Sängläge lite till

Den här förkylningen var visst inte över - igår kväll blev läget sämre igen. Rösten är nästan borta och jag jobbar hårt på att hosta sönder lungorna. Idag när minstingen sov middag, skolbarnen var i skolan, femåringen på Kyrkis och tvååringen satt i lekrummet och ritade så låg jag på soffan och tittade på "dag-tv". Jag trodde att det skulle kännas lyxigt men jag blev bara rastlös och omåttligt uttråkad. Febern gjorde dock att jag låg kvar ändå och såg avsnitt efter avsnitt om kvinnor som inte visste att de var gravida förrän bebisen kom ut :-/

I morgon måste det här väl ändå vända. Vill vara frisk och pigg igen. Jag längtar nästan efter att komma ut och klippa gräsmattan!
Om jag orkar ska jag gå till lekplatsen med barnen, där är ändå inga andra människor och vi behöver komma ut och lufta oss.

Hela veckan på en gång

Det blev ju nästan lite kul det där att jag skrev om att jag tänkte äta extra ingefära för att hjälpa upp immunförsvaret och så går jag och blir sjuk nästan direkt :-)
Jag är sjuk 2-3 gånger om året, max, och samma för övriga familjen. Jag har förstått att det är ganska lite, man läser ju om familjer som får nåt i huset var och varannan månad. Jag tackar min bacillskräck för att vi håller oss friska. Egna hand-handdukar som byts ofta, inte blanda tandborstar i samma muggar och förstås egna tandkrämstuber, hålla sig borta från andra som är sjuka osv.
Nåja, jag slapp halsont och sånt trist den här gången - det räckte så bra med feber och ont i bihålorna. Just den där hängigheten är det som tär mest tror jag, det är ju sällan man kan ligga kvar i sängen och kurera sig utan det är till ändå att ha mat på bordet, skjutsa hit och dit oavsett hur man mår. Maken har nämligen också varit sjuk men jag bestämde enväldigt att det var lite sämre med mig så han fick dra största lasset, den här omgången.
 
I tisdags morse kände jag mig lite öm i lederna, ett tecken på att det var något på gång i kroppen. Envis som jag är så tänkte jag inte låta det stoppa mig utan jag drog iväg på en milslång vandring i skogsterräng. Det var bara 2 plusgrader när maken släppte av mig vid startpunkten men jag var hyfsat påpälsad och fick upp pulsen rätt snabbt också.
 
Läs mer på geocachers.se
 
Jag hann inte mer än hem och sätta mig ner så blev jag så ofantligt trött så jag la mig på soffan en stund i väntan på att skolbarnen skulle hämtas. Efter det kom jag knappt upp igen utan fick feber och var snuvig och matt i flera dygn.
 
Igår var första dagen då jag var tillbaka på benen och efter en dusch och riktiga kläder så kände jag mig som en människa igen.
På kvällen lämnade jag av 5 stora blå Ikea-kassar med barnkläder och leksaker till en loppis som skulle gå av stapeln idag. Nu i eftermiddags så hämtade jag upp det som inte blivit sålt och först tyckte jag att jag fick med mig precis allt tillbaka men det saknas nog en hel del. På måndag ska jag svänga inom lokalen och hämta upp mina pengar och det ska bli intressant att se vad det slutade på, typ vad som helst mellan 200 och 500 kr är min gissning. Ganska dåligt men det är ju pengar det också. En del av sakerna hade barnen rensat ut från sina rum så det blir en extra slant i fickpengar till dem.
 
Jag har haft barnen till att gå igenom vinterkläderna. Fem barn har redan ytterkläder så de klarar sig, bara att bocka av på listan! Några overaller som tidigare passat de två äldsta flickorna passar i år "ett steg ner". Den som spar hen har :-)
 
Syskonmatchning. Fröknarna Bus!
 
Jag tänkte slänga in ett boktips också, det har blivit några böcker lästa den här veckan. Den här boken är bra. Bra i den bemärkelsen att den är välskriven och oerhört spännande, en riktig sträckläsningsbok! Samtidigt så är det kanske så att just det här är en bok man INTE vill läsa. Ni förstår kanske strax varför:
 
 
Gå sönder, gå hel - Sofia Nordin
En kvinna befinner sig på flykt. Med ett litet spädbarn tätt tryckt mot sitt bröst gömmer hon sig i en sommarstuga. Men oron över att bli upptäckt gör att hon liftar till Stockholm där hon lever som hemlös under några allt kallare månader.
Parallellt löper en annan berättelse om en kvinna som lever radhusliv med man och två barn. De har träffats på internet och skapat sig sin lilla idyll.
Så småningom går berättelserna ihop. Det finns ett före och ett efter.
      - recension från Adlibris.se
 
--------------------------------------------------------------
Boken består alltså av två helt olika berättelser som man pendlar emellan. Den ena handlar om en kvinna som flyr med ett barn. Man förstår rätt snabbt att barnet inte är hennes eget, att hon är psykiskt sjuk och kanske inte heller så väl lämpad att ta hand om ett barn. Den andra handlar om en kvinna som kämpar dagligen med att leva ett så perfekt liv som möjligt. Hon vet att hon behöver glömma något men vill inte minnas varför och hon gör allt för att hålla sig på rätt sida verkligheten.
 
