Utvecklingssamtal och tjejträff

Gårdagen började med en geocachingtur för mig och två av barnen. Målet var ett slott, ett "riktigt" gammaldags med tinnar och torn - bara det var ju värt hela utflykten. Några skatter loggades i snålblåsten men vi ska återkomma när det blivit lite varmare ute för det var väl värt ett besök och gärna då på en solig helg när man kan sätta sig på caféet också.
 
Hem och servera lunch samt duscha och stryka kläder inför kvällens tjejträff.
(För husfridens skull så tar jag med mig tvååringen in i badrummet när jag ska duscha, där står hon sen och kikar in bakom duschdraperiet och pekar på mig och skrattar :/ Eller så hör man henne öppna och stänga locket till toaletten och spola så man blir orolig och måste ropa och får schampo i munnen. De två sakerna pågår kontinuerligt under de tre minuterna man försöker bli ren men ger upp allt vad balsaminpackningar heter.)
 
Äldsten hade utvecklingssamtal under eftermiddagen och på högstadiet är det inte längre att lyssna när läraren sammanfattar terminen på en kvart utan det här var ett timslångt möte som sonen själv skulle hålla i och där han samtidigt grillades om minsta detalj. Omg, det var nästan så att JAG blev svettig. Som en löneförhandling med chefen ungefär :/ 
Det går bra för honom i nästan alla ämnen men han är lite som jag som lär sig samt presterar bäst på det gamla sättet. Numera räcker det ju (tyvärr) inte med att ha högsta betyg på proven- man ska hela tiden visa framfötterna, göra MER än vad som krävs och dessutom vara bra på att synas och höras. Jag är glad att jag överlevde både grundskolan och gymnasiet på den tiden det var mer acceptabelt att vara om inte blyg så åtminstone tillbakadragen.
Var fö på utvecklingssamtal med vår aspbergare förra månaden och kraven var exakt samma, ingen hänsyn vare sig till diagnoser eller att varje elev är unik. Det är ju ganska tydligt att samhället som det ser ut idag kräver sin EQ, man kommer just ingenstans utan att vara mästare på socialt samspel (som ofta värderas högre än kunskap och erfarenhet) men att det ska spela så stor roll i skolans betygsättning som det gör det är jag inte riktigt med på.
 
På kvällen så var det äntligen träff med ett helt gäng av goda vänner. Vi ses alldeles för sällan numera! Förr träffades vi flera gånger i veckan på Kyrkis och det var snudd på veckans höjdpunkter men sedan det lades ner så är det svårt att få till något.
Igår var det påskpyssel som gällde. Visst pysslades det en del men själva nöjet är helt klart att fika och tjattra ihop några timmar :-) Klockan hann bli betydligt senare än planerat innan jag var hemma och kunde lösa av mormor som ryckt in som barnvakt.
 
Några av mina alster:
 
 
Jag fick förstås frågan om vad jag pluggar och varför. När jag försöker förklara att jag gillade fysik och inte hade något bättre för mig och därför som av en händelse hoppade på det som ska vara början till civilinjengör så låter det inte så självklart som det kändes där i februari, hahaha. Sommarens ansökningar är ivägskickade och under behandling så snart blir det förhoppningsvis humanoria istället. I väntan på det kan man alltid plugga elektromagnetism på engelska.
 
Idag har solen visat sig igen och vi bestämde oss för att äta lunch ute. Maten svalnade rätt fort och man fick ju parkera sig på ett sittunderlag men lite vårstämning var det allt.
 
 

Treåringens hår växer som ogräs just nu, jag klipper luggen varannan vecka men den är tillbaka i ögonhöjd på nolltid.
 
Min pappa kom för att måla om i det som ska bli äldstens nya rum. Sonen hade valt en mörk gråblå färg som jag försiktigt försökte övertala honom till att ha en ljusare nyans av. Det slutade med att han bestämde sig för...vitt. Jag gillar färg på väggarna och när man är femton och får fullt spelrum för egna idéer så kunde man väl ta något roligare än bara kritvitt, men nej. Färgen inhandlades i morse och min far var på plats strax efter lunch. Rummet har varit ljusgult tidigare så det tar ju några strykningar men vi kan nog räkna med att flytta in möblerna lite före maj :-)
Sen kommer det gå i ett för när ett barn byter sovrum så blir det genast en dominoeffekt, det finns kösystem om man vill ha rum med stort fönster, fönster mot poolen, stor golvyta etc. Den här gången slutar det med att även yngsta sonen får eget rum och då är det bara de två minsta kvar som delar. De är dock lite som Bill och Bull de två så jag har inga som helst problem med att låta dem fortsätta bo i samma rum.
 
Nu ser jag att klockan drar iväg igen. Jag ligger lite före med tentorna så ikväll kan jag gå och lägga mig med gott samvete trots att det bara är lite efter midnatt :-)

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vilket fint påskpyssel! Skönt att du kunde komma iväg på tjejträff.

2015-03-18 @ 07:27:53
Postat av: Elina

...det var jag som skrev ovanstående.


Låter som jobbiga utvecklingssamtal man utsätts för i högre ålder i skolan. Usch! Och att man ska måsta klara av en massa socialt samspel också för att räknas... få se hur det blir för oss längre fram i tiden, än så länge går allt bra för nioårige sonen med förmodad AS, men det kommer ju att bli fler och fler utmaningar av olika slag.

2015-03-18 @ 07:32:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0