Mysbelysning


Urk!

Hällde upp ett glas vatten och ställde det på köksbänken medan jag plockade ur det sista ur diskmaskinen...
Dricker sedan ett par klunkar och ser något vitt i botten av glaset. Jag hinner precis fundera på om det sitter häftmassa på undersidan eller vad innan det slår mig att jag tagit fel glas!
Det var INTE mitt glas utan glaset som tioåringen la sin tand i till tandfén och sedan glömde kvar i köket :-(
 
Känner att jag nog måste gå och kräkas lite.

Liten resa till kalas

Idag har jag besökt mina gamla hemtrakter. En kär vän har fyllt 50 år och idag var det stora kalaset. Sexåringen fick jag med mig som sällskap och så åkte mina föräldrar med på den 2,5 timmar långa bilresan för att passa på att träffa bekanta de också.
Gamla hemstaden är sig lik och på samma gång så är allting förändrat. Lite roligt ändå att se alla platser som en gång var "mina".
Jag växte upp ute på landet med gångavstånd till havet. Nu kan jag tycka att det borde ha varit fantastiskt att växa upp i ett sånt stort hus och med hela skärgården som hem sommartid men då det begav sig tyckte jag att det var rätt värdelöst. Jag hade ju inget att jämföra med och uppskattade inte alls det som var min vardag. Hur som helst... när jag var liten så var det mest sommarstugor i vår lilla del av världen och vintertid var det rätt öde. I närheten av vårt hus låg ett gammalt stenbrott där man kunde bada om sommaren och jag minns att skogen runt stenbrottet var väldigt snårig och evighetslång. Idag är det ett villaområde runt det inhägnade stenbrottet, ett helt område med stora flotta hus (med havsutsikt!) och lyxbilar utanför. Av skogen återstår just ingenting och de små sommarstugorna har bytts ut mot tjusiga jättevillor. Den lilla hamnen har blivit en stor hamn med butik och servering sommartid.
 
Men det var ju ett kalas som var resans mål och det var härligt att återse vännen som jag alltid kallat min storasyster och många andra bekanta ansikten därtill. Det är konstigt men när jag var tonåring så kändes min vän bara snäppet äldre och sen var vi ungefär jämngamla (hon fick sitt yngsta barn någon månad efter att jag fick mitt äldsta barn) men nu när hon fyllt 50 så är vi absolut inte jämngamla. Jag är ju bara 23 ungefär ;-)
 
 
Vi stannade bara ett par timmar och åt smörgåstårta och snackade för sedan var det dags att hämta upp min mamma hos en väninna och min pappa på golfbanan och köra hela långa vägen hemåt igen.
Lite lek och bus på en lekplats fick det bli först för att benen skulle få lite spring.
 
Vid lekplatsen fanns ett Nappträd och det tyckte jag var lite gulligt :-)
 
Vägen hem kändes fasligt lång. Tanken var att jag skulle ha kört åtminstone en del av vägen men det gick ju sådär eftersom jag satt och sov i baksätet :-)
 
 

Freadagens geocachrunda

En fin liten skattletar-runda blev det med fyraåringen och sexåringen under fredagseftermiddagen.
 
Temat var "felplacerat" och varför insåg vi redan vid första gömman. Det här är ju kanske inte vad man brukar se mitt ute i skogen:
 

En gömma letade vi ett bra tag men lyckades inte hitta trots att vi visste att den skulle finnas mindre än 5m ifrån oss. Lite smått irriterande tyckte jag, det får bli ett nytt försök en annan dag. Men vi fick ju se en massa andra fina saker längs vår väg och mina jackfickor fylldes snabbt av ekollon, bokfrön, snygga löv och annat som man bara måste spara och ta med hem.
 
 

En rätt ordinär torsdag

Tänk att få vakna till musik! Livemusik dessutom.
 
Så var man klarvaken!
När Lilleman spelat solo en stund så försåg han lillasyster med diverse munspel, bjällror och skallror och deras lilla orkester fick hela huset på fötter. Maken som känner av bihålorna och dessutom vaknade med rejäl huvudvärk var inte jätteimponerad.
 
Jag hade bokat playdate med en nätbekant och hennes barn så jag och tre små tog oss in till storstan. Fyraåringen var ordentligt uppspelt och fastnade inte på bild, men det gjorde de minsta:
 
Liten och Stor. När de sitter intill varandra är det ingen tvekan om vem som är vem.
Det var så roligt att äntligen få träffa E efter en lång period av chattande. Hon har flyttat från andra sidan världen till kalla Sverige, med man och sex barn i släptåg. En stark kvinna som jag beundrar mycket.
 
När jag kom hem hade ett efterlängtat paket kommit.
 
Jag ska iväg i helgen och innehållet i den här lådan ska jag ha med mig så jag är glad att det hann fram i tid.
 
Så här ser ettåringen ut när hon ätit något hon inte tål:
Ja, minus det illröda strecket på näsan - det kommer sig av felaktigt användande av en plasthjälm från utklädningslådan...
Lilla Älsklingen :( idag har hon fått sin beskärda del av medicin.
 
 
Tioåringen hade sett fram emot kvällens besök på "vårt" köpcentra. Han och jag hade en kväll för oss själva med besök på 5D-bio och sedan konsert med Medina (Miss Decibel var den enda låten jag kände igen, men jag har å andra sidan dålig koll).
 

När barnen lagt sig så såg jag och maken ikapp avsnitten på den nya tv-serien Halvvägs till himlen (med bla Johan Glans, Tv4). Jättekul, man behöver inte vara insatt i kyrklig verksamhet för att bli road.
Min favorit ur manuset (helt otippat) är när kyrkoherden kommer till gudstjänsten med lite alkoholhaltig andedräkt:
- Har du druckit sprit?
- Ja lite, men jag kräktes upp det mesta.
Jag vet verkligen inte varför den satte sig - kanske är det bara på tok för sent på dygnet - men jag skrattade så jag fick tårar i ögonen.
Sovdags gott folk!

Wallies

Kul att några stora "klistermärken" kan förändra så mycket.
 
Om man vill ha hemligheter eller bara sina saker ifred för småsyskonen så är ett låsbart badrumsskåp/medicinskåp en bra lösning.

Slappardag

Idag har vi inte gjort så fasligt mycket. Dottern som kände sig pigg och frisk surade lite över att inte kunna gå till skolan eller kompis, men film och glass vägde kanske upp en del av det. Febern försvann ju mycket riktigt lika snabbt som den kom *peppar peppar*, men hon lär få vara hemma i morgon också för att vara på den säkra sidan.
Jag ägnade hela förmiddagen åt att hindra ettåringen från att riva huset, men den stora nyhetens behag över att ha lärt sig öppna dörrar verkar ha lagt sig liiiite åtminstone nu. Det är svårt nog ändå att veta var hon håller hus -älskade lilla busungen.
 
Gå ner från bordet! Genast! Och låt bli mammas te!
(Ni behöver inte vara oroliga, vi var flera vid bordet och mitt te var inte mer än ljummet.)
 
