Bilar, buddism och annat

Garaget har blivit röjt och städat. Vi har tydligen ett väldigt stort garage! På sommarhalvåret så är det mer fritidsgård än garage då de större barnen och deras kompisar spelat pingis där inne. Vi har haft ett bordtennisbord av standardstorlek uppställt och då finns det ju inte plats till att förvara fordon därinne också. Nu har jag fällt ihop det och placerat det intill ena vägg i stället och det var inget lätt jobb. Ett tag trodde jag att man skulle vara tvungen att vara två för att greja det men nu är jag ju bara en person så... Skam den som ger sig!
Bordtennisbordet kommer från mitt föräldrahem och på undersidan kan man hitta spår av mina första "huvudfotingar".
 
 
Mina små som ritar både här och där är alltså inte unika, vare sig i släkten eller världen.
Lite bräder som legat framme till halvt påbörjade projekt som inte kommer att slutföras inom överskådlig tid har burits tillbaka upp på vinden. En hel del sådana här otrevliga kryp hittades;
 
 
Dock redan döda och det tackar jag för. Jag gillar dem INTE. Jag kan plocka upp dem utan att upplösas i atomer men det är väldigt mycket en känsla av att "Uäck! Jag rörde vid handsken som rörde vid pappret som rörde vid spindeln!".
Efter en del släpande, grejande och sopande så är där nu plats till en bil. Så praktiskt - då är det bara en bil som fattas nu då. 
 
Den här veckan har det handlat väldigt mycket om bilar. Jag har oroat mig så mycket att det inte är lönt att lägga mer negativ energi på det och jag har varit och tittat på ett gäng olika modeller av 7-sitsiga bilar. Antingen är de bakre platserna små och skruttiga (reservplatser) eller så är bagageutrymmet i det närmaste obefintligt eller så går det knappt att ta sig till platsen i "mitten-mitten". Med tre bilbarnstolar + en bilkudde, varav de yngstas platser knappt är flyttbara så blir det lite begränsat med vem som kan sitta var. Tex så kan man inte ta sig förbi minstingarnas sitsar i mittenraden. Sen ska ju bilen vara bränslesnål, gärna lätt att fickparkera och helst nästan gratis... ;-)
Nog om det tråkämnet!
 
Äldsten är helt inne på att skaffa moppe. Han har sparpengar till det och om två månader så har han åldern inne för att köra. Det vore väldigt smidigt tycker jag för då slipper jag skjutsa fullt så mycket fram och tillbaka till träningarna. Nu är det ju så att han hoppas på att jultomten kommer med en moppe till honom så att han kan spara sina pengar till ett körkort. Eller kanske simma bland pengarna som Joakim von Anka gör. Som svar på det så visade jag honom den här:
 
 
OM nu jultomten har planer på att trots allt komma med en moppe (eller bidrag till en sådan) så hoppas jag att han också inkluderar försäkringen och förarbevis (körskoleutb.) också. Det är liksom inte gratis det heller.
Annat var det när jag var ung; då räckte det med att fylla 15 så kunde man dra iväg sen.
I väntan på fordon så stilar han sig i skinnjackan som han lovat sin hönsiga mamma att ha på sig när han kör.
 
Den är lite cool på honom men funkar inte riktigt på mig även om vi har samma klädstorlek. Det kanske finns någon med texten "old & poor" i stället?!

Skolan är på väg mot årets godisfrossa. Det finns gamla inlägg om det någonstans i bloggen, något annat år, men nu hittar jag det så klart inte. Det går i alla fall ut på att alla mellanstadieelever tar med sig något gott (lösgodis, chips, kakor etc etc) till alla andra mellanstadieelever. Det blir MYCKET snask det! Mer än en gång har jag haft barn som ätit tills de kräkts och jag är inte ensam om att få hem barn som mår sunkigt efteråt.
Skolsköterskan kunde vittna om barn med ätstörningar som inte klarade av att gå till skolan den dagen och med tanke på att skolan har en hälsoprofil så är ju hela idén rätt idiotisk. Rektorn var till slut på vår sida och hävdade att "traditionen" skulle upphöra, men sen bytte de rektor och det där fortsätter år ut och år in. Jag har kämpat mot det länge men nu ger jag upp. Elvaåringen ska baka ihop med bästisen och tioåringen får med sig knäck till 90 pers. Jag förväntar mig sockerchock.
Inte för att vi kör lågsockerkost här hemma längre (vi gjorde det i ett år och jag förstår inte riktigt varför vi slutade - jag gick ner i vikt och man mår ju bättre dessutom) men man behöver ju inte överdriva.
 
