En risig vecka

Den här vecka är iofs inte slut än så jag kanske inte ska nedvärdera dess potential att bli bättre. Tisdagen var helt klart en av de topp 50 sämsta dagarna jag varit med om och det tar liksom musten ur en rätt ordentligt.
Den dagen avrundades dessutom med lite blodsspillan. Vi har en ganska trång passage mellan kök och tvättstuga, frysen står där och jag höll som bäst på att lägga in matlådor med rester. Tvååringen behövde av någon anledning passera mig och eftersom där var en frysdörr i vägen för henne så drog hon igen den med all sin kraft. Försökte åtminstone, för där stod jag. Dörren fick jag i tinningen och det var tillräckligt för att slå upp ett sår och ge mig pulserande huvudvärk och en halv blåtira på köpet. Hon är stark! En ganska lämplig avslutning på en kass dag och det blev en tidig kväll för mig.
Men så länge som livet ändå är hyfsat trevligt för det mesta så väljer jag att se resten som en parantes :-) Det som inte dödar det härdar väl.
 
Poolen är fylld, staketet och plastgolvet runt om är justerat och klart och därmed betraktar barnen det som sommar. Det spelar ingen roll att vattnet är iskallt eller att lufttemperaturen gick tillbaka ner på runt 17 grader igen - de stora badar så fort de kommer hem från skolan.
 

Jag har stor respekt för vatten - speciellt som vi haft barn som i olika situationer inte kunnat ta sig till ytan trots att de bottnar - och därför har vi både plank/staket runt poolen och barnlås på grinden. Det ska banne mig vara svårt att dränka sig hos oss!
 
Igår så kom min pappa hit med släpet och vi hjälptes åt att riva den gamla komposten med innehåll och staketet runt det. Hela släpet blev fyllt med trädgårdsavfall och då återanvände vi ändå den fina matjorden. Full i blåmärken blev jag, ibland är jag något klantig (och möjligen lite oförsiktig när jag skulle sparka sönder det murkna staketet). Vi väntar fortfarande på att kommunen ska göra färdigt det jobb de påbörjat direkt utanför vår tomtgräns. Innan de är klara kan vi inte sätta upp vårt nya staket, plantera buskar längs med det etc. Tills vidare får vi ha en provisorisk inhägnad som jag har skarvat med buntband :/ Det går inte an att släppa ut odjuren i trädgården annars.
 
Tvååringen som tycker att gräset verkar grönare på andra sidan.
Den där lilla donnan! Häromdagen trippade hon runt i trädgården i sina silverfärgade ballerinaskor som hon älskar, luktade på blommorna, matade dockan med nyplockad gräslök, grävde lite i sandlådan. Jag hann inte mer än tänka att hon är en riktig gullunge sen stannade hon upp, lyfte hälen ur skon och tog fram en morotsstav (som hon tydligen sparat sedan middagen) tog ett bett och la tillbaka den.... och promenerade vidare. Om hon hade haft ett motto så tror jag det skulle vara Hakuna Matata. Totalt bekymmerslös, tänk den som kunde ta livet på samma sätt.
  
Idag har vi varit på kalas och firat storkusinen som är jämngammal med vår stora dotter. Maken var uppbokad på annat håll så det var jag och sju barn som fick äta tårta och umgås.
Jag hade en idé om att rada upp barnen och ta ett foto när de var uppklädda och samlade men eftersom jag inte får plats med hela gänget i min bil så skulle några få åka i mormors bil etc och vips så var projektet bortglömt. Min bror bor nästan intill en park med en tennisbana som vem som helst får låna närhelst den är ledig. Jag har ju ett gäng tennisspelare så de drog iväg med morbrorn för att provspela lite. Tänk vilken dröm om vi hade haft en tennisplan på gångavstånd från oss! När jag väl har vunnit på Lotto och vi flyttar till en herrgård så ska jag välja en med egen tennisplan på tomten. Inte för att jag har spelat på Lotto en enda gång i hela mitt liv så chansen är nog inte så stor men jag ska absolut ha en tennisplan med på min mentala planeringslista.
 
De äldsta sönerna och minsta lillasystern.
 

Lilla Fröken vill bara gå och gå, hon blir stadigare för varje dag min vill helst hålla i åtminstone en hand ännu. Klättra gör hon utan större bekymmer och tar sig ner för höga trappsteget till lekrummet eller sätter sig i leksakslådan när hon har lust.
Hon fick ju sin allra första tand alldeles nyligen, efter den kom en kindtand (!), andra framtanden och så ytterligare en kindtand. Samtliga fyra sitter i överkäken och på så vis så har hon inte överdrivet mycket nytta av dem än men hon kan åtminstone äta bröd utan att sätta i halsen så mackor med olika pålägg blev snabbt favoritmaten.
 
Skolbarnen har långledigt ons-sön och de sista har precis gått och lagt sig efter att ha tittat på film. Maken kom nyss innanför dörren efter ett styrelsemöte (jag hade nog kallat det grillfest) och nu ska vi sätta oss och planera födelsedagspresenter till nioåringen som snart blir tio år. Han är inte så förtjust i saker öht men jag tror vi har hittat några lämpliga presenter och resten behöver vi helst fixa under morgondagen. Hela helgen är uppbokad med avslutningsaktiviteter för olika familjemedlemmar och på olika håll. Maj i ett nötskal!
 

Mors dag och loppisdag

Med förra söndagens lättförtjänta pengar i minnet så bestämde vi oss för att ta en bakluckeloppis-dag till. Jag fick återigen elvaåringen med mig som säljassistent och sällskap. Vi steg upp ännu tidigare och var på plats en timme tidigare än förra gången... och fick stå i bilkö i en halvtimme för att komma in på området.
Med tre timmar till öppning så hade vi gott om tid att plocka upp och äta en extrafrukost och två timmar innan öppning så hade vi redan sålt ihop till avgiften. Det var strålande solsken hela dagen men ändå gott om besökare. Den här gången hade vi mer småskrot med oss så förtjänsten blev inte lika bra som sist men helt godtagbar ändå och färre saker som jag behöver ha i mitt hus. Bilen stod i skuggan och var hyfsat sval men det var ändå så att man längtade lite hem till poolen. Jag hade smort in mig med solkräm på morgonen men glömt att ta med tuben och det blev trots allt många timmar i solsken... Jag solar ALDRIG, dels tycker jag det är urtrist att bara sitta/ligga utan att göra något och dels så har jag sällan tid för det när man måste hålla ett öga på barnen hela tiden. Brun blir jag ändå. Men färgen jag fick idag....oj, oj, oj! Det är ingen vanlig bonnabränna - här snackar vi om att jobba ihop till hudcancer!
 
en sexig urringning...

Jag tror inte jag har bränt mig så illa någonsin och jag kommer att få lida för det ett par dagar. När jag är barfota så ser det ut som att jag har ett par vita ballerinaskor på mig, vilket faktiskt var precis vad jag hade när jag stod i solen.
Sonen klarade sig fint genom att sitta i bilen och läsa eller lyssna på mp3 en stor del av tiden (när han inte fördrev tid genom att hämta pengar i kassaskrinet och spendera dem hos andra säljare).
 