Det är barnloppis på byns familjecentral under öppettid de närmaste veckorna och jag var där i slutet av förra veckan och lämnade in ett helt gäng pappkassar med urväxta kläder, mammakläder och annat smått och gott. Jag pratade med barnledaren innan idag och fick höra att jag hade fått sålt massor redan! Då kändes det ju helt ok att åka dit en liten sväng på eftermiddagen och se om det fanns något jag kunde lägga pengar på då :-)
Några fynd gjorde jag allt, mest nöjd är jag med det här:
Jag har ju en vinteroverall till lilltjejen men en vinterjacka kan vara bra att ha också. Regnkläderna behövdes absolut, ettåringens gröna regnställ kan få gå vidare till minstingen i stället nu.
I ett svagt ögonblick så köpte jag en trumma till fyraåringen som var med mig dit, en sån där trumma som man hänger på magen och spelar på. Han pratade om en sådan för bara någon vecka sedan, han hade väl sett en på tv eller något antar jag. Vi köpte trumman i alla fall och här har trummats heeeela kvällen. Lite svårt att höra vad de säger på tv bara när det låter bom-bom-bom i bakgrunden :/
 
Jag har hunnit med ett extralångt träningspass ikväll så jag hoppas att jag orkar röra armarna i morgon. Sist jag la på vikter på hantlarna så fick jag lite väl mycket träningsvärk.
 
Jag tröttnade på utväxten och färgade om håret. De ljusa slingorna och dip-dye-färgningen är bytt mot ljusbrunt hår. Åtminstone tror jag att det är ljusbrunt men det visar sig i morgon när håret har torkat. Jag borde kanske föna håret i stället för att gå och lägga mig med det fortfarande blött, men orka!
 
I morgon ska jag träffa en ny bekantskap, en sexbarnsmamma nyinflyttad (eller ska man säga återinflyttad kanske) till Sverige. Vi har haft en del kontakt via nätet och jag tror att jag ska känna igen henne utan problem. Ser fram emot att ses!
 
 

Onsdagsmorgon hemma

Stora dottern hade 40 graders feber igår men idag är febern borta. Det är alltså en egen slags sjuka och inte tänderna som jag funderade på när ettåringen låg med skyhög feber i en dag förra veckan. Undrar vem som står på tur härnäst då?
Idag blir det därmed inget onsdags-kyrkis för mig och de små och det är lite småtrist men sånt är livet. Jag saknar redan kaffe och snack "borta". Det här får bli en slappardag med film och spel istället och det är ju fint det med. 
Det var iskallt i huset när vi steg upp (och med iskallt menar jag 21 grader, då får jag värk i lederna) och det fick sin förklaring med att det var 2 grader utomhus. Pannan hänger inte riktigt med i de snabba temperaturväxlingarna. Ska det vara så här så är det läge att börja med fingervantar och tunna mössor på morgonen när barnen ska till skolan. Jag fick dra fram stora plastbacken modell flyttlåda som är full med alla vantar och mössor och så fyllde vi på i barnens lådor i hallen.
 
Nu sitter två barn och tittar på Surf´s Up, en liten sover och ettåringen pysslar med sitt. Jag är ruskigt sugen på att hämta mitt täcke och bädda ner mig i soffan en stund. Kruxet är ju att jag vet att jag inte kan ligga där mer än 10 sekunder i taget så det är knappt lönt. Lilla Fröken Bus har lärt sig ett nytt knep idag och då är klockan ändå bara lite efter 9 på morgonen - om man hämtar en pall eller bygger sig en trappa av tex gosedjur så kan man nå upp till dörrhandtaget och Voilá så kan man gå vart man vill! Syskonens rum är ju jätteroliga, så mycket småsaker som de har. Badrummet är också en höjdare men vi andra gillar inte när hon lånar våra tandborstar.
Igår stod jag i ett av barnens rum och pratade i telefon, vill man höra vad folk säger får man ju gå undan lite och stänga in sig i något sovrum. Då kom ettåringen intravandes som om hon ägde stället, går fram till en plansch på väggen och drar lite i ena hörnet, pillar bort häftmassan och stoppar den i munnen som om det vore ett tuggummi. Jag plockar snabbt ut biten och då drar hon loss nästa hörna... Jag förstår nu varför teckningar och planscher ramlar ner från väggarna, hon visste precis vad hon gjorde så det var inte första gången.
 
Dags att sätta på mer tevatten och se om jag kan roa skruttan med lite Duplobygge.

Help

I helgen ska jag på födelsedagskalas - här snackar vi större tillställning, på dagtid. Som vanligt numera så har jag inget att ta på mig.
Jag söker en kortärmad top, lite elegantare modell. Jag ska kunna ha den till kjol, finbyxor eller jeans men det får inte vara för vardagligt. Efter att ha provat 10-15 plagg i flera olika butiker har jag fått ner det till det här:
 
 
Båda är transparanta över axlarna. Ni måste förstås tänka er dem med mer passande underkläder, inte fullt så vild frisyr och något annat än lila jeans! Den gröna har lite bling i halsringningen och nu när jag tittar på nätet så ser jag att den finns i svart också (och puderrosa om man nu borde ha det).
 
Jag gillar svart men maken påstår att passformen på den får mig att se lite lätt tantig ut och det var ju inte det jag ville uppnå :/
Jag är så dålig på att handla kläder till mig själv!! Är det inte någon av er som har köpt eller sett något snyggt nyligen? Jag behöver lite hjälp.
 
 
 

Lovdag

I morse när jag skulle fylla på min veckodosett så upptäckte jag att det skramlade i den. Det ska det INTE göra, den ska ju vara tömd när veckan är slut. Där fick jag förklaringen till varför jag var så trött och sliten förra veckan, två dagar (!) hade jag glömt att ta Levaxinet och då hänger inte ämnesomsättningen eller humöret med alls. Undra på att jag kände mig lite dimmig i huvudet tidvis.
Jag brukar aldrig glömma det annars, jag har min morgonrutin där jag alltid tar medicinen ihop med vatten i temuggen innan jag fyller på dagens första kopp och sedan brukar maken dessutom fråga om jag kommit ihåg. Det är tydligen helt möjligt att missa ändå :/
Nåja, ingen större skada skedd och jag har kanske lärt mig en läxa. Hoppas kan man alltid.
 
Jag fick minsann med mig 7 barn till kyrkis idag! Skolan hade lovdag och i brist på annat så hängde hela gänget med mig och grejade med saltdeg och bakade bullar ihop med en hel massa andra familjer. Trevligt! När orken tröt för vissa så gick vi lite tidigare och passade på att hälsa på hos mormor på hemvägen.
 
Eftermiddagen var oplanerad så jag frågade om det fanns några önskemål nu när vi fick en hel vardag tillsammans. Några barn ville vara hemma alt. med mormor och morfar på utflykt. Tre barn fick jag med mig till ett äventyrsbad. Vi ville prova ett annat bad än det vi brukar åka till och det slutade med att vi såg en hel stad utan och innan trots att vi hade både karta utskriven från Eniro OCH gps att åka efter. Fram kom vi till slut ändå. Det kostade mer än dubbelt så mycket i inträde mot vårt vanliga ställe och det gjorde att jag inte tyckte att det var fullt så asgrymt som mina söner lurat i mig att det skulle vara. Men vi hade kul och jag har idag åkt mer vattenrutschbana än vad jag gjort på tio år sammanlagt tror jag. Hade jag fått välja (och kunnat lämna barnen utom synhåll) så hade jag gärna simmat några längder men det var inte den dagen idag.
Utebadet i vår kommun har stängt för säsongen men de borde ha öppnat inomhusbassängen igen så jag får försöka komma iväg och simma någon dag i veckan igen.
 
