Glad tjej

Dottern skrev brev till Hasse Andersson och blev fantastiskt glad när hon fick svar.

Life is a roller coaster

Det går upp, det går ner, det går hit, det går dit....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det tar på krafterna att skiljas (jag rekommenderar det inte). Ena dagen känner man sig både gladare och starkare än på länge och nästa dag så sitter man i bilen och börjar gråta hejdlöst utan förvarning. Både för att man förlorat en livskamrat och för att man plötsligt står utan stöd både själsligt, praktiskt och ekonomiskt.
"Det är bara känslor" sägs det och det är ju helt riktigt. Men trots det så styr känslorna det mesta i livet, allt från hur man hanterar situationer till hur man beter sig och i vilken grad tillvaron känns meningsfull.
 
Blogga har inte precis stått högst på prioriteringslistan men jag tänkte ta tag i det lite. Det är i detta medie jag fokuserar på annat, rensar tankarna och inte minst samlar en hel del minnen och bilder som kan vara roliga att spara.
Jag tar lite i taget, kanske inte helt i rätt ordning ens, men jag jobbar på det :-)

Konfirmation

Så kom då lördagen då äldste sonen skulle konfirmeras.
 

Han stod fast vid att det inte skulle vara några större festligheter - hans dag, hans val - men när han fått skjuts till kyrkan där de skulle samlas ett par timmar innan så pyntade vi lite och jag gjorde klart två tårtor.
Ceremonin i kyrkan var väldigt fin med välkända psalmer och lite teater (sonen spelade f.ö. Jesus). I vanlig ordning så var vi inte på plats förrän tio minuter innan och därför fick vi sitta i en sidovinge av kyrkan och det var bara vi vuxna som såg något av konfirmanderna. Det fanns i stället möjlighet för småsyskonen att sträcka på benen och pyssla med sitt så det var inte enbart negativt.
 
Tårta med äpple/kanel och vaniljfyllning
Glasstårta (sonens egna önskemål) blåbär och daimglass, missade att ta bild på den helt klar.
 
Det blev en enkel tillställning kan man lugnt säga, vi fick tårta över så att det räckte nästa dag också och det gjorde ju ingenting.
En del av konfirmationspresenterna kom i kontantform så på söndagen inhandlades en extra handkontroll till PS4 och ett års onlinekonto till detsamma. Precis som önskat.

Det är inte alltid lätt

 

Premiär!

Idag har vi hunnit med två premiärer, den ena trevlig och den andra lite mindre så.
1. Vi fick en fin eftermiddag i sommarstugan med lek i trädgården, i skogen och på stranden.
2. Årets första fästingbett kom såklart inom en timme.
 
Jag hade köpt ett stort paket gula ärtor som jag delat upp och gett till de större barnen. Ihop med blåsrör (plaströret som finns på en del äldre galjar) är de ett kul tidsfördriv. Åtminstone mindes jag det så från min barndom då jag och brorsan roade oss med sådant. Ungarna stack till skogs omedelbart med varsin påse ärtor och ett rör i högsta hugg. Det blev tydligen ett rör över och när det låg kvar där på bordet i uterummet så kunde jag inte motstå frestelsen att roffa åt mig en näve ärtor och sätta efter de andra.
Vad jag inte hade räknat med var att det är jättesvårt att få iväg ärtorna. Har man otur så får man bara iväg dem ett par meter i sakta fart och med en spottloska i anhängande. Har man ännu mera otur så visar sig de två äldsta vara experter på ärtblåsning så de utan problem kan dra iväg projektilerna i salvor med hög fart och bra träffsäkerthet. Det gör ONT att bli träffad. Dessutom blev jag träffad av en ärta precis under ögat och då bestämde jag enväldigt att ärtblåsning är en farlig sysselsättning som kräver strikta regler.
Det spelar ingen roll att det direkt efter på förfrågan sades inte synas ett dugg att jag blivit träffad - nu har jag ändå ett intensivt blåmärke i form av en punkt under ögat. Ärtstorlek.
 

