Härlig dag

I morse så mötte jag upp en god vän för att ta henne med på en geocaching-runda. Mycket välbehövligt prat, kaffe, kluriga uppgifter som vi löste rätt bra när vi slog våra kloka huvuden ihop, motion och en hel del skratt. Vi drog igenom 16 gömmor på drygt fyra timmar och sen var vi rätt trötta och varma. Bästa tänkbara sällskap och skogspromenad.
 
Solen har gassat rätt ordentligt idag och när jag kom hem så möttes jag av barn som ville bada i vattenspridaren. Vis av erfarenhet så ville jag kolla av läget med maken först och mycket riktigt så hade han redan gett dem ett nej. Försöka går ju...
Glasspaus ute och sen tog jag itu med att klippa gräsmattan. Rätt som det var sa det klonk! i gräsklipparen och så började den väsnas något alldeles förskräckligt.
Något som står högt på listan av saker man inte vill köra fast i gräsklipparen: Ståltråd.
 

Jag fick loss en halvmeter grov ståltråd. Klipparen gav ifrån sig några mörka rökpuffar vid starten men kom igen och tuffade på några meter till. Sen kom ett nytt klonk! och alltihop upprepades.
Jag visade metallen för maken och han gissar på att det är gamla tomtebloss (de där superstora ni vet) som något barn samlat ihop sedan haft till något projekt i trädgården nyligen.
Gräsklipparen överlevde i alla fall - utan att någon blev skadad av kringflygande bitar - och jag hoppas att det inte finns mer skrot liggandes ute.
 
När det är så här varmt som det har varit idag så står ytterdörren ofta öppen på vid gavel. Vi har ingen svängdörr tyvärr, men det hade nästan behövts med barn och deras kompisar som går in och ut mest hela tiden. Tvååringen tröttnade rätt snabbt på att ta på och av skor och har dessutom fått skoskav av sina foppatofflor så hon har gått barfota hela dagen idag. Visst är jag lite rädd för getingstick på sommaren (och metallskrot som syskonen lämnat ute) men barn måste få känna friheten av att vara barfota också.
Med barfotabarn får man möjligen moppa golven lite oftare. Dottern innan kvällsbadet:
 
 
I morgon är det Valborgsmässoafton. Det är skoldag som vanligt och det känns lite konstigt faktiskt. Jag hade nog hellre haft den dagen som en helgdag i stället för 1:a maj. Planen är att åka till sommarstugan som vi brukar göra. Bålet är på stranden och det brukar väl vara ungefär 50/50 om det får lov att tända det eller inte, det hänger på vindriktningen. Det sägs att det ska bli en kall dag i morgon och det är nästan svårt att tro det efter den här sommardagen. Vi får se.
 

Gullvivor

 

Tänkvärt!

 

Sommarstugan!

Idag var det familjepremiär för sommarstugan. Några barn har varit där redan och flera gånger dessutom men då har de åkt med mormor & morfar. Maken fick inte följa med idag, han var iväg på utbildning och fick inte se så mycket sol alls stackaren. Men jag och barnen tog oss en heldag i stugan och det var underbart - vi har ju haft sommarvärme!
 
Barnen har saknat den båtformade sandlådan. Vi har en sandlåda hemma också men den leker de inte så mycket i. Kan ju bero på att vi behöver fylla på sand där förstås.
 
Vår egen lilla solstråle <3

 
Förr fick man åka bil en bit för att komma till en badstrand för vid vår badplats fanns bara stenar (och en badbrygga). Men naturen har bjudit på flera riktigt kraftiga stormar och på sina ställen så känner man knappt igen sig längre. Nu finns det flera sandstränder inom promenadavstånd och det är ju trevligt, det tackar vi för. Men Herren ger och Herren tar säger man väl; sandstränder dök upp men mycket mark försvann, träd välte och bryggorna/hamnen blev hårt åtgångna.
Del av strandpromenaden (eller avsaknad av).
 

Det tar nog ett tag innan samhället har fått ordning på allt som blivit skadat under hösten och vintern. En del trädgårdar längs kusten ser mer eller mindre ut som katastrofområden fortfarande.
 
Innan vi körde hemåt så ville jag hinna ta lite cacher i området. Vi började med geocaching förra sommaren och rätt länge så var det mest för barnens skull och rätt sporadiskt. Nu har jag ju blivit en rätt inbiten geocachare som ni knappast kunnat undgå att märka så självklart måste vi börja beta av alla mål i närområdena. Jag fick lite barnvaktshjälp av mormor och joggade helt barnfri runt en multi-cache-runda på 30 min, löste slutkoordinaterna men sen var det stopp.
Sakerna man ska hitta beskrivs oftast i storlekarna large, medium, small, micro och nano. Slutgömman var i nano-storlek och det är jag inte riktigt van vid. Jag fick åberopa en livlina i form av min far (som är mer erfaren i denna sport och dessutom hade loggat just denna) och han gav mig också en vink om att medföra en knappnål som verktyg.
Ja, ni ser det väl:
 
 
Efter att ha hittat något att stå på så att jag nådde upp och kunde skruva av muttern så...
 
...en yttepytteliten pappersrulle att signera, omöjlig att få ut utan en nål.
 
Efter det var jag redo att packa in barnen och fara hemåt till maken som kommit hem och startat grillen.
Kvällsmat ute fick det bli i det fortfarande fina vädret, korv och potatissallad fick ersätta den planerade middagen.
 
 
 
 
 
 
 

Lördag

Efter barnens tennisträningar så åkte jag och dottern ut till köpcentrat. Vi var på jakt efter finkläder åt henne, något som hon ska kunna ha på sin första skolavslutning. Ute i god tid jag vet, men just nu kan man byta sina butikskvitton mot konsertbiljetter och jag och äldsten ska ut och svira...
Hon tittade på och provade ALLA festkläder i varenda butik och hade till slut fått ner det till två klänningar. Här blev det ganska klart att vi inte har samma idé om hur en finklänning ska se ut.
Den ena var neonrosa med vita hjärtan och det var så att det stack i ögonen när man tittade på den. Den andra var mer rosalila, mönstrad med inslag av gula undulater. Pest eller kolera om det hade varit mitt val men det är å andra sidan inte jag som ska ha det på mig. Jag är lite kluven ang hur mycket jag ska lägga mig i klädvalet men hon är fin i allt och jag vill att hon ska få känna sig fin också. Hon valde den rosalila med fåglarna och ett par rosa skor med blomma på.
 
