Mata bebisen

Vi har byggt en gavel till minstingens spjälsäng eftersom storasyster har lite svårt att låta bli henne när hon sover.
Resultatet blir att storasyster klättrar upp och hänger över kanten i stället. Mata bebisen är ju också en rolig sysselsättning - man kan tex kasta ner havrekex till henne.
 
Nästan som att mata djuren på zoo :-)
 

 
 
 
 
 
 
 

Lugnet före stormen

Idag har jag... åkt buss! Igen :-)
Nu med två mellanbarn:

Det har varit riktigt höstrusk idag med regn precis hela dagen så det passade bra att göra en lång busstur till Ikea för att handla lite småsaker. Resten av familjen körde bil och så möttes vi upp där. Ikea hade annonserat ut under den stora rubriken Höstlov på IKEA att alla barn äter gratis ihop med betalande vuxen. Det lät ju för bra för att vara sant och det var det förstås också - för med "alla" så menar man TVÅ. Fler barn än så kan man ju rimligen inte ha, eller hur?! Men det hade vi räknat ut redan innan och det blev ju pinsamt billigt ändå :-)
Ett skumt gäng. Tonåringen är för cool för att umgås med familjen.
 
Barnen roade sig sedan med att leta efter gosedjursråttor på avdelningarna medan vi köpte det vi skulle och så blev det glass innan jag och två andra barn gick till busshållsplatsen och de andra åkte bil hem. Vi var hemma innan mellanmålet och efter det så började det blåsa upp.
Ibland när de varnar för storm så märker man knappt av det men idag drog det allt lite runt knutarna. Allt löst i form av trädgårdsmöbler och annat togs snabbt till säkrare platser. Vårt staket är inte kvar där vi en gång byggde det så mycket vet jag och spaljén vi satte upp i somras till våra jättebjörnbär är inte synlig någonstans. Vi får titta närmare på resten av förödelsen i morgon.
Barnen som önskar sig en studsmatta hoppades lite på att vi skulle ha fått in en i vår trädgård i morgon och tanken gladde dem tills jag påpekade att OM det står en studsmatta på vår tomt när de vaknar så är det ju någon annan som saknar den. Äldstens klasskompis blev av med sin jätte-studsmatta i en storm för något år sedan och den fick de köra och hämta från en åker rätt långt bort.
Om vinden tänker sno något med sig från oss så ser jag hellre att det är barnleksaker än takpannor om jag måste välja.
 
Somliga får platt hår när det regnar, jag får volym!
 
 
 

Åka buss

För ett tag sedan så kunde man ansöka om gratis busskort för Skånetrafiken, ett sätt för dem att försöka vinna över lite folk som normalt tar bilen. Vi ansökte och fick!
 
Det passade ju väldigt bra också att de gäller över höstlovet. Så nu åker vi buss!
Vi kom fram till att det är hela 12 år sedan jag åkte buss senast. På den tiden kunde man ju hoppa på en buss och betala med mynt, bara sådär utan större planering. Annat är det idag när man måste köpa busskort i förväg och se till att ladda det med pengar. Inga sista minuten-resor eller impulsfärder till bekanta alltså.
Det finns flera anledningar till att vi aldrig åker buss annars; man måste planera och passa tider, det tar 3 gånger så lång tid att komma fram, ska man bara nån mil eller mindre kan man ju gå eller cykla så får man motion samtidigt, man kan inte forsla med sig otympliga saker på bussen, det kostar vansinnigt mycket pengar om man är många och det är dessutom ingen garanti att man får plats med syskonvagnen.
Tanken var först att vi skulle uträttat lite ärenden idag eftersom det var flera saker jag behövde fixa men det föll ganska direkt. Vi skulle ha smör (ingen bra idé att handla så långt bort och frakta i handväskan), målarfärg (jag tar inte tre stora hinkar färg med mig), en jättestor tomte från Ikea (tänker jag inte heller bära runt på i väntan på bussen och sedan i den), hämta upp boken jag glömde på leklandet (byta buss bara för det?).
Idag blev det mest åka buss för själva nöjet i att åka långt och titta på världen genom ett bussfönster. Barnen åker ju buss när de ska iväg på något med skolan men det är ändå inte riktigt samma sak. Idag har jag och ett barn besökt stora köpcentrat där vi åt glass och sedan pekade han ut precis allt han önskar sig i julklapp från Toy´s R Us innan vi tog bussen hem igen. En fantastiskt kul utflykt blev betyget! I morgon får jag väl ta med ett annat barn på bussen. Eller varför inte åka tåg, kortet gäller på dem också. Jag får fundera ut något trevligt resmål.
Maken kommer att stå för själva busspendlandet eftersom han går i skolan i en annan del av kommunen och bussarna faktiskt går så att det är möjligt att få det att fungera. Vi har ju bara en bil numera så om man kunde få in vanan med att åka buss så vore det toppen. Trevligare än att cykla när vintern kommer.