Prickning av måltavlor är godkänt även för de små.
 

Ett besök på stranden ingår alltid. Vi tippade ut en korg med förra årets strandfynd av stenar och snäckor - nu väntar månader av nytt samlande.
 

Jag älskar doften av hav! Jag är uppvuxen vid havet så för mig är ett enda djupt andetag nog för att spela upp hela registret av barndomsminnen, frihet, natur och lugn i sinnet.
Frågar man min man som är uppvuxen mitt i inlandet så luktar det mest gammal tång och alger :-)
 

Jag älskar gullvivor! Vid sommarstugan finns det gott om dem och det fick mig att fundera på vad som har hänt med mina hemma. Eller har de kommit upp i år också men jag har haft tankarna på annat håll? Jag glömde se efter när vi kom hem men ska gå och titta i morgon.
 

Dottern gav sig ut på sakletning med ett bildkort jag gjort för att aktivera barnen i naturen. Vi mötte henne när jag och de minsta var på hemväg från en liten promenad och en stund senare hade äldsten sett henne i stugan. Plötsligt visste ingen säkert var hon höll hus så jag gick för titta i skogen och höra om hon var fikasugen men jag fick leta ett tag innan hon fick syn på mig och ropade. Hon var på jakt efter ett lönnlöv och det är inte helt enkelt i en tallskog.
 
Sommarstugan inte är "igång" för kontinuerligt sommarboende än och utan uppvärming så det var varmare ute än inne. När det sen blev molnigt och gråare ute också så blev man bara ruggigt kall och jag som är frusen av mig huttrade ett tag innan jag fick barnen till att packa ihop sig för hemfärd.
Nu har vi invigt stugan för i år och vi ser fram emot en lång och fin säsong.
 
 

Helg igen

Gårdagen var toppenbra får jag nog säga. Mormor erbjöd sig att ha de tre hemmabarnen hos sig hela förmiddagen och jag fick några helt barnfria timmar. Jag får barnvaktshjälp därifrån ganska ofta numera, en timme här eller där för att ta något annat barn till tandläkaren, gå på föräldramöten osv - så att be om barnvakt bara för egen del det vill jag faktiskt inte göra. Tanken var väl att jag skulle åka hem och sova de timmarna, jag sover inte tillräckligt mycket det förstår jag också och tydligen så börjar jag se sliten ut :-) Visst hade det suttit fint med en tupplur under dagen men den lyxen känner jag inte att jag "har råd med", det finns så mycket annat att uträtta. Så istället tog jag mina böcker, ett block och miniräknaren med ut till köpcentrat och lyxade med pluggfika.
 

Efter två STORA kaffe så började till och med Schrödingerekvationerna bli mer greppbara. Ni som har sett The Big Bang Theory har säkert hört talas om Schrödingers katt :-) I början när jag läste om Schrödingers forskning om våglängder så kunde jag bara tänka på en teoristisk katt i en låda och han kommer för evigt vara förknippad med just det.
 
Sedan var det dags att hämta upp de små samt dottern som hade kort skoldag. Hon fick en kompis med sig hem. Ibland kan jag tycka att det nästan är lugnare när barnen har kompisar hemma för plötsligt leker alla tillsammans (ofta tycker kompisarna att det är kul att ha med minstingarna och de följer inte mig som en svans) och då kan jag fokusera på annat ett tag. Drog igenom städning, all tvätt och bakade lite medan barnen hoppade studsmatta och lekte i trädgården.
På kvällen åkte vi och badade i simhallen, på förslag av en annan mamma. Jag hade hoppats på att få tjattra lite med mina vänner (aka barnens kompisars mammor då det var flera av dem där) men det visade sig vara nästintill omöjligt eftersom jag hade två småbarn antingen i famnen eller precis intill och jag dessutom var den enda mamman som faktiskt badade. Jag har nog aldrig tänkt tanken att åka till badhuset med barnen och inte vara i vattnet själv?! Det kan ju vara för att jag så gott som alltid har med mig icke simkunniga barn, men även när jag åker enbart med dem som har bra vattenvana så badar jag. Iofs så har jag simmat längder när jag har åkt med de äldsta och de haft kompisar med sig - nästan samma sak kanske.
 