Bild från Lindex.se
 
Skor från HM
 
Glasspaus
 
 
Fyraåringen hade hand om matlagningen idag och det blev makaroner med falukorv.
 
Falukorvsgrisar!
 
Efter kvällsmaten tog jag med ett par barn på geocaching i närområdet. Den sista var en kluring där jag lyckades lösa en speciell kod genom att skriva ner en binär kod och få ut siffror till koordinaterna. Jag löste den biten men kom ändå inte rätt. Med lite hjälp via mobilen så kom vi närmare målet och till slut hittade vi cachen.
 

(En burk i form av en rymdraket/vattentorn - där hade vi sambandet Susanne)
Burken innehöll dessutom lite riktiga skatter i form av små leksaker och ett armband som vi genast bytte mot andra saker jag hade med i väskan.
 
När vi kom hem hade de yngsta redan hunnit lägga sig. Vi andra tittade lite på AFV och några avsnitt av Cakeboss. I skafferiet hittade jag påskens bortglömda chokladkaniner.
 
De ser nästan lite otäcka ut. Samma inställsamma leende som trädgårdstomtar. Som om de tänker "Hej på dig, vi är så söta och gulliga men du vet inte vad vi hittar på när du sover".
Nåja, de flesta av dem saknar huvud nu i alla fall.
 
 
 
 
 

Kvällsgeo

Tog tioåringen med på en cykeltur igår. När man är ute och loggar cacher så får man se en hel massa som man hade missat annars och igår hamnade vi vid ett lerbrott som vi inte visste fanns. Fantastisk utsikt och fina promenadstigar i området.
 
 
Läste en artikel om att polisen i Uppsala ibland får lite extrajobb pga av lådor/föremål som lämnas på offentliga platser. Inte så konstigt. Jag känner mig själv lite skum när det är andra människor i närheten och hörde om en man i grannbyn som ringde polisen när det började smyga omkring folk vid en övergiven lada i närheten.

Igår och idag

Igår hade jag i stort sett bara en sak inplanerad: besöka tatueraren igen för att färglägga den stora tatueringen på ryggen.
Jag åkte hemifrån i god tid men så kom jag på att jag hade lite ärenden och vips så blev det lite bråttom in till stan. Det fanns inte tid för lunch men jag hade hällt i mig en Nutrilett-dricka tidigare så jag tänkte att det kunde räcka så länge.
Kom fram till Nathalie och vi gick igenom färgerna och sen var det bara att köra på. Först satt vi och snackade lite men det gjorde ganska snabbt rejält ont så jag bad henne pausa så jag kunde sätta på mig hörlurarna med en ljudbok på mp3 och på så sätt slippa ifrån det där jobbiga symaskinsljudet från tatueringsnålen. Försökte koncentrera mig på att lyssna på boken i stället men deckaren var mitt i ett kapitel om en man som blivit skjuten och de serverade en ganska djup beskrivning av såret i halsen, blodet som pumpade etc. Det började susa lite i öronen och jag kände mig lite avtrubbad sådär som man gör när man är på väg att svimma. Så vad gjorde jag då? Säga till att "ursäkta men jag tror att jag kanske kommer att svimma"? Hur pinsamt vore inte det? I den här frågan tog jag inte hem några som helst vuxenpoäng. Bestämde mig för att andas djupt och räkna tyst till 100 i stället. Jag minns att jag kom till 7 eller något och sen är det något som rycker mig i armen och ropar på mig....
Hoppsan! Jag svimmade visst av lite i alla fall :-S Max en kvart in på tiden dessutom.
Följande två timmar låg jag på en brits i stället och då gick det alldeles utmärkt att både prata och slumra lite om vartannat. Tatueringen blev klar till slut. Den är jättefin, jag är supernöjd med färgvalen också.
Det ser helt annorlunda ut när överskottsfärgen har gett sig och det är helt läkt så ni får inte se slutresultatet än på ett tag men så småningom så kommer det en bild.
 
Idag var planen att ha frukostdejt med maken på IKEA. Det är faktiskt trevligare än vad det låter. Någon gång då och då så tar vi de tre "hemmabarnen" med oss till IKEA när restaurangen öppnar och så sitter vi där länge och äter dagens andra frukost tillsammans. När de två som går avviker till lekhörnan några meter bort så fortsätter vi vuxna att bara prata vuxenprat och dricka kaffe i lugn och ro. Vardagslyx!
Men just idag så var det ett skolbarn som strejkade på morgonen och därmed förblev hemma så vi bytte till att jag åkte själv med fyraåringen. Han ville dock inte till IKEA utan hade önskemål om att fika på City Gross-fiket och sedan storhandla mat. Tja, det är väl kul det också.
Vi började med att fika, sonen valde en bakelse och medan de la upp den på en tallrik till honom så tänker jag att jag ska beställa en ostmacka till mig. Var det något mer frågade damen bakom disken och jag hör mig själv svara "Jag tar en Napoleonbakelse tack". What?!!
 
 
Jaja, för den här gången då. För att jag var ute och joggade redan före skolstart då.
City Gross har verkligen världens omysigaste fikaplatser - mitt framför förbutiken och precis där folk drar förbi mellan utgångskassorna och parkeringen - och det är knappt att det vägs upp av de låga priserna. Men sonen tycker det är kul att fika där, en kaka är en kaka oavsett var man förtär den någonstans.
 
