Boktips: En kortfattad historik över nästan allting i ditt hem

 
En kortfattad hitorik över nästan allting i ditt hem - Bill Bryson
 

Den förunderliga historien om våra hem och vårt liv till vardag och fest

Bill Bryson och hans familj bor i en viktoriansk prästgård i en del av England där tiden nästan tycks ha stått stilla. Men en dag slås Bryson hur lite han egentligen vet om sin trygga, invanda miljö och dess historia. Det hela börjar med en förarglig vattenläcka, som föranleder en besvärlig klättring upp på vinden. Väl där upptäcker Bryson en dörr som leder rakt ut på taket, till en liten avsats med fantastisk utsikt över omgivningarna. Men varför finns det en dörr där, när det inte ens finns en trappa upp till vinden?
Lika nyfiken som förbryllad börjar Bryson fundera över huset han bor i och alla de vardagsföremål han omger sig med. När det gäller historia intresserar vi oss för krig och kungar. Lite tid ägnas åt det historien egentligen består av - alla vanliga människor och hur de genom århundraden har levt sina vanliga liv i hemmet: ätit, sovit, ägnat sig åt förströelse av olika slag. Överallt i våra hem finns föremål vars historia vi aldrig ens funderar över. På matbordet står salt och peppar. Varför just dessa kryddor? Varför inte salt och ? kanel? Och varför har gaffeln fyra klor istället för tre eller fem? På författarens kavajärm sitter en prydlig rad med knappar som han inte har någon som helst användning för. Vilken är deras historia?
Vetgirigt påbörjar Bryson ett ovanligt projekt - en forskningsresa genom det egna huset. Resultatet är denna bok där han rum för rum avtäcker vårt privatlivs historia, från 1800-talets mitt och framåt. Badrummet får spegla hygienens historia, köket kokkonstens, sovrummet berättar om sömn, sex och död genom tiderna och så vidare. Med vass penna, torr humor och stor kunskap avhandlar han vitt skilda ämnen, från arkitektur till teknologi, och visar hur våra hem och vårt privatliv har formats och återspeglar historien.

    - Recension från Adlibris.se

 

Titeln på den här boken är ganska mastig och rent av åt det skrytsamma hållet och det var nästan enbart därför som jag lånade den, som för att se hur många sidor jag skulle mäkta med att läsa :-)

Det här blev som jag ganska snart misstänkte den i särklass mest givande bok jag läste under 2014!

Utan minsta överdrift så kan jag säga att det var 571 sidor av ren njutning (vilket iofs kanske säger mer om mig som person än om själva läsningen) och det fanns inte ett kapitel eller sida som inte var intressant. Författaren drar igenom mer fakta än vad man trodde var möjligt men han gör det på ett sätt som gör allt förståligt och han knyter ihop personer och platser så att man får ett sammanhang tex. "Denna man gifte sig senare med dottern till ägaren av XXX som vi mötte i början av boken och ihop med sin svärfar så upptäckte han XXX." (Nu ser jag förvisso att just det där såg både jobbigt och extremt tråkigt ut så använd inte den meningen till att bilda er en uppfattning om boken...) Vissa saker hade man ett hum om tidigare men mycket var nytt eller rent av chockerande. Nu vet jag varför Eiffeltornet kom till och ser ut som det gör, en hel del om olycksstatistiken i trappor, klädmodet under modern tid, hygienförhållandena i industrialismens London, kategoriseringen av blommor och insekter, fornminnesvård och hundratals andra små och stora saker som man faktiskt kan uppskatta att veta en del om.

Till och med barnen har lyssnat uppmärksamt när jag berättat bakgrunden om föremål som finns i allas hem. Allting har en historia även om man sällan ägnar den så mycket funderingar.

 

Det hela ledde faktiskt till att jag ganska omgående sökte upp och anmälde mig till universitetsstudier (vilka jag fortfarande väntar på besked om huruvida jag är antagen till).

Läser du bara deckare eller vill kunna slöläsa under insomnandet på kvällen så kanske det här inte är boken för dig. Vill du avsevärt förbättra din allmänbildning på kort tid så läs den!

Jag köper sällan böcker men den här tegelstensboken kommer jag att vilja ha i min bokhylla.


Boktips: Min mormor hälsar och säger förlåt

 
Min mormor hälsar och säger förlåt - Fredrik Backman
Min mormor hälsar och säger förlåt är en ovanlig vardagssaga om dysfunktionella superhjältar. Med enastående komisk träffsäkerhet och ett stort bankande hjärta berättar författaren till En man som heter Ove om en mormors kompromisslösa kärlek till sitt barnbarn, och om grannarna i ett hyreshus som alla på sitt sätt slåss för en av de viktigaste mänskliga rättigheter som finns. Rätten att få vara annorlunda. 
Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det. 
Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.
 Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, "Miamas", och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende. 
Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.
     - recension från Adlibris.se
 
 

Jag har läst En man som heter Ove och gillade den mycket - både humorn, djupet bakom och språkbruket. Jag hade kanske väntat mig att den här boken skulle vara något liknande och det tog några kapitel för att acceptera att huvudpersonerna i denna bok var en mobbad sjuåring och en helgalen och ganska respektlös men älskad mormor som var på väg att dö.
Det är ett drama utan dess like och stundom hade jag nära till tårarna. Samtidigt så är författaren otrolig i sitt sätt att skriva och humorn lämnar aldrig berättelsen ens för en minut. Ihop med en story som är så trollbindande och fantastisk att jag nästan, men bara nästan, skulle vilja geniförklara den där Herr Backman så är det här en bok väl värd att läsa.
Jag kan tänka mig att den inte passar alla (min man tex skulle nog inte vara lika överväldigad som jag) men den förtjänar sin plats på topplistan i bokhandeln.
Läs den!
(Ni som redan har läst den får gärna säga vad ni tyckte.)
 
Lämna för all del boktips åt mig, det finns alltid tid för läsning.
Har ni hört om hon som läste ihjäl sig?

Hela veckan på en gång

Det blev ju nästan lite kul det där att jag skrev om att jag tänkte äta extra ingefära för att hjälpa upp immunförsvaret och så går jag och blir sjuk nästan direkt :-)
Jag är sjuk 2-3 gånger om året, max, och samma för övriga familjen. Jag har förstått att det är ganska lite, man läser ju om familjer som får nåt i huset var och varannan månad. Jag tackar min bacillskräck för att vi håller oss friska. Egna hand-handdukar som byts ofta, inte blanda tandborstar i samma muggar och förstås egna tandkrämstuber, hålla sig borta från andra som är sjuka osv.
Nåja, jag slapp halsont och sånt trist den här gången - det räckte så bra med feber och ont i bihålorna. Just den där hängigheten är det som tär mest tror jag, det är ju sällan man kan ligga kvar i sängen och kurera sig utan det är till ändå att ha mat på bordet, skjutsa hit och dit oavsett hur man mår. Maken har nämligen också varit sjuk men jag bestämde enväldigt att det var lite sämre med mig så han fick dra största lasset, den här omgången.
 
