Halloween

I förmiddags var vi på Halloweenkalas på Öppna Förskolan. Jag hade tydligen inga sjuksköterskekläder kvar på vinden men efter ett besök hos min mor så fick jag tag på en barnskötarklänning (uniform för barnskötare med anställning hos privatpersoner), äkta 60-tal. Hur flott som helst och den passade perfekt!
Dock kändes det osäkert om folk skulle se att det var just en barnskötaruniform så jag satte ett klistermärke i form av ett rött kors på hättan och vips var jag en sjuksköterska ändå. Förklädet var så stärkt att det nästan prasslade när jag gick :-)
 
Här tar vi utklädning på allvar!
 
Draculaura tog en selfie
 
På eftermiddagen kom mina föräldrar för att äta Halloweenfika med oss. Barnen hade själva pyntat och dukat fint medan jag fixade det sista på tårtan.
 
Pumpatårta: Åtta lager, apelsin/vaniljfyllning
 
En stundvis mycket trevlig dag som varvades med ledsammare saker - på det hela taget kan den nog kvala in som en av årets Topp 10 sämsta dagar.
 
I morgon väntas en dag som vi har längtat efter! Jag och maken ska åka bort - tillsammans, utan barn - och vara borta i kanske 14 timmar i sträck! WOW! Det har aldrig hänt förut och då menar jag någonsin. Ever!
Så vad ska vi då göra?
Jo, vi ska totalt nörda ner oss i geocachingen genom att åka på ett event där vi ska mingla med likasinnade en hel dag och sedan avsluta med att springa i skogen med ficklampor, typ.
Hässleholm, here we come!
 
Eftersom vi aldrig har haft barnvakt till alla barnen så länge förut så känns det lite nervigt. Vi är ju på stand by för nödsituationer 24/7 i vanliga fall och händer något i morgon som gör att vi måste avbryta och ta oss hem så tar det minst en timme och troligen 1½ innan vi är tillbaka. Självklart litar jag helt på mina föräldrar men när de rycker in annars och hjälper till med barnen så är det oftast bara ett par tre stycken eller bara för någon timme. Nu blir det från morgon till kväll och är man inte van att ha koll på 7 barn så kan det nog vara rätt så påfrestande.
Jag har curlat så mycket det bara går. Lunchen står klar att servera, middagen är förberedd, lördagsgodiset uppdelat....
 
Lösgodis, sämsta tänkbara skräp.
 
Maken skrattade lite åt att jag tejpat upp middagsinstruktionerna på ett köksskåp, satt upp en varningsskylt vid micron (ettåringen stoppar in leksaker i den och trycker på start - man måste dra ur sladden!), blandningsinfo vid vällingen osv osv
På tv-bänken ligger det ett A4 om hur man byter kanal på boxen, illustrerat med foton. Det låter kanske som att ta i men då har ni heller inte sett min mamma försöka zappa :-)
 
Jag ser fram emot morgondagen och nu blir det en (ovanligt) tidig kväll.

Tokfia

 

Bada och baka

Två favoritsysselsättningar bland barnen:
 
Bada
Igår var det lite gråtrist väder ute så då passade det ju bra att åka och bada. Jag väckte tre simkunniga barn tidigt och så gav vi oss iväg.
 
Glasspaus
 
Det var visst fler än vi som ville besöka äventyrsbadet på höstlovet. Vi var där till öppningen så vi slapp köerna, men det var lite väl mycket folk och barnen tröttnade på bara fyra (!) timmar i vattnet. Stora dottern lärde sig tre nya saker: klätterväggen, hoppa från trampolin och dyka.
 
På hemvägen blev det ett snabbt stopp för lite geocaching.
 
Tur man alltid har ett 6 m teleskopspö liggandes i bilen...
 
Baka
Alla barnen gillar att baka och idag har de fått göra just det i omgångar. Jag tyckte det var dags att fylla upp i frysen med olika kakor. Fyra sorter blev det innan mamman tappade orken för att ettåringen lyckades slänga upp mobilen på en fortfarande varm spisplatta :/
 
 
Eftersom jag och maken ska resa bort i helgen så bestämde vi oss för att göra en tematårta till morgondagen. Jag ska se om jag kan få ihop något pumpaliknande. Femåringen kom då på att han inte ville baka chokladsnitt utan "bajskakor" till fikat.
Tja, varför inte?! Är det Halloween så är det!
 

I morgon så ska halva familjen iväg på höstfest med utklädning. Jag har en gammal sjuksköterskedräkt (äkta 60-tal!) liggandes på vinden så den ska plockas ner och provas i kväll. Jag hoppas att jag fortfarande kommer i den, jag har nämligen ingen Plan B. 
 

Veckan som gick

Jag är kvar men har tagit mig lyxen att skala bort alla "måsten" för egen del och bara göra det som känns lustfyllt på min fritid. Det räcker så gott att ro runt den här skutan som är vår storfamilj, man blir inte sysslolös någon längre stund ändå :-)
 
Det är mycket som händer nu och som tar en massa extra energi. Egentligen är jag inte personligen drabbad av allt så jag skulle kunna sitta på min ända och liksom vänta och se vad som sker - men det som rör mina nära och kära påverkar mig och de mina indirekt och det är ju omöjligt att låta bli att bli känslomässigt berörd. Folk byter jobb, blir allvarligt sjuka, kämpar med sig själva, kämpar med skolan osv osv
Själv lyckades jag av misstag väcka den björn som sov och förflyttades på något magiskt och skräckslaget sätt 15 år tillbaka i tiden. En lång och tråkig historia som förhoppningsvis snart tar slut så vi hoppar över den tycker jag.
 