Barnens fröer har börjat ta sig och man märker skillnad bara över dagen nu.
 
 
Jag har postat lite torvbriketter och fröer till tioåringen också ifall han också vill göra sig en liten rabatt.
 
Idag har barnen varit ute mer eller mindre hela dagen. Jätteskönt när man kan ha dörren öppen och låta dem gå ut och in utan så himla mycket ytterkläder.
 

Vi hade en del väldigt välmogna bananer så jag bakade en banankaka till fika och så satt vi på uteplatsen och njöt av den och solen.
 
 
Äldsta sönerna kom på häromdagen att de behövde gympaskor att ha på utegympan (skorna kan ej förväxlas med innegympaskor eller tennisskor) som de nu har börjat med. Det kläckte de ur sig en sådär kvart över nio på torsdagskvällen när de skulle ha utegympa redan på fredagen. Kanon, verkligen.
Mormor tog över markservicen här hemma ett par timmar innan middagen och så tog jag med mig de två äldsta och köpte ytterligare två par skor. Båda har passerat stl 40 och kan inte längre handla de billigare ungdomsskorna.... lite pengar seglade iväg förstås och jag har nu slutat räkna hur många par skor vi är uppe i denna sidan nyår. För övrigt kan jag säga att de vårskor jag var med tonåringen och köpte för några (få) veckor sedan nu ser ut som om de har korsat altanten, blivit överkörda av en ångvält och tjänstgjort som fågelbon. Jag blundar för det ett litet tag till och funderar på att låta honom gå igenom sommaren i foppatofflor.
 
Om en vecka konfirmeras han (i foppatofflor?) och vi var i alla fall inom en butik och provade ut ett guldhalsband till honom. Det är det enda han önskar sig och det enbart för att jag tyckte att han skulle komma på något bättre än ett årskonto för onlinespel på PS4.
Han vägrar fortfarande ha släktkalas, eller tårta, eller något firande alls efter ceremonin i kyrkan. Varför i hela fridens namn han absolut ville ha en kostym dagen till ära det har jag inte fått svar på än men den hänger här i klädkammaren i alla fall. Han kan ju ha den (och foppatofflor) när han hoppar studsmatta... eller sitter vid datorn... eller matar hamstern...

Jag hörde på radion idag att nästa vecka ska det komma några dagar då det blir uppåt 20 grader i vår del av landet. Jag hoppas på att det stämmer!
I morgon tänkte vi oss göra årets första besök i sommarstugan och om det inte blåser alltför kallt så kan vi säkert gå en sväng till stranden och andas lite havsluft.
 
Nähä, man kanske skulle ta och lägga sig? Man vill ju inte fortsätta att se sliten ut.
 

Trädbingo

Jag älskar aktiviteter av typen lära-genom-lek och nu när det är utesäsong så är det ju naturen som gäller för mitt gäng.
Lite trädbingo under långpromenaden eller på utflykten? Tre i rad vinner - eller så kanske man har sån tur att man kan hitta alla.
 
 

Ett litet planteringsprojekt

De fyra yngsta barnen har sått lite fröer idag och nu hoppas vi på att vi ska få fina blomplantor att sätta ut när det blir varmare.
 
Jag har som alltid sparat plastlådorna som finns inuti en del adventskalendrar, tex Lego, de är bra att så i.
 
 
Det blev lagom att få en rad var och två för var blomsort, självklart namnat alltihop så de har koll på sina egna. Det här gången sådde vi Sommardahlia, Kranskrage och Purpurvinda (femåringens val).
 
 
Ett barn i taget fick lägga i torvbriketter, vattna och sätta i frön. Spännande!
 
 

Treåringen har varit och kollat odlingen flera gånger men än har det inte kommit upp något :-)

That moment...

Den här var ju så bra att jag måste låna den...
 

Så där gör jag hela tiden och det känns bra att veta att jag inte är ensam om det.