I tisdags morse kände jag mig lite öm i lederna, ett tecken på att det var något på gång i kroppen. Envis som jag är så tänkte jag inte låta det stoppa mig utan jag drog iväg på en milslång vandring i skogsterräng. Det var bara 2 plusgrader när maken släppte av mig vid startpunkten men jag var hyfsat påpälsad och fick upp pulsen rätt snabbt också.
 
Läs mer på geocachers.se
 
Jag hann inte mer än hem och sätta mig ner så blev jag så ofantligt trött så jag la mig på soffan en stund i väntan på att skolbarnen skulle hämtas. Efter det kom jag knappt upp igen utan fick feber och var snuvig och matt i flera dygn.
 
Igår var första dagen då jag var tillbaka på benen och efter en dusch och riktiga kläder så kände jag mig som en människa igen.
På kvällen lämnade jag av 5 stora blå Ikea-kassar med barnkläder och leksaker till en loppis som skulle gå av stapeln idag. Nu i eftermiddags så hämtade jag upp det som inte blivit sålt och först tyckte jag att jag fick med mig precis allt tillbaka men det saknas nog en hel del. På måndag ska jag svänga inom lokalen och hämta upp mina pengar och det ska bli intressant att se vad det slutade på, typ vad som helst mellan 200 och 500 kr är min gissning. Ganska dåligt men det är ju pengar det också. En del av sakerna hade barnen rensat ut från sina rum så det blir en extra slant i fickpengar till dem.
 
Jag har haft barnen till att gå igenom vinterkläderna. Fem barn har redan ytterkläder så de klarar sig, bara att bocka av på listan! Några overaller som tidigare passat de två äldsta flickorna passar i år "ett steg ner". Den som spar hen har :-)
 
Syskonmatchning. Fröknarna Bus!
 
Jag tänkte slänga in ett boktips också, det har blivit några böcker lästa den här veckan. Den här boken är bra. Bra i den bemärkelsen att den är välskriven och oerhört spännande, en riktig sträckläsningsbok! Samtidigt så är det kanske så att just det här är en bok man INTE vill läsa. Ni förstår kanske strax varför:
 
 
Gå sönder, gå hel - Sofia Nordin
En kvinna befinner sig på flykt. Med ett litet spädbarn tätt tryckt mot sitt bröst gömmer hon sig i en sommarstuga. Men oron över att bli upptäckt gör att hon liftar till Stockholm där hon lever som hemlös under några allt kallare månader.
Parallellt löper en annan berättelse om en kvinna som lever radhusliv med man och två barn. De har träffats på internet och skapat sig sin lilla idyll.
Så småningom går berättelserna ihop. Det finns ett före och ett efter.
      - recension från Adlibris.se
 
--------------------------------------------------------------
Boken består alltså av två helt olika berättelser som man pendlar emellan. Den ena handlar om en kvinna som flyr med ett barn. Man förstår rätt snabbt att barnet inte är hennes eget, att hon är psykiskt sjuk och kanske inte heller så väl lämpad att ta hand om ett barn. Den andra handlar om en kvinna som kämpar dagligen med att leva ett så perfekt liv som möjligt. Hon vet att hon behöver glömma något men vill inte minnas varför och hon gör allt för att hålla sig på rätt sida verkligheten.
 
Man vet vartåt det lutar men man våndas och läser vidare. Det är ju så svårt att läsa böcker där barn är inblandade och det här var inget undantag. Jag avslutade sista sidan med tårar i ögonen och en stor klump i magen. Berättade lite för maken om boken och han klarade knappt av att höra det. Det är en bladvändare och jag beundrar författarens förmåga att skriva och beskriva. Vill man utsätta sig för att läsa boken så fine - jag har varnat!
------------------------------------------------------------- 
 
Nu ska jag läsa en stund i en helt annan bok, Råna är guld (fortsättningen på Kaffe med rån) av Catharina Ingelman-Sundberg. Jag var inte ens så förtjust i den första boken om "Pensionärsligan" men jag behövde något humoristiskt - om än lite töntigt- att läsa nu.
 

Boktips: Bygdebok

 
Bygdebok - Johanna Boholm
Johanna Boholms suggestiva berättelse utspelas i en alldaglig miljö präglad av förfall och tristess men också av gåtfullhet. Bygdebok handlar om två sökande systrar och en skugglik fadersfigur, om murken spännpapp och bortslarvade silverskedar, om minnets passager och återvändsgränder. Detta är Boholms litterära debut.
    - från Adlibris.se
 

Berättelsen känns som drömmar eller minnen av något som varit och något som är. Jag har tänkt mycket på den här boken sedan jag läste den och en del ordval och uttryck har fastnat hos mig. Vad sägs om paljettvirvlar, fladdernätt, rusande hjärtan och dånande golvur...
Det här är ingen deckare, inget kostymdrama, inget politiskt manifest. Mest av allt - för mig - är det ord som vävs samman som tonerna i en melodi. Meningarna flyter lätt utan att bli ytliga och texten är lättläst men berör ändå. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men det är solklart att Johanna Boholm har en talang för att använda språket och göra det vackert och det räcker som ursäkt för att läsa Bygdebok även om man annars inte väljer prosa som genre.
 
Författaren är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris i år och därför blev jag faktiskt lite förvånad över att biblioteken härikring inte hade den för utlåning. Så jag föreslår att ni efterfrågar boken på ert bibliotek och om de svarar att den inte finns så lägger ni er till med värsta divarösten och utbrister "Whaaaaat?" varpå ni tillägger att de genast borde göra något åt det. Alternativt så gör ni som jag och fyller i formuläret för önskemål om inköp av böcker på bibliotekets hemsida. I väntan på att de ska åtgärda bristen så finns boken att köpa.
 
 

Boktips: Hungerspelen

Hungerspelen (Trilogin) - Suzanne Collins
Den internationella bästsäljaren bakom storfilmen The Hunger Games
24 deltagare. Allt direktsänds. Bara en överlever. För att kväsa uppror och påminna befolkningen om regimens makt arrangeras varje år Hungerspelen. Reglerna är enkla: Den som överlever får åka hem.
Som en av deltagarna i Hungerspelen hamnar Katniss snart i rampljuset. Hon förs till huvudstaden, där hon tränas, stylas och intervjuas. För att klara sig måste hon bryta mot spelets regler och sätta sig upp mot landets makthavare. Men Katniss blir snart en bricka i ett spel. Vad hon än gör verkar det föra med sig våld och lidande, och hon vet hon inte längre vem hon kan lita på. Fångad mellan den gryende revolutionen och Panems president inser Katniss att hennes handlingar har satt saker och ting i rörelse som hon inte längre kan kontrollera ...
De bästsäljande böckerna bakom storfilmen "The Hunger Games"! Suzanne Collins kultförklarade framtidstrilogi är en spännande berättelse om maktens förgörande kraft och människans kamp för frihet. Men det är också en gripande skildring om liv, död och kärlek. Här finns alla tre böckerna - "Hungerspelen", "Fatta Eld" och "Revolt" - samlade i en volym.
          - bokrecension från Bokus.se
 