Man vet vartåt det lutar men man våndas och läser vidare. Det är ju så svårt att läsa böcker där barn är inblandade och det här var inget undantag. Jag avslutade sista sidan med tårar i ögonen och en stor klump i magen. Berättade lite för maken om boken och han klarade knappt av att höra det. Det är en bladvändare och jag beundrar författarens förmåga att skriva och beskriva. Vill man utsätta sig för att läsa boken så fine - jag har varnat!
------------------------------------------------------------- 
 
Nu ska jag läsa en stund i en helt annan bok, Råna är guld (fortsättningen på Kaffe med rån) av Catharina Ingelman-Sundberg. Jag var inte ens så förtjust i den första boken om "Pensionärsligan" men jag behövde något humoristiskt - om än lite töntigt- att läsa nu.
 

Sjuk

Vi är nästan aldrig sjuka men nu så har jag åkt på en rejäl förkylning - tackar mormor som satt barnvakt ;-)

Har väl fyllt årets kvot nu då. Lederna värker, huvudet värker och näsan rinner.
Det blir knappast bättre av stressen som kom av att något oförutsett inträffat, har suttit i telefon halva förmiddagen för att reda ut vilka åtgärder jag kan vidta för att få lugn och ro.

Återkommer när jag orkar ta mig ur sängen.

Ingefärsgodis

De här hittade jag i asiatiska hyllan på Maxi häromveckan och köpte som förkylningsförebyggande medel (dvs en ursäkt att äta godis).
 
 
Egentligen är jag inte mycket för stark ingefärssmak (jag minns med fasa ingefärsmarmeladen jag bjöds på lite då och då under min tid i England) men jag använder det gärna som krydda i grytor tillsammans med kokos och kanel.
Dessa sega godisar är starka och man kan lätt dela en bit i fyra delar och ändå hettar det i halsen. Även starkt beroendeframkallande för det är svårt att låta dem vara.
 
 
Jag kan tänka mig att de är extra goda i vinter när man är småfrusen, eller att de lindrar när man har ont i halsen. Barnen avskyr dem så jag får ha dem ifred :-)
 

Lite geocaching och annat

Igår hade vi en lite väl hektisk förmiddag. Före kl 13 hade vi dragit igenom tennisträning för fyra barn, hårklippning, bakning av två sorters kakor, förberedelse av middagen, strykning av skjortor, ett barn till kalas...
Sen lugnade det ner sig och vi fick erbjudande om barnpassning för att åka på geocaching tillsammans jag och maken, något som vi nästan aldrig har möjlighet till annars. Vi hade inte hunnit förbereda oss för det så i stället för att åka på någon runda där man faktiskt behöver vara två så blev det att vi åkte runt och loggade lite spridda cacher hyfsat nära.
 

Det blev kaffe och nybakad sockerkaka i utkanten av skogen.
 
Vi tog en lugn lördagskväll och när barnen hade lagt sig såg jag och maken på Bermuda Tentacles.
 
 
Jag är svag för B-filmer med muterade djur, eller djur som av någon anledning börjar ge sig på folk. (Ej att förväxlas med skräckfilmer för jag klarar inte av när det är en massa verklighetstroget blod och andra äckligheter.) Sharknado är ett lysande exempel på genren - hajar och tornados i en och samma film - och den var så dålig att man skrattade och suckade mest hela tiden. En klassiker redan!
Filmen vi såg igår var dock bara genomusel. Den handlade om utomjordliga livsformer som såg ut som gigantiska ringmaskar och levde på el, väldigt fientliga saker. Det enda som hjälpte upp den lite var att Linda Hamilton hade huvudrollen (Sarah Connor i Terminator-filmerna ni vet) men hon är inte så ung längre och agerade som om hon läste manuset från ett blädderblock intill kameran. Jag klarade inte ens att se färdigt den utan borstade tänderna och kröp ner i sängen när det var drygt en halvtimme kvar. Vet inte om maken såg slutet heller för jag hörde honom snarka ett tag ;-)
 
Den här söndagen har vi inte gjort många knop. Veckostädning förstås och sedan åkte jag och stora dottern till Maxi för att handla lite. När vi kom dit ville hon vara i lekhuset och det krävs ju att man har strumpor då - vilket hon inte hade på sig - men så hittade jag ett par reservstrumpor längst ner i min handväska. Man tager vad man haver.
 
Snyggt!
 