När vi kom hem så blev det lite firande också, det är ju trots allt Mors Dag idag. De äldsta barnen hade köpt presenter till mig och jag fick bla en rosa Nike sportflaska och en mjuk kudde i form av Barbapappa. De yngre barnen hade ritat teckningar och köpt Trisslotter (med vinst, tackar!).
Det blev en prinsesstårta/gräddtårta med chokladfyllning på barnens begäran. Mest för att den rabarber-jordgubbskompott som jag själv hade valt och därför tilllagade sent igår kväll blev en liten katastrof och fick kastas, ev pga av trötthet och felmätning kl 23.30.
Jag är sedan en tid tillbaka lycklig ägare av en balklännings-form och kan baka sockerkaka/tårtbotten som ser ut som en balklänning när man vänder upp och ner på den färdiggräddade kakan. En typisk sådan där produkt som man inte visste att man behövde förrän man fick den i sin ägo ;-)
 

Jag spritsade först upp all grädden när jag dekorerade kjolen men när ena sonen placerat dockans kropp på plats så blev man ju pinsamt medveten om att flickstackarn var naken på överkroppen. Det fick bli lite utbredd grädde där också.
Huvudet är en stand-in från sjuåringens dockskåp då originalet kommit på avvägar i någon kökslåda.
 
Ikväll har jag premiärbadat i poolen! Barnen badade tidigare och hade hur kul som helst så jag blev (inte glatt) överraskad när jag gick i och kände benen domna av ganska så omedelbart. Lite kyligt var det allt men det är kanske inte så konstigt med tanke på att den fylldes med vatten färdigt så sent som igår.
 

Jag doppade mig och tog några simtag också för sakens skull innan jag gick upp igen.
 
Röstat har jag också hunnit med idag. Varje gång jag har besökt biblioteket eller köpcentrat senaste veckan så har jag grämt mig över att jag inte tagit röstkortet med mig i handväskan så jag kunde förtidsröstat. Men det gick ju bra idag också och jag var minsann på plats i vallokalen en hel halvtimme före stängning. Att inte rösta det finns ju bara inte. Nu bor vi i ett land där vi har möjligheten att rösta så det är självklart att vi ska ta tillvara på den möjligheten. Det är vi skyldiga oss själva.
Efter att det var avklarat så tog jag en sväng förbi mina föräldrar som kom hem från sommarstugan nu ikväll. De fick lite tårta eftersom de inte var med när vi fikade och jag fick nygjord rabarbersaft och en pelargon med mig hem. Pelargonen var visserligen redan min om man ska vara nogräknad - krukväxter trivs inte hos mig och tenderar att göra självmord om jag inte skickar hem dem till min mor på rekreation med jämna mellanrum. Jag får tillbaka dem välmående och fina men 1-2 månader senare så ser de lik förbaskat väldigt ledsna ut igen. Mina pelargoner har förökat sig så nu har jag nog bortåt 10 stycken som kommer och går :-)
 

Nioåringen hade idag spelat något onlinespel där man mellan nivåerna eller när man ska låsa upp extragrejor får se tex filmtrailers (dvs reklam). Jag gillar inte alls det där men det brukar handla om någon ny barnfilm eller om andra spel. Idag hade han antingen hamnat på ett spel han inte får spela eller så hade det blivit något fel för det som visades var en filmsnutt från The Grudge! Ni vet - någon svartvit tjej med stripigt hår som kryper på rygg ner för en trappa och spyr blod eller något sådant. Jag har sett de filmerna och jag kan säga att de få gånger jag är mörkrädd numera så är det scener därifrån som jag ser för mitt inre. Sonen har inte nämnt ett ord om det här under dagen men när det var dags att sova så kom de otrevliga bilderna upp. I natt sover han inne hos ett syskon. Jag erbjöd honom att komma och sova i vårt rum om det känns för läskigt, jag vet att han aldrig skulle göra det (han har inte kommit till oss en enda gång sedan han passerade 2 år), men han behöver påminnas om att möjligheten finns. Man kan ju tyvärr inte sudda bort otäcka saker från tankarna hur gärna man än vill.

Myggbett

Jag har en son som är känslig för myggbett och just nu kliar det en hel del på honom. Efter en kväll med utelek såg han ut så här på ryggen.
 
 
Det blir alltså stora blaffor, han har flera på benen och magen också :(
Är det någon som har tips på vad man kan göra - förebyggande eller för att lindra plågorna?

Sol och värme

Jag börjar skriva på ett inlägg lite då och då men hinner liksom aldrig färdigt så nu kommer allt på en gång.
I tisdags så var jag och maken var ute på "dejt". Det höll på att inte bli något, det vet man sällan förrän i samma stund man lämnar huset men vi kom iväg och både barnvakterna och barnen överlevde kvällen. Vi åt trerätters på restaurang och satt och pratade om allt och ingenting i flera timmar. Man njöt av varenda tugga och inte minst av att kunna äta i lugn och ro. Hemma så lägger man upp mat, delar kött, skickar sallad och dricka kors och tvärs över bordet och när barnen har ätit upp så har man knappt hunnit börja äta själv. 
Jag drack faktiskt ett glas vin kvällen till ära, det tog mig 2½ timme men jag fick i mig det :-) Senaste gången måste varit på mammabloggalan 2012 och dessförinnan så drack jag vin på ett bröllop 2003. Jag tycker helt klart att det kan vara gott med vin men jag vill kunna köra bil om något akutläge inträffar, jag ser ingen poäng i att bli berusad och hur som helst så måste jag alltid vara pigg och alert tidigt nästa morgon - så det är oftast enklast att låta bli.
Vi hade bestämt oss för att inte kolla på priserna den här kvällen och därför fick det svida lite när notan kom. Ungefär som en normal veckobudget för all mat till 9 pers kan man säga.
 
selfie, före utgången
 
På hemvägen så gjorde vi ett litet stopp vid ett slott där jag hoppades att maken skulle kunna klättra upp i ett sjömärke, men det behövdes repstege så det fick vara. Behöver jag säga att det gällde geocaching? I jakt på ett annat mål i närheten så fick han i alla fall klättra lite i träden med ficklampan i högsta hugg eftersom det blivit mörkt :-) Det blev dock inget annat resultat än att jag vid hemkomsten fick plocka bort en fästing, makens allra första någonsin...
Förresten, på vägen till restaurangen så gjorde vi ett snabbt stopp hos tatueraren för efterkontroll av våra tatueringar (om det behöver läggas till någon färgprick eller annat så ingår det och hon vill se att det läkt ok). Hon berättade att hon tyckte det lät så kul när vi pratade om geocaching för ett tag sedan så hon hade precis börjat med det. Jag borde bli sponsrad av geocachingförbundet på något sätt så många som jag har fått in på sporten!
Btw, häromdagen så köpte jag mig ett 6 m teleskop-metspö. Vad ska DU med det till, undrade maken som aldrig hört att jag skulle gilla fiske. "Eh, eller vänta nu, säg inget jag vet."
Varför fråga om man inte vill höra svaret?! NATURLIGTVIS ska jag ha det till att slå ner saker från lyktstolpar med. Numera ingår det i mitt kit som permanent ska bo i bilen. Metspö, gummistövlar, pennor och ficklampa. Så slipper jag klättra i stenrösen i mina vita ballerinaskor, eller vada barfota i iskallt vatten.
 
Det är tusen saker som ska bockas av i kalendern nu i maj och början av juni. Avslutningar på öppna förskolan och idrottsaktiviteter, grillkvällar med barnens skolklasser, de sista utvecklingssamtalen, helgläger osv osv. Det är något i stort sett varje dag nu. Roliga saker det mesta av det, men det ska ändå planeras för och pusslas in i logistikschemat. Vi tar en dag i taget och ibland får man improvisera lite.
 