Leklandsbesök

Idag var det första lördagen på länge som jag spenderade förmiddagen i tennishallen med dottern. Maken är tränare för en barngrupp så han är normalt sett ändå alltid där då men eftersom han fick förhinder idag så fick jag åka. Det var länge sedan jag såg sexåringen träna och det är roligt att se hur duktig hon är och hur roligt hon tycker det är med tennisen.
 
Vår ena son var bjuden på barnkalas den här helgen, ett kalas med tema parkour. Inte så lite avancerat kan jag tycka men det imponerar säkerligen på många lågstadiekillar. För det första skulle min son förmodligen bryta varenda ben i kroppen om han ens vågade sig på göra frivolter och för det andra så är han inte bekväm med vare sig barnkalas eller att få instruktioner av främmande människor. Vi dröjde med att visa honom inbjudan och när vi väl tog upp ämnet så hade han förstås redan hört snacket i skolan. Jag frågade om han ville slippa att gå på kalaset och han var så lättad att man förstod att det varit ett stort orosmoment en längre tid.
I vår omvända värld är det en belöning att slippa gå på kalas :/ Jag lovade honom att vi skulle hitta på något annat kul i stället och hans förstahandsval var att åka till ett lekland med storebror. Sagt och gjort, idag åkte vi dit. Hysteriskt med folk och en ljudnivå som ger tinnitusvarningar men där kan sonen åtminstone göra saker i sin takt och med någon han är bekväm med som sällskap och han behöver inte fundera över en endaste människa till. De hade fasligt roligt och jag hann läsa bra många kapitel i en bok och hinka i mig många koppar kaffe innan sonen kom vrålandes med tre hack i tungan och blod på kläderna. Man vet när det är dags att gå!
När vi kom hem märkte jag att jag i all hast hade lämnat boken kvar på leklandet. Ett telefonsamtal och jo, de hade hittat boken i en soffa. Nåja, en anledning att åka in till storstan igen inom närmaste dagarna.
 
Störst och minst av tjejerna, kvällsmys.
 
Nu har jag och maken sett ikapp ett antal avsnitt av favoritserien The Big Bang Theory.
I love Sheldon!
 
Tänkte lägga mig och läsa lite nu men just det, jag har ju ingen bok...

En hiskelig häxa och skattletning

Så här sista dagen före höstlovet så hade de Halloween-firande på skolan och lågstadieeleverna var utklädda. En hiskelig häxa gjorde sig i ordning på morgonen.
 
Lila och svart nagellack skulle det vara och lila slingor i håret förstås.
 
Inte så väldigt läskig kanske, tror inte hon skrämde så många.
 
När de stora barnen kom hem från skolan så var det bara ett snabbt "Hej!" och så försvann några av dem hem till kompisar. Blinkar man så missar man dem liksom. Tioåringen som inventerade skafferiet och därmed gjorde ett snabbt överslag på vad en matsäck kunde tänkas innehålla tjingade för att dra iväg på geocaching*. Vi packade lite fika, lånade morfars gps (rättare sagt bytte till oss den mot en fyraåring under ett par timmar) och åkte.
Efter att ha bott i den här byn i drygt 8 år så upptäcker vi fortfarande nya saker bara genom att finkamma alla områden ett efter ett när vi letar gömmor. Ett vattentorn med en riktigt snygg graffitimålning:
Jag tycker att det är konst så god som någon och jag är imponerad över vad folk kan åstadkomma med lite färg på betong. I den skalan dessutom.
Men nu var det ju inte därför vi befann oss i skogen! Gps:en visade en liten gångväg som vi kunde använda oss av större delen av vandringen, men mitt sällskap tyckte inte det var sport nog. Man måste ju gå raka spåret genom terrängen :-) Kaxig som han var när vi började så pratade han vitt och brett om att när vi ska ta med hans kompis X på skattletning så borde de kanske rent av gå utan mig. DE ska minsann klättra över berg, simma över hav, fånga in en vildhäst att rida på en del av vägen mot målet... och blir de uppätna av vilda djur så struntar de i det för det är sådant man får leva med!
Jomenvisst, efter 300 meters terrängvandring så hade han rivit sig på taggar, trampat ner gympaskorna (!) i leran och tappat bort koordinaterna. Det tog lite tid men vi kom tillbaka ut på en liten traktorväg som vi sedan följde. Vi fann det vi sökte och dagens sista gömma gladde sonen enormt mycket då han både hittade den först och dessutom listade ut vad som behövde göras.
 
Geocaching när det är som roligast!
 

Det var en bra omgång och vi fick motion på köpet. Inga problem att gå en halvmil i skogen om man har ett mål.
 

* Vad är geocaching?
Geocaching är en sysselsättning som passar för alla som äger en bärbar GPS-enhet. Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt. Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna som viktigaste innehåll. Så noggranna koordinater som möjligt till gömman publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar, på en webbplats på Internet. Intresserade kan sedan leta upp gömman/ geocachen, och anteckna sig i loggboken.
Geocaching är ett sammansatt amerikanskt ord som består av GEO från det grekiska geo som betyder jord, mark och CACHING från det engelska ordet cache som betyder gömställe. Uttrycket används också inom datavärlden för att beskriva att datorn tillfälligt gömmer undan något. En svensk direktöversättning av geocaching är svår, men ett uttryck som beskriver företeelsen kan vara "Skattjakt-med-GPS".
 

