Helgen

Barnen har kommit in i skolterminen helt och fullt, det känns redan som en evighet sedan det var sommarlov. Märkligt! Än är inte alla fritidsaktiviteter igång men det kommer lite i taget nu och vardagen börjar rulla på.
Något som inte rullar på, åtminstone inte som önskvärt, det är bilen. Varje gång vi tar den till verkstan så skakar mekanikern på huvudet och mumlar något om katastrof. Vi är på jakt efter en annan bil och hade precis bestämt oss för en lämplig Chrystler när vi fick veta att den blivit såld. Bara att leta vidare alltså. Någon som har en 7-9-sitsig bil som lätt rymmer 4 bilbarnstolar och fungerar som den ska? Helst bytes mot en opålitlig skrotbil - jag kan slänga med en rosa fluffig rattmuff i bytet också, superskön att ha på vintern!
Bilar ska fungera, så är det bara. Jag har noll intresse att joxa med bilar och maken är ungefär likadan. Jag räknade till ca 13 pass i veckan då vi behöver bil give or take ett par stycken om det är cykelväder. Vi kan klara oss några dygn utan bil mot att vi får låna mina föräldrars men sedan blir det svårt att få ihop logistiken. Vår bil ska besiktigas om en månad och vi räknar med att det är billigare att köpa en annan än att laga det som behöver lagas. Skitbil! Vi köpte den begagnad, har kört hysteriskt långt med den osv så man kan väl inte vänta sig så mycket mer även om den var dyr då för 7 år sedan. Jag är glad att vi inte har lån på den åtminstone.
 
Vad har vi annars sysslat med senaste dagarna? Lite geocaching förstås (och har du missat vad det är så finns det en egen kategori här på bloggen tillägnad denna sport). Vi har fått upp både tempo och svårighetsgrad på det där och jag känner mer och mer att jag har hittat rätt. Maken tar snabba svåra och jag vandrar i skogen 1-2 mil åt gången. I torsdags kväll när maken var ute och jagade en förstaplats så kom han slutligen hem tjugo i två på natten. Han var helt exalterad och jag var uppe i varv så det blev inte så många timmars sömn innan väckarklockan ringde. Jag kände av sömnbristen på morgonen men hälsade på hos en kompis på förmiddagen och hon tyckte att jag såg så fräsch ut. Tänk vad man kan göra med lite smink va!
Fredag eftermiddag tillbringade jag i skogen på långtur, backe upp och backe ner. Min kondition är fortfarande inte vad den borde och vid ett tillfälle fick jag sätta mig på en stubbe och flåsa för det kändes som att lungorna höll på att sprängas.
 
När man inser att man är på fel sida bäcken...
 
Kom på ett ställe fram till det här:
 
 
Här höll boskapsskötarna till för länge sedan när de gått långt med korna. Jag har läst en hel del om hur det var då och gladde mig över att jag nu fått se det med egna ögon. Enligt koordinaterna var jag på rätt plats men efter att ha letat ett bra tag utanför så såg jag ingen annan råd än att krypa in. En ganska dålig idé egentligen. Det händer att man faktiskt förväntas göra sådant i den här sporten men då flaggas det fara vilket det inte gjorde här. Man vill inte gärna att taket ska rasa in och övergivna krypin i naturen är sällan övergivna. Men jag tog ett dåligt beslut och halade upp ficklampan, lämnade ryggsäcken utanför och ålade mig in. En svepning med ficklampan i mörkret visade att någon eller något troligtvis bor där även om det var tomt just då.... vildsvin??!! Inte bara det - där fanns spindlar som var större än några spindlar jag någonsin förr skådat och de var överallt! Nu när jag sitter hemma i tryggheten vid datorn så ryser jag vid blotta tanken på feta mutantspindlar som jag behövde passera (på tok för nära) för att komma ut igen. Ut kom jag i alla fall och sedan hoppade jag rundor ett bra tag innan jag blev kvitt känslan av att ha dem i nacken, håret och på hela kroppen. Spindelfobin sitter i än det är ett som är säkert.
 
Ett par timmar senare så höll jag som best på att åla mig över en gammal trädstam som låg över en fors när maken ringde och undrade om jag skulle komma hem till middagen. Tillbaka till verkligheten liksom :-)
 
Det här är jag i mitt esse: genomsvettig, risig i håret och med en ryggsäck full med geocachingprylar.
 

I lördags fick vi oväntat besök och det var kul. Jag utelämnar av ganska naturliga skäl alla utomstående från bloggen som ni nog märker, det finns ingen anledning till att dra in andra här.

Maken hade otippat närkontakt med ett gäng vildsvin under en mysterie-loggning i en skogsdunge. Jag har aldrig sett ett vildsvin i naturen men jag litar på hans ord när han säger att det kändes lite otrevligt :-)
 
Idag har jag varit i kyrkan där "vår" präst avtackades för gångna år. Jag går sällan/aldrig i kyrkan (i detta fall pratar jag om själva kyrklokalen) men har ju hängt på kyrkis och diverse barn/familjeaktiviteter i många år nu. Det har skett mycket förändringar inom församlingen och jag ogillar det starkt men tänkte inte gå in närmare på det. Nu försvann ännu en omtyckt anställd och det var nära till tårarna lite då och då under ceremonin.
 
I morgon börjar sjuåringen på församlingens lågstadieklubb i byn och femåringen ska göra sitt första besök på kyrkans barntimmar i grannbyn. Utan mig :-) Han längtar och jag tror han kommer att få roligt under sina måndagsförmiddagar där.
 
 
 
 
 
 
 

En hyfsat intensiv torsdag

Började dagen extra tidigt med ett sjukhus besök för en kille som skulle lämna blodprov. Det är inte lätt när man inte gillar att folk rör vid en, det här var tredje försöket och även nu triggades kramper och annat igång av stressen... MEN det blev gjort och nu i efterhand tycker sonen att det var en baggis :-) Det var värt en stor glass och en läsk i caféterian till sonen och en dubbel espresso åt mamman som var nästan lika utmattad och lättad efteråt.
 
Småfröknarna Bill & Bull håller oss igång. Medan jag påbörjade matlagningen så passade de på att utföra lite hyss. Om tvååringen är utom synhåll så ropar jag på henne varannan minut - svarar hon inte så är det bara att kasta allt man har för händer och leta upp henne för då vet man att det pågår något misstänkt i huset. Idag så hittade jag de två i badrummet där tvååringen stod på höga pallen och fyllde upp en liten leksakslåda med vatten varpå hon lämnade över den till ettåringen som tömde ut vattnet på golvet och skickade tillbaka lådan uppåt. Det var rätt blött ända in under möblerna, några blöjor låg och skvalpade rundor där också.
 
Efter ett pass på öppna förskolan och barnens bowlingträning så hann vi med ett snabbt besök på biblioteket. Jag hade reserverat ett antal böcker - alla vill ju läsa de populära böckerna samtidigt och då får man vänta på sin tur - och nu hade det kommit tre på en gång. Jag har att läsa mao! Först ut blir en deckare av Mats Ahlstedt.
Sjuåriga dottern lämnade in sitt sista häfte till Sommarboken.
 
