Systrar

 

Family Living

En julklappsprenumeration som jag verkligen är jätteglad och nöjd med!
 
Jag gillar inredningstidningar men eftersom vårt hus är fullt med barn och mer lekfullt och praktiskt än stiligt och vackert så blir det mest drömmar. Men Family Living...! Tips och idéer som faktiskt är genomförbara och så massor med färg dessutom!
I senaste numret blev jag särskilt road av att se att det inte bara är jag som sorterar böckerna efter färg i bokhyllan :-) Maken har länge påstått att man omöjligt kan organisera sina böcker på det viset, men se det går ju alldeles utmärkt!
 
 
Tapeten i bakgrunden är läcker. Jag hade absolut kunnat tänka mig att ha den någonstans i huset.
Först läser jag tidningen (men ett gäng som läser över axeln) sedan tittar barnen i den och sedan maken. I det här huset får man lov att läsa vid matbordet - åtminstone vid mellanmålet - och då skickas tidningen bordet runt och möbler och roliga lösningar diskuteras glatt.
 

Buzzador: Kinder Schoko-Bons

Barnens glädje var total när vi fick reda på att vi kommit med i Buzzador-kampanjen* för Kinder Schoko-Bons. Choklad tackar man inte nej till!
 
Om Kinder Schoko-Bons:
De små chokladbitarna kombinerar den traditionella och välkända smaken av Kinders läckra mjölkchoklad och krämiga mjölkfyllning med den spröda känslan och smaken av hasselnötter.
Varje bon-bon är insvept i prassligt omslagspapper som hjälper dig till en mer hygienisk hantering.
 
Det rådde verkligen ingen brist på vänner och bekanta som kunde tänka sig att ställa upp som provsmakare!
 
 
Det har hänt att jag har haft vanliga Kinder-ägg liggandes i en godislåda i skafferiet och rätt som det är så finns bara plastbollen med leksaken kvar eftersom maken ätit upp chokladen. Jag håller med honom om att det är väldigt god choklad runt så vi såg fram emot att testa miniäggen.
De här nya Schoko-Bons är faktiskt snäppet godare, jag är svag för choklad med nötter i. Jag trodde inte att jag skulle säga det här men det blev direkt en favorit för mig! Mjölkchoklad med betoning på MJÖLK. Väldigt gräddig, krämig smak.
Ett minus för att miniäggen är styckförpackade i plastomslag. Visst kan det ha sina fördelar ibland men just de här är så fasta att jag tror de skulle hållit sig bra även utan den extra plasten. Det är inte så att man äter några stycken och sen sparar resten till en annan dag - har man väl öppnat påsen så tar de slut :-D
 

* Jag har registrerat mig som buzzador på www.buzzador.com och föreslår att du också gör det! Som buzzador får du utan kostnad testa nya produkter och tjänster. (En del erbjudanden är saker som du kan få prova/köpa till reducerat pris men vill du bara ta del av det som är helt gratis kan man göra ett sådant val under sina profilsidor). Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna. När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du besked om det via mail.

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Vickit): Jag vill registrera mig för gratiserbjudanen

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken: Vad är en Buzzador?

 
 

Mammafrukost

I morse var jag på mammaträff och eftersom jag hade möjlighet att gå utan barn så valde jag att göra det. Nu är det ju så att jag är ensam om att ha barn i olika åldrar hemma dagtid, de andra som är mammalediga med små har syskonen på förskolan och därmed känns det som att det blir lite besvärligt om jag dyker upp med tre barn i släptåg. Barn som inte alls är roade av att sitta ner och vara tysta medan mammorna dricker kaffe och småpratar i timmevis, konstigt nog. Nu har jag ju en make som är hemma de flesta förmiddagarna så jag behöver egentligen inte ha nämnvärt med dåligt samvete för att jag går iväg och roar mig på mitt håll, men det händer att han vill ha arbetsro inför tentorna... Idag lämnades skolbarnen av på skolan och två mindre fick vara hos mormor och leka ett tag medan pappan roade minstingen och pluggade danska samtidigt.
Jo, jag kunde ju ha valt att ta med enbart ettåringen, men som sagt så valde jag att gå helt barnfri ;-)
I två timmar åt jag finfrukost och njöt av goda vänners sällskap innan det var dags att börja hämta hem barn igen.
 
Kan det bli FÖR mycket rosa? Nä, jag trodde väl inte det ;)
 
Jag väljer att tro på att våren är här för att stanna så idag tog jag det avgörande beslutet att tvätta och hänga undan barnens vinteroveraller för den här gången. Skulle det komma en köldknäpp till, eller ve och fasa mer snö, så har de ju täckbyxor att ha till vinterjackorna ändå.
Ena sonens vinterskor har gått sönder, innersulorna är så utslitna att han omöjligt kan gå i dem längre och därför tyckte jag att han skulle ha gympaskorna på sig till skolan. Det tänkte han inte alls det för de känns konstiga! Ta gummistövlarna då om du absolut inte kan ha de vanliga skorna tyckte jag som fortfarande minns hur han under lång tid vägrade ta på sig vinterskorna (som han själv valt) för att DE kändes konstiga. Han gick ju i gummistövlar när det var minusgrader och snö ute tills han en dag kunde acceptera att det var säsong för något varmare.
Det var en ganska het debatt och mycket tandagnisslan innan han kom iväg idag. Jag kanske skulle ta och gömma vinterskorna och se om han märker något i morgon?
Det är väl snart dags att se över barnens vårskor igen. Jag misstänker att jag åker på att köpa fem par i alla fall och det ganska snart.
 
Rockiga barn! Det syns inte men bakom Hanna Montana med punkhåret står en gul kyckling tillika tvååring som också diggar Spotify.
 
Nu ska jag gå och hänga upp dagens 6:e maskin tvätt. Äldsten fick nya jeans för nån vecka sedan och innan jag vek ihop dem och la i hans korg så provade jag dem. Minsann, det är kanske så att JAG har fått ett par nya jeans! Jag påpekade det lite försynt för honom men han blev inte alls glad över den tanken.

Välkommen vagn nr 39!

Jag har som sagts förut varit en barnvagnsnörd av sällan skådat slag. På senare år har det inte blivit fullt så många vagnar eftersom jag numera har mina favoriter klara och inte gärna byter bort dem.
När Urban Jungle kom i rosa klädsel (måste varit innan första dottern föddes) så önskade jag mig en sådan. Men jag är inte jätteförtjust i enkelvagnen och har inte haft något behov av en helrosa syskonvagn förut så det blev aldrig av att jag tog hem någon sådan. Förrän igår! Maken kom hem med en rosa UJ till mig!!
Nu hade vi ju redan en Urban Jungle syskonvagn i huset, men en svart - och ska man någon gång i livet byta till en rosa så är det ju nu eller aldrig :-D
Tala om i-lands problem!
 
Den svarta har troligen en köpare redan så vi slipper ha flera likadana ståendes och det känns ju bra...
 
I morse så var jag på mammaträff och ämnet barnvagnar kom upp. Jag var lite osäker på vilket nummer i ordningen jag var på, men nu har jag kollat upp vilka vagnar som passerat vårt hushåll och det här var nr 39 i ordningen.
Lite kuriosa: Av dessa 39 vagnar så har det varit 15 enkelvagnar, 9 sulkys, 14 syskonvagnar...
Det låter förmodligen värre än vad det är - några av dessa vagnar har jag köpt enbart för att fixa till och sälja vidare. Ibland har vi fått byta i samband med att vi bytt bil, bagageutrymmet ni vet. När äldsten var liten och vi bodde utomlands så hade jag två vagnar hos mina föräldrar för att slippa dra med vagn på flyget.
Somliga vagnar har varit väldigt bra och därför kommit tillbaka i olika färger genom åren; Brio Sitty, teutonia Mistral, Bugaboo, UJ syskonvagn (som jag haft en i trillingmodell och tre dubbelvagnar i olika färger).
Vi har dåligt med förvaringsplats och jag avskyr att ha oanvända saker ståendes till ingen nytta och därför så åker vagnarna (som allt annat) ut när de inte längre behövs.
 