En liten värmebölja

Vi har haft ett par riktigt varma vårdagar här och det är underbart. Igår ville barnen ha fram limbo-setet och med limbomusik till så blev det nästan lite sommarkänsla.
 

Själva ribban som hörde till hittade vi inte först men stången till poolhåven funkade ju bra tills rätt del återfanns bakom lekstugan. Jag satt ute med mina fysikböcker och kombinerade pluggandet med kaffedrickande och att hjälpa barn av och på med skor, leta upp fjärilshåvar och blanda extraseg blåsbubblemix.
 
Efter många timmar ute så var det både ett, två och tre barn som behövde bada och nog sjutton blev det stopp i avloppet under badkaret redan efter första barnet! Rensa avlopp hör inte till mina favoritsysslor alls, jag är ganska tålig av mig men hårbollar och hudavlagringar är inte trevligt på något sätt. Jag försökte involvera tolvåringen i arbetet men han började hulka direkt, Nåja, förr eller senare så får de väl lära sig.
 
Lördagar är tennisdagar, det är svårt att se på dem på något annat sätt när fyra barn ska träna i omgångar. Mina föräldrar brukar hoppa in och ta något pass ibland men det är fortfarande lite skytteltrafik till tennishallen som gäller. Under en träning hämtade jag ut mediciner till sonen som så sent som för ett par veckor sedan hävdade att han i stort sett aldrig har problem med sin astma men som nu plötsligt har kliande ögon och kämpigt med andningen emellanåt. Det är VÅR, som sagt. Jag hade med mig stora plånboken men den här gången var rubbet gratis. Det brukar betyda att jag ganska snart måste lägga ut en rejäl summa igen.
 
Under sena träningen passade jag på att handla på Maxi. Inte för att jag egentligen behövde någonting idag utan för att barnen älskar att vara i Minihuset och leka under tiden jag är inne i affären.
 

Tre barn fick roa sig bland bollar och rutschkanor och jag fick tjugo minuter att bara strosa runt i lugn och ro och kolla in utbudet av sommarsaker och heminredning i sällskap med minstingen.
 
Ena sonen ville baka till mellanmålet och på helgerna brukar jag låta honom göra i stort sett vad han vill. Han älskar att baka och brukar vara helt ok på det också. Kock är något som står på min lista över önskvärda yrken för barnen, jag tycker själv inte att det är jättekul att laga mat och med barn som bakar är man åtminstone en liten bit på väg... Jag satt ute i solen under tiden han stökade i köket så jag blev rätt överraskad när jag fick se resultatet:
 
 
Det är Brysselkex om det inte är alldeles uppenbart :-)
 

De smakade bättre än de såg ut, även om man blev något blå i munnen. Jag tror det var något som missades i receptet men vad vet jag.
 
Femåringen hjälpte mig rensa ogräs och sedan så har jag börjat tömma poolen på vatten. Det är väl någon månad kvar tills det är dags att tömma den helt och skura av allt innan den ska fyllas, men man kan alltid börja hinka ur lite nu.
 
I morgon ska jag hämta upp äldsten som är på konfaläger. De ska avsluta med teater i kyrkan men jag är absolut förbjuden att komma och titta eftersom det skulle vara pinsamt, lite synd för jag hade sett fram emot det och syskonen också men man vill ju inte vara en pinsam mamma :/ Jag hoppas att någon annan tar kort.
 

Ett slut eller en början

Livet har förändrats på alla tänkbara sätt det senaste halvåret, vissa saker till det bättre och andra till det sämre. Somliga saker känns oftast helt överkomliga men en stund då och då bara rent överjävliga.
Jag och maken har gått skilda vägar.
Vi separerade redan i höstas - högst tillfälligt och av helt andra orsaker trodde jag - så rent praktiskt har inget förändrats men självklart är det en känslosam process.
Jag kommer förmodligen aldrig att få reda på varför jag nu är ensam med barnen och det är därför något jag måste bortse ifrån.
I ett äktenskap räcker det inte med att ena parten är lycklig, det förstår jag. Jag har gjort allt jag kan och det räckte inte och även om hoppet är det sista som överger en så kan ett rakt besked vara bättre än att stå och stampa utan att veta vad som händer. Jag är heller inte dummare än att jag inser när det är kört.
Ibland har man inget annat val än att gilla läget.
 