 
Det är ett projekt som biblioteken har juni, juli, augusti: Läser man 5 böcker så får man en presentbok och deltar dessutom i en tävling med fler priser. Skolan möter upp genom att ge vinster till de elever i varje årskurs som läst mest. Sjuåringen som med svårighet kunde stava sig igenom lättare meningar före sommarlovet läser nu barnböcker nästan flytande! I sommar har hon läst 25 böcker från småbarnsböcker och nu upp till böcker för större barn. "Sommarboken" har varit en finfin morot och skillnaden i läsandet är enorm. Jag hoppas och tror att hon håller läsningen igång även nu när det inte ska fyllas i recensioner.
De tre äldre bröderna har alla vunnit någon gång tidigare år, tioåringen har vunnit förstapris inom kommunen varje år sedan förskoleklass men så är han också en bokmal som alltid haft lätt för läsning och ett stort intresse för det dessutom. I år ville han inte delta för att han tyckte det var dumt att han alltid får biobiljetterna?!
 
Maken körde till affären för att köpa mjölk när de yngre hade lagt sig och då när han kom hem för ett par timmar sedan så hade jag precis fått mail om att det var nya gömmor utlagda (geocachingen förstås). Det är lite prestige i att vara först på plats så jag tog emot mjölkpaketet och skickade iväg honom att jaga loggbok. Jag vet, det är sent och kolsvart ute men ändå! :-) Han ringde innan och behövde hjälp med ett pussel som skulle dechiffreras och han är fortfarande ute men av 4 möjliga så har han varit etta på 2 hittills. Adrenalinet har pumpat rätt bra på mig som suttit hemma och försökt guida honom till rätt koordinater och jag kan bara tänka mig hur han har jagat runt där ute i skogen med ficklampa. Han är lika insnöad på det där som jag numera :-) Kan man ens ha en roligare torsdagskväll?! Alla har vi våra nöjen.

Minstingarnas rum

För en tid sedan gjorde vi i ordning i minstingarnas rum. Egentligen var det mest att flytta runt möbler; tioåringen ville bli av med sin loftsäng så den fick flytta in till minstingarna och där sover nu femåringen uppe och tvååringen nere.
 

Jag trodde att det skulle bli svårare för tvååringen att börja sova i en stor säng (hon har haft spjälsäng fram tills nu) men hon har bara kommit upp några få gånger. Ja förutom när hon behöver gå på toa på natten men det räknas inte.
I samma veva så passade vi på att flytta lite hyllor och en byrå behövde få ny plats.
 
 
Det här är husets största sovrum och även det enda sovrummet som delas av flera barn. Ettåringen sover också härinne och hon har nu fått överta storebrors sänghimmel.
 
 
Tyget är köpt i Indien och har massor med guldprickar på insidan. Eftersom jag tidigare har fått många frågor på själva fästet som är ett hemmabygge så hittar ni instruktionerna HÄR. Där kan man också se hur det såg ut för några år sedan när Lilleman delade rummet med storasystern, det känns som evigheter sedan. Det var hon som valde färgen därinne för på den tiden Lilleman sov i spjälsäng inne hos oss så hade hon rummet helt för sig själv.
 

Det är ett bra komplement till lekrummet och när vi tog bort barngrinden och flyttade in alla småbarnsleksaker dit också så blev det snabbt favoritrummet för lilla fröken minsting. Tanken är att barnen INTE ska leka i vardagsrummet (det finns ju ett lekrum också i huset och de fyra skolbarnen har egna rum) men det funkar ju sådär...
 

Att spela på känslor

Tvååringen är mycket för det här med att testa känslor, både sina egna och andras. Det är en viktig kunskap i livet jag är lite imponerad över hur väl hon registrerar allt vid sin unga ålder. Men hon gör det så uppenbart och drar sig inte för att spela upp hela registret för att underlätta för sig själv.

 

Jag: Gå inte in i sovrummet nu för A sover därinne.

Tvååringen: Inte väcka henne? Blir du ARG på mig?

Jag: Jo jag blir arg om du väcker henne, hon behöver sova lite till.

Tvååringen (anlägger en ledsen min): Men... jag ÄLSKAR ju dig!

 

Det där är ett kort hon drar till med så fort hon får en tillsägelse, eller för all del om det är något hon vill ha.

 

Tvååringen till valfritt syskon på lördagskvällen: Jag får gott av dig? Mina slut.

Syskonet: Nä, om du har ätit upp ditt godis så får du inget mer.

Tvååringen (förnärmad och ledsen): Meh!!! Jag ÄLSKAR ju dig.

 

Hon skrattar när andra skrattar, ger mig en oklar utskällning när syskonen är upprörda, blir ledsen och bekymrad om någon gör sig illa, spelar död (kastar sig på golvet och blundar med tungan hängande utanför) om hon anser sig orätt behandlad eller helt enkelt inte har lust att lyssna när man pratar med henne. En liten drama queen alltså.

Spela död gör man kanske inte så ofta i livet men resten kan vara bra att ha. Hur ska barn annars lära sig empati och allt annat som man aldrig kan läsa sig till i en lärobok.

 

                                                 

Träningsvärk!

Ja, det var ju kanske inte så oväntat förstås. Sedan jag kom hem har jag mest tagit det lugnt. Försökt att vila lårmusklerna, vårdat mina riv-och skrapsår, plockat bort ett par fästingar :/
Städat har vi också gjort förstås och det behövdes mer än vanligt. Av någon anledning så var det ingen hemmavarande alls som plockade saker när jag var borta? Det såg ut lite som om en bomb briserat i vardagsrummet och så kan man ju inte ha det. Barnens kompisar hängde på snabbt när jag utlyste akutstädning - jag förmodar att det är roligare att städa hemma hos andra än hemma hos sig själv - men mina egna barn var lagom roade. Det är ju lustigt men elvaåringen är tex ofta hos en kompis och tvättar deras bilar men vår bil "orkar" han inte tvätta av.
 
I morgon är det öppna förskolan på schemat för de som inte är i skolan. Om vi inte ska få låna släp och hämta upp en ny säng på IKEA förstås, jag kommer inte ihåg vad vi bestämde.
 
Femåringen och minstingen
 
Våra tre yngsta tycker de är roligt att leka där men ibland undrar jag om det är förmiddagsfikat som lockar. Vi hinner sällan mer än inom dörren så frågar de efter frallor med gurka men så är det ju också nybakt bröd alltid.
Om en vecka så ska femåringen börja på Kyrkans barntimmar i grannbyn och det längtar han efter. Där ska han en förmiddag i veckan få vara med ett gäng jämnåriga, ha samling och leka...utan mamma! En helt ny erfarenhet för oss båda kan jag tillägga. Han går ju inte på förskola och även om vi har varit väldigt aktiva på alla möjliga öppna förskolor så är det ju inte detsamma som att bli lämnad där. Dags att klippa navelsträngen antar jag och tvivlar inte ett dugg på att han kommer att trivas där.
 
