Boktips: Hungerspelen

Hungerspelen (Trilogin) - Suzanne Collins
Den internationella bästsäljaren bakom storfilmen The Hunger Games
24 deltagare. Allt direktsänds. Bara en överlever. För att kväsa uppror och påminna befolkningen om regimens makt arrangeras varje år Hungerspelen. Reglerna är enkla: Den som överlever får åka hem.
Som en av deltagarna i Hungerspelen hamnar Katniss snart i rampljuset. Hon förs till huvudstaden, där hon tränas, stylas och intervjuas. För att klara sig måste hon bryta mot spelets regler och sätta sig upp mot landets makthavare. Men Katniss blir snart en bricka i ett spel. Vad hon än gör verkar det föra med sig våld och lidande, och hon vet hon inte längre vem hon kan lita på. Fångad mellan den gryende revolutionen och Panems president inser Katniss att hennes handlingar har satt saker och ting i rörelse som hon inte längre kan kontrollera ...
De bästsäljande böckerna bakom storfilmen "The Hunger Games"! Suzanne Collins kultförklarade framtidstrilogi är en spännande berättelse om maktens förgörande kraft och människans kamp för frihet. Men det är också en gripande skildring om liv, död och kärlek. Här finns alla tre böckerna - "Hungerspelen", "Fatta Eld" och "Revolt" - samlade i en volym.
          - bokrecension från Bokus.se
 

 
Den här mastodontboken på ca 950 sidor tog mig nästan en hel vecka att läsa ut. Inte för att den på något sätt var svårläst för det var den verkligen inte utan mer för att man liksom inte stoppar ner den i handväskan när man lämnar huset som jag oftast gör annars med de böcker jag läser (man vet ju inte när man har en stund över; på lekplatsen, på Ikea, hos mormor...).
Jag har sett första filmen och jag gillade den, otäck men bra (otäck för att det liksom är så när barn tvingas döda barn, oavsett om det visas blod eller inte). Andra filmen sov jag mig igenom och har inte gjort något nytt försök. Men efter att ha läst böckerna måste jag förstås se filmerna igen och om jag inte minns fel så måste jag också vänta på att den sista filmen ska göras? Jag tror faktiskt att filmerna kan göra böckerna rättvisa - antagligen för att jag såg filmen först och läste boken sen med skådespelarna i färskt minne. Woody Harrelson (som för mig alltid är förknippad med serien Cheers/Skål) är nog perfekt för sin roll.
Men nu var det ju inte filmerna jag skulle prata om utan boken/böckerna... Om man bortser från några gapande hål i storyn så är de riktigt bra. För de som inte enbart är ute efter underhållsvärdet i läsandet utan också (för att man inte kan låta bli) analyserar allt så får man en stor portion samhällsuppbyggnad, ideologier och krigsföring på köpet och det är riktigt intressant.
Maken läser inte så mycket men eftersom vi alltid diskuterar de böcker jag läser så har vi fått oss en hel del spännande samtal i ämnet.
Sommarläsning som ger en något att tänka på.
 
Precis innan jag åkte iväg och kampade med barnen så lämnade maken tillbaka boken och eftersom han skulle låna något annat till mig så bad han personalen på tips om något liknande. Han kom hem med boken Divergent (som visade sig vara första boken i en trilogi) och den läste jag ut på stranden andra dagen. Den är väldigt lik Hungerspelen men ändå inte alls, jag återkommer om den senare.

Hoppa mattan

Det är det första tvååringen säger på morgonen och det sista hon pratar om på kvällen. Fortfarande!
"Hoppa mattan"
Uttalat med antingen ett frågetecken eller ett utropstecken efter.
 
 

Panta mera

 
På allvar den töntigaste video som gjorts och texten innehåller så många grötrim att man blir matt. Men låten går ändå runt här hemma, när den inte spelas via Spotify (jo, den finns där!) så är det något barn som trallar på den. Störigt men också lite kul.
 
Finns det på allvar folk som INTE pantar sina burkar och PET-flaskor numera?

Camping

Återigen förundras jag över hur några dagar hemifrån kan kännas som en halv evighet.
Det var dags för ett par mellanbarn att åka iväg och campa. Det var jag som åkte med så då blev det "fincamping" några mil bort.
Mina morföräldrar hade husvagn på samma plats där i över 30 år och varje sommar bodde jag hos dem i minst några veckor. I mitt minne var det en del av självaste Paradiset, vacker väder varenda dag och roligt hela tiden ;-) Våra grannar på campingen var förstås stammisar de också och där fanns gott om barn eller barnbarn som jag hängde med. När sommaren var slut övergick vi till att vara brevvänner och när sommarlovet kom åter så tog vi vid där vi slutade som om inget hade hänt emellan. Något år innan min mormor dog så sålde de husvagnen och köpte sommarstuga i stället och nu är det åtminstone 25 år sedan jag övernattade där.
Sedan jag själv fick barn har vi varit på stranden intill några gånger om året och hela denna sommaren så har två strandälskande barn längtat efter att få stanna över där.
 
Jag tog med mig fyraåringen och sjuåringen i en fullpackad bil och så checkade vi in på campingen. Tomtplatsen som jag hade bokat hade de visst råkat ge till någon annan och eftersom det är högsäsong så fick vi i stället en "reservplats". Det gjorde mig inte så mycket för det blev närmare till både toaletterna och stora lekplatsen. Värre var det nog att det var ett väldigt tunt lager jord/gräs och sedan grovt sammanpackat grus så att få ner några tältpinnar var bara att glömma. Tur vi hade ett kupoltält som står upp av sig självt och att det inte var någon storm på intåg. Vi slog upp tältet och nästan omedelbart så kom min äldste son och hejade på oss, han hade hängt med en kompis familj till stranden och de gick en sväng inom campingen för att se om de kunde hitta oss. Tio minuter senare så kom min bror förbi med sin äldste son - de var också på stranden och hade pratat med min son.
Vi plockade raskt ihop våra badkläder och tog oss till stranden vi också och barnen lekte med sina kusiner hela eftermiddagen.
 
 
Vi hyrde en cykelbil och utforskade omgivningarna med den, lite geocaching blev det också så klart.
 
