Mellandagsbad

En liten utflykt med några barn till äventyrsbadet...
Tvååringen älskar att åka vattenrutschkana och är smått farlig då hon helst skulle kastat sig rätt ut. Femåringen tränade simning och sjuåringen är rena sjöjungfrun i vattnet.
 
 

På hemvägen hämtade vi upp en ny bilstol till minstingen, kan ju vara bra om man ska bli med bil igen :-)

Julhelgen

Det har liksom gått i ett hela julhelgen, jag ni vet hur det är. Roligt med gäster i huset och alla överlevde :-)
Släkten kom kvällen före julafton och det är ju inte riktigt jul förrän alla är på plats så det blev en kort start på firandet i år.
 
Nissarna roar sig i väntan på gästerna.
 
Jultomten kom med en hel del Playmobil till barnen i år och det uppskattades väldeligt av majoriteten.
  
Playmobil stormarknad 
 
Det är nämligen så att den där jultomten gärna ger något till alla barnen men då det är svårt att få något som passar precis alla åldersmässigt så varieras det från år till år (förra året fick barnen ett spelbord med biljard, airhockey, fotboll och pingis - mest för de större alltså).
Paketet lämnades traditionsenligt på trappan då jultomten behövde skynda vidare till andra hus.
 
Efter en rejäl julmiddag och Kalle Anka så togs övriga julklappar fram. Det hade förstås varit roligt att låta dem ligga under granen liiiite längre, men somliga hade inte kunnat hålla fingrarna i styr då.
 
 
I år har vi dragit ner en del på både antal och prisklass när det gäller julklappar men alla blev nog väldigt glada för sina paket ändå. Jag själv fick bla ett tårtdekoreringsset, kakstämplar, smink och en laminator. Den sistnämnda är ju hur bra som helst. Här ska plastas in saker!
Bästa julklappen var nog en bil som för övrigt kommer nästa vecka :-) Inte så att jultomten bara skänkte den - jag lär få betala av den i åratal framöver - men för en gravt underbetald hemmamamma är det fantastiskt! Efter att ha varit utan transportmedel i flera veckor så ser jag fram emot att bli bilburen igen. Man inser inte vilken frihet det är förrän man inte längre kan ta sig utanför hemkvarteren.
 
Familjen fick en popcornmaskin av släkten och det var ju lite kul. Goda popcorn blir det och barnen tycker det är kul att se dem poppas, det tar dock några omgångar om det ska räcka till alla. Så mycket film som vi har sett hela julen så har den där maskinen kommit väl till pass. Jag blev nyss serverad en skål popcorn med någon smörsmaksättning på, inte min favorit.
 
 
 
En ny dator kom också och det betyder att här nu kommer att finnas en vuxendator och en barndator på de gemensamma ytorna. Kanske man får ha sina saker i fred nu då, det finns de som har en förmåga att ändra inställningarna hela tiden annars.
 
Dorsin som julvärd: Toppen!
Han skulle nog ha kunnat säga eller göra vad som helst där för jag och maken gillar honom skarpt. Om ni missade showen "Medan bocken brinner" i SVT så se den på SVTPlay!
För övrigt så finns det misstankar om att sjuåriga dotterns fråga "Mamma, vad är en kommunist?" kan bli en traditionell julfråga framöver. Ni vet säkert vad jag menar.
 
Aktiva tvååringen som inte sover middag längre har själv gått och lagt sig när hon har varit trött under julen, här har ju funnits extrabäddar här och var. Ett bra intiativ tycker jag. Klart man får vila upp sig när man behöver!
 
 
Mycket god mat, julgodis och praliner har det blivit hela veckan. Jag hoppas att det märks på vågen (eller inte märks är väl mer korrekt egentligen) att jag bara gjort två satser knäck i stället för de vanliga sex etc :-)
 
 
Nu har gästerna lämnat oss och det är tomt i huset. Julen känns ganska över redan och julstämningen har lagt sig.
 
 
Jag känner mig inte alls överens med detta. Jag är INTE redo! Jag vill inte, vill inte, vill inte att det ska ta slut!
Våra julkort kom fö fram IGÅR fick vi veta då släktingar började ringa och tacka. Jag postade dem veckan före jul och det ger väl en leveranstid på runt 12 dagar...
Det har varit en ovanlig julmånad då maken har varit borta så mycket osv men det har ändå varit en fin jul och att få ha sina nära och kära runt sig på julafton är trots allt det viktigaste.
 
Nu siktar vi på nyårsfirande och barnen räknar redan ner till de tre födelsedagarna som stundar inom bara några veckor.

God Jul!

God Jul önskar jag er med årets julkort på barnen.
 