Barnen har nu påbörjat sitt höstlov. Vi har inte så mycket inplanerat så vi får se vad vi kan hitta på. Rättare sagt så är veckan lite sönderhackad av möten, tävlingar, bvc-besök och obligatorisk konfaläsning så det är svårt att trycka in något annat än kortare utflykter. De mindre barnen har massor med önskemål och de stora verkar inte vilja göra mycket mer än det de brukar, dvs hänga med kompisarna. De två äldsta är i skrivande stund på LAN ett kvarter bort och jag förmodar att åtminstone elvaåringen kommer att spela onlinespel halva natten (om han nu orkar hålla sig vaken efter kl 23). Äldsten ska upp tidigt för att hänga med på ett möte men jag tror han tyckte det var rätt skönt att ha en enledning att gå hem tidigt. Det är ju så att mina barn inte får spela vad skit som helst och jag struntar blankt i om "alla andra" har fått spela spel med 18-årsgräns sedan de gick på dagis! Det vet mina gossar också och efter vad jag har hört så lyder de våra regler rätt bra ;-)
 
Sista dagen i skolan var det maskeraddag för lågstadiet. Dottern ville gå som Draculaura (dvs Draculas tonårsdotter) och eftersom vi inte hade några sådana kläder så erbjöd jag mig som vanligt att sy något. Lillasysters tröja + min urtvättade gamla tröja + ett spjälsängslakan + en krage från dopklänningen blev till en klänning.
 
 
Inte det vackraste jag har sytt - kanske rent av det sämsta som lämnat min gamla symaskin med tanke på hur det gamla trikåtyget ville dra sig - men godkänt för en skoldag och ett efterföljande halloweendisco.
 
Min mamma har fyllt jämnt och vi har varit där på två kalas. Vi har ju ett barn som med nöd och näppe klarar ett par timmar med utomstående så det var helt lagom att dela upp det i fika med släkten ena dagen och kvällsbuffé dagen därpå.
 
Sonen har fått hem några nya hjälpmedel och nu ska vi på allvar försöka med flyttbara planeringsbilder. Han skrattade gott åt att "mormor" visas som en dam med både kjol och käpp. Hans mormor ser inte ut så (nej, hon är ingen streckfigur heller men det är liksom lättare att ta) men han har godkänt hela konceptet.
 

Jag hoppas att det kan underlätta vardagarna lite.
 
Idag har jag (ensam) packat ner hela studsmattan. Det är visserligen varmt fortfarande så man klarar sig med sommarjacka trots att november närmar sig med stormsteg, men det är ofta regnigt ute och en blöt studsmatta resulterar i så väldigt blöta barn. Studsmattan ska bort över vintern i vilket fall som helst så jag tänkte att det var lika bra att dra ihop den nu så slipper jag höra mer tjat om hoppande och nu hade den också tillfälligt hunnit torka till lite så vi slapp få med en massa blöta löv in i garaget.
Skumgummit på en av stolparna hade börjat gå sönder så jag gjorde en liten lagning. Jag hittade ingen silvertejp men väl motsvarande i kamouflagefärg. Se, nästan osynligt! ;-)
 
Själva grejen med kamouflage är ju att det ska kamouflera något, dvs få det att smälta in i omgivningen. Men det beror naturligtvis på hur omgivningen ser ut. Som med begreppet hudfärgade plåster som skulle vara ovanligt diskreta på sin tid. Det beror ju helt på vilken hudfärg man har, det finns ju fler nyanser än "blekfisig". Jag tror inte de säljs längre ens, men det tog bra länge innan någon kom på att de liksom inte funkar för alla.
Hur som helst så har jag och maken rätt roligt med den där cammo-tejpen och allt fler saker i hushållet blir grönmönstrade när de behöver lagas.
 
Jag hade nästan glömt hur jobbigt det var att montera på fjädrarna på studsmattan och det var precis lika jobbigt att ta av dem igen! Det följde med ett specialverktyg just för det snäva ändamålet men det har vi (jag) lagt på ett BRA STÄLLE för att det inte skulle komma bort och därför fick jag nu använda en polygrip i stället :-/ Jag slet och drog tills jag fick blåsor på händerna och sedan slet och drog jag lite till. Händerna vätskar sig fortfarande men de förbenade fjädrarna ligger nu i en plastkasse i garaget tillsammans med övriga delar. Skam den som ger sig, jobbet blev gjort!
Jag kunde förstås ha väntat på att maken skulle komma hem och hjälpa till men jag är en sådan där envis typ som har svårt att avbryta något när jag väl har påbörjat det.
 
Julen närmar sig och det blir allt tydligare ute i butikerna. Ikea var som vanligt rätt tidiga med att packa upp julpynt men det känns ändå som att de var några veckor senare än på den tiden jag jobbade där.
 

Jag älskar den här tiden och har "nedräkning till nedräkningen". Några julklappar är inhandlade redan och några paketkalendrar likaså. Ändå är jag väldigt långt efter i planeringen mot vad jag brukar vara. Jag har mina excel-listor för julklappsinköp liggandes på datorn men jag har inte ägnat dem så mycket tid ännu. Det känns ok att det är så, än så länge. Ge det en månad så kommer jag oavsett hur det ser ut då att börja drömma mardrömmar om att vakna på julaftons morgon och inte vara förberedd :-)
 
Och nu: 
En STOR latte och en bra bok till det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En vanlig lördagskväll

Jag har en lite låg period just nu och har valt att dra ner på datortid. Den här bloggen tar lite stryk som ni ser, kanske blir det en liten paus ett tag om jag känner att det tar mer energi än jag är villig att lämna ifrån mig men jag har inte tagit något beslut än.
 