 
Den här mastodontboken på ca 950 sidor tog mig nästan en hel vecka att läsa ut. Inte för att den på något sätt var svårläst för det var den verkligen inte utan mer för att man liksom inte stoppar ner den i handväskan när man lämnar huset som jag oftast gör annars med de böcker jag läser (man vet ju inte när man har en stund över; på lekplatsen, på Ikea, hos mormor...).
Jag har sett första filmen och jag gillade den, otäck men bra (otäck för att det liksom är så när barn tvingas döda barn, oavsett om det visas blod eller inte). Andra filmen sov jag mig igenom och har inte gjort något nytt försök. Men efter att ha läst böckerna måste jag förstås se filmerna igen och om jag inte minns fel så måste jag också vänta på att den sista filmen ska göras? Jag tror faktiskt att filmerna kan göra böckerna rättvisa - antagligen för att jag såg filmen först och läste boken sen med skådespelarna i färskt minne. Woody Harrelson (som för mig alltid är förknippad med serien Cheers/Skål) är nog perfekt för sin roll.
Men nu var det ju inte filmerna jag skulle prata om utan boken/böckerna... Om man bortser från några gapande hål i storyn så är de riktigt bra. För de som inte enbart är ute efter underhållsvärdet i läsandet utan också (för att man inte kan låta bli) analyserar allt så får man en stor portion samhällsuppbyggnad, ideologier och krigsföring på köpet och det är riktigt intressant.
Maken läser inte så mycket men eftersom vi alltid diskuterar de böcker jag läser så har vi fått oss en hel del spännande samtal i ämnet.
Sommarläsning som ger en något att tänka på.
 
Precis innan jag åkte iväg och kampade med barnen så lämnade maken tillbaka boken och eftersom han skulle låna något annat till mig så bad han personalen på tips om något liknande. Han kom hem med boken Divergent (som visade sig vara första boken i en trilogi) och den läste jag ut på stranden andra dagen. Den är väldigt lik Hungerspelen men ändå inte alls, jag återkommer om den senare.

Boktips: In i labyrinten

In i labyrinten - Sigge Eklund
Sigge Eklunds nya bok In i labyrinten är lika mycket en relationsberättelse som en spänningsroman.
En majkväll försvinner elvaåriga Magda Horn från sitt hem medan föräldrarna äter middag på en restaurang i närheten. Trots att hon är föremål för så många gräl, så många sorger och omsorger, har hon egentligen varit osynlig länge. 
Hennes pappa, den uppburne förläggaren, och hennes mamma, den engagerade psykologen, är mästare på att spegla sig själva och att spegla sig i varandra. Men ingen ser Magda. Och en dag är hon borta.
     - bokrecension från adlibris.se
 

Den här boken läste jag ut på en dag. Boken kallas en relationsberättelse och en spänningsroman, två benämningar som passar väldigt bra. Trots att det handlar om ett barns försvinnande, ett misstänkt brott, så är det ändå inte en deckare. Inga ingående scener med blodiga mord, inga tankar från en bestialisk psykopat. Personbeskrivningarna och vändningarna gör att man ändå inte kan slita sig från boken. Den passar utmärkt till lata dagar i hängmattan - jag rekommenderar den!

Boktips: Onda flickor

Onda flickor - Alex Marwood
 
Sommaren 1986 dömdes två unga flickor till fängelse för mord. Tjugofem år senare rapporterar journalisten Kirsty Lindsay om en rad mycket obehagliga attacker på unga kvinnor.
Hennes efterforskningar leder henne till städaren Amber Gordon. Så träffas Kirsty och Amber på nytt, för första gången sedan den där svarta dagen då de var barn.
De blir snabbt medvetna om den stora fara de befinner sig i. Och med nya identiteter och familjer att skydda är de beredda att göra vad som helst för att bevara sin hemlighet. (recension från adlibris.se)
 
Den här boken tog jag från en hylla i förbifarten när jag lämnade tillbaka barnens låneböcker. Till en början en vanlig kriminalbok men ganska snabbt så blev det mer komplicerat än så. Jag kunde inte sluta läsa och drog igenom den på ett dygn. Jag har lite svårt för böcker som handlar om barn som far illa - på ena eller andra sättet - och emellanåt var den svårläst av den anledningen.
En bok att läsa i hängmattan under sommaren, eller i mysfåtöljen med en kopp thé. Man tvingas tänka igenom saker som känts moraliskt orubbliga och det är en berättelse som stannar kvar långt efter att boken är färdigläst. Spännande, jobbig, tänkvärd.
 

Boktips: Hur barnen tog makten

Den här boken läste jag i vintras och jag kan varmt rekommendera den!
Det går ju trender i barnuppfostran precis som med allt annat. Just nu snackas det mycket om anknytningsteorin (jag läste fö nyligen om föräldrar som anser att barnen blir förstörda för livet om man inte samsover upp i skolåldern) och Jesper Juul sågs som en stor guru ett tag. Anna Wahlgren har också varit vår tids stora ideal, åtminstone tills hennes dotter gick ut med sin version av det hela.
Lite sunt förnuft kommer man långt med och har man viss kunskap om hur barns hjärnor utvecklas också så är det ännu bättre.
 
Ingen har väl missat att dagens unga generation faktiskt ÄR ouppfostrad och vart det leder har vi nog bara sett början av. Det får inte finnas auktoriteter, allra minst inom skolan och ingen vågar längre säga emot barn, vare sina egna eller andras, av rädsla för att göra något som kan vara kränkande. Ett barn som får en tillsägelse inför klasskamraterna (ve och fasa) passar självklart på att känna sig kränkt och det är inte svårt att gissa vems sida föräldrarna står på. Uttrycket "ta ingen skit" ses som ett bra motto i alla lägen. Barn som skriker högt och tar för sig i grupperna ses som framåt och något att sträva efter medan de som är mer avvaktande och tänker till innan de öppnar munnen ses som onormalt blyga och närapå socialt handikappade.
 
Vi föräldrar ska inte vara "kompisar", vi ska inte släppa barnen vind för våg för att "begå sina egna misstag" om de så skadar andra (och ursäkta det med att de är självständiga) och vi ska framför allt inte vara rädda för att säga ifrån och visa vad som är rätt och fel. Våra barn ska ju inte bara växa upp lyckliga och leva för att förverkliga sig själva, de ska faktiskt fungera i vårt samhälle också!
 
Ska du bara läsa en enda bok i år så se till att det blir Hur barnen tog makten.
 