För första gången på flera år så har vi...ta-da... jultema!
Det är inte helt lätt att få alla att titta åt samma håll samtidigt och jag gav upp efter bara ett trettiotal bilder. Årets julkort fick bli som det blev med en tvååring som hade myror i brallan och tittade åt ett annat håll. Bilden blev inte så skarp och de beställda julkorten kom hem om möjligt ännu suddigare, men det blir jul ändå antar jag.
 
Om ni har ett gäng barn så vet ni hur knepigt det kan vara att få ut ens ett enda godtagbart foto och bara för att muntra upp er så kommer här ett axplock från resten av serien som togs vid det tillfället:
 
 

Jag hoppas ni känner igen siutationen så det inte bara är vi som har det så här :-)

Julpyssel


Minstingarna julpysslade lite ihop med mormor häromdagen :-)

Dan före dan före dopparedan

 
Tänk att vi har kommit så här långt redan! Tomten intill adventsljusstaken är en kalender i kartong, köpt på Ikea för ett eller två år sedan och perfekt att lägga godisbitar eller en slant i.
 
Julklapparna är helt klara. Jag har slagit in drygt 55 st de senaste dagarna (inte bara till eller från oss men jag är tomtens sambandscentral) och det betyder att det blir fullt under granen i år också. Vi har försökt hålla kostnaderna nere lite och jag tycker nog att summan hamnade på en rimlig nivå. Jag räknade ut att genom att jämföra priser och handla på rätt ställe så har jag sparat runt 750:- på barnens julklappar! Den sista saken inhandlades idag och genom att gå med i Lekias kundklubb så fick jag köpa ett set med Anna + Kristoffer för 199:- i stället för 399:-
Jag kommer säkert att få ännu fler telefonförsäljare som ringer hem bara för att jag gick med men just nu så känns det värt det (dottern hade helt enkelt inte fått dockorna för ordinarie pris). En sjuårig tjej kommer att bli så glad!!
 
Barnen och jag har gjort lite julpyssel och nu hänger det smällkarameller lite varstans i huset. De måste ju hänga högt upp för annars kommer det garanterat någon liten och plundrar dem på godis.
 
 
Posten kom med en drös julkort idag. Kul , det är annars inte så många som skickar "riktiga julkort" som förr. Jag kan förstå det för det är egentligen inte försvarbart av vare sig miljöskäl eller ekonomiskt - men klart roligare att få något fysiskt att titta på.
Jag var lite sen med att posta våra så jag har ingen aning om huruvida de hunnit/hinner fram, speciellt de som skickades utomlands. I år har jag ju kunnat scrapbooka egna kort :-)
 
I morgon ska maken och äldste sonen rulla köttbullar, sedan är vi helt redo inför julafton. Jag var på Maxi och handlade all mat i förmiddags, ihop med ALLA andra kändes det som. Jag har inget emot vare sig shopping eller folksamlingar men det gick knappt att ta sig fram och efter ett par timmar (!) så var jag nästan svimfärdig och längtade ut till regnet.
 
Trots att förberedelser så känns det inte riktigt som jul. Det har inte varit så himla mycket julstämning i år och jag kan inte ens komma på vad som saknas. Jo, maken har varit borta mycket och det har varit en stor förändring, men ändå...
I morgon kväll kommer gästerna (lite i sista minuten sådär) och det ska bli trevligt med lite extra folk i huset för en gångs skull. Det är ju faktiskt inte jul om inte alla är samlade som vanligt! Sonen med AS är lite orolig för att han ska få utbrott eller anfall så att de märker det men vi försöker underlätta så mycket vi kan för honom på alla sätt och de som kommer är inga främlingar heller.
 
Nu ska jag gå och lägga mig och läsa en stund. Just nu läser jag om stenåldershistoria och man hade väl aldrig kunnat tänka sig att det kunde vara spännande. Det finns så mycket man inte vet!
Jag har fått hosta och är lite rädd att det är en förkylning på gång så det kan vara läge att trappa ner på hushållssysslor nattetid :-)

Julödla

Den sitter så fint på väggen, iklädd en julröd rosett :-)

Minstingen i tomteskägg

 

Det lackar mot jul

I onsdags var jag på julfest med "kyrkisgänget". Massor med julmat, julpysslande och trevligt sällskap! Det är definitivt en av höjdpunkterna i december och man kommer ju inte ut så ofta heller numera. Några av barnen hjälpte mig välja klänning och tyckte det var väldigt festligt att jag gick en hel eftermiddag i papiljotter. Ett par små ville också vara delaktiga:
 

Jag kom iväg som planerat och kunde stanna borta ända till 22! En härlig kväll.
 
Maken kom tillbaka i torsdags och plötsligt blev det full fart på julklappsinköpen. Vid det här laget så brukar jag ju vara klar med allt, men i år har december varit som den varit.
I fredags ägnade jag fem timmar åt shopping och nu börjar jag komma i kapp. Bara några saker kvar att införskaffa nu.
 