Ur & Penn hade jätterea såg jag så vi tog en sväng förbi där och köpte lite krimskrams. Jag gillar mitt nya armband:
 
 
Veckohandling på Maxi och sen hem och byta till cykel för att hämta upp dottern som hade halv studiedag.
Hon hade kompis hemma efter skolan och fyraåringen vill så gärna vara med dem när de leker. De är inte lika entusiastiska över det så jag övertalade honom att ta en tur till lekplatsen. Äldsten kom också och sällskapade med oss en stund. Han tog med lillebror på äventyr i form av att hoppa på stenar kors och tvärs över bäcken. Lilleman är så glad över att få vara med sin äldste storebror (som inte alltid har så mycket tålamod med de yngre syskonen) så jag lät dem hållas trots att jag höll andan ibland när de tog ett snedsteg. Det är inte mycket mer än fotdjupt så det föreligger ingen drunkningsrisk precis men det är ändå trist med förstörda skor eller vrickade anklar.
 
 
 
Alla barnen tycker att det är kul att laga mat och att baka och nu har de börjat följa "Sveriges yngsta mästerkock" på tv. Jag är jätteimponerad över vad barnen där klarar av att laga! ICA säljer förkläden i samarbete med programmet och tydligen blev det ännu roligare att laga mat med det på sig. Idag var det dotterns tur att hjälpa till med middagen och det stod ris och köttgryta på menyn.
 
 
Jag hoppas förstås på att någon av dem plötsligt ska visa sig ha ett stort intresse och talang för just matlagning. Det vore fint med en kock i huset, så slapp jag :-)
Jag tycker om att baka och jag tycker det är kul att göra tårtor - en glad amatör i bägge fallen. Jag tycker det är viktigt att äta vettig mat och anser att näringslära är både intressant och självklart att vara insatt i. Lyckas nog rätt bra med att leva upp till mina egna krav på bra mat här hemma, men jag kan bara laga vardagsmat och till och med det anser jag vara ett nödvändigt ont. Så om någon ville stå för den biten här hemma så vore det väldigt välkommet.
Så en kock bland barnen tack, och gärna en doktor, en tandläkare, en snickare och ett tennisproffs också så täcker vi in det mesta samt tryggar pensionen :-)
 
Före läggdags så gick jag in på dotterns rum för att bädda rent. Det var släckt och dunkelt där inne och för ett ögonblick så glömde jag att andas. Vid skrivbordet stod en skum figur!
 
 
Dottern har satt ihop ett "frisyrhuvud" med sina Halloween-kläder och så sminkat så att det ser lite blodigt ut. Den senaste tiden så har hon tränat på att göra ansiktsmålningar på det där dockhuvudet, typ fjärilar, tigrar och sådant men nu är det tydligen dags för annat också.
Jag påstod att hon kommer att vakna i natt och bli rädd själv för den men det trodde hon inte alls på. Vi får väl se. Maken hoppade till han med när han kom dit för att säga godnatt.
 
Nu ska jag gå och se andra halvan av en film jag somnade ifrån igår.
 
 

Geocaching: Superhjältar

Sista dagen på påsklovet och eftersom de små-och mellanbarnen har hittat på allt möjligt hela veckan så föreslog jag att äldsten och jag skulle åka på geocaching* och ta en runda med superhjältetema. Svårighetsgrad 4-5 av 5 i terräng på de flesta ställena.
 
Mr Fantastic:
 
Eftersom vi inte kan förlänga våra armar som denna superhjälte (och inte hade en repstege liggandes i bilen) så mutade jag sonen att ta ett bad. Vi visste att gömman låg vid ett av brofästena och kände oss säkra på vilken av dem dessutom men trots det gick vi bet. Synd, jag tyckte vi förtjänade den - det var 13 grader och mulet, rätt kallt i ån också tydligen.
 
Spindelmannen:
 
Ibland har man nytta av tonårsbarn :-)
 
Daredevil:
Här fanns flera potentiella platser att leta på med tanke på att vi visste att det skulle vara lite våghalsigt. En elmast, ett järnvägsspår... Nej, vi tar inga dumma risker, jag lovar! Sonen gick med gps och jag med mobilen för att se om vi kunde närma oss de exakta koordinaterna. På väg upp på den branta järnvägsvallen så tappade jag fotfästet och ramlade, hittade balansen...nästan... och sen voltade jag lite och rullade hela slänten ner. Jag försökte hålla huvudet och mobilen från att slå i marken och lyckades bra med det men armbågar och knän fick sig en omgång. Jag lär ha en del blåmärken i morgon :/ Sonen såg lite orolig ut men jag var mest full i skratt över det dråpliga i det, att jag bara fortsatte och fortsatte att rulla backen ner. Fast det hade ju varit knepigt om jag hade brutit armen eller något när vi var mitt ute i skogen. Äh, jag har ju mobilen med såklart, svarade han. Just det. Ingen fara då ;)
Sen fick vi plötsligt syn på den där burken vi letade efter.
 
 

Jaha, hur löser man det? Jo, man lyfter upp sonen på motsatta brofästet, skickar upp en jättelång pinne och så är det klart på ett kick (eller 20 min).
 
 
Hulken:
Med gemensamma krafter så lyckades vi välta över en rejäl stenbumling... bara för att inse att det var fel ställe. Lyfte av en rostig vägbom i stället och där hade vi bättre tur.
 

Jag har fått användning av mina armmuskler och det kommer säkert att kännas i morgon.
Frisk luft OCH träning!
 
Mellanlandade på ett par ställen där vi insåg att vi får återkomma med någon form av verktyg. Typ båtshake eller metspö!
Som den här kallad Human Torch:
 
Högst upp i en gatlykta, tack för den.
 
Pausade på ett köpcentra efter att vi tillfälligt bytt skor och borstat av oss den värsta smutsen.
 