Vilka är favoriterna då bland alla dessa vagnar?
Enkelvagn: Bugaboo Frog (Brio Happy om man får barn på vintern eller behöver en vagn som klarar terräng)
Syskonvagn: Urban Jungle Duo (Har aldrig testat Bugaboo Donkey, jag vågar inte med den prislappen!)
Sulky: Inget slår en vanlig hederlig Sitty eller Softy men de är väl snart utdöda.
 
Antalet åkpåsar, sittdynor, skötväskor och annat som passerat vågar jag knappt tänka på :-)

Tatueringarna

Jag överlevde gårdagen :-)
De första 4 timmarna var helt ok, jag lyssnade på en ljudbok i hörlurar och mediterade lite. 
Jag har blivit hyfsat bra på att "stänga av" yttervärlden när det behövs.
När minstingen föddes så gick förlossningen otroligt snabbt och eftersom kroppen inte riktigt hann uppfatta vad som hände så gick jag in i chock efteråt. Armar och ben krampade hej vilt och jag kunde inte alls kontrollera mig, det var helt omöjligt att slappna av. Maken fick ta den nyfödda A och personalen sprang efter värmefiltar. Jag sa till maken att "nu måste jag nog stänga av" och så gjorde jag det. Han är van men så fick han ju förklara när sköterskorna kom tillbaka att jag inte var medvetslös utan bara "avstängd"...
Jag har sällan nytta av det där men när man måste sitta och luta sig framåt så länge under en tatuering så kommer det väl till pass. Rätt som det var så slumrade jag till, sådär härligt så att man vaknar till av att man undslipper sig ett litet grymtande och inser att man just dreglat över baksidan av handen man lutat sig mot. Mysigt, verkligen!
Sedan tog bästa Nathalie tatueraren en liten paus och efter det blev det svårare att hålla verkligheten ifrån sig. Den sista halvtimmen var ganska plågsam faktiskt. När man väl börjar känna efter och får upp trevliga bilder i huvudet på att någon skär med kniv i ryggen, eller möjligen joxar med en virknål innanför skinnet (för det är så det känns) så blir det genast rätt psykiskt jobbigt att sitta still.
Det låter rätt avskräckande det inser jag, men det är värt det efteråt - som att föda barn ungefär.
 
Stora tatueringen:
 
Jag har skissat på ritningen i evigheter och jag blev jättenöjd med resultatet! Bilden är full av symbolik; tex de 7 växande blommorna runt mig som naturligtvis är våra sju barn. Vi har två uppsättningar pseudo-tvillingar (födda med mindre än 18 mån emellan) och det kan man utläsa. Barnen har full koll på vilken blomma som är "deras". Det var så sött häromdagen när de tittade på ritningen jag skulle ha med mig och pekade ut varandra. Var är pappa då? frågade fyraåringen och han fick genast svaret av storasyster; Pappa är mammas vingar! En fin tanke tycker jag även om jag inte kommit på det själv.
Ordet Fairytale har flera betydelser, tex är det en låt av Blue October (som oftast kallas Balance Beam) som alltid varit "vår" sång. Jag har varit tävlingsdansare, ett kors finns med och likaså en ledstjärna.
Frågan är nu om jag ska färglägga allt det här?
Tatueringen är skuggad och klar men det finns utrymme för att lägga till färger om jag skulle vilja. Barnen vill helst ha "sina" färger på respektive blomma. Vi har ju färgkodade barn :-) och även om de byter så småningom eller slutar med att ha alla sina saker i samma färg så kan det ju vara lite trevligt att ha just de färgerna med i bilden. Själv gillar jag färger och är svag för pastelligt och speciellt rosa, men man kanske tröttnar? Jag vill inte heller se ut som en serietidning på ryggen, inte så färgglatt.

Lilla tatueringen:
 
 
Maken är född i drakens år och eftersom han nyligen kom hem med en jättedrake och en tiger på ryggen (jag är född i tigerns år tydligen) så tänkte jag passa på att återgälda det. Lite åtminstone - den här är bara ca 4 cm och sitter nere i svanken (ett ställe som för övrigt gjorde mer ont att tatuera än högre upp över ryggraden).
 
Jag är glad att det är gjort nu och ryggen är inte lika öm längre. jag får vänta med att simma i några veckor tills det är helt läkt men det kan det vara värt.
 

Dan före dan!

Har precis färgat om håret men hur det blir lär jag inte se förrän i morgon. Jag orkar inte vänta, eller föna - alltså lägger jag mig med fuktigt hår och en handduk på kudden.
Jag behöver ta en tidig kväll (med andras mått kan det mycket väl vara för sent för det redan) för i morgon så har jag bokat in SEX timmar hos tatueraren.
Planen är att jag ska passa på att lyssna på en ljudbok eller sova en stund medan hon gör sitt jobb. Jag brukar vara bra på att meditera eller "stänga av" men å andra sidan så har jag aldrig plågat mig själv under så lång tid förut. Återkommer om hur det gick!

Skattjakt

I strålande vårväder tog jag med två mellanbarn på geocaching. På 2½ timme och ca 4 km i terräng så loggade vi två gömmor och fick ett trevligt äventyr. Jag har saknat att jaga runt i skogen med gps och fika i ryggsäcken!
En ruin fick vi se med rastplats i närheten så där fikade vi i solen.
En stolt kille hittade det som skulle hittas efter att jag snudd på gett upp då jag inte hittade rätt ens genom att ringa en som satt inne med ledtrådar! Ibland är lösningen så uppenbar att man helt missar den.
 

Nästa koordinater tog oss rakt ut i terrängen och det kändes lite som en wild goose chase där vi gick över stock och sten, hoppade över breda diken och klättrade uppför sluttningar, alltmedan min gps hoppade hit och dit och skickade oss än öster än väster. Även här kom sonen först till mål genom att klättra uppför en brant kulle där han fann en otippad utkiksplats.
 

Lite halvfarligt sådär :/
Barnen ångrade att vi redan hade ätit upp de medhavda kakorna för här hade det ju varit roligare att sitta och pausa. Vi stannade dock inte längre än nödvändigt, dels för att jag var rädd att någon skulle ramla ner eller göra sig illa på uppstickande metallskrot, men också för att vi hade en tid att passa hemma.
Den sista kilometern till bilen var lite seg men barnen vill ut igen efter skolan i morgon. Vi får se hur det blir med det.
 
 
 
 

Grr...

Känslan när tvååringen ritat med bläck på mina nyinköpta frimärken...

Årets bästa dag

Det här var enligt ett par av barnen årets hittills bästa dag! Kul att höra även om de säger det rätt ofta tycker jag. Gårdagen var också en av årets bästa dagar, tja väldigt många av de dagar som vi är lediga och tillsammans är extrabra. Men det är väl så det ska vara - det kan aldrig vara fel att ha så många fina dagar.
 
Jag fick med mig en hjälpreda till affären under förmiddagen. Han hade koll på scannern och när han noterade att vi passerat en tusenlapp i inköp så undrade han om det var storhandling som skulle klaras av. I wish! Det var snarare mat för en halv vecka och så lite annat som vi behövde fylla på här hemma. Jag vet att jag håller mig inom planerad budget men försöker ändå låta bli att fundera på vilka summor som rinner iväg varje gång man besöker Maxi.
 
Det var soligt och nästan lite vårkänsla i luften idag. I den här delen av landet så har vi fina plusgrader och jag blir fortfarande förvånad när bekanta uppåt landet visar bilder på snö. Jag vill gärna tro att det är slut med vinter och snöslask och efter vad jag har läst så fortsätter det att gå åt rätt håll nu.
 