Nu ska jag hoppa in i duschen, pulsen har äntligen blivit normal igen efter kvällens träningspass.
I morgon är en annan dag.

Veckoslut

Det har varit lite upp och ner här hemma den här veckan, inte minst efter förra helgen som var som den var och det tog det lite tid att återhämta sig. Fika och mycket snack med vänner har jag tagit mig tid till för ibland är det precis det man behöver.
Vi håller på med lite förändringar i huset och bla så ska ytterligare två rum målas om och få nya möbler. Jag har väntat länge på att få ordning på hallen och nu har vi äntligen börjat rita upp hur förvaringen ska se ut. Det lutar starkt åt Ikeas Pax-system med skjutdörrar men det är inte helt lätt att få ihop det med allt som ska rymmas innanför. Jag vill gärna att alla (barn) ska ha sin egen låda för vantar/mössor/tennisskor och sin egen krok till jackan. Första ritningen såg toppen ut på pappret men vid kontrollmätningen så hamnar krokarna så högt upp att ingen kan nå sina ytterkläder :-) Jag vet, jag har jobbat med precis det där i åratal men jag är lite ringrostig och jag vill kanske mer än vad som är möjligt i praktiken.
 
Lillpluttan har hittat balansen för att sitta på golvet och leka själv längre stunder och plötsligt är hon inte alls lika mycket bebis längre.
 
Storasyster vill gärna att nappen ska sitta i munnen. Hela tiden. Särskilt som det annars kommer ut en massa babyprat ur den lilla munnen.
 
I torsdags natt så fick ettåringen feber och under fredagen blev hon jättedålig. Hon skakade av feberfrossa så hon inte kunde hålla i nappflaskan och då och då var skakningarna på väg att övergå i rena kramper. Otäckt! Hon fick febernedsättande sista gången innan hon la sig på fredagskvällen och på lördagen så vaknade hon pigg och feberfri?! Hon har inte fått feber sedan dess och allt har varit precis som vanligt, jätteskumt. Fyra tänder till har trängt igenom tandköttet och det ser nästan ut som små häftstift som tittar fram. Jag vet ju att immunförsvaret kan sänkas så att man lätt får feber när man får nya tänder, men skyhög feber i ett dygn och sedan inget mer? Eller så var det bara någon snabbsjuka som försvann lika fort som den kom.
 
I ett helt dygn höll hon sig ovanligt lugn men så fort hon mådde bättre var hon överallt igen.
Lite balanskonster för att kunna smaka på mammas nyponte.
 
Igår hade vi ett barn utlånat till mormor och morfar och äldsten var kvar hos en kompis där ett helt gäng grabbar har bott över sedan efter skolan i fredags. Jag var tvungen att dubbelkolla så att kompisens föräldrar verkligen var hemma för det är en kille som är själv ofta annars och jag vill inte att de hittar på fuffens.
Jag ska på ett stort födelsedagsparty snart och hade tänkt åka iväg till köpcentrat för att hitta något snyggt att ha på mig. Men så känns det ju lite överlyxigt att åka helt utan barn så det slutade med att jag tog med mig sexåringen. Det blev inga kläder provade alls, åtminstone inte på mig :/
Dottern däremot gillar att shoppa, precis som syskonen. Hon hittade en hel del som hon "behövde" och jag plockade upp plånboken förmodligen fler gånger än vad som var rimligt. Jag är så lättövertalad!
 
Jag älskar Lindex velourplagg - superkvalitet - och dessa tunikor är så himla fina:
 
Både sexåringen och ettåringen har fått dem och med matchande leggings till. Mjukt och skönt att leka i!
 
Hårsnoddar och spännen kan man väl aldrig få för mycket av?! Om maken lät bli att dammsuga upp dem så skulle vi kanske inte behöva köpa så många. Fast i det här fallet var det nog burken som lockade dottern mest.
 
Idag så har jag haft med mig äldsten på några special-skatter. Jag snackar om geocaching förstås och när det ska klättras eller vadas över diken så tar jag gärna med mig en stor assistent :-)
 
Lite skyltklättring i regn och blåst.

Det hade skett en bilolycka i närheten och när vi kom så stod det fortfarande en polisbil kvar ett par hundra meter ifrån oss. När sonen klättrade upp funderade jag lite över om man verkligen får lov att klättra upp på vägskyltar och om inte skulle polisen komma körande oss skälla på oss? Vi hittade cachen och försvann så diskret det gick.
På ett annat ställe misslyckades vi med loggningen och jag måste nog återkomma en annan dag med någon form av utrustning. Om man ska ha tag en smal burk som ligger ungefär en meter ner i ett järnrör... Kanske en pinne med en snara? Eller en metalltråd med krok på?
 
Nu är det dags att få yngsta gänget barn i säng och sedan skriva veckomeny och inköpslista inför morgondagen. I morgon har skolan stängt (rörlig lovdag) och jag tänkte ta 7 barn med mig till kyrkis på förmiddagen för att jobba med lera. Jag misstänker att någon eller några hoppar av den idén innan det är dags att åka dit så vi får väl se hur många jag får med mig.

HM klädinsamling

Har ni sett att man kan lämna in kläder i en del av HM´s butiker?
 
Det spelar ingen roll var kläderna är köpta eller om det är slitet etc. Det som går att använda säljs vidare, annat blir tex rengöringsdukar eller återvinns som textilfibrer.
Du kan läsa mer om det HÄR.
Det är en del av HMs arbete för miljön och samtidigt kan man själv tjäna på det (om man nu inte tycker att man har något att vinna på miljöbiten). För varje påse kläder man lämnar in så får man en rabattkupong på 50:- som dras av när man handlar för 300:- och det är ju inte så svårt att komma upp i när vinterkläderna ska inhandlas.
 
Eftersom jag nyligen läst om textilindustrin och västvärldens fabriker i just Bangladesh så är ju HM ett intressant namn. Du kan läsa mer på deras hemsida HÄR. Det är upp till var och en att bilda sig en uppfattning och var man sätter sina gränser.
Om jag hade haft ett annat liv någon annanstans så skulle jag kunna tänka mig att jobba med de här frågorna och gärna utomlands.

Pluttis

 
Hon kryper inte än men stannar heller inte där man har satt ner henne. Det kan bli en intressant jul när man ska jaga två små runt huset. Undras om granen får stå ifred i år...
 