 
Avslutade efter drygt 5 timmar med att leta upp Batmans grotta.
Batman:
 
 
Det var svårt att ta foton pga bristande belysning, det var mobilernas hjälpljus som fick vägleda oss rätt. Vi vadade nämligen runt i någon viadukt under en kontorsbyggnad. Unket vatten och hala stenar på botten, kryphöjd på sina ställen. Fladdermöss på väggarna gav oss ledtrådar och i en hörna hittade vi en klädgalje, spegel och batmanfigur upphängt på väggen. Så det är alltså där han byter om :-) Gömman loggades och vi gav oss hemåt - svettiga, smutsiga och somliga något mörbultade. En kul dag helt enkelt!
 

*Vad är geocaching?
Geocaching är en sysselsättning som passar för alla som äger en bärbar GPS-enhet. Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt. Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna som viktigaste innehåll. Så noggranna koordinater som möjligt till gömman publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar, på en webbplats på Internet. Intresserade kan sedan leta upp gömman, geocachen, och anteckna sig i loggboken.

Nyckelpigor

Ett terrarie för nyckelpigor hemsläpat från England (jo jag vet att de säljs här också men då hade man missat själva poängen). Mitt i prick när det gällde present till nioåringen!
Syskonen som fick vanliga souvenirer, disneyprylar etc när vi kom hem i söndags var inte på långt när lika exalterade över sina saker.
 

Sommarvärme!

Idag passerade vi 20 grader och det är inget mindre än härligt!
Vi packade bilarna fulla (minus ett barn och en farmor så fick vi plats) efter frukost och drog iväg för att gå på tipsrunda i skogen. En liten felberäkning för vid påsk kör Friluftsfrämjandet tydligen sin tipspromenad på långfredagen i stället för på söndagen som resten av våren. Men vädret var fint, fåglarna kvittrade och vattnet låg spegelblankt - en bra förmiddag för att gå på promenad oavsett. Tonåringen som för en gångs skull valde att följa med var inte alls övertygad när vi väl var där och i stället satt han vid en bäck och messade med kompisarna på mobilen medan vi andra gick ett varv. Nåja, frisk luft fick han åtminstone.
 
 
 
En riktig sommartårta som passade bra till dagens väder:
 
 
Den blev nästan bättre på bild än i verkligheten för den var ett brutalt misslyckande. Barnen kom in i köket i omgångar, tittade på tårtan och frågade vad som hade hänt. Precis den sortens frågor man inte vill ha när man är lite småstressad och spritsen är på väg att kastas ut genom fönstret.
God var den ändå och enligt makens försök att trösta så är det ju det viktigaste :-)
 
Lillpluttan, som för övrigt precis har börjat krypa (alltså inte hoppa runt på rumpan utan verkligen krypa med knäna mot golvet). Bättre sent än aldrig och den här donnan har ingen brådska med någonting här i livet.
 
Vi grillade till kvällsmat och senare när de allra minsta i hushållet lagt sig så tog vi andra en utekväll och grillade marshmallows.
 
 
Härligt att sitta runt elden tillsammans sent en ljummen kväll som denna.
 

Nu längtar jag till sommar och sol! Barnen vill börja tälta i trädgården men det får allt vänta ett tag till.
 
 
 

Påskafton

Jag var ute och sprang i morse före 08, kyligt men skönt.
När jag kom tillbaka och hade duschat så var övriga uppstigna och redo för frukost. Påskharen hade gömt ägg i trädgården som barnen letade upp, de äldre hjälpte de yngre tills alla ägg var upphittade.
Det finns alltid någon liten present i men det blir ändå en hel del godis också, mer än vad jag egentligen skulle önska.
 
 
Tvååringen fick lite godis i sitt påskägg i år för första gången. Hon har smakat godis förut eftersom hon stjäl från sina syskon på lördagarna, men att få helt eget snask var ren lycka.
Det visade sig att mina föräldrar hade fixat påskägg också och de lämnades av här på vägen till sommarstugan. Dubbla godisransoner alltså, jag har gjort mitt bästa för att övertala barnen att lägga undan lite som spargodis och jag hoppas att ingen av dem mår dåligt i natt. Godis är gott men det kan lätt bli för mycket.

Det blev varmare framåt dagen och det var välkommet. Tror nästan att det blev just så varmt som väderprognoserna hade lovat men vi inte vågat hoppas på.
 
 
En riktig utedag blev det med lek på lekplatsen och familjekul i trädgården.
 
På lekplatsen: springtävling för barnen, kaffe för mamman.
 
 
 
 

Våra gäster kom otippat med ett limbo-set åt oss. Genuine tropical feeling och real bamboo. I brist på sandstrand så körde vi ner bambupålarna i vår mossbevuxna gräsmatta och drog igång medföljande cd med limbomusik för den rätta känslan. Fun for the whole family! :-)
Nu skulle jag kunna lägga ut en kul bild på maken som entusiastiskt dansar limbo i bar överkropp men jag tror jag låter bli (och så vill jag i förbifarten tillägga att ingen av oss dricker alkohol, vare sig under högtider eller annars).
 
Tvååringen klarar sig under lätt och dansar med den självsäkra attityd som man bara kan ha om man har god marginal.
 
Idag har det blivit mycket påskmat - av vilken jag har ätit Janssons, lax och brieost - och jag befarar att det blir mer av det under morgondagen. Om inte annat så har jag lovat att göra en gräddtårta, en vanlig gammeldags hederlig gräddtårta med färska jordgubbar och det var ett bra tag sedan man fick äta en sådan nu när barnen bara önskar nötmousse eller chokladsmörkräm i sina födelsedagstårtor.
Det blir ingen träning för min del men om alla är uppe och pigga i morgon så blir det tipsrunda i skogen under förmiddagen. Nu när jag tänker efter så får vi faktiskt inte plats allihopa trots att vi kör med två bilar :-/ Antingen får någon köra två vändor eller också så delar vi upp oss. Vi måste ändå ha en plan B ifall det finns någon som tvärvägrar innan eller behöver åka hem mitt i.
 
 

Gult i trädgården

 

Poolparty

Barbie och hennes vänner har tydligen haft poolparty i handfatet igen.
Det känns lite makabert när man går in i badrummet på kvällen, tänder lampan och möts av en lång rad av nakna dockor.