Idag har vi äntligen fått tummen ur och påbörjat jobbet med att dra igång poolen för säsongen. Bättre sent än aldrig men just idag hade det varit fint om det hade gått att bada i den. Själva poolen är lagad (måtte det hålla), skrubbad och om ett par timmar är den fylld med vatten. Vi håller samtidigt på att lägga plastgolv runt om (som fyrkantiga pusselbitar) och i morgon ska det byggas staket. Det blir nog bra när det blir klart.
Det har varit otroligt varmt idag! Vilken värmebölja vi fick. Jag var som vanligt ute och joggade i morse kl 07.15 och redan då var det varmt. Jag höll på att rinna bort, träningskläderna satt som påmålade på kroppen. Ska det vara på det viset så byter jag nog till kvällspass igen. Det kommer att bli sent då men solen går heller inte ner förrän senare nu.
 
Busungen <3
Jag kan mycket väl tänka mig att hon blir en "pojkflicka". Det är en stabil tjej som gärna byter kläder med storebror redan nu, men då och då försöker jag få på henne grisrosa plagg som är opraktiska att leka i ;-)
 
Mitt i en lek så fick hon se att jag hade tagit ut gräsklipparen från garaget. Den gillar hon INTE och hon var märkbart upprörd och orolig trots att den stod på andra sidan staket med den låsta grinden.
 
 
Jag väntade med att klippa tills hon hade gått in.
 
Just det, jag skulle visa en bild på de nya väggfasta bänkarna som kom på plats häromdagen:
 
Bilden är tagen efter en regnskur och man ser kanske mer av resten av möblemanget, men de passar in och är lätta för barnen att sitta på. Nu äter vi ute mycket oftare och alla får plats även när barnen har kompisar hemma.
Jag ser att klockan hunnit bli mycket. Det är väl en halvtimme sedan, minst, som jag lovade maken att komma och se på en film om han bara väntade :/ Mina popcorn är nog kalla nu och det kan vara så att jag somnar i soffan.
 
 

Fisksoppa

Det här är vår variant på något som jag har för mig hette Fiskarhustruns fisksoppa som originalrecept. Sagolikt gott och även barnens favorit bland fisksopporna.
 
Fisksoppa    4 port
400 g fiskfilé blandade sorter (tex lax och torsk eller spätta)
2 små gula lökar
2 msk smör
1 burk krossade tomater
5 dl vatten
1 fiskbuljong
1 tsk timjan
100 gr skalade räkor
1 dl vispgrädde
finhackad dill
 
1. Skala, finhacka och fräs löken i smöret.
2. Tillsätt vatten, buljongtärning, tomaterna och timjan. Låt sjuda i ca 15 min.
3. Lägg ner fiskfiléerna skurna i bitar. Sjud i ytterligare 5 min.
4. Lägg i räkorna.
5. Vispa grädden till hårt skum och rör ner den i soppan. Hetta upp soppan igen och lägg i hackad dill.
 

Gåta

Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?
Svaret är förstås vår lilla minsting, den där lilla plutten som nyss har lärt sig krypa. Hon vill fortfarande hålla någon i handen men med tanke på att det räcker med ena handen och att denna någon lika gärna kan vara tvååringen så förstår man att hon är rätt säker på vad hon gör redan :-)
I samma veva så har hon börjat klättra upp på saker och tar sig över hinder. Det blir nog folk av henne också så småningom.
 
Loppisen i söndags gick över förväntan. På två timmar sålde jag och elvaåringen saker för nära tusen kronor! Sedan kom regnet - det gjorde inte oss så mycket för vi hade inte mer saker kvar än att vi lätt kunde dra in bordet under den öppna bagageluckan men besökarna höll sig undan så då tyckte vi som de flesta andra säljarna att det var dags att plocka ihop och åka hem. Det var roligt så tiden gick fort, jag blev av med en massa saker som jag slipper se igen och pengarna var inte fy skam de heller. Vi gör gärna om det!
 
Jag och maken ska gå ut och äta (Tillsammans! Utan barn!) i morgon kväll. Mormor och morfar kommer hit och -försöker- ta nattningen av barnen. Jag har fått lova att vi inte är borta så länge och med det så kunde vi lägga tankarna på att både gå på bio och på restaurang på hyllan och istället blir det till att äta snabbt och köra hem. Men det är bättre än inget och definitivt mer än vad vi har gjort på ett år eller så.
Det känns roligt att unna sig något och jag lovar att vi ser fram emot att komma iväg och föra ett helt vuxensamtal nu.
 
Något som inte är lika roligt men kostar detsamma (minst) är att äldsten kom hem ledsen till middagen. Hans mobil hade åkt i marken och var helt spräckt. Nu snackar vi alltså om mobilen som han köpte för en månad sedan!
 

Ni som kanske kan mer om sådant här än mig... finns det något att göra? Nog för att han köpte den för ett bra pris och för sina sparpengar dessutom men det hade ju varit fint att slippa köpa en helt ny, igen.
På sätt och vis är jag glad att han tog det hårt och inte bara kom hem och meddelade att det var dags att köpa en ny. Förhoppningsvis så har han lärt sig en läxa och försöker vara mer rädd om sin mobil i fortsättningen. Men jag vet ju att en olycka händer så lätt, min såg likadan ut förra sommaren och jag vill knappt säga det men så många gånger som jag har tappat min nuvarande i marken så är det mer tur än skicklighet att den fortfarande lever.
Jag är nästan lite förvånad över att elvaåringens mobil fortfarande är lika fin som när han fick den (i mars, förvisso). Han lägger just ingen energi på att vårda sina ägodelar annars och är dessutom en sportig kille som far runt på inlines, spelar landhockey eller kör cykel i skogsbackarna mest hela tiden.
 
De där två äldsta sönerna står då och då och tävlar om vem som har mest hår i armhålorna. Det är inte utan stolthet som de visar upp sina armhålor för varandra, lagom fräscht. Jag undrar om döttrarna kommer att göra detsamma om några år :-)
 
 

Solskensdag

Idag har det varit strålande sol. Barnen har hjälpts åt att rensa ogräs, dra nässlor och städa i trädgården. Maken har gjort i ordning uteplatsen och nu i kväll satte vi dit bänkarna han har byggt. Jag ska visa er en bild så småningom - det är så fint och nu får alla plats att sitta.
Poolen är nästan tömd på vatten och nu vet vi exakt var vind-skivan-någonting från taket slog ner under stormen Sven. Vi hittade den i poolen långt senare men såg inga skador någonstans... förrän nu. en decimeterlång reva på ena poolväggen :-( Det vete sjutton om det går att reparera. Maken skulle klura lite på det annars är det till att köpa en helt ny pool. Tusenlappar som bara flyger iväg ~~~~
Jag som precis hade fått igenom att vi skulle köpa ett gigantiskt familjetält så vi kunde dra Sverige runt och campa i sommar. Jag får ta fram min sedelpress ur garderoben helt enkelt!
 
Utelunch för barn i farten
 
Själv har jag ägnat större delen av dagen åt att städa inne och till att plocka ihop saker som ska säljas på loppis i morgon. Jag blev så inspirerad av några andra mammor jag pratade med häromdagen, som är veteraner på att sälja prylar på bakluckeloppisar. Bilen är fullpackad nu och i ottan ska jag upp och dra med mig elvaåringen som sällskap och assistent. Det blir en lång dag :/ Förhoppningsvis gör vi en liten vinst men jag blir glad bara jag blir av med sakerna. Jag blir tokig på saker som bara tar plats och brukar vara väldigt bra på att rensa och skicka ut allt som inte används regelbundet. Ändå lyckades jag få ihop 5 flyttlådor med saker och kläder som jag helst blir av med. Går det bra i morgon så kanske vi gör om det.
 

