Första utefikan

Maken satt ute och läste i solstolen och eftersom jag ville göra honom sällskap så bestämde vi oss för att ta fram trädgårdsmöblerna igen. Det känns inte som att det var så länge sedan vi plockade undan dem, kan det ha varit två månader sedan bara, förmodligen denna sidan nyår i alla fall :-) Det är ju knappt lönt!
 
Första utefikan med hela familjen samlad på uteplatsen.
Somliga tyckte det var sommarvärme...
 
Vårsol och sockerkaka fortfarande varm från ugnen.
 

Vi ska ta tag i projektet att bygga en väggfast bänk längs två sidor av uteplatsen. Lättare att klämma in många människor och stabilare för barnen att sitta på.
 
Ni har nog inte missat vad som hänt i Helsingborg i helgen, det diskuteras ju överallt nu. Maken och nioåringen var inne vid arenan efter sonens vattenträning igår, i ett ärende till närliggande plats och tacksamt omedvetna om det mesta just då. Det är mycket som spökar hos sonen nu i efterhand och vi har fått svara på tusen frågor om fotbollsrelaterat våld och vad som driver människor till att göra så hemska saker mot varandra. Det är svårt att förklara och jag vet inte hur mycket han kan förstå när vi knappt förstår själva. De har pratat om det här i skolan idag också, i alla klasser. Vi bor tillräckligt nära för att alla ska känna till någon som varit mitt i smeten så att säga och oron är stor.
Man blir arg, ledsen och besviken. Våld har ingenting med fotboll att göra.

Cykeltur i vårvädret

Tvååringen som aldrig är först upp annars bestämde sig just denna morgon för att vakna redan kl 06.10. Det kändes ju som en timme tidigare oavsett vad klockan visade men hon vägrade somna om. Inte tänkte hon leka nere på golvet heller utan satte sig i vår säng och sjöng lite tills syskonen också vaknat och började fråga efter frukost.
Hon älskar att sjunga men håller sig gärna till en sång som hon hittat på själv.
Hej-och-hå mormor är hemma. Hej-och-hå mormor är hemma.... Den enda textraden upprepas om och om igen tills man lyckas få henne uppmärksam på något annat (eller tills syskonen ser så arga ut att det finns risk att åka på däng). Charmigt värre om man är på det humöret men inte i ottan första morgonen med sommartid.
 
Underbart vårväder har vi haft idag. Som vanligt så har familjen varit utspridd på olika håll och av någon anledning så var det bara jag och de två minstingarna hemma vid storstädningen?! Jag ville desperat ut i solen och röra på mig men jag fick allt vänta ända fram på eftermiddagen då nioåringen kom hem från sin vattenträning och kunde tänka sig att hänga med om det ingick fika.
Vi packade fika och gps och så tog vi cyklarna ut mot skogarna på geocaching. Fyra nya loggar blev det och en runda på närmare en mil totalt. Sonen tyckte det var så roligt att han inte hade lust att vända hemåt igen men vi behövde få kvällsmat i oss idag med. 
Det är vår i skogarna nu!
 

Sista bilden finns på Instagram (jag heter Storfamiljslycka där) och blev otippat gillad av en geocaching-mamma boende i Illinois. Jag tycker det är lite coolt att det finns människor i hela världen som letar skattgömmor på sin fritid precis som vi. Fastän vi bor i olika världsdelar är det samma kick när gps:en räknar ner, samma kaffe i skogen, samma färdigpackade geocaching-ryggsäck...
 
Borde man inte vara extra pigg ikväll när klockan "egentligen" inte är så mycket? Jag är trött så det känns som om det är mitt i natten i stället. Man kanske skulle passa på att lägga sig då och försöka att inte stanna till i soffan på vägen till sängen.
 
 

Barnspärrar

Jag köpte nya barnspärrar på IKEA igår i tron att vi då skulle kunna hålla tvååringen borta från skafferiet, skåpet med alla sällskapsspel i lekrummet etc. De gamla spärrarna har hon sedan länge löst och att vira snören runt knopparna gör det bara väldigt jobbigt för syskonen.
Nähä då, det tog henne bara ca 20 sek extra att ta sig in i skåpet...
 
 
Min nya mobil vill gärna rätta mig när jag skriver men vad den tror att jag vill ha sagt överensstämmer inte alltid med verkligheten. När jag skriver "köpte barnspärr" så vill den ha det till "köpte barnporr". I min värld är det inte ett troligare alternativ!
 

Shopping och Earth Hour

...Två ämnen som rimmar dåligt, jag vet.
Vi har varit på jakt efter en ny bilstol till en av småtjejerna och idag införskaffades en på Babyproffsen.
 
Britax Multi Tech II
 
Nedsatt med 1500:- och ändå fortfarande svindyr. Men ska man spara pengar så är det kanske inte just på trafiksäkerheten som man ska snåla till det. Vi skulle behöva byta från babyskydd till denna storleken för nästa barn i ordningen också och jag borde kanske ha köpt två likadana nu när de ändå var lite billigare.
Det är bekvämt med de enklare babyskydden som man kan ta in och ur relativt enkelt precis som med de större barnens lösa bilstolar/kuddar, det händer ju att vi behöver göra plats för fler stora i bilen. Men nu har jag monterat in den nya stolen och den flyttar man verkligen inte på i första taget. Det är som det är, sitta säkert ska de absolut göra.
När jag drog bälten runt och under, hit och dit så gjorde jag ett fynd... för några år sedan försvann fronten till bilstereon och vi letade som galningar. Efter ett år kom vi fram till att den måste ha blivit kastad av misstag när vi rensat ur bilen och så gjorde vi oss av med resten av stereon också och kopplade in en ny. Efter det har vi ju städat hur mycket som helst, dammsugit noggrant, haft bilen inne på rekond (vi var på väg att sälja den ett tag men ångrade oss) osv. Men idag (!) så skulle jag dra ett band runt fästet till passagerarsätet fram och fick plötsligt den där frontdelen i min hand! Hur skumt som helst!
 
Jag hade elvaåringen och sjuåringen med mig ute på shoppingrundan idag. Sjuåringen skulle få ett par nya örhängen - första bytet sedan hon tog hål i öronen på sportlovet. Jag vill gärna att hon håller sig till antingen plast eller titan så hon fick välja några från Blomdahls och då tog hon ett par rosa hjärtan.
 
Elvaåringen skulle välja en ny vårjacka och eftersom jag hade flera värdecheckar på HM så tyckte jag att han kunde börja med att titta om det fanns något tänkbart där. Han och lillasyster gick i förväg och när jag kom dit hade han redan valt ut en blå tunn jacka. Vi hittade rätt storlek och jag blev rätt glad när jag insåg att jackan kom från reaställningen och var nedsatt från 299:- till 75:-
För säkerhets skull så hade jag honom till att titta på alla jackor som fanns i butiken men han var nöjd med den han hittade först. Det fanns flera olika modeller för samma pris så då tog jag en åt storebror också, han som är 14 år tycker själv inte att man behöver ha en jacka mer än vintertid. Annars går han alltid i munkjacka med mer eller mindre kläder under bara. Det hjälper ju inte om det blåser eller regnar tycker jag, man måste ju ha en jacka!
Jag som inte äger några sommarskor, åtminstone inte några utan höga klackar (saknar fortfarande mina Ecco ballerinaskor som jag gick ner med i ett lerigt dike under en geocachingtur förra året, inga andra skor kan mäta sig med dem) valde ett par enkla textilskor också. Det var ganska tillfredsställande att kunna gå med två jackor och ett par skor - kläder som tidigare kostat totalt 700 kr - till kassan, lämna över värdecheckarna och få pengar tillbaka! Tänk om det kunde vara så alltid :-) En kasse kläder gratis liksom. Nu låtsas vi inte om att jag har handlat rätt mycket innan för att få de där värdecheckarna...
Om jag bodde i USA skulle jag garanterat vara en sån där kupongklippare. Har ni sett de där programmen - Rabatt till varje pris och allt vad de heter? I USA fungerar det ju lite annorlunda än här; om du har en kupong som ger dig 10:- rabatt på låt oss säga en påse pyttipanna som normalt kostar 40:- Tar du då med dig 4 sådana kuponger till affären så får du din pyttipanna gratis. Spelar ingen roll om du köper en påse eller femtielva så länge du har med dig rätt antal kuponger! I vissa butikskedjor kan du ta med dig kuponger som inte bara ger dig varan gratis utan du får ett par kronor tillbaka. Det finns de som ägnar timmar varje dag åt att klippa kuponger och sortera in dem i pärmar och på så sätt så handlar de mat för tusentals kronor men betalar inte ett öre. Sån skulle jag vara :-) Maten är ju billigare än här från början men med tanke på hur dåligt socialt skyddsnät de har (ni vet det där fina skyddsnätet vi haft i Sverige, det som tyvärr börjar få så glesa maskor att fler och fler faller igenom) så jämnar det nog ut sig.
Rabattsystemen vi har här är inte lika belönande, men nog går jag ändå alltid runt med rabattkuponger till alla stora kläd- och matbutiker i handväskan. Det är trevligt att tex stå i scanningkassan på Maxi och se vad man handlar för och sen matar man in kupongerna en efter en och ser summan bli mindre och mindre. Det blir inte gratis men i min värld räknas alla kronor man kan spara.
 
Och så var det då Earth Hour idag. Barnen älskar det! Vi släcker ner förstås och ikväll som alltid så ägnade vi timmen åt att spela spel tillsammans i mysbelysning.
 

Jag vet inte om vi sparar på miljön så mycket just genom att släcka ner en timme om året men eftersom vi pratar extra mycket om miljöpåverkan, energibesparing etc runt det här datumet så gör det nytta ändå på sitt sätt. Barnen är medvetna och det är aldrig fel att ge en extra påminnelse i form av en rolig händelse.
 
Kom just på att det är i natt man ska ställa fram klockan. Det är det väl?
Dags att gå upp en timme tidigare i fortsättningen. Inte så roligt de första dagarna men när sommaren kommer närmare så är det allt bra trevligt att få lite extra dagsljus. Redan nu vaknar jag varje morgon av att solen letar sig in i huset och det är så mycket trevligare än bara mörker och kyla.
 