Påsklov

Jag tror att jag har fått en släng av vårtrötthet, det känns ganska segt just nu. Jag trodde det brukade vara tvärtom, att man blev pigg på våren, men jag ser att andra skriver om samma fenomen så jag går väl på den teorin då :-)
 
Det fanns önskemål om att åka och bada så häromdagen så beslutades om en utflykt till närmaste äventyrsbad. Förr ville alla med och bada men de äldsta är nästan för coola för att göra någonting numera så den här gången fick jag bara två mellanbarn med mig dit. Åka med bara två barn, det är ju nästan överkurs att köra med bilen mindre än halvfull. Men vi som badade hade i alla fall trevligt!
 
Glasspaus är ett måste
 
Lekplatslek
 
Lite geocaching har det också blivit den här veckan. Några följde med i bil häromdagen och tog ett gäng gömmor längs med en gammal rallyväg. Idag har vi försökt ta de sista i grannbyn men det blev bara fem av tio. Stämningen kom liksom av sig när vi skulle gå av vid en parkering och fyraåringen (som dagen till ära bytt plats i bilen) slängde upp bildörren rakt på bilen intill med ett rejält märke i lacken som följd! Den äldre damen som just skulle sätta sig i den blev inte alls glad och det kan man ju förstå. Jag fick lämna mina kontaktuppgifter och jag förväntar mig att bli fattig inom en snar framtid.
 
Loggburk upphittad
 
Fyraåringen är nyklippt igen. Jag råkade ju snagga honom lite väl mycket för ett tag sedan men hans hår växer som ogräs så det var dags att trimma till det lite runt öronen.
 
Här har han kammat sig själv: "I en cool frisyr, för att då kanske jag kan träffa någon att bli kär i. Bara jag slipper pussar för jag gillar inte pussar!"
Badrocken är hans om någon undrar. Han gillar rosa.
 
Vi har börjat påta lite i trädgården. Igår tog jag upp maskrosor och fick lite assistans med det.
 
 
Jag klippte gräsmattan för första gången i år och det är alltid lika härligt den där första gången. Sen att jag börjar nysa så fort jag känner lukten av nyklippt gräs det är en annan femma...
Vi har många halvstora/stora trädgårdsprojekt i år. Hela poolområdet ska få nytt staket och helst också nytt golv under poolen. Vi ska bygga väggfasta bänkar runt uteplatsen (virket var jag och hämtade i slutet av förra sommaren men maken som hade gjort ritningarna kom liksom av sig).
Kommunen har efter ett par års påtryckningar äntligen rivit allt skräp på gröningen som gränsar till vår tomt och när de är klara så ska vi bygga nytt staket och ny kompost. De jobbade på bra ett par dagar men kom sen på att de har slut på jord att lägga dit när de ska bygga upp en ny slänt så nu står det helt stilla därute.
 

Så var det då påsk igen. I full gång - skärtorsdag och långfredag har snart passerat redan.
Jag är inte mycket för påsken alls och hade det inte varit för barnens skull så hade jag mer än gärna hoppat över alltihop. Igår tog vi fram lite påskpynt och sen ville alla måla ägg. Jag vet att det går enorma mängder kokta ägg så det var bara att koka och låta barnens kreativitet flöda.
 
Ägg i många varianter
 
Vi har gäster över påsk och det gör det lite festligare förstås, både extra vuxna och en liten kusin. I morgon blir det påskmiddag och någon gång under dagen ska det väl letas påskägg ute i trädgården.
Jag vet med mig att jag har rätt kass karaktär när det finns mycket gott i huset så det är väl tur att jag har börjat ge mig ut och springa igen. Tänkte ge mig ut före frukost i morgon så har jag det överstökat sen.
 
 
 
 
 
 

Londonresan

Vi kom iväg, jag och sonen. Han såg fram emot flygresan men väl på planet så var det inte så himla roligt, det blåste halv storm den dagen och det var som en väldigt lång karusellfärd bara.
 
Vi hade bokat rum på ett vandrarhem utanför centrum och vi bodde verkligen jättetrevligt. Dubbelrum med svensk hotellstandard (jag har provat att bo på alla sorters hotell i mina dagar och valde boendet med omsorg), biljardbord och mysiga soffor i de gemensamma utrymmena, fräscht och hyfsat nära en tunnelbanestation som tog oss direkt till centrala London. Bra ungdomsställe tänkte jag när jag bokade rum för jag skulle ju faktiskt åka med en fjortonåring.
 
 
Palmers Lodge Hillspring
 
Boendet som sådant rekommenderar jag varmt, vi saknade verkligen inget när det kommer till faciliteter och service. MEN... i vår korridor så hade vi ett rum i mitten ungefär och samtliga andra rum beboddes de två första nätterna av en tysk skolklass i högstadieålder och följande nätter av ett fotbollslag med tonårsgrabbar. De förde ett fasligt oväsen med allt från sång till smällande i dörrarna. Jag kände mig som en riktig surkärring men jag var ute och skällde ut dem rejält tre nätter och sista natten hade jag till och med receptionspersonalen att komma upp och be dem dämpa rösterna en aning (fast i mycket grövre ordalag).
Bortsett från att nattsömnen var obefintlig före kl 02 på nätterna - för mig ska jag säga, sonen sov nämligen som en stock från att han la huvudet på kudden - så var hela resan jättebra.
 
Jag hade inte förväntat mig min egen reaktion på att hamna på engelsk mark igen. Ljuden, dofterna, tempot - allting kändes HEMMA och det var lika chockartat och påtagligt som en spark i magen.
När jag flyttade tillbaka till Sverige igen så blev det i all hast och för att jag var nöd och tvungen. En lång historia. Det tog ett tag att gilla läget och sen har jag ju fått så mycket som bundit mig till Sverige sedan dess; man, barn, hus, jobb. Åren i UK tillhör ett annat liv på samma sätt som barndomsåren passeras och livet går vidare i nya spår.
När den omedelbara förvirringen släppt så var det häftigt att åka runt med tonårssonen och visa var han föddes, var vi bodde när han var bebis, var vi handlade mat etc. Han var inte jätteimponerad och jag tror att det är svårt att ta till sig allt men vi har tagit mycket foton som han kan gå tillbaka till senare.
 