En trave julkort.
 
Igår kväll började jag slå in paket och framåt halv ett på natten så började julklappssäcken bli rätt full. I år köper vi inte så mycket paket som vi brukar - och ju äldre barnen blir ju dyrare blir det de önskar sig -  men jag handlar åt andra också (eller från kanske jag ska säga) så det blir ju en del ändå. Jag älskar att ge bort presenter och fram tills för ett par år sedan så fick alla små överraskningspaket - inkl. brevbäraren, killen som sålde kvällstidningen osv. Det behöver ju inte vara några dyra saker, en liten julhälsning bara. Jag har begränsat det lite och dessutom har jag förstått att man kan ge folk dåligt samvete och annat tråkigt om de inte räknat med att få något, men vad sjutton - jag gillar att vara jultomte!
 

 
Det finns ingenstans i huset man kan gömma något i den storleken så därför får den stå i tvättstugan helt öppet, dock med hänglås för att hindra nyfikna barn att snoka.
 
 
 
Jag har gjort geléhallon för första gången i mitt liv. Geléhallon och geléhallon... mina är gula, i julformer och smakar apelsin i stället för hallon. Det funkar det också.
 
 
Inte så mycket krångligare än något annat godis egentligen så det kan nog bli fler gånger. Dock gör kostnaden för ingredienser att det nog är det dyraste gelègodiset jag ätit, med tanke på styckpriset så bör de avnjutas långsamt :-)
 
Barnen tittar mycket på julfilm (och på jullovet får man se film mitt på dagen, rena vilda western!).
 

Plockgrönsaker som filmsnacks, det blir fight om de sista bitarna paprika.
 
De två äldsta har suttit uppe med mig och tittat på Forrest Gump nu. En klassiker, den bör man ha sett!
 
 
I morgon är det avslutning på tennisen och det betyder att maken ska jobba och fyra barn deltaga. Dottern valde noga ut sin manikyr för tillfället och grönt med hjärtan på var det som gällde.
 
 
 
Lillebror valde blåglittrigt, det återstår att se om det sitter kvar tills de ska åka för han brukar skava av det rätt snabbt i lekarna.
 
Nähej, man kanske skulle ta och lägga sig. I morgon är en ny dag :-)

Julinspiration

Äntligen så kom vi iväg till Vellingeblomman i Vellinge! Vi åker dit i månadsskiftet nov/dec varje år och tittar på tomtebyn, barnen har pratat om det här i månader redan och frågat varje vecka om när vi ska åka. Jag hade bokat bil och barnvakt idag eftersom skolbarnen hade halv studiedag men man vet ju aldrig om man verkligen kommer iväg så det var en stor lättnad när jag och fyra barn kom ut på motorvägen mot Vellinge.
 
Barnen älskar alla rörliga tomtar, jultågen på räls, krubban med riktiga djur, den häftiga belysningen, julfikat och allt krimskrams som finns att köpa.
Det är så makalöst att bara gå och titta på allt - jag tror mina ögon tindrade precis lika mycket som barnens!
 

Lite nytt julpynt inhandlades. Jag önskade mig egentligen någon större tomte, för vi har mest småprylar, men barnen var med och valde så jag kom hem med bla en julödla, en julpapegoja och en julskalbagge....
Troligtvis ungefär så galet som det låter. I love it!

Lucia

Som varje år så åt vi mysfrukost tillsammans framför tvn med SVTs Lucia. Jag hade gärna tagit en sovmorgon men det gick inte för sig utan barnen propsade på att jag skulle väcka dem strax före 07.
Same procedure as last year - same procedure as every year!
Även de större barnen hoppade ur sina sängar i ottan och så gick vi loss på en frukostbuffé där även lussekatter, pepparkakor och årets första knäck ingick.
 
Min mobil behöver mycket ljus för fotografering, det var inte fullt så mörkt som det ser ut.
 
 
Barnen konstaterade att vi har ett rätt stort kök och det kan nog stämma. Åtminstone blir det väldigt mycket golvyta när man burit ut ett köksbord med 12 platser därifrån. Nästan som ett dansgolv tyckte tioåringen!
Vi hängde upp en discokula i kökslampan och sedan hade barnen disco där i köket, följt av lite ballongfotboll i det röd-grön-blå blinkande skenet.
Sedan fick vi återgå till ordningen och medan barnen klädde på sig och letade på sina tandborstar en efter en så fick jag hjälp att ställa tillbaka köksbordet i rätt rum.
 