Dagarna rullar på.
De senaste dagarna har jag lagt ner åtskilliga timmar på att bygga LEGO :-)
Äldsten har tröttnat på sitt Lego och efter nästan tio års intresse då det alltid stått överst på önskelistorna så har han anseliga mängder. Jag vill inte ens tänka på vilka summor som vi har lagt på det genom åren. Syskonen har inte alls samma intresse så istället för att vi "köper loss det" för att ha på lager åt dem så får tonåringen nu sälja av det som varit bara hans. Han vill ha moppe nästa år, bättre teknikprylar osv osv och det är inte utan viss stolthet som jag noterat att han utan vidare tänkt spara ihop till det själv och inte bara kräver att vi ska skaffa allt. Sen har jag förstått att han planerar att köpa julklappar till sina syskon för egna pengar så då kan han ju behöva några extra slantar.
Jag gillar ju att bygga med Lego och jag tog gärna på mig att bygga ihop alla byggsatser till så nära originalet som det bara är möjligt. Mycket rotande efter enstaka bitar har det blivit i stora Legolådan! 
 

Så här långt har sonen 34 auktioner ute på Tradera med allt från Starwars till Technic och Harry Potter. Fler är på gång!
 

En del böcker har blivit lästa under veckan, den mest minnesvärda var utan tvekan en bok om Marie Curies liv. En otrolig kvinna som inte bara fick Nobelpriset en gång, utan två (dessutom fick hennes make och ena dotter också Nobelpriset under sina liv vilket måste vara ett svårslaget familjerekord).
 
Marie Curie
 
Vi pratar mycket om de böcker jag läser här hemma. Det är ju så mycket roligare att dela en läsupplevelse, även om det bara är jag som faktiskt läser själva boken. Tioåringen som har en otrolig nyfikenhet och ett stort intresse av allt som har med fakta, vetenskap och liknande att göra hängde på direkt och jag kan säga att det jag har läst om radioaktivitet, forskning om atomer etc den här veckan det har han också lärt sig. Jag förundras ständigt över hans sätt att formulera frågor på vuxennivå, hur han kan argumentera för- och emot och ta till sig sådant som många andra i hans ålder bara skulle sucka över.
 
I denna stund är det boken En kortfattad historik över nästan allting i ditt hem (Bill Bryson) som ligger på sänghyllan.
 
Det är nog för tidigt att ropa hej än men den här boken kan nog komma att hamna högt upp på min lista över årets bästa, om inte rent av överst. När det gäller den här sortens lärande så är jag hur nördig som helst!
 
Äldsten sover borta i natt så elvaåringen har suttit ensam i soffan ett tag och tittat på matlagningsprogram. För en stund sedan kom han och meddelade att han var lite öm i kinden så han drog ut en tand som verkade lös :-/
Jag tror att tandfén måste kolla om det går att växla till sig en guldtia av något syskon! Sjuåringen borde ha i sin börs - hon har dragit ut två lösa tänder den här veckan.
 
Maken är ute på geocaching (ja, så här dags!) men väntas hem snart. Det var en nypublicerad mysteriecache som han stirrat sig blind på halva kvällen utan att hitta rätt koordinater. Han bad mig försöka och det tog mig två minuter att lösa den :-) så då slängde han sig i bilen och var först på plats för att logga.
Vår hemsida i ämnet på geocachers.se uppdateras bra mycket oftare men det rör ju iofs ett helt annat ämne och är kanske inte helt likvärdigt den här stackars bloggen.
 
Nu ska jag gå och äta lite av min salladsost. Jag försöker undvika att äta godis så på lördagarna när familjen hugger in på lösgodiset så ser jag till att ha något annat gott till mig. Efter kvällsmaten så skulle maken åka och handla mjölk och bröd tills i morgon och då frågade han om jag ville ha något. Femåringen vände sig till mig och frågade: "Vad vill du ha mamma? Brieost? Ett barn till?"
Just den här lördagen valde jag en bit Brieost men eftersom maken inte kan sina ostar så kom han hem med Ica Basic salladsost?! Spelar ingen roll att han påstår att de hade slut på Brieost, jag tror honom inte. Speciellt som han inte visste att han köpt fel. Nåja, man tager vad man haver så nu blir det salladsost och tv tills det är dags att säga god natt.
 
 
 
 
 
 
 
 

Tips inför Halloween?

 
Den här videon från Youtube har barnen helt fastnat för. Jag tycker det är rätt läckert (precis som jag älskar julpyntade hus med "extra allt") men jag undrar lite vad grannarna tycker. Det kan inte vara lätt att se på tv eller sova när det spelas musik och blinkar hysteriskt från huset intill eller mittemot.

En sån där dag...

För det mesta så fungerar vardagen som en klocka och man har stenkoll på hur logistiken ska lösas, vem som ska iväg vart, när och hur.
Sen kommer det rätt som det är en sån här dag då man nästan får bena upp dagen i halvtimmar och ta en liten bit i taget...
Jag hade det lite på känn redan igår och fick nästan hjärtat i halsgropen när jag strax före kl 20 skulle byta om efter mitt simpass (84 längder i bassängen - vätskebrist när man simmar känns som ett dåligt skämt men det gav mig grym huvudvärk btw) och det plingade till i mobilen av en påminnelse om tid på Folktandvården för äldste sonen. Nu VET jag med all säkerhet att vi inte har fått något brev med bokad tid - dels är jag supernoga med att anteckna i kalendern och tejpa fast brevet på skafferiet när det gäller tandläkartider och dels för att sonen frågade så sent som för ett par dagar sedan om det inte var dags för honom att gå till FTV på undersökning snart. Hade det varit vilken annan dag som helst så hade vi kunnat åka dit trots kort varsel men just den här dagen så var ju han på tältläger många mil hemifrån. De var förstående när jag ringde tandläkaren 07.30 i morse och förklarade läget. Han fick en ny tid i morgon, han missar en lektion men hinner precis tillbaka till ett viktigt fysikprov, tur.
 
