På äventyr och bio

Idag tog jag med mig tre mellanbarn på att cykla byn runt på geocaching*
Barnen var jättetaggade och tog uppgiften på största allvar genom att smyga och undvika att bli upptäckta av mugglare (mugglare för mig har att göra med Harry Potter-filmerna men verkar användas i betydelsen oinvigda av skattletare också). Vet inte om det är så diskret att trippa på tårna och viska "smyg, smyg" när man är i närheten av andra men för en treåring är det väl det som gäller.
En av skatterna var väl dold och när vi strukit omkring ett par träd ett bra tag i Folkets Park så kom en kvinna och undrade om vi sökte efter något. Jag som precis hade skrivit på loggen och lagt tillbaka gömman svarade lite undvikande att vi hade funnit det vi sökte.
"Åh, ni letar efter en sån där...?"
"Ja."
"Ja jag har ju träffat på några tidigare som också letade efter samma sak."
Vi tittade menande på varandra och sedan gick jag och barnen tillbaka till våra cyklar. Ungarna var bekymrade över att vi hade blivit påkomna men jag lugnade dem med att jag inte trodde damen tänkte ta gömman och förstöra den :-)
Det blev en fin eftermiddag och barnen tyckte det var enormt spännande. Tala om gratisnöje som räcker hela sommarlovet!
 
Fikapaus i skattletandet
Nästa gång ska jag ta de äldsta barnen och leta gömmor med döskallemärkning.
 
* Vad är geocaching?
Geocaching är en sysselsättning som passar för alla som äger en bärbar GPS-enhet. Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt. Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna som viktigaste innehåll. Så nogranna koordinaterna som möjligt till gömman publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar, på en webbplats på Internet. Intresserade kan sedan leta upp gömman, geocachen, och anteckna sig i loggboken.
Geocaching är ett sammansatt amerikanskt ord som består av GEO från det grekiska geo som betyder jord, mark och CACHING från det engelska ordet cache som betyder gömställe. Uttrycket används också inom datavärlden för att beskriva att datorn tillfälligt gömmer undan något. En svensk direkt-översättning av geocaching är svår, men ett uttryck som beskriver företeelsen kan vara "Skattjakt-med-GPS".
 
 
Ikväll har jag varit på första biobesöket för i år, det första på mycket mycket länge faktiskt. Åtminstone om man inte räknar animerade barnfilmer.
Jag och äldsten såg After Earth med Will Smith & son i huvudrollerna.
 
 
När jag bokade biljetterna så tänkte jag på att förr så tog vi alltid platser längst ut på kanten eftersom sonen har så lätt för att bli illamående. Han har haft en omogen/defekt magmun och när han var yngre så kräktes han varje gång pulsen steg (när han blev glad, ledsen, sprang, åt söt eller fet mat etc). Men de senaste åren så har det där blivit så mycket bättre så vi tog mittenplatser där man ser bra. Vad jag inte tänkte på var att vi sällan (snudd på aldrig) har varit på bio och sett annat än barnfilmer de senaste åren. Vi ser enormt mycket film men oftast när de kommit ut som hyrfilmer då vi kan se alla tillsammans hemma istället för att lägga en hundralapp per biobiljett. Nu var det här en film som helt igenom gick ut på att vara dramatisk och skrämmande. Lägg också till ljudnivån som är på biograferna numera. Tala om förhöjd puls! När tonåriga pojken i filmen började sätta sprutor direkt i sitt eget hjärta så såg jag min son skruva lite på sig i stolen. I nästa stund börja han väsa någonting om att han nog behövde kräkas. Typ NU. Vi tog oss raskt ut och han joggade in på Herrarnas. En stund senare gläntade jag på dörren och såg hans jacka ligga slängd på golvet. Han var ok, hade inte tuppat av eller så men kvällsmaten var uppe och vände bara. Han ville hemskt gärna se klart filmen så vi smög tillbaka in i salongen och satte oss i en tom hörna.
Resten av filmen såg vi utan problem. En superbra film! Rekommenderas!