De två äldsta ville kolla in julshoppingen på köpcentrat och tog bussen dit tillsammans. Det är inte ofta de två gör något ihop numera så jag hade inget emot att sticka åt dem en hundring till fika. Vi andra tog en slappardag inne med lite film, airhockeyturneringar och pusslande. Jag drog igenom veckans dammtorkning när jag hade en stund över. Efter mellanmålet var det dags för sjuåringen att göra sig i ordning inför kvällens luciatåg i kyrkan. Ungefär då var det en ung man här som fick slut på kontroll och ett tag trodde jag att jag skulle få stanna hemma. Det löste sig i slutänden och jag, Lilleman och vår tärna kom iväg tillsammans med morfar medan mormor var hemma och passade övriga.
 
 
Luciatåget var fint och en del sånger är så vackra att man får tårar i ögonen när de sjungs av en barnkör. Andra sånger lockade nästan fram tårarna av helt andra orsaker men det låtsas vi inte om. Efteråt bjöds det på lussekatter och glögg och dottern fick en jättefin julklapp av församlingen för att hon var med i luciatåget.
 
Jag hade lovat barnen filmkväll men uppkopplingen krånglade lite så det blev inget av med det. Jag är tyvärr ganska oteknisk av mig så när det inte fungerar som det ska så står jag ganska rådlös.
 
Idag har vi haft städdag som alla söndagar, dottern ville möblera om lite och den scen vi byggde åt henne för länge sedan har nu fått flytta ut i lekrummet.
Bilden nedan är från hennes födelsedag det året och jag ser nu att hon fortfarande delade rum med lillebror då så hon måste ha fyllt 6 år för hon flyttade ut därifrån några månader senare.
 

Scenen har varit väl värd arbetsinsatsen med att klä lastpallen med heltäckningsmatta och sy draperiet som hänger bakom.
Idag har femåringen stått på scenen och spelat elgitarr så den får nog nytt liv i lekrummet.
 
Jag har fått plocka ner mina glaskulor från julgranen idag. Pyntet som är gjort av glas har bara fått hänga i den gröna "vuxengranen" i vardagsrummet, så högt att man inte ska kunna nå det och väl fastsatt så att det inte kan glida av grenarna med mindre än lite våld. Det hjälpte tydligen inte när man har driftiga barn och vår tvååringen är ju rätt... framåt. Med lite klättrande i bokhyllan kunde hon tydligen slita av en glasmuffins och den gav hon till lillasyster - som förstås valde att försöka äta av den!! :-(
Eftersom själva upphängningen hängde kvar i granen så blev det en vass kant på den där muffinsen och det blev ett litet sår i tandköttet. Tala om att man blir rädd! Inte nog med att jag omedelbart konfiskerade muffinsen från ettåringen, jag undersökte hennes mun noga trots protester. Det ser inte ut att fattas någon glasskärva/splitter och det är bara att hoppas på att jag har rätt i att hon inte svalt något. Hu! Som ni förstår så packades allt glas ner i en låda direkt och där kan det stanna tills barnen blivit större. Det har fungerat i alla år tidigare men så har vi heller inte haft barn som klättrar i bokhyllorna förr.
 
Det får bli en gran helt utan dinosaurier i år!
 
Datorn jag sitter vid nu tror jag har haft påhälsning av samma tvååring. Det är i varje fall den känslan man får när man kommer till ett tangentbord där någon satt små klisterprickar på tangenterna. Varför? kan man undra.
 
 
I morgon har jag ett tidigt möte på barnhab och det innebär åter igen lite logistikpusslande då jag behöver låna bil, få hjälp att lämna barn på skolan, barnpassning till de som är hemma...
Som ni förstår så kom maken inte hem till lucia utan väntas kommande vecka. Jag förväntar mig en ovanligt fin julklapp ;-)

Halvvägs till julafton

Jag måste börja med en udda grej som hände igår.
Vi köper ofta Fusilli i trekilospåsar och igår fick det bli pasta till lunch. Det fanns inte så mycket kvar i påsen så jag kokade de makaroner som var kvar. När vi ätit klart och jag skulle ta undan kastrullen så upptäckte jag det här:
 
En BIL bland alla skruvar!
 
Med tanke på den senaste tidens tema så måste väl det här vara någon slags tecken! Jag har aldrig sett pastabilar säljas i butikerna men uppenbarligen tillverkas de på samma fabrik som skruvarna. Hur hamnade bilen i vår pastapåse?
Barnen tyckte det var toppen - jag fick fö dela upp den där lilla bilen på tre barn - och det var ju klart dagens höjdpunkt.
 
