Geocaching, partikelfysik mm

Jag och tioåringen ägnade större delen av söndagen åt geocaching. Vi tog bilen till ett för oss okänt samhälle och sedan gick vi på långpromenad i skogen.
 

Det fanns lite olika sätt att gå beroende på hur mycket vi hade lust till och efter att ha lunchat vid en bäck bestämde vi oss för att inte gå hela möjliga milen utan vika av i tid och gena lite genom terrängen. På så sätt som kom vi också rakt på en cache som varit ologgad i nästan ett år och det var ju lite kul. Mindre kul var att vi också hamnade mitt i en sankmark. (Jo, det stod angivet på gpsen, men jag tänkte som så att hur illa kan det egentligen vara?) Jag gick först för att visa sonen var han (INTE) skulle sätta fötterna i mossan och rätt som det var så hade jag vatten halvvägs upp på vaderna. Sonen fick backa och gå runt medan jag gjorde mitt bästa för att springa igenom. Jag skymtade sonen hela tiden och när vi möttes upp igen så berättade han glatt att det ju fanns en stig att gå på 50 m bort. Nåja, vårsolen sken ju och det var trots allt en härlig utflykt. Vi avverkade nära 7 km och loggade 23 cacher så det var ett bra dagsverke. Mina skor var torra ett dygn senare.
 
Påskolvet är över för den här gången och make och son som var här i helgen har åkt hem till sig. Det gör ont att se dem åka men jag vet att sonen har det bra och vi ses hyfsat ofta. Ett par månader till får jag stå ut.
 
I morse var det tillbaka till vardagen och det var segt att gå upp. Jag lyckades snooza alarmet i nästan en timme. Vi brukar ha gott om tid på mornarna, ingen gillar liksom att stressa, så det är ingen fara om jag sover en timme längre men det betyder då att det bara finns tid till det nödvändigaste och ingen marginal för att gå igenom läxan en extra gång, leta upp favoritbyxorna eller leka. Berättar man för folk att vi normalt har tid för att måla naglarna eller spela spel innan det är dags att gå till skolan så brukar de himla med ögonen, men jag tycker det är bra att kunna börja dagen utan att känna att man ligger efter från start.
 
Ja, så har jag ju då också gjort något som jag svurit på att jag absolut inte ville eller någonsin skulle göra...
Jag har börjat plugga matematik på Chalmers.
 

Jag som har haft just matematiken emot mig på KTH också. Face your fears, minst sagt! :-)
Det går ok. Inte lysande, men ok. Kanske är det just det här jag behöver för att komma över murarna med fraktioner och dessa förbenade andragradare som gäckat mig så länge. Med facit i hand skulle jag kanske ha börjat i den här änden.
 
I övrigt läser jag just nu kvantmekanik och om diverse partiklar i fysiken. Spännande!
Jag kan inte minnas att vi lärde oss om något mindre än protoner, neutroner och elektroner i skolan? Kvarkar hade jag också hört talas om och begreppet antimateria har susat förbi någon gång (man har väl sett Big Bang Theory om inte annat...) men alla andra partiklar var okända för mig. Ja, tills jag började läsa om dem för nöjes skull förra året i alla fall. Nu är det Hadroner hit och Positronium dit. När man börjar förstå vidden av det hela undrar man vad som egentligen är möjligt, vad som går utanför vår världsbild... Allt är relativt, kan man säga, moahaha :-D
 
Denna vecka ska äldsten skriva teoriprov för moppekörkortet. Jag har suttit och förhört honom nu ikväll på hundratals övningsfrågor. Det är inga lätta frågor heller.
Jag ska gå på terminens fjärde utvecklingssamtal, stora dotterns tur. Jag vet att hon ligger långt fram i alla ämnen och hon är alltid trevlig och duktig också (jag är inte alls partisk heller). En riktig mönsterelev och det har man ju hört att man ska se upp med det också, flickor med duktighetskomplex och sådär.
 

Kommentarer
Postat av: Elina

Vi brukar också ha tid att spela spel på morgnarna... :) Fast i nuläget är det bara jag och sonen som spelar, dottern har plötsligt fått en massa annat för sig, lacka naglarna och välja rätt body mist etc.

2015-04-08 @ 08:11:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0