Nostalgifilm: Tales of Beatrix Potter

Kvällens film med barnen:
 
Tales of Beatrix Potter
 
Ni har väl sett den?! Den gick varje jul på tv förr, dagen före julafton tror jag, och hos oss var den lika viktig som Karl Bertil Jonssons Julafton (dvs nästan så oumbärlig som Kalle Anka). Jag minns filmen med glädje, jag fullkomligt älskade den som barn. De dansande djuren i sina fantastiska kostymer - mössen i dockskåpet, grodan som fiskar, ugglan som biter av ekorrens svans...
Det är ett antal år sedan den visades på tv senast och för dagens barn är det ju inte direkt någon actionrulle. Mina små och mellanbarn såg den med mig idag och de var kanske inte fullt lika imponerade som jag var som liten, men killarna här försökte sig ändå på några baletthopp framför tvn och dottern och Lilleman valde ut vilka djur de skulle varit i filmen, dvs de med snyggast klänningar :-)
 
  
 
Nu är det faktiskt så att 1996 så såg jag Tales of Beatrix Potter på Royal Opera House i London. Jag gick mycket på teater, musikaler och liknande under mina år i England och att få se just den här baletten var en höjdpunkt. Inte för att jag är någon balettfantast i övrigt, men som nostalgitripp var det en helt fantastisk kväll som jag bär med mig resten av livet.
Det är inte för inte som namnet Beatrix ett bra tag låg som förstahandsval på namnlistan nu när jag väntade minstingen.

Filmtips!

Igår såg jag den här filmen:
Extremt högt och otroligt nära
 
Vi hyrde filmen lite som en chansning och jag visste inte mer än att den skulle handla om en pojke som förlorat sin pappa i 9/11. En dag hittar han en nyckel och han ger sig ut på jakt efter låset den går till...
Bara en liten bit in i filmen så är det uppenbart att det här är en mycket speciell kille som man nog kan placera inom autistspektrat. Filmtiteln hänvisar till hans upplevelse av människor han möter och platser han besöker. Filmen var så otroligt gripande att man drar efter andan och jag kan säga att jag grät lite här och där. Det är ingen actionrulle precis (maken somnade efter en halvtimme) men den är ändå spännande, rolig, sorglig och det är svårt att inte bli berörd.
Mina tankar har återkommit till filmen och pojken lite då och då under dagen idag och det är en historia som jag förmodligen kommer att minnas väldigt länge.
Absolut sevärd!
 

Plask och lek

Vi kom iväg till äventyrsbadet idag; jag, de två äldsta grabbarna och stora tjejen. Jag provade min gravidbikini häromkvällen för att se om jag kom i den och det gjorde jag men det var inte mycket mer heller (första gravidbikinin från i somras var stl S, nu har jag en i stl L!). Det är en tankini och själva badlinnet som tidigare räckte ner till höfterna slutar nu på magen. Men det var ju ingen skönhetstävling vi skulle till och maken försäkrade mig om att andra badbesökare inte skulle ta illa upp över att dela simhall med en höggravid kvinna.
Vi hann inte mer än in i omklädningsrummet innan man kunde höra barn viska till sina mammor om "vilken stor mage den där tjejen har!" Inne i bassängen sedan påpekade nioåringen att det där jag sagt om att mina badkläder passade inte alls stämde, för magen tittade ju fram ändå :-) 
                                                                      
De stora som är simkunniga drog iväg på egen hand i perioder och jag höll mig intill dottern som är ganska så våghalsig i vattnet. 
Där var några störiga killar på badet idag, tre syskon runt 8-12 år som gjorde livet surt för andra besökare. De väntade inte in grön signal i vattenrutschkanan (vilket skrämde slag på min femåring som åker själv och inte gärna vill bli pååkt av någon stor buse), de försökte klättra in i vattenrutschkanorna nerifrån, de hängde i cafeterian och tryckte på ringklockan som kallar på personal dit så många gånger att killen i kassan fräste till ordentligt när vi satt och fikade. Killarna hade sin mamma med sig och trots att hon emellanåt var med sina barn så verkade hon helt immun mot deras uppförande och andra människors reaktioner. Man upphör aldrig att förvånas över folk!
Men trots det var det trevligt att bada och jag är glad att vi kom iväg så här i sluttampen av lovet. Vi har varit sjuka så mycket under jullovet och även om jag tycker det är helt ok att gå hemma och bara göra ingenting så är det samtidigt roligt att göra någonting extra för barnen när det är lov.
 