 
Det börjar spira i trädgården och de första färgklickarna ger verkligen hopp om livet.
Barnen ville ge sig ut på cykeltur och det passade bra för vi var bjudna på middag hemma hos mina föräldrar på andra sidan byn, dvs lagom cykelavstånd. Det är sällan vi är där alla på en gång (dels för att de vill ägna sig åt ett par barnbarn i taget och dels för att det är lite trixande med sittplatser och porslin) så när vi är samlade där så känns det alltid väldigt festligt och det ska dukas fint. De kommer ofta hem till oss men det är ju inte samma sak.
Idag blev det nästan lite julstämning, åtminstone för oss som tackade ja till att äta lutfisk! Det blev aldrig av i julas eftersom vi alltid har gäster på julen och ingen av dem efterfrågar just lutfisk. Jag, tioåringen och mormor äter däremot gärna lutfisk och det smakade lika bra idag. Övriga åt chilischnitzel, lax eller kotletter till potatisen enligt önskemål så alla var nöjda.
Efter fika med semlor så cyklade vi hemåt igen, minus stora dottern som ville sova över hos mormor. Det var hennes tur att välja extragott till kvällens deltävling av melodifestivalen så jag fick lämna av både lördagsgodis och stjärnchipsen hon valt till denna kväll.
 
                                                                  
Under cykelturen hemåt hade det blivit blött ute och det fanns de som blev fasligt leriga på ryggen. Jag förstår inte riktigt poängen med att INTE ha stänkskydd på cykeln?!
 
Det syns kanske lite dåligt det är smutstänk i en bred rand över ryggen.
 
När vi skulle skaffa nya cyklar till de äldsta barnen så hade vi vitt skilda uppfattningar om hur en bra cykel skulle vara funtad. Tre växlar och pakethållare tyckte mamman. Minst 21 växlar, inga stänkskydd eller pakethållare och så ska man kunna köra rally i skogen och göra tricks med den... tyckte sönerna. Ja, ni förstår ju vilka som vann den diskussionen (och maken stod inte på min sida heller för den delen).
 
Ingen av oss var jättehungrig till kvällsmaten men det var många som var sugna på att grilla! Mörker och duggregn är ju inget hinder för att äta ute heller tydligen. Maken drog igång en liten brasa i eldstaden.
 
 
 
Kvällsmys vid elden

Grilla korv och lite mashmallows är alltid populärt men jag tror att det som uppskattas mest är just att göra något tillsammans. Jag var inte ute lika länge som de andra för de små behövde nattas inne och jag fick höra efteråt att jag varit saknad i trädgården. Nästa gång måste jag - ALLA - vara med hela tiden så blir det ännu roligare.
Dessa barn som emellanåt är som hund och katt, man kan nästan tro att de uppskattar sina föräldrar och sina syskon. <3

 

Finfika och skridskoåkning

Ett efterlängtat möte med blev det på morgonen. Mycket snack, trevligt sällskap och lite dragspelsmusik som pricken över i. Det finns tydligen många sätt att få utlopp för frustration! ;-D
Familjecentralen i all ära men dit går jag för barnens skull, även om det är trevligt att träffa andra mammor så saknar jag samtalen som fördes på Kyrkis förr. Jag tror bestämt att uttrycket intellektuellt understimulerad ganska bra beskriver tomrummet jag känt de senaste veckorna :-)
Nu fick jag i alla fall mitt gamla onsdagskaffe på en fredag och det går ju bra det med. Vad vore livet utan goda vänner.
                                          
Hem och äta lunch och sedan packa ihop familj och packning i bilen för att bege oss till ishallen. Inte riktigt hela familjen kanske - de två yngsta är förmodat dåliga på skridskor och fick därför stanna hemma med mormor och morfar idag.
Våra barn är inte så vältränade på skridskoåkning, de tre äldsta har åkt med skolan några gånger och ytterligare någon gång med mig men för de yngre så var det här första försöket. Maken har inte åkt skridskor på över 20 år men det är kanske så att det är som med cykling för han drog iväg ut på isen utan några större problem. Tioåringen är helt ok på att åka men så har han också fått viss träning genom att spendera en stor del av sommarhalvåret på inlines. Övriga kämpade på tappert, först var det som Bambi på hal is gånger 5 men en efter en kunde de släppa sargen/varandra/konerna och ge sig ut.
 
 
Sexåringen fick kompisar i två tjejer som tränade konståkning och de ägnade sedan en timme åt att lära henne dels att åka rakt fram och så småningom göra lite småtricks.
Själv nöjde jag mig att vara ansvarig för packning och fika. De andra klarade sig alldeles utmärkt utan mig därute.
 

Barnen hade jättekul och maken likaså, alla vill tillbaka snart!
Vi delar ofta upp barnen i mindre grupper när vi ska göra något för det är inte helt givet att en sådan här gruppering fungerar smärtfritt för alla när vi är iväg. Jag är så glad att det gick vägen, att alla mådde bra, skötte sig och fick ett fint minne med sig av den här dagen.
 

Sportlov

Barnen har lov den här veckan och eftersom de vill göra helt olika saker så delar vi upp oss och det är full rulle mest hela tiden.
Onsdagen var vikt för syskonfotografering, men jag ställde väckarklockan och hann med att fika hos en vän medan Lilleman lekte hos kompis och resten av huset hemma steg upp. Det är ju lite trixande med att få 7 barn till en fotograf när de små ska ha sovit middag "i rätt tid" och vara mätta och alla ska vara hela, rena och helst på bra humör. Dessutom fick vi räkna in extra tid för att köra i två omgångar eftersom vi bara har en bil som inte alla 9 får plats i. Med lite planering och mycket tur så var vi redo att vara på plats klockan 1. Min vana trogen så ringde jag och dubbelkollade innan det var dags att sätta sig i bilen. Jag hade rätt tid, rätt plats... men fotograferingen var ons 19 MARS! Snabb ombokning till lek med kusinerna och det gick ju bra det med.
 
I morse var vi uppe med tuppen för att åka till ett äventyrsbad rätt långt borta. Jag och tre av barnen var där när de öppnade och det var alldeles lagom med folk under förmiddagen. Förra gången vi var på just det badet var vår premiär där och jag tyckte det var så fasligt dyrt att gå in men nu har jag lärt mig hur man gör; i stället för att betala entré för "1 vuxen och 3 barn" så ska man säga till om "1 vuxen med 2 barn + ett extra barn" och vips har man sparat 80 kr :-)
Det blev mycket badande i vågor, våghalsiga åk i vattenrutschbanorna och fikande för oss. Jag kände av träningsvärken sedan tisdagskvällens simning då jag slog till med 2,5 km sim i rask takt utan paus - jag har bytt mer och mer av distansen till ryggsim och då använder man helt andra muskler.
När vi hade fått nog av vatten och begav oss därifrån så var det så mycket folk som ville komma in och bada att de fick ta kölapp för att betala inträde i kassan, gissa om jag var glad för att jag väckte barnen tidigt!
 
På killarnas begäran så åkte vi vidare till ett köpcentra för lite sen lunch och shopping. Det blev McDonalds och jag höll på att ramla av stolen när jag såg hur många kalorier maten jag just ätit upp innehöll, det är ju inte så extremt gott att det uppväger nackdelarna heller. Barnen däremot pratade om att de var deras lyckodag - bad, shopping och LÄSK på en helt vanlig torsdag. Det ska väl vara för att det är sportlov då.
 