 
 
Jag hade pastasallad med mig till kvällsmat, tänkte att det var ungefär vad kylklamparna klarar av i den tropiska hetta vi haft. Nu visade det sig också att halva campingen passerade utanför vårt tält, vi var ju ensamma på en stor plätt som normalt inte används så det där med att sitta och äta i lugn och ro kunde vi glömma rätt snabbt. Det var nog mest jag som irriterade mig lite på det, barnen brydde sig inte nämnvärt.
 
Det har blivit mycket lek och spel, sena kvällar, svalkande bad, lyxigt fika och fler glassar än jag kan räkna.
 

Fyraåringen har bara spelat minigolf en gång innan så i början försökte jag komma med goda råd som att ge bollen mycket skjuts, eller försöka slå i vinkel på lämpliga ställen. Han brydde sig inte så mycket om vad jag sa utan sopade iväg bollen utan att ens titta närmare hur banorna var uppbyggda eller ens var hålet var. Jag suckade lite men lät honom hållas. Det visade sig ganska snart att han antingen har någon naturlig fallenhet för minigolf eller bara rejält med bonnatur. Han var den enda av oss som lyckades med en hole-in-one och ett antal tvåor fick också skrivas in på hans resultat. Efter halva banan stod han bakom mig när jag slog och ropade saker som "Du måste bara sikta lite bättre" och "Det gör inget mamma, det finns säkert något annat du kan vara bra på" åt mig, till övriga golfspelares förtjusning. Jag vann trots allt men det var ingen stor marginal till sonen. Nästa gång får inte han vara med och spela ;-)
 
 
En klurig geocache/gömma. Det är inte lätt att hitta en specifik sten i skogen, särskilt när man inte vet att det är just en sten man letar efter.
Kan det bli mycket underbarare än att börja dagen med en barfotapromenad på stranden innan alla andra har vaknat?
 
 
Våra dagar har slutat på ungefär samma sätt.
 
 
I morse vaknade vi till duggregn. Eftersom det var vår åka-hem-dag så kändes det rätt lämpligt, det blev lättare att släppa taget om vår lillsemester.
 
Frukost i tältet; varma frallor med marmelad (höjden av semestermat).
 
När vi checkade ut från campingen och skulle betala för våra nätter så ville de prompt ha extra betalt för att jag fått en stor tomtplats med el (som jag inte hade bett om eller använde) och jag påpekade att det var att ta i lite när det var de som hade gjort fel. Jag fick allt låta väldigt bestämd och hala fram mobilen med bokningsbekräftelsen innan jag till slut fick mellanskillnaden återbetalad. Det blev som det skulle till slut, en principsak tycker jag även om det inte handlade om några jättesummor.
 
När jag kom hem möttes jag av jubel i dörren. Man behöver inte vara borta så länge för att bli saknad :-) Tioåringen som hälsat på mormor och morfar hade gjort ett armband av sjögräs som fått torka i solen till rätt form. Vackert i all sin enkelhet och är man som jag uppväxt vid havet så kan man ana en doft av saltstänk och frihet. Det håller kanske inte för evigt men jag har burit det med försiktighet i dag och ska vårda det ömt.
 
 
Och på tal om öm... nu kom maken precis innanför dörren. Han hade ett ärende till affären för några timmar sedan och skulle "bara" stanna och ta ett par skatter också. Han hade visst klättrat HÖGT upp i en gernlös björk och...surprise surprise, ramlat ner. Det ser ut att vara en decimeterbred blodfläck på ryggen så jag kanske ska gå och se om jag kan göra lite nytta.
Så ser livet ut i den här familjen ;-)
 

Hjärtsnörp

Jag och maken har precis kollat klart på en skräckfilm; Insidious. Barn och demoner i en otäck blandning. Den var inte alls så hemsk som jag befarat, vilket var tur, men man lämnade ändå soffan med nerverna på helspänn.
Jag gick sista kvällsvarvet i huset och kikade in i barnens sovrum ett efter ett men när jag öppnade dörren till de yngsta barnen så hoppade jag till i ren förskräckelse. Mitt på golvet i mörkret stod tvååringen blixtstilla och bara stirrade på mig. Att jag inte dog! Det är ett smärre mirakel att mitt hjärta inte stannade där och då.
Maken kom snabbt till undsättning och livade upp stämningen och dottern kunde fortsätta till toaletten dit hon var på väg.
Jag är egentligen för lättskrämd för att titta på rysliga filmer. Fast det är väl själva poängen med just den genren.

Sommarland

Äntligen blev det dags för det årliga besöket på sommarland, som vi har längtat både jag och barnen :-)
Jag tror det var när jag skulle fylla 30 som släkten ville ställa till med kalas och jag bestämde att jag inte ville något hellre än vara med min familj och hitta på något extratrevligt tillsammans. Sedan dess har vi åkt dit varje år, första åren på min födelsedag men sen flyttade vi det till när som helst upp till två veckor innan.
Vi måste ha någon extra vuxen med oss för ena sonens skull och för att göra det lite enklare så passar vi på när vi har gäster som tycker det är lika kul som vi, då kan vi också dela upp oss under dagen efter önskemål och behov. Det märks förstås tydligt att något är annorlunda det här året det kommer vi inte ifrån men jag tror alla hade det väldigt trevligt.
Vi fick en fantastisk dag - som alla år får jag väl säga - och vädret var strålande och inte fullt så varmt som befarat. Det fläktade gott där vi var och så badade vi en hel del också.
 
  
 
Maken tävlade med barnen om vem som kunde klättra först till toppen...

Bilderna ville inte alls läggas in så snyggt och prydligt som jag hade tänkt men det är för varmt och jag är för trött för att orka göra någonting åt det.
Vi hade en stor kylväska med oss så vi kunde grilla i parken där och så blev det fika, glass och kaffepauser blandat med karusellåk, studsmattehoppande, bad och besöka djuren. Efter drygt 9 timmars roligheter var vi alla rätt slut, om än lyckliga :-) Behöver jag säga att alla barn somnade i bilarna så fort vi startat bilarna för att köra hem?!

Ett av besökets roligaste minnen enligt fyraåringen: När vi gick förbi hägnet med långhåriga kor (Highland cattle?) så var det en stor bjässe som plirade på oss genom stängslet. Jag körde fram syskonvagnen för att tvååringen skulle kunna se ordentligt. Rätt som det är så nyser kossan och vi blev bokstavligen duschade där vi stod, så pass att det blev blöta fläckar på vagnssuffletten och dotterns keps. Fräscht! Fyraåringen kunde inte sluta skratta.
 