T5

Benämningen T5 används när en geocache har ratingen 5 av 5 möjliga i terräng - dvs väldigt svår att ta.
Jag har ganska nyligen förstått att man borde sikta på att ha någon sådan på sin CV om man ska vara seriös :-) och det är jag ju - här görs inget halvdant.
Ikväll skulle jag iväg med elvaåringen och logga några snabba ställen men insåg inte förrän vi var på plats att vi kommit till en T5:a.
Hyfsat nära hemifrån, inte så mycket folk i närheten, stor burk som är synlig för blotta ögat, inte mer än 10 meter upp...
 

Tja, det där borde ju kunna bli min första T5 då! Fast vi jobbar ju som ett lag förstås, hela familjen :-) Frågan är nu bara: VEM ska klättra upp? Och HUR?
Ge mig ett år eller två, förr eller senare ska mitt namn finnas på lappen!
 

Tandsprickning och kvällsgeo

Igår fick minstingen sin allra första tand, 15 månader och 3 veckor gammal! Som ett halvt litet risgryn tittar tanden fram i överkäken och man ser att det är ytterligare 5 tänder på gång. Storasyster var också sen med att få tänder, hon måste ha varit runt 10-11 månader och fick 8 i väldigt tät följd.
Det spänner nog rätt ordentligt i munnen nu så det är kanske inte så konstigt att hon har varit gnällig hela dagen idag.
 

Pluttan var inte alls på humör att sitta med i sångsamling på öppna förskolan så vi gick hem lite tidigare idag så hon kunde somna i vagnen.
 
Vår skruttbil är i dålig form så maken har spenderat ännu en dag på kompisens verkstad i hopp om att kunna fixa den. Det är besiktning på gång snart och dessutom så kör vi bil halva Sverige runt på sommarlovet och då vill jag gärna kunna lita på att den går som den ska.
Han skruvade ihop bilen lagom till att yngsta skolbarnet skulle hämtas upp och tur var det för när han var på väg till hennes klassrum så ringde de om akutsituation i andra änden av byggnaden. Sådana här dagar sänder jag tankar av tacksamhet till högre makter att vi är två vuxna som roddar dagarna, att det idag inte var jag som promenerat dit för att hämta med småbarn i vagn och några gåendes.
 
Sjuåringen ville baka något så jag satte henne på att baka en "delad sockerkaka" till fika och så några sockerkakslängder som vi kan ha i frysen till utflykter.
 
Tigerkaka
Jag skivar den, lägger skivorna två och två med smörgåspapper emellan och så in i frysen - lagom till utflyktsfikorna!
 
Efter kvällsmaten så var några barn sugna på att ta några skatter i skogen. Eftersom fyraåringen ville med så fick det bli två lättare utmed en grusväg. Det visade sig att det var lite terräng ändå men han kämpade på bra trots några vurpor här och där. Den sista var på en plats som använts för hängningar förr i tiden, en galjbacke. Vi letade lite men när vi väl fick syn på rätt ställe så var det ju uppenbart. Och inte så lite makabert:
 
(Burken låg i ena snaran)
Jag är glad att vi inte kom dit senare när det börjat bli mörkt.
 

Fin utsikt i bakgrunden
 
Nu tittar de äldsta barnen på Ghostbusters 2 och nej, jag vill inte se den. Övriga barn sover sedan ett bra tag.
Jag är lite sugen på att träna men det kanske kan räcka med att jag var ute och joggade nästan 4 km kvart över sju i morse (en tid som verkar funka rätt bra; efter frukost men innan skollämningen). Lite läsning istället då.
 

Godmorgon världen

Somliga vaknar alltid på strålande humör.

En ganska vanlig torsdag

Jag fick verkligen tänka efter för att komma på vilken veckodag vi är på.
Efter en kylig vecka med regn till och från så fick vi äntligen bättre väder igen. Tur för fjortonåringen som idag skulle iväg på cykeltur med klassen, i natt sover de i tält. Då är man tacksam för sol och vårvärme!
 
På förmiddagen så besökte vi öppna förskolan i grannbyn ett par timmar men gick innan stängning för att hinna med att mata ankor i parken. Varför man nu säger ankor när det är änder? Jag rättar gärna både barn och vuxna som säger fel men nu skrev jag det faktiskt utan att tänka mig för :-)
 

Tanken var att vi skulle promenera halvmilen hem till oss men eftersom vi hade missat att packa med ståplattan till Lilleman när jag fick skjuts dit med vagn och barn på morgonen så kollade jag upp om vi inte kunde bli upphämtade trots allt och det kunde vi. Om vi inte ska gå så långt så brukar fyraåringen få åka längst fram på syskonvagnen men det blir tungkört och något svårstyrt på det viset så ska vi på långpromenad så behövs ståplattan.
 
Sjuåringen hade kompis med sig hem från skolan idag, det är ett himla tjat om kompislek jämt och alla kompisar är "bästa kompisar". Det finns de som alltid leker hos oss men det finns också kompisar som bara vill att dottern kommer hem till dem om de ska leka. Rättare sagt - föräldrarna tror att det vore för mycket besvär för oss med ett extrabarn i huset :-) Det vet jag, för vi har pratat om det och jag har gång på gång bedyrat att det är helt ok, det är så lugnt i vårt hus ändå och ett barn mer eller mindre gör ingen större skillnad. Samma föräldrar kommer även och hämtar upp dottern för att vi ska slippa lämna huset, för det vore ju så besvärligt för oss... Det här gäller alltså flera kompisars föräldrar och det sitter i trots att de är lika förvånade varje gång de står där i vår hall och undrar var våra barn är eftersom det är så tyst; Jo, de är hemma allihopa.
Det är roligt när barnen har vänner som efterfrågar dem och i alla år så har vi snudd på haft öppet hus - emellanåt har det varit som kvarterets fritidsgård. Men numera är ju saker och ting som de är och jag känner lite att jag ibland håller andan. Vi vet ju hur det är när en bomb briserar i huset och även om man aldrig vänjer sig så är vi ju medvetna om att läget kan ändras utan förvarning. Andra vet det inte och jag vill helst att de ska förskonas från det värsta. Ni vet säkert vad jag menar.
 
Jag pratade med några andra mammor som har barn på samma skola som jag och vi är alla förvånade över hur många barn det finns nu som har diagnoser, i nästan samtliga fall här ADHD. Är det inte skumt hur det har blivit?! Under min egen skoltid (åk 1-9) så hade vi EN på skolan. Han hade ingen fastställd diagnos men med dagens mått finns det inga som helst tvivel. Min mamma som var speciallärare träffade honom för första gången när han var 6 år gammal och jag minns att hon direkt konstaterade att den där killen behövde mycket stöd om han skulle kunna hålla sig utanför fängelse i framtiden. (Jag läste om honom senast för 10 år sedan och gissa var han befann sig?!) Det var alltså ett barn av väldigt, väldigt många.
Nu har de en, två eller tre i varje klass i grundskolan. Hur kommer det sig? Man kan väl inte enbart hänvisa till att vi är bättre på att fånga upp barn som "inte håller sig inom normen". Är det luftföroreningar? E-ämnen i maten? Brist på uppfostran? Mutationer? (Jag skojar lite också men ni förstår frågan.) Redan i förskoleklasserna är det så mycket stök och bråk runt de här eleverna att skolan inte riktigt klarar ut det. Alla blir ju lidande och vilken framtid finns det för de barn som känner vuxna ge upp hoppet om dem redan på lågstadiet?
 