Sist vi var på öppna förskolan så pratade jag och några andra om vilken skillnad det har blivit på vår tvååring. Hon har varit en vilding från start och i våras var hon verkligen överallt samtidigt och man blev rent svettig av att hålla henne i styr. Inte så att hon förde oväsen eller sprang rundor men hon hade bara så himla svårt att låta bli att pilla på allting, måla sig själv och hela bordet, klippa i allt som fanns tillgängligt, springa ut genom ytterdörren för att hinna i förväg osv... Förra veckan däremot så satt hon och la pussel i en timme, lekte lugnt med klossar och var bara så genomtrevlig att ha med sig. Sen är hon ju inte mycket för att köra något mellanläge utan numera så kommer hon gärna och kramas och säger att hon älskar en stup i kvarten <3
Många tror att hon är lite äldre än vad hon egentligen är, inte för att hon är stor utan för att hon pratar och förstår så mycket och inte har blöja. Det kanske blir folk av henne också en vacker dag.
 
Lillasyster som är 1½ är snart redo att ta över stafettpinnen som husets busunge. Hon har lärt sig av den bästa förstås så varför inte?! Numera har vi alltid en korvtång liggandes i badrummet för varje gång något syskon har glömt att stänga badrumsdörren (eller när tvååringen hjälper henne att öppna) så behöver man en tång för att fiska upp lego, strumpor, foppatofflor, handdukar etc ur toastolen. Det är just sådana situationer som jag INTE kommer att sakna när barnen är stora. Häromdagen så packade hon upp storasysters gympakasse i hallen och tömde ut i stort sett hela innehållet från hennes nya schampoflaska i mina skor. Suck! Jag har inget emot att de nu doftar av Barbieparfym men det blir så mycket extrajobb med att sanera skor, skura hallgolvet osv.
Hon och syrran (pseudotvillingar/tätisar) är som ler och långhalm. Eller som Bill och Bull. De har väldigt kul ihop och skrattar glatt åt varandras bus - ändå är de så olika som man kan bli. Där tvååringen är framfusig och bufflig i sättet så är ettåringen näpen och graciös. De älskar att dansa båda två, sätter man på musik så spritter det i benen direkt - men den äldre dansar breakdance med grova rörelser och kastar sig på golvet då och då och lillasyster viftar på rumpan istället med händerna viftandes i luften. Lillasyster sätter gärna på sig sjuåringens diadem och halsband, tvååringen drar på sig en keps bak-och-fram och marscherar runt i brorsans gummistövlar. Det ska bli så spännande att se dem växa upp och hitta sina egna identiteter i livet. Självklart lika fantastiskt att få följa samtliga barn, de är alla så unika i syskonskaran. Man kan tro att sju barn som växer upp i samma miljö, med samma gener, skulle bli åtminstone liiite lika mer än bara till utseendet. Det här gänget har så olika personligheter allihop att jag nästan är benägen att tro att de var "färdiga" redan från födseln. Förstår ni hur jag menar?
 
Nu kom maken hem från träningen och jag hörde kaffekopparna klinga i köket :-)
 

Amen!

 

Rekreation

Den här fredagen och lördagen har varit fantastiska på alla sätt och vis!
Vi har haft en kämpig vår och även om sommaren har varit lite lättare så har vi ändå haft fullt upp så att det räcker och blir över senaste veckorna. Maken och jag bestämde oss för att det är dags att sätta av lite tid både för oss själva och för oss som par. Det behöver inte vara några storslagna saker utan mer för att hinna hämta andan och kanske rent av ladda batterierna lite också. Förra helgen skickade jag iväg maken på fiske och även om han kom hem och sov i sin säng några timmar på natten så hade han ändå tid för sig själv och jag tror att det gjorde honom gott. Så föddes tanken på att jag kanske skulle hitta på något, utan barn... kanske rent av hålla mig borta över en natt?
Jag ville ge mig av på geocaching förstås, men inte åka fram och tillbaka utan hellre gå dit näsan pekar utan någon tid att passa. Nu hade vi lite annat som skulle klaffa före och efter och det krävs alltid någon på jour för eventuella nödsituationer hemma - men efter att barnen kommit från skolan på fredagen så packade jag ihop allt nödvändigt och gav mig av på äventyr.
 
Fredagen
I ett naturreservat så vandrade jag under fredagen 1,7 mil i kraftigt kuperad terräng, klättrade upp och nerför branta klippor och pressade mig själv hårdare än på mycket länge. Frihetskänslan var överväldigande, naturen storslagen och i takt med att självförtroendet ökade så kände jag också att alla gamla bekymmer bara rann av mig. Det var en lycklig kvinna som åt sin sista skinkmacka på en klippa vid havet när solen gick ner.
 
 
Jag hade kunnat köra hem och sova där för längre bort än så var det inte men jag vet ju hur det hade blivit; jag hade haft svårt att komma iväg tidigt på morgonen med ett gäng barn som ska ha frukost, kläder och tänderna borstade... Sov gjorde jag i sommarstugan :-)
 
Lördagen
Det var helt rätt att planera in "vanlig skog" på schemat efter gårdagens strapatser - minsta lutning i terrängen så kände jag av precis vilka muskler som använts vid klättringen. Lite kors och tvärs mellan skog och strand i rask takt. Smsade maken på morgonen att jag tänkte ta en mil före lunch och det gick av bara farten.
 
 
På eftermiddagen hade vi annat inplanerat så till slut fick jag ju ta mig tillbaka till bilen och köra hem.
Jag som förr inte alls gillade att bli svettig och smutsig har inte brytt mig det minsta om sådant småstrunt när jag har varit iväg nu. Det var nästan så man hade behövt skrubba kroppen med stålull och bränna kläderna :-D
Det har varit toppen och det finns inga tvivel om att det är ute i naturen jag vill vara på min "fritid" (den jag måste lära mig att planera in).
Det blev lite bytessaker till barnen från de cacher jag loggat under dagarna och de valde några saker var och resten får åka med på nästa tur och bytas mot annat småskrot.
 
 
Jag tänkte inte skriva mycket mer om allt jag upplevt för jag tror ni skulle tröttna rätt snabbt och stället kommer jag att starta upp en separat blogg enbart om geocachingen och den som är intresserad kan läsa mer där (återkommer med länk inom kort).

Bragdmedalj!

Inte riktigt kanske, men nära nog. Ikväll klarade vi augustiutmaningen och jag snackar förstås om geocaching.
 
 
Vi kom över målsnöret exakt på plats 28400 i världen. Inte fantastiskt då det tog oss nästan tre veckor att genomföra men inte heller så pjåkigt med tanke på att det finns flera miljoner registrerade utövare. Nästa gång tar vi det på allvar tycker jag och halverar talet.

Utmaningen var att klara sju olika sorters cacher/gömmor och de sista två fixade vi idag.
 