När vi skulle packa in i bilen så fick jag via mina bevakningar på Blocket nys om en Brio-sulky i precis den färgen jag ville ha. Vi är ju i slutet på en låååång period med olika barnvagnar och det enda vi behöver numera är 1-2 enkelsulkys och en dubbelsulky. Det finns inte mycket som slår Brio Sitty så det är precis vad jag siktat in mig på.
Maken tog omedelbart på sig att köra och hämta vagnen, han såg sin chans till lite geocaching i ett område vi inte genomsökt förut. Klockan är nu.... 23.40 och han är inte tillbaka än :-) Jag är inte särskilt orolig för jag kan följa hans spår på nätet och jag vet att det är en hyfsat lycklig man som springer runt med ficklampa därute just nu.
 
Jag läste ut en bok igår kväll och det är beklagligt för jag har ingen mer hemma. Det är inte ofta jag är utan en bok och om inte annat så är det lite tomt att gå och lägga sig utan att kunna läsa en stund innan man är trött nog för att sova. Biblioteket i morgon alltså!
Skolbarnen har studiedag men jag tror att det är kyrkis och kyrkans efter-skolan-klubb ändå så vi kanske inte gör så mycket. Kanske några vill åka och bada eller hitta på något annat, vi får se.

Äppelpaj

Tvååringen var ute i trädgården och lekte med syskonen och jag gick lite in och ut medan jag städade här och där. Så kom tvååringen skuttandes in i vardagsrummet och sa: "Smakar äppelpaj!"
Hon såg jättebusig ut och ögon glittrade verkligen.
 
- VAD smakar äppelpaj?, frågade jag.
- Smakar äppelpaj!
 
Jag bad henne visa mig och hon skuttade i förväg ut på yttertrappan.
Dagens äckligaste: Där låg ett äpple som hon hade hämtat från komposten. Det var halvruttet och hade mögelfläckar, samt ett bitmärke. :-(
Smakar äppelpaj!, upprepade dottern lyckligt.
Nja, tillåt mig tvivla.

Fredag igen?!

Sjuåringen valde kläder både till sig själv och till tvååringen i morse, matchande dessutom. Tvååringen som inte är den som självmant väljer vare sig velourklänning eller strumpbyxor annars var inte helt övertygad om plaggens förträfflighet. Hon är mer en "jeans & t-shirt-tjej" annars kan man nog lugnt säga! Men hon fann sig i sitt öde den här dagen, särskilt när hon kollat att det gick att hoppa studsmatta ändå.
 

Dagen började ordentligt för oss vuxna med ett möte på barnhab, vi hade barnvakt och kunde gå båda två vilket kändes bra. Det sades väl inte så mycket nytt egentligen men det tar på krafterna. Det är liksom aldrig glatt, positivt och upplyftande utan mer fokuserat på problemlösning och att hålla huvudet ovanför ytan. Maken och jag tog en kaffe i sjukhuscafeterian efteråt, man kan ju åtminstone kalla det att fika ute och det är något som vi sällan eller aldrig har möjlighet att göra tillsammans annars. Det kändes kanske inte så lyxigt ändå för vi behövde ju raska oss hem igen rätt snart men i några minuter hann vi prata igenom mötet.
 
När barnen kommit hem från skolan så gjorde jag ett snabbt stopp hos en kompis och sedan tog jag med elvaåringen till köpcentrat. Han skulle fixa en present åt en kompis som har kalas i morgon och det har nog aldrig gått så snabbt förut. Kompisen hade lånat sonens mobil för att visa en grej han ville ha till sin sparkcykel och sonen var då snabb med att göra en skärmdump av det - komplett med bild, inköpsställe och pris.
 
När vi ändå var ute och rörde på oss så blev det finfika enligt sonens önskemål. Jag föreslog en kaka på Ikea men då tyckte han att han kunde betala mellanskillnaden med sina fickpengar om vi åt glass på American Spin Ice Cream istället. Jaja, om han som inte spenderar en krona i onödan annars så gärna vill ha glass med extra allt så kan jag väl bjuda på det och själv kränga en Coffee Shake då. Jag är inte så svårövertalad :-)
 
 
 
Tvååringen som är blöjfri dagtid gillar inte att göra nr 2 på toaletten utan brukar vänta med det tills mitt i natten eller möjligen i ottan på morgonen. Ganska trist inställning tyckte jag och därför har vi förhandlat fram att varje gång hon gör det hon ska på toan så får hon en tatuering.
 
Dagens: en "mjau"

Det fungerar jättebra och förhoppningsvis så kommer hon rätt snart att glömma att hon någonsin tyckte det var läskigt. (Btw: Lite synd att det belöningssystemet inte gäller för en annan - jag har flera motiv som jag kan tänka mig att tatuera och jag hade klarat det på nolltid!) ;-D
 
Nu har vi haft filmkväll med barnen och vid det här laget ligger samtliga i sina sängar och sover. Eller nu tog jag fel förresten för när den sista borstade tänderna så vaknade minstingen till igen och tyckte det var läge att stiga upp. En väldigt piggelin ettåring bygger nu med Duplo i vardagsrummet. Hon brukar komma till ro igen om jag lägger mig bredvid och läser en stund, så är det bara att bära tillbaka henne till spjälsängen sen.
 