Den här sista lovkvällen var också filmkväll. Barnen såg Barbie: Prinsessan och popstjärnan på - hör och häpna - de två äldsta killarnas begäran. Sedan säger de förstås att de valde filmen till lillasyster men hela stora gänget satt med och tittade utan att se det minsta uttråkade ut. Filmen hann inte mer än börja så tittade jag och maken på varandra och kunde knappt hålla oss för skratt. Jag vet inte om ni har sett någon Barbiefilm, det finns en hel uppsjö av dem, men det är så mycket rosa, glitter, sång och dans i dem så man nästan kräks. I det här fallet var det dessutom en musikal som snudd på inleddes med en variant av Cyndi Laupers gamla hit fast i versionen "Prinsessor vill bara ha kul". Maken stack raskt hem till en kompis och jag sorterade lite tvätt och nattade minstingen.
Kvällens film för mig och maken var The woman in black med Daniel Radcliffe (Harry Potter).
Jag tror mitt hjärta slog extra snabbt precis hela filmen igenom. Jättebra tyckte jag medan maken inte var helt nöjd med slutet. Mer än så säger jag inte men jag kan rekommendera den!
 
I morgon börjar vardagen igen. Skolbarnen hade gärna varit hemma ett tag till men dottern ser fram emot att komma tillbaka till förskolan. Lilleman längtar efter kyrkis som kommer igång nästa vecka. Själv hade jag gärna haft barnen hemma alltid :-) Det är mysigt att vara samlade hela familjen, flexa med mattider och sovtider och göra det man har lust med dag till dag. Hur mycket jag än gillar ordning och reda på tillvaron så tycker jag att det är trist att ha så mycket tider att passa varenda dag som det blir med alla lämningar, hämtningar, träningar etc under terminerna. Inget att göra åt förstås, det är bara att gilla läget.
 
 
 

Film: Den vita massajen

Jag har ju läst de tre böckerna i serien Den vita massajen nyligen och eftersom jag tyckte mycket om dem så ville jag gärna se filmen också.
 
Man ska ju undvika att se filmer baserade på böcker man läst för allt som oftast blir man besviken. När man läser så gör man sig en bild av miljön, karaktärerna etc och när man sedan ser filmen så stämmer det sällan med hur man själv tänkt sig alltihop.
I det här fallet så överensstämmer miljö och skådespelare väldigt väl med boken och det tror jag man kan tacka Corinne själv för - hon ville att det skulle vara så likt verkligheten som möjligt och hon fick god insyn i manus och träffade också skådespelarna i samband med inspelningen. Filmen gjordes tex på rätt ställe och en del av de som är med i filmen fanns med i hennes liv (om än inte i samma "roller") då det faktiskt begav sig.
 
Har man läst Den vita massajen så kan man helt klart ha behållning av filmen!
Har man däremot inte läst boken så kan jag tänka mig att filmen framstår som rätt kass faktiskt. I verkligheten så hände det så otroligt mycket och alltihop var väldigt gripande när det skildrades i boken. I filmformat har de fått korta ner hela historien till ett minimum och det gör att mycket blir osammanhängande och lämnas utan förklaring. Jag såg filmen tillsammans med min man igår kväll - han har inte läst boken och ärligt talat så är det egentligen inte hans typ av film alls, men efter allt jag berättat så satt han med mig när jag såg den. Jag berättade om kulturkrockarna (som utelämnades) och förklarade efterhand vad som egentligen hände där och där. Det blir ju konstigt när huvudpersonerna tex helt plötsligt bor på ett annat ställe utan att det nämns med ett ord någonting om att de flyttar osv
 
Filmen kan man nog se som ett komplement till böckerna. Varken mer eller mindre.

Småkakor och hack i huvet

Ja, det är ju det här med rubriksättning... :-/
I förmiddags tog jag med ett gäng på långpromenad hem till mormor och morfar. Alla ville stanna där och leka ett tag så det var bara jag och minstingen i vagnen som ensamma tog oss hemåt för att äta lunch.
På eftermiddagen så passade jag på att baka lite eftersom jag för några timmar bara hade tre barn i huset. Kolakakor, Makalösa och lite Tigermuffins fick det bli.
Bra att ha i frysen (i fall man får oväntat besök) och dessutom har vi en utflykt planerad till onsdagen och då ska vi ha fikakorg med.
 