 

Boktips: In i labyrinten

In i labyrinten - Sigge Eklund
Sigge Eklunds nya bok In i labyrinten är lika mycket en relationsberättelse som en spänningsroman.
En majkväll försvinner elvaåriga Magda Horn från sitt hem medan föräldrarna äter middag på en restaurang i närheten. Trots att hon är föremål för så många gräl, så många sorger och omsorger, har hon egentligen varit osynlig länge. 
Hennes pappa, den uppburne förläggaren, och hennes mamma, den engagerade psykologen, är mästare på att spegla sig själva och att spegla sig i varandra. Men ingen ser Magda. Och en dag är hon borta.
     - bokrecension från adlibris.se
 

Den här boken läste jag ut på en dag. Boken kallas en relationsberättelse och en spänningsroman, två benämningar som passar väldigt bra. Trots att det handlar om ett barns försvinnande, ett misstänkt brott, så är det ändå inte en deckare. Inga ingående scener med blodiga mord, inga tankar från en bestialisk psykopat. Personbeskrivningarna och vändningarna gör att man ändå inte kan slita sig från boken. Den passar utmärkt till lata dagar i hängmattan - jag rekommenderar den!

100% sommar

En vän sa häromdagen att jag har sommarlov på samma sätt som jag firar jul - jag går in för det till 100%! Det kan nog stämma rätt bra, jag gör sällan något halvdant och när något ligger mig varmt om hjärtat så omfamnar jag alltihop tills vi är nära att få en överdos :-)
Vi badar och roar oss, bär ut maten i trädgården till måltiderna och låter lusten bestämma vad vi fyller våra dagar med.
Make och son är tillbaka från sin campingtur och första gänget långväga gäster är här för att spendera veckan med oss. Planen är att min årliga födelsedagsutflykt ska gå av stapeln medan de är här, det är visserligen ett tag kvar innan jag fyller men jag är inte så petig med datumet.
 
Lillpluttan kastar längtansfulla blickar in till poolområdet.
 
Ett litet badgäng. Tvååringen har lärt sig göra fina bentag och det skulle inte förvåna mig ett dugg om hon blir den av våra barn som lär sig simma vid tidigast ålder. 
 
En tandlös gumma. Tandfén riskerar att bli ruinerad den här sommaren. 
 

Mera camping

Maken och tioåringen har dragit iväg på fiske-/campingtur. Inspirerad av ett par bekanta så gjorde de om bilen till "husbil" genom att slänga ut 5 säten och bädda med madrasser där i stället. Det är bra med stor bil! :-)
Rätt smidigt faktiskt, man slipper sätta upp tält och sova illa på tunna liggunderlag. Det är iofs ett trist jobb med att ta ur och sedan sätta in alla säten, bilbarnstolar etc men nu så får det vara campingbil åtminstone ett litet tag. Jag har fått rapporter om hur trevligt de har det där de är och jag är allt lite avundsjuk. Sonen blev getingstucken när han matade getingar med saft (!) men höll modet uppe och när han ringde för att säga god natt så fick jag mest höra om alla klätterträd, deras grillplats osv.
 
Det har varit hett idag och vi som är fast här hemma har badat en hel del. När de stora tröttnade på det så satte jag elvaåringen i arbete med att städa ur skafferiet. Han tycker det mesta av hushållsarbetet är rätt kul att göra, så länge man låter honom tro att han har ett val ;-)
 
Pajasen in action
 
Hela köket ser ut som ett bombnedslag medan allt står framme (och tvättstugan i bakgrunden ska vi inte ens tala om men den ser likadan ut jämt) men det blir ju bra när det är klart. Vårt skafferi är ju alltid proppfullt och jag hinner glömma vad vi har där så det är bra att inventera emellanåt. Sonen skrattade gott åt gamla vinflaskor som vi fått till vårt bröllop och årgångsglögg som ingen heller dricker av.
Jag fick hälla ut 9 tetraförpackningar med festis som gått ut i vintras. Förmodligen har jag köpt dem när det har varit extrapris någongång men vi använder ju aldrig sånt. När vi åker på utflykter så har alla varsin sportflaska med dricka. Jag ser inte riktigt poängen med att ta med sig små engångsförpackningar hemifrån? De enda gångerna vi använder sånt är när vi är på något fik, eller om man är på stan och någon är jättetörstig.
 
Jag tycker det är så kul att höra vad andra köper för livsmedel och jag smygtittar i folks kundvagnar ibland. Det finns ju saker i butikerna som jag aldrig någonsin har använt mig av och ändå måste det finnas massor med folk som köper dem regelbundet. Läste på nätet för länge sedan om en tjej som hade enkilosburkar med smörbönor hemma, alltid. Det har jag aldrig köpt. Andra saker som känns främmande för mig är tex kokt potatis i glasburk, eller för all del kokta morötter. Keso färdigblandad med äppelmos, baconost på tub, sugrör med jordgubbssmak som man dricker mjölk med och då smakar mjölken jordgubb, marshmallowsfluff, sötpotatis, gratängost (som inte innehåller ost?) och tusen andra produkter. En ganska stor procent av maten som säljs räknar jag knappt som riktig mat pga av mängden socker och/eller E-ämnen.
Å andra sidan så förvånas säkert andra över mina förpackningar med röda linser, nyponpulver, frusen spenat i tärningar och mängden spiskummin och kokosmjölk som går åt i vårt hushåll.
Här ska ni få höra något sensationellt: jag har aldrig använt kvarg, jag har aldrig smakat sushi, mina barn har aldrig ätit majskrokar. Vilket påminner mig om att jag behöver vidga mina kulinariska vyer :-)
 
Tonårssonen var sugen på amerikanska pannkakor till mellanmål och då tyckte jag att han kunde fixa det själv. Sagt och gjort, uppskattat av hemmavarande syskon.
 

Jag har förresten börjat grovslipa på julklappslistorna! De första julklapparna är redan inköpta och med lite tur så kommer jag ihåg var jag har gömt dem när det väl börjar närma sig julafton. Framförhållning gott folk - framförhållning!
 
Det är ju ett tag kvar så ingen panik :-) Jag sprider gärna kostnaderna över flera månader och eftersom semesterbudgeten är lagd och hålls kan man börja tänka framåt.
 