Dagen började oroande för vår Aspie som inte alls förstod vitsen med att titta på luciatåg i stället för att ha lektioner. Han kom iväg i alla fall och sedan så gav jag mig på att uträtta lite ärenden. Jag hade en lång lista på saker jag behövde få gjort när jag ordnat både barnvakt och lån av bil, men fredagar är korta skoldagar för de stora barnen så då har man inte mycket tid på sig. Jag skulle hämta ut mediciner och det visade sig att av fyra möjliga så var en beställningsvara, en behövde jag hämta upp 3 mil bort, en hade läkaren glömt att förnya recept på och en fick jag med mig direkt. Således så hann jag inte med mer än apoteksbesök och handla mat inför helgen och så var tiden ute.
 
En styck son fick hämtas upp tidigare (sådana här "konstiga" dagar som inte är "som vanligt" fungerar som sagt inget vidare) och så blev det lite extra prat med läraren. Det är inte utan att jag känner en viss förtvivlan och otillräcklighet ibland.
 
Ett kort tag så SNÖADE det ute! Jag höll på att säga att det var årets första snö men det stämmer ju inte, möjligen den första snön för den här säsongen. Barnen blev alldeles till sig och ville genast ut. Lagom till att de hade fått på sig overaller och skidhandskarna så övergick snön i tungt regn och de kom in lika snabbt igen, dyblöta och stelfrusna. Några ville värma sig med vetevärmare och så fick de tina upp framför en julfilm.
Tvååringen ville sitta hos storasyster och mysa och där somnade hon ett tag med vetevärmaren över axlarna.
 
 
 
Med hallen full av blöta kläder och skor så kom jag på att det kunde vara en idé att sätta upp den där skotorken som vi köpte för ett par år sedan men som bara blivit liggandes bland annat bråte i tvättstugan. Jag har ju städat där senaste tiden så skotorken dök upp häromdagen och nu sitter den plats samt är invigd. Den fungerar jättebra och lär nyttjas en hel del närmaste månaderna.
 
Det är en klass 2 varning utfärdad angående stormen Alexander och då är det ju läge att stormsäkra trädgården. Jag tänkte på det i morse men sköt upp det och därför så fick jag sedan gå ut och göra det i regn och blåst. Allt löst är intaget i garaget och så hoppas vi på det bästa. Sist det var en rejäl storm så flög ju en bit av taket av och gjorde en reva i poolen :/
 
Eftersom minstingen valde att lägga större delen av sin portion chili con carne på huvudet så fick det bli ett bad efter middagen.
Som kronan på den här dagen så gjorde lillskruttisen nr 2 i badet. Japp, det var precis så otrevligt som det låter! Nej, hon var inte ensam i vattnet! Tala om sanering av barn, leksaker och badkar. Efter att ha haft småbarn i nära 15 år så är det här första gången det händer och jag hoppas att det var sista gången också.
Jag har en släng av bacillskräck (så pass att jag inte burit min vigselring på ett antal år av hygienskäl) och förundras ständigt över vad man ändå klarar av. Naturligtvis blev det stopp i avloppet med och så fick jag julstädat rören där också...
 
De stora barnen var uppe rätt sent och tittade på film samt dekorerade sina pepparkakor. Jag fick hjälp att bära in köksbordet (här snackar vi om ett bord för 12 pers) i vardagsrummet. I morgon är det ju lucia och då ska frukosten avnjutas framför tvn. Sådant får man bara göra just den dagen.
Jag har förberett lite så behöver jag inte gå upp fullt så tidigt i morgon.
 
 
Jag har lovat att väcka barnen kl 07.00 då svt kör igång sitt luciatåg. Det är fullt frivilligt men än så länge så är det ingen som har valt att sova i stället. De kan ju förstås gå och lägga sig igen efter frukosten men jag tvivlar på att någon gör det. Det kan bli en lång dag.
 

Godsaker

De senaste dagarna så har det tillverkats en hel del sånt här:
 
 
Det är kanske tur att jag har gått ner 4 kg på lika många veckor nu - en kombination av stress och avsaknaden av bil (jag får halvspringa med syskonvagnen när jag ska ta mig någonstans). Under julhelgen så vill jag inte fundera på vad jag äter och därför lägger jag på mig runt 5 kg varje jul...
 
 
Barnen längtar närmast till luciafrukosten som i vårt hus är en stor händelse då man får äta i vardagsrummet - vi flyttar in hela köksbordet dit så man kan se Lucia på tv och samtidigt äta skräpflingor, dricka juice och sånt som aldrig händer annars.
Alla dolda vrår börjar fyllas med julklappar och jag är jättenöjd med det jag slagit in.
Kanske rent av att maken kommer hem till helgen, man vet aldrig.

Att se ut som man vill

Femåriga sonen vill spara ut sitt hår så han kan ha flätor. Storasyster påpekar för honom att då kommer han ju se ut som en tjej. Sonen ger svar på tal:
"Och? Jag kanske inte vill vara bara cool. Jag kanske vill vara fin!"
 