Jag får all kärlek jag behöver från barnen och det finns ingen anledning att se annat än ljust på framtiden. Vi klarar oss fint. Dessutom har jag inte tid att gräva ner mig :-)

Bulle-med-bulle

Idag är det Bulle-med-bulle-dagen.
 
 
Jag har hört om fenomenet men aldrig sett det i verkligheten förut :-)
Alltså, vad är grejen? Varför vill man äta bröd och en kaka SAMTIDIGT? Ni som har provat; har jag missat någon slags smaksensation?

Geocaching, partikelfysik mm

Jag och tioåringen ägnade större delen av söndagen åt geocaching. Vi tog bilen till ett för oss okänt samhälle och sedan gick vi på långpromenad i skogen.
 

Det fanns lite olika sätt att gå beroende på hur mycket vi hade lust till och efter att ha lunchat vid en bäck bestämde vi oss för att inte gå hela möjliga milen utan vika av i tid och gena lite genom terrängen. På så sätt som kom vi också rakt på en cache som varit ologgad i nästan ett år och det var ju lite kul. Mindre kul var att vi också hamnade mitt i en sankmark. (Jo, det stod angivet på gpsen, men jag tänkte som så att hur illa kan det egentligen vara?) Jag gick först för att visa sonen var han (INTE) skulle sätta fötterna i mossan och rätt som det var så hade jag vatten halvvägs upp på vaderna. Sonen fick backa och gå runt medan jag gjorde mitt bästa för att springa igenom. Jag skymtade sonen hela tiden och när vi möttes upp igen så berättade han glatt att det ju fanns en stig att gå på 50 m bort. Nåja, vårsolen sken ju och det var trots allt en härlig utflykt. Vi avverkade nära 7 km och loggade 23 cacher så det var ett bra dagsverke. Mina skor var torra ett dygn senare.
 
Påskolvet är över för den här gången och make och son som var här i helgen har åkt hem till sig. Det gör ont att se dem åka men jag vet att sonen har det bra och vi ses hyfsat ofta. Ett par månader till får jag stå ut.
 
I morse var det tillbaka till vardagen och det var segt att gå upp. Jag lyckades snooza alarmet i nästan en timme. Vi brukar ha gott om tid på mornarna, ingen gillar liksom att stressa, så det är ingen fara om jag sover en timme längre men det betyder då att det bara finns tid till det nödvändigaste och ingen marginal för att gå igenom läxan en extra gång, leta upp favoritbyxorna eller leka. Berättar man för folk att vi normalt har tid för att måla naglarna eller spela spel innan det är dags att gå till skolan så brukar de himla med ögonen, men jag tycker det är bra att kunna börja dagen utan att känna att man ligger efter från start.
 
Ja, så har jag ju då också gjort något som jag svurit på att jag absolut inte ville eller någonsin skulle göra...
Jag har börjat plugga matematik på Chalmers.
 

Jag som har haft just matematiken emot mig på KTH också. Face your fears, minst sagt! :-)
Det går ok. Inte lysande, men ok. Kanske är det just det här jag behöver för att komma över murarna med fraktioner och dessa förbenade andragradare som gäckat mig så länge. Med facit i hand skulle jag kanske ha börjat i den här änden.
 