 
 Hur barnen tog makten - David Eberhard
 
Recension från Adlibris.se:
En debatterande och underhållande bok om curlingpappor, tigermammor och om hur barnen blev kungar i vårt Bolibompaland.
I dagens samhälle har ordet uppfostran nästan kommit att bli ett skällsord. Barnen ska inte indoktrineras, utan man ska möta barnen på barnens villkor. Experter av olika slag påtalar för oss hur vi ska göra för att ta hand om våra barn. Det gemensamma för dessa experter är att de varnar för allt möjligt. Eller att de har ideologiskt präglade uppfattningar om vad som är rätt och fel förklädda till vetenskaplig argumentation. Men vad vet vi egentligen om hur vi ska uppfostra barnen? Ganska lite, och bristen på överensstämmelse mellan varningar och fakta är snarare regel än undantag.
Hur barnen tog makten handlar om hur vi kommit att uppfostra barn. Om man ens får göra det. Hur kunde vi hamna i en situation där ordet uppfostran nästan blivit ett skällsord?
Samtidigt som vi inte får säga emot barnen så varnar vi dem för allt. Den överbeskyddande föräldern har kommit att bli idealet. Inte konstigt eftersom experter berättar för oss hur sköra barnen är. Vi får veta hur man ska göra för att de inte ska ta skada. Vad man ska skydda dem från och vad man inte får säga. Detta stundtals in i minsta detalj så att det nästan är omöjligt för dagens föräldrar att göra rätt.
Barn är tåliga varelser. De är gjorda för att överleva vedermödor som vida överstiger dem som de kommer att bli utsatta för i dagens samhälle. Så ta det lugnt. Genom att ignorera de flesta så kallade experter blir ni förmodligen både lugnare och tryggare föräldrar. Och barnen kommer att klara sig alldeles utmärkt utan samhällets pekpinnar till föräldrarna. Exakt hur man väljer att uppfostra sina barn är sannolikt mindre viktigt. Men genom att följa en del råd om vad man faktiskt vet kan barnuppfostring bli mycket mindre ångestfyllt för föräldrarna.

Sista lovdagen

Det var extremt segt hela förmiddagen, det tyckte vi nog allihopa. Maken undrade varför jag inte hade väckt honom i natt när barnen var vakna och det kan man ju fråga sig. Nu var det ju så att han sov i ett rum på andra sidan huset och oavsett så går det liksom fortare att gå upp själv än att väcka någon annan och förklara läget... Är inte det typiskt oss kvinnor/mammor att ta på sig rollen som den som är snabbast upp? Den som alltid sover med ena ögat halvöppet? (Nu kanske maken har en godtagbar ursäkt att få ligga kvar i sängen, men ändå...)
Sonen som hade feber igår och i natt fick som vanligt lite extra skjuts utför iom sin funktionsnedsättning, så fort han blir stressad/sjuk e.dyl så blir livet svårare att hantera. I natt upptäckte han att någon hade flyttat på en sten i hans rum och han var alldeles uppåt väggarna hysterisk. Det gjorde rent ont i mammahjärtat och därmed gick jag ut i trädgården iförd nattlinne och gummistövlar mitt i natten och sökte efter en speciell rund liten sten som kommit på avvägar. Ibland måste man göra vad man kan, oavsett hur trivialt det kan verka.
 
Morgonens sömnighet gick över rätt snabbt och tur är väl det. Tioåringen som sovit hos mormor ringde hem och undrade om vi kunde gå på skattjakt så jag packade fika och plockade upp honom. Ännu en temarunda avslutades och vi befann oss åter på en plats vi besökt förut.
 
En riktigt finurlig gömma (som jag förmodligen skulle ha gått bet på om inte ryktet om lösningen hade nått mig tidigare) och så hade vi slutkoordinaterna i vår hand.
  
 

Vi pratade lite om hur många gömmor det kan finnas i världen (med 6 miljoner "spelare" så bör det finnas minst det dubbla antalet att hitta och förmodligen betydligt fler) och sonen tyckte vi skulle satsa på någon slags rekord åtminstone lokalt. Med tanke på att jag nyligen stötte på en från vår del av länet som hittat runt 6000 gömmor och jag nog ligger på under 50 än så känns det inte så värst troligt. Jag har inte ens rekordet i vår lilla miniby på vischan. Men visst, barnens tidsfördriv har allt mer blivit en hobby för mig så när jag är pensionär så kanske jag också reser land och rike runt och loggar gömmor.
 
På tal om resande; jag har nyligen läst ut boken
 
Lyckan, Kärleken och Meningen med livet - Elizabeth Gilbert
Jag har mycket medvetet undvikit att läsa den innan och det enbart baserat på att den blivit till en film med Julia Roberts. Nu har jag egentligen ingeting emot henne, inte alls, men jag hade svårt att se att det skulle finnas någon slags djup i boken. Ack så fel jag hade!
 
Jag saxar från Adlibris:
Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon är gift, har ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn - men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att ta en "time-out". För att på allvar ge sig själv tid och utrymme för att finna sin livsväg bestämmer hon sig för att själv ge sig ut på en lång resa under nästan ett år. I den här boken får vi följa med på hennes reseäventyr. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att nå sinnesro och i Indonesien hitta balans.
- Adlibris.se
 
Den är både djup och lättsam på en gång. I en mix av reseanekdoter, fakta om världsdelar och religioner och någon annans avgrundsdjupa förtvivlan och glädje så blir man nästan tvungen att rannsaka sig själv lite. Vad tror man och varför? Lättläst och läsvärd.
Jag har inte sett filmen än men det måste jag förstås göra (och jag är säker på att Julia Roberts är perfekt i rollen som Liz).
 
Man blir om inte annat så väldigt sugen på att ge sig ut och resa, eller det kanske bara är jag :-) Nu menar jag inte solsemester med all inclusive eller shoppingsemester i någon huvudstad, utan resa för att se världen. Maken har precis fått antagningsbesked för ännu en termins pluggande och jag är ruskigt sugen på att plugga något jag med och plötsligt ramlade jag över en kurs i Barns livsvillkor ur internationellt perspektiv (eller någonting ditåt) med femtielva högskolepoäng och ett antal veckors praktik i Bolivia eller liknande. Tänk om.... började jag. Men varför inte, frågade maken. Va? Skulle jag? Kan jag...?
Egentligen hyser jag inga större tvivel om att maken skulle kunna ro den här familjebåten i några veckor om jag verkligen hyste en passionerad längtan efter att finna mig själv i en annan del av världen. Det finns naturligtvis andra hinder på vägen så jag lär nog stanna här ändå - men drömma kan man ju alltid.
 
Nu är det dags att gå till sängs och hoppas på en natt med mycket sömn. I morgon är det skoldag som vanligt för några. Sonen som var sjuk igår kväll/natt har mått alldeles prima hela dagen idag men får såklart stanna hemma ändå, vilket han är ganska sur över men måste finna sig i. Maken mår bra och *PEPPAR PEPPAR* så håller magsjukor och annat sig väldigt långt borta från den här familjen i fortsättningen.

Den här dagen....

Den här dagen började väl inte toppenbra. Vi brukar ha det rätt lugnt på morgonen men idag när två av skolkillarna var klara med allt så höll de mest på att tramsa. Jag sa ifrån på skarpen några gånger men det var ljudliga skratt och mycket flams ändå. Visst får man skratta - missförstå mig inte! - men det var mer stökigt, retsamt och onödigt än trevligt. Fem minuter innan det var dags för dem att gå till skolan så kom tioåringen på att hans skolväska var borta. Eller...den låg kanske kvar ute i trädgården?
En mycket blöt skolväska hämtades in och den innehöll så klart mycket blöta skolböcker och läxpapper som såg mer ut som tapetklister...  Det var den morgonen.
När alla skolbarnen till slut kommit iväg så packade jag ihop tre barn, syskonvagn och mig själv och rusade för att genskjuta/möta upp en kompis och hennes barn för gemensam promenad till kyrkis.
 