 

Födelsedagsfirande

Ännu en födelsedag går mot sitt slut för idag har vår tioåring blivit 11 år! 
Jag bakade lite olika kakor igår och slog in paket sent i natt. Som vanligt verkar paketen bli både färre och mindre med åldern, bara dyrare. Favoriterna i högen var en egen mobil (jo, jag vet att "alla" barn har dem från lågstadiet, men vi har inte sett något behov av det förrän nu då sonen börjar flänga byn runt och man vill veta var han håller hus) och så fick han också ett presentkort på en utlandsresa. I hans fall innebär utlandsresan att vi tar färjan över till Helsingör, äter glass och går på Öresundsakvariet och lite sånt... ingen big deal egentligen om man bor i Skåne som vi gör men en dagsutflykt med valfritt sällskap var populärt :-) Det ser ut som om jag får åka med på den resan också.
 
 
Den här presenten är svårgissad:

Den nyblivna elvaåringen är en sportkille och en ny fotboll står alltid på önskelistan. Jag förstår inte varför de inte håller?!
Annars är det tennis som är hans bästa sport och han hade också valt en tårta med tennistema. Jag tänkte mig en grön tennisplan men det var en boll han skulle ha.
Jag hatar verkligen tårtlock! Jag kan inte med dem och det är förmodligen ömsesidigt. Det gick inte bättre den här gången än någon annan gång men sonen godkände resultatet och tur var väl det för annars så hade han blivit utan tårta.
 
Tårta med nötcremesmousse och vanilj.

Jag slapp ju stå och spritsa i alla fall.
Sjuåringen bad att få duka helt själv och det fixade hon bra.
 
Alltid en tvååring i närheten... hon satt på sin plats och väntade på tårta en halvtimme innan gästerna kom.
 
Sonen hade valt bakad potatis till födelsedagsmiddag. Flera av barnen älskar bakad potatis men vi äter inte det jätteofta. Det tar ju sån tid! Man behöver förvisso inte stå och titta på när de är i ugnen men det krävs ju lite framförhållning. Femtielva fyllningar dessutom för några vill ha tärnad kassler, andra grillad kyckling eller rökt lax och så olika kalla såser.
Kvällens hjälpreda i köket fick tärna grönsaker.
 
 
Jag har återupptagit mina kvällspromenader igen och ikväll fick jag med mig tre barn på en runda ca 4,2 km. Det kunde behövas efter allt kalasfirande.
 

Gipstavla med avtryck

Före jul så gjorde de tre yngsta barnen gipsavgjutningar av sina händer/fötter på Kyrkis. Fyraåringens hand gick sönder gång på gång men ett tag senare så lyckades jag med en avgjutning hemma. Sen har de bara blivit liggande i väntan på någon idé om vad jag skulle göra med dem.
Häromdagen så köpte jag till slut en ram på IKEA.
Jag tog bort glaset och satte tillbaka bakstycket igen. Blandade och hällde i gips direkt i den djupa ramen och när det börjat tjockna lite så tryckte jag dit gipsavgjutningarna vi gjort.
 
Innan gipset torkat - rosa fot: ettåringen, vit hand: fyraåringen, rosa hand: tvååringen.
 
Det blev jättebra men när det hade torkat så skulle jag hålla upp tavlan och visa maken och då ramlade de rosa delarna bort och ett finger bröts av :-( Det gick att limma men lagningen blev inte alls snygg så i morse så bestämde jag mig för att måla allt med vit hobbyfärg.
När allt var torkat och klart så tog jag av bakstycke och gipsskivan med avtrycken... satte tillbaka glaset och så tillbaka med allt igen. Tavlan är klar!
Resultatet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig (speciellt inte som den rosa handen hamnade lite fel och inte i hålet där den satt från början) men det här projektet var inte helt lätt och har tagit sån tid så jag gör inte gärna om det i första taget.
 

Sandlek

Barnen har fått nya sandleksaker i form av glasstrutar och cupcakes.
 
                          Sandformar från Toys R Us 29.90:- per set
 
Glassarna såg goda ut men smakade inget vidare :-(
 
De större barnen är ju för coola för att leka i sandlådan, egentligen, men erbjöd sig att hjälpa till lite bara...
 
 
 

Onsdag

Jag har hela dagen trott att det var torsdag, torsdagar är en sådan där megadag då det ska klämmas in 4 träningspass under eftermiddag och kväll med den logistik det medför. Å andra sidan så trodde maken att det var tisdag så det jämnade väl ut sig på något sätt då.
Idag hade jag planerat in en helt egen barnfri förmiddag. Åka och handla presenter till sonen och kanske ta en fika och kolla lite i affärer. Strosa rundor bara - höjden av lyx i min värld.
Det blev en fnurra på tråden redan på morgonen, en liten småsak som blev ett jättehinder men alla skolbarnen kom iväg dit de skulle. Skolan började kl 08.30 och redan en kvart senare kom det första samtalet hem... Sonen sluddrade emellanåt och gick lite annorlunda men kunde säkert vara kvar i skolan tyckte läraren och det ville han själv också. Redan där ringde ju alla varningsklockor så vi ordnade med en plan B eftersom jag verkligen behövde ordna de där presenterna idag. Jag stressade genom mina ärenden som en galning och var på helspänn, kollade av mobilen var tionde minut men när det verkade förbli lugnt tog jag en latte på IKEA och hann läsa tidningen också..
Tre timmar in på skoldagen kom samtalet vi misstänkt skulle komma. Sonen ramlade av stolen gång på gång och behövde hämtas hem. När jag slängde mig i bilen var mormor redan på väg hem till oss för att passa de små och låna ut sin bil.
Nu har vi ju börjat förstå att det kommer att vara så här. Alltid på stand by för att hämta upp, alltid en som tar de små och en som tar hand om sonen. Ibland behövs en tredje vuxen också när läget är som sämst. Hur ska man våga lämna huset? Vad händer den dagen vi inte är två hemma på dagtid? Om en inte alltför snar framtid kommer en av oss att jobba borta igen och vad händer om våra situationer ändras så båda jobbar borta?
Många frågor som jag inte vet svaret på.
 
Jag brukar försöka hitta något positivt i varje situation och idag måste det vara att jag faktiskt aldrig hann med att göra den synundersökning som jag hade planer på att genomgå på drop-in. Jag känner mig lite tvingad att gå iväg eftersom maken gnäller lite när han måste läsa upp vad det står på apparna på tvn. Vi behöver bara en större tv anser jag så är problemet löst! Det fattar ju vem som helst att en optiker bara kommer att vilja sälja på mig nya och starkare glasögon. Jag har ett par liggandes redan så om jag anser mig behöva dem så är det bara att leta på dem.
 
                               
 
Tioåringen fick äntligen rensat i sin byrå. Lådorna gick inte att stänga igen längre och jag visste att han inte använde allt, dessutom så fick han en hög tröjor av storebror häromveckan som förmodligen passar honom bättre än det han kunde ha i höstas. Bättre att bara ha kvar det som används tyckte jag och tvingade honom att gå igenom varenda plagg medan han försökte snegla på tvn samtidigt. Det blev en hel del som inte skulle tillbaka ner i lådorna.
 

Jag gjorde ett tappert försök att få nioåringen att vilja ha något av det men det var ganska lönlöst. En eller två t-shirtar kunde han tänka sig att ha som reserv men jag vet likaväl som han att det som inte är favoritkläder aldrig kommer att användas.
 
Nu ska jag gå och leka med min nya mobil. Killen som fyller på fredag ska få en egen (dvs min) och därför fick ju jag köpa mig en ny!
Förra sommaren dog min älskade mobil och den gamla antika saken jag hade efter det försökte tvååringen spola ner på toaletten. Jag fick panikköpa en liten skruttmobil som inte klarar mer än typ 5 appar utan att bli förvirrad. Jag är ingen mobilnörd och jag struntar i om min mobil är trendig, börjar på ett i, är årets nyhet, svindyr eller har världens bästa upplösning. Men den ska ha en kamera där man kan urskilja vad det är på bilderna och jag måste kunna spela WF, kolla Tradera och ha koll på skolmaten. Gärna bokstäver som går att läsa och inte minst peka på utan att man måste anstränga sig. Gärna prisvärd också, jag vill inte lägga en månadsinkomst på något jag kan tappa i en lerpöl under en skogsvandrig nästa vecka.
Jag hoppas och tror att den maken packade upp och drog igång åt mig i eftermiddags uppfyller mina krav. Om inte annat så är den vit och snygg!
 

Det jag kan om mobiltelefoner motsvarar förmodligen vad den här Blocket-annonsören kan om båtar:
http://www.bestofblocket.se/bayliner-2655-88/
Bland det roligaste jag har läst! Visst är det skönt med ärliga människor som vågar erkänna sina bristande kunskaper.
 
Ikväll har vi sett det sista av Prison Break. Lite sorgligt faktiskt. Jag minns inte riktigt när vi började se om serien men jag, maken och äldsten har hunnit igenom 80 avsnitt + långfilmen. Denna sidan nyår! Det märks att ingen av oss ser så mycket på vanlig tv, det är Netflix för hela slanten här. Det har varit "vår" tid, något som vi tre har haft ihop. Sonen föreslog att vi skulle se Lost nu, jag har inte sett ett endaste avsnitt men har hört att det finns MÅNGA och jag är inte riktigt redo att ta mig an den utmaningen. Maken pratar om en serie som heter Äkta människor, jag har inte alls koll på vad det är. Vi får se, vi kan behöva en paus ett tag.