Eftersom vi kom som turister så har vi gjort allt det man "ska" göra i London. Seightseeingbussarna, Harrods, Madame Tussauds, Oxford Street, Covent Garden, Camden Town... För att inte tala om Disneybutiken, Primarks (klädbutik som Ullared fast billigare), sola i Hyde Park, gå på Zoo, äta Fish n´Chips, besöka Hamleys...
 
Madame Tussauds

 London Eye

Disney Store
Harrods
 
Karikatyrmålning

London Zoo
 
Vi gick och gick hela dagarna, tittade på allt, åt oanade mängder skräpmat, drack åtskilliga lattes-to-go, shoppade och bara roade oss. Vi var helt slut redan vid 17 varje dag så då tog vi oss till hotellet där vi spelade Yatzy och Finns i sjön, handlade ännu mer skräpmat på närmaste mack och surfade på mobilerna (tack för gratis Wi-Fi).
 
Trötta och fnittriga efter ännu en lång dag på stan.
 
 
Vädret var fint, våren i London är något speciellt. Runt 17 grader så det var ju som de finare vårdagarna vi haft hemma men temperaturen höll i sig så att det var ljummet fram till läggdags.

Påskliljorna var överblommade på de flesta ställena men tulpaner fanns det gott om. Många träd blommade eller hade blommat över men det var fint att sitta i parkerna och äta medhavd mat (och ta av sig skorna och vila fötterna om än för en kort stund).
 
Dag 5 var det dags att resa hemåt och det var rätt lagom. Vi hade sett och upplevt så mycket, hunnit med allt vi hoppats på och lite till. Vi var helt enkelt färdiga med London för den här gången.
Vi var tidiga till flygplatsen så det fick bli dricka och kortspel bra länge innan det var dags att gå ombord på planet.
 

Jag fick i sonen åksjuketabletter och väderförutsättningarna var också bättre så flygresan hem var lugn. Maken mötte upp på flygplatsen och när vi kom hem så kom barnen springandes och då blev det kramkalas och presentutdelning. Fastän vi bara hade varit borta några dagar så kändes det som att barnen hade vuxit massor och äldsten bar runt på sina småsyskon och skrattade gott åt de busiga småsyrronas upptåg.
Kvällsmat, barnläggningar och ett par avsnitt Äkta människor... så var man tillbaka i vardagen igen!
 
Det hade gått bra på hemmaplan också, de hade överlevt utan mig ;-) Mina föräldrar har varit på plats varenda dag så konstigt vore det annars förstås.
(Varför är det nästan hemskt att jag åker bort och lämnar över all markservice till pappan medan ingen någonsin höjt på ögonbrynen alla de gånger han hälsat på släkten eller jobbat borta en vecka i taget?!)
Den jag oroade mig mest för hade ballat ur precis som jag befarade men jag är samtidigt tacksam för att den informationen inte lämnades över till mig medan jag var borta. Jag kunde inget göra åt det från där jag var och det kunde hänt om jag stannat hemma också.
Alla lever och har hälsan. Jag har laddat mina batterier och vår äldste son fick en oförglömlig semester.
 
Idag har det känts lite segt, jag är kvar i semestertempo. Sonen som verkligen inte är någon storshoppare - vi kom hem med en bra del av reskassan som jag har växlat tillbaka nu - han hade bett om att få uppgradera sin mobil för en del av sparpengarna så det har vi ordnat med idag.
 
Barnen har påsklov nu så vi får väl hitta på något roligt nu i veckan. Om jag får sova ikapp lite till i natt så kanske vi kan göra upp lite planer i morgon. Om några dagar kommer släkten på besök för att fira påsk också. Man kanske borde påskpynta lite?
 
 
 

London

Vi är i London och har det fantastiskt!
Lite märkligt att vara turist i det som tidigare varit min hemstad och sonens födelsestad.
Återkommer med bilder när vi är hemma igen.

Tack!

Natten och förmiddagen var urjobbig så jag vill absolut tacka för era tankar och peppning (när jag gnäller är det mest för att reda ut mina egna tankar och emellanåt glömmer jag att det finns de som läser) <3
Idag har jag varit en ganska ledsen mamma och det på diverse offentliga platser dessutom. Men jag fick åtminstone fixat det sista inför resan och packningen är helt klar.
 
Jag lyckades "prata upp" sonen efter att vi andra ätit lunch, då hade han legat raklång i över sex timmar och behövde hjälp att sättas upp. Maken som hämtade syskon på skolan hade fått tag på hans lärare och därmed fått med sig väskan för majblommeförsäljning. Det här är premiärår för killen och när han fått mat i sig och piggnat till ytterligare så var han med på att vi skulle ut och sälja blommor trots att det regnade ute! Från det ena läget till det andra...
 
 
Det är oerhört svårt för honom att knacka på hos främlingar men jag stod tre meter bakom och hjälpte till när hans röst inte bar och han gjorde ett fantastiskt jobb! Några sorters blommor är slutsålda redan och han fick rejält med dricks också. Jag har en teori om varför så många tyckte han var värd de extra slantarna men vi låter honom tro att han är storfräsare i försäljning :-)
Vi tog fikapaus hos mormor och fick sedan skjuts hem när vi var nöjda med dörrknackande för dagen. Då var jag stelfrusen, jag som annars är bra på att tjata på barnen varma kläder. Det kommer jag nog att få höra ett tag framöver.
 