Dottern pratade om att ta hål i öronen och vi gick in på ett ställe där de gjorde sådant för att hon skulle få se hur det gick till. Hon har pratat om att ta hål i öronen senaste året men vi har sagt att hon borde vänta lite, helst tills hon är 7. Jag är lite kluven - visst är det fint med örhängen och många andra skolflickor har ju det men det ÄR fortfarande en piercing och tanken på att någon skjuter hål i ens barns örsnibbar är inte enbart positiv. Det finns just ingen anledning för barn att smycka sin kropp på det viset (och det säger jag som har piercat mig både här och där och har flera tatueringar men jag var äldre när det gjordes). Nu fyller hon i alla fall 7 år om några veckor så jag sa att när hon har tänkt över det igen och känner sig redo så skulle hon få ta hål. Det tog henne 10 min att fundera över det medan jag tittade på kläder och sedan kände hon sig redo :-)
De tog hål i båda öronen samtidigt och det är ju bra i alla fall, förr tog de ju ett i taget och jag vet inte hur många barn jag såg på dagis med bara ett örhänge (för hinner man känna efter så vill man kanske inte göra det andra örat). De pratade med dottern och utan förvarning sa det klick och så fick hon spegla sig. Hon sa inte ett pip och var så glad åt de rosa glittriga örhängena som kommit på plats.
 
Blomdahls medicinska smycken finns tex HÄR
 
Maken däremot tappade hakan när vi kom hem eftersom vi inte förvarnat och mormor som hälsade på var inte helt överväldigad kan man säga.
Jag hade problem med nickelallergi när jag var yngre och kan fortfarande inte använda oäkta örhängen. Till dottern blir det enbart Blomdahls i plast eller titan men de har massor fina till helt ok priser så nu står örhängen högt på hennes önskelista.
 
I morgon blir det förhoppningsvis kaffe med goda vänner och på eftermiddagen har vi fixat barnvakt så att jag och maken tillsammans kan ta med de 5 äldsta barnen på skridskoåkning. Det kan ju bli spännande :-)
 
 

Tandläkare och resedrömmar

Jag fick en tandläkartid under förmiddagen. Det tog dem 10 minuter att peta bort den gamla lagningen och sätta dit en ny - och så var jag dryga tusenlappen fattigare. Man kanske skulle ha satsat på att bli tandläkare i stället? Det gjorde allt mer ont i plånboken än i munnen. Jag sparar till två lite större projekt framöver (förutom det vanliga månadssparandet till sommarsemestern då) och sådana här oförutsedda utgifter vill jag helst slippa.
 
Sonen och jag hämtade upp våra pass hos polisen. De har ju tryckt in alla möjliga finesser i de nya passen, rätt stor skillnad mot de gamla. Vi kom fram till att fjortonåringen är inne på sitt tredje pass nu och jag gissar att jag är på nr 4. Mina föräldrar drog med oss barn hit och dit varenda år som barn och det var inte enbart roligt. Jag minns det som gå, gå och gå, titta på trista saker, gå lite till... och rödflammigt bränt skinn! Därför besparar jag mina barn från solsemestrar ;) Hur som helst så varade väl passen i tio år eller något sånt förr, jag minns inte så noga.
 
Vi stannade till vid köpcentrat efter passupphämtningen och köpte en reseguide samt krängde varsin vaniljsnäckus gigantus som effektivt tog kål på dagens goda föresatser att hålla en sund kost.
 

Jag ser fram emot att få åka till London och den här gången är sonen lite äldre. Vi hann nog flyga fram och tillbaka 4-5 gånger under hans första levnadsår men han minns ju inget av det. Den här gången kommer vi som turister och vi kommer förmodligen att åka runt på alla de där sevärdheterna som jag en gång suckade åt.
 
Paketet från Me&I kom idag. Jag var hos en kompis på klädparty för ett par veckor sedan och hade egentligen tänkt köpa en klänning till mig själv, men i stället föll jag för de knallrosa plaggen så mina små får stå ut med att bära kläder med fluffiga små katter i år.
Tvååringen ville prova sitt set direkt men hon var inte precis villig att ställa upp på fotografering.
 
 
Barnen hade önskat sig kycklingsallad till middag idag och eftersom jag inte hade gjort veckomenyn ännu så fanns det utrymme för önskemål. Jag brukar alltid säga att det inte finns NÅGONTING förutom pannkakor som alla barnen tycker om och att grädda pannkakor till 9 pers tar så lång tid att jag sällan gör det när alla är hemma och ska äta samtidigt. Men nu verkar det faktiskt som att det finns en sak till som alla gillar :-)
 
Det är ju lätt att byta ut det ena och det andra, får se vilka variationer barnen kan gå med på. Tonfisk, quinoa, räkor...
 
 
 

 
 
 

Dagens bästa och sämsta

Bäst:
Sonen som inte gillar vatten har äntligen gått med på att vattenträna. Vi har hittat en simhall som har specialbassäng med extravarmt vatten och ställbar botten. Idag - på första besöket - så doppade han huvudet! Trots andra barn i bassängen! Efter alla gånger vi har varit iväg och han inte har gått ner i vattnet, eller haft vatten upp till midjan och varit skräckslagen... Han tyckte dagen var rolig och ser fram emot att göra om det nästa vecka.
 
Fyraåringen kom med en teckning som jag gillar. Han har ritat sin mamma och pappa <3 Rätt likt!
 
 
Sämst:
En lagning på framtanden håller på att lossna. Jag kan rucka på den med tungan och det betyder att jag får lov att ringa tandläkaren direkt i morgon bitti. Jag vill inte gärna få en glugg - kosta vad det kosta vill (och det kommer det garanterat att göra!). Samma lagning har ramlat ut flera gånger tidigare, för ett par år sedan tre gånger på två veckor. Det kanske inte är meningen att jag ska ha ett överkomligt leende.

Alla hjärtans dag & Helg igen

Tiden bara flyger iväg. Jag tycker det är helg mest hela tiden!
  
Igår hälsade jag på en god vän och pratade bort några timmar. Välbehövligt för oss båda tror jag, det är mycket som händer i våra liv och ibland kan man behöva öppna ventilen lite. Det var så trevligt och timmarna bara rann bort, jag höll på att glömma att jag lovat barnen att baka hjärtformad kaka. Man kan inte äta tårta var och varannan vecka men en sockerkaka med extragott ovanpå kunde jag ju gå med på.
 
Rosa creme cheese-frosting ska det vara!

Så var det plötsligt helg igen! Våra pass är färdiga och jag och sonen pratade om att hämta ut dem efter skolan på måndag men så kom jag på att det är sportlov nu. Jag frågade barnen vad de vill hitta på nästa vecka när alla är lediga men de hade INGA förslag. Då får jag väl välja själv då :-) Åka och bada är ju alltid kul och nu när det har blivit mildväder kan vi alltid gå i skogen lite.
 
I eftermiddags tog jag med tre barn på bio.
 

Vi såg Disneys nya film Frost och den är helt klart min favorit bland barnfilmerna. Stor skillnad mot häromveckan då jag såg Bamse och tjuvstaden med fyraåringen, då slumrade jag till då och då i biostolen.
Det var tur att de hade slängt in en skojig snögubbe i filmen så det inte bara var drama, jag vågar ju knappt erkänna det men jag var nära att böla en stund när barn for illa och föräldrar dog...
Musiken var stundom fantastisk och det var nästan samma känsla som när jag sprang på musikaler förr. Helt klart en film som man kan uppskatta som vuxen också. Fast nu är ju jag riktigt barnsligt förtjust i välgjorda Pixarfilmer med pampigt soundtrack :-)
 
Nybadad tvååring med gosedraken Emma (i matchande nattlinne). Klart man delar med sig av lördagsgodiset. Drakar älskar väl russin!
 
Nu är det återigen melodifestival på agendan och barn nr 3 har valt ostbollar som tilltugg.
 