Hur som helst, det här var denna dagens hålltider (V = jag, M = maken)
 
V & M 07.20 Stiger upp, klarvaken på en sekund eftersom alarmet egentligen ringer 06.45
07.45 Första barnet går till skolan
M 08.10 Två barn får skjuts till skolan
M 08.25 Maken till verkstaden
V 09.00 Kyrkis för mig och de tre yngsta
V 11.30 Hemfärd
M 12.00 Hämta barn på skolan
M 13.30 ett barn blir upphämtat av mormor
V 14.00 Lämna av 8 kassar kläder och babyartiklar på loppis
V 14.30 Lämna av elvaåringen hemma
M 14.45 Hämta upp äldsten och 3 av hans klasskamrater från lägret 3 mil bort
V 14.50 Öppna förskolan för mig och fyra barn
M 15.30 Lämna av tre högstadiebarn på skolan
M 15.40 Lämna äldsten på konfirmationsläsning
V & M 16.00 Hemfärd i olika bilar, bilbyte
M 16.25 Till tennishallen för att träna ungdomsgrupper
17.40 Två barn får skjuts hem av mormor
V 19.30 Läggning av första gänget
V 20.00 Läggning av andra gänget
21.30 Läggning av tredje gänget (sköter dock sig själva)
M 21.15 Maken kom hem och åt middag
 
 
Sådana här dagar så känns det som att vi vuxna bara träffas som hastigast i hallen. Vi sliter ju inte direkt på varandra men det är allt lite trist. Det är skönt att det inte händer så ofta! Vi fick låna mina föräldrars bil ett tag för att få ihop det på ett smidigare sätt och det var ju tur, annars hade jag fått skjuta upp loppislämningen och promenera till öppna förskolan alt hoppa över det, ÖF är inte livsviktigt även om det är kul för både mig och barnen. Det är ju fint att barnen gillar att åka bil, våra 5 yngsta kan inte vara själva så det är ju för dem att hänga med.
Äldsten var megatrött när han kom hem. Det hade varit blött och kallt på lägret men det hade haft roligt och han hade både paddlat kanot och fiskat trots gipsad arm. Han säger att han kunde sova men ögonen gick nästan i kors när han kom hemma så jag förhörde honom på morgondagens prov och sedan gick han frivilligt och la sig tidigt.
 
Nu är jag så trött att jag har glömt vad jag egentligen skulle skriva ikväll :/
Förresten, en viktig sak som jag fick reda på idag är att från och med nästa sommar så blir receptbelagda läkemedel fria för barn (under 18). Med flera allergiker etc i familjen som insåg jag snabbt att det där är en förändring som kommer att visa sig i plånboken! Det är inte så himla länge sedan vi surt insåg att om man vill att barnens läkemedel ska slås ihop till högkostnadsskyddet så måste man säga till när man hämtar ut medicinen, annars är det separat och man får betala upp till maxtaket för var och en.

Vad man kan hitta i ett akvarium

Hårspännen, en ICA rabattkupong på 10% och en magnet...
 
Ettåringen har lärt sig att klättra upp till akvariet. Snabbt!

Helg, sjukhusbesök och scrapbooking

Titeln säger egentligen allt.
Mina föräldrar är tillbaka från sin utlandssemester så i lördags tog vi oss en promenad dit för att fika och se på semesterbilder.
 

Söndagen var fullbokad från början till slut. Tioåringen hade bowlingtävling på bortaplan så han och maken var där större delen av dagen. Det gick jättebra även denna gången och sonen slog nytt personligt rekord. Han klagade lite halvhjärtat när han kom hem över att när han spelar så bra så förlorar han handikapp... Jag är urkass på sport själv och det enda jag kan minnas att jag någonsin tävlat i det är ballroom -och latindans och där fanns liksom inte sådana problem! Vad jag hör är att han är bra på det han gör och det kan liksom inte bli dåligt att det går bättre och bättre.
 
Igår var det också Earth Cache Day i geocachingvärlden. En earthcache är en specialare som kan loggas på en del geologiskt intressanta platser världen över genom att man läser på och svarar på frågor. Låter ungefär lika nördigt som det är och eftersom vi är seriösa geocachare så har det här datumet stått uppskrivet i kalendern länge. Maken fick i uppdrag att ta sig till en nationalpark och på rätt koordinater läsa på om skorpvlav, frostbristningar och horster. Om jag får säga det så blev det lätt förvirrat innan vi strax före midnatt fick godkänt och därmed en virtuell medalj.
 
 
Idag har vi som vanligt varit på öppna förskolan. Vår bil krånglar lite, för tusen-femtielfte gången, så jag och de små fick skjuts dit så maken kunde ta bilen vidare till verkstaden medan vi fikade och hade sångsamling med stora och små bekanta.
 
I väntan på pappa...
 
Hem och vända för att sedan hämta upp fjortonåringen på skolan och ta honom till ortopeden för omgipsning av armen. Förra måndagen när han gjort sig illa så var han så svullen och de var osäkra på hur pass illa frakturen var så nu skulle de göra om röntgen och rubbet.
Benet i handleden var inte helt av utan har en spricka rakt över på tumsidan. Han är fortfarande svullen och har ont så det blev till att ha gips där ett tag till. Den här gången fick han välja färg (man kan tom få glitter i gipset) och då blev det så att han nu har en underarm som lyser i neongrönt. I morgon kommer väl tjejerna i klassen att rita hjärtan på det igen.
I morgon ska han förresten iväg på klassläger, de ska tälta ute i skogen allihopa. Just nu har de ett projekt i samband med hemkunskapen att de ska turas om att laga mat till klassen för en viss summa pengar (bra lärdom av flera anledningar!) så där ute i skogen ska min son och två andra göra hamburgare till hela klassen. Jag med min bacillskräck (och ett par livsmedelshygienkurser i bagaget) ser framför mig hur han kladdar med köttfärs ihop med gipset och begränsade tvättmöjligheter. Lite fånigt jag vet, han är inte tappad bakom en vagn heller. Men ändå.
 