Skaparverkstad och höstlek

Idag har jag minsann varit iväg helt utan barn. Lite då och då så håller kyrkis i lite pyssel eller annat för bara vuxna också och då brukar jag passa på att boka in mig på det. Det spelar just inte så stor roll vad vi ska göra, får man bara umgås och fika med goda vänner så är jag med :-)
Skaparverkstad med saltdeg var det som gällde just idag och jag hade funderat både länge och väl på vad man skulle kunna tänka sig att göra då. Jag blir tokig på saker som bara blir liggandes i skåpen och samlar damm, eller som blir lite halvkassa och inte alls passar in någonstans. Saltdeg?! Det enda jag kunde komma på var att det hade varit trevligt med en ljusstake för 7 ljus (så barnen får blåsa ut ett var) som man kan ha framme vid frukosten tex. Det blir ju aldrig som man har tänkt sig och resultatet har inte så mycket gemensamt med bilden jag hade inne i mitt huvud när jag började, men när den är målad så kanske den faktiskt går att använda.
 

En tårta och några lussekatter till dotterns Barbiedockor blev det också bara för att jag hade tid över.
 
Ena sonen har lite problem med sina öron så han fick träffa en läkare idag. Rätt som det är - helt utan förvarningar som förkylning, feber eller svåra smärtor - så spricker hans trumhinnor. När han klagar över att han har värk i ett öra så vet man att det kommer att börja rinna vätska ur det inom några timmar. Det finns ju lite åtgärder mot det där för att minska på ärrbildningarna men som det såg ut idag så ska vi avvakta, ingen fara på taket än.
Annars har jag och barnen varit ute i trädgården en del idag. Så länge solen är framme är det rätt mysigt med alla löv och höstfärger. Än så länge är det ju inte ens särskilt kallt.
 
 
 
Jag hade tänkt plocka undan de sista av trädgårdsmöblerna men det var ju roligare att göra annat och när regnet plötsligt började vräka ner så fick vi bråttom in.
 
Nu tänkte jag lägga mig och läsa lite innan natten tar vid. Jag har två böcker igång och ingen av dem är särskilt bra så nu vill jag mest göra slut på lidandet och lämna tillbaka dem till biblioteket.

Bebis i tyst läge

 

Höstbukett

Gulröda och mörkröda rosor tillsammans med lite murgröna, daggkåpa och kvistar av korallkornell från vår trädgård blev till en höstfin bukett åt mormor som fyller år idag.
 
 

Väggord/vinyltext

Dörren till lekrummet har dekorerats med ett tänkvärt citat av Alfons Åberg (eller Gunilla Bergström om man ska vara petig).
 
(En dagen till ära ovanligt välputsad glasdörr)
 
"Om man alltid har roligt så märker man inte att man har roligt, därför måste man också ha tråkigt ibland."
Tänkvärt för barnen som ibland bara hinner vara hemma 30 sek innan de konstaterar att de inte har något att göra.

 
 
 

Ullared - omg!

Hjärnan håller på att stänga ner nu så jag gör ett snabbt inlägg innan jag stupar i säng.
 
Sjukhusbesök med ettåringen på förmiddagen: blodprov, vaccination och pricktest. Hon är fortfarande allergisk mot mjölk och ägg, inga nyheter där inte.
Hann precis hem och svepa en kopp té innan en förväntansfull gosse kom hem från skolan (halv studiedag) och så packade han och jag in oss i bilen och styrde kosan mot Ullared.
 
Jag hade just inga förväntningar på att storshoppa - jag är en cool människa och en prismedveten sådan (läs: snål).
Stället är ju stort att det knappt är greppbart! Det bara fortsätter och fortsätter och man kan knappt se slutet :-)
Vi började med barnavdelningen och eftersom jag redan har köpt allt inför vintern så blev jag nästan förbannad för att det var så billigt. Här har jag jagat termobyxor hela hösten och var jättenöjd med att ha köpt dem för ca 250kr/paret och så har Ullared för 99kr! Jag hoppas att det är usel kvalitet på deras. Eller inte förresten eftersom jag köpte några att ha som reserv.
Sen när man kommer till avdelningen med babyartiklar och hittar ståplattan jag köpt till vagnen för 500:- BILLIGARE... Man kan ju bli upprörd för mindre. Men när jag började bocka av listan med barnens julklappar blev jag på betydligt bättre humör och kundvagnen blev snabbt full.
 
Samma leksaker som hemma men med betydligt bättre priser. Mycket av det snittar på halva priset gissar jag och det säger man inte nej till.
En box med 3 st lego Transformers (jo, jag vet att det inte heter Lego utan Kre-o i det här fallet, men för mig är det sak samma) för 39kr. Vi har köpt dem styckvis på hemmaplan för runt 80kr/st. Snål-Ove i mig jublar!
 
Jo, men man måste väl ta ett sånt här foto?!
 