När jag var klar så skulle maken precis gå iväg med två barn till lekplatsen, de hade packat sandleksaker och var på väg ut genom grinden när nioåringen kom hem ledd av två kompisar. Maken ropade in att vi hade ett skadat barn på väg in och kunde jag kika på honom?
Jag tänkte ta fram plåsterasken som vanligt; någon gång varje dag så är det minst ett barn som har cyklat omkull, ramlat och skrapat ett knä, rivit sig eller fått ett myggbett (plåster funkar ju till allt liksom). Så kom sonen in och vände på huvudet och minsann var han inte blodig över hela bakhuvudet :-( Tala om att man fick hjärtsnörp ett ögonblick!
Jag hejdade maken därute så jag kunde kolla hur det var ställt.
Jag frågade förstås vad som hade hänt: Han hade gungat hemma hos bästisen och beskrev det som att det kändes som att han plötsligt blev sparkad i huvudet. Förvånad hade han tittat efter kompisen som stod en bit bort och då hade han insett att han hade gungat in i ett träd. Det gjorde ont i huvudet och han blev ledsen och illamående så han hade stått och vilat mot det där trädet en stund, tills han rörde vid huvudet och såg att handen blev blodig.
Det såg inte ut att vara något stort jack men tillräckligt djupt och glipande för att jag skulle ringa vårdcentralen för lite råd. De bad mig komma in på en gång för säkerhets skull. Jag hade inte ens tittat på klockan innan jag ringde men förstod att det var till att skynda sig då det närmade sig stängningsdags. Man slipper ju helst att köra tre mil för att sitta i timmevis på en akutmottagning bland hostande människor om det finns en chans att slippa. Vi slängde oss i bilen och kom in till VC med tjugo minuter till godo och blev av receptionisten ombedda att sätta oss i väntrummet. En sköterska kom för att ta oss till ett undersökningsrum, men så fort sonen tog två steg framför henne så hon fick en skymt av hans huvud så ropade hon på assistans. Det var inte så farligt med det även om det blödde förbaskat mycket, men de fick klistra ihop jacket och dra ihop det med några sårstrips.
Han mådde lite bättre när vi kom hem och den värsta chocken hade lagt sig.
 
Småsyskonen stod och stampade för de ville ju komma iväg till lekplatsen, men vid det laget hade några mörka moln dragit in så vi bestämde att det fick bli vid något annat tillfälle. Strax därpå så vräkte regnet ner igen och nån kvart senare så lyste himlen upp gång på gång av blixtar medan huset skakade av åskknallarna. Dags att åter igen dra ur alla sladdar. Vi har lärt oss efter flera somrar med elprylar som dött under ovädret och jag är trött på att köpa nytt bara för att man inte orkat lyfta på ändan och dra ur kontakterna.
Barnen var genast med på noterna och hämtade fram spel att sysselsätta oss med.
En omgång med Pettsons Uppfinningsspel så var ovädret över och solen sken igen som om ingenting hade hänt.
Vi hade filmkväll och kvällens barnfilm blev Mästerkatten
Helt ok enligt mig, men jag tycker helt klart att Shrek-filmerna är betydligt bättre. Barnen gillar den men det är ingen film som de känner att vi behöver köpa så även om det är en sevärd familjefilm så är det ingen tiopoängare.
Nioåringen fick en värktablett innan sänggåendet samt kompress och bandage om huvudet enligt doktorns ordination för att inte trycka alltför mycket mot såret under natten. Han är ordentligt öm och det är ju inte så konstigt. När vi satt och tittade på filmen började det plötsligt rinna lite igen men jag hoppas på att han bara råkat luta sig mot soffan och att det ändå kan läka fint. Jag har försökt badda ur det värsta röda ur håret men resten får vi nog låta vara så länge. Han får inte blöta bakhuvudet på några dygn framöver så det är kanske tur att vädret ändå inte inbjuder till bad.
 
Kvällens vuxenfilm blev Dreamhouse
Både jag och maken tyckte den var bra! Jag har aldrig hört talas om filmen förut och valde den enbart för att Daniel Craig är med i den. Inte för att jag tycker han är extra bra skådespelare på något sätt, men efter att ha hyrt en hel rad med B-rysare så valde jag det säkra före det osäkra och tog en film där jag kände igen namnet på minst en skådespelare.
 
 

Gårdagen

Ingen sol i sikte så långt framåt eller bakåt man kan se nu :-(
Jag är glad att vi kom iväg till Legoland under de få dagar det var sommar och det är bara att hålla tummarna för att det blir liiite mer sommar och sol innan lovet är slut. Vi har mycket kvar att göra!
 