Söta älskade lillpluttan <3
 
Jag hade en idé om att måla lite på gäststugan när de minsta kommit i säng men de stora killarna ville ha filmkväll och då hängde jag på dem i stället :-)
Glass, popcorn och tre filmer på raken - fett ägigt enligt elvaåringen. Det är ett under att ingen av dem/oss somnade i soffan, de är inga nattmänniskor precis och hade för säkerhets skull bäddat åt sig i varsin soffa. Nu har de precis sett slut Captain America och gav frivilligt upp och tog med sig sängkläderna tillbaka till sina rum.
I morgon är en annan dag.
 
 
 
 
 

Här sover vi

Jag och fyraåringen tältar i natt (och ska man sova 10 m från ytterdörren så kan man lika gärna ha riktiga skummadrasser om än tunna).
 

Klockan är strax efter halv elva på torsdagskvällen och nu har jag precis kört ett varv runt bankomaten och vidare till närmaste mack för att växla pengar. Tandfén har ont om kontanter och barnen drar ut lösa tänder på löpande band...
 
Maken väntar på att vi ska se några avsnitt av "Under the dome", den senaste serien vi har fastnat för.
 

Glädje och ilska

Jag börjar väl med det roliga - det är sommarlov till 100% för oss och det är en underbar tid. Vi sover tills vi vaknar (vilket i det här huset innebär att siste man upp äter frukost så sent som kl 10...) och därefter är det litet familjeråd om vad alla vill hitta på under dagen. Naturligtvis kan inte alla få sin vilja igenom, men det finns i alla fall en stor chans att man får göra det man vill inom ett par dagar. Om man nu inte vill gå hemma och slappa eller hänga med kompisarna, för det kan man få göra så mycket man har lust!
Bada, utefika och geocaching är storfavoriter för de flesta och därför blir det också mest av det. Shopping, lekhuset på IKEA och sommarstugan står också högt på listan. Vi gör liksom inte mycket nytta alls :-) Så ska det få vara så länge vi har möjlighet att ge barnen hela sommarlov. Jag är själv lärarbarn (lärarna hade förr nästan lika långa sommarlov som sina elever) och nio veckor med familjen är en lyx som jag alltid strävat efter att kunna ge mina egna barn.
 
Nöjd pluttis
 
Havsbad
 
Kvällsutflykt
Minigroda
 
Fika längs vägen på en geocachingtur
 
Nano; minsta storleken på en geocache, inte alltid så lätta att hitta (eller skriva på)
 
Svalkande bad
 
Tvååringen med ett ofantligt stort Jonagold-äpple! De brukar lätt räcka till 3-4 barn men hon roffade åt sig ett eget. I jämförelse ser hon ut som en liten pyssling, rumpnisse eller som den trollunge hon är <3
 
 
Slutar med att uttrycka min ilska över hur elaka barn kan vara.
Idag åkte jag till utebadet med de sex äldsta barnen och två av deras kompisar. Det funkar bra på just det badet och de två äldsta med kompisarna sköter sig själva, de cyklade dessutom dit och var framme och klara före oss. För tioåringen var det årets premiär, han är inte mycket för vatten (gillar inte ljudet eller känslan av det och fryser dessutom lätt) men han bad att få följa med och av olika anledningar så såg jag inga större problem med det. Idag var det dessutom så molnigt på eftermiddagen att jag misstänkte att det inte skulle vara så jättemånga badande där och det fick jag rätt i. Nu är det ju så här att han har en funktionsnedsättning (man kan kalla det för lite olika saker, i det här fallet känns det som rätt beskrivning). Han har ingen ledsagare från kommunen utan i de allra flesta fall så är han själv med mig eller maken när vi åker någonstans och på större semestrar/utflykter så har vi en extra vuxen med som kan guida honom lite extra. Det fungerar hyfsat och just nu är det till att gilla läget oavsett. Hursomhelst... han bytte om själv inne på herrarnas och var dessutom i vattnet en stund idag. En stund senare var det färdigbadat för sonen som sedan satt på vår picnicfilt med en handduk över huvudet en bit bort men var nöjd med det. Vi stannade inte jättelänge idag och när vi skulle byta om igen så gick jag och de små till damernas och tioåringen till herrarnas (det är ju så det måste vara), de stora barnen fick stanna en stund till.
I omklädningsrummet hände något som jag inte fick höra om förrän vid läggdags. Tioåringen stod och skötte sig själv när två barn började prata med honom på ett lite spydigt sätt. Han svarade inte - han pratar nämligen inte med någon utomstående om han inte anser sig ha väldigt goda skäl till det. De blev snabbt ganska hotfulla och efter vad han berättade för mig nu ikväll så låter det som att de försökte mucka bråk.
Det är ganska ofta så att barn som vill bråka lätt hittar de som kanske inte är så starka när det kommer till att försvara sig, vare sig verbalt eller fysiskt. Varför är det så svårt att låta bli?!! Hur kan det vara så roligt att vara elak?
Det här var troligen både första och sista gången som sonen besöker badanläggningen i år. Sånt här sitter i, länge, och gör att han går ett steg tillbaka igen.
Det gör mig ledsen och arg, vad sonen känner är inte så svårt att gissa sig till heller :-(
 
 
 

Recept: Kerstins rabarberpaj

KERSTINS RABARBERPAJ

 

Pajskal:

3 dl vetemjöl
150 g smör
3 msk vatten

 

Fyllning:
50 g smör
2 ägg
1 1/2 dl socker
1 msk vetemjöl

(ev 3 msk hackad mandel)

3 dl rabarber i bitar


Blanda ihop mjöl, smör och vatten och lägg pajdegen kallt en timme. (Det här steget brukar jag hoppa över pga av dålig framförhållning och det går alldeles utmärkt ändå.)
Tryck ut degen i en pajform ca 25 cm diameter. Nagga botten och förgrädda skalet i 200° i 15 minuter
Vispa ägg och socker pösigt. Smält smöret och vispa i mjöl, smör och ev mandel i smeten. Rör ner rabarbern.
Häll i smeten i pajskalet. Grädda pajen i ytterligare 20 minuter i samma temperatur.