Nu kom maken hem från sin träning och han hämtade ut mig för att titta på trädgårdens djurliv (sånt kommer på köpet när man gifter sig med en gammal fältbiolog antar jag).
Vi har fått många sådana här små krabater därute:
Vi har en liten damm på tomten som lockar grodor och ödlor och nu börjar de visa sig för säsongen.
 
Nu ska jag gå och läsa lite i Jane Austen-klubben (Karen Joy Fowler) i ett försök att läsa klassikerna :-) Eller i det här fallet; en klassiker om klassiker. Jag har redan insett att jag måste läsa Emma också sen men jag älskade Stolthet och Fördom så den ska nog också vara läslig. Fast det får vänta för jag har Flakmopedisten (Lasse Berghagen) som står på tur. Lite spridning på det får man ju ha.

Lite öm

Nu har jag kommit in i en sån där härlig period när det mesta bara flyter på och jag lyckas klämma in lite ordentlig träning. Det gäller att passa på så nu springer jag regelbundet, simmar, cyklar, går.. någonting varje dag.
Idag erbjöd jag fyraåringen en liten utflykt till köpcentrat en mil bort och av miljöskäl samt för träningens skull så tog jag cykeln och lastade på sonen på barnsitsen bakom mig. Jag hade verkligen behövt en cykelvagn för då hade jag kunnat ta med alla tre hemmabarnen men det har jag inte så då fick de minsta vara hemma med pappa. Det småregnade till och från under morgonen men när vi gav oss av vid 10-tiden så hade det börjat klarna upp. Regnkläder på/med för säkerhets skull och så iväg. Det visade sig blåsa upp i stället och det blev en mil i motvind. Om man nu måste ha motvind så kunde man väl åtminstone slippa få den på det hållet då det är uppåtsluttning?! Själva cyklandet var därmed inte fullt så smidigt och kul som jag hade tänkt mig. Lilleman höll inte med alls och tyckte inte att det var så jobbigt att cykla dit - men så var det ju inte heller han som trampade! Lunch på McDonalds dessutom gjorde det till en asgrym utflykt tydligen. Vi tittade lite i affärer och sedan cyklade vi hem igen, den här gången med en lätt sidovind och nerförsbackar :-)
 
Någon timme efter att vi kommit hem så började skolbarnen droppa in. Tre av dem ville till biblioteket och låna nya böcker så det var bara att hoppa upp på cykeln igen och ta en liten tur dit. De två äldsta barnen fick nya cyklar (igen!) häromdagen. De fick nya förra året också; coola saker med 21 växlar, bakåttramp och absolut inga stänkskärmar, dyra som guld. Tyvärr inte särskilt hållbara och eftersom våra söner tycks sakna förmågan att vara rädda om sina cyklar och istället kör trickcykling och hopp, kastar dem i backen och envist vägrar ställa in dem i förrådet så går de sönder med jämna mellanrum. Vi har haft dem inlämnade på lagning och service av växlar och bromsar (som är rätt bra att ha fullt fungerande) och varje gång kostar det en halv tusenlapp. Nu fick jag nog - och faktiskt de också eftersom vi hotade med att de skulle få betala reperationerna själva - så nu blev det två cyklar från Blocket. Rejäla cyklar av ett erkänt bra märke, endast 7 växlar samt fotbroms. De är trots det nöjda, vi är nöjda och äldsten kan cykla säkert när de ska på cykeltur/klassläger senare i veckan.
 
Hem och lämna av barn och böcker och sedan packa badväskan. Jag var ju redan lagom uppvärmd i benen och det gick rätt snabbt att simma 2,2 km. Mycket folk i simhallen och det var till att kryssa fram och tillbaka för att inte krocka med någon. Varför kan inte alla simma i en rad och vika av åt vänster när man simmar tillbaka? Lite ordning och struktur hade uppskattats.
Eftersom jag cyklade dit fick jag ju cykla hem också trots att regnet vräkte ner då. Jag var ju iofs redan blöt i håret men det var ändå ganska otrevligt. Och kallt.
 
Nu är jag rätt mör i benen och öm lite här och var! Jag kommer nog att  känna av dagens bravader i morgon men jag lovar att skylla mig själv.
 
Sjuåringen ville leka frisör igår och eftersom jag gillar att få håret borstat så ställde jag upp som kund. Jag försjönk i tankar och det kan vara lite farligt i den situationen. När maken kom hem så ryggade han tillbaka när han fick syn på mig och sa något om att påsken var slut. Ingen anledning att göra sig extrafin då eller?
 
Very stylish! Hon har ju talang för det där :-)
Maken fick hjälpa till att ta bort det sista pyntet ur håret. Två hårsnoddar fick klippas av för att lossna och på sista stället fick vi klippa av en hårslinga också. Grrr!
 
Jag var inte dagens enda kund för när middagen var färdig så kom Lilleman till bordet med ny frisyr.
 
 
Nu ska jag gå och vila den här för dagen vältränade kroppen.

Stolt

Ikväll slog jag mitt rekord på 4 km löpning! Jag är ingen löpare egentligen utan har mest småfuskat på korta distanser.Jag dog nästan på kuppen men är stolt (och inte så lite förvånad) över hur bra det gick. Ser fram emot nästa runda och att komma ner mer i tid.Enligt mobilen förbrände jag typ hälften av chokladbollarna jag åt tidigare idag :/

Boktips: Onda flickor

Onda flickor - Alex Marwood
 
Sommaren 1986 dömdes två unga flickor till fängelse för mord. Tjugofem år senare rapporterar journalisten Kirsty Lindsay om en rad mycket obehagliga attacker på unga kvinnor.
Hennes efterforskningar leder henne till städaren Amber Gordon. Så träffas Kirsty och Amber på nytt, för första gången sedan den där svarta dagen då de var barn.
De blir snabbt medvetna om den stora fara de befinner sig i. Och med nya identiteter och familjer att skydda är de beredda att göra vad som helst för att bevara sin hemlighet. (recension från adlibris.se)
 
Den här boken tog jag från en hylla i förbifarten när jag lämnade tillbaka barnens låneböcker. Till en början en vanlig kriminalbok men ganska snabbt så blev det mer komplicerat än så. Jag kunde inte sluta läsa och drog igenom den på ett dygn. Jag har lite svårt för böcker som handlar om barn som far illa - på ena eller andra sättet - och emellanåt var den svårläst av den anledningen.
En bok att läsa i hängmattan under sommaren, eller i mysfåtöljen med en kopp thé. Man tvingas tänka igenom saker som känts moraliskt orubbliga och det är en berättelse som stannar kvar långt efter att boken är färdigläst. Spännande, jobbig, tänkvärd.
 