Älskade unge! Inte tänker jag tvinga honom att klippa sig.
Jag vet att det kommer att bli tufft när han börjar i skolan nästa höst och omgivningen börjar diktera hur man ska se ut och vara men jag hoppas att han orkar vara sig själv. Han är ju bäst precis som han är.

Tips: Isglassformar

Lite fel säsong kanske, men frågar man mina barn så kan man äta isglass (eller yoghurtglass) året om.
Jag såg såna här formar i en nätbutik för ett tag sedan och var på vippen att beställa dem, det var ju tur jag lät bli för Biltemas är billigare.
 
Biltema 14.90:-/st
Det blir pop-up-glass av dem, som Calippo :-)
 
Mindre kladd än vanliga pinnar då det som smälter inte rinner ner över händerna! Jag hoppas bara att locken inte kommer bort i hanteringen för utan dem är de rätt obrukbara vid infrysningen.

Bilar, buddism och annat

Garaget har blivit röjt och städat. Vi har tydligen ett väldigt stort garage! På sommarhalvåret så är det mer fritidsgård än garage då de större barnen och deras kompisar spelat pingis där inne. Vi har haft ett bordtennisbord av standardstorlek uppställt och då finns det ju inte plats till att förvara fordon därinne också. Nu har jag fällt ihop det och placerat det intill ena vägg i stället och det var inget lätt jobb. Ett tag trodde jag att man skulle vara tvungen att vara två för att greja det men nu är jag ju bara en person så... Skam den som ger sig!
Bordtennisbordet kommer från mitt föräldrahem och på undersidan kan man hitta spår av mina första "huvudfotingar".
 
 
Mina små som ritar både här och där är alltså inte unika, vare sig i släkten eller världen.
Lite bräder som legat framme till halvt påbörjade projekt som inte kommer att slutföras inom överskådlig tid har burits tillbaka upp på vinden. En hel del sådana här otrevliga kryp hittades;
 
 
Dock redan döda och det tackar jag för. Jag gillar dem INTE. Jag kan plocka upp dem utan att upplösas i atomer men det är väldigt mycket en känsla av att "Uäck! Jag rörde vid handsken som rörde vid pappret som rörde vid spindeln!".
Efter en del släpande, grejande och sopande så är där nu plats till en bil. Så praktiskt - då är det bara en bil som fattas nu då. 
 
Den här veckan har det handlat väldigt mycket om bilar. Jag har oroat mig så mycket att det inte är lönt att lägga mer negativ energi på det och jag har varit och tittat på ett gäng olika modeller av 7-sitsiga bilar. Antingen är de bakre platserna små och skruttiga (reservplatser) eller så är bagageutrymmet i det närmaste obefintligt eller så går det knappt att ta sig till platsen i "mitten-mitten". Med tre bilbarnstolar + en bilkudde, varav de yngstas platser knappt är flyttbara så blir det lite begränsat med vem som kan sitta var. Tex så kan man inte ta sig förbi minstingarnas sitsar i mittenraden. Sen ska ju bilen vara bränslesnål, gärna lätt att fickparkera och helst nästan gratis... ;-)
Nog om det tråkämnet!
 
Äldsten är helt inne på att skaffa moppe. Han har sparpengar till det och om två månader så har han åldern inne för att köra. Det vore väldigt smidigt tycker jag för då slipper jag skjutsa fullt så mycket fram och tillbaka till träningarna. Nu är det ju så att han hoppas på att jultomten kommer med en moppe till honom så att han kan spara sina pengar till ett körkort. Eller kanske simma bland pengarna som Joakim von Anka gör. Som svar på det så visade jag honom den här:
 
 
OM nu jultomten har planer på att trots allt komma med en moppe (eller bidrag till en sådan) så hoppas jag att han också inkluderar försäkringen och förarbevis (körskoleutb.) också. Det är liksom inte gratis det heller.
Annat var det när jag var ung; då räckte det med att fylla 15 så kunde man dra iväg sen.
I väntan på fordon så stilar han sig i skinnjackan som han lovat sin hönsiga mamma att ha på sig när han kör.
 
Den är lite cool på honom men funkar inte riktigt på mig även om vi har samma klädstorlek. Det kanske finns någon med texten "old & poor" i stället?!