 


Fyllningen påminner lite om tjock marsánsås när det är färdigt så pajen blir väldigt saftig. Man måste inte ha vaniljsås till men vi brukar ha det eller glass ändå :-)

Det här är vår absoluta favoritpaj och även de barn i huset som annars inte gillar dessertpajer äter den. Jag har bara provat med rabarber (brukar nog ha större mängd rabarber i förhållande till resten, det kan man ju ta lite som man vill) men jag har fått tipset att det ska bli lika gott med tex äpplen eller jordgubbar.

Jag hittade tyvärr ingen bild på resultatet trots att jag har en mapp enbart för matbilder vi tagit under åren - recept är alltid så mycket trevligare med ett foto tycker jag - det får istället bli ett rabarberrelaterat foto på ett par mellanbarn som är betydligt större idag.

 

 

 

 


Bett

I förrgår blev jag biten av en insekt. Inget ovanligt förstås så mycket som jag är ute i naturen men ibland tar det illa.
Jag stod i trädgården när jag kände något bak på låret och viftade bort något flygfä ca 1-2 cm stort, men eftersom jag en stund senare upptäckte något som såg ut som ett vanligt myggbett så satte jag inte samman det förrän efter ett tag. Kanske var det också något helt annat. På en halvtimme var svullnaden stor som en handflata och efter några timmar 15 x 15 cm. Det har hållit sig så stort i flera dygn nu och även om det inte bränner som eld längre så kliar det så jag blir galen och huden har börjat bli vit runt om.
Vilket odjur ger sådana här bett?
 
Övre bilden togs samma dag, den nedre är hur det ser ut idag.

Mina hjälpsamma barn har kommit med förslag på allt från huggorm till muckla. Någon annan som kan komma med en kvalificerad gissning? En liten röd prick i mitten bara så det är liksom inga tuggor tagna ;-)
Jag ÄR känslig mot myggbett men de blir sällan större än en femkrona. För ett par år sedan blev jag biten/stucken av något på foten (när jag stod på en asfaltsparkering) och halva foten blev blåsvart i en vecka. Vilket djur vill mig illa? Jag är inte jätteförtjust i insekter men vill heller inte behöva vara rädd för dem alla.
 

Hetta

När temperaturen passerar 30 grader både ute och inne får man gnälla då?
Jag gillar sommaren, men 20-25 grader räcker åt mig. Sen blir det bara jobbigt att göra saker och jag är inte den som har lust att bara slappa.
Tidiga förmiddagar simmar jag ett par kilometer på kommunens friluftsbad. Sjuåringen hänger tappert med mig varje dag, trots att hon får bada själv medan jag gör mina längder, men hon är ett vattendjur och numera simmar hon också lite fram och tillbaka i djupa bassängen.
 
Poolen hemma i trädgården används flitigt och jag är lätt i och simvaktar 3-4 gånger per dag. Igår kom mina föräldrar förbi med barnens kusiner och de passade på att doppa sig också. Min mamma som har haft en hel del att säga om (o)nyttan med att ha pool hemma och storleken på vår kunde sträcka sig till att sådana här dagar är det inte så dumt att kunna svalka sig.
Det är guld värt med egen pool och fastän jag kan gnälla över inköpspris, vattenkostnad och att den ska skötas hela säsongen så har den utan tvekan varit värd vartenda öre! Igår var vi ett tag 11 pers som badade samtidigt så bara en plaskpool hade inte räckt till :-)
Tvååringen badar gärna men fram tills nu så har hon nöjt sig med att stå vid stegen, helst på ett trappsteg så att hon inte behöver blöta sig mer till magen. Igår gick hon hela vägen ner - hon bottnar om hon sträcker upp hakan - och sprang rundor i poolen! :-S Nu kan man inte simma lite fram och tillbaka medan man håller ett öga på barnen, nu är det till att hålla sig tätt intill HELA tiden, varenda sekund. Självklart snubblade hon tillslut och kom under ytan. Jag fiskade upp henne på två röda, hon hostade och gnällde lite men ville hon gå upp? Icke! Vi var två vuxna som fick lyfta ut henne under höga klagorop. Plötsligt känns det lite ängsligare att bada med henne. Att som tidigare ha en ettåring i famnen samtidigt är bara att glömma.
 
Som tur är så gillar hon minipoolen också.
 
Vattenglidbanan är också omåttligt populär varma dagar.
 
 
 
Idag är en del av familjen i Båstad och kollar på tennis. De är inte ensamma om att göra det precis, men trots trängsel, väntan och värme så har barn och make det trevligt där. Jag fick ett sms om att jag inte kan vänta hem dem än på ett tag.
 
Vi som är kvar hemma roar oss rätt bra också. Vi fick lite gäster under eftermiddagen och kaffe med sällskap i solen tröttnar jag inte på.
 
Här är tvååringen en farlig haj.
 
 

På kvällarna när det inte är fullt så hett ute så har vi kommit iväg på lite geocaching. Jag hade fått nys om ett par lite svårare/våghalsigare som jag tyckte maken kunde fixa åt oss :-) Vi är ju ett team!
 
Det här hålet med spindelvarning och klaustrofobivarning var jag inte så sugen på att krypa ner genom men maken tog sig in tillsammans med elvaåringen och hans kompis under ett sent kvällsäventyr. De klättrade upp i någon vägskylt också samt återbesökte ett gammalt bortglömt krutlager som jag och fyraåringen hade hittat till utan att hitta själva loggburken.
 
Självklart så lyckades de bättre och det lär jag få höra ett tag.
Häromdagen så var maken dessutom och letade på en gömma på en bro som jag har genomsökt vid flera tillfällen utan att hitta något. Han hittade det som eftersöktes ganska så snabbt men hade glömt penna så lappen skrevs aldrig på. Jag åkte dit i går morse - utrustad med penna, foto på gömman och en ganska exakt placering - ändå tog det mig 20 minuter att hitta den! Grrr... men det var allt en lurig en.
 
Sjuåringen har fått klättra lite också.
 

Med gårdagens lyckade resultat så är vi nu uppe i 200 hittade "cacher". Fortfarande amatörer med geocaching-mått, men jag hoppas på att nå 300 innan sommaren är slut och kanske tom klå min far före nyår ;-)
 
 
 
 
 
 

När man har roligt...

Det sägs ju att tiden går fort när man har roligt och oftast tycker jag att det stämmer rätt bra. Bara inte just den här gången! Vi var borta i ganska exakt 1,5 dygn och ändå känns det som om det har gått en hel vecka. Vi har sett så mycket, upplevt så mycket - och haft roligt hela tiden!
 