I övrigt läser jag just nu kvantmekanik och om diverse partiklar i fysiken. Spännande!
Jag kan inte minnas att vi lärde oss om något mindre än protoner, neutroner och elektroner i skolan? Kvarkar hade jag också hört talas om och begreppet antimateria har susat förbi någon gång (man har väl sett Big Bang Theory om inte annat...) men alla andra partiklar var okända för mig. Ja, tills jag började läsa om dem för nöjes skull förra året i alla fall. Nu är det Hadroner hit och Positronium dit. När man börjar förstå vidden av det hela undrar man vad som egentligen är möjligt, vad som går utanför vår världsbild... Allt är relativt, kan man säga, moahaha :-D
 
Denna vecka ska äldsten skriva teoriprov för moppekörkortet. Jag har suttit och förhört honom nu ikväll på hundratals övningsfrågor. Det är inga lätta frågor heller.
Jag ska gå på terminens fjärde utvecklingssamtal, stora dotterns tur. Jag vet att hon ligger långt fram i alla ämnen och hon är alltid trevlig och duktig också (jag är inte alls partisk heller). En riktig mönsterelev och det har man ju hört att man ska se upp med det också, flickor med duktighetskomplex och sådär.
 

Glad påsk!

Glad påsk önskar jag er alla!
Hela familjen är samlad och redan efter frukost var barnen ute och letade efter påskägg i trädgården. Vi brukar inte ha några jättemängder godis men lite blir det allt och sedan brukar de få någon sak i ägget, i år var det blandat allt mellan Playmobil, leklera och trolleriprylar.
Jag fick påskägg av maken minsann, med en fin sak i. Han kom också med städprylar men det väljer jag att inte se som presenter :-)
 
 
Jag har gjort mitt livs första Janssons frestelse i år! Tidigare gjorde mina föräldrar den till jul/påsk och de senaste femton åren så har maken eller svärfar stått för den rätten, det var alltså på tiden att det blev min tur.
Jag är inte mycket för att fira påsken eller göra påskmat men i år kändes det viktigt att göra något extra och mina föräldrar kom hit och åt med oss.
 
 

Ikväll blir det ännu mera påskmat och sen lördagsgodis vilket iofs egentligen känns som överkurs då nästan alla har sparat godis sedan i morse.
Jag har ett prov i relativitetsteori att göra så jag borde titta lite på det men jag misstänker att jag ägnar den här kvällen åt familjen och tar tag i det andra i morgon. 

Påsklov med roadtrip

Direkt efter att sista barnet kommit hem från praktik/skola i fredags så packade vi bilen full - med 6 barn och en hamster är det inte så mycket plats kvar för bagaget, men man är ju en hejare på att stuva in allt som behövs -och så begav vi oss norrut för att hälsa på maken och tioåringen. Jag älskar verkligen att åka bil med barnen och har inte riktigt förstått hur många kan våndas inför bilresor med barn. Visst, jag har åtminstone fyra barn som lätt blir åksjuka men med en åksjuketablett innan avfärd så löser det sig och är ett mindre bekymmer än vid de korta sträckorna vi kör till vardags. Barnen gillar också att vara på resande fot, så mycket att ena sonen faktiskt hade önskat att vi skulle åka upp på hans födelsedag (vilket jag sa nej till).
Det blir ju några stopp längs de 45 mil vi åker men vi har bra koll på var det finns roliga lekplatser, toaletter och rastplatser utan att man behöver bege sig alltför långt från E4an. Vi hade full matsäck med oss på ditvägen och stannande bla för att äta våfflor med grädde och sylt på ett ställe. Längs med vägen klarnade också bilden på alla saker som vi INTE fått med oss i packningen. Normalt sett så skriver jag långa listor i förväg och hinner både kolla och dubbelkolla innan vi ger oss av. Så var det inte den här gången och därmed saknades ett och annat vilket gav upphov till följande:
"Du sa att jag skulle packa tre uppsättningar kläder - du sa aldrig något om att jag skulle ha med kalsonger!"
"Ingen sa till MIG att vi skulle ta varsin vattenflaska och huvudkudde när vi gick ut till bilen. Vaddå, alla andra har båda, JAG har bara vattenflaskan."
"Men mamma... INGA tandborstar?!"
 
Här vill jag inflika att det är hutlöst dyrt med tandborstar på bensinmackarna.
 