I morgon har vi (dvs barnen) fyra tennisträningar och efter det ett födelsedagskalas i en grannkommun. Jag tänkte offra mig på att skjutsa till kalaset så hinner jag nog ägna 1½ timme åt geocaching medan sonen och övriga kalasdeltagare bowlar.
 
 

Vardagspusslande

Jag tycker att det är ett sånt roligt ord; vardagspussel/vardagspusslande. Ibland väldigt passande också, som igår och idag när det krävs lite extra planering för att få ihop det med logistik och tider som ska passas.
Igår hoppade vi över kyrkis på morgonen för att jag skulle iväg och fika med en kompis. Ganska egoistiskt men välbehövligt och upplyftande för min del. Barnen såg dock inte så lidande ut och lekte så bra här hemma med pappan att vi struntade i att gå till öppna förskolan på eftermiddagen bara för att och slapp stressa med skolhämtning och annat.
 
Vår första utlagda geocache blev publicerad igår och det gjorde att mobilen plingade lite då och då under dagen. Spännande, för oss geocaching-nördar då alltså :-)
Ni som är intresserade av att följa vår blogg i DET ämnet kan göra det på geocachers.se
 
Sen kom kvällen med barnens träningar samt terminens tredje föräldramöte. Den här gången föll det på mig att åka bort till skolan och mormor var snäll och "skarvade" lite här hemma då maken åkt iväg och innan jag kommit hem.
 

Föräldramötet var för åk 1 och det var egentligen inte så mycket nytt som sades men det är trevligt att ha lite koll på de andra föräldrarna och jag säger som jag brukar: en kopp kaffe i lugn och ro då och då tackar jag inte nej till. En sak förvånade mig lite förresten när de gick igenom målen för ettorna i alla ämnen - dottern har ju redan uppnått allt utom ett par steg i matematik. Skulle hon då sitta och ljuda en bokstav i veckan under hösten när hon läser tex Pettson och Findusböckerna utan problem här hemma? När mötet var slut så haffade jag läraren bara för att kolla av lite om de fortfarande låter barnen läsa på sin egen nivå i stället för att alla ska göra samma. Jodå, hon hade koll på läget.
Tioåringen drog iväg på samma sätt redan från början och förra terminen jobbade han igenom fem olika matteböcker samt fick låna hem lärarhandledningar osv. Allt för att hålla nyfikenheten igång :-) Nu är ju han iofs sin egen sort men får man inga utmaningar så kan man bli skoltrött av det med precis som när det är för svårt och man bara ser motgångar.
Jag tycker att vi har en fantastisk skola på det sättet och jag känner mig trygg med att även den här nya läraren hinner se varje barn som en individ. Jag har förstått att det inte är likadant på alla skolor så jag är djupt tacksam.
 
Världens goaste och klokaste sjuåring <3
 
I morse var det tandläkarbesök för min del. Trist men det måste ju göras! Jag har inte så mycket emot tandläkarbesöken egentligen mer än att det svider lite i plånboken. Idag var det undersökning och de tog några plåtar. Kostnad för 10 minuter = 1200 kr. Jag hade inga hål men har fått en tid framöver för att fixa till en lagning som de vill bättra på.
 
Idag fick jag ta med mig tre yngre syskon på mellanbarnens bowlingträning. Vi brukar undvika att göra så eftersom ena barnet har lite svårt med förändringar men idag blev det nödvändigt. Maken är tennistränare och hade lovat hoppa in och ta en annan barngrupp ikväll på samma tid. Jag vet att han har sagt det men nu är det så att det som inte står antecknat i familjekalendern det är helt enkelt inte sanktionerat och därför fick vi fixa och trixa lite den här gången. Det gick ändå rätt bra, ettåringen tröttnade på att sitta stilla efter första halvtimmen så då tog jag med mig de tre små på en promenad runt kvarteret och så var det inte mer med det.
 
Nu när jag sitter här och skriver så blev jag för några sekunder osäker på om jag skulle hämtat upp maken vid tennishallen (han är inte tillbaka än) men så kom jag på att han har träning själv också och faktiskt cyklade dit. Då så! Och nog hade han ringt annars :-)
 
I morgon är det möte på barnhab. tidigt, tidigt. Jag upptäckte i morse att jag hade kontroll på bvc med tvååringen inbokat under fredagsförmiddagen också men talade in ett långt meddelande på en telefonsvararen då bvc har stängt på torsdagar och hoppas på att de hör det i tid och ursäktar mig :-/
Mina föräldrar skulle rycka in och få iväg barnen till skolan och se efter de små medan vi är borta men jag pratade med mor min nu ikväll och hon är verkligen genomförkyld. Hon säger att hon orkar och det vore bra om jag och maken deltar på mötet båda två så jag kan bortse från en ev smittorisk den här gången, men det känns inte riktigt rätt. Vi får se hur läget är i morgon bitti.
 