Det föll på mig att ta en Letterbox Hybrid vilket förmodligen låter som rappakalja för de flesta. Letterboxing är en annan variant av geocaching säger jag och hoppas att jag inte upprör några letterboxare :-)
Så här står det på Wikipedia (och då måste det ju vara sant): Letterboxing är en sorts skattjakt som kombinerar orientering och konstnärlig användning av stämplar. Varje gömd skattlåda innehåller en loggbok, en stämpel som hör till lådan och eventuellt en stämpeldyna. Letterboxing är besläktat med Geocaching men kräver normalt sett inte en GPS för att hitta gömmorna. Istället finns ledtrådar publicerade på letterboxing-hemsidor och dessa leder till den gömda skatten. När gömman är hittad stämplar utövaren sin personliga loggbok med stämpeln som hör till lådan, och stämplar lådans loggbok med sin egen personliga stämpel. Dessa stämplar kan vara köpta men är ofta handgjorda.
 
För mig är letterboxing egentligen mer traditionell skattjakt á la sjörövare; man går efter ledtrådar och når på så vis fram till målet.
En Letterbox hybrid är då en gömma som man ska hitta utan koordinater och där finns både stämplar och loggbok - en kombination av två sporter helt enkelt.
Jag gav mig av tidigt i morse, utrustad med regnkläder och ett utskrivet papper med foton på vad jag skulle leta efter. Lätt som en plätt tänkte jag innan i tron att "när man kommer till bron så ser man väl vägskylten...". Icke! Det var mer lite trial and error över det och hade jag haft otur hade jag kunnat få gå bra långt åt olika riktningar för att komma rätt. Nu hade jag nog mer tur än jag förtjänade och valde rätt vid varje korsning. Hittade till och med stigen med en yvig gran på ena sidan och en björk på den andra :-) I geocaching har du ju koordinater som visar dig till exakt plats och har du en bra gps så får du dessutom visat dig vägarna dit i den mån det finns sådana. Det här var nog snäppet svårare eftersom du aldrig vet i förväg var du hamnar men ändå lika roligt.
Jag gick knappt en kilometer från parkeringen till målet och självsäker som jag var när det gick så lätt så tänkte jag ta en genväg tillbaka. När jag väl insåg att jag var vilse och halade fram gpsen så hade jag TVÅ kilometer kvar till bilen. Mitt lokalsinne är ungefär likvärdigt med en amöbas! OK - inte heller där har jag en talang att skryta om, varken tårtspritsning eller att hitta vägen hem alltså. Tur jag har en gps som kan leda mig rätt.
 
Jag hade ett par timmar kvar tills skolbarnen skulle hämtas upp så jag gav mig raskt vidare till en temarunda i närliggande naturreservat. Konstruktörerna hade tänkt till och jag skrattade mig igenom hela långpromenaden. Ett av stegen hette Lurad:
 

Skruvade isär telefonluren där jag gissade att loggboken fanns och möttes av texten "Lurad var det ja!".
Urtidsdjuret som var en nalle fastbunden vid en väckarklocka följdes av En röd liten kåk i form av fem ihoplimmade röda tärningar (3,3,3,2,2 - ni fattar va?!). Haha, jag ÄR nördig, jag vet!
 
Ikväll har maken klarat sista steget på utmaningen genom att delta i ett event, dvs åka på grillkväll med andra geocachare. Det är ju kul att få ett ansikte på de vars signatur man hittar i loggböcker lite här och var. Sen är det ganska stort spann på de som sysslar med den här sporten, alla åldrar och alla typer. För att kategorisera människorna så finns det Pensionärerna som packar fikakorgen och tar skatter när de är iväg med husbilen, Nördarna som letar i reflexväst med cowboyhatten på och minglar med folk via nätet, Vagabonderna som loggar ett par stycken i varje land under sina resor som minne, Barnfamiljen som plockar gömmor när de är på utflykt och gärna byter suddisar mot klistermärken i lådorna, Äventyrarna som klättrar i träd eller hissar ner sig från broar med full utrustning eller tar gömmor under forsränningen. Jag vill gärna se mig själv som en blandning av alla ;-) Det finns fler såklart, jag vet bara inte var jag ska placera de som lägger virtuella gömmor som man får surfa sig fram till eller de som går upp mitt i natten för att komma först till en nypublicerad gömma.
 
Nu det blivit nog med nördsnack för idag. Maken är på väg hem och jag tänkte övertala honom att se på Snåljåparna...åh, Superspararna heter det visst.. på Kanal5 Play med mig. Äldsten har sett ett avsnitt förut och tyckte det var kul att se hur "ekonomiska" människor det finns i det här landet.
 
 

Godzilla

 

Skolstart

Då var det igång igen! Inga större nyheter för någon, dottern som börjar 1an har bytt klassrum till det intill hon hade förra året och fått en ny lärare, de övriga är kvar där de brukar med samma lärare/mentorer. Första dagen varade bara ett par timmar och fyra skolbarn kom hem med en hel trave blanketter var för mig att fylla i.
Efteråt tog jag med mig ett par barn för att shoppa skor. Det tar ju aldrig slut det där! Jag tror vi är uppe i tio par skor inköpta de senaste veckorna och jag funderar allvarligt på att sätta någon slags gräns snart - antingen får de sluta växa eller sluta sporta. Fast det går ju inte så det är bara att betala och se glad ut. Äldsten har växt om både mig och maken i skostorlek och senaste året så har han bytt storlek två gånger per termin. Den här gången hittade vi tennisskor som var nedsatta från 1100:- till 549:- så man får glädjas över de sparade slantarna och inte låtsas om de andra som rinner iväg i en stadig ström så här års.
 

Några av barnen har fått hem böcker som ska kläs med bokpapper. Det verkar inte som om böckerna "går i arv" till nästa årskurs ändå för alla böcker vi har fått hem de senaste åren verkar sprillans nya?
I kväll har jag klätt in ett gäng böcker och jag tycker själva grejen är rätt kul.
 
 
Jag gillar ju ordning och reda och jag minns när jag själv gick i låg-/mellanstadiet och man valde bokpapper till sina böcker, det var viktigt med motivet och att böckerna kändes personliga när de var inklädda i fodral med rosor eller ränder :-)
Men hörrni, har ni inte kommit till att klä böcker än så kan jag ge ett tips: Strunta i att köpa bokplast! Det glider hej vilt, tejpen fäster inte ordentligt och det enda det kan vara bra till är väl att testa uthålligheten på den som jobbar med det. Jag höll på att bli tokig och drog mig till minnes förra årets svordomar i samma situation.
Ikeas presentpapper däremot fungerar ypperligt till ändamålet och de har rätt många roliga mönster att välja mellan.
 
I ett försök att få igång vardagsrutinerna för mig och de hemmavarande barnen så har vi idag besökt öppna förskolan i grannbyn. Minstingen fick dock i sista stund stanna hemma med pappa, hon är inte alls van vid att vakna halv sju på morgonen så hon hann somna för en tupplur i sin spjälsäng redan när skolbarnen följdes till skolan.
Jag tycker det är extremt svårt att komma upp på morgonen nu och jag känner mig halvseg hela dagen. Det ger sig väl om några dagar.
Egentligen är jag ju morgonmänniska. OCH nattmänniska. Normalt sett så vaknar jag tidigt och hoppar ur sängen även på helgerna och jag är pigg som en mört runt 23-midnatt. Samtidigt så är jag väldigt beroende av min sömn. Nu har ju dygnet tyvärr inte fler än 24 timmar så det gäller att jag hinner sova de timmar jag ligger i sängen, störs jag av oroliga barn eller annat så fungerar jag knapp dagen efter. Tur vi har barn som sover hela nätter och har gjort det redan från start.
 