Samla bananprylar

Det går åt enorma mängder frukt i det här hushållet. Inte nog med att skolbarnen har med sig frukt till förmiddagsrasten varje dag, vi äter alltid frukt vid mellanmålet, på utflykter, till kvällsmys etc
Vi hade behövt en hel fruktträdgård i stället för ett enda päronträd som ger 5-8 päron om året.
Jag försöker köpa frukt lite efter säsong och just nu är det banantider. De har förstås ändå fraktats långt och man kan tycka vad man vill om stora bolag som Chiquita, men när bananerna kostar 10kr/kg så köper jag dem.
Barnen älskar bananer och det är ju fasligt praktiskt att ta med sig, inte minst som lättmosad barnmat.
Just nu har Ica och Chiquita ett samarbete där man kan samla till bananprylar.
 
Du kan läsa mer på hemsidan HÄR
Varje gång man köper Chiquita-bananer i en Icabutik så fotograferar man kvittot och skickar det som MMS och så får man nya poäng. För varje kilo man köper så skänker Chiquita 3 kr till Sveriges alla skol-IF.
 
Barnen har fått välja sig en sak var som vi ska beställa och jag misstänker att jag kan dra till med fler saker än så innan kampanjen är slut. Varför någon skulle vilja ta på sig en gul tröja med bananmärket på det vet jag inte men så länge jag själv slipper är jag nöjd :-)

Osynlig


Om man blundar så blir man osynlig och kan fortsätta att hitta på bus utan att få skäll. Visst?
Jag behöver nog inte berätta hur mattan i vardagsrummet såg ut. Det var där hon först satte sig, men eftersom jag satt i soffan och matade lillasyster och plötsligt började gorma när hon råkade hälla ut någon deciliter havregryn på golvet så fick hon ju byta plats. Matro och allt det där.

1 är en sån härlig ålder :/

Bäst att förse sig med lite knäckebröd, man vet aldrig när det serveras mat igen.

Så mycket för att vi lägger ner stolarna på golvet för att lilla fröken inte ska klättra på dem...

Syskonlika

Två killar helt inne i sitt tv-spel.

Ny vecka

Ibland är det tufft att vara mamma i det här hushållet. För det mesta är det bara roligt och jag tycker att jag har det lyxigt som kan vara hemma på heltid, men rätt som det är så får man känna att man lever. Vi har en gosse som har det minst lika tufft han men det händer att jag undrar om han inte gjort det till sin livsuppgift att driva sin mamma till vansinne. Jag älskar honom till månen och tillbaka men ibland behöver man ta en time out i trädgården och räkna till tusen baklänges. Man går in igen och rätt som det är så har tornadon bytts till lugna gatan igen som om ingenting har hänt. 
Idag har vi haft en förmiddag på kyrkis, som alltid på måndagar. Maken gjorde prov och det verkar gå bra med hans studier. Det är roligt att se honom trivas med det han gör och en glad man ger automatiskt en glad fru :-) När barnen slutade skolan idag tog jag med två av dem på shoppingtur. 
 
Dottern väntar på att få åka till köpcentrat. Hårsnodd i storleken gigantisk.  
Ett helt gäng nya leggings till sexåringen (i färger som matchar hennes kjolar - mycket viktigt) och några tröjor till nioåringen. Med lite tur kommer han till och med att använda dem och det vore fint för det händer ju att man behöver använda långärmat under vinterhalvåret. 
Maken tog en vända på gymmet (inte mitt i gäststugan utan det han jobbar på...) så jag tog läggningen själv. Lite tajming krävs för att få de små som sover i samma rum att lägga sig samtidigt. Fick fyraåringen i säng - nemas problemas - och så var det ettåringens tur. Hon spatserade i förväg in på rummet och gick och la sig.... i docksängen.
Nä, du ska ju sova i DIN säng, säger jag och klappar på spjälsängen.
Nä, svarar hon.
Jo, säger jag och försöker låta barsk.
Nä-ä, säger hon och ser ännu envisare ut.
Ett samtal som inte har några andra förutsättningar än att fortsätta på sandlådenivå i oändlighet :/ Upp med henne ur docksängen och ner i rätt säng. Hon surade lite först men somnade ändå inom ett par minuter.  
 
Minstingen busar med kompisen i spegeln. Det är kul hur länge som helst! 
Klockan är mycket och jag tror att jag sträckte en muskel under styrketräningen. Sovdags!

Vem vill inte ha en snygg häck?


I somras fanns det i lokaltidningen en påminnelse om att husägare måste komma ihåg att klippa häcken. Budskapet var förstås att man ska se till att sikten är fri runt tomten. Nioåringen fastnade för bilden och klippte ut den. När jag förklarade det tvetydiga i frågan "Vem vill inte ha en snygg häck?" så tyckte han nog att det var lite pinsamt men när vi hade skrattat färdigt så satte han upp den på väggen i sitt rum. Man kan inte låta bli att le åt den när man går in till honom.
Självklart vill man ha en snygg häck!

Boktips: Innan floden tar oss

 
Innan floden tar oss - Helena Thorfinn

Sofia och Janne packar väskorna för att bosätta sig utomlands. Sofia har höga ambitioner för sitt nya jobb som biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka, huvudstaden i Bangladesh. Janne ställer motvilligt in sig på att vara medföljande man och ta hand om hem och barn.
Samtidigt mördas en ung kvinna, Mukta, av sin man i en liten by långt ute på landsbygden. Hennes småsystrar flyr till Dhaka för att undvika att giftas bort med åldrande män.
Mötet med verkligheten i Dhaka blir lika omtumlande för svenska Sofia och Janne som för flickorna från byn och deras tillvaro vävs snart samman med de unga systrarnas. Deras förutsättningar är helt skilda men var och en drivs av sin övertygelse, sina mål och drömmar. Sofia stöter snart på hinder i sitt arbete med jämställdhetsfrågor och byflickorna upptäcker att de kan tjäna egna pengar.
Berättelsen synliggör en värld med festande diplomater, magra textilarbetare och svenska småbarnsfamiljer. En värld där karri­äri­ster och idealister samsas runt samma pool och där terrorism och tennismatcher präglar vardagen.
Innan floden tar oss är en roman som doftar och stinker, sprakar av färg, brusar av liv och tar oss till platser och händelser i en myllrande fart. Med samma närvaro och humor skildras svenskarnas försök att göra gott och vara politiskt korrekta som de bangladeshiska byflickornas drömmar och vägval. En vid, stark och spännande skildring som på samma gång berör angelägna och svåra frågor som de mer vardagliga.
 

Det här är ingen bladvändardeckare man läser ut på några dagar och sedan glömmer bort. Det här är en samtida skildring av fattigdomen i Bangladesh, av problematiken inom kvinnofrågorna, av västvärldens påverkan på ett land vi har svårt att förstå. Det här är en viktig bok. Extra viktig för alla som någon gång har sagt eller tänkt att "det är ingen mening att skänka till välgörenhet för pengarna hamnar ändå inte där de behövs", "varför ska vi skattebetalare vara med och betala bistånd..." eller "den här tröjan är tillverkad av billig arbetskraft men de har ju i alla fall ett jobb att gå till".
Snälla, läs den här boken. När du slår ihop den för sista gången vet du mer och du kommer förmodligen att minnas den för alltid.
Författaren skriver av erfarenhet och även om man märker att det här är hennes debut (ibland blir försöken till humor lite lätt klichéaktiga) så har hon mycket kunskaper i ämnet och jag tvivlar inte för ett ögonblick att det som händer i boken också händer ute i världen just nu.
Om någon där ute tänkte hålla en bokcirkel och letar efter lämplig bok att ha diskussioner om så är det den här boken ni ska välja.
 