Det stod förresten om "vårt" kyrkis i en lokal webbtidning häromdagen och där fanns en del foton på oss.
 

Några skulle på fika hemma hos en annan mamma efteråt men jag valde att gå hemåt med mina små. Det är en del som tar mycket ork och kraft nu och tills jag vet om vi ska köra en repris på förra höstens skräp så vill jag inte stressa slut på mig.
 
Ettåringen är som ett yrväder och jag tror hon känner på sig att mamma inte är lika snabb i vändningarna om vanligt just nu och då gäller det att utnyttja det till fullo.
När hon ätit färdigt sin middag nu i kväll så fick hon gå från bordet (när hon ätit upp så rycker hon bordsduken och även om syskonen är blixtsnabba med att hålla i sitt porslin när det händer så blir det så mycket extrajobb). Övriga familjen satt kvar och samtalade. Så kommer hon tillbaka trippandes på tårna och gör några piruetter i köket. Men, vad har hon i handen? Det såg ut som någon form av trollstav... eller hade hon tagit flugsmällan igen? Nähä...ok...toaborsten! :-(
Mycket nöjd med sig själv viftade hon med den och ville inte alls gå med på att lämna den ifrån sig.
Matro, vad är det?!
 
En kväll i veckan får tioåringen vara uppe lika länge som trettonåringen och det har nyligen utökats till att även gälla nioåringen om han uppfyller vissa kriterier som han samlar enligt ett självvalt system. Förut gällde den här kvällen att se En stark resa men nu så är det Vetenskapens Värld som är kvällens program. Idag handlade det om spindlar. Informativt och pedagogiskt förklarat men djuren blev inte trevligare för det. Information som "Var du än befinner dig så finns det alltid en spindel i närheten" och "på en äng finns det runt 200 spindlar per kvadratmeter" hade jag klarat mig utan. Man blev inte så sugen på att vistas i naturen något mer. Eller sova på natten för den delen.
Det påminner mig om när en bekant berättade om en som forskat på ämnet Hur många spindlar man sväljer i sömnen, eller något liknande. Jag vill inte veta!
 
Nu ska jag ta en tidig (nåja, relativt tidig) kväll och läsa i en av böckerna som jag just nu håller på med.
 

Ondskans leende - Marianne Fredriksson
Författaren är en av mina favoriter men den här boken skiljer sig en hel del från de andra jag har läst av henne. Det är ingen upplyftande och glädjefull läsning men den är lätt att fastna i.

Boktips: Innan floden tar oss

 
Innan floden tar oss - Helena Thorfinn

Sofia och Janne packar väskorna för att bosätta sig utomlands. Sofia har höga ambitioner för sitt nya jobb som biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka, huvudstaden i Bangladesh. Janne ställer motvilligt in sig på att vara medföljande man och ta hand om hem och barn.
Samtidigt mördas en ung kvinna, Mukta, av sin man i en liten by långt ute på landsbygden. Hennes småsystrar flyr till Dhaka för att undvika att giftas bort med åldrande män.
Mötet med verkligheten i Dhaka blir lika omtumlande för svenska Sofia och Janne som för flickorna från byn och deras tillvaro vävs snart samman med de unga systrarnas. Deras förutsättningar är helt skilda men var och en drivs av sin övertygelse, sina mål och drömmar. Sofia stöter snart på hinder i sitt arbete med jämställdhetsfrågor och byflickorna upptäcker att de kan tjäna egna pengar.
Berättelsen synliggör en värld med festande diplomater, magra textilarbetare och svenska småbarnsfamiljer. En värld där karri­äri­ster och idealister samsas runt samma pool och där terrorism och tennismatcher präglar vardagen.
Innan floden tar oss är en roman som doftar och stinker, sprakar av färg, brusar av liv och tar oss till platser och händelser i en myllrande fart. Med samma närvaro och humor skildras svenskarnas försök att göra gott och vara politiskt korrekta som de bangladeshiska byflickornas drömmar och vägval. En vid, stark och spännande skildring som på samma gång berör angelägna och svåra frågor som de mer vardagliga.
  - Bokus.se
 

Det här är ingen bladvändardeckare man läser ut på några dagar och sedan glömmer bort. Det här är en samtida skildring av fattigdomen i Bangladesh, av problematiken inom kvinnofrågorna, av västvärldens påverkan på ett land vi har svårt att förstå. Det här är en viktig bok. Extra viktig för alla som någon gång har sagt eller tänkt att "det är ingen mening att skänka till välgörenhet för pengarna hamnar ändå inte där de behövs", "varför ska vi skattebetalare vara med och betala bistånd..." eller "den här tröjan är tillverkad av billig arbetskraft men de har ju i alla fall ett jobb att gå till".
Snälla, läs den här boken. När du slår ihop den för sista gången vet du mer och du kommer förmodligen att minnas den för alltid.
Författaren skriver av erfarenhet och även om man märker att det här är hennes debut (ibland blir försöken till humor lite lätt klichéaktiga) så har hon mycket kunskaper i ämnet och jag tvivlar inte för ett ögonblick att det som händer i boken också händer ute i världen just nu.
Om någon där ute tänkte hålla en bokcirkel och letar efter lämplig bok att ha diskussioner om så är det den här boken ni ska välja.
 
 

Boktips: Kvinnorna vid Cane River

Kvinnorna vid Cane River av Lalita Tademy
 
När Elisabeth, född som slav, säljs till en plantage i Louisiana förlorar hon all kontakt med sina små barn. Hon bildar ny familj, men hennes yngsta dotter Suzette våldtas och blir älskarinna till plantageägaren. Suzettes dotter Philomene möter samma öde men sätter sitt hopp till sin dotter Emily, född 1861 och faderns ögonsten. Emily får gå i skola, förälskar sig i en vit affärsman, får flera barn med honom, men när de försöker leva som en familj visar en brutal omgivning att man, trots att slaveriet nu upphört, inte tolererar rasblandning.

 

Lalita Tademy var vice vd i ett stort dataföretag då hon 1995 lämnade detta för att söka sina rötter i ett litet samhälle vid Cane River i Louisiana. I en omskakande, gripande, men helt osentimental dokumentärroman skildrar hon fyra generationer kvinnor och deras familjer, svarta och vita, slavar och fria. Starka, hängivna kvinnor som kämpar för sina barn, som tar sig fram med hårt arbete, stor anpassningsförmåga, klokhet och sunt förnuft. Hon beskriver också de komplicerade, outtalade band som fanns mellan slavar och plantageägare. En oförglömlig bok som blev ett "Oprah Winfreys val" och länge legat på de amerikanska bestsellerlistorna. Illustrerad med foton, släkttavlor, brev och andra dokument.