När man tror att man har nått botten så vänds det plötsligt igen och tur är väl det. Det är en känslomässig berg-och-dalbana vi åker med på och man vet aldrig vad som ska komma nästa dag eller ens nästa minut.
Vi har åtminstone fått lite besked på saker som varit oklara. Han har inte epilepsi utan det som händer med honom hör till hans diagnos. Skolan med elevhälsan (och vi) är eniga om att han måste få en assistent under skoldagarna. Det kommer inte att gå att ens försöka trycka in honom i något slags standardmönster utan det viktigaste är att han mår bra. 
När det kommer till oss föräldrar så tar vi en dag i taget. Jag har alltid varit väldigt positiv och självsäker i min föräldraroll och har alltid haft oändligt med tålamod och energi. Jag är inte van vid att känna mig slutkörd, otillräcklig eller tveksam om vad som behöver göras. Det är förvirrande, ledsamt och det är många som förlorar på att jag tappar fotfästet ens för en liten stund.
 
Ikväll har jag simmat, simmat och simmat lite till. Jag behövde det, mer än någonsin. Hade det inte varit för att de stänger kl 20 så hade jag nog fortsatt någon kilometer till. Tidigt sänggående ikväll och res-nerverna tänker jag strunta i.
 

Mot väggen

Hur kan en efterlängtad resa komma så rätt men ändå så fel i tiden?Jag behöver verkligen komma iväg, jag måste komma iväg precis nu. Jag är på väg att gå in i väggen. Eller snarare springer jag mot väggen och det kommer att sluta med dunder och brak om jag inte får tänka på något annat några dagar.Samtidigt så är det helt fel tid att åka och det känns som att jag överger de som blir kvar hemma. Sonen mår inte bra, rent allmänt har det ju varit en jobbig period nu och i denna stund är det värre än vanligt.Vi hade en liten incident igår och den tog kraften ur oss båda. Jag hämtade upp barn på skolan och erbjöd de som ville att följa med till Maxi (alt få skjuts hem till pappa och småsyskon). Två barn ville hänga med och vara i lekhuset och sonen ville handla med mig. Så långt allt väl, han var på bra humör och brukar gilla att hämta varor och kryssa av från inköpslistan. Men mycket har ju hänt och på vägen till affären frågade han om vi ska gå på circus nästa vecka (vi passerade skyltar om en kommande circusshow i närheten) och när jag svarade nej så gick det bara utför. Han skrek återstoden av vägen, skrek på parkeringen, skrek i affären... Mest handlade det om att han ALDRIG får göra NÅGONTING men egentligen tror jag att han inte kunde hantera sina känslor för när det är sådär så kan han gå igång på vad som helst.Det slutade naturligtvis med att vi åkte hem igen utan att ha handlat någonting. Sonen arg som ett bi och jag storbölandes för att jag fortfarande tror att helt vanliga saker ska gå att genomföra. När vi kom hem gick sonen in på sitt rum och blev mer eller mindre apatisk. Han/vi har inte lyckats häva det än och att gå till skolan idag var uteslutet.Jag vet inte om det var för att vi körde till Maxi utan att ha planerat det redan på morgonen eller om det handlar om att jag ska vara bortrest i fem dygn. Jag har aldrig varit borta så länge från honom och självklart kommer en del saker att vara annorlunda hemma när jag inte är där.Helt fel tid att ge sig iväg på nöjesresa alltså, men ändå helt rätt. Jag ser fram emot resan, har börjat få lite resfeber, men plågas också av dåligt samvete.Jobbigt att ens tänka på det och därför sitter jag nu på ikea (i väntan på att växlingskontoret intill ska öppna) med tårarna rinnande samtidigt som sonen sitter hemma under sängen och inte ens vill se på film med pappa.

Det börjar närma sig

En titt på årskalendern visar att vi närmar oss flygplanet, symbolen för att någon ska ut och resa. Nämligen jag :-D
 
 
Kalendern heter Barnens Kalender, från Månster Design. Man kan köpa den HÄR
 

Rolig och lätt för barnen att följa, massor med klistermärken medföljer, god överblick över årets alla dagar. Barn som har svårt med tidsperspektiv kan SE hela året och kanske själv räkna hur många dagar det är kvar till något speciellt. I år var den "icke årsbunden" för första gången och det tycker jag är mindre bra, vi saknade veckodagarna och så är där en skottårsdag med som ibland behövs och ibland inte. Fortfarande värd pengarna och med tanke på att den kostar 190:- så är det ändå ett bra betyg.

Städdag

Söndagar är det veckostädning här. Det vet även de mindre barnen; på helgen är det först Godisdagen och sedan Städdagen. Alla vet precis vad de ska göra så städningen går i flygande fläng, det är liksom inte BARA det vi gör på söndagar och det är väl tur det. Det säger tjoff tjoff och så är alla klara med sina områden, allt löst är uppställt så att det är lätt att dammsuga och moppa golven sen.
 
 
Jag såg i efterhand att tvååringen kommit med på den här bilden. När hon och storebror har städat undan på sitt rum så brukar hon vilja låna en dammtrasa och så går hon runt och dammtorkar lite här och var. Våttorkar alltså, och det har hänt att hon har gått och doppat den där trasan i toaletten för att få mer vatten på den :/ Det känns ju ganska ofräscht så man får ha lite koll om hon är utom synhåll mer än en halvminut eller om det ser ut att ha droppat vatten någonstans.
 
Killen som är tokig i potatissallad.
 
Som vanligt så har alla varit utspridda hit och dit under eftermiddagen och eftersom jag tog med mig äldsten på en lång cykeltur och kom hem sent så ändrade vi den planerade middagen. Varken jag eller maken hade lust att börja laga högrev med rotfrukter i ugn så dags.
Vi gör en veckomatsedel tillsammans vid frukosten på måndagarna (oftast) och så handlar jag allt till den när barnen är i skolan. Det är fasligt praktiskt för då slipper man stå där i sista minuten och stirra in i kylskåpet och undra vad man ska hitta på till middag. Men ibland så ändras utgångsläget, alla i familjen är inte jätteflexibla precis men så länge man byter till något "godare" än vad som står på menyn så brukar det lösa sig.
Ikväll slog vi till med Buffé á la surprise, dvs frysrensning. Trist om man frågar mig men barnen ser det som en chans att få välja det de tycker är godast. Eftersom vi fryser in alla rester så finns det alltid gott om valmöjligheter och när alla valt bland plastlådorna så serverades idag följande: kantarell/baconpaj, fiskgratäng, pommes med kycklingfilé, köttfärsknyten, pasta och kycklinggryta.
 