Skolan är på väg mot årets godisfrossa. Det finns gamla inlägg om det någonstans i bloggen, något annat år, men nu hittar jag det så klart inte. Det går i alla fall ut på att alla mellanstadieelever tar med sig något gott (lösgodis, chips, kakor etc etc) till alla andra mellanstadieelever. Det blir MYCKET snask det! Mer än en gång har jag haft barn som ätit tills de kräkts och jag är inte ensam om att få hem barn som mår sunkigt efteråt.
Skolsköterskan kunde vittna om barn med ätstörningar som inte klarade av att gå till skolan den dagen och med tanke på att skolan har en hälsoprofil så är ju hela idén rätt idiotisk. Rektorn var till slut på vår sida och hävdade att "traditionen" skulle upphöra, men sen bytte de rektor och det där fortsätter år ut och år in. Jag har kämpat mot det länge men nu ger jag upp. Elvaåringen ska baka ihop med bästisen och tioåringen får med sig knäck till 90 pers. Jag förväntar mig sockerchock.
Inte för att vi kör lågsockerkost här hemma längre (vi gjorde det i ett år och jag förstår inte riktigt varför vi slutade - jag gick ner i vikt och man mår ju bättre dessutom) men man behöver ju inte överdriva.
 
Tioåringen som snöar in sig på ett tema i taget läste för något år sedan massor om olika religioner och kom fram till att han själv är buddist. Nu läser de mycket religion i skolan och det där har tagit ny fart. Han mediterar här hemma och beslöt en dag att han inte längre kunde äta kokött. Jag som förberett för att laga kalvfrikadeller den dagen fick lite bryderi med vad jag skulle hitta på (för han är en envis kille) men det löste sig för stunden. Jag googlade lite, pratade med maken och tog sedan upp det med sonen. Jag försökte med att många buddister faktiskt är vegetarianer så det här med att utesluta kokött var ju ingen större idé. Min tanke var att han skulle återvända till sin vanliga mat men jag måste ha lagt fram det på fel sätt för sedan dess så äter han inget kött alls! Han som är så superpetig med vad han äter och alltid har ratat min vegetariska mat äter nu utan problem kikärtsbiffar, sojabullar och linsgryta när vi andra äter tacos, hamburgare och chicken nuggets?! Han vill att vi ska ändra maten i skolan också men jag har dragit lite på det. Han har redan specialkost i skolan (han är underviktig och får kväljningar av en massa olika saker - ett vanligt fenomen bland autister) men där ingår ju kött. Får se om jag ändrar det innan jul eller om jag ska vänta ut det här som jag tror är en tillfällig nyck.
Han är liksom inte den typiska buddisten - det finns inte mycket av harmoni i hans oroliga lilla kropp. Men det finns värre saker man kan vara :-) och jag har inget emot att han är vegetarian (det är ok av miljöskäl och hälsoskäl om inte annat) så länge han äter det han behöver för att få i sig rätt näring. Vi andra kan gott äta mer vegetariskt vi också.
Kom förresten på att vi faktiskt har ett buddistiskt tempel i vår kommun, kanske man skulle ta med honom dit på studiebesök någon dag.
 
Idag så fick jag möjlighet att samåka in mot stan för att kolla lite på julklappar. Nu blev det inte så mycket julklappsshopping då det var före kl 10 på förmiddagen, men Biltema fick åtminstone ett besök. Bla så införskaffade jag något som kommer att underlätta mitt liv. Det ligger knappast på Topp 10 av livsnödvändiga saker (dvs inget som står på önskelistan hos medelbefolkningen i  u-länderna) men ändock något som fick sjuåringen att utbrista "Åh, vad fantastiskt". Jag har köpt... en elektrisk pennvässare! I det här huset finns stora mängder färgpennor, blyertspennor och alla sorters pennor man kan tänka sig. Av någon anledning så saknar de flesta av dem spets. Alltid. Lite då och då så tar jag fram en pennvässare och vässar ALLA med flera dagars träningsvärk i armen som följd. Ja ni ser, jag behövde verkligen en elektrisk pennvässare :-) På ett par sekunder har man en perfekt spets och det utan att köra slut på underarmsmusklerna. 
 
 
Medan jag var i stan och vände så var femåringen och tvååringen hos mormor och bakade pepparkakor. Mormor har precis sluppit ifrån rullstolen efter en operation och då ville hon baka med barnbarnen. Jag har lagt ner det här med att baka pepparkakor med ungarna. Det tar oändligt med tid (och tålamod), det lönar sig inte ekonomiskt och köpta pepparkakor är ändå godare. I stället så bakar barnen numera pepparkakor hos mormor och tar sedan hem dem :-) De brukar vara där och baka några i taget för enkelhetens skull och idag var det lag 1 som fick den äran.
 

Det blir inga stora mängder per barn, men de får välja former och dekorera och sånt med så det uppskattas.
 
Nu ser jag att klockan har dragit iväg igen. Jag glömde visst bort att gå och lägga mig!
Varje kväll tänker jag att jag ska komma i säng tidigt men sedan finns det alltid en massa annat som kommer emellan; plocka disk, våttorka golven, baka...
Fast i kväll har jag iofs inte gjort så mycket nytta. Efter middagen blev det film med de yngre/mellanbarnen, sedan film med de äldre barnen, tv med äldsten, slå in julklappar, packa postpaket, prata i telefon med maken en evighet. Så har klockan passerat 02 och det kanske är dags att borsta tänderna.
God natt!