Nu ska jag se om det finns något sevärt på tv. Annars lägger jag mig med en bok av Mari Jungstedt i stället i väntan på att maken ska komma hem så vi äntligen kan prata ihop oss om dagen som gått och dagarna som kommer.

Utflykt och simhallsbesök

Idag tog jag med mig två barn på utflykt till skogen. Vi skulle högst upp på en hög kulle/ett mindre berg till en utsiktsplats där så jag tog med mig en sulky till tvååringen. Det är inga stora stigar eller skogsvägar på något sätt men säga vad man vill om Brio Sitty, det är allt en gammal rejäl sulky som går att köra i skogsterräng!
 
 
Sista biten så hoppade Lillskruttan ur vagnen och knatade på med Lilleman och så blev det lite fika och mellanmål med utsikt. Jag hade missat att packa en ordentlig kaffemugg till mig så det blev till att försöka blanda kaffepulver, hetvatten och mjölk i termosmuggen. När det bara är jag som ska ha kaffe/hetvatten så tar jag det i en termos som rymmer 2,5 dl och då är det heller inte så stor mugg. Espresso-style!
Det var åtminstone bättre än de gånger jag har packat fika och glömt ta med kaffepulvret - det blir så svagt kaffe då.
 

Vi kom hem lagom till att det var dags att börja plocka upp skolbarn från skolan. Nu är det bara två av barnen som vi hämtar så det är inte så betungande precis; en för att jag tycker hon kan få sällskap längs stora vägen fram tills i vår i alla fall och en för att man aldrig vet vilket skick han är i efter skoldagens slut.
 
Dottern vann förresten "Sommarboken", bibliotekens projekt för att uppmuntra barn att läsa! Om jag fattat det hela rätt så var hon den som läste flest böcker och recenserade dem, av kommunens alla blivande förstaklassare. Idag fick hon åka till biblioteket och välja sig ännu en bok samt en present.
 
 
Projektet och tävlingen har varit en fantastisk morot för henne att utveckla sin läsning. Idag läser hon flytande och väldigt gärna. Alla barn som läste minst fem böcker fick en bok när de lämnade in sitt häfte och att sedan dessutom vinna tävlingen för sin årsgrupp...! Jag vet att skolan delar ut biobiljetter (eller om de har bytt till något nytt i år) till den i varje klass som läst mest men det har jag inte berättat för henne. Det får bli en överraskning den dagen om de tänker ge henne en extra belöning.
 
Idag har jag varit iväg och simmat för första gången på kanske sex veckor. Nu när höstterminen är igång så har simhallen i byn öppet som vanligt. Som jag har saknat tisdagssimningen! Visst är det trist med att simma i en 25-metersbana (många vändningar!) men det är inomhus, hyfsat varmt i vattnet och inte minst så är det enbart för de över 18 år :-)
 

Jag trodde inte att jag skulle orka mer än 1 km men det gick lättare än vad jag vågat hoppas på även om jag började bli mör i benen och valde att stoppa vid 2 km. Nu är tisdagskvällarna mina och det känns jättelyxigt även om jag går efter middagen och är hemma igen innan (de flesta) barnen lagt sig.
 
I morgon blir det efterlängtad fika med god vän och det ser jag väldigt mycket fram emot. Vi har mycket att prata ikapp om.
 
 

Väntan

Inte valvaka, även om jag är spänd på utgången. Jag inser ju att det inte ser ut riktigt som jag önskar och det ger mig magknip :-( men det är å andra sidan ett helt annat ämne. (Jag förutsätter att alla har röstat?!)
 
Jag är egentligen mitt uppe i ett storbak av äppelkaka just nu. Vi har fått lite fallfrukt från min brors trädgård och jag hade lite ägg + äggulor att göra av med sedan senaste baket igår då tioåringen gjorde maränger, havrekakor och sockerkaka. Nu var det ju dock så att när jag hade skalat och skurit upp femtielva äpplen samt börja vispa ihop smeten så slog det mig att vi hade slut på vetemjöl. De närmaste affärerna har stängt men maken slängde sig i bilen för att kolla om det finns mjöl på macken, annars är det Maxi en mil bort... :-/
 
Jag fick lite tid över att sitta vid datorn i stället i väntan på mitt mjöl.
Igår var jag ute på vandring, en halvmil blev det på Söderåsen. Så himla vackert i naturen nu!
 

Nu kom mjölet så dags att återgå till bakningen!
 

Fredag med fullt schema

Först hade jag tänkt skriva "Full fredag" som titel men det klingade inte så bra och kunde lätt misstolkas. En välfylld dag har det dock varit och det börjar kännas lite nu när vi närmar oss slutet på dagen.
En gosse kunde inte förmå sig att gå till skolan (vilket inte är alls så märkligt som det låter och är ej att förväxla med dryghet eller skolk) men i stället blev hans rum skinande rent och eftersom han är den han är så är det gott nog för mig.
Ingen öppen förskola för de små alltså men istället många spel att spela tillsammans.
 