Boktips: Hur barnen tog makten

Den här boken läste jag i vintras och jag kan varmt rekommendera den!
Det går ju trender i barnuppfostran precis som med allt annat. Just nu snackas det mycket om anknytningsteorin (jag läste fö nyligen om föräldrar som anser att barnen blir förstörda för livet om man inte samsover upp i skolåldern) och Jesper Juul sågs som en stor guru ett tag. Anna Wahlgren har också varit vår tids stora ideal, åtminstone tills hennes dotter gick ut med sin version av det hela.
Lite sunt förnuft kommer man långt med och har man viss kunskap om hur barns hjärnor utvecklas också så är det ännu bättre.
 
Ingen har väl missat att dagens unga generation faktiskt ÄR ouppfostrad och vart det leder har vi nog bara sett början av. Det får inte finnas auktoriteter, allra minst inom skolan och ingen vågar längre säga emot barn, vare sina egna eller andras, av rädsla för att göra något som kan vara kränkande. Ett barn som får en tillsägelse inför klasskamraterna (ve och fasa) passar självklart på att känna sig kränkt och det är inte svårt att gissa vems sida föräldrarna står på. Uttrycket "ta ingen skit" ses som ett bra motto i alla lägen. Barn som skriker högt och tar för sig i grupperna ses som framåt och något att sträva efter medan de som är mer avvaktande och tänker till innan de öppnar munnen ses som onormalt blyga och närapå socialt handikappade.
 
Vi föräldrar ska inte vara "kompisar", vi ska inte släppa barnen vind för våg för att "begå sina egna misstag" om de så skadar andra (och ursäkta det med att de är självständiga) och vi ska framför allt inte vara rädda för att säga ifrån och visa vad som är rätt och fel. Våra barn ska ju inte bara växa upp lyckliga och leva för att förverkliga sig själva, de ska faktiskt fungera i vårt samhälle också!
 
Ska du bara läsa en enda bok i år så se till att det blir Hur barnen tog makten.
 
 
 Hur barnen tog makten - David Eberhard
 
Recension från Adlibris.se:
En debatterande och underhållande bok om curlingpappor, tigermammor och om hur barnen blev kungar i vårt Bolibompaland.
I dagens samhälle har ordet uppfostran nästan kommit att bli ett skällsord. Barnen ska inte indoktrineras, utan man ska möta barnen på barnens villkor. Experter av olika slag påtalar för oss hur vi ska göra för att ta hand om våra barn. Det gemensamma för dessa experter är att de varnar för allt möjligt. Eller att de har ideologiskt präglade uppfattningar om vad som är rätt och fel förklädda till vetenskaplig argumentation. Men vad vet vi egentligen om hur vi ska uppfostra barnen? Ganska lite, och bristen på överensstämmelse mellan varningar och fakta är snarare regel än undantag.
Hur barnen tog makten handlar om hur vi kommit att uppfostra barn. Om man ens får göra det. Hur kunde vi hamna i en situation där ordet uppfostran nästan blivit ett skällsord?
Samtidigt som vi inte får säga emot barnen så varnar vi dem för allt. Den överbeskyddande föräldern har kommit att bli idealet. Inte konstigt eftersom experter berättar för oss hur sköra barnen är. Vi får veta hur man ska göra för att de inte ska ta skada. Vad man ska skydda dem från och vad man inte får säga. Detta stundtals in i minsta detalj så att det nästan är omöjligt för dagens föräldrar att göra rätt.
Barn är tåliga varelser. De är gjorda för att överleva vedermödor som vida överstiger dem som de kommer att bli utsatta för i dagens samhälle. Så ta det lugnt. Genom att ignorera de flesta så kallade experter blir ni förmodligen både lugnare och tryggare föräldrar. Och barnen kommer att klara sig alldeles utmärkt utan samhällets pekpinnar till föräldrarna. Exakt hur man väljer att uppfostra sina barn är sannolikt mindre viktigt. Men genom att följa en del råd om vad man faktiskt vet kan barnuppfostring bli mycket mindre ångestfyllt för föräldrarna.

Lite ner och lite upp

Morgonens planer blev inställda och i stället var jag hemma med en sjukling. Tioåringen har problem med sina öron igen, sist lyckades han ta sig igenom en förkylning utan spräckta trumhinnor så vi hoppas på att han kan göra om den bedriften. Lite ledsen var han för att han missade skridsko-utflykten med klassen idag men vi får ta oss till en ishall på sportlovet i stället.
Det blev ändring senare i veckans planering också då en vän messade om att bebisen de väntade inte längre lever. Ett oerhört jobbigt besked för dem, jag kan ana hur dåligt hela familjen mår just nu. Been there, done that, världen rasar samman.
 
Öppna förskolan med de fem yngsta på eftermiddagen, jag trodde jag skulle få dricka kaffe och prata med jämnåriga men barnen ville pyssla :-) Vi doppade garn i lim och snurrade det runt ballonger och förhoppningsvis så kan vi hämta upp våra stelnade garnbollar nästa vecka.
En kommunanställd på plats hade just blivit mailad "ett roligt videoklipp" som hon gärna ville visa mig och några andra vuxna. Hade jag vetat om vad hon skulle visa på mobilen så hade jag bett min nioåring och sexåring att göra något annat en stund - men nu vet de i alla fall hur det kan tänkas se ut när en man onanerar under sådant där skynke man har på sig hos frisören...  :/
 
Dottern gjorde lite hjärtepyssel inför Alla Hjärtans dag.
 
 
Maken lånade en ny bok åt mig på biblioteket när han ändå var där. Jag ska tydligen läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Kan bli bra.
Om ni har något boktips åt mig så säg till. Jag läser mycket och gärna!
 
Fjäril-och-motorcykelpaj. Mycket godare än vanlig köttfärspaj!
 
När äldsten kom hem från tennisträningen så såg vi tre avsnitt av Prison Break. Det är tur att han börjar sent i morgon, men jag har ändå lite dåligt samvete för att han fått vara uppe längre än vanligt.
 
Förresten, jag har faktiskt en bra nyhet att förmedla idag. Jag har hittat julklappen som jag blev av med innan jul! Den som jag hade lagt på ett bra ställe och sedan hade hela familjen till att leta efter. Jag flyttade lite på en låda i köket (som jag självklart både flyttat på och tömt på sitt innehåll flera gånger förut) och så bara låg den där.
Nu har jag lagt över den i ett kuvert, skrivit stort och tydligt Mormors julklapp 2014 på det och lagt ner det i lådan för gå-bort-presenter. Kanske mormor får presenten redan till sin födelsedag i höst. Det kan omöjligt misslyckas!
Det här gör att just nu, i det här ögonblicket, är INGENTING försvunnet! Inga bankdosor, ingen gps (som jag var av med i två veckor och sedan hittade i min handväska), inte bokcirkelboken (som hamnade i ett lönnfack i bäddsoffan där den var osynlig i ett antal dagar medan vi vände upp och ner på huset), inga bilnycklar eller läxböcker eller bibliotekkort.
Rackarns, jag hann glädjas över det in minst en minut innan jag kom på att ena sonen fortfarande är av med mobiltelefonen han tillfälligt lånade av sin pappa. Fast den har varit borta i ett år nu så den lär vi aldrig få se igen. Det räknas nog inte ens.