Våffeldagen och semesterplaner

Räkningarna blev betalda idag. Tråkigt jobb men det måste ju liksom göras. Det bådar åtminstone gott inför Englandsresan, när vi väl är där vill jag inte behöva tänka så mycket på pengar utan mer på att vi ska ha det roligt jag och sonen. Jag vet inte vem av oss som längtar mest men jag misstänker att det kan vara jag :-)
 
                                
Vi hade ansökt om och fått plats på ett djurparksskötarläger till de båda äldsta barnen. Jag frågade en gång extra i morse om båda var säkra på att det var precis det som de vill göra i sommar. Äldsten var helt säker på att han ville åka i år också, förra årets läger var något av det roligaste han har varit med om tydligen - trots att han blev illa biten av en lemur får jag väl tillägga. Nästäldsten däremot hade börjat få lite kalla fötter om det här, dels för att de inte skulle vara där samma vecka (enl önskemål från äldsten som jag godtog rakt av då jag misstänker att hans lillebror faktiskt skulle få ut mer av det utan att ha en besserwisser vid sin sida) och dels för att han när allt kommer till kritan inte tycker djurparksdjur är så himla intressanta. Det avgjorde saken för det kostar ändå ett par tusenlappar per barn så ska de få åka så ska de vilja det till 100%... ett barn har nu sin plats betald och den andre ska fundera på om han i stället vill ha en egen resa till tex Liseberg som äldsten fick i samma ålder.
För första gången på åratal har vi ännu inte bestämt vart sommarens semesterresa ska gå. Alla vill till Legoland (även jag om jag ska vara ärlig) men vi har varit där vart och vartannat år och dessutom så får de små inte ut något av det resmålet och då ska vi antingen kompromissa eller skaffa barnvakt i flera dygn, något som jag helst undviker. Förra året delade vi upp oss och åkte iväg i omgångar för att kunna göra utflykter efter ålder och intressen. Vi har ju också ett barn som hela tiden behöver "en egen vuxen" så det krävs lite planering vart vi än beger oss. Men än känns sommaren avlägsen och vi vet inte ens hur det ser ut med jobb/studier/föräldraledighet då.
 
Idag var det Våffeldagen. Jag älskar våfflor men det tar en evig tid att grädda våfflor till 9 pers så jag slipper gärna det jobbet. Jag slapp i år också - mormor bjöd bort hela familjen till sig och serverade våfflor i stora lass men sylt, grädde, glass och allt man kunde önska sig :-)
 
Jag är lite mör i kroppen efter kvällens simning. Det blev 2,5 km med en kort paus för att gå upp och dricka. Jag simmar ju med en mp3-spelare och de senaste gångerna har jag lyssnat på en ljudbok; Pojken i resväskan av Lene Kaaberböl och Agnete Friis (två författare, ja). Det är inte ett dugg trist att simma fram och tillbaka 100 längder när man lyssnar på något bra samtidigt. Bästa köpet jag gjort senaste året skulle jag nog vilja säga!
 
 
Nu ska jag borsta tänderna och ägna resten av min vakna tid åt en annan bok; Syskonmakaren av Lisa Jewell. När maken var på biblioteket häromdagen så fick han i uppdrag att låna en ny bok åt mig. Jag misstänker att han bara tog något på måfå men det har visat sig oftast bli riktigt bra när någon annan valt bok åt mig. Åtminstone så får jag läsa något annat än vad jag själv skulle kommit hem med! Jag är svag för rysare men världen är ju större än så.
 
I morgon blir det presentshopping inför fredagens firande. Jag skulle ha ordnat med det redan idag men så fick jag besök och sedan behövde vi storhandla och så var det dags att hämta barn på skolan igen...
 
 

Tandläkarbesök

Så var det då äntligen över, sonens tand är borta och den nya kan få komma fram som den ska.
Över 2 timmar tog det, varav själva tandutdragningen tog max 5 min.
Idag var sonen förberedd, vi höll honom hemma från skolan så att han var utvilad och följde båda med till tandläkaren, han var inte särskilt nervös vi kom dit. Den lugnande medicinen verkade som den skulle och han märkte knappt när de la bedövning och drog ut tanden. Han frågade om det en halvtimme senare, om de inte skulle ta ut hans tand idag :-)
Dubbelseendet var en trist bieffekt och det satt i längre än vad som brukar vara normalt tydligen. Ett tag så trodde jag att just känslan av att inte kunna se som vanligt skulle dra igång något för han blev lite rädd och orolig över det när medicinens lugnande effekter började avta, men på det hela taget så gick det över förväntan och jag är tacksam för sättet tandläkaren skötte alltihopa. Jag har fullt förtroende för henne och dagens äventyr bådar gott inför framtida besök.
Framåt kvällsmat var sonen helt återställd (men minns just inte mer än vad vi berättat) och fick dagen till ära välja kvällens film. Måndagskvällar är mellanbarnens kväll då de får vara uppe en stund längre än vanligt, oftast väljer de att se på Familjen annorlunda men ibland blir det film istället.
 
6 av 7 barn i soffan
 
 I morgon lär jag få ge mig ut på lite presentshopping, om några dagar är det dags för födelsedagsfirande igen.

Buskalas

Nu har vi haft sjuåringens och (den snart blivande) elvaåringens kalas på leklandet. Det gick jättebra, jag tror alla hade väldigt roligt.
 
Sjuåringen i väntan på gästerna.
 
Vi hade hyrt ett discorum med musik, lampor och glittriga discokulor. Många roliga bilder blev det på hela gänget men de hamnar inte här. Alla var trötta och svettiga när det var slut, vi hade ett par extra barn med oss hem i bilen och de orkade knappt prata :-)
 
Välfirade, trötta och nöjda med dagen.
 
Jag är glad att den här dagen är avklarad och att det gick så smidigt som det gick. Icke att förglömma att mormor ryckte in igen och tog hand om syskonen där hemma, jag kollade min mobil säkert 50 gånger under de timmar vi var borta men allt hade gått bra. Det var inte helt självklart för förmiddagen hade hunnit bjuda på både det ena och det andra och numera kan man aldrig vara säker på någonting.
Det blir en tidig kväll för mig, jag sprang inte i en enda hinderbana men jag var nästan lika trött som barnen efteråt (dock inte lika svettig).

Hyss och genrep

I morse befann sig 7 barn och 2 vuxna i vardagsrummet. Det hindrade inte tvååringen från att för första gången öppna sylådan (som jag "barnsäkrat" genom att skruva av knoppen) och plocka ut valda delar av innehållet och sedan gå därifrån utan att någon märkte det. Förmodligen berodde det på att sylådan finns bakom soffgruppen och allas blickar var riktade mot tvn, förutom hos de föräldrar som försökte stjäla sig några extra minuters slummer i samma soffor den arla timmen detta begav sig. Bland alla nålar och inlindad i sytråd hittade jag en mycket glad ettåring som satt och lekte nöjt med några band. Med ens blev jag klarvaken!
 
 
Medan övriga familjen åt frukost så kröp jag på golvet och försökte få fatt i alla knappnålar och försiktigt dra i olika trådar för att lista ut under vilken möbel tillhörande rulle hamnat.
 
Samma tvååring har kommit på att man kan åka snålskuts bak på gåstolen. Lillasyster får jobba lite mer bara.
 
Kom igen nu då! Fortare!
 
Genrep för kalas... det låter lite som i USA där de ibland kör genrep på bröllopsmiddagen ett par dagar innan själva bröllopet äger rum. Idag var dottern på ett födelsedagskalas på leklandet, samma tid och samma plats som hennes eget kalas i morgon. Många av gästerna kommer då också. Jag sällskapade med mamman till födelsedagsbarnet så nu vet jag hur det går till och vad vi behöver tänka på :-)
Jag är något tveksam till om vi tog rätt beslut att förlägga kalaset där - visst är det uppskattat av barnen, det är praktiskt att bara komma dit och sen åka igen efter ett par timmar och slippa både förberedelser och städning. Men drygt två tusen spänn för varsin hamburgertallrik och några ballonger??! Det ÄR inte klokt. Egentligen. Nu snålar jag ändå lite och har skaffat barnvakt till syskonen för att slippa betala ytterligare en tusenlapp som deras närvaro hade kostat.
Påminn mig i framtiden om att det alltid har gått alldeles utmärkt med att hålla barnkalas hemma med tipsrunda eller stafetter, tårta och disco.
 
Glad men trött tjej som ser fram emot sitt eget kalas i morgon.
 
Äldsten ska hänga med mormor och morfar till sommarstugan i morgon bitti och valde då att sova över hos dem i natt. Jag tyckte vi kunde promenera den dryga kilometern dit i stället för att köra, jag saknar att gå ut och gå på kvällarna (det kommer så fort det blir ljusare längre) och vi kunde båda behöva lite frisk luft. Han ville hellre cykla men eftersom jag inte hittade lyset till min cykel så fick vi ge upp den tanken. Det slutade med att vi båda körde sparkcykel...förlåt, kickboard heter det visst på tjugohundratalet. Efter lite roliga skämt från sonen om brutna lårbenshalsar och en förfrågan från maken om han kunde få filma så kom vi iväg. Det var ju hur kul som helst! Det går ju undan också när man väl vågar släppa foten från bromsen.
Sonen påpekade att jag alltid undvikit att korsa byn på mörka helgkvällar och jag svarade självsäkert att nu kunde jag ju köra ifrån dem på nolltid. Vilka dem?
Hur förklarar man för sin fjortonåring att det som skrämmer mig mest med att vara ute efter mörkrets infall är tonåringar som är ute och hänger på byn, röker på och rånar pensionärer sådär som tonåringar gör? Det sa jag inte :-) När jag själv var tonåring så hängde jag på stan med löst folk som jag absolut inte skulle vilja att mina egna barn ska umgicks med. Jag var nog den enda i gänget som varken höll på med droger eller skrämde medelålders tanter när tillfälle gavs. DET sa jag inte heller :-) Det blev folk av mig ändå tydligen och jag känner mig ruskigt gammal som inser att jag numera faktiskt är rädd för att hamna i konflikt med ungdomar på glid. I vår by (förutom då i det villaområde som vi gick och köpte hus i) så vet jag att det förekommer mycket tråkigheter i form av droger, bränder och inbrott häromkring. Jag känner föräldrar vars barn har provat på både det ena och det andra redan under högstadietiden och det är min stora fasa att mina barn skulle gå samma väg. Måtte de välja att stanna hemma med sin ömma moder och spela bingo istället tills de är redo att bli fullvuxna och ansvarsfulla individer. Fast då måste ju jag börja spela bingo och så vuxen är inte jag än.
Nu kom jag tydligen ifrån ämnet. Var var jag... jo köra sparkcykel är grymt, åtminstone så länge ingen ser mig göra det.
 
Nu vill maken se på film och jag anar doften av popcorn. Mot tv-soffan!
 

Fläskfilé med ris, någon?

