Halvvägs till julafton

Jag måste börja med en udda grej som hände igår.
Vi köper ofta Fusilli i trekilospåsar och igår fick det bli pasta till lunch. Det fanns inte så mycket kvar i påsen så jag kokade de makaroner som var kvar. När vi ätit klart och jag skulle ta undan kastrullen så upptäckte jag det här:
 
En BIL bland alla skruvar!
 
Med tanke på den senaste tidens tema så måste väl det här vara någon slags tecken! Jag har aldrig sett pastabilar säljas i butikerna men uppenbarligen tillverkas de på samma fabrik som skruvarna. Hur hamnade bilen i vår pastapåse?
Barnen tyckte det var toppen - jag fick fö dela upp den där lilla bilen på tre barn - och det var ju klart dagens höjdpunkt.
 
Dagen började oroande för vår Aspie som inte alls förstod vitsen med att titta på luciatåg i stället för att ha lektioner. Han kom iväg i alla fall och sedan så gav jag mig på att uträtta lite ärenden. Jag hade en lång lista på saker jag behövde få gjort när jag ordnat både barnvakt och lån av bil, men fredagar är korta skoldagar för de stora barnen så då har man inte mycket tid på sig. Jag skulle hämta ut mediciner och det visade sig att av fyra möjliga så var en beställningsvara, en behövde jag hämta upp 3 mil bort, en hade läkaren glömt att förnya recept på och en fick jag med mig direkt. Således så hann jag inte med mer än apoteksbesök och handla mat inför helgen och så var tiden ute.
 
En styck son fick hämtas upp tidigare (sådana här "konstiga" dagar som inte är "som vanligt" fungerar som sagt inget vidare) och så blev det lite extra prat med läraren. Det är inte utan att jag känner en viss förtvivlan och otillräcklighet ibland.
 
Ett kort tag så SNÖADE det ute! Jag höll på att säga att det var årets första snö men det stämmer ju inte, möjligen den första snön för den här säsongen. Barnen blev alldeles till sig och ville genast ut. Lagom till att de hade fått på sig overaller och skidhandskarna så övergick snön i tungt regn och de kom in lika snabbt igen, dyblöta och stelfrusna. Några ville värma sig med vetevärmare och så fick de tina upp framför en julfilm.
Tvååringen ville sitta hos storasyster och mysa och där somnade hon ett tag med vetevärmaren över axlarna.
 
 
 
Med hallen full av blöta kläder och skor så kom jag på att det kunde vara en idé att sätta upp den där skotorken som vi köpte för ett par år sedan men som bara blivit liggandes bland annat bråte i tvättstugan. Jag har ju städat där senaste tiden så skotorken dök upp häromdagen och nu sitter den plats samt är invigd. Den fungerar jättebra och lär nyttjas en hel del närmaste månaderna.
 
Det är en klass 2 varning utfärdad angående stormen Alexander och då är det ju läge att stormsäkra trädgården. Jag tänkte på det i morse men sköt upp det och därför så fick jag sedan gå ut och göra det i regn och blåst. Allt löst är intaget i garaget och så hoppas vi på det bästa. Sist det var en rejäl storm så flög ju en bit av taket av och gjorde en reva i poolen :/
 
Eftersom minstingen valde att lägga större delen av sin portion chili con carne på huvudet så fick det bli ett bad efter middagen.
Som kronan på den här dagen så gjorde lillskruttisen nr 2 i badet. Japp, det var precis så otrevligt som det låter! Nej, hon var inte ensam i vattnet! Tala om sanering av barn, leksaker och badkar. Efter att ha haft småbarn i nära 15 år så är det här första gången det händer och jag hoppas att det var sista gången också.
Jag har en släng av bacillskräck (så pass att jag inte burit min vigselring på ett antal år av hygienskäl) och förundras ständigt över vad man ändå klarar av. Naturligtvis blev det stopp i avloppet med och så fick jag julstädat rören där också...
 
De stora barnen var uppe rätt sent och tittade på film samt dekorerade sina pepparkakor. Jag fick hjälp att bära in köksbordet (här snackar vi om ett bord för 12 pers) i vardagsrummet. I morgon är det ju lucia och då ska frukosten avnjutas framför tvn. Sådant får man bara göra just den dagen.
Jag har förberett lite så behöver jag inte gå upp fullt så tidigt i morgon.
 
 
Jag har lovat att väcka barnen kl 07.00 då svt kör igång sitt luciatåg. Det är fullt frivilligt men än så länge så är det ingen som har valt att sova i stället. De kan ju förstås gå och lägga sig igen efter frukosten men jag tvivlar på att någon gör det. Det kan bli en lång dag.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0