En regnig tisdag

Jag har sovit dåligt ett tag nu och i morse var det inte roligt att släpa sig upp när klockan ringde.
När alla hade ätit frukost, fått på sig kläder och borstat tänderna så gick jag och la mig en stund igen. Vi är ju två vuxna här på mornarna så det är fullt möjligt hinna sova en stund innan barnen ska till skolan, men det är inte ofta jag utnyttjar den möjligheten. Om man lägger sig igen så är det så lätt att man blir kvar i pyjamasen tills långt in på förmiddagen och så blir det inget gjort alls. Jag klättrar på väggarna om jag måste sitta inne hela dagarna och barnen behöver komma ut lite. Det finns ju gränser för hur mycket spel man kan spela och pyssel man kan pyssla - dessutom så finns det alldeles för mycket tvätt och disk som ropar på mig när vi är hemma. När vi inte är på öppna förskolan så tar jag med barnen ut i skogen, till lekplatsen, fika hos mormor, utflykt till köpcentrat etc. Idag hade skolbarnen kort skoldag så vi höll oss i byn. Utflyktsryggsäcken packades med sockerkaka, saft och termos och så tog jag med mig ettåringen och fyraåringen till lekplatsen. Vädret var inte det roligaste och regnet hängde i luften redan när vi kommit halvvägs dit. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder heter det ju... Vi var ordentligt klädda men så himla roligt är det ändå inte att sitta på en träbänk i duggregn. Jag var glad att jag hade något varmt att dricka.
 
 
Barnen bekymrar sig sällan om vädret och det var ju för deras skull vi var där. Det går ju så mycket lättare att göra sandkakor när sanden är blöt :-)
 

När regnet ökade på fick även barnen nog och vi kunde gå hem till värmen igen.
 
När äldsten kom från skolan så fick han finna sig i att släpas runt på ärenden idag med. Ett VISA-kort blev beställt och måtte han ha ärvt mitt ekonomiska sinne :-)
 
Jag fick hem min efterlängtade vattentäta mp3-spelare idag! Jag simmar en kväll i veckan och även om jag tycker att det är både rofyllt och härligt på alla sätt och vis så kan det kännas lite enformigt efter de första 50-60 längderna. Nu kan jag i stället lyssna på musik medan jag simmar fram och tillbaka. Eller man kanske skulle prova en ljudbok? Jag slängde in drygt 100 låtar på den innan jag åkte och det fanns visst plats för en sisådär 400 till.
 
Modellen heter mobiBLU W10
Jag har tittat efter en mp3-spelare för vattensport ett bra tag och normalt så ligger de på 400-700 kr. Den jag fick hem idag har jag gett under hundralappen för på Tradera, sprillans ny. Nu har den inte radio men det tyckte jag kunde kvitta för min del - den fungerar helt perfekt och mina 2 km kändes inte fullt så sega ens på slutet. Periodvis så var det bara några få personer i bassängen och då kunde jag simma ryggsim. Nästan magiskt att glida fram i vattnet och inte höra något annat än en fin låt!
En titt på klockan visade att jag simmade snabbare än vanligt idag, förmodligen för att man automatiskt försöker simma i takt till den snabba musiken :-) Det känns i kroppen nu så jag hoppas att jag inte får sota för det i morgon.
 
I morgon ser jag nu att jag har saker bokade, bla en fikaträff som jag ser fram emot :-D

Äntligen måndag?!

Vi kickstartade den här veckan med att plocka ut frukostflingor ur näsan på tvååringen. Tänk att man kan inhalera puffat ris på det viset ;) Det krävdes både pincett och snorsug innan näsborrarna var återställda. Detta barn!!
 
Av olika anledningar så har jag efter 8½ år slutat att gå till Kyrkis med mina barn. Det är frustrerande och orättvist på alla sätt och vis men vår kyrkistid är över, åtminstone känns det så i dagsläget när det fortfarande gör ont i hjärtat när jag tänker på de som farit illa där det senaste året.
I morse mötte vi upp med en pappa + son på öppna förskolan i grannbyn. Ett glatt återseende för våra fyraåringar som saknat varandra efter en period utan lektillfällen! De tog vid där de slutade och vi vuxna har en ny plats för kaffesnack. Det känns helt ok.
 
Jag och maken mötte varandra i dörren hemma och bilnycklarna bytte hand. Han pluggar språk nu ett tag och det kan bli spännande. Jag tänkte åka lite snålskjuts och lära mig lite jag också.
Han kom hem igen samtidigt som barnen slutade sin skoldag och då tog jag med mig en styck tonåring till frisören. Idag skulle vi ordna med hans passansökan och han hade bett om att få klippa sig innan. Med tanke på hur bra/mindre bra jag är på att klippa frisyrer så kändes det säkrast att lägga ut några hundralappar på de som kan göra jobbet ordentligt. Medan jag gick igenom lite mail på mobilen så bad han frisören om att få bli kortklippt igen! För några år sedan hade han långt hår, en bit ner på ryggen. Efter det klipptes det kort men luggen behöll han... lite syntlugg sådär nedanför hakan :/
 
Jag hade nästan glömt hur hans ansikte såg ut och det var med stor glädje jag fick se dem klippa fram en snygg yngling.
 
Men jag förstår inte riktigt hur jag som är så ung kan ha ett så stort barn? Nog för att jag är 25+ men ändå.
 
På vägen till polishuset för att göra passansökan så slog det mig att jag också behöver ett nytt pass!
Jag är utbildad till reseledare och flygvärdinna och för en hel massa år sedan så blev jag så less på att flacka runt till olika länder att jag inte ens roat mig med tanken på utlandsresor. Det var MÅNGA år sedan nu som jag besökte ett land där man behöver visa pass.
Det var ju bara att ansöka om ett pass åt mig med då. Nu var det ju inte jag som var nyfriserad - faktum var att jag inte hade vare sig hårborste eller smink att ta till. Varför föll det mig inte in att jag kunde göra min ansökan en annan dag? En dag när jag inte hade stressat runt, missat att äta lunch, suttit i 45min i polishusets vänthall där jag snudd på somnade till?!! Sonen blev jättesnygg på sitt passfoto och jag noterade i förbifarten att om bara några få centimeter till så växer han om mig.
Jag däremot blev så sunkig på fotot att både jag och sonen brast ut i gapskratt. Den stressade kvinnan som assisterade tog om fotot och det blev om möjligt ännu värre. Jag försökte mig på att protestera men hon sa Äh, det där blir bra. Så var det med den saken! Utan någon överdriven självkritik så kan jag säga att jag aldrig sett så gammal ut på bild förut. Håret var både ...tja, yvigt och stripigt på en gång och de mörka påsarna under ögonen har aldrig varit så tunga. Ack, var fanns väl mineralsminket när man så väl behövde det! Jag kommer att gråta när jag tvingas visa upp det där passet :(
 
Det verkar åtminstone som att det är jag som får äran att ge mig ut och resa med sonen (han fick ju en valfri utlandsresa ihop men en förälder i födelsedagspresent) och trots passfotot så ser jag väldigt mycket fram emot det. Vi har börjat prata om vad vi ska göra, var vi ska bo etc. Någon som har några London-tips? Det kan ju ha hänt lite där sedan jag flyttade tillbaka till Sverige menar jag. Vad är smartast när det gäller bokning av resan; paketresa, sista-minuten eller flygbiljett för sig och hotell för sig? Jag har fått några tips men tar gärna emot fler.
 

 

En fin dag

Söndagen blev en fikadag i mycket efterlängtat sällskap!! Goda vänner, ett kärt återseende och mycket välbehövligt prat.
Känslomässigt slut efteråt och längtar redan till nästa gång.
Kommande vecka innehåller mycket roligt och flera inbokade fikor med vänner och bekanta. I morgon måndag möter vi upp en familj som saknat våra barn sedan vi bytte från kyrkis till kommunal öppen förskola och det ska bli trevligt med kaffe och lek i nygammalt sällskap.

Slutsats

Efter den här dagen har jag kommit fram till följande:
Så ofta som vi firar födelsedagar i det här huset så behöver jag inte bara nå min målvikt - jag behöver också en tårtmarginal!

Helg

Igår ösregnade det mer eller mindre hela dagen. Milt, men tråkväder! Jag och de tre små fick sysselsätta oss inne under förmiddagen och så fick jag lite hjälp av mormor att hämta upp barn från skolan så vi slapp att ge oss ut på regnpromenad.
 