Tråksöndag

Jag får väl börja med att skriva om ESC som var igår, något som barnen har längtat till i flera månader. På stora barnkalendern med översikt över hela året så har det suttit ett klistermärke sedan vi fick reda på finaldatumet i vintras. Det var min tur att välja Melodifestival-gott och jag körde helt på fjortonåringens linje och valde brylépuddig som han sedan tillagade.
Det måste varit ett ovanligt dåligt år det här men de enda tänkbara bidragen var Sverige (som var bäst), Ungern, Danmark, Island, Österrike och Tyskland. Inte nödvändigtvis för att de var sångmässigt talangfulla utan för att de var roliga att se på och/eller trallvänliga.
En liten kort stund trodde jag faktiskt att vi skulle kunna vinna det hela. Barnen droppade av en efter en, maken gick ut i garaget för att måla utemöblerna han byggt och de två barn som höll ut längst somnade i sofforna strax före poängen skulle börja delas ut. Eftersom det visade sig att jag och äldsten var ensamma om att gilla brylépudding så satt jag sedan ensam kvar och åt upp allas desserter :-)
Det var synd att vi inte vann men vinnarlåten var helt ok den med. Nederländerna som kom tvåa var ingen höjdarlåt tyckte jag utan mer åt "easy listening", sånt som spelas i bakgrunden på stora möbelvaruhus.
Jag såg på nätet att det här med en skäggig kvinna på scen tydligen är fruktansvärt upprörande. Första gången hon syntes i rutan frågade barnen varför hon hade skägg. Inte vet jag. Det är ju en man till vardags (som uppenbarligen trivs i skägg) och på arbetstid är det en kvinna (som inte vill raka av sig skägget). Av alla dragshowartister som faktiskt har medverkat i deltävlingar och finaler genom åren så var det här väl inte så mycket konstigare? En figur att avundas, fantastisk klänning, vackert hår, bra sångröst. Och ett skägg som var så välansat att det nog var ett av de snyggare skäggen jag sett. Snygg som kvinna och jag misstänker inte helt oäven som man heller. Visst, man är inte van vid kombon och hade jag mött honom på Ica så hade jag nog tittat en extra gång. Men att folk kan bli så uppretade att de säger sig vilja slå sönder sin tv, eller som vräker ur sig hur äcklade de blir eller VAD ska de säga till barnen, tänk på barnen....! Det verkar ha tagit fram de värsta sidorna hos många.
Folk får väl se ut hur de vill?! Jag vill inte ha skägg och min man vill inte ha långt hår men vi väljer ju det själva. Våra barn växer förhoppningsvis upp med åsikten att de och alla andra också får välja hur de ser ut och att det inte är ok att häckla de som väljer annorlunda än en själv vad man än tycker. Inte har jag ett behov att säga till främlingar att jag tycker att de har fula byxor, äckliga naglar, fel hårfärg eller är för tjocka för att ha bikini på stranden. Man kan tänka vad man vill men man måste inte alltid öppna munnen och definitivt inte föra över sina egna fördomar på nästa generation.
Tycker man sen att Österrike gjorde bort sig som skickade bidraget till final, att det var pinsamt etc så har man nog helt missat Polens bidrag. Ska man börja censurera i ECS så kunde man börjat där.
Idag har haft på reprisen av det hela i bakgrunden - dottern hade somnat halvvägs igår och ville inte missa något. En låt som är så dålig att den nästan blivit bra efter ett par lyssningar det är ju Frankrikes bidrag. Fyraåringen sjunger på den hela tiden nu. Det räcker ju att kunna melodin och så klämma i med ordet mustach på rätt ställen :-)
 
Annars har vi haft en riktigt tråkdag. Storstädning under förmiddagen, vattenträning för make + son och sen just inget mer. Regnet vräker ner ute och har gjort det till och från hela dagen. Inget väder för utflykter alltså!
Barnen ville se en film och det fick de och själv har jag roat mig med att rensa leksaker och leta upp min tvättstuga som jag visste fanns någonstans bakom tvättberget. Jag tvättar i snitt två maskiner om dagen (några fler på helgen när vi byter sängkläder) och är rätt bra på att hänga upp, ta ner, vika och sortera efter hand men så blir det alltid någon hög med sådant som ska läggas undan, lagas eller lämnas till secondhand. Ibland växer den högen snabbt och vips hittar man ingenting därinne längre.
 
Det är chokladbollens dag idag fick jag höra talas om och elvaåringen erbjöd sig att fixa chokladbollar till mellanmålet.
 

Om det kan bli lite uppehållsväder så ska jag ge mig ut och springa några kilometer senare, det kan jag behöva efter den här helgen. Om inte så får jag i stället ett ovanligt välstädat hus.
 
Läste roat ett meddelande från en vän som är och hälsar på sin (vuxne) son. Jag tog med henne på geocaching för ett tag sedan och nu så introducerade hon det till honom och han fastnade direkt. Det är åtminstone en ganska ofarlig sport :-) Säger jag som rullade hela vägen ner för en sluttning med stenskärvor för ett tag sedan. Nåja, det finns värre saker att ägna sig åt.
 
Bara för saken skull så slänger jag in ett foto på David Beckham iklädd kjol.
Gammal bild och frisyren är inte så populär längre, men mannen ser ännu trevligare ut 2014. Tror ingen har ifrågasatt hans sexuella läggning trots att han visat sig ute i både kjol och nagellack. Och varför skulle man ifrågasätta något alls? Hade han varit singel och jag hade varit singel så kanske jag hade haft nytta av informationen ;-) Eller kanske inte förresten - han lär inte komma förbi den här byn ändå.

Utedag

Idag har det blivit en riktig utedag.
Det kom lite regnstänk i morse men det hindrade inte mig och fyraåringen att dra iväg till skogen på geocaching när de stora kommit iväg till skolan.
 
Lilleman vid första gömman.
 
 
När vi tog fikapaus vid en sjö så sprack molnen upp och det var härligt soligt ett tag.
 

Fika i naturen blir inte mycket bättre än så.
 
På tillbakavägen så fick sonen låna min mobil för att fotografera lite, det fanns ju så många snygga pinnar och coola myror som behövde förevigas! De flesta bilderna blev suddiga, eller hade ett finger med eller var på delar av mig (oftast utan huvud) men lite här och där så lyckades han faktiskt rätt bra.
 
Lite grenar... men härliga färger.
Mossa
 
Jag
 
Lagom till att vi kommit tillbaka till bilen så började det regna igen så vi hade en himla tur. 
 
Jag hann inte mer än hem och packa ur utflyktsryggsäcken så kom skolbarnen och ville åka på skattletning åt ett annat håll. I slutänden blev det bara jag och elvaåringen som kom iväg och vi betade av 11 cachar rätt snabbt och lätt. Vi hade planerat in två specialgömmor med Lego-tema och någon prinsesslåda men de båda krävde lite extrakoder som jag missat att leta upp innan vi lämnade hemmet. Det gjorde inte så mycket för flera av de vi hittade innehöll fina barnskatter och för sonen blev det en lyckodag. Jag har alltid en påse med inbytessaker med mig (tar man en sak måste man lämna en sak) och idag blev det lite omsättning på grejerna. Vi kom hem med ett mobilfodral, en påse Lego City, suddisar, tatuering, plasthäst, boll och en förpackning Pokemonkort. De som valt att inte följa med blev såklart avundsjuka men elvaåringen delade med sig av sina nyfunna skatter till syskonen.
 
Nu har jag och äldsten sett Battleship, för andra gången. Jag somnade nästan ifrån filmen ett par gånger och sov en stund efteråt också tydligen men nu kanske man ska ta och borsta tänder och komma i säng på riktigt.
Jag kanske skulle kolla till maken som är ute i garaget och målar bänkar, fortfarande! Det kan förstås vara så att han har fastnat i något mobilsamtal i stället och bara sitter och pratar i telefon och dricker kaffe därute :-)
 
Stora dottern sover borta och det betyder att vi ska hämta upp henne tidigt så hon hinner byta om innan tennisträningen. Lördagar är träningsdag för tre barn samt en make. Jag gillar det inte - halva dagen hinner ju passera innan man kan hitta på något - men nu är det som det är.