Fläskfilé med ris, gräddsås och broccoli

När jag gjorde barnmat till minstingen av resterna från middagen så var småburkarna slut i skåpet. Det går ju lika bra att frysa in barnmat i glassformar, det är bara att ta fram maten i god tid och flytta över till en tallrik när den har tinat.
Annars kanske en pinn-middag funkar som måltid för folk i farten, en snabb middag på tunnelbanan kanske? Eller inte :)

Tandläkarbesök

Förberedde sonen igår kväll och i morse på morgonens tandläkarbesök. En tandläkare (det var "bara" en sköterska sist) ska titta på tanden, vi ska gå igenom utdragningen och boka besök för att dra ut den.
Så kom vi dit och tandläkaren började direkt utan frågor, info eller ens presentation eller heja på sonen med att sätta lite salva vid tanden (smärtstillande tänkte jag och så långt hade jag rätt, han har ju ont där) och så kommer en sköterska in och börjar göra i ordning verktyg. Vad ska ni göra? undrade jag och tandläkaren svarade att de skulle plocka ut tanden. Ridå!!
Inom trettio sekunder krampade sonen så att jag fick hålla i armar och ben. Tandläkaren blev skärrad, minst sagt! Han försvann ut genom dörren på ett kick och när han kom tillbaka meddelade han att han inte skulle göra något mer idag. Medan jag försökte kalla tillbaka mitt barn från var han nu befann sig i medvetande så talade tandläkaren om för mig att han inte var en barntandläkare och att det nog fanns andra som var bättre lämpade att ta hand om just det här barnet. No shit?! Det står i journalen att det är ett barn med särskilda behov, kan man inte ens fråga eller fundera över det innan om man är osäker? :/
 
På vägen ut till receptionen för att få en ny tid så kom en barntandläkare och presenterade sig för oss. Hon förklarade att det skulle bli hon som hjälpte oss nästa gång och vi fick sitta en stund med henne i ett lugnt rum och gå igenom vad som händer när tanden ska åtgärdas. Vi blev tom erbjudna att komma dagen innan och titta och känna på instrumenten, provsitta stolen i rätt rum etc. Underbara människa! Nu visade det sig att det fanns en tid redan på måndag och vi valde att ta den tiden. Sonen ska få lugnande innan och nu har han svar på alla nödvändiga frågor som Vad? Var? När? Med vem? Hur länge? osv
 
Det kan ändå gå lite hur som helst ändå och jag blev inte helt lättad av att läsa att det lugnande medlet för en del har motsatt effekt och ger då våldsamhet och skrikande. Vi gör ett försök och hoppas på det bästa.
Efter att i nära 10 år ha klarat av tandläkarbesök utan större dramatik så visar det här åter igen att vi har hamnat i något nytt.
För sonen var den här dagen förstörd redan före kl 08 och han har fått vara hemma från skolan och vila sig. Nu börjar han dock bli lite rastlös och har kommit på att han missade lektionerna i skolan... Jag får sätta honom i arbete!

Vårväder

Under förmiddagen var jag med de tre hemmabarnen på Familjecentralen. Det har varit så mycket annat nu ett tag så vi har inte kommit iväg på länge och Lilleman saknade lekkamraterna. Han hade inte ens tid att vara med på sångsamlingen utan ville hellre leka med de "stora barnen", men småtjejerna tycker det är jättekul att spela instrument, sjunga och dansa ihop med de andra.
 
När vi kom hem till lunchen var maken ute i trädgården och gav oss de glada nyheterna att de som röjer kommunens mark äntligen ska ta sig an området nedanför vår tomtgräns. Där har varit både barrträd och lövträd tidigare men mycket var gammalt och knäckt så för ett par år sedan fick vi dem att kapa alla tallar och det värsta av resten, kvar blev då ett par björkar och lite buskar. Vid det här laget så är det mer eller mindre sly över helt området, den tråkiga sorten med högt ogräs som kryper in i vår trädgård och får pålarna till staketet att ruttna på nolltid. Björkarna de lämnade sist sträcker sig in till oss och jag började bli orolig att de skulle rasa in i uterummet/lekrummet. Det ser förfärligt ut och eftersom vi är enda huset som har det så utanför oss så ser det ju ut som att det är vår oreda som förstör den fina parken utanför. Men nu ska de alltså komma och ta bort rubbet. De kan inte ta trädrötterna utan risk för att dra med sig halva vår trädgård och/eller huset men vi får en slänt där de ska så gräs i stället. Yes! När det är färdigt så ska vi byta ut hela staketet och det ser jag fram emot.
 
Jag och sjuåringen har varit en sväng till köpcentrat för att handla paket inför kompisens kalas på lördag. De ska vara på ett lekland, samma som dottern (och storebror) ska ha sitt kalas på nu på söndag! Samma plats, samma gäster... Jag vet inte vem som bokade först, men hade jag vetat om det tidigare så hade jag valt ett annat datum.
Hem och lämna av dottern och i stället hämta upp äldsten från skolan för att åka till banken och hämta ut hans id-kort. Vet inte riktigt vad man har ett id-kort till när man är fjorton men det ingick i bankens erbjudande när han öppnade sparkonto så vi slog till :-)
 
Det har varit helt underbart väder idag, barnen var ute från att de slutade skolan och fram till kvällsmaten. Jag som har varit iväg hit och dit höll på att svettas ihjäl i bilen, det blev till att köra med rutorna en bit nere för första gången i år och sen la jag av vårjackan helt. Det finns hopp om livet när våren kommer och lite ny energi kan behövas nu! Häromdagen så krypkörde maken medan han ivrigt pekade mot tussilago som han såg men som jag hela tiden missade - vårkänslorna kan göra skumma saker med vuxna män.
 
Nioåringen kom hem själaglad från kvällens bowling då han hade slagit sitt eget personbästa. Jag som inte kan ett dyft om bowling måste nog börja läsa på lite snart men jag förstod att det var värt att fira. Han vill tyvärr inte ha med mig på träningar eller tävlingar, det är hans och pappas grej och han tycker att en förälder i taget är tillräckligt.
 
Fyraåringen underhöll med lite flöjtblåsande hemma medan jag lagade middag, som kompensation för det han missat i musikväg på öppna förskolan under morgonen antar jag. Inte för att jag tyckte att Pink och Eminem som jag spelade på Spotify absolut behövde kompas på blockflöjt, men se där var vi inte överens sonen och jag.
 

Middagen idag var räksallad med quinoa - önskemål från maken. Några barn äter inte räkor, några andra äter inte ägg, tvååringen som äter ALLT annat (inkl. kritor, lera och häftmassa) ratade quinoan och därmed hela maträtten... men det mesta gick åt ändå. Jag tycker det är extra onödigt att gnälla över maten om man ändå ber att få ta om sen.
 
I morgon, supertidigt, ska jag med nioåringen till tandläkaren. Igen, vi var där i tisdags. För 1½ år sedan hittade de ett litet hål i en tand, men eftersom den tanden ändå skulle tappas och hålet var så litet så brydde de sig inte om att göra något åt det. Nu är hålet betydligt större och tanden är kvar så de frågade om han har haft obehag eller ont i den för då skulle den dras ut. Självklart svarade han nej på det, men i bilen på vägen hem så frågade han mig vad som skulle hända om han faktiskt hade ont men inte hade talat om det (det här är alltså killen som bröt en tå utan att nämna det förrän en läkare upptäckte en felläkt fraktur)...
Vi har pratat mycket om det sen och han är med på att tanden måste ut så i morgon ska vi alltså tillbaka för genomgång inför vad som komma skall. Om en vanlig undersökning är på gränsen för vad man tål fysiskt och psykiskt så är en tandutdragning inte precis roligare. Det kommer att bli ett jobbigt projekt det inser vi allihop men han ska få lugnande innan och jag sätter allt mitt hopp till att det biter på honom.
 
 

Orchis Italica

Vid medelhavet så växer en blomma som sägs locka till sig och döda älvor.
 
Orchis Italica
Man kan förstå hur den historien har uppstått! Ibland kallas växten för "Naked man plant" och det kan man också förstå :-)
Naturen är fantastisk!
 
 
 

Går på halvfart

Det känns som att livet går på halvfart just nu - och ändå så virvlar dagarna förbi. Vår situation har ändrats ordentligt, ändå är det detsamma som förut. Jag lovar att om det låter förvirrat för er så är det än mer förvirrat hos oss.
Sonen har förändrats och är inte samma barn som för bara ett par veckor sedan. Muskelryckningar hör till vardagen nu och blir han stressad checkar han ut helt. Nu har ju den senaste veckan inte varit toppen för honom - förra onsdagen då allt ställdes på ända, måndagens EEG, tandläkaren igår... Vi har sett små symtom förut men nu har det brakat loss ordentligt. Hab. hade förberett oss på att saker kunde ändras till det sämre med ålder och insikt, framåt puberteten osv. Men NU? Och SÅ HÄR?Jag känner mig dum som inte såg det komma, som trodde att vi hade alla svar redo.
Saker som har fungerat förut; titta på film en stund i bollhavet på IKEA med syskonen, åka på kalas med förälder i närheten, leka hos kompisen i samma kvarter - allt försvann. Hans värld krympte och vår med den. Vi måste lära om vad som fungerar och vad som inte gör det. Just nu kretsar det mest runt det här och samtidigt så måste ju vardagarna rulla på som vanligt för syskonen.
 
Från det ena ämnet till det andra, jag håller på att gå igenom sommarkläderna. Jag har förstått att det finns de som har snö just nu och jag är glad att vi inte hör till dem :) Här är soligt om än lite blåsigt emellanåt. Alla vinteroveraller och de tjocka mössorna och vantarna är tvättade och undanlagda, vinterskorna är på väg ut från hallen.
Jag håller på att jobba på en beställning till HM, bara några barn kvar som ska välja vad de önskar.
 
 
Äldsten tycktes bara använda de kläder som går runt i tvättstugan så jag bad honom rensa ur byrån på sitt rum. Mycket var urväxt och en del gillade han helt enkelt inte. Bara att lämna det vidare till närmaste lillebror som hux flux fick 17 nya t-shirts, lite gympakläder och några byxor! Jag ska övertala honom till att i sin tur gå igenom sin byrå så vi får bort det han inte använder. Det går dock inte vidare till nästa bror i ledet - där är det tvärstopp - men jag lägger undan det till Lilleman som kommer att växa i det om 5-10 år.
 
Förresten, häromdagen fick jag ett så trevligt kort med posten. Äldsten tömde brevlådan när han kom från skolan och han skrattade gott när han lämnade över det till mig som städade förrådet.
 
Tack för påminnelsen!
 