1 december!

Första dagen på adventskalendrarna, gissa om barnen kom upp snabbt :-)
Paketkalendrarna blev klara sent igår kväll precis som alla år och de sitter nu utspridda på väggarna lite här och var. 
 
Vi hoppade över chokladkalendrar i år, vi hade det också förra året men det känns bara onödigt och dessutom är det inte alla barnen som äter godis. Däremot så har barnen fått fatt på lite andra vanliga papperskalendrar. Dottern fick en på kyrkan, några fick när vi passerade en leksaksaffär, jag tog en på Maxi, en fick med en Kalle Anka-tidning... Så igår när det visade sig att elvaåringen var den enda som var utan en papperskalender att öppna så gjorde jag som jag alltid gör: Jag svarade att det fixar jag!
Lite klipp-och-klistra blev det och resultatet är kanske inte det vackraste världen skådat men där finns i alla fall luckor att öppna.
 
 
Själva utsidan är en poster från en Lego-tidning och bakom luckorna finns bilder på allt från tomtar till sportbilar och superhjältar. Nu skulle man ju kunna tänka sig att han egentligen är för gammal för både bilderna och för att ta emot något som mamman själv tillverkat men faktum är att han blev glad. Och eftersom han såg ut att på allvar uppskatta sin kalender så är jag också glad och nöjd med att ha lagt en timmes jobb på något man kan hämta gratis i närmaste affär.
 
Jag har ingen aning om huruvida julkalendern på TV är något att ha i år, barnen såg det förstås i morse men jag hörde vare sig bu eller bä från vardagsrummet. Det kanske tar ett par avsnitt innan det tar sig.

Bilbekymmer

Min bil har sjungit på sista versen i ett år eller så men alltid mirakulöst gått att rädda för ytterligare ett tags körning.
Idag var absolut sista dagen för ombesiktning, handbromsen skulle dras åt och det skulle vara lätt att rätta till. Jag lämnade in den på verkstan förra veckan och skulle få igen den samma dag, nemas problemas. Tre dagar senare så hämtade jag upp den då de inte ens tittat på det som skulle lagas! Med nytt löfte om att den skulle fixas idag så lämnade jag av den i morse och väntade...och väntade... Strax efter kl 17 fick jag besked om att den inte skulle hinna bli klar, det behövdes nämligen någon ny del som inte fanns att tillgå.
Jag har tänkt en hel massa arga saker efter det kan jag säga. Hade jag fått veta förra veckan att de inte skulle ha tid att titta på den så hade jag naturligtvis lämnat den någon annanstans. Då hade man också hunnit med att skaffa fram den där skruven.
Förutom att det kommer att kosta en del att laga det lilla felet så behöver den nu också genomgå en helt ny komplett besiktning och jag misstänker starkt att det har tillkommit både det ena och det andra sedan förra gången, givetvis med en del salta kostnader som följd. Det kommer då inte vara lönt att fixa bilen den här gången, den har gjort sitt.
Lite trist att vi lagt åtskilliga tusenlappar på att laga den, köpa nya däck och en sprillans ny bilbarnstol bara nu de senaste månaderna.
 
Med det sagt - jag är nu utan bil!
Hur länge klarar jag mig utan en bil??! Jag bor i en liten by på landet med en närbutik inom gångavstånd (dvs på andra sidan byn, ett timslångt projekt att köpa en liter mjölk med barn i syskonvagn och gåendes), där ekonomipack inte hör till sortimentet.
Fem av barnen har träningar inom diverse aktiviteter på köravstånd tre dagar i veckan och olika tider, några har aktiviteter i vår by två dagar i veckan utöver det. Då har jag helt räknat bort allt vad kyrkis och öppna förskolor heter - sådant blev plötsligt lyxvara.
Fem barn kan inte lämnas hemma själva, några möjligen en kort stund med storasyskonen och de tre minsta har jag ju med mig 24/7. Lägg till ständig jour för ena sonen som då och då måste hämtas upp på skolan asap.
Jag kan låna mina föräldrars bil för det nödvändigaste men jag får inte in barnen i den (och jag tvivlar på att de vill ha tre bilbarnstolar fästa där alltid om de ens går in)...
 
Det här med bilen var ett stort bakslag och jag känner att jag tappade sugen ganska så rejält. Jag har faktiskt gråtit en skvätt ikväll. Så om ni ser Tomten så hälsa honom att jag önskar mig en ny bil i julklapp - den behöver inte ens vara fabriksny, bara den startar och bromsar när man vill. Alternativt kan jag ta emot en stor fet sedelbunt :-)

RSS 2.0