 

Dagens samlade bilder

Liten tjej som älskar att sitta i sjal
 
Trädgårdsfynd
 
Actionbilder
 
Hallonpaj

Det blev lite senare middag ikväll eftersom vi stannade på lekplatsen längre än planerat och sedan skulle det bakas pizzor enligt allas önskemål. Det vore oklokt att ta med mig ettåringen i vagnen efter maten för somnar hon under promenaden så kan det vara knepigt att få henne att somna om när man kommer hem så i stället fick fyraåringen åka på cykeltur med mig och nioåringen. Med den här nioåringen får man användning av hela registret av sin allmänbildning. Ikväll var det stora samtalsämnet Månens formationer och hur vi ser dem från jorden under de olika faserna. Inte mitt starkaste ämne. Jag önskade att jag hade tagit med mig mobilen för då hade jag kanske kunnat stanna och googla... För att kunna byta ämne när mina kunskaper tagit slut så drog jag till med "Om din lärare har sagt att det är så då stämmer det säkert" och det var uppenbart att jag åter blev dumförklarad. För det första visste jag inte hur det förhåller sig och för det andra så sätter jag min tilltro till någon annan som ju faktiskt skulle kunna ha fel.
Efter trekvarts cyklande och samtalande så kom vi hem och i cykelstolen bakom mig hade jag en sovande fyraåring... Same, same.
 
Nu har jag genomlidit ytterligare en fredagskväll med Fångarna på Fortet och på det en rätt usel film med tonåringen. Lite sömn kanske? Ettåringen var gnällig i natt så jag var vaken mellan 02 och 05 och det är ju inte helt idealiskt. Hon sover annars hela nätter och har gjort det (bortsett från en kort period i vintras när hon fick tänder) sedan hon var en månad gammal så jag misstänker att det kan vara fler tänder på gång nu. Skulle det bli en sådan natt till så är det min tur att sova, maken har jour inne på ettåringens sovrum. Jag är inte människa om jag inte får sova åtminstone 5 timmar och helst 7 så därför turas vi om när det behövs.
 
 

Spikmatta

Man behöver inte köpa någon spikmatta när ettåringen kan fixa det helt gratis.
 
Klåfingriga unge!
Nu har jag gått runt på knäna runt halva köket och plockat häftstift. Tog ett varv extra och hittade några till...
Jag vill helst inte att vi ska hitta fler senare genom att trampa på dem.
 

Vilken dag!

Idag har jag haft fullt upp :-)
Jag hade tid hos Nathalie på QueenStreet Tattoo och som jag har sett fram emot det.
 
bilder lånade från hemsidan
Somliga kanske känner igen henne från tv, jag som aldrig följer såpor gjorde det inte första gången vi träffades ;-/
 
När jag var 18 år så hoppade jag och en kompis på tåget till Malmö för att göra varsin tatuering. Det spelade inte så stor roll vad det blev utan det var själva grejen med att tatuera sig som lockade. På den tiden fanns det inte ett obegränsat utbud av tatueringar att välja mellan som det gör idag när man kan hitta allt på nätet utan vi stod inne i studion och bläddrade i en pärm med "tjejtatueringar". Jag ville ha en ros på överarmen men eftersom min kompis sa att hon ville ha en ros och därmed hann före mig så ville jag inte ha samma utan pekade ut en kolibri för tatueraren. Snacka om ogenomtänkt och jag var aldrig riktigt nöjd med mitt val. Så nu, många år senare, kändes det som att tiden var inne för att låta fågeln försvinna för gott.
 
Före
 
Efter
(färger och konturer skiljer sig lite mot hur det ser ut om en vecka när det läkt)

Nathalie är hur trevlig som helst så det kändes som att tiden gick rasande fort. Det är ju inte helt smärtfritt så periodvis praktiserade jag lite meditation och höll på att slumra till där i stolen. Jag passade också på att få tatuera om en annan liten fjäril som jag redan hade samt lägga till en liten blomsterkvist i nacken. Det är så man bränner tusenlappar på några få timmar.
Jag vet att jag kommer att göra minst en tatuering till så småningom och den ritningen finns färdig men för tillfället är jag väldigt nöjd.
 
När jag ändå ägnade dagen åt att testa min smärtgräns så slog jag till med ett stopp på piercingstudion också där de fixade en ny navelpiercing. Jag har haft en förut men tre månader senare kom vi fram till att vi nog ville ha fler barn i alla fall så då tog jag ur den. Det var 4½ år sedan och tre barn till fick vi efter det, men nu är vi som sagt helt färdiga med den biten. Den senaste månaden har jag bokat tid för navelpiercing två gånger och avbokat igen för att jag fegat ur, men idag hade de tid direkt så jag hade ingen chans att börja vela :-)
 
Nu är jag klar med min fyrtioårskris tror jag och kan fortsätta mot tantåldern, hahaha.
 
Jag fick en sådan fin komplimang häromdagen att min åldersnoja snudd på kom av sig. En mamma jag träffade upplyste mig i förbifarten om att om hon någon gång blev sjubarnsmamma så skulle hon vilja se ut som jag. Eller förresten, hon kunde tänka sig att byta figur med mig på en gång! Hon kunde inte förstå hur man kan se ut som jag efter sju barn.
Det är märkligt att höra. Jag känner mig i bra form, hälsosam och starkare än någonsin efter att ha börjat lyfta vikter regelbundet. Jag vet att många tror att jag är yngre än vad jag är och det är jag innerligt tacksam för. Men visst är det svårt att ta emot en komplimang och behålla den som någons sanning! Jag tror att många är väldigt dåliga på att ta komplimanger och jag är definitivt inget undantag.
Mina tatueringar är jag i alla fall nöjd med och jag kan glädjas åt dem resten av livet nu.
 
 
 
 
 

Onsdag

                                 

Tänker jag efter så har jag egentligen hunnit med en del; kyrkis, fika med trevligt sällskap, sitta med på två tennisträningar i rad och så alla de vanliga vardagsbestyren förstås. Ändå känns det som om jag inte har gjort någonting!
Ett viktigt brev ankom med posten och det löste en hel del - oväntat, enormt glädjande och lättande. Nog om det för tillfället.
 
Maken väntar med film och tilltugg så jag ska inte sitta vid datorn en minut längre.
I morgon är det dagen D för mig och något som jag har väntat på länge nu ska äntligen hända :-)
 

Monsterljuslykta


I morse var det så dystert ute att vi tände ljus vid frukosten. Då är det höst!
Monsterljuslyktan som fyraåringen pysslat ihop på kyrkis kom fram och han var megastolt, guldglitter och plastögon i en salig blandning. En sådan där typisk produkt som vid något väl valt tillfälle mystiskt kommer att försvinna ur vårt hem. Man kan inte spara allt :)
Fast just nu är den så populär att den kanske faktiskt överlever hela säsongen.
 

Skogskul

Vilka är det mest synd om i skogen?
 
 
Myrstackarna!
Humor på låg nivå. Väldigt låg nivå.