När vi kom hem från sjukhuset så la jag mig på soffan med en bok och hann slumra till när det plingade till i telefonen. En vän undrade om jag ville hänga med på scrapbookning-kväll. Jag tittade på klockan och insåg att jag då skulle vara på plats inom 45 minuter; kollade av med maken som precis börjat med middagen att det var ok, en ren tröja, lite extra spackel i ansiktet och så iväg :-)
Jag har aldrig provat på scrapbooking förut - inte mer än att stansa nån blomma och limma det på ett kort - men det var hur kul som helst! Jag lärde mig bla göra små gå-bort-presenter i form av en liten låda för värmeljus och kortficka. Det fick bli bokmärken i mina också.
 
 
Nu när jag vet hur man gör så kommer det att bli fler. Varenda kotte kommer att få dem i åratal :-)
Det fanns ju massor med rätt enkla saker man kan göra och jag ser fram emot fler scrapbooking-kvällar framöver. Jag gillar ju att pyssla och det är extra roligt att kunna ge bort något man har lagt ner lite tid på. Nu har jag fått massor med idéer inför julen också så det kan vara så att jag behöver göra ett besök på Panduro inom en snar framtid.

Fredagshike

Fredagarna är den enda dagen i veckan då ingen har aktiviteter utanför skoltid, alltså försöker jag få det att bli min "hike-dag" då jag kan ge mig ut på långvandring om jag sticker före 08.30 och inte behövs hemma före mellanmålstid. Idag kom jag iväg på utflykt - det blev 1,2 mil i skogen och temat var geocaching förstås.
  
Skorstensformationer 
 

Trots att det inte var så lång sträcka så tog det nästan 6 timmar (kuperad terräng - backe upp och backe ner).
Vill man läsa mer om dagens utflykt så finns det på geocachers.se
Jag har redan galet ont i benen så jag vill inte ens tänka på hur det kommer att kännas i morgon!
 
Förresten, är det någon som vet vad det här är för typ av holk?
Vid första anblick ser det kanske ut som vilken annan holk som helst, men den är jättestor. Det måste vara en rovfågel av något slag väl? Jag kan inte sånt där så är det någon som vet (eller har en bra gissning) så säg gärna till!
 
När jag kom hem så trodde jag nästan att en bomb hade briserat i vardagsrummet. Det vete sjutton vad hemmavarande del av familjen hade gjort när jag var borta men det resulterade i alla fall i att jag fick börja med att städa innan jag kunde med att ställa mig i duschen. Jag blir skogstokig när det är prylar precis överallt men det är ju lite som de säger; Att städa när man har småbarn är som att skotta snö i snöstorm.
 
Vår tvååring, alias Huliganen:
 
 
Det är inte hon som står för allt bus här hemma numera, inte riktigt allt i alla fall. Vid det här laget har hon lärt upp lillasyster så bra att även hon kan öppna barnspärrarna på en del skåp och dessutom klättrar Pluttisen upp på stolar och bord så lätt som ingenting. När den ena ger upp tar den andra vid. 

Nu ska jag gå och göra mig en STOR kopp té och tycka lite synd om mig själv för att jag har träningsvärk (fast bara lite, det är ju något självförvållat).
En bra film också så är min fredagskväll klar.
 
 

Onödigt

 
Jag undrar ifall Posten godkänner frakten om jag pusslar ihop frimärkena som tvååringen klippt isär?
 
 

Varierande start på veckan

Måndagen började som vanligt med avlämning av Lilleman på Kyrkis och sedan vidare till Öppna förskolan för mig och småtjejerna. Tvååringen kom på att hon ville önska en sång till sångsamlingen och hon joggade från parkeringen och in för att berätta det för ledaren.
 
Lillasyster försöker hålla samma tempo.
Ett par timmar senare så åkte vi därifrån för att hämta upp Lilleman igen, när jag spände fast barnen i bilbarnstolarna så pratade vi om just det att han skulle hämtas vid kyrkis och sedan skulle vi äta lunch hemma. När alla var inpackade så körde jag ut från parkeringen.... och körde HEM. En klassiker! Ibland kör man liksom med ryggmärgen. Det var bara till att vända på garageuppfarten och köra tillbaka hela vägen för på måndagarna hålls vi i grannbyn och ÖF och Kyrkis ligger nära varandra så nu blev det en lite längre runda.
 