Äldsten lämnades av på sitt djurparksläger på morgonen och jag och elvaåringen åkte vidare för lite geocaching. Vi hamnade på en av landets allra sydligaste platser och där blev det lite klättring i brant sluttning för min del. Det såg inte så högt eller svårt ut nerifrån och enligt min gps så var det bara ca 75 m till målkoordinaterna.
 
Vy nerifrån
 
Utsikten uppifrån (inte ända uppifrån eftersom jag fick svindel och tog mig ner igen fortare än önskat). Sonen syns som långt nere på stranden.
 
Vi hittade en alternativ väg och kunde efter mycket om och men logga gömman med nässelutslag, bromsbett och rivsår som minne.
Högst uppe på berget fick vi se en rovfågel på ca 2 m håll, cirklande ovanför våra huvuden, och det gjorde det hela mödan värt.
 
Vi hämtade och lämnade travel bugs lite här och var. På ett ställe bytte vi till oss en riktig skatt :-)
 
Har man sett Harry Potter-filmerna så är det ju lite extra roligt.
 
På eftermiddagen checkade vi in på campingen och slängde upp tältet. Vi kunde inte haft det bättre: 400 m till en sandstrand som lika gärna kunde varit vid Medelhavet och 50 m i olika riktningar till campingens olika serviceställen.
 
 
Det blev mycket badande i underbart klart havsvatten, bordtennis i "uppehållsrummet", tittade på tv, spelade kort, promenerade till gömmor i närheten, drack kaffe i solen. Inga problem att stå ut där inte!
Jag förstår lite vad maken menar när han säger att det inte är "riktig camping", om man inte måste kissa bakom en buske så är det inte vildmarksliv. Men han kan ta macho-tältandet i urskogarna så tar jag fincampandet där man kan köpa en latte på gångavstånd :-)
 
Vid stranden så fanns långa rader med badhytter, som små lekstugor i härliga färger. Några var till salu och det hade varit roligt att veta vad priset ligger på. Jag har ju hört hur det ligger till med sjöbodarna i Bohuslän. Inte för att vi skulle få plats hela familjen i en sån liten stuga - möjligen om vi stod packade som sillar - men det hade räckt åt mig för att byta om eller fälla upp en brassestol därinne och slappa :-)
 
 
Trädklättring i jakt på ännu en cache.
 
I morse så passade vi ett radioprogram som skulle sändas från lägret där min son befann sig. En av lägerledarna berättade om djuren och några av barnen blev intervjuade om vad de hade för sig på lägret. Min son var inte en av dem men det var ändå kul att höra om allt roligt de gjorde och bättre reklam kunde djurparken knappast få.
Jag såg på löpsedlar, FB och andra media om ovädret som dragit in över Skåne under kvällen och natten. Vi hade kanske tur men vi klarade oss undan med ett lättduggregn under natten och resten av tiden var det bara varmt och soligt.
 
Vi hade pratat lite löst om att stanna ännu en natt eller två på campingen efter att ha hämtat upp äldsten igen men efterson den son jag hade med mig inte är så värst värmetålig och började må lite halvtaskigt så packade vi ihop och checkade ut. Det är inget kul med tältande om man inte mår 100% och det blir säkerligen fler tillfällen för fincamping i sommar.
 
Det var en trött men nöjd kille som plockades upp efter lägret. Det var lika roligt i år och det var ju för väl - förra året var så fantastiskt att jag var rädd att han skulle ha för höga förhoppningar nu, det är ju andra lägerkompisar och allt kan ju aldrig bli precis detsamma från ett år till nästa. Inga djurbett eller andra incidenter det här året och det är ett stort plus i min bok! Vilket påminner mig om att vi ska skicka in bilder till försäkringsbolaget på ärret som blev efter lemurbettet han fick förra sommaren.
 
Nu ska jag sova och njuta av att ligga i en riktig säng med tempurmadrass.

Hemma och vänder

Mina praliner blev inte så tokiga ändå! Morgonen efter så såg det mesta ok ut, bortsett från några stackars fyrkanter med polkagrisfyllning där jag inte hade fått till skalet ordentligt så de hade "läckt". Jag gjorde ett nytt försök som lyckades bättre och la till ytterligare en sort med jordgubbsmarmelad i.
De har inte den där blankheten som man eftersträvar och i genomskärning så är de olika lagren inuti kanske inte helt jämna, men de smakar toppen och min far blev glad för presenten :-)
 

Det som blev över och "fulpralinerna" har vi ätit upp nu ikväll. Min favorit är de med moccasmet i men make och barn tycker de är för starka så dem fick jag ha för mig själv.
 
Helgen har spenderats i sommarstugan. Det var marknad i byn och för att vara en så liten ort så drar de till ordentligt; stort tivoli och hur mycket marknadsstånd som helst. För att inte tala om barnloppis, baktävling, modellhelikopteruppvisning, ponnyridning, öltält och veteranbilar...
Barnen fick åkband av oss och för tvååringens del så blev det första karusellåken någonsin. Hon skuttade glatt upp i karusell efter karusell men när de var igång så skulle hon väl spela cool eller något för hon såg omåttligt uttråkad ut och när käcka gamla damer vinkade till henne så blev hon sur som ättika.
 
 
Hon är inte den sorten som spelar på sin charm :-)
Så fort det var färdigåkt så ville hon ändå åka mer och hon pratade glatt om hur roligt det varit.
 

Barnen som har fattat det här med att sälja saker på loppis hade plockat ihop lite gamla leksaker hemma som de fick lov att sälja på barnloppisen. Det gick väl sådär, med mina mått mätt - men barnen var glada och efter alla karuseller, allt godis och nya leksaksköp så hade de bara behövt ta några tior var av sina sparpengar. Tioåringen höll på att sätta rekord genom att stå på plus ända in tills vi gick hem då han hittade en snygg beyblade som han köpte.
Sjuåringen hittade det hon ville köpa inom tio minuter efter att hon satt sin fot på marknaden. En svart/rosa peruk!
 