En förmiddag i skogen

Fyraåringen ville gå i skogen så vi bestämde oss för att ta en liten runda med geocahing* samtidigt.
Jag hade tygskor på mig när jag lastade ut tre barn, syskonvagn och matsäck i bilen och sedan glömde jag att byta till stövlar?! Så många år som jag har gått skogspromenader med barnen och ändå så gör jag en sådan miss!
De två minstingarna sov nästan hela tiden som vi var på skattjagkt och det var kanske lika bra för jag och fyraåringen fick vika av från stigen mer än en gång och ge oss ut bland träden. Min gps i mobilen är inte jättebra och på sista stället så gick det inte alls. Avståndsmätaren pendlade mellan 17 meter och 1,44 km från kordinaterna och då hjälper det inte att man har en ledtråd som lyder "En sten i skogen". Vi letade lite på måfå inom en 50m radie men sedan började Lilleman frysa lite så då lämnade vi barrskogen igen och gick till ett soligare ställe för att fika och leka lite. Jag får återkomma med en riktig gps vid annat tillfälle och då ska jag vara klädd i stövlar.
 

 

* Vad är geocaching?
Geocaching är en sysselsättning som passar för alla som äger en bärbar GPS-enhet. Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt. Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna som viktigaste innehåll. Så noggranna koordinater som möjligt till gömman publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar, på en webbplats på Internet. Intresserade kan sedan leta upp gömman/ geocachen, och anteckna sig i loggboken.
Geocaching är ett sammansatt amerikanskt ord som består av GEO från det grekiska geo som betyder jord, mark och CACHING från det engelska ordet cache som betyder gömställe. Uttrycket används också inom datavärlden för att beskriva att datorn tillfälligt gömmer undan något. En svensk direktöversättning av geocaching är svår, men ett uttryck som beskriver företeelsen kan vara "Skattjakt-med-GPS".
 
 
 
 
 

En annan typ av bokcirkel

Man kan inte läsa här, möjligen vända blad.
 
 
 

Öm

Om man har träningsvärk redan när man lägger sig så bådar det inte väl inför morgondagen.






Trafikljus

 

Söndag

Söndag är stora städdagen i det här huset. Efter frukost gör alla sina uppgifter i en flygande fläng och på drygt en timme blir huset genomstädat - allt från nya sängkläder till dammtorkade kryddburkar i hyllan. Rubbet!
Idag erbjöd jag barnen ett extra jobb att utföra mot en belöning (vilket de mer än gärna gjorde) och så fick jag alla köksmöblerna rengjorda och avtorkade mot jordgubbsmunkar efter middagen.
 
När barnen lekte ute så klippte jag gräset.
Glad liten tjej! Sanslöst välmatchat dagen till ära.
Tröttis
 
Några av barnen hjälpte till att plocka bort alla leksaker från gräsmattan och ändå så lyckades jag köra över samma tennisboll två gånger! Stackars gräsklippare. Det var skönt väder och inga problem att vara ute i shorts och linne, trevligt när det är så i september.
Jag har börjat tömma poolen på vatten idag. Det skulle ha gjorts för länge sedan men nu är den åtminstone bara halvfull. Vi ska låna en pump till att ta ur lite mer vatten innan vinterskyddet åker på. Det är vansinnigt mycket jobb med att ha pool men guld värt under sommaren.
 
Ettåringen skulle hjälpa mig att skala potatis till kvällsmaten, dvs plocka potatisar ur påsen och räcka dem till mig. Hon tröttnade rätt fort på att vara hjälpsam och roade sig med att hitta på bus i stället, antingen plockade hon saker ur skafferiet eller så staplade hon ljuslyktor (av glas) på fönsterbrädet.
 

I natt kommer maken hem, misstänker att det blir sent. Jag har inte lyckats klura ut om han har lektioner i morgon förmiddag eller inte men planerar för att jag kan ta mig till Kyrkis i morgon.

Modellbygge

Tioåringen ville ha hjälp med att bygga ihop ett modellflygplan och medan resten av gänget tittade på AFV så satt vi två vid köksbordet och byggde.
 

För bara någon vecka sedan så läste vi om Bröderna Wright i en bok som sonen lånat på bibblan och ville att vi skulle ha som högläsning. Det var så mycket fakta om luftströmmar och flygplansmotorer i den att den inte var så lyckad att läsa högt, men likväl var det ju roligt att det var samma typ av flygplansmodell som låg i lådan han köpte på loppis förra helgen. Nu fick vi se vilken betydelse propellerns vinklade blad har i praktiken för självklart skulle vi ut och provflyga planet, i mörkret.
Några syskon var nybadade men ett sådant tillfälle kunde de ju inte missa så de radade upp sig de också iförda badrockar eller bara underkläder längs husväggen (och här passar jag på att vara tacksam att vi bor ute på vischan).
 
 
Själva flygningen gick väl sådär och jag fick hämta ner planet från päronträdet ett par gånger men vad gör det. Trevligt hade vi i alla fall!
Nu har de stora barnen precis sett färdigt en film (långt efter deras egentliga läggtid) och jag har halvslumrat på soffan ett bra tag redan. Jag vill ju inte gärna lägga mig innan de har kommit i säng, får se hur jag löser det när de blir äldre ;-)
Jag var uppe på tok för sent igår natt, som vanligt, och sov dessutom riktigt risigt. Jag behöver min sömn och extra mycket nu när jag inte känner mig helt 100% utan är lite småkrasslig (jag blir väldigt sällan sjuk så *peppar peppar* blir det inte mer än såhär). I kväll ämnar jag slå rekord i att lägga mig tidigt så god natt gott folk!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Packar paket

Ut med de urväxta barnkläderna!
 
 
I love Tradera!

Bugaboo makeover

Jag är en barnvagnsnörd, jag erkänner! Nya suffletten har kommit och då vore det ju kul att ha ett matchande chassi, eller hur :-)
 

En rulle dekorplast och en timme senare så hade min gamla Bugga fått ett lite coolare utseende. Jag är faktiskt jättenöjd!

Fredagskväll

I väntan på att Ikea ska öppna för frukostservering
 
När skolbarnen kommit iväg så drog jag, maken och de tre hemmabarnen iväg till Ikea för lyxfrukost. Med lyx menar jag i det här fallet att när de två huliganerna som har spring i benen har ätit upp kan de leka intill och då får maken och jag en stund då vi kan prata över varsin kopp kaffe. Det kan man ju göra hemma också förstås, men hemma ställer jag mig inte och steker bacon :-) Jag älskar bacon och har bestämt att bacon inte ger några som helst minuspoäng i min diet och därför kan man ju äta ett helt lass av det när man är på Ikea. Har man slängt i sig både bacon och kaffe utan minuspoäng så kan man ju slå till med en bit morotskaka också. Det gör jag normalt INTE annars men inga regler utan undantag.
Jag hade glömt vad det var vi egentligen skulle köpa där eller om det var frukostbuffén som hägrade när vi satt hemma och planerade dagen, men vi kom hem med en väggklocka, en klädstång till dotterns utklädningsattiraljer, fler dricksglas (som ettåringen krossar i ungefär samma takt som vi bär hem fler trots att hon själv dricker ur pipmugg) och lite annat smått och gott. Det känns som att vi nästan alltid köper laddningsbara batterier. Poängen med laddningsbara batterier är att man kan ladda upp dem och slipper köpa en hel massa batterier till barnens wii-kontroller och portabla spelkonsoller. Tyvärr tror jag att en eller flera i hushållet har missat det där för vi måste ha köpt åtminstone 5 paket och ändå är de spårlöst försvunna när man behöver dem. Jag kanske ska utlysa en belöning per batteri som upphittas och lämnas in till en förälder.
 
