Slut på veckan

I min värld är veckan inte slut när det bara är fredag men om andra tänker annorlunda så kan jag väl låtsas att jag håller med för en stund.
 
I natt hade jag en mardröm och vaknade kallsvettig och rädd. Det är ytterst sällan jag drömmer mardrömmar och då handlar det till 99% om att barnen råkar ut för något (eller möjligen att jag vaknar på julafton och har glömt att köpa julklappar och mat) men den här gången handlade det om geocaching. Kanske ett tecken på att hjärnan behöver annat att tänka på?!
 
Under förmiddagen så ringde maken för att höra om jag hade något ärende på stora köpcentrat för i så fall kunde jag och barnen få skjuts dit. Vad är det för fråga?! Det finns väl alltid något att göra på köpcentrat?
Vi blev avsläppta vid IKEA där vi fikade på pannkakor.
 

På IKEA har de något så smart som "familjetoaletter" och det är verkligen riktigt bra service för småbarnsföräldrar.
 
 
Det är inte lätt att hantera ett gäng småbarn och syskonvagn på ett normalstort toalettutrymme och oftast så kan man ju inte lämna hälften utanför när man ska hjälpa den som behöver hjälp därinne. Men här kan man dra in vagn och barn utan problem och utan att vara rädd för att någon ska ramla ner i toalettstolen, slå huvudet i handfatet eller komma åt larmknappen av misstag.
 
 
Tvååringen är lite rädd för handtorken som brummar för mycket och i ren protest så vägrade hon gå på toaletten när vi var där.
På hemvägen i bilen så gjorde all saften hon drack till sin pannkaka tidigare sig påmind och därför fick jag sen ägna åtskilligt med tid att plocka loss och tvätta klädseln på hennes bilstol. Det är inte helt enkelt - och jag tycker att det BORDE vara enkelt när det faktiskt är sådan textil som kan behöva en tvätt då och då - men nu är bilstolen ren och fräsch igen.
 
Det passade bra att baka lite idag och eftersom det är fredag så tänkte jag att vi kunde lyxa till det med kakfika. I hopp om att glädja barnen så försökte jag mig på en regnbågsvariant på vanlig sockerkaka. 
 

Det såg onekligen lite kul ut innan den var gräddad men slutresultatet var väl sådär.
 
 
Man kanske ska ha karamellfärg i hela smeten? Smakar det inte konstigt då? Det känns ju inte så naturligt. För att vara en person som helst vill undvika kemikalier i maten så är jag ändå rätt glad för att färglägga bakverk.
Nu har jag provat i alla fall och det imponerade åtminstone väldigt på femåringen.
För övrigt var det här tydligen Kladdkakans dag och skolbarnen hade en del att säga om avsaknaden av en sådan. Jag tänkte låta det bero - man kan inte fira allt - men sen kom jag ändå hem från affären med en KÖPT kladdkaka att ha till efterätt på kvällen.
 
Det blev ingen långvandring idag och hela min idé om att ta fredagarna till milslånga skogspromenader börjar gå om intet. En kortare tur i skogen hann jag i alla fall med innan det var dags att börja trappa ner mot fredagskväll.
 
 
Här frågar jag mig lite ungefär vilken tid i livet jag bytte trappa UPP mot fredagskväll mot att trappa NER mot densamma. Jag märkte inte när det hände?! En inte så vild gissning säger mig dock att det måste ha varit en sisådär 15 år sedan :-)
Fredagskväll betyder oftast filmkväll och eftersom det är lite spridda åldrar på barnen så brukar det bli en för de mindre och en för lite större. Kvällens program blev Turbo och sedan TMNT (här fick jag fundera lite över korrekt förkortning på en lång benämning; för mig är de bara ninja-sköldpaddor). De äldsta fick finna sig i sitt öde helt enkelt och de får välja film någon annan gång.
 
I morgon ska äldsten på konfa-utflykt till något som liknar Fångarna på fortet. Han är mycket nöjd över att inte ha armen i gips längre och jag håller tummarna för att han låter bli att skaffa sig nya frakturer. Så sent som i onsdags så blev han ju sydd med 6 stygn i huvudet och jag ser gärna att de sitter kvar när han kommer tillbaka också.
Måste komma ihåg att ställa klockan för han ska upp i vardagstid i morgon och bli skjutsad till uppsamlingsplatsen. Av någon anledning är jag den enda i hushållet som vaknar av mobilalarmen? Kanske just för att alla vet att jag vaknar och får upp dem om de snoozar så länge de kan. Egentligen borde jag låta dem försova sig så att de lär sig ta ansvar (även maken) men jag skulle nog ligga och tugga på huvudkudden medan jag försökte att inte låtsas om att huset fortsatte vara tyst efter att larmen ljudit. Jag kan inte hålla mig kvar i sängen utan är alltid först upp av alla.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0