Ett köpcentra i vår del av världen fyller 40 och eftersom jag gör detsamma i år så ville de gratulera! De känner "att de har mycket kvar att ge" och hoppas att jag känner likadant. Som om jag inte hade tillräckligt med ålderskris redan! Om det inte vore för att jag får hämta ut en gratis gräddbulle så hade jag nog blivit sur. De ville också uppmana mig till att komma dit och shoppa under jubileumsfirandet. Även om vi inte är bjudna på ditt kalas så hoppas vi att du kommer på vårt. Jodå, det kan jag väl tänka mig att göra.
 
 

Hitta-flaska

Ett enkelt och uppskattat tidsfördriv:
 
Hitta-saker-i-flaskan
Allt som behövs är en PET-flaska (1,5 l), ris och 50 småsaker (gem, knapp, skruv, lego, pärla, snöre etc)
 

Varva saker och ris upp till övre strecket på flaskan (så det finns plats kvar för att skaka innehållet).
Limma igen korken för att slippa ris på avvägar!
 
Om man vill kan man sätta en egen etikett där den gamla satt för att skymma sikten något och göra det lite svårare.
Sen är det bara för barnet att leta upp och skriva ner alla saker som upptäcks. De första 20-25 är rätt lätta men att hitta alla saker är svårare än man tror.
Jag trodde att vitpepparkornet skulle bli svårast att upptäcka men det var nog den lilla muttern som sjunker ner i riset. Stora tennsoldaten skakas inte runt så lätt och har hållit sig i mitten utom synhåll bra länge!
 
Dottern letar saker
 

EEG

Kvällen och natten var helt ok. Före midnatt var det hur lugnt som helst, jag sov nån timme när övriga barn hade lagt sig och sonen som skulle hållas vaken såg på tv och spelade på datorn.
Strax efter kl 03 satt make och son på ett dygnet-runt-öppet McDonalds och käkade Happy Meal, ett minne för livet låter det som när sonen berättar om det :-)
Jag blev väckt lite efter 5 och tog över vaket med att servera saft till sonen och jättemugg kaffe åt mig. Vi spelade The Amazing Labyrinth och det är inte helt lätt med strategispel när man är jättetrött! Nu talar jag bara för mig själv för sonen var pigg som en lärka och hade inga problem med att tänka i flera led framåt.
När syskonen kom upp blev det lite lättare för våra skolmornar här går mycket på rutin; frukost, kläder, packa saker, tandborstning och så iväg.
Mina föräldrar kom lite tidigare än de behövde så vi åkte till sjukhuset i god tid så vi hann med en snabb fika i cafeterian innan det var dags att bege sig till Fysio. Jag började tro att maken skulle få rätt i att det inte skulle bli någon sömn på plats när det var dags för det, killen var pigg och pratig var han ända tills vi blev inkallade.
Jag hade förberett honom på mössan med elektroder, salvan etc men när han såg alltihopa på plats och salvan dessutom skulle appliceras med en jättespruta så vände han på klacken och gick. Bokstavligen. Det blev lite panik för honom men så snart han lyckades slappna av så slocknade han tvärt, alltså sov han när han skulle och de kunde göra sina mätningar som tänkt. Helt enligt planen, mer eller mindre :) Jag är väldigt glad att vi hade bestämt oss för att följa med både jag och maken, det behövdes.
Det tog tid att komma tillbaka till sitt vanliga jag och sedan sov han större delen av eftermiddagen tills jag drog upp honom och lockade med chokladbollar.
Han och syskonen har fortsatt dagen ut med hans "hitta-flaska" som jag och tioåringen gjorde åt honom igår att ha som tidsfördriv. (Återkommer med det pysslet)
 
Jag och fyraåringen började städa förrrådet under eftermiddagen. Det var soligt ute men blåste kallt så jag gav upp lite tidigare än jag egentligen önskat. På det igen en annan dag!
Maken åkte på stora dotterns utvecklingssamtal. Bara toppenfina saker men det var ingen överraskning heller. Trots att hon kan vara blyg i nya situationer så har hon visat att hon har skinn på näsan och törs säga ifrån om det är någon som blir illa behandlad eller utanför på skolgården. Det där näbbiga som jag var rädd för att hon skulle lägga sig till med när hon gick från förskolan till skolan det försvann lika fort som det visade sig. Hon är en liten primadonna och ibland polis men också väldigt uppskattad som kompis. 
 
Tvååringen har gjort stora framsteg med talet den senaste tiden, jag tror hon bestämde sig för att det var dags ungefär vid tvåårsdagen. Hon har alltid varit en hejare på att göra sig förstådd - hon gestikulerar och har ett fantastiskt minspel så det har liksom aldrig varit någon tvekan om vad hon menar, men nu så blir det mer och mer begripliga ord. Lite meningar har börjat komma också. I morse tex så skulle Lilleman gå in och önska henne god morgon som han brukar när han hör att hon vaknat. Men i stället för att bara gå in och prata med henne så gick han in i rummet...pruttade...och rusade ut medan han kiknade av skratt. Då hör man från spjälsängen - klart och tydligt: Mamma, Ivar prutta´! och så ett gapskratt. Den meningen har upprepats i det oändliga idag och hon har fattat att man kan byta ut namnet också och variera det med Jag prutta´, Mamma prutta´ osv. Självklart alltid följt av skrattsalvor.
 
Nu kom maken hem från kvällens tennisträning och det är tänkt att vi ska se färdigt en film vi började se häromkvällen. Får se om jag kan hålla mig vaken till slutet då.

Uppesittarnatt

I natt är det uppersittarnatt och vi är taggade till tusen. Sonen som ska iväg på EEG i morgon ska hållas vaken så jag och maken sover i skift i natt. Jag som är så beroende av min sömn har bett att få slippa den där jobbiga tiden mellan kl 03 och 05, jag kommer ändå att vara slö och gnällig i morgon :/
 
Sonen i fråga har varit iväg och tävlat i bowling idag. Det här är hans andra termin (eller tredje?) och det var första tävlingen han gjorde på bortaplan. Motståndarlaget kom i matchdräkter och visade sig ha tränat i upp till 7 år, jag förstår om det verkade något skräckinjagande. Massor med folk dessutom, inte konstigt att det blev en stressig situation för honom. Maken hade filmat en kort sekvens där han var i bild och det finns liksom inga tvivel om att hur svårt han hade det. Men han valde att stanna och låg i topp hela vägen också - bra kämpat! Han fick ta det lugnt hemma sen för att komma ner i varv.
 
Nu däremot är det aktiviteter som gäller. Vi har bunkrat med film (nån timme till sen är det slut med stillasittandet), pyssel, spel, nattbesök på McDonalds ska det bli, promenader och så godis när de andra går till skolan och han fortfarande har några timmar kvar att sitta av. Det är som gjort att trigga ett anfall eller utbrott eller kramper men vi kommer åtminstone till rätt ställe i morgon.
Mina föräldrar kommer och tar de små här hemma så vi kan åka med två vuxna till sjukhuset. Min roll blir väl att hindra att han somnar under bilfärden och samtidigt försöka låta bli att somna själv.
Jag tror det blir svårt att hålla honom vaken så länge men maken tror i stället att det blir svårt att få honom att somna på kommando inne på sjukhuset. Vi får se hur det går - vi kan inte mer än försöka.

Gammal och sliten

Jag är så trött och sliten så det känns som om jag inte har sovit på en vecka.
Sonen mår bra och förstår inte riktigt vad allt ståhej ska vara bra för, han minns inte så mycket och i efterhand är det ju mest roligt att det kom ambulanser hem till oss. Killen som kollade hans syresättning gjorde en rolig gubbe av en uppblåst handske:
 
 
På måndag är ett EEG inbokat, så natten mellan söndag och måndag ska han hållas vaken så när som på ett par timmar efter midnatt. Vi har börjat spåna på hur vi ska lyckas med det, ett besök på McDonalds kl 04 och en himla massa spel och promenader får det väl bli om vi ska hålla honom vid medvetande så att han kan somna på sjukhuset prick kl 11 nästa dag.
Om det här är en variant av epilepsi som man inte medicinerar mot, eller om det bara är så att det är autismen som tar sig nya uttryck så får vi räkna med att det kan hända igen och helt utan förvarning. Tidigare så har han själv sett det komma och då kan man ändå undvika en del och förbereda inför resten - men det här är något helt nytt och det begränsar så mycket mer.
Vi hade kommit så långt och 9 dagar av 10 så har vardagarna fungerat rätt bra så länge allt varit "som vanligt". Nu har vi tappat kontrollen igen och är på sätt och vis tillbaka på ruta 1. Vi har bra kontakt med skolan och både för sonens, vår och deras skull så måste vi förmodligen göra lite ändringar ganska omgående.
 
Det blev inget namnsdagsfika på Viktoriadagen så nioåringen ville kompensera det igår. Han fick fria händer och då blev det sockerkaka med chokladbitar i och väl tilltagen glasyr.
 
 
Gott var det, minstingen var allt bra sugen på att smaka.
 
Vad mer? Jo, det verkar ju bli vår i år också och plötsligt saknades skor till 6 av barnen. Jag har varit iväg med dem i omgångar så nu är vi redo för varmare väder. Jag såg att i morgon så kommer kylan tillbaka med grader närmare 0:an och regn och sånt tråkigt. Glad att vi bor så långt söderut att vi åtminstone slipper mer snö!
Några av barnen kan man få att prova skor på Skopunkten. Ta 3 betala för 2 är ju inte helt fel :-) Till tvååringens knubbiga fötter fanns det bara en enda modell som passade och då fick det bli den:
 
                                    
Väldigt käck i färgsättningen, men å andra sidan så passar den hennes personlighet väldigt bra. De funkar att springa fort i också, det har hon provat - fram och tillbaka genom huset i en halvtimme.
Äldsten vägrar ha knytskor, ett himla larv om man frågar mig (men det gör han förstås inte), det tar tydligen för lång tid att knyta skorna. Har man stl 41/42 så är det ont om coola gympadojjor med kardborreknäppning! Han hittade några med resår i, vita är de också och jag misstänker att de håller fram till sommarlovet men inte mer än så. Det gör inget, jag är ändå gjord av pengar.
 