Äldsten hade orienteringsdag hela dagen och han har varit lite smånervös inför det. Inte för orienteringen i sig för det är en baggis för honom (han har ju hängt med på geocaching i flera år) men han har känt sig lite hängig i veckan och med ett syskon som fått vara hemma från skolan med ont i halsen ett par dagar så fanns det risk för att han skulle lägga sig sjuk. En stor del av idrottsbetyget avgörs just den här dagen och även om de som inte kunnat närvara får en ny chans så är det inte detsamma, det var viktigt att vara på plats idag. Men han kom iväg, skippade lagarbetet för att kunna sikta på högre betyg och tog sig runt med alla rätt och ett A som belöning!
 Jag kan förresten inte ta in att jag har stora barn numera. Äldsten fyller 15 i vinter och det är ju bara typ tio år mindre än mig, eller? Ibland hajar jag till när jag ser en ung man med mustasch stå i köket, han är nästan lika lång som jag (och då är jag ändå lite längre än medel för en kvinna).
 
Häromdagen var jag på öppna förskolan och träffade på en mamma som jag vet är från samma ort i Blekinge som jag kommer ifrån. Eftersom vi var först på plats hade vi tid att sitta och prata lite om deras planer på att flytta tillbaka dit. Vi har gått på samma gymnasium och jag frågade vilket år hon gick ut, med tanken att vi måste ha gått där samtidigt med kanske ett eller ett par års skillnad på årskurs. Fick svaret att hon tog studenten 2005 och jag trodde jag hörde fel. År 2005 var jag 29 år och hade tre barn! Jag glömmer ibland att jag är medelålders och att andra som har barn jämnåriga med mina yngsta inte automatiskt är jämnåriga till mig :-)
 
Efter att skolbarnen kommit hem gav jag mig ut på lite geocaching som gick mindre bra idag (se gärna geocachers.se). Hem och platta/färga håret på sjuåringen som skulle iväg på disco. Själv hade jag gett mycket för att få hennes guldiga korkskruvar men det är väl så att man alltid vill ha det man inte fått av naturen.
 
Nedre bilden helt galen med filuren i bakgrunden!
 
Elvaåringen panerade och stekte torskfiléer till kvällsmaten och eftersom det fanns åsikter om det tråkiga med vanlig kokt potatis så gjorde jag vad maken kallar för "överarbetat potatismos", dvs spritsat som potatisrosor.
 
På väg till ugnen.
 
Kvällen avslutades för barnens del med film. Nu har maken somnat och jag tror jag motstår frestelsen att väcka honom för att se på något avsnitt av "Under the dome". Vad han än hävdar så behöver han sova på nätterna. Det kanske finns något bröllops-klännings-program på TLC som jag kan titta på själv, jag tycker det är kul som slö kvällsunderhållning. Eller också så skulle man ju kunna gå och lägga sig så man vaknar pigg och utvilad när klockan ringer för att få upp oss till barnens tennisträningar.

Inbokat och nya kyrkis

Igår hade jag två saker inplanerade, den första var klart viktigast men tog mycket energi. Jag kände mig som en urvriden trasa efteråt men samtidigt positiv även om det låter lite motstridigt. Jag återkommer mer om det men kan säga så mycket som att vi håller tummarna för att maken och äldste sonen får en extrafin julklapp i år.
 
På eftermiddagen var det besök på BVC med minstingen. Hon som har haft hand om våra barns kontroller sedan vi flyttade hit för 9 år sedan gick i pension precis före sommaren och sen har det varit semester, övergångar etc så dotterns 1½-årskontroll har blivit uppskjuten fram tills nu. De litar på mig och jag litar på mig själv som förälder så det har inte gjort något alls att vi fått vänta lite. Mycket riktigt så följer Pluttisen sin kurva och nu har hon kommit ifatt med både motorik, tal och annat. Hon som tog det så lugnt innan att omgivningen blev nervös är nu på samma nivå som sina jämnåriga. Trodde inget annat heller! Den nya sköterskan var hur trevlig som helst och jag ger henne lite pluspoäng för att hon var översvallande positiv till att jag har valt att vara hemma-mamma under lång tid och tänkte fortsätta med det. Jag gillade den gamla också men ibland kändes det som att hon ville pusha för att få in femåringen på förskolan "bara för att" liksom. Så länge barnen fortsätter att utvecklas bra och dessutom är lugna och harmoniska personer så vill jag gärna kunna välja det som i hjärtat känns rätt för just vår familj.
 