Titta riktigt noga på det här:
 
Hela varuhuset .... i Lego. Det måste ha tagit en stund att bygga upp. Efter lite spanande så hittade sonen bla någon figur från Star Wars som gick med en kundvagn :-)
 
Vi hade kunnat gå mycket mer om vi bara orkat, heminredning och julavdelningen hoppade vi nästan över helt. Det finns gränser för hur mycket man kan shoppa på en eftermiddag. Det är sant!
Det blev ju lite handlat ändå och jag behöver inte längre bekymra mig för att ha överblivna tusenlappar drällandes i huset.
 

Nu har jag sorterat allt och lagt kläderna i rätt lådor och det som skulle gömmas undan är puts väck.
Kom på att det skulle gräddas pannkakor till ett barn som ska på skolutflykt i morgon och det är också klart. Planen är att jag ska på skogsutflykt med öppna förskolan i morgon och ha tre små med mig men just nu är jag inte så sugen på det så jag funderar allvarligt på att byta skogen mot lite musiklek på kyrkis i stället.
 
Summan av den här dagen = jag kan tänka mig att åka till Ullared fler gånger.
 

Lek med lera och lite bus

Vi kom iväg till kyrkis i morse, helt enligt planerna. Regnet öste ner och trots att vi fick skjuts dit så blev vi genomblöta när vi lastade ur vagnen och tog oss från parkeringen till dörren.
Det stod gipsavtryck på agendan där idag och barnen fick trycka sina händer och fötter i trolldeg och så fyllde vi på med färgat gips. Nu får det torka över höstlovet och så hoppas jag på att få med mig två små händer och en fot hem efter det.
 
Inspirerad av trolldegen så satte vi igång att göra lera hemma.
Koncentrerat

Det var ett tag sedan vi gjorde egen lera och det är ju faktiskt rätt mycket trevligare än play-do eller annan köpelera. Till och med skolkillarna och deras kompisar kom och knådade och gjorde figurer.
 
Trolldeg
2 dl vetemjöl
1 dl vatten
1 dl salt
1 msk matolja
ev. hushållsfärg
 
Barnen ville ha Halloweentema på mellisbrödet idag men eftersom vi inte hittade varken spöket eller fladdermusen i lådan med formar så fick det bli katter. Elaka katter är det förstås även om det är svårt att se...
 
 
Så kom då den där tråkiga delen av dagen som jag inte sett fram emot. Det gick väl bra men inte blev vi ett dugg klokare. Känns lite knasigt när man kan se att något är fel men eftersom rätt person inte är närvarande så får man inte veta vad, hur eller varför. Nog om det - inga besked kan väl med lite god vilja tolkas som bra nyheter. Jag inser förstås att hela detta stycket kan uppfattas som enbart svammel som säger absolut nada, men för mig är det att öppna ventilen liiiite liiite grann.
 
Mätt och belåten liten pluttis.
 
Busiga lockar på en busig tjej - idag har jag blivit en serveringsskål fattigare och köksgolvet blev rejält saltat, men vad sjutton, jag dammsuger så gärna en gång extra.
 
 
 
 

Mysbelysning

 

Ordningregler och shoppingplanerande

Efter en helg med utflykter, shopping och bowling så är jag väldigt redo för en ny vecka.
 
Jag fick nog av tjafs om datorn idag och eftersom jag är en sträng och hemsk mamma så hade jag barnen till att enas om regler som jag sedan skrev ut och satte upp på dörren till kontoret.
 
Ni andra som har flera barn som gillar att hänga vid datorn, hur gör ni? Vi har tidsrestriktioner för annars skulle de fem äldsta aldrig lämna skärmen känns det som men jag börjar känna mig som en polis.
 
Fysikexperiment med mellanbarnen på kvällkvisten.
 
På tisdag ska jag åka till Ullared med äldste sonen. Det blir första gången för mig och på hans begäran måste jag nog tillägga. Ska man vara petig så gjorde jag och en kompis en avstickare inom Gekås för många herrans år sedan på vägen till eller från något annat men jag kan inte minnas att det var särskilt stort eller så mycket att ha då så jag räknar det inte ens.
Jag misstänker att sonen bara vill se pappfigurerna av Morgan och Ola-Conny som jag har sett via Facebook och för att alla hans kompisar har varit där någon gång.
När vi planerade resan så hade jag ingen aning om vad vi skulle köpa egentligen för jag kunde inte komma på något man kunde tänkas behöva. Men nu har jag hunnit tänka till lite och har faktiskt fått ihop en hel liten lista; adventskalendrar (och småsaker till de som ska ha paket), pyjamasar och nattlinnen, strumpbyxor, en tavelram, julklappar om vi hittar det jag tänkt köpa billigare än på hemmaplan... Något ska man väl hitta och lägga i kundvagnen? Vi har bekanta som åker dit jätteofta och det verkar så hajpat alltihop så jag vågar inte hoppas på något alls. Bara det inte är som att åka till Maxi :-)
 

Innan dess ska vi förstås ha en måndag också. Det blir kyrkis som vanligt för mig och tre små medan maken är i skolan. På eftermiddagen ska M till sjukhuset och ni som har hängt med här sedan länge får gärna hålla en tumme eller två för det är eventuellt dags att köra en repris på gammalt skrot. Jag orkar knappt ta till mig den biten så jag avvaktar och ser vad morgondagen utvisar. Tills vidare räknar jag med världsliga saker som att shoppa på Ullared och planera inför ommålning av vardagsrummet. Vi som har så dåligt med förvaring i huset ska äntligen börja sätta upp väggskåp och jag ser fram emot att fylla dem :-) Skåpen blir vita och möblerna under blir vita - ska man kanske då ta färg på väggen. Motsatt vägg (fondvägg) har en brunmönstrad tapet som jag älskar och jag funderar på att måla övriga väggar i någon matchande brun nyans för att inte hela rummet ska bli färglöst.
 