Jag drog ihop en trolldeg men hittade inte mitt recept så jag improviserade och det blev inte helt bra. (Har för mig att jag har lagt ut receptet på bloggen någon gång så jag får leta upp det igen. Jo minsann, HÄR fanns det!)
Barnen tyckte det var kul ändå men det var inte lönt att spara degklumpen så då passade vi på att göra en gipsavgjutning av fyraåringens hand.
 

Vi gjorde några försök på Kyrkis för ett tag sedan men varje gång jag skulle ta loss gipset ur formen så gick det sönder. Men nu blev det bra! Jag invigde mina nya pralinformar med gipset som blev över så nu har barnen fina gipshjärtan att måla som Alla Hjärtans Dag-pyssel.
 
 
Sedan tidigare hade jag tvååringens hand och ettåringens fot.

Nu när jag har dem klara.... Vad ska jag göra med dem?
Funderar på att köpa en lite djupare tavelram på IKEA och göra någon tavla av dem. Risken finns att de blir liggandes i något skåp om jag inte ordnar det snart.
 
Idag hade vi inte regn utan strålande sol... voilà VÅR! Åtminstone kändes det så med +7 grader, sol och fågelkvitter.
 
 
Barnen har lekt i trädgården en stor del av dagen och då passade jag på att göra min del av veckostädningen för i morgon tänkte jag iväg och roa mig med goda vänner när de andra dammtorkar sina rum, dammsuger och städar toaletter :-)
 
Eftersom alla i familjen är friska igen så ställde vi till med tårtkalas.
Lite småkakor fick det bli och så gjorde jag en Nillans kaka (braspannekaka, toppen till många!).
 
 
Äldsten har väntat så på sin födelsedagstårta och han hade noggranna instruktioner på hur den skulle se ut. Jag var glad över att slippa spritsa och då kunde man också göra hela dekoreringen klar i förväg utan att riskera att det skulle kladda ihop helt.
 
 
Det går knappt att misslyckas med den dekoreringen.
Fyllningen blev lättvispad grädde med krossade chokladkex samt marsánsås enligt sonens önskemål. Lite väl mesig i smaken så det hade nog varit bättre med en chokladfyllning. Söt var den så det räckte i alla fall och det krävdes rätt starkt kaffe till. En halv tårta blev över och det måste vara rekord. Gott men mäktigt!
 
 
Nu är klockan 20, en lördagskväll i februari - det betyder Melodifestival i det här huset. Barnen (de 6 äldsta) har blivit tilldelade en lördag var att välja Mello-mys och idag har tioåringen valt naturgodis. Bäst att jag går och fördelar bananchips, rostad majs, yoghurtmandlar och annat i deras småskålar.
 
 
 
 

Trolldeg med 3

 
 

Skoluppgift

Eleverna i sonens lågstadieklass hade idag fått välja varsin bok att läsa i och sedan skriva ner vad de kom ihåg. Det tyckte min son var jobbigt för det tog ju så mycket tid och han blev inte klar lika snabbt som de andra. Vad kommer du ihåg av boken då? undrade jag.
- Ska jag berätta för dig?
- Ok
....varpå han berättar - helt ur minnet! - ORDAGRANT de första sidorna ur boken innan jag tyckte att det kunde räcka. Han hade valt en faktabok om paleontologi, ett ämne som han tyckte var intressant. Ja just det, vi har ju en grabb med AS :)

Ändrade planer

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Förmiddagens planer byttes mot ett besök på Ikea för mig och fyraåringen. De har fått så otroligt mycket nya fina saker på barnavdelningen! Jag misstänker att dottern skulle vilja ha åtminstone allt det här:
 
 
 bilder från ikea.se
 
Idag fikade vi mest och så köpte vi hem en lektunnel till småtjejerna. Den var väldigt uppskattad av flera av barnen och tom minstingen tar sig igenom utan att kunna krypa :-)
 

Nu ikväll så har några av barnen gjort "sinnesflaskor". Ungefär som budgetalternativ till lavalampa, utan lampan :) På öppna förskolan så har de sådana till småbarnen men det finns ju de som tycker att det är rofyllt att sitta och skaka på en sådan flaska medan man funderar över livet, så varför inte.
En liten pet-flaska med vatten och paljetter/glitter/foliebitar/hushållsfärg eller vad man nu vill ha i. Jättetjusigt när man skakar på dem i alla fall.
 

Korkarna är hårt åtdragna med superlim och så tejp runt för jag vill inte gärna ha ut blandningen i huset.
 
När skolbarnen hade gått och lagt sig så var minstingen försvunnen. Någon hade minsann kidnappat henne för lite kvällsmys och hon är inte den som tackar nej till bus med syskonen.
 
Godingar!
 
Vår tv ger oss ibland förvarningar om att den har lust att ge upp och dö inom en ganska snar framtid. Ibland så blir bilden blå när man sätter igång den och vi kallar det för Smurf-tv. Då får man byta kanal och tillbaka igen så rättar det till sig men ibland så låter barnen det vara blått.
Jag är mer än trött just nu och innan jag satte mig vid datorn så satt jag och tittade på tv i flera minuter utan att byta bort färgen. Det finns en viss charm i det :-D
 
2½ män på Smurf-tv
 
Det är helt klart dags att gå och lägga sig...
 

På önskelistan

Nu är det ju långt tills jag fyller jämnt så jag måste kanske köpa dem själv, men ändå ;)
 
Skålar: Pussande och Flinande, Tjurande och Nöjd  Bluebox.se
 
Jag har nyligen gett bort alla våra skålar från Arabia för att de var omöjliga att stapla och det retade mig varje gång jag öppnade köksskåpet. Men de här borde man kunna ställa i varandra, de är tillräckligt stadiga även för de yngre barnen och de rymmer lagom mycket (2 dl) för en liten portion havregröt/fil etc
Tyvärr kostar de 229 kr/ 2 st och det är kanske lite i överkant när man behöver många och i ett hem där det är visst svinn på porslinet.
 
Det är inte lätt att hitta skålar - skållrik heter det tydligen om det är ett mellanting mellan djup tallrik och en skål, enl min mamma - som uppfyller de kriterier jag har. Ikeas är för stora och de jag har sett på andra ställen är för smala nertill så de tippar för lätt.
Under tiden används minstingarnas melaminskålar med Disneymotiv.

Pyntat hus

En bekant tipsade mig om ett hus som är till salu. Förvisso i ett område där vi tittat på bostad för länge sedan, men kanske inte aktuellt just nu.
Vid första anblicken såg det fint ut, färger som jag gillar... men sen, OMG! Pyntat till gränsen för hysteri :-)
Less is more är nog inget uttryck de har hört talas om.
 
Se alla bilder HÄR
 
Kan man leva där?
Sitter det på allvar en skyltdocka och dricker té i vardagsrummet?
Det måste ju vara stylat inför försäljningen. Men varför?!
 

Åt rätt håll

Det går åt rätt håll på hälsofronten. Den enda som inte känner sig helt återställd nu är maken men även han kan äta som vanligt igen.
Sakta men säkert återtar vi de saknade vardagsrutinerna. Än så länge utomhus och inte bland folk, men snart så är vi förhoppningsvis tillbaka på banan.
Vi var ute en stor del av förmiddagen och hade lite mellanmål med oss. Skönt väder ute!
 
 
Tvååringen har kommit på det här med att ta sig upp och åka nerför rutschkanan, utan att hålla mamma i handen (och utan att springa planlöst och kasta sig ut). Vilken glädje att klara det helt själv! Hon kiknade av skratt och skuttade iväg för att genast göra om det femtio gånger på raken minst. Som förälder var det härligt att se henne bemästra det - helt i klass med när syskonen knäckt koden för den svårare matten, lärt sig simma och alla andra gånger ens barn har vunnit en ny kunskap.
 