Jag har precis förberett det sista som ska lämnas iväg till en barnklädesloppis i morgon. När jag hade flyttat över det sista prismärkta plagget från plastbacken till papperskassar så hittade jag informationslappen som jag fick när jag anmälde mig som säljare. Allt skulle visst har lämnats in redan i fredags! Det kan vara så att jag har missat min chans nu, men jag ska ringa dit i morgon bitti och höra om jag inte kan få komma några minuter tidigare och packa upp mina saker. Rackarns bananer (och en massa andra värre saker som jag tänker men inte skriver)! Jag är mer än lovligt trött och förvirrad numera.
 
Nu ska jag höra om maken vill se ett avsnitt av Äkta människor. Jag hade inga större förväntningar innan vi började titta men det är ju en riktigt bra serie! En svensk produktion som är både spännande och tänkvärd, det är knappt man kan tro det ;)
 

I natt går jag och lägger mig med Gustavs grabb. Det blir sista gången det händer, han är bra men allt måste ta slut någon gång. Jag pratar förstås om den självbiografiska boken av Leif GW Persson. Läsvärd!
 
 
 

Orka - veckan som gått

Jag är lite låg på energi just nu som ni kanske märker. Mycket aktiviteter i och runt skolan och i maj kommer det att eskalera till oanade proportioner när alla klasser ska ha sina utflykter, föräldraträffar och kalas samtidigt för att hinna med innan det börjar trappas ner inför sommarlovet. Det betyder åtminstone att det är dit - mot sommaren - vi är på väg, det är faktiskt inte så långt borta som man kan tro vissa mornar när temperaturen ligger runt nollan när vi äter frukost.
Eftersom jag har varit dålig på att uppdatera så slänger jag bara in lite random bilder från veckan som gått :-)
 
 
Skogen är bästa lekplatsen och finns det bara en bäck att slänga pinnar i också så är lyckan gjord.
 

Häromdagen hade jag finbesök på kaffe och småprat. Det behövdes, jag känner mig lite isolerad numera. 
Jag fick även tillbaka ett dragspel som mina föräldrar lånat ut och därmed hade jag en utmärkt anledning att bege mig ut på långpromenad under eftermiddagen för att lämna tillbaka det till sin ägare.
 
Det är inte varje dag man är ute och promenerar med en tvååring samt ett 50 år gammalt dragspel i syskonvagnen. Tungt som bly är det där dragspelet men det går utmärkt att rulla det i vagn :-)
 
Jag var på öppna förskolan i fredags och där var det barnklädesloppis. Hade jag tänkt på det så hade jag tagit stora plånkan med mig! Jag har nästan aldrig kontanter med mig men tar ut en hundring då och då för att ha till fika på ÖF och för att maken ska kunna ta en kaffe i bowlinghallen när barnen tränar där. Jag fyndade i alla fall ett par innetossor i skinn åt minstingen och ett par silvriga kalasskor åt tvååringen, sen ville jag inte ens titta på resten när jag inte hade mer pengar med mig.
 
Ballerinaskor med katter.
Dottern älskar dem och har dem på sig mest hela tiden.

Idag var det Skolans Dag då hela familjen skulle gå runt på skolan och se vad våra skolbarn har för sig om dagarna. Ett projekt nästan dömt att misslyckas numera och det var en sliten mamma och en splittrad familj som kom iväg i etapper, men väl på plats så var det uppskattat av småsyskonen. Äldsten var med på en modevisning, vår fjärdeklassare visade upp miljöarbeten och lite sånt där. Stora dottern passade på att få sig en ansiktsmålning.
 

Jag la mig en stund på soffan när vi kom hem och somnade faktiskt till en halvtimme. Tycker inte om att sova på dagtid även om möjligheten finns och det kan behövas ibland, jag ville ut och röra på mig. Fick med mig två barn på geocaching i grannbyn dit vi cyklade, fyraåringen i sitsen bakom mig. Vi loggade ett par ställen, fikade och beslöt oss sen att vända hemåt eftersom det började bli kyligt ute. Det visade sig absolut vara rätt beslut för på hemvägen kom regnet och vi hann bli rätt blöta och kalla innan vi kunde svänga in på uppfarten igen.
 
I morgon är det veckostädning för alla, vattenträning för killen som behöver det. Ev ska han få hitta på något kul i stället för ett kalas som vi tackat nej till dels för att de skulle köra motorcykel (?!) och dels för att ett kalas är som gjort att trigga situationer vi försöker undvika i dagsläget. Sonen var rätt lättad faktiskt och det underlättar ju vårt beslut också.
 
Sovdags gott folk!
 
 
 

Det är mycket nu

Det är mycket i görningen. Kontakter med skolan, elevhälsan, barnhabiliteringen... Just skolan är ett stort bekymmer numera och man får alltid vara på stand by ifall sonen behöver hämtas. På måndag stundar möte som jag hoppas ska resultera i någon form av resurs på skolan.
Allt annat ska också fungera för familjen; fritidsaktiviteter, skolaktiviteter, studier och vardagsgöromål. I andningspauserna turas vi om att ta barnen till skogen, lekplatsen eller på långpromenad.
För första gången någonsin så undrar jag om jag räcker till i mitt föräldraskap. Om VI räcker till. Känner mig frustrerad.
I natt ligger jag vaken och grubblar.

På onsdag åker jag till London, som vi har längtat. Oron för dem jag lämnar hemma tar ner resglädjen.

Med hopp om mer energi i morgon.

RSS 2.0