Pluttisen, som älskar att gunga
I morgon hoppas jag på fint väder eller åtminstone inget regn. Några barn ska iväg på heldagsutflykt med sina klasser och själv hoppas jag på att gå på långtur i skogen under förmiddagen.

Sista sommarlovsdagen

Jag är väl så redo som man kan bli. Jag gillar inte tanken på att passa tider, hålla tusen skol-grejer och fritidsaktiviteter i minnet och allt annat som kommer med terminsstarten men nu känns det så höstigt ute att det inte finns några planer på vare sig utebad eller tältande mer för i år. Sen vet jag ju att det finns de som har det jättejobbigt med förändringar och en viss ung man kommer att gå igenom alla helvetets kval närmaste veckorna och ingen i närheten går opåverkad igenom det. Man kan bara se till att sova och äta ordentligt samt krama maken när det finns tid så ska vi nog överleva det här också.
 
Alla husets barn har sett fram emot skolstarten och en del har längtat mer än andra. Speciellt dottern vars läsning har lossnat ordentligt under sommaren och nu läser hon bok efter bok efter bok utan större bekymmer. Dessutom har hon börjat tappa tänder och eftersom hon var ensam i klassen om att ha alla sina småbarnständer kvar så blir det inte utan stolthet hon kan visa upp en glugg i morgon.
 
Idag har regnet öst ner i stort sett hela dagen så jag och fyra barn besökte leklandet. Jag är inte överförtjust i att vara där - det är svindyrt med inträdet, för att inte tala om fikat som ju snudd på är obligatoriskt - men barnen har haft det på förslag ett antal gånger i sommar så nu fick de sin önskan igenom. Fjortonåringen ville absolut med, det är ett eller ett par år sedan han var där senast och maken var rätt tveksam till om det var något för honom numera. Men han kom med och efter en halvtimmes spring och hoppande spenderade han större delen av tiden softandes i en soffa med mobilen i handen... Vi kom fram till att pappa nog hade rätt.
 
 
De yngre barnen hade inga problem med att leka i flygande fart fyra timmar i sträck och det krävdes lite övertalning för att få med dem till hallen igen.
 
 
Tvååringen har idag roat sig med att måla tånaglarna. Själv. Med tuschpenna. Bläckritningen gick bort i kvällsbadet men naglarna förblir gröna.
 
 
Bill & Bull leker med PetShops 
 
Ettåringen har lärt sig sjunga på riktigt, inte det vanliga melodiösa trallandet utan sådär så man tydligt hör vilken sång det är hon sjunger. När tvååringen började sjunga så började hon med "Lilla Snigel". Inte lillsyrran, nej då! Hon sjunger:
 
Ho-ho-ho-ho-hockeyfrilla.
Ho-ho-ho-ho-hockeyfrilla.
Ho-ho-ho-ho-hockeyfrilla.
Ho-ho-ho-ho-hockeyfrilla.
 
De Lyckliga kompisarna heter bandet och det är INTE jag som spelar den låten här hemma!
I morgon ska vi upp och hoppa i ottan. Hela familjen ska dra till skolan och lyssna på rektorns tal och titta på när skolbarnen äter glass. Gäsp! Dags att gå och lägga sig nu då.
 
 
 
 

Buzzador: BIC Kids Lernerpennor

För ett tag sedan så fick vi testa det nya barnsortimentet från BIC Kids Learner. En del pennor behöll vi själva och andra har vi delat ut till barn i förskoleklass/lågstadieålder.

Barnen tycker de är snygga och lätta att hålla i. Bläckpennan kladdar inte.

Föräldrarna tycker att det är utmärkta pennor för barnhänder och det går liksom inte att hålla fel.

Personligen så hade jag nog inte ens kommit på att köpa specialpennor till barnen - åtminstone inte innan vi hade provat de här. Jag kommer utan tvekan att köpa dem i fortsättningen!

 

 BIC Kids Learnersortiment

  • Anpassad för den lilla, ovana handen
  • Passar både höger- och vänsterhänta
  • Gul markering visar korrekt fingersättning (gäller alla pennor i hela sortimentet)
  • Greppstöd och stödkant underlättar fingrarnas placering
  • Säljs på ICA, Coop Forum och Willys
  • Pris i handeln mellan 19,90 - 29,90 kr
  • 9 av 10 lärare i Norden rekommenderar BIC Learnersortimentet*

Källa: 93% av 100 svenska, danska och finska lärare intervjuade av TNS-Sfio, rekommenderar BIC Kids sortiment för barn för att lära sig att skriva (februari 2014).


Snabbfakta – Blyertspennan

  • Linjer som visar korrekt fingersättning
  • Stark spets: barnen kommer inte bryta av den
  • Triangulär form för bättre grepp
  • Lätt att vässa
  • Säker: inga flisor

Snabbfakta – Stiftpennan

  • Extra stark led med 1.2 mm
  • Kanten möjliggör korrekt fingerpositionering
  • Plats för namn upptill
  • Rund del, pennan vrider sig mellan fingrarna för att undvika muskelkramp
  • Lång hållbarhet: 9 totalt (3 innuti hylsan + 6 refiller)

Snabbfakta – Kulspetspennan

  • Klickande aktiveringssystem
  • Kanterna tillåter korrekt fingersättning
  • Blått bläck
  • Ger lagom mycket bläck, kladdar inte
  • Easy glide bläck - mjukare att skriva med och flyter bättre än vanligt bläck
  • Rund del, pennan vrider sig mellan fingrarna för att undvika muskelkramp
  • Inget avtagbart lock: säkrare för yngre barn
  • Plats för namn

 


* Jag har registrerat mig som buzzador på www.buzzador.com och föreslår att du också gör det! Som buzzador får du utan kostnad testa nya produkter och tjänster. (En del erbjudanden är saker som du kan få prova/köpa till reducerat pris men vill du bara ta del av det som är helt gratis kan man göra ett sådant val under sina profilsidor). Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna. När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du besked om det via mail.

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Vickit): Jag vill registrera mig för gratiserbjudanen

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken: Vad är en Buzzador?

 


Nedräkning

Maken har varit iväg och campat/fiskat (helt själv!) så vi här hemma har varit utan bil och inte gjort så mycket alls. Med ens blev det höstväder och råkallt ute. Eftersom jag idag har varit både rastlös och pessimistisk så har jag tagit luften ur barnens badleksaker, höststädat trädgården samt rensat bort en hel del av mina sommarkläder.
 
 
Barnen får behålla sina sommarplagg ett tag till, de verkar inte frysa i första taget och de stora killarna går i långshorts tills det går under +5.
 
Idag är det internationella geocachingdagen :-) Just den här dagen har vi tagit....NOLL cacher! Vi var lite inne på att åka på ett event/nördträff jag och maken men det är ju det där med att ordna barnvakt... Vi har ändå varit flitiga i veckan och betat flera steg av något som kallas för Augusti-utmaningen där man ska ta 7 olika sorters cacher/skatter. Jag och dottern tog tre av dem tillsammans på två utflyktsdagar.
 