Ditten och datten

Ingen av oss vågar åka så långt ifrån huset numera, vi är ständigt på stand-by för att hämta upp barn på skolan under skoltid. Det har ändå blivit lite kompisfikor den här veckan, bla med vänner som jag inte träffat på länge. Jag saknar kyrkis-tiden fasligt mycket; en träffpunkt där barnen kunde leka och där man samtidigt kunde få lite vuxensnack om allt och inget utan att behöva boka i förväg. Numera hänger jag på olika öppna förskolor i stället och det är minst lika bra för barnen men ger inte mig lika mycket. Det är ju så att de flesta av mina bekanta har passerat småbarnstiden (till skillnad från mig som fyllt på med barn efter hand) och utan "vårt" kyrkis så finns ingen naturlig kravlös samlingsplats längre. Visst ses vi ändå både hemma hos varandra och i olika sammanhang men det är inte alls detsamma.
 
När jag simmade häromkvällen så fick jag reda på att det bara är en vecka kvar tills simhallen stänger för säsongen. Sen får man börja simma i utomhus-bassängen i stället. Hu, jag hoppas att det hinner bli lite varmare för det känns inte lockande att hoppa i vattnet när det är 10 grader ute.
Jag hade glömt att låna en ny ljudbok att lyssna på medan jag gör mina 80-100 längder så det fick bli musik i stället, det går bra det med. Kopierade över låtar från sonens mp3 lite snabbt innan jag stack iväg med badväskan över axeln. Jag är en sån där som gärna sjunger med när jag lyssnar på musik och med propparna i öronen så hör man ju ingenting annat alls och kan nästan tro sig om att vara ensam i rummet- jag var på vippen att öppna munnen och ta i med "Give it to me baby, uh-huh uh-huh. Give it to me baby, uh-huh uh-huh. And all the girlies say I'm pretty fly for a white guy..." (Det där är väl en klassiker! En Oldies bot Goldies, eller hur?!) Jag tvivlar på att det hade varit uppskattat av de andra motionärerna.
 
Tvååringen försöker sätta rekord i bus, igår så hällde hon ut glitterlim på elvaåringens golv och senare fick hon genom lite klättrande tag på mitt smink igen.
Hon är så makalöst snabb den tjejen, när man inser att hon har lämnat rummet och börjar ropa Var är du Z? och Har någon sett till Z? så är skadan redan skedd. När jag hittade henne i badrummet så var några av syskonen hack i häl och vi tvärstannade alla i dörröppningen när vi fick syn på henne med kajalstreck, blå ögonskugga och mascara i hela ansiktet. Min mascara var fylld med en blandning av tonåringens hårgelé och mitt mineralpuder, bara att kasta. Handfatet var målat med lite allt möjligt och när jag tar våtservetter för att tvätta av barn och inredning så suckade elvaåringen och sa trött "När ska hon lära sig?!"
Sjuåriga dottern suckade hon också och sa "Ja-a, NÄR ska hon lära sig att sminka sig ordentligt?"
 
 
Vi var inne på Game häromdagen och fyraåringen fick lov att lägga lite av sina sparpengar på en Skylandersfigur till Wii. Han är tokig i Skylanders och har varit det i 1½ år nu. De byter utseende på de där plastfigurerna varje år men om man kan tänka sig att köpa en begagnad från ett tidigare år så kostar de bara ett par tior i stället för 80-150:- Sonen är inte så petig med årsmodell utan blir själaglad när han får gå in och titta på alla gubbarna i butikens vitrinskåp för inbytta saker.
En fiskliknande sak blev det den här gången och den behövdes till någon vattengrej i spelet. Jag kan inte det där men sonen är expert.
 
 
Natten till idag vaknade han femtielva gånger och hade mardrömmar om saker från spelet. Det är inget våldsamt spel utan mer i supermario-stil men det hade väl blivit lite intensivt spelande när han väl fick fisken han önskat sig så länge. Till slut gav maken upp och sov resten av natten på en gästmadrass intill honom, fredade honom från chompisar (vad det nu är?) så han kunde sova lugnt.
 
Jag hann inte springa före skolavlämningen i morse (för att jag snoozade i stället) så när fyraåringen bad att få vara hos mormor i stället för att följa med till öppna förskolan så bestämde jag mig för att promenera dit i stället. Vi kom iväg lite sent men med syskonvagnen fullastad och Rix fm och Runkeeper på mobilen så bar det av. I lugn takt till en början men när man går längs en landsväg utan något att se eller göra längs vägen så kan man lika gärna ha lite tempo. Emellanåt så överröstades radion av en röst som talade om för mig hur långt jag gått och i vilken hastighet och det var nog så stressande. Du går i en snitthastighet av 9,12 minuter per kilometer... Hrmmm, 9,12...är det bra eller dåligt? Det kanske är jättekasst? Lika bra att öka takten!
Efter 5,3 km så var vi framme. Sångstunden hade vi missat men kom precis till fikat och jag kände mig verkligen jättefräsch. Eller inte.
Minnesnotering: Ska jag promenera dit igen så ska jag börja i god tid och ta det lugnt. Hela vägen.
Ska också komma ihåg att ta på mig bekväma skor (alltså inte nyinköpta ballerinaskor i tron att jag går in dem längs vägen).
 
Fyraåringen fixade middagen idag: Pastasallad med räkor.
När det är han som skär grönsakerna blir det varierande storlekar på allt men det kvittar ju. Jag står bredvid och ber en liten bön att han inte ska skära sig i fingrarna (har aldrig hänt). Det är värdelöst att skära med en bordskniv så han får använda våra vanliga knivar men det är kanske tur att de är lite slöa :-)
 
Medan jag sitter vid datorn så ligger maken på soffan och ser på melodifestivalen. Helt otippat! Förmodligen finns det verkligen inget annat att titta på i väntan på att jag ska ge upp min plats vid husets bästa dator :-)
 

Strumpsortering

 
Då var det dags igen då...
 

Lite allt möjligt

Vår travelbug har rest vidare. Wallace & Gromit fick följa med på tioåringens födelsedagsresa till Danmark men då gömmorna som loggades under utflykten inte var stora nog så fick de komma med hem igen.
 
W&G på färjan och på besök på akvariet.
 
Nu har de mellanlandatvid ett slott i väntan på att någon vill ta dem vidare.
Jag fick med mig två kaxiga söner på en sen georunda för att ta en gömma som krävde "mörker, ficklampor, gummistövlar och minst en orädd kompis". Närmaste parkering var ca 500 m bort och sedan promenerade vi så långt det gick på en grusväg och hittade till slut startkoordinaterna ute på ett sumpigt fält. Vi hörde en hel del prasslande och konstiga djurläten och det låg stora bendelar här och var. Mina så kallade orädda medhjälpare skruvade oroligt på sig och den ena av dem började låta ledsen när han förstod att vi faktiskt skulle vidare in i den där mörka barrskogen... De skrämde upp varandra rätt bra och det var inte utan att man själv började lyssna efter röster eller fundera över om det fanns arga vildsvin bakom nästa buske. Vi lyste med våra ficklampor åt alla håll men såg inte skymten av de reflexmarkeringar som jag visste skulle markera rätt riktning därifrån. Efter lite trampande fram och tillbaka så beslutade vi oss för att det fick vara för den här gången. Det gick väldigt snabbt att ta sig tillbaka till bilen!
 
