Lucia

Som varje år så åt vi mysfrukost tillsammans framför tvn med SVTs Lucia. Jag hade gärna tagit en sovmorgon men det gick inte för sig utan barnen propsade på att jag skulle väcka dem strax före 07.
Same procedure as last year - same procedure as every year!
Även de större barnen hoppade ur sina sängar i ottan och så gick vi loss på en frukostbuffé där även lussekatter, pepparkakor och årets första knäck ingick.
 
Min mobil behöver mycket ljus för fotografering, det var inte fullt så mörkt som det ser ut.
 
 
Barnen konstaterade att vi har ett rätt stort kök och det kan nog stämma. Åtminstone blir det väldigt mycket golvyta när man burit ut ett köksbord med 12 platser därifrån. Nästan som ett dansgolv tyckte tioåringen!
Vi hängde upp en discokula i kökslampan och sedan hade barnen disco där i köket, följt av lite ballongfotboll i det röd-grön-blå blinkande skenet.
Sedan fick vi återgå till ordningen och medan barnen klädde på sig och letade på sina tandborstar en efter en så fick jag hjälp att ställa tillbaka köksbordet i rätt rum.
 
De två äldsta ville kolla in julshoppingen på köpcentrat och tog bussen dit tillsammans. Det är inte ofta de två gör något ihop numera så jag hade inget emot att sticka åt dem en hundring till fika. Vi andra tog en slappardag inne med lite film, airhockeyturneringar och pusslande. Jag drog igenom veckans dammtorkning när jag hade en stund över. Efter mellanmålet var det dags för sjuåringen att göra sig i ordning inför kvällens luciatåg i kyrkan. Ungefär då var det en ung man här som fick slut på kontroll och ett tag trodde jag att jag skulle få stanna hemma. Det löste sig i slutänden och jag, Lilleman och vår tärna kom iväg tillsammans med morfar medan mormor var hemma och passade övriga.
 
 
Luciatåget var fint och en del sånger är så vackra att man får tårar i ögonen när de sjungs av en barnkör. Andra sånger lockade nästan fram tårarna av helt andra orsaker men det låtsas vi inte om. Efteråt bjöds det på lussekatter och glögg och dottern fick en jättefin julklapp av församlingen för att hon var med i luciatåget.
 
Jag hade lovat barnen filmkväll men uppkopplingen krånglade lite så det blev inget av med det. Jag är tyvärr ganska oteknisk av mig så när det inte fungerar som det ska så står jag ganska rådlös.
 
Idag har vi haft städdag som alla söndagar, dottern ville möblera om lite och den scen vi byggde åt henne för länge sedan har nu fått flytta ut i lekrummet.
Bilden nedan är från hennes födelsedag det året och jag ser nu att hon fortfarande delade rum med lillebror då så hon måste ha fyllt 6 år för hon flyttade ut därifrån några månader senare.
 

Scenen har varit väl värd arbetsinsatsen med att klä lastpallen med heltäckningsmatta och sy draperiet som hänger bakom.
Idag har femåringen stått på scenen och spelat elgitarr så den får nog nytt liv i lekrummet.
 
Jag har fått plocka ner mina glaskulor från julgranen idag. Pyntet som är gjort av glas har bara fått hänga i den gröna "vuxengranen" i vardagsrummet, så högt att man inte ska kunna nå det och väl fastsatt så att det inte kan glida av grenarna med mindre än lite våld. Det hjälpte tydligen inte när man har driftiga barn och vår tvååringen är ju rätt... framåt. Med lite klättrande i bokhyllan kunde hon tydligen slita av en glasmuffins och den gav hon till lillasyster - som förstås valde att försöka äta av den!! :-(
Eftersom själva upphängningen hängde kvar i granen så blev det en vass kant på den där muffinsen och det blev ett litet sår i tandköttet. Tala om att man blir rädd! Inte nog med att jag omedelbart konfiskerade muffinsen från ettåringen, jag undersökte hennes mun noga trots protester. Det ser inte ut att fattas någon glasskärva/splitter och det är bara att hoppas på att jag har rätt i att hon inte svalt något. Hu! Som ni förstår så packades allt glas ner i en låda direkt och där kan det stanna tills barnen blivit större. Det har fungerat i alla år tidigare men så har vi heller inte haft barn som klättrar i bokhyllorna förr.
 
Det får bli en gran helt utan dinosaurier i år!
 
Datorn jag sitter vid nu tror jag har haft påhälsning av samma tvååring. Det är i varje fall den känslan man får när man kommer till ett tangentbord där någon satt små klisterprickar på tangenterna. Varför? kan man undra.
 
 
I morgon har jag ett tidigt möte på barnhab och det innebär åter igen lite logistikpusslande då jag behöver låna bil, få hjälp att lämna barn på skolan, barnpassning till de som är hemma...
Som ni förstår så kom maken inte hem till lucia utan väntas kommande vecka. Jag förväntar mig en ovanligt fin julklapp ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0