Vi hann precis hem innan första barnet skulle hämtas upp på skolan. Fyra barn = fyra olika sluttider. Några av dem kan åtminstone ta sig till och från skolan själva men jag behöver motionen så jag ska inte klaga.
Maken jobbar borta i helgen och åtminstone lördagen blir därför lite krånglig logistikmässigt. Fyraåringen börjar på tennisträning i morgon, första gången för honom. Egentligen tycker jag att han är lite väl liten (även om man behöver börja i tid för att bli så bra att man kan försörja sina föräldrar på deras ålders höst) men det kändes ändå ok eftersom maken är tränare för just den barngruppen. Normalt sett alltså för i morgon är han ju inte där... Det kan bli intressant.
Stora dottern har också tennisträning och så är det två barn som ska på barnkalas under dagen. Tider ska passas och det finns platser att skjutsa till kl 10,11,13,14,15 och 16. Mina föräldrar är inkallade för att hålla ett öga på de barn som inte åker runt i bilen med mig så allting löser sig ju, som vanligt. Men någon blir skyldig mig en väldans massa ryggmassage för allt extra jobb jag får lägga ner på att få ihop det!
 
Jag hade barnen till att fixa tandborstningen i god tid före kl 20 och såg framför mig att jag skulle få en lugn kväll med en stor balja thé och en bra bok. Det känns som att det är förkylning på gång så jag hade allt kunnat behöva en tidig myskväll för mig själv. Men när jag försökte mota barnen i säng upplyste de mig vänligt men bestämt om att det är fredagskväll och därmed Fångarna på fortet. What?! Ok, ytterligare en och en halv timme framför tvn då. Efter jag vet inte hur många avsnitt jag har sett av det programmet i mitt liv så är jag inte lika entusiastisk som barnen men de är rätt nöjda med att jag sällskapar i soffan med dem. Särskilt om jag bjuder på glasstrutar.
Senare ska jag ägna mig åt min bok och försöka förtränga att det finns tvätt att sortera och en diskmaskin som behöver tömmas. 
 

Lektips: Gömma äggklockan

 
"Gömma äggklockan" är en lek jag lärde mig av en ledare på kyrkis för länge sedan och det är en av mina personliga favoriter :-) En enkel och bra lek när man vill att barnen ska dämpa volymen lite och den kräver inga förberedelser alls.
En person vrider upp äggklockan och gömmer den, sedan ska de andra leta upp den genom att lyssna efter tickandet. Man måste vara VÄLDIGT tyst för minsta prassel, fotsteg eller hummanden så hör man inte äggklockan. Om man vill kan man komma överens om hur lång tid man ska få på sig att hitta den, tex 3 minuter och det är då tiden man ställer klockan på och så måste man hitta den innan den ringer.
När barnen är uppe i varv och blir högljudda eller jag är på väg att få migrän eller bara vill ha en stund av absolut tystnad så föreslår jag att barnen ska leka Gömma äggklockan. De stora barnen klarar rätt svåra gömställen medan tex fyraåringen har väldigt svårt att höra klockans tickande eftersom han själv inte är världsmästare på att vara så helt tyst. Det funkar inte att sätta i hälarna först när man går över golvet eller att ta sig fram genom rummet allt medan man viskar "Smyg, smyg, jag är helt tyst jag säger ingenting alls hör du mamma att jag kan vara helt tyst jag ska inte säga nåt på hela tiden smyg, smyg jag är supertyst...". Då får man se till att gömma klockan så att den står på hårt underlag eller nära något som ger lite resonans.
 
Har man tur kan man få läsa en hel tidning och dricka sitt thé i lugn och ro medan barnen turas om att gömma och leta.

Revir

Ettåringen som precis har börjat dela rum med fyraårige storebror visar på alla sätt och vis att hon vet var hon hör hemma. Hon har själv burit in sina leksaker i rummet och det är också där hon väljer att vara en stor del av tiden. Hon har redan markerat sitt revir genom att rita på golvet med permanent märkpenna.
Den rosamelerade plastmattan var inte vacker innan heller men jag har ingen lust att byta ut den än på ett par år. Ska hon hålla på sådär är det ju inte lönt i vilket fall som helst.
Jag har försökt på alla sätt och vis att få bort färgen igen men den sitter där den sitter. Jag misstänker att rumskompisen försåg henne med pennorna från kontoret som som vanligt så har han varken sett eller hört någonting.
  

Fröken Bus

Säng för en prinsessa

Ni är många som har kommenterat bilden på dotterns säng och sänghimmel, så här kommer lite mer om den.
 
Den mörka pricken i mitten är ett klistermärke dottern satt dit - ett foto av henne själv.

Sängen är förstås byggd av en äldre träsoffa. Vi fick den från svärmor och jag har för mig att den funnits i släkten ett bra tag. Det var ett helt matchande set vi fick med sängram, sänghimmel, sittbänk och klocka. Det har tidigare varit guldmålade detaljer på sängen också och textilierna var i grönt, cremefärgat och guld.
När dottern tog över säng och sänghimmel så bytte vi ut det kraftiga sänghimmelstyget mot spetsgardiner från Ikea (Alvine spets 99kr/par). Sängen har just nu en bäddyta på 70x160 cm dvs standardmått för en juniorsäng. Det är så fiffigt att sätter man på sidorna på sängen så blir den istället 160x200 dubbelsängsmått. Jag och maken hade den innan men när vi bytte till ett mindre sovrum och dessutom behövde två spjälsängar intill oss så fick dottern ta över den fina sängen. Den skulle behöva en ommålning men samtidigt tycker jag att det är lite charmigt med det avskavda.
Själva fästet fick ju vi med sängen men vi har för ett par år sedan konstruerat ett annat sänghimmelsfäste till sonen om det är någon som är intresserad. Bild och instruktioner hittar ni HÄR där ni också kan se färgen i dotterns förra sovrum, den som jag så desperat ville slippa nu :-)
 
Hyllan ovanför sängen har min pappa byggt. Det finns ju färdiga tavellister att köpa på tex Ikea, men eftersom jag ville ha en hylla att ha böcker etc på i barnens rum så hade jag som önskemål en hylla med kanter i sidorna. Ingen risk att tavlor eller böcker faller av hyllan på kortsidorna.
 
 
 

Dotterns nya rum

Så var det klart! När sexåringen var i skolan gjorde vi en liten makeover i sovrummet. Det kommer ju alltid till en massa småfix men det tar vi efter hand; hyllor på väggarna, en vägghängd stereo osv
Mina föräldrar dök upp väldigt lämpligt också. Min pappa (som ständigt vill ha projekt att hålla sig sysselsatt med så här på hösten) kom för att klippa tujahäcken runt tomten och min mamma följde med. Vi tog chansen till lite barnvaktning direkt och medan mormor läste böcker så flyttade vi möbler från ett rum till ett annat i en flygande fläng.
 