Fröken Minsting här hemma kryper utan problem nu, kryper som "en riktig bebis" :-) Hon hittade visst lite muskler som hon inte visste om att hon hade och vips så lärde hon sig att stå upp också. Nu har hon börjat resa sig upp mot allting och blir mer och mer stabil och vi har inga som helst tvivel om att även hon kommer att kunna gå så småningom. Jag är faktiskt glad att det är just hon som är barn nr 7, hade det varit första barnet hade man nog blivit mer orolig. Hon har ingen brådska med någonting och inte ska hon behöva tränas eller pressas till något i den här åldern.
Glad som en solstråle är hon alltid och väldigt nöjd med tillvaron. Hon har börjat vakna före alla andra (dvs en kvart innan väckarklockan ringer) och då får hon komma över till vår säng och mysa en stund. Det är en ren fröjd att börja morgonen med hennes glada leenden och tjatter.
 
Barnens långledighet är slut för den här gången. Sommarvärmen försvann igen men barnen har turats om att sova i gäststugan (aka mitt gym!) så lite sommarlovskänsla har det allt varit ändå. Igår satt jag på en stor lekplats vid stranden och frös halvt ihjäl (trots extratröja och jacka med huvan åtdragen så bara näsan stack fram) medan ett gäng barn lekte. Tur jag hade kaffe med.
 
Under valborgshelgen köpte vi hem läsk, Fanta Wildberries.
Som svartvinbärssaft med kolsyra, fast en otäck sådan. Odrickbart! Några barn drack för att passa på när det serverades läsk men de andra hällde ut sitt. Inget jag rekommenderar alltså.
 
Nu är det dags att hämta upp barn på skolan. Maken bygger bänkar till uteplatsen så det är nog jag som ska lasta småttingar i barnvagnen och promenera bortåt.
 
 
 
 
 
 

Valborg och cache nr 100

Om ni undrar över den ojämna uppdateringen så har det sina förklaringar. Dagarna är lite upp och ner, vi går igenom en kämpig tid. Det mesta beror på dagsformen, eller egentligen hur ögonblicket ser ut hos unge herrn och vi andra får försöka hålla jämna steg med hans humör som ibland vänder på sekunden. Det pendlar mellan det vi har börjat kalla "avstängning" och vredesutbrott som varar upp till ett dygn. Man är rätt mör efter det sistnämnda. Diagnos eller inte, det är svårt att hålla det ifrån sig när man blivit kallad saker som jävla hora var tionde sekund i ett par timmar alltmedan inredningen rivs. Många andningspauser måste man ta för att orka.
Vi har naturligtvis kontakter med olika instanser som ska jobba på att underlätta läget på olika sätt men senaste budet var att avvakta till hösten och nja, det vete sjutton om jag tycket att det är en bra idé.
 
Valborg firades i sommarstugan som vanligt med mina föräldrar samt min bror med familj. I år tändes minsann elden på stranden och det är verkligen inte alla år man har sån tur. När de väl lagt på facklorna så tog det max en kvart så var allt uppbrunnet och då ville barnen gå hem till stugan och värma sig. Vi hörde kören sjunga "Vintern rasar..." medan vi packade ihop oss och gick tillbaka.
 
"Eld!"
 
Igår var det två mellanbarn som ville hänga med mig på geocaching i skogen. Vi packade matsäck och drog iväg till ett strövområde i en grannkommun. Vädret var precis lagom för den utflykten, inte för varmt och inte för kallt. Vi hittade gömma efter gömma, träffade på andra geocachare längs vägen, stannade här och där och vips så hade den lilla skogspromenaden blivit 8,2 km lång och varat i över 4 timmar!
 
 
Vi hittade bla hem till Shrek; efter att ha gått ett par hundra meter rakt ut i oländig terräng så möttes vi av en välkomsthälsning när vi kom fram till sumpmarken.
 
Vi hittade hans gömma under mossan på en stubbe och kunde trampa vidare.
 
I dagens sista gömma hade vi turen att råka på vår första travelbug. Det är en figur som reser runt, ibland på uppdrag och ibland för att se världen :-)
 
Känner ni igen dem?
På baksidan finns en kod och med hjälp av den kan man se var de har varit med om innan samt skriva in var de befinner sig nu. Vi har varit inne och sett att de kommer från England (naturligtvis) och har de senaste 7 åren varit i bla Grekland, Österrike och Finland innan vi hittade dem ute i en skånsk lövskog. Just Wallace och Gromit är ute på ett uppdrag:
 

Current Goal: To track down and apprehend the notorious criminal mastermind and bird of many faces Feathers Mcgraw. Long thought to be a chicken, Feathers was actually exposed as a penguin when his plan to rob a museum of precious diamonds was by foiled the local inventor and his trusty sidekick. Wallace & Gromit. Feathers Mcgraw recently escaped the local gaol whilst the prison officers were on strike over they're pay dispute in August 2007. Unfortunately due to lack of police resources Wallace & Gromit have been given the job of trying to track Feathers down! Once they have caught Feather's you have to join the TB Chains together and then put them back in a cache so as to try and return them all to a cache near Bristol in the UK.

 

Skurken de letar efter, Feathers Mcgraw, är tydligen på zoo i Australien just nu så det lär dröja innan de är på samma ställe igen. I väntan på det så kommer Wallace & Gromit idag ta färjan över till Danmark :-D
 
 
Under dagen så tog vi vår hundrade cache. Det känns mycket för oss men i de här sammanhangen är det egentligen ingenting, när vi då och då träffar på andra som är ute i samma ärende som vi så har de ofta ett par tusen loggningar i bagaget. Jag och "mitt team" är ändå nöjda med hur mycket vi har fått se och uppleva genom den här hobbyn. Varje gömma har en liten infotext om platsen, personen eller vad det nu kan vara som är kopplat till just den gömman. Häromkvällen stannade vi vid en grusväg och fick veta att just där bodde Sveriges första flygutbildade kvinna som barn och så pratade vi om det, googlade upp mer info och lärde oss lite till.
Andra gömmor är mer för sportens skull och de får man liksom ta på köpet. I förrgår satt jag på ett fik och dekrypterade texten till en gömma på ett gammalt kuvert och fick fram det här:
 

Gröt-rim deluxe! Det är så man blir tårögd av att läsa det, eller hur.
Koordinaterna ledde mig till en brandtrappa på baksidan av en butik i flera våningar. Jag förstod ju av de vackra verserna att jag förmodligen skulle högst upp men med en parkering full av icke ont anande människor nedanför så valde jag att gå därifrån tomhänt. En annan gång kanske.
 
 
Den här texten tycker jag är väldigt träffande.
 
 
Tvååringen som står för majoriteten av bus i det här huset är normalt sett en riktig pratkvarn. Hon håller låda oavbrutet, när hon inte pratar så gapskrattar hon eller sjunger på en hemgjord sång. Blir det tyst i mer än en minut så är det läge att börja kolla upp vad som försiggår.
Igår så stod det baconinlindande biffar på menyn och när jag stod mitt upp i det, med händerna i köttfärsen, så blev det sådär misstänkt tyst. Som jag befarade:
 

En sprillans ny tub med solkräm gick upp i rök (eller spritsades ut på yttertrappan och i rabatten) och är nu slut. Väl investerade 139 kr :/
 
 
 
 
 

RSS 2.0