Tioåringen som snöar in sig på ett tema i taget läste för något år sedan massor om olika religioner och kom fram till att han själv är buddist. Nu läser de mycket religion i skolan och det där har tagit ny fart. Han mediterar här hemma och beslöt en dag att han inte längre kunde äta kokött. Jag som förberett för att laga kalvfrikadeller den dagen fick lite bryderi med vad jag skulle hitta på (för han är en envis kille) men det löste sig för stunden. Jag googlade lite, pratade med maken och tog sedan upp det med sonen. Jag försökte med att många buddister faktiskt är vegetarianer så det här med att utesluta kokött var ju ingen större idé. Min tanke var att han skulle återvända till sin vanliga mat men jag måste ha lagt fram det på fel sätt för sedan dess så äter han inget kött alls! Han som är så superpetig med vad han äter och alltid har ratat min vegetariska mat äter nu utan problem kikärtsbiffar, sojabullar och linsgryta när vi andra äter tacos, hamburgare och chicken nuggets?! Han vill att vi ska ändra maten i skolan också men jag har dragit lite på det. Han har redan specialkost i skolan (han är underviktig och får kväljningar av en massa olika saker - ett vanligt fenomen bland autister) men där ingår ju kött. Får se om jag ändrar det innan jul eller om jag ska vänta ut det här som jag tror är en tillfällig nyck.
Han är liksom inte den typiska buddisten - det finns inte mycket av harmoni i hans oroliga lilla kropp. Men det finns värre saker man kan vara :-) och jag har inget emot att han är vegetarian (det är ok av miljöskäl och hälsoskäl om inte annat) så länge han äter det han behöver för att få i sig rätt näring. Vi andra kan gott äta mer vegetariskt vi också.
Kom förresten på att vi faktiskt har ett buddistiskt tempel i vår kommun, kanske man skulle ta med honom dit på studiebesök någon dag.
 
Idag så fick jag möjlighet att samåka in mot stan för att kolla lite på julklappar. Nu blev det inte så mycket julklappsshopping då det var före kl 10 på förmiddagen, men Biltema fick åtminstone ett besök. Bla så införskaffade jag något som kommer att underlätta mitt liv. Det ligger knappast på Topp 10 av livsnödvändiga saker (dvs inget som står på önskelistan hos medelbefolkningen i  u-länderna) men ändock något som fick sjuåringen att utbrista "Åh, vad fantastiskt". Jag har köpt... en elektrisk pennvässare! I det här huset finns stora mängder färgpennor, blyertspennor och alla sorters pennor man kan tänka sig. Av någon anledning så saknar de flesta av dem spets. Alltid. Lite då och då så tar jag fram en pennvässare och vässar ALLA med flera dagars träningsvärk i armen som följd. Ja ni ser, jag behövde verkligen en elektrisk pennvässare :-) På ett par sekunder har man en perfekt spets och det utan att köra slut på underarmsmusklerna. 
 
 
Medan jag var i stan och vände så var femåringen och tvååringen hos mormor och bakade pepparkakor. Mormor har precis sluppit ifrån rullstolen efter en operation och då ville hon baka med barnbarnen. Jag har lagt ner det här med att baka pepparkakor med ungarna. Det tar oändligt med tid (och tålamod), det lönar sig inte ekonomiskt och köpta pepparkakor är ändå godare. I stället så bakar barnen numera pepparkakor hos mormor och tar sedan hem dem :-) De brukar vara där och baka några i taget för enkelhetens skull och idag var det lag 1 som fick den äran.
 

Det blir inga stora mängder per barn, men de får välja former och dekorera och sånt med så det uppskattas.
 
Nu ser jag att klockan har dragit iväg igen. Jag glömde visst bort att gå och lägga mig!
Varje kväll tänker jag att jag ska komma i säng tidigt men sedan finns det alltid en massa annat som kommer emellan; plocka disk, våttorka golven, baka...
Fast i kväll har jag iofs inte gjort så mycket nytta. Efter middagen blev det film med de yngre/mellanbarnen, sedan film med de äldre barnen, tv med äldsten, slå in julklappar, packa postpaket, prata i telefon med maken en evighet. Så har klockan passerat 02 och det kanske är dags att borsta tänderna.
God natt!

Kommentarer
Postat av: Elina

Hej, oj vad roligt med ett långt inlägg! Du skriver om maten och er son, har tidigare också läst med intresse vad du skrivit om det. Vår åttaåring ska påbörja sin utredning på tisdag (eller jag hoppas iaf bup kommit fram till att han behöver utredas, vi ska dit och höra), och vårt största problem är maten. Han har vuxit nu och blivit mager som en sticka, tror bestämt han är underviktig. Han äter knappt alls i skolan, önskekost är provat men då åt han ännu mindre pga att han inte ville vara annorlunda... han är alldeles utmattad och har lågt blodsocker då han kommer hem. Som din son så blir han också passionerat intresserad av olika saker och nu är han till vår glädje besatt av allt ekologiskt och hälsosamt, så hemma äter han oerhört sunt och tar sina kosttillskott med glädje :)

2014-12-07 @ 09:51:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0