Igår tog jag med tre barn till ett äventyrsbad, de två äldste och så femåringen (barnet emellan dem gillar inte vatten). De två stora slängde på sig simglasögonen och försvann på sitt håll och så höll femåringen och jag ihop.
Femåringen är inte simkunnig och det känns inte som att det är någon brådska än. Hon gillar vatten och är ett riktigt vattendjur så hon försöker ju själv, men annars blir det simskolan nästa sommar innan hon börjar förskoleklass. Hon lyckades få munnen under vatten två gånger precis i början och det tyckte hon var otäckt så sedan höll hon sig tätt i min famn ett bra tag. Hon fick flytgrejer på armarna sen, men hon blir ju nästan övermodig med dem på. Lite senare, efter att ha kastat sig utför vattenrutschkanor, flutit med i strömmen (med mig strax efter) och hoppat ner i bubbelpoolerna så kom hon under vattnet igen. Jag fiskade upp henne direkt men hon ville att jag skulle släppa henne: "Jag skulle bara se om jag blev rädd, men det blev jag inte."  Lilla ungen <3
Tre timmar senare var vi rätt möra allihopa av vattnet, värmen och oväsendet som alltid blir på sådana ställen.
 
På kvällen blev det familjefilm: Bläckhjärta
 
En bra film tyckte alla, spännande och lite udda story. Det är 7-årsgräns på den men det underlättar och ger betydligt mer behållning om barnen hinner läsa texten eftersom den bara finns med engelsk tal. Klart godkänd oavsett och helt ok för vuxna som inte har något bättre för sig än att sitta med och mysa i soffan ;-)
 
Vi var ju med i Buzzadorkampanjen och fick hyra filmer gratis i två månader. Det fungerade så smidigt att vi faktiskt stannat kvar hos Lovefilm.se och nu har ett paket som heter Flex2. Då får man hyra obegränsat med filmer (två åt gången) för 139:- i månaden. Helt ok med tanke på hur snabba de är med att skicka ut nya filmer, vi får nu hem två filmer ungefär var tredje dag. Med en sommar som denna är det rätt kul att kunna se på film tillsammans på kvällarna.
 
Strax efter att filmen slutat övergick det vanliga stilla regnet i ett rejält ovädet med blixt och dunder. Det small tätt och vi ryckte ur alla sladdar till dator, telefon och tv. Barnen gick och la sig och det visade sig snart att vi har en tvååring som är lite rädd för åska. Han sov innan vi satte igång filmen, men när åskan började mullra så att huset skakade så vaknade han och var ledsen. Nioåringen erbjöd honom en sovplats intill honom och där somnade han om rätt snabbt.
                                                                          
Alla barnen här tycker det är kul att sova ungefär var som helst utom i sin egen säng och eftersom de har extrasängar eller åtminstone möjlighet att snabbt och lätt dra in gästmadrasser i sina sovrum så sover de nu på olika ställen nästan varje natt. I nioåringens rum sover det ofta tre barn eftersom han har en loftsäng med mysig koja (och legolekplats) under så det är poppis att sova där. Tvååringen som lägger sig redan 19.30 även nu under sommaren brukar alltid somna i sin egen säng innan de andra börjat förhandla om vem som ska sova var så det var väl lite extra spännande att han fick sova hos storebror igår.
När alla somnat satt jag och maken i varsin soffa och undrade vad vi skulle göra. På kvällen så ser vi antingen på film ihop eller så sitter han vid datorn och jag läser en bok efter att ha kollat av min dator. När alla el-prylar vad avstängda visste vi knappt vad vi skulle hitta på. Jag grämde mig lite över att jag läst ut min bok föregående kväll och inte hade någon ny att börja på, men jag är åtminstone lite flexibel och föreslog att vi skulle spela frågesport eller något :-) Maken tyckte inte det verkade som någon höjdare och satt strax och spelade på sin telefon med Spotify i lurarna...vilket sällskap! Jag kan sakna den där tiden för länge sedan då vi kunde sitta tillsammans och bara prata timme ut och timme in. Varför slutar man med sånt för?
Jag gav upp rätt snabbt och satte mig och spelade Mahjong på ena sonens PSP ett tag med en stor skål ananasringar brevid mig innan jag gick och la mig. Om inte annat så fick jag sova 10 timmar i sträck och det är väl inte helt fel.

RSS 2.0