Vi har kommit igång med att besöka vårt "nya" kyrkis. Nu är det egentligen vare sig särskilt nytt eller "vårt" eftersom det har funnits i evigheter men är beläget i grannkommunen. Det ersätter inte mitt älskade hem-kyrkis som vi gått till i alla år men eftersom det inte finns längre så är det här nya ett väldigt trevligt alternativ till kommunens öppna verksamhet. Kan man få det bästa av två världar så är det bara att ta chansen :-)
 

Barnen gillar det och har funnit sig väl tillrätta både med personal och andra barn. En lite lustig sak är att jag plötsligt är långt ifrån ensam om att ha lite fler barn. Här finns andra mammor med både sex och sju barn. Det är så roligt och intressant att höra hur de har löst boende, vardagssysslorna osv!
 
Ikväll har jag varit ute på lite äventyr. Mer om det finns att läsa HÄR
 
 
Avslutar denna kväll med en bild på minstingen och storasyster som dansar tillsammans. Nästan det bästa Pluttisen vet!
 
 
 

Geocaching: Nördsidan!

Då var projektet sjösatt så får vi se vart det bär...
 
 
Ska man ha en blogg kan man lika gärna ha en hemsida och ska man ha en hemsida kan den lika gärna vara lite informativ. Maken är lika involverad som jag numera :-)
Kika gärna in på geocachers.se
 
Därmed slipper ni också det värsta geocaching-nörderiet på den här bloggen.
 
 
 

Cammotejp!

Det är ju toppen med cammotejp. Lagningen syns snudd på inte alls!
 
 
 
 

Boktips: Bygdebok

 
Bygdebok - Johanna Boholm
Johanna Boholms suggestiva berättelse utspelas i en alldaglig miljö präglad av förfall och tristess men också av gåtfullhet. Bygdebok handlar om två sökande systrar och en skugglik fadersfigur, om murken spännpapp och bortslarvade silverskedar, om minnets passager och återvändsgränder. Detta är Boholms litterära debut.
    - från Adlibris.se
 

Berättelsen känns som drömmar eller minnen av något som varit och något som är. Jag har tänkt mycket på den här boken sedan jag läste den och en del ordval och uttryck har fastnat hos mig. Vad sägs om paljettvirvlar, fladdernätt, rusande hjärtan och dånande golvur...
Det här är ingen deckare, inget kostymdrama, inget politiskt manifest. Mest av allt - för mig - är det ord som vävs samman som tonerna i en melodi. Meningarna flyter lätt utan att bli ytliga och texten är lättläst men berör ändå. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men det är solklart att Johanna Boholm har en talang för att använda språket och göra det vackert och det räcker som ursäkt för att läsa Bygdebok även om man annars inte väljer prosa som genre.
 
Författaren är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris i år och därför blev jag faktiskt lite förvånad över att biblioteken härikring inte hade den för utlåning. Så jag föreslår att ni efterfrågar boken på ert bibliotek och om de svarar att den inte finns så lägger ni er till med värsta divarösten och utbrister "Whaaaaat?" varpå ni tillägger att de genast borde göra något åt det. Alternativt så gör ni som jag och fyller i formuläret för önskemål om inköp av böcker på bibliotekets hemsida. I väntan på att de ska åtgärda bristen så finns boken att köpa.
 
 

Ännu en söndagskväll

Vart tog den här veckan vägen?
Igår började femåringen på tennis igen. Förra omgången kom vi fram till att han inte var redo, maken är en av tränarna och det fungerade inte jättebra med en liten kille som inte ville lämna sin pappas sida. Nu däremot har han ju hunnit fylla hela 5 år och börjat på Kyrkans barntimmar helt själv - han är ju nästan världsvan! Det fungerade alldeles utmärkt och det var en nöjd son som kom hem och berättade att han tänker bli tennisproffs precis som sina syskon. Det enda som han hade att anmärka på det var att de har mycket lekar/bolltärning i gruppen i stället för att enbart spela tennis. Ge honom fem år så kommer han att gnälla över att behöva gå upp tidigt och träna på helgerna.
 
Tidigare så ville alla sitta intill minstingen vid matbordet. Hon är så söt och gullig och de bråkade nästan om vem som skulle få hjälpa henne med pipmuggen osv. Nu är det inte alltid så roligt längre. Maken flyttar längre och längre bort från hennes matstol allt eftersom maten hamnar utanför tallriken och sjuåringen som sitter på andra sidan får ibland hålla hårt i sin mat och sina bestick. När ettåringen var mätt vid gårdagens middag så tog hon helt enkelt sin tallrik och vände upp och ner på den över storasysters huvud!
 
Lite glasnudlar och kyckling i håret...
 
Sjuåringen skulle välja en present till ett barnkalas så vi åkte in mot stan för att ordna det. Det fanns önskemål om att ta några skatter också så vi gjorde ett par snabba stopp längs vägen. När hon öppnade en cache så fick jag mig en rejäl överraskning! På botten bland en massa andra bytessaker så låg ett reklamkort från en barnklädesbutik. Min butik! Just de korten slutade vi använda 2007 och numera är ju företaget nerlagt. Hur stora är oddsen för att hitta ett sådant nu, i närapå nyskick, i en geocaching-låda?! Jag är inte så lite nyfiken på var det har varit alla dessa åren.
 