När vi var ett par kvarter hemifrån sen så ringde skolsköterskan och sa att jag hade en son med en skadad handled sittandes intill henne och att det såg illa ut. Jag tvärbromsade hemma på uppfarten, sprang in till maken som precis också kommit hem, lämnade över bilnycklarna och bad honom ta hand om de tre små, letade på bilnycklarna till andra bilen och susade iväg till skolan...
Efter en kort resumé från gympalärare och mentor så bestämde vi att det var bara att köra direkt till akuten. Man vet ju hur det är med väntetider där så efter att ha fått klartecken från sonen så stannade jag vid en mack och köpte frukt och dricka eftersom ingen av oss hade hunnit äta lunch.
På idrottslektionen så hade de haft någon typ av "boot camp" och där ingick bla att bära runt på stockar. Läraren hade sagt till att det gällde att vara synkade och förvarna när man inte orkade mer men trots det så släppte de övriga rätt som det var och sonen fick hela tyngden av stocken över underarmen.
På akuten gick det snabbt, inga väntetider där när de väl fått kläm på vad som hänt. Skolsköterskan hade bandagerat armen och när de klippte bandaget så kände jag mig lättad av att se att det inte fanns någon större blodutgjutning. Sedan såg jag svullnaden och att det såg helt skevt ut. Sonen fick Citodon och sedan vidare till röntgen och tillbaka till ortopeden. De bad om ursäkt för att det var en "all time high" på avdelningen just den här dagen och visst var det ont om sittplatser men jag har verkligen bara gott att säga om besöket för det gick inte ens en timme från att vi kom tills att han fick gipset på plats.
På röntgenbilderna var det inte helt tydligt hur frakturen såg ut. Jag vet inte om det spelar in att han har haft en fraktur på samma handled tidigare, han landade ju lite illa när han åkte snowboard förra året. Hur som helst så ska de klippa upp gipset om en vecka, röntga igen och gipsa om alltihop. Är det som de hoppas på, att det är en "snygg" fraktur eller kanske rent av bara en spricka, så blir han av med gipset efter en månad. Han har redan räknat ut att det då blir typ två dagar innan han ska åka till någon slags Fångarna på fortet-resa med konfirmationsgruppen. Precis lagom för att knäcka samma eller annat skelettben då alltså!
Han missar väldigt mycket träning nu och ska han hålla på så här så lär han aldrig bli något tennisproffs - kanske dags att man skaffar sig någon annan form av pensionsförsäkring ;-) Å andra sidan så har han inte de ambitionerna utan spelar för skojs skull och låter syskonen drömma om de stora tävlingarna. Så måste det ju få vara också.
 
Med planerna ändrade så hade jag inte direkt tid att göra mig vacker inför kvällens middag med goda vänner. En ren tröja hittade jag och så på med ett annat halsband och sedan fick det vara klart.
Vi var ett helt gäng som samlades och det var så roligt att träffa alla igen för nu var det länge sedan. Mycket prat, mycket god mat och väldigt sent blev det också.
En lång dag med både ovanligt tråkiga saker och ovanligt roliga saker. Det är variation i livet!
 
Idag har vi mest segat på här hemma. Det var råkallt och blött ute så jag hoppade över allt vad lekplatsbesök heter till förmån för att spela spel inne i värmen. Det går ju att klä sig varmt förstås och barnen bryr sig inte så mycket om vad det är för väder ute men idag var jag bara lat.
Några ärenden på eftermiddag och sedan efterlängtad simträning för mig. Jag har missat ett par veckor nu när jag har varit förkyld så idag tog jag det lugnt och gick upp till bastun redan efter 1,2 km.
 
Nu har maken fixat vaniljbullar och en stor balja té åt mig i väntan på att jag ska komma och se någon B-film med muterade monster. En dinosaurie som bor i havet tror jag visst att det var och det är nog en lagom avslutning på den här tisdagen.
 

Bullar, bowling och barngudstjänst

Igår var det Kanelbullens dag om någon lyckats missa det.
I vårt hushåll så är det sedan ett antal år tillbaka maken som står för bullbakandet. På så sätt får han precis så mycket smör och socker som han önskar och han gör ett bra jobb så alla är nöjda. Kanelen tog slut efter ett tag så sen fick resten bli vaniljbullar som är min favorit.
 

Under tiden han bakade så klippte jag gräsmattan och det behövdes verkligen, vi har väntat alldeles för länge den här gången. Så här års så hinner det knappt torka upp emellan skurarna och på skuggsidan är det konstant blött i gräset. Jag fick jobba ordentligt, för att inte tala om gräsklipparens insats!
Barnen hade varit ute och plockat undan alla leksaker från gräset och jag trodde dem, åtminstone var det inget synligt kvar på gräsmattan. Trots det körde jag över inte mindre än tre bandyklubbor, en bandyboll och en jongleringskägla?! Det är ju ett under att gräsklipparen överlevde och faktiskt så klarade sig sakerna undan med livet i behåll också - sånär som på bollen som definitivt inte är rund längre.
Det lär väl bli fler klippningar innan säsongen för det är slut men i fortsättningen ska jag passa på så fort solen torkat gräset. Det är ju bara onödigt att göra jobbet svårare än det är.
 
Idag har det varit en sån där dag då man hade behövt klona sig. Vi hade fyra aktiviteter från början men drog ner det till två - hur gärna man än vill så kan man inte vara på flera ställen samtidigt.
Maken hängde med tioåringen på bowlingtävling. Sonen hade en bra dag (trots bortaplan) och slog sitt personliga rekord! Det är imponerande av flera anledningar, inte minst för att tränaren redan tidigare hävdade att han är den bästa tioåring de har haft i klubben. Nya matchkläder är beställda och sonen räknar ner tills han ska få prova de nya tröjorna.
Make och son var hemma tidigare än beräknat och det gjorde att hela familjen (!!) kunde åka och titta på sjuåringens uppträdande i kyrkans barngudstjänst. Hon och hennes grupp var änglar och det var bjällerklang, dans med vita skira band och gosedjur och vaggvisor.
Jag försökte ta lite foton men det visade sig vara lättare sagt än gjort.
 
Inte lätt att fotografera en ängel.
 
Vi sjöng den vackraste vaggvisan jag vet, en sång som jag lärt mig på kyrkans Babysång en gång i tiden och som mina barn fått höra vid läggningen oräkneliga gånger.
 
Nu i ro, slumra in, allra kärestan min,
låt en ängel ta din hand,
bort till drömmarnas land,
och låt tankarna fly, till en ny dag ska gry.

Och en ängel du ser, när i drömmen du ler,
som i lysande prakt, vid din säng står på vakt,
och med kyss på din mun,
vaggar hon dig i blund.

