Tiden bara går

Första advent idag, det är ju helt galet!
 
Jag har som ni kanske förstått blivit solo med barnen för ett tag. Har man inget jobb i närheten så får man söka sig längre bort och därför tog vi beslutet att maken ska jobba 40 mil bort i ungefär en månad. Man kan inte leva enbart på kärlek och fågelsång, så är det ju bara - åtminstone inte när det går mot jul! Jag hoppas han drar hem lite fina julklappspengar så att det blir värt det för han missar massor på hemmaplan! 
Det ÄR tufft att vara själv det kan jag inte förneka. Logistikmässigt är det ett enda långt pusslande men nu har jag haft turen att ha min pappa som hjälper till med en del skjutsande. Det behövs, speciellt som min bil har varit på verkstaden i flera dygn under veckan och lånebil är inget alternativ då jag inte får in barnen i en vanlig småbil.
 
I torsdags hade jag en sån där dag då man verkligen får känna att man lever.
De ringde från skolan runt lunchtid och bad mig hämta upp sonen som inte var kontaktbar. Det hade blivit en konflikt på rasten och när han blir stressad så blir han antingen inåtvänd eller utåtagerande. I det här fallet så "stängde kroppen ner" och han låstes helt. Någon klasskamrat klappade honom på axeln när rasten var slut och då ramlade han omkull. När jag kom så kunde han varken gå eller prata och det var bara till att bära ut honom. Som tur var så hade någon i skolpersonalen själv en son med autism som gör likadant så hon hade lite koll.
Nu hade jag världens tur som fick tag på min pappa som kom i full fart med bilen och höll koll på gänget hemma medan jag lånade hans bil till skolan. Vad hade jag gjort annars? Hade jag haft bil själv så hade jag fått packa in småsyskonen och tagit dem med mig och sedan haft dem till att gå genom skolan medan jag bar sonen. Nu var ju bilen bortlämnad så mitt enda alternativ annars hade varit att packa ner barnen i syskonvagnen, springa bort till skolan för att sedan lasta i stora sonen i vagnen och ha de små till att promenera hela vägen hem. Ibland ska man inte ens börja fundera på vad som kunde ha hänt för då får man bara magknip.
Efter att ha baxat sonen i säng sov han ett tag och när han vaknade mindes han absolut ingenting och undrade över varför han inte var i skolan.
Under eftermiddagen så slog han över åt andra hållet, antagligen för att energin var helt slut, och gjorde en total urladdning. Mina armar ser fortfarande ut som om jag haft närkontakt med en ilsken katt.
Efter det fick jag migränkänningar men lyckades som tur var mota bort dem med värktabletter. Man ska väl ha sådana dagar också för att uppskatta alla fina dagar antar jag.
 
I övrigt så är det helt klart hanterbart. Vi har haft några fina veckor nu och jag som är laddad inför julen har städat huset in i minsta detalj och njuter av att allt är rent. Nästan som en flyttstädning :-)
Min pappa klippte gräset och jag vinterstädade runt poolen (och DET var väl inte en dag för tidigt).
 
 
Man kan ju inte bara  jobba utan det måste finnas tid för lek också tyckte barnen (och övertalade mamman att dra runt dem runt dem i lådbilar).
Eftersom jag är lite snål och vägrar köpa allting nytt varenda år så tog vi in de badleksaker som varit kvar ute och skrubbade dem rena i badkaret. Det är inte varje dag det ser ut så här i badrummet:
 

 
Sent igår kväll när barnen lagt sig så tog jag ner alla julsaker från vinden och julpyntade hela huset, inklusive granarna (ja, i plural). Jag vill gärna kunna njuta av julen så länge som möjligt och efter julafton städar jag bort allt så då måste jag ju också börja tidigt :-)
Barnens reaktion i morse var oslagbar! Nu visste de ju till och med att jag skulle julpynta medan de sov - vi hade bestämt det så tillsammans. Några lekte med granarna (för det får man i det här huset), någon pusslade julpussel, någon hämtade böcker från bokhyllan som under natten fyllts med enbart julböcker...
 
 
Vi har förstås haft julmusik på i bakgrunden hela dagen :-)
Jag hade lovat barnen en frusen cheesecake till första advent och det fick de också. Själv hade jag sett fram emot julvarianten med pepparkaksbotten och saffranssmak men det alternativet blev nerröstat. En vanlig med vaniljsmak fick det bli.
 
 
Det har börjat bli lite kallare och vad jag har hört så är vintern på väg. Kanske dags att sluta med sommarjacka snart då?
Skolbarnen som är ute heldagar emellanåt har börjat använda de lite varmare kläderna. Även om solen är framme på dagen så är det aldrig kul att gå i skogen och frysa på utflykterna.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0