Eftersom det har blivit lite si och så med mathandlingen senaste veckan så drog jag iväg och storhandlade rejält på eftermiddagen. Två barn hade jag med mig som assistenter - jag vet inte om det gör det så mycket enklare eller snabbare men barnen tycker det är så himla kul att åka till Maxi och handla :)
När man kommer hem, var man än har varit, så kommer tvååringen springandes till dörren för att ge en välkomstkram. Omedelbart efter det så börjar hon packa upp kassarna. Det är ju jätteroligt att bära saker till köket och har man tur finns det något man kan provsmaka/bita i, tex en kålrot, paprika eller knäckebrödsförpackning. Idag valde hon det som låg överst i närmaste kasse så medan jag tog av mig skorna så öppnade hon ett äggpaket... provbet i ett ägg och krossade det sedan. I hallen! Ni kan ju föreställa er hur det ser ut i hallen när man är 9 pers i hushållet och så den här årstiden dessutom. Krossade ägg vill man inte ha bland vantar, täckbyxor och skolväskor på avvägar! Sen så är hon ju lite känslig för ägg dessutom, hon klarar ägg i maten men att slicka på ett rått ägg är lite att utmana ödet. Tvätt och medicin så gick det bra ändå.
 
Veckomeny
 
I morgon har vi lite saker planerade på stan när de stora är i skolan och det verkar ju som att det ska gå att genomföra. Barnvakt är ordnad och om allt går väl så lunchar vi borta helt utan barn. Hade varit ännu trevligare om anledningen hade varit roligare men man kan inte få allt.
 
 

Ute

Det har varit fint väder ute idag och jag och maken har turats om att vara ute i trädgården med barnen. Snön började smälta bort ganska ordentligt och ett tag kändes det nästan som vår i luften. Vi funderade på att ta ut några solstolar :-)
På eftermiddagen tog jag med några barn på långpromenad som variation till sjukstugan hemma. Det var välbehövligt med frisk luft för oss alla, det har ju blivit väldigt mycket innetid senaste dagarna.
 
 
Dottern som hade sett fram emot att få åka skridskor med klassen i morgon fick veta att det är inställt eftersom isen de skulle åka på smält under dagen. Det var ju lite trist förstås men i övrigt så gillar jag plusgraderna. Jag hoppas att det håller i sig lite så man får känna att det faktiskt kan tänkas komma en vår i år också.

Det värsta illamåendet är över *peppar peppar*. Inte så att man är sugen på en jättemiddag precis, men det går att få i sig mat.
Jag räknar timmarna som vi har klarat oss utan några kräkningar i huset. Vaknar jag utvilad i morgon så har vi klarat ett dygn (för första gången på en vecka). Det här måste ju ta slut någon gång.
 
 

I swear - Miniorerna

 
En fin låt i ny version (från Dumma Mig 2). Barnen har fasligt roligt åt den här och sjunger med som de gör i den svenska versionen; Kaa-al-song.
I swear med All 4 one kommer aldrig att bli densamma igen.
 

Sjukstugan fortsätter

Maken insjuknade igår kväll och ettåringen körde en ny omgång kräkningar.
Jag börjar tröttna på det här nu :(
Det får bli en filmdag det här.

En annan sorts födelsedagsfirande

Idag var det äldstens tur att fylla år, hela 14 år blir gossen!
Jag hade ställt klockan på ringning 07.15 för att han inte skulle hinna gå upp (våra barn gör inte så mycket skillnad på vardag och helg) och så väckte vi syskonen och de valde paket att bära in. Jag låtsades inte om att jag kände mig lite illamående när jag steg upp men jag gick snabbt tillbaka till sängen när paketen blivit öppnade.
 
 
Ju större barnen blir ju färre blir paketen, men också dyrare. Ett nytt tennisrack var välbehövligt (och nåde honom om jag ser honom stå på det igen i tennishallen!) men i år fick han också något som han önskat sig länge och som vi nu har möjlighet att ge honom. En resa med valfri förälder, vart är inte bestämt än - jag röstar på att han tar med sin mamma till England och maken hoppas på att han tar med honom till Spanien... Vi får se, det blir ingen resa förrän senare i vår och vi kan ju börja med att beställa ett nytt pass.
 
Jag satt och tittade på gamla bilder i datorn men hittade inget där han var riktigt liten. Det förklaras förstås med att vi inte hade någon digitalkamera på den tiden, vår första fick vi i bröllopspresent 2002. Ett avfotograferat studiofoto kunde jag iaf hitta och här är han 1½ år:
 
Blond var han på den tiden. Roligt att se att jag och maken typ inte har åldrats alls på de här åren ;)
 
Nu är han tonåring och ska bli vuxen om bara några få år. Vi har samma storlek i kläder och skor nu så det dröjer inte länge förrän han växer om mig. Älskade fina stora killen <3
 
Här på djurparksskötarlägret 2013 (där han sen blev illa biten av en lemur).
 
Eftersom jag mådde dåligt och tvååringen kräktes igen i natt så vågade sig inga gäster hit, jag förstår dem och tycker att det var ett klokt beslut. Sonen valde då att ha sin födelsedagstårta någon annan dag när han kan bjuda hit de han vill.
Det här blev ju en lite annorlunda födelsedag - en mamma som har varit sängliggandes och ingen tårta. Vi hade planerat att gå på bio idag hela familjen men det insåg jag ju redan för några dagar sedan att det inte skulle kunna bli av. Kan inte hela familjen vara med så får det vara, födelsedagsbarnet bestämmer på sin dag. Maken kastade sig in en vild Nerf-omgång med barn som skrek av skratt och bara det gjorde nog den här dagen lyckad ändå. Lyxflingor (skräpflingor kallar jag dem) och påläggschoklad blev det till frukost som önskat och nu ikväll så ställde jag mig och lagade hans favoriträtt Lax i apelsinsås.

I morgon är en ny dag, med nya möjligheter.

Illa

Jag mår illa.
Nåja, det var väl min tur nu.

Lördagskväll

Barnen har varit kräkfria sedan igår och jag och maken har inte trillat dit än. Inte värt att ropa hej ännu men vi har åtminstone en välbehövlig paus just nu.
Fyraåringen som blev utan namnsdagsfikat igår ville absolut ha semlor idag. Lite vanskligt, semlor är kanske inte det bästa att trycka i sig dagen efter man har vänt ut och in på magen. Men, men - jag gjorde semlor till oss.
 
Vi har barn som inte gillar grädde, som inte äter mandelmassekrämen, som inte äter vetebullar... Det är olika varje gång så man kan inte ens gissa sig till hur mycket som går åt. Men jag är inte den som klagar över att barnen byter semlan mot en extra frukthalva. Fyraåringen åt f.ö. locket på sin semla och lämnade resten...
 
Jag har fått lov att visa bild på makens tatuering. Det här är bara en liten del av den men det är den delen som jag gillar bäst :-)
 
Draken & Tigrinnan som vakar över sina 7
 
Nu är den bara halvfärdig, det är bara konturerna som gjorts så här långt. Skuggningar och färg kommer nästa omgång. Jag som i alla år har varit rätt negativ till att han skulle öka på sin befintliga tatuering är helt ok med den här. Tanken var fin!
 
Dags att bänka sig inför årets första deltävling i Melodifestivalen då. Har ingen aning om vilka deltagarna är, eller jo förresten, Yohio vet jag ju - barnen tippar på honom som vinnare och särskilt dottern ser fram emot hans framförande.

Inför Melodifestivalen ikväll

I år tänkte jag för första gången på jag vet inte hur många år inte göra några röstningsformulär till Melodifestivalen. Bara så ni vet :-)
Men det är fritt att leta på föregående års formulär och ändra bilderna själv om det känns angeläget. Jag kommer att få skit av barnen för att jag hoppar över det, men de överlever säkert.

RSS 2.0