När vi ändå var i trakterna så skulle vi passa på att ta en mysteriegömma som hade konstruerats till skaparens mammas ära på hennes födelsedag. Ledtrådarna fanns intill hennes hus och när vi satt i bilen och försökte räkna ut koordinaterna med siffror som skulle divideras hit och adderas ditt så kom nämnda mamma ut för en pratstund. Kan tänka mig att hon har haft både roligt åt och trevligt med de som stannar till utanför :-) Om inte annat så livar det ju upp trafiken på vändplatsen.
 
Idag pratade dottern om hur gärna hon ville ha ett par inlines och hur sur hon var för att brorsornas urväxta inte passar hennes små fötter än. Då kom jag på att jag för ett bra tag sedan vann ett par på Tradera och att det nog var det paketet som nu låg och väntade på mig i mataffären och som jag glömt bort att hämta ut. Vi tog oss en cykeltur och hon blev glatt överraskad när vi kom hem igen och hon öppnade paketet.
 
En tandlös gumma med nya inlines.
 
I natt sover jag och femåringen i gäststugan. Nästan som att campa ju! Syskonen har turats om att sova där hela sommaren och det är faktiskt riktigt mysigt där ute. Sista sommarlovsspurten nu då, i morgon kväll är det tillbaka till vanliga läggningsrutiner igen.

Buggan är såld

Tänk att man kan fästa sig så vid en vagn!
 
 
Men så är det ju också tidernas snyggaste vagn! ;-)
Tjejen som köpte den körde långt för att köpa just min pimpade vagn och hon var höggravid (med en liten flicka förmodar jag).
 
Jag har alltid älskat Bugaboo´s vagnar och det här var inte den första vi haft men dock den sista. Jag använder den så sällan - oftast har jag ju två små med mig och när jag är iväg med en i taget så använder jag en vanlig Brio Sitty. Inget cool sulky precis men den fyller sin funktion och är lätt att bara slänga in i bilen.
Vår andra rosa vagn är på väg ut också, min UJ syskonvagn ska bytas till en Twinsitty. Något som är lättare sagt en gjort för den vagnen är nog ingen storsäljare på dagens jättemarknad av paraplysulkys. Men JAG behöver en så är det någon som har en till salu så hojta till. Är den mindre än tio mil bort så kommer jag på ett kick!
 
 

Inventering och Ullared

Skolstarten närmar sig det har nog ingen missat. Häromdagen åkte inför-skol-listan fram (från mappen med excel-checklistor, en sådan mapp har väl alla) och skolbarnen har provat kläder och kollat så att allt är helt, rent och där det ska vara.
 

Det var en hel del som fattades och då tog vi ett snabbt beslut att åka till Ullared. Det var kanske mest för att de två äldsta barnen så gärna ville åka men jag var heller inte svårövertalad. Hellre en vardag än en helgdag och definitivt inte direkt efter barnbidrag eller löning, skulle vi åka skulle det vara nu! Vi var ju där i höstas för första gången och shoppade julklappar så nu vet jag att det finns stora pengar att spara trots bensinkostnaden.
Strax efter kl 06 åkte vi hemifrån, jag med morgonkaffet i mugghållaren och killarna med sina kuddar. Efter en timmes körning kom lite regn och så en helt otrolig regnbåge, så perfekt i en halvcirkel och med konturer så tydliga att den såg nästan ditmålad ut. Jag slår vad om att man kunde åkt raka vägen till slutet och hämtat en kruka med guld om man ville!  Barnen sov djupt men jag väckte elvaåringen för att visa honom regnbågen och tänk; han blev inte ett dugg imponerad. Han bara blängde surt och vände sig om för att sova vidare :-) Vi stannade strax utanför Ullared och åt frukost sen anlände vi till affären ett par minuter efter öppningen.
 
Det finns tydligen risk för att bli av med sin kundvagn, lika bra att ha koll på numret.
 
Jag visste ungefär vad jag hade att vänta mig men ändå så är det så man nästan baxnar när man kommer in. Avdelningarna fortsätter nästan så långt man kan se och det är folk överallt. Barnavdelningen först, sedan klädavdelningarna... listan prickades av ett steg i taget. Vinterkläderna fanns på plats och fastän jag inte alls hade tänkt det så kunde jag inte motstå att köpa en vinteroverall till ena sonen. Vid kvart över tio tyckte vi att vi var nästan klara men det var för tidigt att äta lunch så vi tog en fika och kollade igenom listorna.
 
 
Förresten, är det fler med barn i 10-14 årsåldern som vägrar ha regnkläder? De är ju inte precis ute och leker när det regnar längre men skolan de går på har friluftsinriktning och eleverna är iväg heldagar oavsett väder nästan varje vecka. Hur kul är det att sitta i en skog i fem timmar utan regnkläder/stövlar när det regnar? För min del spelar det mindre roll om det är ocoolt att vara funktionellt klädd sådana dagar men så har jag ju också fyllt 40.
Maken ringde och hade önskemål om fiskeutrustning så vi tog ett varv extra för hans skull också.
I området utanför finns gott om andra butiker så där fixade vi sen skor och mer idrottskläder.
 
Sånt här gillas!
 
Vi kom hem bra mycket tidigare än jag hade räknat med men det gjorde ju inget alls. Jag var rätt mör efter bilkörningen och trött i öronen efter att ha lyssnat på sönernas munhuggande hela dagen.
 
Nu saknar vi bara 9 par skor sedan är samtliga barn redo för hösten. Jag ska se om jag kan få med skolbarnen i helgen, de små kan hänga med till skoaffären senare i veckan. Just det - jag skulle också behöva nya skor. Särskilt som elvaåringen inte tyckte jag skulle köpa de där snyggskorna med skyhöga klackar som jag provade i skoaffären, de lämnades på hyllan... Men ett par bra höstskor och/eller vandrarkängor kommer snart att behövas.
 
Ena sonen har varit med pappa i skolan idag för att känna in lokalerna och personalen och än så länge ser den biten ljus ut.
Jag vill gärna utnyttja sista sommarlovsdagarna men annars är vi redo inför en ny termin.

Gonatt

Jag hade tänkt skriva en hel del idag men så hade vi lite av en katastrofsituation här hemma. Efter ett tämligen ogivande akutsamtal tog den lilla ork som fanns kvar slut. Det hjälper inte hur mycket barnpsykologi man läst om man tror att alla barn med en viss diagnos beter sig på samma sätt.
Frustration är bara förnamnet :(
Den sortens frustration och uppgivenhet kan bara lindras genom att köra en omgång Nerf med stora killarna och kanske rent av lägga en fejkbajs utanför badrumsdörren när maken duschar.
Nu går jag och lägger mig. I morgon är en ny dag. Förhoppningsvis.