Jag kan inte få över några bilder från systemkameran längre så nu är det bara suddiga mobilbilder som gäller. Av lathet antar jag så brukar kamerasladden sitta kvar i USB-uttaget alltid och när minstingen tar sig in på kontoret så suttar hon gärna på den där sladden. Den mår inte helt bra av det och det har varit glapp ett bra tag. Nu hittar datorn inte kameran alls när man kopplar in den. Men när ettåringen stoppar sladdänden i munnen så kommer det ibland upp ett meddelande om att "Enheten kan inte identifieras". Tro jag det! Tala om glapp!! Häromkvällen fick vi dessutom upp "Den här enheten skulle kunna fungera snabbare. Installera nya drivrutiner." Aha, där har vi lösningen på varför lilla fröken inte kan krypa ännu! Hittar vi bara rätt drivrutiner så kan det gå fortare :-)
Dags att införskaffa ny kamerasladd om inte annat.
 
Pluttis
 
Min lugg har börjat bli lång och irriterande. Jag har fortfarande inte vant mig vid att ha lugg och just nu så lutar det åt att jag låter den växa ut igen. Knappt två månader stod jag ut alltså. Men ska jag inte ha lugg så skulle jag behöva kompensera med en ansiktslyftning. Det är visserligen lättare att klippa luggen var 6:e vecka och i en bättre prisklass än estetisk kirurgi, men ändå. Jag är inte alls överens med de där djupa fårorna i pannan.
Sen tycker jag att det är rent taskigt att det finns sexbarnsmammor där ute som nyss fyllt 35 men ändå ser ut att vara typ 20. Eller att det finns de som har 9 barn och är mer vältränade än mig. Jättestörigt faktiskt! ;)
 
Äldsten ringde just hem och meddelade att han sover borta i natt. Då kan jag få lägga mig tidigt då när inte tvn är på långt efter att jag har börjat gäspa.
Jag läser en lite rolig bok just nu; En liten smula underbar av Dawn French (komikern ni vet). Tonårsdottern i familjen det handlar om hade läst att man kan gå ner i vikt genom att hålla sig till en färg i veckan (tex orange: lax, apelsiner, morötter etc). Då väljer hon färgen VIT och håller sig till saker som formfranska med marshmallowfluff, vit choklad, ris, sockervadd... och förstår inte alls varför kläderna inte sitter bättre. Det är kanske inte den bästa boken jag har läst men den har onekligen sina poänger.
 
Pocketversionen kostar just nu 15:- på bokus.com

Vändpunkt

Någonting hände idag. Vi vet inte riktigt vad eller vart det leder, men det står ganska klart att något nytt har påbörjats.
Ena sonen blev stressad i skolan, så stressad att han i stort sett försvann från sig själv. När maken hämtade honom hos skolsköterskan var han väldigt förvirrad och en stund senare kunde han inte längre prata eller gå. Med autismen i grunden är det svårt att veta vad som beror på vad men efter att ha pratat med barnhabiliteringen kom två ambulanser och en massa tester togs för att utesluta bla stroke.
Det tog några timmar för honom att komma tillbaka till sitt vanliga jag och nu minns han inte mycket av vad som hände. Utredning om möjlig epilepsi fortsätter och vi får försöka bena ut vad som triggade det här och vad vi ska göra om det händer igen. Det enda vi vet är att något har förändrats och han kan inte längre vara utan övervakning.
 
Det har varit en påfrestande dag så jag säger godnatt.

Stora tjejen 7 år!

Så har ännu ett år gått och vår största dotter har hunnit bli hela 7 år!
 
 
Det känns som om hon var liten alldeles nyligen! Här är hon som ettåring och tvååring och ni som träffar oss i IRL ser säkert småsyskonen på bilderna. Jag har sagt det förut och säger det igen: vi klonar våra barn ;-)
 

Igår var jag iväg för att fixa det sista inför födelsedagen. I stora leksaksaffären så reade de ut en del modeller av Monster High-dockorna och vid den hyllan blev jag ståendes. Länge. Ni vet ju vad jag tycker om dem, jag som skrev en halv avhandling om det vedervärdiga med de monsterdockorna för ett tag sedan. Jag kämpade med mig själv, mitt samvete och mina värderingar en lång stund, Man borde ju inte...men hon önskar sig ju...
Maken som har en betydligt mer avslappnad attityd inför det mesta här i livet löste min inre konflikt med ett enda ord:
 

Jag tog en förpackning, betalade i kassan och fortsatte att kämpa med mig själv ända fram tills jag slog in den i presentpapper strax före midnatt. Alla mina goda föresatser är inte värda mer än så. Jag sålde min själ där i leksaksaffären. Men det var ju i alla fall ett bra pris!
Jag känner mig lite som en....här kommer jag inte alls på ordet, jag tänker hypokondriker men det är ju definitivt inte det jag menar... ni fattar kanske.
 
Draculaura (Draculas tonårsdotter) kom med hem till slut
 
Klockan ringde 06 för att vi skulle hinna fira födelsedagsbarnet med sång och paket före skolan. Idag var det så passande att förskoleklassen inte hade vanliga lektioner utan skulle iväg på utflykt till bowlinghallen och de hade haft jättekul.
Jag kom igång lite sent med tårtan eftersom småtjejerna behövde skrubbas rena från mascara efter tvååringens sminkningshyss men den hann bli saftig ändå.
På eftermiddagen kom lite gäster på tårtkalas.
 
 
Dottern hade valt vanilj/chokladtårta efter ett recept i en kalasbok.
 
När hon skulle dekorera den så råkade den ut för ett litet haveri när övervåningen plötsligt kasade av och prinsessan slog bakåtvolter nedför, men det finns inget man inte kan lösa med extra mycket spritsande...
Inte vackraste tårtan men väldigt god.
 
Fina, vackra, älskade tjejen!

Hennes bästa födelsedag någonsin sa hon vid läggdags, men det säger hon å andra sidan varje år. Om ett par veckor blir det stort kalas med kompisarna och ihop med storebror som också fyller den här månaden.
 
 
 
 
 
 
 

Tvättbjörnar

Tvååringen stod bredvid mig i badrummet när jag sminkade mig. Hon följde med mig ut när jag gick iväg för att klä på mig och bädda sängen men i några minuter var hon sedan utom synhåll...
 
(konstigt att mamma inte blev glad när jag sminkade mig alldeles själv)
 
Aaaarhhhhg!!!
Hon hade hämtat en stol så hon nådde upp till understa hyllan i badrumsskåpet och så lånade hon lite mascara.
Barn gör som vi gör!
 
Det var nästan roligt ett kort ögonblick (jag måste le inombords åt hennes hyss, om jag inte gjorde det skulle jag bara bli bekymrad) sedan såg jag att det var den vattenfasta mascaran som hon hade använt. Gnugga med tvål alltså då... suck. Sedan vände jag mig om och insåg att hon hade varit snäll och hjälpt lillasyster också :/
 

Mitt hår blev helt klart lite extra grått redan före kl 9 på morgonen.

Jakten på Snövit

Jag lever, jag har bara inte suttit vid datorn de senaste dagarna :-)
Vad har hänt sedan sist? Jag hade gäster på besök i fredags. Vi hade bakat muffins dagen innan och nu blev de spritsade och dekorerade enligt dotterns önskemål också. Barnen uppskattade att det blev "rester" kvar till mellanmålet efter skolan - lite annat till frukten mer än de vanliga hembakta skorporna.
 
 
"Vanilj med vanilj" är dock ingen höjdare i smaksättning, en ganska feg variant men nu vet jag det till nästa gång.


Lördagen blev en sådan där dag då det mesta bara blir hackat och malet. Tre träningar och sedan två barn till och från olika kompisar... Jag hade hoppats på att få barn med mig på utflykt i det fina vädret, alternativt åka iväg själv till köpcentrat för lite finfika med vänner men det blev ingenting med någonting. När det var färdigskjutsat och inga fler tider att passa så var det bara att sätta igång med kvällsmaten!
 
Jag började läsa Simon och ekarna (Marianne Fredriksson, rekommenderas varmt) i fredags och den avslutade jag på lördagen under första delen av Melodifestivalen.
Melodifestivalen ja, äntligen final. Det här måste ha varit sämsta året någonsin?! Den enda jag kunde tänka mig att heja på var (och nu fick jag googla för namnet var helt borta) Sanna Nielsen.
I mellanakten så spelades det ABBA-musik och när det första gänget kom upp på scen så frågade tioåringen om det där var gruppen Abba Grön. What?! För det första heter det Ebba Grön och för det andra är det inget band som gör covers på ABBA. Jag blev tvungen att sjunga ett par verser av Die Mauer och det kände barnen igen (det är inte första gången jag framförde den) men när jag plockade fram en gammal cd-skiva så tyckte de att den versionen var bättre. Jag var ett stort fan av Ebba Grön när jag var yngre och stora dottern var väl runt 3 när hon lika gärna kunde börja sjunga på Mental istid som Imse Vimse Spindel. Vi gick tillbaka till vardagsrummet och jag kände mig hyfsat nöjd med att barnen numera känner till Thåström åtminstone lite grann. Vi hann inte mer än sätta oss i soffan så kom Marlena Ernman i rutan och samma son undrade om det var en transvestit?!
Sanna vann ju och det tycker jag att hon förtjänade. Jag vet inte om hon går hem hos resten av Europa men jag anser nog att man kan strunta i vilket.
Barnen som röstat på Ace eller Alcazar var inte lika nöjda och det slutade med att stora dottern satt i soffan och grät när vinnaren var korad.
 
Idag har barnen varit utspridda på olika håll; hemma, hos kompisar, hos mormor, på teater... Jag fick med mig två mellanbarn på geocaching* och idag har vi letat upp ett gäng dvärgar för att få ledtrådar till var vi slutligen skulle hitta Snövit. Vi hittade egentligen några dvärgar redan för ett år sedan men gjorde då den klassiska nybörjarmissen att inte anteckna rätt siffror och därmed fick vi göra om jobbet nu.
När vi åkte hemifrån på förmiddagen var temperaturen redan uppe i + 14 grader så det var finfint väder för att vara utomhus.
Barnen har tonvis med mer energi än vad jag har och det här med att försöka räkna ut om man kan använda sig av befintliga stigar är inte riktigt deras grej. Fågelvägen ska det vara! Jag har inget emot den extra motionen och har de roligt så har jag roligt - alltså hänger jag efter dem :-)
 
"Mamma, vi tar den här genvägen!"
Visst, 70 meter i väääldigt brant backe. Vi satte oss högst upp för att pusta ut (eller jag i alla fall, som dels var andfådd och dels lättad över att inte ha brutit lårbenshalsen).
 