Ack så skönt, slumra in, i bädden så fin,
som blomman på äng, i en gungande säng.
Och guds änglar de små, breda vingarna ut,
och kring barnet de stå,
till dess natten är slut.
 
Jag har alldeles nyligen lärt mig att den heter Brahms vaggvisa efter författaren och inteNu i ro som jag tänker mig. Melodin är den där klassiska som spelas i var och varannan speldosa/spjälsängsmobil.
 
Idag framfördes också den här:
Dansa med änglarna (psalm 745)

I en värld full av kosmiska under
ser barnet det vi inte ser.
Ett löv som en vindpust gjort sönder
blir en ängel som dansar och ler.

"Ser du änglarna, pappa, som dansar?
Hör vilken vacker musik!"
ropar barnet och spelar på harpan
med strängar av garn på en spik.

Men vi ser inte lekarnas mönster,
vi hör inte låtsasmusik.
Vi har bommat till våra fönster
mot glädjen som var så unik.

Så undan med änglarna, dansa mitt barn.
Lek medan lekarna finns.
Sjung till din harpa med strängar av garn,
så länge du sångerna minns.

En dag skall du finna att alla är barn
i en större men klarare lek,
där alla får dansa bland änglar och garn,
där ingen har tid med nåt svek.
 
Underbar text och den påminner mig om varför jag har valt att ge min tid åt barnen. Måtte jag aldrig bli så stressad att jag inte låter dem hinna se livets små saker. Det är nu de är små och den tiden kommer aldrig åter.
 
I morgon är det vanliga måndagsbestyren igen men jag kom just på att jag är bortbjuden på kvällen. Det ska bli så roligt och nu ser jag verkligen fram emot det.

Fiskgratäng

 
Fiskgratäng är en sådan där rätt som hälften av barnen tycker jättemycket om och andra hälften grimaserar när man ställer fram maten.
Tvååringen älskar fiskgratäng men vill gärna ha gräddfil och extra dill på. Idag var jag inte snabb nog med att hjälpa henne så då serverade hon sig själv helt enkelt.
 
Fiskgratängen ligger där under, någonstans :-/
 
Några i familjen gillar inte räkor så de lägger jag på halva gratängen och sen får man ta extra från en skål på bordet om man vill. Maken hann inte hem till middagen och räkorna som jag sparade till honom försvann snabbt ner i tvååringens mage medan jag tog undan tallriken med dillhögen.

På lekplatsen

Ettåringen älskar att vara på lekplatsen. Till skillnad från tvååringen så gillar hon att gunga.
 
 

Livsandarna återvänder

Äntligen, äntligen börjar det här ge med sig. I morse vaknade jag och kunde prata utan att låta som en kraxande kråka!
Den senaste veckan har jag suttit i telefon en hel del, både med diverse myndigheter och instanser samt med goda vänner och hela tiden så har jag fått be om ursäkt för hur jag låter. Det som hänger kvar nu är en envis hosta - inomhus är den under kontroll men går jag ut och andas in lite kalluft så kommer hostattackerna som brev på posten.
Maken fick åka bort till barnloppisen och hämta upp ett kuvert med pengar. Jag vet fortfarande inte vad jag sålt för jag tycker inte att jag saknar något direkt men lite måste det har varit för i kuvertet låg över 700:-
Mindre än jag hade som mål men mer än vad jag vågade hoppas på.
 
Igår tog jag med de yngsta barnen och veckohandlade. Vi tog en liten fika på City Gross också och där satt jag med tre små barn och kände mig trött och sliten över en kopp kaffe. Damen vid bordet intill (jag kanske inte ska kalla henne dam för hon var typ i min ålder och "dam" låter lite äldre) tyckte att jag hade så väluppfostrade och söta barn, hon hade själv 5 st och tyckte det var urjobbigt och sa att hon aldrig skulle kunna ta med dem och handla, fika etc och få dem att hålla sig så lugna. När hon fick höra att jag också hade några till så blev hon alldeles till sig över hur pigg och fräsch jag såg ut. Det var väl inte riktigt så jag kände mig efter en veckas rejäl förkylning men när hon frågade efter min ålder och gissade fel på 15 år åt rätt håll så blev jag genast piggare :-)
 
De tre hemmabarnen saknar öppna förskolan. Stackarna har ju inte fått träffa sina kompisar så mycket den senaste veckan förutom Lilleman som har varit på Kyrkis. Maken har ju en del hemmatid fortfarande men han går inte till ÖF med dem. Han har varit där med mig men eftersom det sällan/aldrig är andra män där så tycker han inte att det är en höjdare att hänga där hela förmiddagarna. Lite synd tycker jag, det är ju ändå för barnens skull man går dit, men samtidigt så förstår jag honom. I stället har han disco med barnen hemma, spelar bandy i trädgården eller tar med dem på promenad eller till lekplatsen.
 
Sjuåringen kom hem från skolan med en present från rektorn. Hon vann ju hela kommunens lästävling för (blivande) Åk 1 och nu hon vann i sin egen klass också. Just det här priset var ju en baggis för det visade sig att hon var ensam deltagare från sen klassen men att få biobiljetter var ju inte så dumt.
En eftermiddag i veckan så går hon på kyrkans verksamhet för lågstadiebarn. Den här terminen håller de på med hår och det passar henne perfekt! I måndags kom hon hem med en krona (eller heter det drottningkrona tom?) flätad i håret.
 

Nu ber hon varje morgon att jag ska fläta vattenfall och annat men jag har inte den blekaste aning om hur man gör. Jag kan göra en vanlig fläta och jag håller på att lära mig att göra inbakade flätor (med varierande resultat) men längre än så sträcker sig inte mina kunskaper.
Till helgen ska gruppen ha någon form av änglauppvisning i kyrkan och dansa med långa band. Nu har jag inte hängt med riktigt eftersom maken har hämtat och lämnat de senaste gångerna men dottern har hoppat rundor här med sidenband från min sylåda fastknutna på en pinne och hon ser fram emot det så mycket.
 