Lilleman hjälper morfar i trädgården.
 
Och hur blev dotterns rum nu då?
 
         
 
Som ni ser så hjälpte det jättemycket att vi tog en ljusare nyans av rosa på väggarna - det blev ju inte alls tjejigt och prinsessigt nu! ;)
Det mesta är ju hennes saker från rummet hon har delat med lillebror så inga större förändringar i möblemanget bortsett från skrivbordet. Hon är ju stora tjejen och behöver sitta någonstans med sina läxor.
Jag tror det blir lättare att coola till det den dagen hon har växt ifrån det übergulliga. Redan nu så börjar hon frångå drömmen om att bli en riktig prinsessa, det är en framtid som popstjärna som hägrar. Jag har hört hennes sångröst och det är inte dags att hoppa av tennislektionerna än om man säger så.
Dottern började på kyrkans Pysselverksta´ just idag så jag fick lite extratid att greja med rummet även efter skoltiden. Sedan var hon väldigt sugen på att komma hem och se sitt nya, helt egna rum. (När hon var runt 2 år hade hon ett annat eget rum där hon hade leksaker och förvisso även en egen växasäng men hon fortsatte att sova ihop med syskonen och sen behövdes det rummet till ett äldre syskon istället.)
Hon gick in, tittade sig omkring och kom ut igen och stängde dörren.... och kom sedan och kramade oss under glada utrop och en massa "Jag älskar dig mamma" och "Jag älskar dig pappa".
 
Resten av dagen har hon varit på sitt rum och brorsorna och brorsornas kompisar har också hängt där inne med lite scenuppträdande som underhållning.
 
Nu är jag rätt trött, vi har precis genomlevt ett utbrott från en viss ung herre och det tog mina sista krafter vad gäller tankeverksamhet. Jag ger mig ut och tränar en timme så kommer jag att sova som en stock sen.
 
 
 
 
 

Hög på kaffe

Idag blev det kyrkisbesök med de tre små och ett kärt återseende med en familj vi inte träffat på länge. Maken (som började skolan idag!) skjutsade oss dit och så skulle vi promenera hem efteråt bestämde vi. Om det regnade skulle jag gå hem till mina föräldrar och vänta där tills vi kunde få skjuts hem, men när det var dags att gå så var vädret rätt ok och vi satte kurs hemåt.
 
När vi kommit halvvägs kom ett rejält skyfall såklart och med blåsten som var så regnade det liksom på tvären. Jag hade ingen ståplatta med till Lilleman så han satt fram på syskonvagnen och höll ett krampaktigt grepp i regnskyddet som hotade att blåsa av. De små klarade sig rätt bra och lyckades till och med somna i vagnen, Lilleman blev lite småblöt här och var där regnskyddet inte täckte honom och själv var jag som en dräkt katt. Jag var blöt in på underkläderna när vi kom hem så vi bytte kläder och satte oss att mysa framför en film och med en stor mysig filt i soffan.
 
Eftermiddagen bara försvann med biblioteksbesök för mig och barnen och en sen lektion för maken och sedan var det dags för bokcirkeln. Trevligt att träffa hela gänget igen och det blev en massa gott att äta och mycket snack både om boken vi läser och femtielva helt andra saker. Härligt!
Jag är inte van att dricka kaffe numera så efter tre koppar på raken så är jag nästan yr. Jag har precis dragit av all maskeringstejp i dotterns rum (jag har lovat att rummet ska vara möblerat när hon slutar skolan i morgon) så nu kanske man skulle ta kväll. Det blir ingen träning i kväll i alla fall, ibland får man fuska.
 
 
 

Loppis vid sommarstugan

Idag var det Stora Loppisdagen i byn där vi har vår sommarstuga och barnen har verkligen längtat. Vi bestämde att jag skulle ta med våra fyra äldsta barn + ett lånebarn dit på utflykt.
Det är den lokala sportklubben som samlar in och säljer allt ute på en gigantisk grusplan en söndag om året och det brukar vara läge för fynd. Där brukar alltid finnas väldigt fina och fräscha saker och det säljs tokbilligt dessutom.
Det drar enormt mycket folk och innan öppning står hundratals människor och väntar på att banden ska klippas. När vi körde ut till stugan några timmar innan så skymtade barnen en Little Tikes "flintabil" som jag har letat i evigheter efter. Jag är helt enkelt för snål för att länga ett antal hundralappar på en ny så vi bestämde oss för att hålla utkik efter den även om det kändes som ett rätt lönlöst uppdrag.
Lek i trädgården
 
Efter lunch i stugan så promenerade vi upp till området och trängdes med alla andra. De äldsta av barnen försvann snabbt på sina håll och jag tog ett par barn med mig bort till området med leksaker. Någon sparkbil såg jag inte till men fem minuter senare kom tioåringen och hans kompis gåendes med den mellan sig! De hade köpt den för sina sparpengar och självklart ersatte jag dem :-)
Barnen hade fått 30:- var att handla för och de slantarna räckte lååångt. Några timmar senare när vi hade varit hemma och fikat så tog vi en runda till, det mesta var sålt och eftersom det just inte kom fler besökare så skänkte de bort resten och vi fick en låda att plocka i. Jag fick påminna barnen om att jag inte vill ha hem skräp. Inget trasigt, smutsigt eller sunkigt ska in i vårt hus och för guds skull inga fler gosedjur!
 
Idag har jag spenderat hela 108 kr och för det fick jag följande; sällskapsspel, sparkbil, 10 vita porslinstallrikar att ha när vi har många gäster, sufflettskålar, en sprillans ny matta till ett av barnrummen, kundkorgar och låtsasmat till Lillemans affär, förvaringsbackar, en cykel att ha vid stugan, skridskor, utklädningssaker, sparkcykel, dockservis, en musikmobil till spjälsängen (ny i förpackning), cykelhjälm, babypulka och en hel drös av Bayblades, Polly Pocket, delar till Briojärnvägen, Lego och dinosaurier. Lägg så till de kassar med saker som barnen hade köpt för sina fickpengar! Sedan kom ju den stora frågan hur vi skulle få hem allt...
 
Jodå, det gick ju!
Det som inte kom med hem idag får komma med nästa gång.
 
Det var nästan som julafton när vi kom hem och packade upp alltihop. Bästa köpet var förstås sparkbilen.
Notera att någon hade lagt sin jacka ute. Den låg kvar där medan vi åt middag och regnet vräkte ner utanför :(
Nu har jag målat det (förhoppningsvis) sista lagret på väggarna i ljusrosa sovrummet. Om det ser ok ut i dagsljus också så är det färdigt för inflyttning i morgon. Vi får se hur det går för i morgon är det måndag och kyrkis för mig och de små samt skola för maken, barnens aktiviteter och min bokcirkel. Tisdag kanske då?!
 
Jag ser att klockan är mycket men jag går nog och tränar en halvtimme innan det är dags att varva ner för idag.