Det är förstås den här tjejen hon vill efterlikna:
Draculaura (Draculas dotter)
 
Hon gick in och letade på min kajalpenna sedan och ritade ett hjärta på kinden. Det fanns önskemål om vampyrtänder också men jag tyckte det verkade opraktiskt inför middagen.
Den där peruken har hon haft på sig större delen av lördagen och söndagen trots temperaturer till uppåt 30 grader ute. Lite svettigt kan jag tycka men hon tog åtminstone av den när vi badade i havet.
Ordentligt med sommarvärme fick vi till sist och det har varit ljuvligt.
 
Lilla underbara solstrålen!
 
Minstingen har förresten slutat med napp nu. De andra har ju slutat kring ettårsdagen men eftersom hon inte fick tänder - som kunde skadas - förrän sent så fick hon ha kvar den längre. När vi kom hem från resan norrut häromdagen så tyckte jag att det kunde vara lämpligt att sluta. Alla nappar samlades ihop och ställdes undan i en burk (ifall hon inte skulle vara redo och jag skulle ge upp - vilket iofs aldrig hänt förr). Första kvällen tog det en stund extra att somna och när hon skulle sova middag nästa dag fick jag gå en sväng med henne i vagnen för att hon skulle komma till ro. Men det var allt och även hon är nu nappfri för gott.
Mina småtjejer börjar bli stora minsann! Tvååringen är blöjfri och nappar är det för alltid slut med i det här hushållet. Jag trodde det skulle kännas mer vemodigt med tanke på att vi inte ska ha fler barn men det är inte så illa alls. De blir större och jag är redo. Jag kan ju inte vara småbarnsförälder för alltid och jag har funnit ro i den tanken.
En bekant till mig fick en pojke 6 dagar före vår minsting föddes och hon berättade häromdagen att de nu har gjort om i hans rum; ut med skötbord och bebissaker för nu är han ju en stor pojke. Det känns så främmande för mig, än så länge så är min lillflicka trots allt bebis tycker jag. Kanske har det att göra med att deras barn kunde gå när han var ca 10 månader och vår Plutta började med det först vid 17 månader, eller för att jag inte har någon brådska med att hon ska växa upp. Jag kommer att vara mammaledig med fp året ut, men får jag välja så är jag hemma tills den yngsta börjar skolan.
 
Nu är det sovdags. Jag ska upp tidigt i morgon (eller idag ser jag på klockan) för att skjutsa äldsten på djurparksskötarläger. Eftersom det är långt bort så hade vi en idé om att elvaåringen skulle få hänga med och campa några mil därifrån under samma tid som lägret. Han fick välja vilken förälder han ville åka med och om han ville ha med någon mer (syskon eller kompis). Han valde mig som den vuxna och ville att vi skulle vara själva dessutom. Va?! Jag var tvungen att fråga om flera gånger men han stod fast vid sitt beslut. Så det blir han och jag på en camping vid havet ett par dagar! Jag är överraskad men klagar inte - det kommer en dag när han absolut inte vill umgås med sin mamma så det är bara att tacka och ta emot när man anses vara trevligt sällskap!
Självklart kommer det att ingå geocaching  och vi är väl utrustade med kartor och TB ( = Travel bugs - prylar som är på resa och behöver vår hjälp att förflytta sig mellan gömmor i världen).
 
Vi höres!
 
 
 
 
 

I wish!

 

Var är min talang?

I min ålder borde man ha hittat sin talang, det tycker jag verkligen! Jag återkommer till ämnet.
 
I ett dygn var jag ensam med bara de två yngsta barnen och du milde vad mycket man kan få gjort! Jag storstädade hela huset (allt från dammtorka till byta alla sängkläder), målade om trädäcket utanför gäststugan, grävde upp en rabatt, parade ihop strumpor, hämtade ut reserverade böcker på biblioteket - varav jag läste ut en...
Tioåringen kom tillbaka från mormor och vi tittade på några avsnitt av Cake Boss. Avslutade sedan dagen med en hejdundrande migrän som gjorde att jag fick skicka barnen i säng lite tidigare och sedan kräktes jag oavbrutet tills jag somnade liggandes i fosterställning strax efter kl 21.
 
Nåja, jag vaknade med enbart ett vagt dunkande i tinningarna som påminnelse från kvällen innan. Idag har vi tagit det väldigt lugnt i stället. Jag och sonen har spelat lite spel och sådär. Han har fått välja maten nu när det bara är vi hemma och eftersom han verkligen behöver lägga på hullet så lagar jag mer än gärna precis det han önskar sig. Det fungerade bra tills han började läsa innehållsförteckningarna på ingredienserna och vägrade äta upp det han hade på tallriken för att det var för stor andel mättat fett i maten. Exakt var den magiska gränsen går fick jag aldrig veta men att den var passerad det stod helt klart. Han slukar information och det är roligt att han vill lära sig saker men ibland så kommer det man lär ut tillbaka och biter en i ändan! Vi tog en regnpromenad hem till mina föräldrar och där gick det minsann bra att äta både det ena och det andra i form av fikabröd.
 
Tvååringen som tidigare var livrädd för studsmattan har nu fastnat helt för det där med att hoppa. Nu vill hon helst inte göra annat och det är faktiskt inte så dumt att hon gör slut på lite energi i "rastgården". Samtidigt så är jag rädd för att hon får träningsvärk så jag lockar ut henne lite då och då. Men hoppa är det första hon pratar om när hon vaknar och det sista hon pratar om innan hon somnar.
Hon hoppar som en tok en stund och sen ropar hon "Ja é trött!", varpå hon lägger sig raklång på studsmattan. För att riktigt illustrera precis hur utmattad hon är så blundar hon och tungan hänger ut ur munnen på henne som om hon svimmat av. Ungefär 15 sekunder håller hon ut sedan skrattar hon och far upp och hoppar vidare. Denna procedur upprepas gång på gång tills jag tycker att hon kan komma ner och vila benen lite.
 
Babyhullet är nog snart ett minne blott.
 