2-i-1 kalas

Jag vet knappt var jag ska börja! Jag och Lilleman delade kalasdag och hade valt olika teman i en finfin kombination. Vi firade ute i sommarstugan så det blev till att ta med sig utöver vanliga packningen även mat och kalstillbehör dit. Det var två välfyllda bilar som körde till stugan dagen före.
Jag tror jag delar upp det:
 
Skylanderskalas
Eftersom det var sonens födelsedag så väcktes han på morgonen med finstämmig (eller jag kanske ska säga mångstämmig) sång och paket på sängen. Det var första gången han inte vaknade hemma i sin vanliga säng på födelsedagen men det gick bra det med.
 
 
Han är tokig i Skylanders så det var det han fick mest av och så en del "småskrot" i form av simglasögon, mattepyssel, kläder och annat. Han fick även 2 egna travelbugs och det kanske jag får förklara lite. En travelbug är en figur eller sak som ska flyttas mellan olika "gömmor" i geocaching. De har ofta en beskrivning och ett mål som man får reda på genom att besöka en sida och det är också där man registrerar de travelbugs man själv hittar och/eller tar med sig vidare genom att ange en kod. Så här ser sonens två TBs ut:
 
 
Han var själv med och gömde dem dagen därpå och de har nu påbörjat sin resa som vi följer via nätet. Går det som planerat så färdas de kors och tvärs genom Sverige och återkommer till vårt närområde lagom till sonens 10-årsdag 2019.
 
Till kalaset serverades en Portaltårta som jag slet hårt med - jag har aldrig handmålat en tårta förut - och naturligtvis så blev det inte riktigt som jag tänkt mig men godtagbart ändå. Några icke ätbara saker till spelet fick toppa portalen.
 

Kakor som symboliserade de olika elementen i spelet blev det ju också (jag hade missat att göra lila kakor med stjärnor på tydligen).
 

Lek och kalaspåsar blev det förstås också innan kompisarna åkte hem.
Det var en trött men glad kille som somnade den kvällen :-)
 
 
 
Julfest
...för det är helt enkelt för lite jul på sommaren! Jag älskar ju julen och firar hela december och lite in på nästa år med extra allt. Överdos av bjällerklang är liksom bara förnamnet :-)
Jag sa för rätt länge sen att om jag skulle ha fest så skulle jag ha julfest. Det har funnits en och annan som har tvivlat (på mitt förstånd och på min envishet) men med lite hjälp så genomförde vi det.
 

En julgran fraktades ut till sommarstugan och kläddes kvällen innan.
 
 
Vi hade sagt att barnen fick (liksom övriga gäster) välja på finkläder, Skylanderskläder, julkläder eller vad helst de trivs i så det blev lite blandat.
 

Det blev full julmiddag med allt från Jansson till prinskorv, sill och ost som buffé. Självklart med julmusik i bakgrunden :-)
 
 
Till fika blev det en jultårta med apelsin/chokladfyllning och så naturligtvis lussekatter och pepparkakor.
 
 
Alla barn fick hämta varsin julklapp vid granen innan gästerna åkte hem, är det julkalas så är det!

I efterhand kan jag säga att det var både bättre och sämre än jag trodde att fira jul i augusti. Bättre för att jag faktiskt fick känna på riktigt julstämning (och dessutom fira jul med personer jag normalt inte träffar på julafton) och därmed känns det liiite lättare att släppa taget om sommaren; det kommer en jul så småningom!
Sämre för att det (och det här kunde säkert vem som helst av er ha berättat för mig för länge sedan) kändes FEL. Jul ska firas i december och bara då, för annars blir det inte det där magiska som följer med att det bara är en gång om året. Fast ska jag vara ärlig så skulle jag inte ha något emot att göra om det i alla fall :-)
 
Vi brukar dela kalas jag och sonen, vi fyller ju år med bara 4 dagars mellanrum (precis som våra två yngsta också gör fast i januari) men det brukar vara mest hans kalas och en extra tårta åt mig. Den här gången blev det två starka teman som båda tog och fick ta plats. Det är inte ultimat att göra så, det kan bli för mycket på en dag märkte jag.
 
 
Utöver allt kalasandet så stannade vi några extra dagar i sommarstugan. Barnen har badat, både i havet och i lilla poolen, lekt och hängt med på geocaching (jag fick en touch-gps i present och finesserna den har underlättar mycket).
 

När vi kom hem så hade vår stora pool tömt sig själv till hälften då poolslangen hade sprungit läck. :( Tur det hade regnat också, jag hoppas att grannen inte la märke till de extra tusen-nånting litrarna vatten...
Vattnet hade ändå blivit grönaktigt och obadbart men jag hade hoppats på att vi skulle kunna chock-klorera den på något sätt och fått en veckas extra bad i alla fall. Inget att göra nu, nästa år måste vi ändå skaffa en ny pump.
Det går mot skolstart i rasande fart nu. Tioåringen ska vara i skolan på prov redan på fredag och övriga börjar på måndag. Jag vill inte, vill inte, vill INTE! Tillbaka till tidiga mornar, alla dessa tider som ska passas, skjutsandet till och från aktiviteter... Nåja. Det går mot jul.
 
 
 
 

Baka och lite trädgård

Sonen ska ju ha Skylanders-kalas snart och storebror hittade en beskrivning på kakor som ska vara de olika elementen i spelet. Det såg coolt ut på bilden så det var ju bara att sätta igång att baka.
 
Kakor i olika färger, en årsranson av färgämnen.
 
Jag satt uppe sent i natt och dekorerade dem alla med kristyr och tro det eller ej men mina kakor ser inte alls ut som på bilden i receptet?!
 
 
Cirka hundra kakor senare och ungefär samma antal svordomar över att jag inte har en spritstyll som var bättre lämpad (och en stadigare hand) så var de klara. De är ju ätliga och så får man hoppas på att kalasets Skylandersexperter inte ratar dem helt. Ikväll ska jag lägga ihop en tårta i form av en Skylanders-portal och det kan ju bli intressant, jag har tyvärr ingen plan B.
 
Kalasförberedelserna tycks aldrig ta slut - just nu står maken och lagar mat till födelsedagsmiddagen - sen ska allt transporteras till rätt ställe också. Så här dan före dan så tänker jag som så att man borde inte förringa fördelarna med catering och köpekakor.
 
Förutom att tänka på matlagning och tårtor så var det trädgårdsarbete som gällde här hemma igår. Jag friserade murgrönan vid uteplatsen och det tog sin lilla tid. Jag älskar murgrönan men den vill gärna krypa iväg och minska på uteplatsens yta.
 
 
Barnen lekte ute och kom och hjälpte mig lite då och då. Tvååringen kom och var jättesmutsig om armarna så jag skällde lite på henne och hjälpte till att tvätta henne ren. Hon hann inte mer än skutta iväg igen så förstod jag hur hon hade kunnat bli så smutsig...
 
 
Lillasyster hade badat i fågelbadet och tro mig; syrran var inblandad på ett eller annat sätt. I fågelbadet ligger förutom vattnet numera en större mängd sandlådesand och lite täckbark också.
Ettåringen är inte på långa vägar så vild, envis och påhittig som sin syster men när det vankas bus så är hon inte sen att hänga på! De två, de kommer att bli som Bill & Bull när de blir större.
 