Idag har vi varit på loppis i byn vid sommarstugan. Det är alltid galet mycket folk där så i början kan man inte ens komma fram till borden, men kul är det och vi brukar fynda rätt mycket. I år tyckte jag inte att det var så mycket att ha. Jag stod och funderade på en cykelvagn och en sulky ett tag men gick efter viss tvekan därifrån. Det blev en spring/balanscykel till tvååringen i stället och det passade ju bra eftersom den vi haft tidigare inte orkade hänga med ett barn till.
 
 
Femåringen köpte en bärbar cd-spelare med mikrofon för en tia, jag tyckte det var ett ok pris för något vi inte visste om det fungerade. Jodå, den fungerade perfekt när vi satte i en skiva! I sommarstugan fanns inte så många cd att välja på så det fick bli Tomas Ledin och de låtarna kunde inte Lilleman så han beatboxade till i stället.
 
Mycket nöjd kille!
 
Medan jag pratade i telefon så passade någon på att tömma myntfacket på min plånbok. Tvååringen blånekade på förfrågan men jag tyckte att det skramlade lite när hon gick trots att hon inte hade några fickor på sin klänning. Hon hade kört ner alla mynten i ena benet på sina strumpbyxor så där låg de som små cirklar runt låret. Kreativt!
 
Jag ser att klockan tickar iväg. Jag har läst ut fyra böcker den här veckan men vet att jag har åtminstone en till som väntar på mig i bokhögen så det är bara till att borsta tänderna och leta på den.
 

Björnbär

Förra året fick vi en tanig buske med amerikanska jättebjörnbär. de trivs tydligen hoss oss för vi får mängder med fina bamsebjörnbär.
 

Ikväll blir det varm björnbärssås till glassen.

Ett litet projekt

Jag påbörjade ett litet projekt... som växte till att bli ett ganska stort projekt! Det upptar ganska mycket av min tid och därför har jag dragit in den tiden på slösurfande och familjebloggande :-) Ni får se vad det handlar om så småningom.
 
I måndags så började femåringen på Kyrkans barntimmar i grannbyn. Om man bortser från den väldigt misslyckade inskolningen på förskola när han var 1½ så är det här första gången som han är på en helt egen aktivitet utan föräldrar eller syskon. Det har gått hur bra som helst! I onsdags var vi tillbaka och då var det öppen verksamhet som jag och småsyskonen var med på. Sonen hade längtat dit och ville vara fin så han bad att jag skulle måla hans naglar. (Det är ju så storasyster gör...) Det blev en snygg grön färg med lite glitter i.
 

Syskonen gillar också nya kyrkiset och jag gillar personalen och de andra föräldrarna där så dit lär vi gå varje vecka.
 
Den kommunala öppna förskolan i vår andra grannby har haft nyinvigning i nya lokaler den här veckan. Stort och luftigt med många sittplatser och bra översikt över barnen. Me like! Det tar annars emot lite grann att besöka ställen där man tar upp hälften av sittplatserna när man ska fika med sin barnaskara men nu är det inga problem där i alla fall.
De har firat med en massa barnaktiviteter och vi har hunnit med att gå på teater, barngympa och ansiktsmålning den här veckan.

Om vi vill så finns det möjlighet att närvara på 4 olika öppna förskolor och totalt 7 pass i veckan. Jag har skrivit upp tid och plats i veckokalendern så får vi se vad vi har lust med. Det måste ju finnas tid till skogutflykter, shopping med fika eller att bara vara hemma och slappa också.
 
I tisdags tog jag med min far på geocaching i skogen. Han har samma sorts humor som jag och jag visste att det här skulle vara en väldigt rolig serie cacher att ta. Vi skrattade gott åt ordvitsar och uppfinningsrikedomen hos skaparna.
På ett ställe hittade vi en hundring:
 
En hund-ring
Jag var ju bara tvungen att smsa maken och meddela att jag hade hittat en hundring i skogen. Han fann det dock inte lika roligt som jag.
 
Jag försöker införa en vegetarisk dag i veckan på veckomenyn. Det fungerar ju jättebra när det serveras pannkakor, linsgryta eller quorn och sånt som barnen är vana vid men det gnälls lite när jag försöker med annat som är nyheter för dem. Sjuåringen lagade middagen i tisdags och gjorde kikärtsbiffar med bulgur. Hon tycker det är så roligt att laga mat och panera biffar i sesamfrön gick som en dans men hon blev rätt besviken när hon smakade på det. Jag vet inte om jag borde kryddat mer, jag kan vara lite återhållsam ibland.
 

Någon som har ett bra vegetariskt recept?
 
Avslutar med en nattningsbild. Ettåringen vill gärna sova hon äldsta storasystern och hon blir galen när man lyfter bort henne därifrån.
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0