 
Min pappa fyller år nästa vecka och det ska troligtvis firas redan i helgen. Han får till varje födelsedag och jul hemgjorda praliner av oss och det passade bra att göra dem i kväll tyckte jag. Efter tre timmar i köket är jag rätt less på choklad i alla dess former och den här gången vet jag inte ens om jag har åstadkommit något som går att ge bort. Det finns en stor risk att jag i morgon kommer att kasta en blick på pralinerna och sedan komma fram till att i år så får han en flaska likör i stället.
Nu till det där med att hitta sin talang; Jag älskar tårtdekorering och jag älskar att göra praliner. Men det blir allt tydligare att jag saknar all tillstymmelse till talang i ämnet. Det räcker inte med att se det fantastiska slutresultatet i tanken, att tycka det är roligt eller att följa recept. Om det ändå hade räckt med att ha en passion! Och ska jag vara ärlig så när jag står mitt upp i arbetet och får en glimt av självinsikt så är det inte ens kul! Jag har ingen talang i köket (inte ens när det gäller sötsaker) och det är mer tur än skicklighet som avgör resultatet. Här skulle jag vilja skriva en hel rad med svordomar men jag avstår, ni får tänka er dem i stället.
Det kan vara 40-årskrisen som talar till mig för jag hör en stark röst fråga mig vad jag egentligen är BRA på. Jag har troligtvis levt halva mitt liv utan att ha en endaste talang! Jag kan inte sjunga, jag kan inte spela något instrument, jag är urkass på matlagning och den enda sport jag kan hantera involverar en gps och kräver varken muskler eller koordination.
Jo, just det - jag HAR varit väldigt duktig på att dansa. Jag utbildade mig till instruktör och tävlade för mitt college med bra resultat dessutom. Kan man leva på det femton år senare? Jag kan för övrigt inte dansa något annat än vals på amatörnivå idag.
Borde man skaffa sig en ny hobby och hur ska man i så fall veta vad man kan tänkas ha talang för? 
 
Nu är jag hög på socker efter att ha provsmakat allt från mocca-ganache till kolakräm och apelsinkrokant. Somna sent och vakna två kilo tyngre är det som gäller :-/
 

Semesterresa: Bildkavalkad

Nästan en vecka utan dator! Efter ett dygns abstinens så var det faktiskt rätt skönt, jag har ju haft mobilen förvisso men den kan jag tex inte fotoblogga ifrån och eftersom jag har använt gpsen så mycket så har det just inte funnits laddning till annat.
Eftersom vi kom iväg senare än beräknat och hade en läkartid att passa på hemmaplan den här veckan så blev det en lite kortare resa norrut för somliga av oss... jag är nu hemma med tre av barnen, övriga familjen stannar ett tag till och det gör de rätt i.
 
När man åker med barn så tar det lite tid att komma fram - det blir många stopp på vägen men själva resan är ju halva nöjet! Sedan vi började med geocaching så är det dessutom lätt att hitta nya platser att stanna på, får man bara lite mat i magen och lov att springa av sig ordentligt också så är det inga problem att dra iväg på en 9-timmars roadtrip.
 
Geocahing vid Brahehus
 
 
Rasta barn
 
Vi har hälsat på svärfar och träffat en del andra släktingar men mest av allt har vi tagit det lugnt.
 
 
Två dagar på Kolmården blev det också. Vädret kunde ha varit bättre förstås, första dagen vräkte regnet ner under sen eftermiddag. Linbana och karuseller stängde rätt omgående då så vi åkte hem. På vägen hörde jag på radion om blixtnedslaget vid festivalen på Bråvalla intill så jag förstår varför de tog åskan på allvar. Vi tog en tidig kväll med hämtpizza i stället, maken lyckades då med klassikern att lägga sin plånbok på taket och köra hem men hade tur som en tok och fick tillbaka den innan den ens blev saknad! Andra dagen var det molnigt och lite kyligt men helt ok att titta på djur och åka karuseller. Äldsten åkte piratskeppet - ni vet en sån där båt som vaggar fram och tillbaka, fram och tillbaka -  och efter åk nr förtifemton på raken så kräktes han. Moget. Verkligen.
Delfinshowen är alltid suverän och årets version fick mig alldeles tårögd båda gångerna jag såg den. Lampor som gör vattnet pastellfärgar, söderhavsö i bakgrunden, klassisk musik spelad av en hel symfoniorkester och så hoppande delfiner till det! Ni förstår att det knappast kan bli bättre ;-)
 
 
Dyrt som guld i inträde men värt det, både barn och vuxna hade det jättetrevligt.
 
Lite geocaching hanns med under semnesterdagarna, bla så lämnade vi av vår första alldeles egna travelbug och några andra TB fick resa med oss söderut.
 
Cache med kärlekstema, yngsta sonen ville lämna en hälsning <3
 
Vår egen Travel Bug som äldsta dottern gett namnet Lilly. Hon är nu på resa med någon annan geocachare och vi hoppas på många foton och hälsningar från henne några år framöver innan hon kallas hemåt igen.
 
Vi hade en lånebil som skulle återlämnas och en ögonkontroll för ena sonen, det föll på mig att resa hemåt först med tre barn. Vi gjorde några fina stopp längs vägen.
 
 
Väl hemma så packade jag in allt direkt och återställde bilen i samma skick som när vi fick låna den. Jag kan liksom inte lämna väskor ståendes heller så innan jag gick och la mig var allting uppackat, alla kläder tvättade osv. Jag noterade att tv-bänken har fått ett tunt lager damm sedan vi åkte och det tog ungefär all energi jag hade kvar för att hindra mig själv från att dammtorka hela huset.
 
I morse var vi uppe med tuppen för att kunna vara på sjukhuset kl 08. Inga problem där, sonen kan andas ut för han har syn som en hök och skelar gör han inte heller (bara på kommando men det är godtagbart).
 
 
Efteråt försvann han med mormor och morfar till sommarstugan och återkommer om ett dygn eller så. Tills dess är jag snudd på själv! Åtminstone efter kl 20 då minstingarna har somnat :-) Det är väl då man ska ligga på soffan och käka praliner, dricka läsk och se romantiska komedier. Det får man nämligen aldrig göra annars, tvn är alltid upptagen av folk som inte vill se genomtrevliga filmer och barnen får inte dricka läsk till vardags så det kan jag ju passa på att göra. Eller också kan jag skura golven, torka inne i köksskåpen eller rensa ogräs i trädgården :-/
 
Vi har ytterligare 6 veckors ledighet tillsammans hela familjen och trots vädret så är det guld värt att få den tiden. Det kommer att bli mer utflykter men det kommer också finnas utrymme för barnen att ha riktigt tråkigt. Jag tror man behöver det för att kunna stanna upp och hitta nya idéer - eller bara vara.

RSS 2.0