 

Fredagskväll

Jag har utan att jag vet riktigt hur det gått till hamnat i ett gäng med mammalediga som träffas och fikar eller äter långfrukost ihop några gånger i månaden. Eftersom jag är den enda som har tre barn hemma med mig på dagarna varav den äldsta nyligen fyllt fyra år dessutom så bli ju jag lite av en udda fågel. Mina barn vill ju inte sitta eller ligga stilla medan jag fikar och snackar i tre timmar heller så ett par gånger har jag unnat mig att lämna barnen hemma med pappa medan jag går iväg alldeles själv. Lyxigt värre, speciellt när det som igår serveras en buffé som kan tävla med vilken hotellfrukost som helst OCH sedan desserter på det.
 

Jag som annars brukar anses som en gammaldags hemmamamma (just för att jag valt att vara just hemma med våra barn, föräldraledig eller ej) har under de här träffarna förstått att jag aldrig kommer att ha en suck bland andra mammor. Jag kommer aldrig att prova avancerade recept till parmiddagar eller lägga mina besparingar på att inreda hemmet efter senaste trenderna. Inte heller räknar jag ner dagarna tills barnen kan börja på dagis så jag kan återgå till min karriär.
Vårt hem som jag oftast (eller rättare sagt några timmar på söndagseftermiddagen när veckostädningen är avklarad) är rätt stolt över skulle förmodligen få de flesta att tappa hakan. Vi har resonerat som så att det inte är någon mening med att byta ut de 20 år gamla plastgolven eller sätta upp dyra tapeter så länge barnen är riktigt små. Ska man ändå måla om för att täcka barnens huvudfotingar och andra konstverk så känns det rätt olönt.
 
Hemma väntar sen barn som längtat efter att gå till lekplatsen eller samla löv i skogen - pappa måste nämligen försöka plugga samtidigt. Då får jag lite dåligt samvete för att jag bara suttit och pimplat caffe latte en hel förmiddag utan att göra någon nytta alls. Min plats är med mina barn, dagarna är deras och det är den viktigaste investering jag kan göra.
Men som sagt, det är rasande trevligt att umgås med enbart vuxna en stund då och då. Om inte annat så för att få lufta stövlarna med höga klackar ibland när man inte måste vara så praktisk.
Stövlarna syns ju inte ens på bilden ser jag nu men eftersom jag såg så smärt ut så låter jag den ligga kvar :-D
 
Jag plattade mitt hår i morse och dottern tiggde sig till att jag skulle dra igenom hennes hår också. Hon har så vackra lockar annars så jag har svårt att förstå varför man vill ha det platt i stället (mitt eget är bara ostyrigt) men det är väl så att man alltid drömmer om det man inte har.
 
Det vill gärna locka sig igen men när korkskruvarna är utdragna så ser man att hennes hår börjar bli långt.
(Lillasyster försöker ta sig upp för att se vad som pågår.)
 
Jag känner ju knappt igen mitt barn.
 
Ikväll har vi skickat iväg henne på hennes livs första skoldisco. Det märks att eran med det prinsessiga börjar gå mot sitt slut för hon var noga med att hon ville se rockig och cool ut.
 
Rosa slingor i håret skulle det vara. Jag tycker ändå att hon ser ut mer som en vän älva än som en rockstjärna men det är kanske lika bra när man är sex år.
Hon har både pappa och storebror med på discot ikväll och det tyckte hon var extra roligt. Undras om hon fortfarande tycker det när hon är 16 år ;-)
 
De äldsta barnen skulle få välja något kul vi kunde se ikväll när de yngre har gått och lagt sig. De valde Cake Boss eftersom vi har ett par avsnitt kvar inspelade och nya säsongen börjar på måndag. Ingen risk att det blir skräckfilm med de här barnen!
Cake Boss, popcorn och alkoholfri glögg (det sista åt mig). Tja, en fredagskväll så god som någon.

Hjälp eller stjälp


Det här var sista gången ettåringen fick hjälpa till att lasta in i tvättmaskinen!

Upp med ett skutt

Det blev ett hastigt uppvaknande i morse kl 07.45. Vi hade tagit oss en sovmorgon tydligen och det var inte meningen. Fyra skolbarn hade precis en halvtimme på sig att göra sig i ordning och dra iväg till skolan. Det gick och med lite marginal dessutom men en sådan här morgon hade det varit önskvärt med fler badrum.
 