 
 

Vi kanske rent av kan åka dit hela familjen och titta.
Äldsten läser till konfirmationen i år och ska vara i kyrkan lite nu och då så han kanske kan tänka sig att följa med.
Jag har jobbat inom kyrkan tidigare och känner i alla fall tre präster som jag gärna både träffar och kan tänka mig att lyssna på när de är i tjänst så att få med sonen på tio gudstjänster skulle inte bli några problem tänkte jag. Men nu visade det sig att han inte får gå på gudstjänst i vilken kyrka han vill (får och får - han FÅR naturligtvis gå på så många han vill men han får inte tillgodoräkna sig dem till konfaläsningen) utan det måste vara i rätt kyrka. Nåja, det finns ju åtminstone de tidpunkter på året som jag misstänker att han kan tycka det är snäppet roligare än andra så jag får hjälpa honom att pricka in dem i stället. Om jag vill stanna lär jag få sitta fem rader bakom honom men det kan jag väl överleva för att rädda hans rykte. Jag ser fram emot att gå i kyrkan i jul, det har jag inte gjort sedan jag jobbade på Svenska Kyrkan i London på 1900-talet. Tänker jag efter så har jag nog inte varit på en "vanlig" söndagsgudstjänst sedan dess öht. Mitt kyrkoliv pågår mer utanför kyrkorummet i form av att socialisera med andra under diverse aktiviteter och det har räckt åt mig.
Tyvärr ser inte alltid de som bestämmer inom kyrkan den biten som viktig för fler och fler församlingsaktiviteter tas bort och inte bara här. Jag har förstått att församlingarnas barnverksamhet hänger löst lite överallt i landet numera.
 
Häromdagen så ringde de från Hjälpmedelscentralen efter som Barn.hab. äntligen hade skickat över en remiss. Det tog bara dryga året från att vi gav dem vår "önskelista" på hjälpmedel till sonen...
Kvinnan jag pratade med var fantastisk och för henne var det självklart att han behövde och skulle få - så snabbt som möjligt - precis allt som kan underlätta hans vardag. Underbart! Eftersom vi hade gett upp hoppet så har vi redan skaffat en del saker på egen bekostnad och det är minsann inga billiga saker heller, men att få resten nu när han så väl behöver all hjälp han kan få det är en stor lättnad.
 
Avslutar med ett hett ämne:
I den nya restaureringen av Pippi Långstrump för SVT så har de passat på att klippa bort ordet neger ur negerkung. Jag tror halva Sverige gick i taket och jag har mailbombats med förfrågningar om att skriva på namninsamlingar, gå med i FB-grupper MOT den förändringen etc och att de gör förändringen nu bara för att SD valdes in i valet. Jag säger bara: WTF?!
Menar folk att de aldrig har reagerat på ordet innan eller dess lämplighet i en barnbok? Vi har böcker med Pippi här hemma och när jag har läst högt har jag utelämnat den delen av ordet, för barnen som läser själva har vi pratat om det och jag har förklarat att folk inte visste bättre förr.
De har inte gett pappan en ny yrkestitel som undersköterska, VVS-konsult eller förskollärare. Han är fortfarande kung i Söderhavet! Inte sjutton tycker jag att ordet negerkung är något som barnen behöver lära sig eller som måste bevaras som en kulturskatt mer än på ett museum i så fall.
Jag tycker det är på tiden att de gör ändringen (som gärna kunde gjorts igår) och jag ser inte riktigt kopplingen med att om de tar bort ordet neger idag så kommer de att ta bort hela Pippi Långstrump och självaste Astrid Lindgren inom kort och samtidigt genom statligt förtryck radera flera generationers fina barndomsminnen.
Då tycker jag det är en närmare koppling till Alfons Åberg där han förr fick ett glas röd saft när han var törstig (efter tandborstningen minsann) men i nyare tryckningar får han ett glas vatten av sin pappa. Jag såg inga namninsamlingar när den förändringen gjordes?!
 
"Just nu pågår en diskussion i media om det är rätt eller fel av SVT att redigera i de nyrestaurerade tv-avsnitten om Pippi Långstrump. Så här kommenterade Astrid Lindgren själv i en personlig intervju av Elisabeth Frankl. Frågan var om Astrid Lindgren skulle skrivit Pippi Långstrump annorlunda 1970, då intervjun gjordes. ”Ja, jag skulle ta bort en massa idiotier. […] Spiksäkert är att jag inte skulle ha gjort Pippis pappa till negerkung! En vit kille som kommer till Söderhavet och sätter på sig bambukjol. Men det är ju inte så att jag tänkte att vi är så överlägsna dom svarta så att om vi kommer till Söderhavet blir vi genast kungar. Det är några som har tyckt att detta var en sådan oerhörd rasism. Vad dom än kan säga om mig personligen, om dom tror att jag har några som helst rasistiska tendenser så är det fel. Och det hade Pippi inte heller. Men tiderna har ändrats och i dag skulle jag inte gjort honom till negerkung. Han skulle antagligen varit sjökapten eller pirat.”
 
Om allas vår Astrid kände så redan 1970 så tycker jag att vi i hennes minne och med hennes barn och barnbarns samtycke gott kan göra den ändringen TILL HENNES ÄRA.
 
 
Nu kom förresten maken hem och påtalade att ett barn har bowlingtävling på bortaplan samtidigt som dottern har uppvisning i kyrkan. Vi får dela upp oss lite, vilket i praktiken betyder att jag tar 6 barn med mig till kyrkan då tävlande son behöver vara själv med en vuxen.
 
 
 
 
 

RSS 2.0