(Bonniers)


En fängslande bok, så oändligt viktig på många sätt. Genom att läsa den har jag lärt mig mer om livet på plantagerna, kriget mellan nord och syd samt mörkhyades villkor från tidigt 1800-tal till mitten av 1900-talet än vad jag någonsin gjorde i skolan. Gripande och omskakande är en underdrift. Absolut läsvärd!

 

 


Boktips: Hjärtblad

 
Hjärtblad - Aino Trosell
Detta är berättelsen om Hulda, som vi får följa från det att hon är ung flicka i armodets och svältårens Malung mot slutet av 1860-talet, till det att hon är en mogen kvinna som gjort sig fri från de band som hennes kön så länge fjättrat henne vid, på väg ut i världen i en nyfödd, modern industristat cirka trettio år senare.
Hulda föds och växer upp under den tid då det var som hårdast i Sverige, svältåren under 1860-talets senare del. Hon sätts tidigt i arbete som "lissgättare", det vill säga att valla traktens kor och getter i skogen och på myrarna en bra bit från byn. När hon blir tillräckligt stor väntar fäbodens slitsamma sommardagar i ur och skur, då det inte bara gäller att ta hand om djuren utan också att ta tillvara allt de ger i form av mjölk, smör och ost.
Så småningom får hon "stå i gången" i kyrkan och bli konfirmerad, anses vuxen och dansa till spelmannens förföriska fiolmusik. Kärleken och åtrån börjar bulta - tillsammans med allt annat som anses farligt för en kvinna. Som så många andra av Dalarnas kvinnor - och män - ger hon sig ut på vandring för att tjäna pengar på att sälja varor av skilda slag i trakter långt från hembygden. Men för Hulda väcks nya tankar till liv; hon vill åt Stockholm, till äventyret. Dit kommer hon också, och där träffar hon andra Malungskullor som ger henne råd. Hon tar tjänst hos ett finare herrskap i Vasastan och väcker sensation, för sin duglighet men också som representant för något exotiskt, ursprungligt och folkligt...
Hjärtblad är en roman som med känsla och kunskap skildrar ett gripande kvinnoöde och berättar en historia om Sverige som sällan hörts - dessutom är den en behövlig uppgörelse med myten om den frodiga zornska dalkullan.
     Från Adlibris.se
 

Det här är en bok som jag kanske inte normalt skulle ha valt, men den stod med på listan över böcker jag har blivit tipsad om och alltså följde den med hem från biblioteket. Man behöver vidga sina vyer ibland!
Till en början tyckte jag att den var seg, lite tråkig och sorglig - fattigdom och folk som dog på löpande band. Men rätt som det var så var jag helt fast i Hulda och hennes liv.
Ett stort stycke kulturhistoria fick jag mig på köpet, en del av Sverige och en del av tiden som inte är så fasligt långt bort. Det finns ord och uttryck i vårt språk som jag aldrig har funderat över förut men nu förstår bakgrunden till, traditioner som hänger med än och ett synsätt som inte ligger så långt ifrån vad mina egna morföräldrar berättade om när de levde.
Jag är glad att jag läst den här boken och den kommer (som så många andra berättelser) att följa med mig resten av livet.
 
 

Boktips: Barnmorskan i East End

Barnmorskan i East End - Jennifer Worth
Som ung nyutexaminerad barnmorska kom Jennifer Worth på 1950-talet till ett nunnekloster i Docklands i Londons East End, ett område som på den tiden mestadels beboddes av mycket stora och fattiga familjer. Preventivmedel var i princip okänt, husen var trånga och slitna och nästan alla saknade rinnande vatten och inomhustoalett. Det kryllade av barn och ohyra.
Särskilt för kvinnorna var livet svårt. Medan deras män arbetade nere i hamnen fylldes dagarna av smutstvätt, matlagning, uppfostring och barnafödande. När det var dags för ännu en mun att mätta skickade man bud till nunneklostret och en barnmorska skyndade ut på cykel. Förlossningarna skedde under mycket enkla förhållanden i det svaga skenet av en lampa som när som helst kunde slockna.
För Jennifer, som kom från en skyddad medelklassfamilj, blev det ett chockartat möte med fattiga människors livsvillkor. Hon förfasades över smutsen, stanken, den ofta obefintliga personliga hygienen och de enorma barnhorderna. Men som barnmorska kom hon människorna i området nära och hon lärde sig att älska och beundra den livsvilja, värme, kärlek och underbara humor som trots allt frodades i misären.
I boken berättar Jennifer bland annat om Conchita från Spanien som födde 25 barn och inte talade ett ord engelska, om Mary från Irland som var bara 14 år gammal när hon drogs in i prostitution och födde ett barn som kyrkan tog ifrån henne - hon blev galen av sorg - och om Chummy, Jennifers storvuxna och klumpiga kollega som välte allt och alla i sin omgivning men som hade ett aldrig sviktande gott humör.
(beskrivning från Adlibris.se)

När jag började läsa den här boken visste jag inte alls vad jag skulle förvänta mig, jag har aldrig sett serien på tv heller.
Jag har lite svårt för det här med förlossningar och detaljerna runtikring; jag är inte en sådan kvinna som har känt mig ovanligt vacker, skimrande och superfeminin som gravid utan mer åt flodhästhållet med smärtor, illamående och rörelsehinder i många månader. Jag har haft förlossningsskräck och inte för en sekund har jag sett det där fantastiska i att ligga med svåra plågor och dödsångest under förlossningen - om jag har en urkvinna inom mig så har hon inte vaknat till liv då. De bitarna av mödraskapet hade jag kunnat klara mig utan.
Det kändes lite smått plågsamt att börja läsa en bok med så detaljerade beskrivningar av framdrivningsskeden och efterbörd. Men snart insåg jag att själva förlossningarna inte alls var den stora handlingen egentligen. Det var så mycket mer skildringar av 1950-talets England, olika människors levnadsöden, kvinnors roller och inte minst de utbildade barnmorskornas existens som inte alltid var uppskattat av läkarkåren. Det är inte så förskräckligt länge sedan ändå är skillnaden enorm mot idag.
 
Boken är otroligt lättläst och samtidigt djupt gripande.
Jag önskar att jag hade ställt många fler frågor till min mormor när hon levde, att jag hade varit intresserad av generationerna före mig när jag hade chansen.
 

Boktips: Kommer aldrig mer igen

Jag läser ju väldigt mycket böcker men jag har blivit dålig på boktipsen ser jag.
Om ni vill ha något att läsa i hängmattan i sommar så kan jag rekommendera den här:
 
Kommer aldrig mer igen - Hans Koppel
 
"Mike Zetterberg bor med sin hustru Ylva och deras dotter i en villa strax utanför Helsingborg. En fredagskväll kommer inte Ylva hem som väntat efter jobbet. Först tänker Mike att hon tar ett glas vin med sina jobbarkompis men när hon fortfarande inte kommit hem nästa morgon blir Mike förbannad. Hela dagen går utan ett ljud från Ylva och så småningom inser Mike att någonting måste ha hänt henne. När han till slut anmäler sin hustru försvunnen riktas misstankarna snart mot honom själv. Vad ingen vet är att Ylva fortfarande är i livet, och hon befinner sig bara ett stenkast från sitt eget hem."
/ Adlibris.se
 

En lättläst bok, ganska typisk för genren sommardeckare. Stort plus om man är från NV Skåne och faktiskt känner till områdena som nämns i boken!
 