Någon struntade i att ställa sin cykel i cykelstället igår kväll. Det fanns bevis:
 

När de stora kommit iväg på sitt håll så tog jag med mig fyraåringen till kyrkis för lite förmiddagslek. Maken hade självstudier under förmiddagen och då bestämde vi att de minsta kunde få ta en lugnare morgon hemma.
 
Lite lekplatslek hanns med före lunch också. Rackarns kallt var det! Jag ser till att klä barnen ordentligt men det är värre med mig själv - jag vill gärna hålla fast vid sommaren ett tag till. Men visst börjar det bli dags att byta till höstjacka och förse sig med överdragsbyxor igen.
 

Det var faktiskt sonen som gav upp först och ville hem och värma sig. Sen är det ju lite trist att vara ensamt barn på lekplatsen, göra sandkakor med mamma är roligt en stund men man kan tröttna på det med.
Nästa gång ska vi ta med varm choklad och mackor och så ska jag se till att vara varmare klädd också.
 
Vi tog oss lite kaka till dessert efter lunchen, rester från igår.
 
 
Vi har följt serier som Cake Boss och Konditorskolan så länge och flera av barnen älskar att baka. Inte matbröd eller nyttigheter, sött ska det vara! Det gör inga underverk för figuren precis. Jag försöker få dem att hålla igen på kristyr och strössel men dekoreringen är ju halva nöjet.
 
När de stora kom från skolan fanns det önskemål om att gå till Öppna Förskolan och pyssla lite så jag tog med mig fyra barn dit. Där är väldigt lugnt på eftermiddagarna men eftersom jag har barn som efterfrågar just lugn så passar det oss finfint.
 
 
 
Ikväll har jag nästan enbart kört styrka ute i gymmet och det kändes bra.
 
Så här ett par timmar senare så känns det...mer. Men jag ska nog ändå inte lyfta något i morgon så det blir säkert bra, eller hur :-)
 

Den här dagen....

Den här dagen började väl inte toppenbra. Vi brukar ha det rätt lugnt på morgonen men idag när två av skolkillarna var klara med allt så höll de mest på att tramsa. Jag sa ifrån på skarpen några gånger men det var ljudliga skratt och mycket flams ändå. Visst får man skratta - missförstå mig inte! - men det var mer stökigt, retsamt och onödigt än trevligt. Fem minuter innan det var dags för dem att gå till skolan så kom tioåringen på att hans skolväska var borta. Eller...den låg kanske kvar ute i trädgården?
En mycket blöt skolväska hämtades in och den innehöll så klart mycket blöta skolböcker och läxpapper som såg mer ut som tapetklister...  Det var den morgonen.
När alla skolbarnen till slut kommit iväg så packade jag ihop tre barn, syskonvagn och mig själv och rusade för att genskjuta/möta upp en kompis och hennes barn för gemensam promenad till kyrkis.
 
Det stod förresten om "vårt" kyrkis i en lokal webbtidning häromdagen och där fanns en del foton på oss.
 

Några skulle på fika hemma hos en annan mamma efteråt men jag valde att gå hemåt med mina små. Det är en del som tar mycket ork och kraft nu och tills jag vet om vi ska köra en repris på förra höstens skräp så vill jag inte stressa slut på mig.
 
Ettåringen är som ett yrväder och jag tror hon känner på sig att mamma inte är lika snabb i vändningarna om vanligt just nu och då gäller det att utnyttja det till fullo.
När hon ätit färdigt sin middag nu i kväll så fick hon gå från bordet (när hon ätit upp så rycker hon bordsduken och även om syskonen är blixtsnabba med att hålla i sitt porslin när det händer så blir det så mycket extrajobb). Övriga familjen satt kvar och samtalade. Så kommer hon tillbaka trippandes på tårna och gör några piruetter i köket. Men, vad har hon i handen? Det såg ut som någon form av trollstav... eller hade hon tagit flugsmällan igen? Nähä...ok...toaborsten! :-(
Mycket nöjd med sig själv viftade hon med den och ville inte alls gå med på att lämna den ifrån sig.
Matro, vad är det?!
 
En kväll i veckan får tioåringen vara uppe lika länge som trettonåringen och det har nyligen utökats till att även gälla nioåringen om han uppfyller vissa kriterier som han samlar enligt ett självvalt system. Förut gällde den här kvällen att se En stark resa men nu så är det Vetenskapens Värld som är kvällens program. Idag handlade det om spindlar. Informativt och pedagogiskt förklarat men djuren blev inte trevligare för det. Information som "Var du än befinner dig så finns det alltid en spindel i närheten" och "på en äng finns det runt 200 spindlar per kvadratmeter" hade jag klarat mig utan. Man blev inte så sugen på att vistas i naturen något mer. Eller sova på natten för den delen.
Det påminner mig om när en bekant berättade om en som forskat på ämnet Hur många spindlar man sväljer i sömnen, eller något liknande. Jag vill inte veta!
 
Nu ska jag ta en tidig (nåja, relativt tidig) kväll och läsa i en av böckerna som jag just nu håller på med.
 