 
Efter en kilometer och första loggen så åt vi lunch i form av korv med bröd och konstaterade att nya mattermosen funkar perfekt för att ta med varmkorv. Sedan gick det i rask takt, skogen såg verkligen inte ut som vi mindes den eftersom de har avverkat väldigt mycket träd men vi hade flyt och hittade det vi skulle utan större problem än några nya revor i barnens överdragsbyxor. Solen sken och med värmen som vi jobbat upp så fick vi gå utan jackor ett tag för att svalka oss. Härligt!
I de sista backarna så lyckades jag trampa fel ett par gånger men vi klarade oss alla genom terrängen utan benbrott. Efter alla dvärgar så satte vi oss vid en stor stubbe och fikade medan jag försökte räkna ut hus siffrorna skulle kombineras för att visa oss till målet. Rätt som det var så dök tre personer upp, de flesta som är ute och spatserar i skogen håller sig till stigarna så vi blev genast misstänksamma. Det visade sig att de inte bara var ute på samma skogsäventyr som vi, de hade smugit efter oss i ett par timmar redan och konstaterat att vi lägger ner avsevärt med tid på att äta, titta på insekter, gå över kullarna i stället för att gå runt om dem... Tja, det stämmer väl rätt bra :-)
Medan de loggade Kloker så packade vi raskt ihop oss och drog vidare för att inte göra det alltför lätt för dem. Vi hade ganska roligt när vi hukade sprang så fort vi kunde för att inte visa dem på rätt väg.
Snövit gäckade oss tyvärr idag. Våra eftersläntrare kom fram till samma koordinater som vi och var hyggliga nog att sätta sig och vänta på rimligt avstånd medan vi letade med till slut så kom de fram och så letade vi gemensamt i ytterligare en halvtimme. Min gps la av pga av dåliga batterier och extrabatterierna som jag alltid har med mig låg kvar hemma i ryggsäcken som jag brukar ha när vi är iväg på geocaching. Men jag kunde gå efter mobilen och det andra laget hade ju en gps och två mobiler att gå efter också - ändå fick vi alla ge upp till slut.
I efterhand har jag fått tag på några ledtrådar så nästa gång ska jag titta på andra ställen. Det får bli vid något annat tillfälle när jag har vägarna förbi.
Ett par timmar efter att vi kom hem så började högerfoten att göra rejält ont. Jag har fått bort det värsta med hjälp av kylkuddar och värktabletter så jag ska nog kunna sova i natt. Frågan är hur det verkar i morgon - jag stukade väl foten ändå där i skogen.
 

*Vad är geocaching?
Geocaching är en sysselsättning som passar för alla som äger en bärbar GPS-enhet. Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt. Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna som viktigaste innehåll. Så noggranna koordinater som möjligt till gömman publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar, på en webbplats på Internet. Intresserade kan sedan leta upp gömman, geocachen, och anteckna sig i loggboken.
 
Bra hobby för barnfamiljer och andra - det kostar ingenting och man kan komma igång på en kvart! Läs mer och registrera dig på geocaching.com
 

Vilken dag!

Barnen som var lediga idag gick upp sent och strosade runt i pyjamas halva förmiddagen. De var inte alls med på min plan att gå ut och röja i trädgården, men är man ledig så får man väl passa på att slappa då.
Medan jag förberedde en fiskgratäng för att underlätta för mormor som skulle komma och vara barnvakt så skulle maken bara köra ett snabbt ärende upp till den lokala affären. En timme senare ringde han för att meddela att vår bil totalhavererade mitt på gatan utanför affären och att han väntade in hjälp från verkstaden. Ytterligare ett tag senare så hade de fått ringa och begära bärgning från platsen. Jag såg framför mig att min efterlängtade Englandsresa gick upp i rök, men har vi tur så är det något som är hyfsat enkelt att åtgärda och inte kostar skjortan. Det finns hopp för att det är så och någon gång ska vi väl ha lite tur i oturen med den där skruttbilen.
 
Under tiden maken bekymrade sig för bilen så fick jag sätta fart här hemma för att hinna få alla i ordning, servera mat och byta till något man kunde visa sig ute i. När mormor kom blev det en snabb genomgång och sedan överlämning av hennes bilnycklar så att jag kunde hämta upp maken på verkstaden och susa vidare in till stan och barnhabiliteringen där vi skulle påbörja en föräldrakurs idag.
Under några timmar matades vi med information om autism och autismspektrumtillstånd samt fick bekanta oss med varandra. Det var lite märkligt att höra ca 10 andra föräldrapar beskriva vår son! Nu beskriv ju alla sina egna barn i korthet men likheterna var slående. Samma styrkor och svagheter, samma kamp med mat och kläder. Jag visste ju att vi var långt ifrån ensamma i vår situation men det var ändå skönt att vara bland människor som vet precis vad vi går igenom. Barnen var i lite olika åldrar och vår son var nog äldst av alla - han har fått sin diagnos ganska sent för även om vi påbörjade utredningen när han var fyra så ville jag bromsa och avvakta och när vi insåg att hans egenheter inte skulle växa bort så tog det en evig tid att få hjulen att börja snurra igen.
En lite intressant/oroande/märklig sak: Samtliga barn var pojkar!
Under 10 års ålder är de flesta som utreds pojkar, i tonåren fångas fler flickor upp men det blir ändå sällan mer än 1 av 4. Då funderar ju jag på om det är så att speciellt yngre flickor har mer utrymme för att vara tillbakadragna, petiga, envisa, högpresterande utan att det noteras som "onormalt".
Fler föräldrar undrade om det där omtalade sambandet mellan vaccinationer och autism, tänk att den myten hänger med fortfarande!
Jag är hur som helst glad att vi hoppade på den här kursen och jag ser fram emot att träffa de andra familjerna igen och höra om hur de löser vardagsproblemen och förstås också få råd av barnpsykologerna.
 
Det var nog en sliten mormor som avlöstes när vi kom hem drygt tre timmar senare för barnen satt och tittade på film. Normalt så ser vi inte på tv/film dagtid och jag vet att min mamma tycker att barnen ska hitta på något vettigare. När hon åkt hem såg jag att ettåringen hade bläckstreck på huvudet och jag misstänker starkt att tvååriga storasyster är skyldig till det. Får hon tag på en penna så blir det en liten teckning på närmaste sak och hon har inte mer respekt för lillsyrran än att hon säkert tyckte att det var en bra idé att rita på henne.
När jag plockade fram kameran (min systemkamera som barnen vet att de inte får röra) så saknades linsskyddet och den stod på ON. Ganska misstänkt alltså! En snabb koll på bilderna i minnet visade runt 15 foton av golvlister, dörrhandtag, tangentbordet till datorn, hallgolvet... Troligtvis samma dotter som varit framme. Jag är glad att hon ställde tillbaka kameran på rätt ställe igen och utan att ha slängt den i golvet först.
 
I morgon blir det till att gå upp tidigt. Ett barn har tid för röntgen 07.45 och det är några mil att köra (med lånad bil förstås). Efter det kanske jag kan övertala några barn att hjälpa till i trädgården trots allt.

Vem är den skyldige?

Vem har ritat med bläckpenna på ettåringens huvud? Och varför?
 
 
Lite onödigt tycker jag.

Lekplatslek och annat

Igår hamnade jag mitt i ett samtal som tog väldigt på krafterna. Tänk att man bli så känslomässigt engagerad i något som egentligen inte påverkar en själv i första hand utan bara i ringarna på vattnet. Det spelar ingen roll om jag är arg, upprörd eller ledsen - tårarna kommer lik förbaskat när jag egentligen skulle vilja vara som coolast och säga precis rätt saker. Jag är en känslomänniska och har tydligen ingen kontroll över det där. Frustrerande! Det tog halva dagen att komma på rätt köl igen.
 
Idag var det planerat att jag skulle följa med förskoleklassen på utflykt till skridskohallen. Dottern hade sett fram emot det massor, både för skridskoåkningen och för att just hennes mamma skulle skjutsa klasskompisarna i vår bil och hjälpa till hela förmidagen. Nu blev det lite ändring eftersom dottern i fråga mådde dåligt efter frukosten och därför missade alltihopa. Jag vet hur svårt det är att få föräldrar att skjutsa så jag åkte upp till skolan och räknade med att köra och hjälpa till i alla fall men läraren lyckades lösa det ändå trots kort varsel.
När jag kom hem igen hade maken fått dottern att gå och lägga sig och hon sov i ett par timmar men sedan har hon varit som vanligt. Jag hoppas att det inte blir något mer av det utan att det var något högst tillfälligt.
 
Det blev lek på en som vanligt öde och denna gång extremt tråkig lekplats. Halva nöjet är att ha fika med sig, pepparmintsté och varm choklad är finfint. Det finns barn som gillar att blanda dem båda (och det smakar INTE mintchoklad för fem öre). Blä!
 
 
Pasta med grön pesto och kallrökt skinka; älskat av en halv familj och hatat av den andra halvan. Att det ska vara så svårt att hitta mat som ALLA gillar! Man kan inte leva på köttbullar, pastasallad och pannkakor sju dagar i veckan. När jag planerade denna veckas matsedel så gjorde jag det så rättvist som möjligt - ingen fick det som de helst ville ha. Moa-ha-ha! Bättre lycka nästa gång!
 
Fyraåringen och tvååringen tränar lagarbete: Han laddar en bössa åt lillasyster... som skjuter fast skottet i taklampan.... och så måste mamma och pappa dra fram en stol för att plocka ner det igen. Efter tionde gången har de fått skäll av båda föräldrarna som dessutom är så taskiga att de låter skottet sitta kvar i lampan. Vilken tur att mormor och morfar kom förbi, morfar klättrar ju så gärna på stolar!
Idag var det fettisdagen. Jag tyckte att det kunde räcka med att vi åt semlor i februari men det gick ju inte för sig så mormor kom med semlebullar lagom till mellanmålet.
 