Boktips: Egalias döttrar

Den här gången tipsar jag om en bok olik alla andra jag har läst:
 
Egalias döttrar - Gerd Brantenberg
 
"I landet Egalia äter männen p-piller, klämmer in sig i trånga särkar och bär pehå. Trött på att betraktas som mindre kompetent, på sexuella trakasserier och maktlöshet bildar den unge Petronius till slut Mansligan, en maskuliniströrelse, och gör uppror mot kvinnoförtrycket. Gerd Brantenbergs Egalias döttrar är en träffsäker parodi på det moderna patriarkatet.
    Ebba Witt-Brattström skriver i ett nytt efterord att en av Gerd Brantenbergs poänger är att könsmakt korrumperar. Och alla som läser den här boken lär ställa sig på Petronius och maskuliniströrelsens sida i dess kamp för ett Egalia där alla respekteras som individer, oberoende av kön."
Recension från Adlibris.se (som är väldigt bra på recensioner)
 

Det här är boken vi just nu avhandlar i bokcirkeln jag är med i. Genren är skönlitteratur, men jag skulle vilja säga skönlitteratur med mening. Maken skulle förmodligen säga något i stil med fanatiska feminister (som han vet är ett sätt att trissa upp mig) och förmodligen skulle han aldrig läsa den. Men man måste ta berättelsen för vad den är - ett sätt att visa oss vad vi lever med utan att ens märka det.
I Egalia vänds allting upp och ner och dras till sin spets. Man läser och fnissar för sig själv och tänker att så här illa är det ju inte. Det känns lite vulgärt med nakna män på tavlorna, med berusade kvinnor som tafsar männen på pungen när de är ute och kallar dem för både det ena och det andra. Systern som gör narr av sin bror för att han drömmer om ett yrke som inte anses vara för män. Kvinnan som åker till klubben och tar en drink efter sin arbetsdag och förväntar sig att mannen är upplagd för att passa upp på henne efteråt, han som bara har gått hemma och städat och passat barn. Män kan ju inte föda barn är svaret på allt i Egalia och därför är männen också andra klassens människor.
Jag fastnade på en mening om "en manlig riksdagskvinna". Även i upp och nervända världen så låter det så konstlat. Men om det hade stått "en kvinnlig riksdagsman"? Hade man ens märkt det? Vårt språk är genomsyrat av ord som hänvisar till män. Kan ni komma på några om ni funderar i 10 sekunder? Kanske inte, åtminstone inte så många... men byter du ut alla maskulina ord-delar i en text så märks det omedelbart. I boken så är orden utbytta och det tar ett antal sidor innan man kommer in i det utan att haka upp sig hela tiden.
 
Som ni kanske har märkt bara av att läsa bloggen så är jag inte alls någon rödstrumpa eller ultrafeminist. Inte heller förbjuder jag rosa och prinsessklänningar eller vänder på det och tvingar pojkarna att leka med Barbie om de inte vill. Jag har jobbat som barnflicka i en familj där tvillingflickorna inte fick ha tjejiga kläder, långt hår eller ens namn som avslöjade deras kön och det var faktiskt ganska sorgligt. Jag är FÖR att alla ska få välja fritt bland färger, leksaker, framtida yrken etc etc. På den tiden vi bara hade tre barn, alla pojkar, så fanns det också Barbies, dockspis, böcker med glittriga bilder och annat fritt att leka med här, likaväl som det fanns lastbilar och fotbollar. Förresten; har ni någonsin hört argumentet att pojkar lekte med bilar redan på stenåldern?! Det är inbyggt i generna och ger man en pojke en dockvagn kommer han att köra sten i den...  ;-) 
Ni har ju sett bilder på mina barn och jo, jag är medveten om att jag säkerligen har bidragit till att äldsta dottern är så helsåld på prinsessor, att hon väljer allt som är sött och gulligt först. Trots att jag är så intresserad av genusfrågor! Jag tycker helt enkelt inte att det hänger på färger och leksaker att det blivit snett i historien.
Jag har själv kjol eller klänning till vardags lika ofta som jag har byxor. Jag tycker det är fint med kalasklänning på flickorna och skjortor på pojkarna vid högtidliga tillfällen. Treåriga sonen har för den delen också kalasklänning när det är fest och mina två äldsta söners favoritfärg är rosa trots att jämnåriga ibland har kommenterat det på mindre snälla sätt. Jag uppmuntrar mina söner att sjunga karaoke och de erbjuds också att gå på dans, teater och pysselkurser. Likaväl som dottern får välja. 
Betänk istället att FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor kom 1979 för att säkerställa lika rätt för kvinnor och män. Konventionen trädde i kraft 1981. Hallå?! Jag levde innan det bestämdes att kvinnor och män skulle ha samma rättigheter och så himla gammal är jag inte.
Nu går jag igång på ämnet känner jag och det var inte riktigt meningen :-) Jag börjar bli trött och efter att nu har ändrat och skrivit till, klippt ut och flyttat runt på texten ett bra tag så slänger jag ut hela inlägget utan korrekturläsning. Jag hoppas ni hittar någon slags sammanhang i vad jag ville få fram.
 
Jag vill egentligen bara säga LÄS BOKEN. Orkar du inte läsa igenom hela så hojta till så ska jag berätta vilka två kapitel som ger mest.
Egalias döttrar - en ögonöppnare i ett ämne vi ofta tror att vi står över i dagens moderna samhälle!

Koltrasten som trodde att den var en ambulans

Just nu har jag tre böcker igång men det är så skilda böcker så det är inga problem att hålla isär dem ändå. En av dem är den här:
Koltrasten som trodde att den var en ambulans - Anders Mildner
 
Bokia skriver så här om den:
"Hur låter världen? Frågan kan tyckas märklig, det är väl bara att lyssna. Problemet är bara att vi aldrig varit särskilt duktiga på det, istället har vi i modern tid gjort precis allting för att slippa höra. Boken är en vindlande historia om spöken, militärens ljudvapen, koltrastar som tror att de är ambulanser, sjungande neandertalare, tyska filosofer, arkitektur, döva valar, klasskamp, den onde Kahn från Star Trek och laboratorieframställd popmusik. Med stor träffsäkerhet rör sig berättelsen mellan historia och populärkultur, mellan samhällsfenomen och den personliga reflektionen. Chansen är stor att boken bidrar till att du plötsligt hör sådant som du aldrig tänkt på och börjar förändra hur du arbetar och lever. Du kommer utan tvivel förstå hur vår ljudmiljö faktiskt är ett val som hänger nära ihop med hur vi förhåller oss till samhällsutvecklingen, och vilka som oftast blir vinnare respektive förlorare."
 
