytterligare 6 veckors ledighet tillsammans hela familjen och trots vädret så är det guld värt att få den tiden. Det kommer att bli mer utflykter men det kommer också finnas utrymme för barnen att ha riktigt tråkigt. Jag tror man behöver det för att kunna stanna upp och hitta nya idéer - eller bara vara.

Skogsgeo och sommarplanering

Barnen är tokiga i studsmattan och de stora var ute och hoppade kl 07.30 i väntan på att det skulle bli dags att ta sig till skolan.
Några timmar senare så tyckte jag att fyraåringen kunde göra något annat ett tag så jag tog med honom på lite geocaching. Vi hade tur och sprang på en gömma av lite roligare slag också. I stället för att skriva sitt namn i en loggbok så skulle de spikas en liten träplatta.
 

Vi åt lunch vid en sjö och jag såg att näckrosorna har börjat slå ut.
 

Tanken var att vi skulle ha fortsatt vår runda men som så ofta numera så ringde skolan och meddelade att de hade en akutsituation igen. Det var bara att rafsa ihop sakerna och kasta sig i bilen hem. Måtte läget bli bättre till hösten, för allas skull.
 
Jag har haft galet ont i högerarmen och skuldran idag, troligtvis efter att ha dragit i femtinjurton fjädrar till studsmattan. Än så länge blir det bara värre och värre. Maken håller till i garaget (jo, såhär dags) där han meckar med ungarnas cyklar men när han kommer in igen ska jag nog be honom trycka till lite här och var på ryggen och i nacken. Vill inte gärna vakna med någon fånig låsning.
 
Det har varit grymt kvavt och klibbigt ute idag, lite åska i luften dessutom och det känns i huvudet. Inte lika varmt som igår och det tackar jag för - igår kväll var hela familjen iväg på elvaåringens klassträff med brännbollsturnering och när det startade kl 18 var det fortfarande runt 27 grader ute. Det är FÖR varmt. Jag gillar sommaren och tillhörande sommarvärme men det finns ingen anledning att passera +25. Man måste ju orka röra sig också!
 
Vi är som bäst igång med att planera sommaren. Även detta år ser det ut som att hela familjen kommer att vara samlad HELA långa sommarlovet. Åtta veckor tillsammans att spendera som vi vill! Det blir en road trip till makens släkt, Kålmården, sommarläger, Tosselilla Sommarland, sommarstugan, 40-årskalas, camping... 
För att krydda till det så kastar vi in ett helt gäng med läkarbesök för barnen av olika anledningar, lite utspritt också så man inte kan flexa alltför mycket med långresorna. Ena sonen får tandställning, en har problem med ögonmusklerna, lite hab och lite astmakoll. Det kan bli en spännande sommar det här.
 
I morgon ska jag iväg på efterlängtad fika med god vän och på eftermiddagen så ska jag ta med tioåriongen till frisören. Hans hår är heligt och ska helst röras så lite som möjligt men nu har han kommit på att han vill klippa sig inför skolavslutningen så då gäller det att passa på. De slutar ju inte skolan förrän på fredag så vi har hela torsdagen på oss :-) Jag har bokat en tid hos lämplig frisör och utifall läget skulle ändras så har jag en Plan B som innebär att storebror får håret klippt i stället. Vare sig han vill eller inte :-)
 

Kvällsgeo: Skoltema

Tidigare i vår sa var jag och en god vän ute på en geocaching-runda med skoltema. Det var en lång och klurig runda, helt klart en av mina favoriter hittills. Det vi inte hann med då tog jag och elvaåringen tillsammans nu.
 
Språk (inga problem att lösa koden, kan ni?)
 
Idrott (ledtrådarna var både uppe och nere om vartannat så motion fick vi och testa höjdrädslan samtidigt).

Och så slutligen; Examen!
Mitt ute i skogen, bara sådär :-)
Vi skrev våra namn i en av studenthattarna och sedan gick vi för att äta en sen kvällsfika.
Sitta här en lugn fin kväll med lite kanelthé och gott sällskap, det är inte fy skam!
 
 

T5

Benämningen T5 används när en geocache har ratingen 5 av 5 möjliga i terräng - dvs väldigt svår att ta.
Jag har ganska nyligen förstått att man borde sikta på att ha någon sådan på sin CV om man ska vara seriös :-) och det är jag ju - här görs inget halvdant.
Ikväll skulle jag iväg med elvaåringen och logga några snabba ställen men insåg inte förrän vi var på plats att vi kommit till en T5:a.
Hyfsat nära hemifrån, inte så mycket folk i närheten, stor burk som är synlig för blotta ögat, inte mer än 10 meter upp...
 

Tja, det där borde ju kunna bli min första T5 då! Fast vi jobbar ju som ett lag förstås, hela familjen :-) Frågan är nu bara: VEM ska klättra upp? Och HUR?
Ge mig ett år eller två, förr eller senare ska mitt namn finnas på lappen!
 

Tandsprickning och kvällsgeo

Igår fick minstingen sin allra första tand, 15 månader och 3 veckor gammal! Som ett halvt litet risgryn tittar tanden fram i överkäken och man ser att det är ytterligare 5 tänder på gång. Storasyster var också sen med att få tänder, hon måste ha varit runt 10-11 månader och fick 8 i väldigt tät följd.
Det spänner nog rätt ordentligt i munnen nu så det är kanske inte så konstigt att hon har varit gnällig hela dagen idag.
 

Pluttan var inte alls på humör att sitta med i sångsamling på öppna förskolan så vi gick hem lite tidigare idag så hon kunde somna i vagnen.
 
Vår skruttbil är i dålig form så maken har spenderat ännu en dag på kompisens verkstad i hopp om att kunna fixa den. Det är besiktning på gång snart och dessutom så kör vi bil halva Sverige runt på sommarlovet och då vill jag gärna kunna lita på att den går som den ska.
Han skruvade ihop bilen lagom till att yngsta skolbarnet skulle hämtas upp och tur var det för när han var på väg till hennes klassrum så ringde de om akutsituation i andra änden av byggnaden. Sådana här dagar sänder jag tankar av tacksamhet till högre makter att vi är två vuxna som roddar dagarna, att det idag inte var jag som promenerat dit för att hämta med småbarn i vagn och några gåendes.
 
Sjuåringen ville baka något så jag satte henne på att baka en "delad sockerkaka" till fika och så några sockerkakslängder som vi kan ha i frysen till utflykter.
 
Tigerkaka
Jag skivar den, lägger skivorna två och två med smörgåspapper emellan och så in i frysen - lagom till utflyktsfikorna!
 
Efter kvällsmaten så var några barn sugna på att ta några skatter i skogen. Eftersom fyraåringen ville med så fick det bli två lättare utmed en grusväg. Det visade sig att det var lite terräng ändå men han kämpade på bra trots några vurpor här och där. Den sista var på en plats som använts för hängningar förr i tiden, en galjbacke. Vi letade lite men när vi väl fick syn på rätt ställe så var det ju uppenbart. Och inte så lite makabert:
 
(Burken låg i ena snaran)
Jag är glad att vi inte kom dit senare när det börjat bli mörkt.
 

Fin utsikt i bakgrunden
 
Nu tittar de äldsta barnen på Ghostbusters 2 och nej, jag vill inte se den. Övriga barn sover sedan ett bra tag.
Jag är lite sugen på att träna men det kanske kan räcka med att jag var ute och joggade nästan 4 km kvart över sju i morse (en tid som verkar funka rätt bra; efter frukost men innan skollämningen). Lite läsning istället då.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0