Ondskans leende - Marianne Fredriksson
Författaren är en av mina favoriter men den här boken skiljer sig en hel del från de andra jag har läst av henne. Det är ingen upplyftande och glädjefull läsning men den är lätt att fastna i.

Väggord/Vinyltext

Letade efter någon trevlig text att sätta på väggen i ett av rummen och hittade den här roliga:
 

Ja...alltså det är text att sätta på diskmaskinen! ;-)

 
 
 
 

Loppis och skattjakt

Den lokala loppisen skulle börja sin julpyntsförsäljning idag och eftersom vi har på tok för lite av den varan i vårt hushåll så tog jag fem av barnen med mig dit för att titta. Det var mest skräp faktiskt så det blev inte en enda tomte handlad, men äldsten hittade någon DVD-film som han köpte.
När vi ändå var ute och körde så tog vi en sväng inom en annan loppis också och där fyndade vi lite. Bara leksaker, som vanligt.
Det första man såg när man kom in på leksaksavdelningen var en gigantisk nalle. Dottern fastnade för den direkt och försökte övertyga mig om att den borde få följa med i bilen hem.
"Snälla mamma, jag ska ju bara köpa EN sak!"
 
 
Det var ju visserligen både söt och go´ men jag ryser nästan vid tanken på mängden damm som måste finnas i den där pälsen! Vi fick lämna den där den stod.
Fyraåringen hittade en liten kundvagn i plast som passar utmärkt till hans affär. Först när vi kom hem upptäckte jag att det stod Gekås Ullared fram på den så jag antar att någon har köpt den där :-)
Ännu fler hästar till dottern (nu är det inte bara My Little Pony längre utan samlingen sträcker sig nu runt Barbiehästar och alla hästar som finns att få tag på). Nioåringen fyndade ett stort plastägg med delar till en asgrym drake.
I en flyttlåda med blandat skrot hittade vi en massa delar till Playmobil och det fick bli ett trevligt tillskott till vår stora samling Playmo i lekrummet.
 
 

Barnen hade önskat sig baguetter till lunch och det blev en mastig måltid med allt från kyckling/curryröra, salami och goda ostar till rostbiff, skagenröra och gurksallad. Trevligt med något som alla gillar även om det "bara" är mackor.
 
Gäst i trädgården.
 
Jag och nioåringen gjorde ett nytt försök på geocache-rundan med felplacerat som tema. Idag hittade vi telefonjacket där ute i skogen, det som vi letade efter så länge sist. Skam den som ger sig!
 
 
Vi kom från fel håll tror jag för när man väl såg det så var det egentligen inte så väl dolt.
Kaffe & saftpaus i skogen.
 
Vi hittade några gömmor till men har fortfarande halva rundan kvar. Av koderna och ledtrådarna misstänker jag att det blir en matematisk formel av något slag innan vi når målet. Gott om motion och frisk luft får vi innan dess och barnen tycks aldrig tröttna på de där äventyren.
 
 
 
 

Varma syltmackor

 

Katastrof

 
Jag hoppas att alla hushåller med choklad nu så att det inte tar slut redan 1 oktober 2020 eller till och med innan..

Jul på Ikea!

Äntligen!
 
Det fanns en hel del saker som jag gärna tar in i mitt hem närmare jul :-)
 
Jag gillade speciellt den här kalendern med 24 askar att lägga småsaker i:
I år vill några av barnen ha Legokalendrar och andra "färdigköpta", men ett par av dem vill ha hemgjorda småpaket med lite allt möjligt i och då hade det varit smart med en stor fin tomte med askar (och så slipper man slå in alla småsaker, eller måste man ha julpapper på dem ändå kanske...).
De hade dem i mindre storlek också lagom för en godisbitar och trettonåringen har förhandlat sig till att han ska få ha en sån med en kola i varje ask och en hundralapp i näven. Det blir billigare för oss och han är så stor att han hellre tar kontanter än någon liten skräpsak. Bra förhandlat killen!
 
Jag ångrar att jag inte köpte glögg när vi var där för det hade varit fint med lite varm glögg nu.

Hallen Dag 3 & 4 - klart!

Vi byggde garderober och satte inredning tills klockan var efter 01 i natt.
När barnen gått till skolan väggfäste alltihopa, skruvade i krokar osv. Nu är det klart! Ja, så när som på finputsningen då; ett extra hyllplan så vi får upp korgarna med skoputs, barnvagnstillbehör etc. En ny skylt till gästtoaletten, en ny dörrmatta, takspots, namnskyltar till krokar och lådor (vi kör förskolevarianten med färgkodat och namn på allt), täcklist...
 
Det här var min ritning:
 
Och så här blev det:
 
 

Jag är jättenöjd!
Tanken var att vi ska skulle draperi för alltihop men det känns inte akut. Om alla bara kunde sätta sina saker på rätt plats så behöver det inte se så himla plottrigt ut. Vi är inte så tjusiga att det måste vara en storslagen entréhall utan funktionaliteten för vår familj är Prio 1 och jag tycker att vi lyckades bra.