När vi kom fram var det läggdags för alla och det är ju lite som det är när det ska fixas sovplats till 7 pers och de minsta redan hunnit sova i bilen, men till slut kom vi till ro. 
Nästa morgon var vi uppe med tuppen för att fira sonen som blivit tolv år. Det blev inte så fasligt många paket för honom att öppna på plats i år och det kändes lite trist, men han var ok med att en egen tv-spelskonsol väntade på honom hemma och ett löfte om att ordna ett pass ledde till en hel del planerande.
Tårta skulle vi ju ha och den ville han göra själv. Lite speciellt att fira med farfar, farbror och kusin också för det hör inte till vanligheterna.
 
 
Annars hann vi med geocaching, gå på kusinkalas och lite shopping under minisemestern. Ett besök på Klossbutiken blev det och det hade vi sett fram emot. De säljer Lego för de som inte vet det och mängderna Lego som finns där är rätt otroliga. Det hade ändå kunnat vara som vilken leksaksaffär som helst om det inte vore för att det är omöjligt att missa att personalen faktiskt har passion för det de jobbar med. Man behöver inte vara barn eller personligen gilla att bygga för att uppskatta kreativiteten på Instagram och det där märks av när man besöker den fysiska butiken också. Urkul!
 
 
Gustavsviksbadet har stått högt upp på barnens önskelista länge och nu blev det tillfälle att göra ett besök där också. Jag tog med mig fyra barn till äventyrsbadet för en halvdags badande. Jag visste att det skulle vara...kostsamt... men man håller ju ändå andan när inträdet går loss på 825:- för halva familjen. Sen tillkommer parkeringsavgift och (närapå obligatorisk) fika. Jaja, det är ju lov och roligt hade vi. Femåringen och sjuåringen kunde inte göra riktigt allt, jag skulle nog säga att det passar bäst för stora barn med tanke på åldersgränserna på vattenrutschbanorna och att det är svårt att ha uppsikt över någon större del av badet. Men temat - The lost city - uppskattade åtminstone jag jättemycket. Jag var barnsligt förtjust när det plötsligt började "blixtra" och låta som om det blåste upp till storm i djungeln när vågmaskinerna satte igång. Rätt coolt!
En kul upplevelse helt klart men är det värt pengarna? Nja.
 
 
Resan hem var lika kul och jag känner mig verkligen välsignad som har världens bästa barn. De kan ha sina dåliga dagar precis som jag och visst kan det vara syskongnabb, men när det verkligen gäller så är det ett underbart gäng att tillbringa åtta timmar med i en trång bil.
 
Matpaus
 
Vi kom hem igår eftermiddag och vid läggdags var allt uppackat och samtliga kläder tvättade (det finns katter i huset där vi bodde och jag är lite känslig för just katt och vill gärna få bort det värsta).
Jag är fortfarande fast på vintertid och blir lika förvånad varje gång jag tittar på klockan och den är mer än vad jag tror. Jag ligger liksom lite efter med mattider och sådant. Tur det är påsklov så vi hinner få ordning på det.
 
Äldsten har bränt pengar på ett PS4, jag fattar inte grejen med att lägga pengar på olika varianter av tv-spel. Men så gillar jag fortfarande Wii så jag är väl för gammal för att hajja.
En större skärm var livsviktigt och den gamla gav han till lillebror. Vi hittade en större på Blocket och jag fick en smärre chock när vi skulle hämta upp den. Jag bara vände i dörren med orden "jag måste nog hämta bärhjälp...". Ett tag var jag rädd att hans tv skulle vara lika stor som den familjen har i vardagsrummet men den var snäppet mindre. Tur det, för det skulle kännas väldigt fel om ett av barnen hade större tv :-)
Däremot kan jag tycka att hans är i största laget med tanke på att han ska sitta typ 3 m ifrån den och spela. Han kommer att få dålig syn, eller fyrkantiga ögon. Det kan aldrig vara bra.
 
På fredag kommer maken och sista barnet ner till oss så är vi fulltaliga igen ett par dagar. Det ska nog letas ägg, är det inte på påskafton? Påskharen skulle behöva komma iväg och fixa något att stoppa i äggen.
 

RSS 2.0