Boken är en ögonöppnare - eller ska man säga öronöppnare - i ett ämne som man kanske inte tänker så mycket på. Vår värld är full av ljud och vi reagerar knappt längre på allt bakgrundsbrus som fyller dagarna.
En grej som fastnade hos mig i början av boken är ett stycke där författaren skriver om Grand Canyon. För 100 år sedan så var det fortfarande en tyst plats, men när turisterna började komma i mängder (nu runt 5 miljoner besökare per år) så förändrades det. Idag är det lika mycket trafik över området som på en stor flygplats! Man kan inte längre åka dit och bara njuta av lugnet och naturens storslagenhet.
Intressant är också vardagsljuden genom samhällsutvecklingen. Man tror gärna att det var så mycket lugnare några hundra år bakåt i tiden innan bilar, järnväg och annat kom till städerna. Nu vet jag mer.
Jag har lärt mig ett nytt ord också: biofoni = hur världen låter utan människans närvaro
 
Läsvärt!
 

Boktips: Ögonblick som förändrar livet

Det här är alltså boken som vi avhandlar i bokcirkeln jag är med i.
 
Annika Östberg - Ögonblick som förändrar världen
"Det här är en bok om val. Om ögonblickval i livet som inte verkar livsavgörande  men som är det. Varje val, varje handling, stora som små, bär med sig konsekvenser. Som liknelsen med en fjärils vingslag. De val jag gjort i mitt liv har skapat svallvågor som för evigt berör mitt livs hav. Att stå öga mot öga med detta faktum är både en djupgående och skrämmande upplevelse.  (Ur förordet)

I en mycket stark skildring berättar Annika Östberg med egna ord om sitt dramatiska liv, ett liv som börjar i det trygga Sverige, med mor- och farföräldrar och kompisar, men som förändras drastiskt då hon flyttar till USA med sin mamma. Annika Östberg dras in i en allt våldsammare spiral av droger och kriminalitet och hon hamnar till slut i ett amerikanskt fängelse där hon tillbringar 28 år av sitt liv. 
Boken skildrar fängelselivets mycket hårda villkor men berättar också om ljusglimtar mitt i allt det mörka; ögonblick av skönhet, kärlek, värme  och hopp. När Annika Östberg nästan övergivit hoppet om att få se sitt hemland igen händer det ofattbara. Hon får komma hem och år 2009 sätter hon åter sin fot på svensk mark.  Sedan maj 2011 är Annika Östberg officiellt fri från Kriminalvården. Hennes nya liv med fria val - börjar nu."
- Adlibris.se

De flesta har väl hört talas om Annika Östberg och kampen att "få hem henne" efter alla år i ett amerikanskt fängelse. I media har hon beskrivits som någon som en gång i tiden råkade göra fel val av män, som stod som åskådare till brott och sedan dömdes orimligt hårt. Periodvis har hon hyllats för sin stora livsvilja och sin inre styrka.
 
Jag har läst ut boken och därmed fått hennes alldeles egen beskrivning om vad som egentligen hände, från allra första början tills att hon blev fri.
Jag har svårt att se någon ursäkt för hennes inblandning i brotten och jag tycker inte det räcker med att förklara allt med att hon råkade befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt. Hon gjorde en låååång rad felaktiga val (en del så idiotiska att man knappt kan tro att det är sant) och hon hade alla chanser att välja om och välja rätt. Hon är inte den enda tonåringen som tvingats flytta då ena föräldern gifter om sig, hon var inte ensam om att känna sig utanför i skolan och varken den första eller sista kvinna som blir sviken av en pojkvän eller man och blev ensamstående mamma. Jag tycker inte det ursäktar ett liv med droger, prostitution och brott. Hon stod inte bara vid sidan av när flera personer mördades, hon försökte inte hjälpa någon av dem. Inte heller skötte hon sig under sina år i fängelse (något hon tidigare hävdat men nu tagit tillbaka) utan fortsatte göra samma val gång på gång.
 
Det ÄR en intressant skildring av ett livsöde och jag tycker absolut att den är läsvärd! Man får en bra inblick i det amerikanska rättsystemet och hur livet i ett kvinnofängelse kunde och kan vara. Men får det mig att hylla Annika Östbergs "mod" och tillskrivna styrka och godhet? Nja.

Bok: Stolthet och fördom

Stolthet och fördom - Jane Austen
Stolthet och fördom är en av de där riktigt mäktiga kärleksromanerna som man kan läsa gång på gång. Berättelsen om hur Elizabeth Bennet och den svåråtkomlige mr Darcy på kringliga vägar kantade av förvecklingar och högmod långsamt närmar sig varandra hör till litteraturhistoriens verkliga höjdpunkter. Med sitt rika och engagerande persongalleri, sina vackra miljöer och med sin subtila humor har romanen inspirerat och fängslat otaliga läsare världen över och fortsätter att göra så. - Recension från Adlibris

Det finns böcker som man bara SKA ha läst och Stolthet och fördom är en av dem. Det har tagit mig 38 år att bestämma mig för att det var dags för mig att sätta mig in den här litteraturklassikern och jag väntade mig en fantastisk och gripande kärleksroman.
Är det bara jag som tycker att den är enbarmligt tråkig? Jag tycker om tidsperioden och möjligen är boken läsvärd ur ett kulturhistoriskt perspektiv, i övrigt....gäsp.
Jag lägger till filmen i min hyrlista på lovefilm och hoppas att den är bättre. Jag gillar skådespelarna så det finns hopp.

Film: Den vita massajen

Jag har ju läst de tre böckerna i serien Den vita massajen nyligen och eftersom jag tyckte mycket om dem så ville jag gärna se filmen också.
 
Man ska ju undvika att se filmer baserade på böcker man läst för allt som oftast blir man besviken. När man läser så gör man sig en bild av miljön, karaktärerna etc och när man sedan ser filmen så stämmer det sällan med hur man själv tänkt sig alltihop.
I det här fallet så överensstämmer miljö och skådespelare väldigt väl med boken och det tror jag man kan tacka Corinne själv för - hon ville att det skulle vara så likt verkligheten som möjligt och hon fick god insyn i manus och träffade också skådespelarna i samband med inspelningen. Filmen gjordes tex på rätt ställe och en del av de som är med i filmen fanns med i hennes liv (om än inte i samma "roller") då det faktiskt begav sig.
 
Har man läst Den vita massajen så kan man helt klart ha behållning av filmen!
Har man däremot inte läst boken så kan jag tänka mig att filmen framstår som rätt kass faktiskt. I verkligheten så hände det så otroligt mycket och alltihop var väldigt gripande när det skildrades i boken. I filmformat har de fått korta ner hela historien till ett minimum och det gör att mycket blir osammanhängande och lämnas utan förklaring. Jag såg filmen tillsammans med min man igår kväll - han har inte läst boken och ärligt talat så är det egentligen inte hans typ av film alls, men efter allt jag berättat så satt han med mig när jag såg den. Jag berättade om kulturkrockarna (som utelämnades) och förklarade efterhand vad som egentligen hände där och där. Det blir ju konstigt när huvudpersonerna tex helt plötsligt bor på ett annat ställe utan att det nämns med ett ord någonting om att de flyttar osv
 
Filmen kan man nog se som ett komplement till böckerna. Varken mer eller mindre.

Tidigare inlägg
RSS 2.0