Maken var iväg på ärenden igår kväll och medan jag klippte äldste sonen i badrummet så fyllde tvååringen en sportflaska med trolldeg (där den nu torkat så flaskan måste kasseras) samt hällde ut ett glas juice i lådan med LEGO...
Vi har gott om LEGO, närmare bestämt 20,3 kg vet jag nu. Alltihop fick läggas i badkaret och tvättas av ordentligt, jag vill inte tänka på hur mögligt det skulle bli annars.
 

Men jag har ju inget bättre för mig än att bada Legobitar.

 
 
 

 

Födelsedag

Gårdagen var en dag som jag inte precis hade sett fram emot men barnen hade längtat en hel del.
 
Typ så. Eller kanske inte.
 
Av olika anledningar så ville jag inte ha något speciellt firande igår, ett besked som inte togs väl emot av alla. Det är väl inte hela världen förstås och man får välja sina strider i livet så jag gav med mig.
Make och barn firade mig hemma på morgonen. Inte på sängkanten dock som vi brukar för jag väcktes av en fyraåring som meddelade att han behövde kräkas... och så gjorde han just det!
Jag fick öppna en hel hög paket till frukost istället och jag skrattade gott åt det första paketet jag öppnade:
 
 
Maken vet verkligen vad en kvinna vill ha; 30 meter rep!
Det är förstås till geocachingen, vi har kommit så pass långt i svårighetsgrad att vi hindras av att inte kunna klättra. Jag ska inte så jättehögt, definitivt inga 15m+ som det krävs lite här och var utan snarare några få meter upp. Jag skulle vilja lära mig klättra "på riktigt" med säkerhetslinor etc men där är jag inte än. Man kanske borde kolla upp utbildningar för glada amatörer :-)
 
En annan rolig present som jag hade önskat mig men inte trodde att jag skulle få, barnen hade varit med på denna:
 
 
De stora barnen börjar komma upp i nivåer som jag inte riktigt har koll på. Jag hade hyfsade betyg genom gymnasiet och det eftergymnasiala också men det är inte direkt alla kunskaper som finns lagrade uppe i knoppen. Jag tycker på allvar att det är roligt att läsa och lära så de här kommer jag att dra igenom innan det ens behövs :-)
 
Eftersom sonen mådde dåligt så ställde vi in dagens planer och istället fick jag göra precis vad jag hade lust med i några timmar. Vad jag gjorde? Jag satt på ett fik och drack en coffee shake och läste en bok i lugn och ro, efter det så drog jag iväg på geocaching. Jag hade dagen till ära fått mitt medlemskap uppgraderat och därmed tillgång till lite andra saker jag ville leta reda på.
 
 
På eftermiddagen var vi bortbjudna så jag tog med mig alla utom maken, sjukling och minstingen.
Kvällen avslutades med en liten skogspromenad (dvs mer geocaching) som jag beräknade skulle ta en timme ungefär så jag tog med mig tioåringen. Det var påsktema och de olika momenten hade namn som påskkycklingen, påskägget, påsklämman...
 
Påskkyckling
Påskris
 
Tre och en halv timme senare letade vi upp vår bil i mörkret. Vi har en del koder kvar att dechiffrera men på det hela taget så var vi nöjda med resultatet.
 
Dagens bästa var en hel massa saker; ett sagolikt vackert antikt halsband, en son som höll mig i handen för första gången på 4 år, kvällsmys med allt från hemgjord lemon curd till goda ostar.
Årets allra bästa present fick jag i förväg men den är bara bara för mig. Plötsligt händer det! <3
 
Senare i veckan blir det riktigt kalas och eftersom jag är lite lat så slår jag ihop mitt och fyraåringens kalas (han fyller 5 den här veckan). Han har mått prima sedan igår eftermiddag och vi håller tummarna för att det var en väldigt kortlivad magsjuka. Kan ha varit värmen, havsvatten som han svalt eller vad som helst. Peppar, peppar så håller det sig borta från oss alla! Han har valt Skylanders-tema och jag har valt något helt annat. För när man fyller medelålders måste man väl ändå få vara envis och ha vilken sorts kalas man vill, eller hur?! Jag är tydligen ute i fel säsong enligt butikerna men se det struntar den här tanten fullständigt i.
 

Ordningen återställd

De senaste dygnen så har maken och de äldsta barnen varit iväg på fiske/camping. Här hemma har det varit tyst och lugnt, som det blir så fort man reducerar barnaskaran. Spelar ingen roll att det var två "stora" som försvann eller att jag hade fem barn kvar hemma - huset känns väldigt annorlunda så fort vi inte är samlade.
 
De som levde vildmarksliv hade haft det finfint där de var; fiskat, badat, grillat mest hela tiden.
Jag förstår att killarna tycker det är roligare att campa med pappa för då sover de i naturen och får använda både kniv och verktyg på ett helt annat sätt än när det är jag som är med :-)
 
 
Båda barnen hade blivit getingstuckna inom 5 min när de satt och soltorkade efter ett bad. Det pratas om att det här är en getingsommar och jag kan inte annat än att hålla med.
 
Här hemma har det som sagt varit lugnt. Lugnt, varmt och kvavt. Idag orkade ingen av oss göra något mer än att bada i poolen och springa genom vattenspridaren för en stunds svalka.
 
 
Till lunch blev det pizzamackor men det är just ingen som har aptit när det är sådär varmt.
 
 
Rätt som det var så kom maken och de stora barnen hem. Jag hade just börjat undra, makens mobil var urladdad för länge sedan och jag hade noll koll på hur länge de tänkte vara borta. Vi brukar inte bestämma något helt säkert när vi inte har annat att passa utan låter det bero på väder och lust.
 
Maken hade med sig en stor blombukett till mig!
 

Idag har vi varit gifta i 12 år. Jag vill inte påstå att jag hade glömt bort det - jag hade bara tankarna på annat håll :-) Jag blev jätteglad och det förgyllde hela veckan, minst.
 
 
 
 

 
 

Buzzador: Bic Kids Learner pennor

Vissa Buzzador-paket är extra roliga att få hem!
 
 
Den här gången ska vi testa en ny serie pennor från Bic, speciellt anpassade för barn i förskoleålder/yngre skolålder. Verkligen en bra grej till vår familj :-) Vi har ett barn som tycker det kan vara lite knepigt att hitta ett bra grepp när han skriver och utan att ens ha provat pennorna kan jag nog säga att de här kan underlätta för honom.
Vi har gott om bekanta med barn i rätt ålder också så jag kommer inte att få några större problem med att hitta test-personer till alla olika pennor vi har fått.
 

* Jag har registrerat mig som buzzador på www.buzzador.com och föreslår att du också gör det! Som buzzador får du utan kostnad testa nya produkter och tjänster. (En del erbjudanden är saker som du kan få prova/köpa till reducerat pris men vill du bara ta del av det som är helt gratis kan man göra ett sådant val under sina profilsidor). Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna. När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du besked om det via mail.

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Vickit): Jag vill registrera mig för gratiserbjudanen

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken: Vad är en Buzzador?


RSS 2.0