 
Jag passade på att visa föräldrarna min tatuering för att få det överstökat en gång för alla. Jag och min mor är inte alltid överens om saker och ting kan man säga, men en stund efter att saker hade hoppat ur munnen på henne så kom hon i alla fall och sa att den var fin och det var mer än jag hade förväntat mig.
Det spelar ingen roll hur gammal man blir - man är ändå alltid barn till sina föräldrar.
Tatueringen har äntligen slutat klia och nu när överskottsfärgen är borta så är den betydligt ljusare och finare. Det är märkligt att se sig i spegeln men jag är så jättenöjd med resultatet. Tur är väl det för den går inte bort i tvätten :-)
 
I morgon har barnen lovdag. Nu blev det tyvärr så att jag och maken ska iväg på vårt håll så mormor och morfar hoppar in och tar hand om gänget under eftermiddagen. Inga större familjeutflykter alltså.
Vi ska på föräldrautbildning (för föräldrar till barn med autism). Ser fram emot det och hoppas på att kunna lära mig något nytt, eller åtminstone få känna lite stöd från andra i vår situation.
 
 

Shopping och skattletning

Den här söndagen fick jag ledigt från veckostädningen och fick med mig tioåringen på lite shopping i stället. Lite dåligt samvete hade jag för att jag lämnade maken och återstående 6 barn att städa huset. Men å andra sidan så dammtorkade jag hela huset och plockade undan det mesta igår, samt la in en maskin tvätt och tog disken innan vi åkte - haha, vem försöker jag lura egentligen, det är ju inte så att jag slapp jobbet :-)
 
Det var ändå väldigt trevligt att komma iväg och få lite tid enbart med tioåringen. Han fick hjälpa mig att välja ut lite födelsedagspresenter åt sexåringen som snart ska fylla 7 år.
En av sakerna högt upp på önskelistan är en egen Nerf-pistol som skjuter skumgummiskott. Vi som sa att vi aldrig skulle låta barnen få leksaker som påminner om vapen... det höll fram tills i julas ungefär. De stora fick lov att köpa några mindre Nerf och när äldsten fyllde år fick han ett helt set med filtvästar som skotten fastnar på, skyddsglasögon mm. Jag testade att skjuta på honom och det var hur kul som helst, åtminstone tills han gav igen och jag insåg att det ju gjorde ont! Vi har strikta regler på när och ihop med vem man får använda dem så jag får väl dra gränsen där. Det är heller inte ovanligt numera att man ser maken springa förbi med en Nerf i handen och skotten vinande runt öronen medan något barn skrattande tar skydd bakom soffan.
Nu köpte jag en till dottern också, Rebelle-serien som önskat. Fråga mig inte om poängen med lilamönstrade vapen (behöver du ett gulligt armborst, lilla fröken?) och blommiga skott...
 
Det känns inte som att jag idag har ökat chanserna till att vi ska få en bättre värld  :/
 
Det har kommit en ny serie dockor som dottern har fastnat för. Vad som helst är bättre än de gräsliga Monster High- dockorna och det här med Ever After High är en idé som jag kan stå ut med (åtminstone tills jag såg ett avsnitt av tv-serien, då började hjärncellerna dö igen). Alla sagofigurer har barn i tonåren - fråga mig inte hur det gått till men så är det tydligen - och de går nu på samma highschool, nämligen Ever After High. Snövits dotter heter Apple White, Rödluvans dotter heter Cerise Hood etc
 
Apple White på Toys R Us
Lika förbenat dyra. Köp, säger maken! Jag ska fundera på saken, det tar helt klart emot.
 
Lunch på köpcentrat, sonen satte i sig en hel välfylld bakad potatis - favoriträtten som jag gör alltför sällan hemma då det är flera som avskyr allt som innefattar potatis.
 
 
Vi letade på en skattgömma som fanns i närheten av köpcentrats parkering och det var lätt som en plätt. Vi försökte oss på en annan i närheten också men där gick vi bet.
Ledtråden var Thåström och "Halt, här får ingen passera". Jag som har varit med i ett band en gång i tiden och sjungit covers på Ebba Grön trodde stenhårt på att det skulle ha med en mur att göra. Kanske inte just Berlinmuren men någon mur, vilken som helst. Vi såg en mur men gps:en ville vidare. En stoppskylt verkade lovande, liksom en skylt med Obehöriga äga ej tillträde, en personalingång och till slut sådana där betong-grisar (är det en verklig benämning på dem eller inbillar jag mig det bara?) som hindrar att bilar kör där de inte får. Ingenstans hittade vi det vi sökte. Det såg förmodligen lite skumt ut där en vuxen kvinna och ett barn kröp omkring på knäna och försökte kika in under betonggrisarna (?) med händerna fulla av mobiler, kartor och gps. Jag var beredd att närsomhelst behöva förklara vad geocaching är för något och att vi inte alls rekade inför ett inbrott eller bara var skvatt galna.
Till slut gav vi upp med oförrättat ärende och händerna var alldeles stela av kylan.
 
Vi hade ärende in på IKEA så då fick det bli fika där och kaffe att värma händerna på. Jag måste säga att IKEA har tidernas godaste morotskaka! Latten är inte fy skam den heller faktiskt.
 

Nu ska det tydligen tittas på ett avsnitt av Walking dead. Ok, jag är inte svårövertalad.
 
 
 

Rice Tallrikar

För enkelheten skull så kör vi med helvita tallrikar i basmodell, det är ett visst svinn på porslin här och vita middagstallrikar är lätt att få tag på.
Men egentligen drömmer jag om dessa tallrikar från Rice:
 
RICE Italian tableware Middagstallrik 28 cm, handmålad med rosa kant och ljus cremevit botten.
 
Vi har just nu ca 20 tallrikar i skåpet och byter jag ut dem skulle det kosta.... tja, massor!
Broarne.se finns de just nu på rea för 120 kr/st. Som hittat alltså :-)

Lördag

Numera har vi tydligen tre barn som tränar tennis på lördagarna (och en make som tränar lilla gruppen) så halva dagen försvinner direkt utan att vi andra kan ta oss någonstans.
 
En tjej kom och köpte syskonvagnen jag plötsligt fick över när den rosa kom in i huset. Det gick ju jämnt upp det där så utan några extra kostnader så fick jag en snyggare och nyare vagn + ett regnskydd som är så mycket bättre än det jag hade innan. Sådana affärer gillas!
 
Stora dottern hade namnsdag idag på Elvira-dagen. Elvira är det flicknamn våra första barn hade i magen innan vi visste vad vi skulle få, men när det väl kom en flicka efter tre pojkar så kändes det inte aktuellt längre som tilltalsnamn utan förflyttades till andranamn. Normalt sett så firar vi inte andranamnen mer än med ett grattis, det skulle bli firande så fasligt ofta om vi firade allas andranamn också att det inte längre skulle kännas speciellt. Idag hade jag dessutom glömt det men eftersom jag hittade en påse rabarber i frysen och gjorde en paj med dem så blev det ändå lite trevligare fika än vanligt.
Vi har flera barn som inte är jätteförtjusta i rabarberpaj eller andra dessertpajer men idag provade jag ett nytt recept som blev allas favoritpaj. Om jag kommer ihåg det så återkommer jag med recept.
 
Efter fikat så var alla barn färdigtränade för veckan och då var det några som var sugna på att dra iväg på geocaching i skogen. Vi hade två gömmor kvar på en temarunda och det verkade vara lagom tidsmässigt. Jag var lite orolig för att det skulle bli väl långt för fyraåringen att gå i skogen särskilt som jag visste att det ingick viss terrängklättring men det var inga bekymmer alls. Han är van att promenera och leta skatter tycker han är så roligt att han hittar extra energi när vi börjar närma oss målet.
Idag var han dessutom först att hitta ena gömman. När vi är ute så ropar han lite då och då "Här är det, jag har hittat den!", oavsett om det är en vanlig sten han sett eller något kvarglömt skräp. Så när han hojtade till idag så bad jag honom visa sin syster eftersom jag stod mitt i en brant backe och inte ville springa dit (åt fel håll dessutom efter mina beräkningar) om det inte var nödvändigt. Syrran bekräftade att det nog var rätt att han hade hittat burken vi sökte efter. Vilken lycka!
 

Du milde vad man utsätter sina barn för! Men de blir starka och frisk luft och motion är inte så dumt.
Jag klättrar på väggarna om jag måste vara inne hela tiden och sitta i trädgården och glo på barn som leker i sandlådan lockar inte heller. Inte den här tiden på året i alla fall, annat är det när man kan sitta i en solstol med en bra bok i handen.
Fjortonåringen vill att vi ska ge oss på en runda med superhjälte-tema i morgon. Wolverine är första målet och ledtråden säger att man hade haft nytta av klor att klättra med. Låter som att jag kan lämna snyggskorna hemma.
 
Tatueringen på ryggen gör inte så ont längre men den har börjat läka nu och med det så kliar det så jag håller på att bli galen! Jag har maken till att badda med en blöt handduk när det är som värst.
Han var förresten iväg igår för ännu några timmars jobb på sin tatuering. Den är inte klar än, det ska dit lite färg och lite mer skuggningar och ljusa partier. Jag är SÅ glad att min är klar! Eller förresten, den är nog inte klar - det blir liiite färg på den så småningom.
 
Så här ser mannen ut just nu:
Han (draken) & jag (tigern) som vakar över våra 7

Jag måste vänja mig vid den igen, jag hade precis förlikat mig vid den som den var utan det mörka och skuggade, dvs betydligt diskretare.
 
Klockan visar läggdags ser jag. Gonatt!
 

Snygg eyeliner!

 
Medan jag städade så passade tvååringen på att låna mitt smink.
När storasyster var i samma ålder så brukade hon måla ögonlocken med vattenfärg - som mamma men ändå inte.
Egentligen är det hemskt vilken inverkan man har på barnen. Det spelar ju ingen roll hur ofta man säger att de är vackrast som de är när man själv inte går utanför ytterdörren utan smink.

Spotifylista: Disney, Dreaworks mm

 
En spellista man inte kan låta bli att bli glad av! Nu är ju jag själv barnsligt förtjust i Disneyfilmer, men ganska otippat så sjunger även stora barn och vuxna män med efter ett tag.
Se hur många låtar era barn kan pricka till rätt film/serie!
Musiken från Frost finns med på slutet och att lyssna på den är som att se filmen igen. Trevligt som variation till Eminem, Magnus Uggla och US Top 40 som annars spelas mest i det här huset.

RSS 2.0