Onsdag

Morgonen började bra, dottern färglade sina knän i en snygg blå färg (som inte gick bort i badet).
 
Sur blev hon när jag inte tyckte att det var en bra ide att leka med storasysters tuschpennor.
 
Sedan blev det en rask promenad till kyrkis med de två yngsta.

Vi tog extra god tid på oss att gå hem efteråt så maken hann måla hallen efter sina morgonlektioner på skolan. Det ser ut att räcka med två lager så snart börjar vi se slutet på hallprojektet.
 
Jag hade tid hos tandläkaren efter lunch och hade oroat mig lite för det. Jag hade blivit ombedd att fundera på om jag ville ha bedövning eller inte och eftersom de frågade tolkade jag det som att det egentligen skulle behövas. Men jag gillar inte sprutor och jag gillar definitivt inte känslan efteråt när läpparna inte riktigt vill hänga med i timmevis efteråt. Jag tackade nej till bedövning och det gjorde jag rätt i för det tog max 5 minuter att borra och det var fullt överkomligt.
 
Hem igen och mötas i dörren (vissa dagar tycks jag och maken bara gå omlott) och så skulle barn hämtas, middag lagas och barn skjutsas på träning...
Jag hade bokat in filmkväll i gott sällskap så morfar ryckte in och plockade upp barn från tennishallen.
Filmen vi såg var en film som jag tycker är jättebra (och hade haft som förslag), filmen Extremt högt, otroligt nära.
 
 
Filmen handlar om en pojke med autistiska drag och hur han hanterar livet efter att pappan omkommit i 9/11-attacken. Det här var andra gången jag såg den och det jag ser är pojken och hans upplevelse av omvärlden (dvs extremt högt och otroligt nära) men när vi pratade om den efteråt så hade de flesta andra mest sett tragedin med 9/11 och hur en hel befolkning påverkades. Lite spännande att man påverkas av en film helt utefter sina egna känslor och upplevelser. För mig ligger ju pojkens roll nära till hands för han beter sig och reagerar på många sätt som min son gör.
 
Nu ska här byggas lite garderober så det är bäst att sätta igång direkt.

Hallen Dag 2

Väggarna blev målade. Vad tror ni, är färgen det klarröd eller tomatröd? Öppnar man ytterdörren blir nyansen mindre orange så jag ska absolut byta ut lampan mot något med mindre gulaktigt sken. Vi tänkte oss takspots av något slag.
En garderob monterades igår kväll men vi gav upp före midnatt.
 
Idag har väggarna fått en strykning till och eftersom jag precis kommit hem från en biokväll så har vi avtalat att om en kvart ungefär så ska vi ge oss på de återstående garderoberna...
Med förhoppning om att allt är på plats och klart i morgon för nu är jag trött på att ramla över gummistövlar och cykelhjälmar i vardagsrummet.

Hallen Dag 1

Före:
Så här såg det alltså ut hemma hos oss - ett dygn efter veckostädningen. Inte en chans att jag tänkte röja precis innan vi skulle riva ut det :-)
Tapeten och spegelväggen är troligtvis från 1986.
 
 
Vi kan ju bara jobba sena kvällar/nattetid så det blir lite ryckiga framsteg.
Allting utrivet!
Markeringen på golvet är för att vi skulle kunna känna in hur stor garderobslösningen blir innan vi åkte till Ikea. Det känns som att det kan bli riktigt bra det här.
I skrivande stund är det färdigt för målning och alla delar till garderoberna är köpta och ligger redo att monteras. När barnen har lagt sig ikväll får vi se om den där tomatröda färgen är hiss eller diss.

Småbarnsföräldrar

 
I morse hade vi fyra barn i vår säng. Det är då man inte sträcker på sig och sedan ligger kvar och mornar sig i godan ro.
De sover hela nätterna allihopa så jag ska väl inte klaga, men de vaknar fasligt tidigt och kryper ner hos oss.
 

Bowlingkalas

Så kom då äntligen kalasdagen och som sonen har väntat och längtat!
Nu råkar det ju vara rätt länge sedan han fyllde år - redan innan sommarlovet faktiskt - men vad gör man när det enda stället han vill ha kalaset på har fullbokat/sommarstängt/fullbokat i evigheters evigheter? (Nej, det är helt omöjligt att ha det någon annanstans när man väl har bestämt sig... tro inget annat.) Nu blev det som en extra födelsedag och det blev riktigt lyckat.
Maken tog sig an hela projektet och underhöll ett helt gäng lågstadiekillar medan jag satt hemma och bara tog det lugnt. Bra fördelning tycker jag och det gick så friktionsfritt så jag kan tänka mig att alltid ta markservicen hemma när det ska hållas barnkalas borta framöver :-)
 
Minneskäglan han fick med sig hem.
De kom hem med kassvis av paket och det är så dyra saker folk köper numera att man nästan dånar. Här har byggts med Lego hela kvällen och någon som verkligen hade tänkt till har gett honom en experimentlåda som vi får sätta oss med vid lämpligt tillfälle.
Jag är så glad och lättad att det gick bra idag och det gick inte att ta miste på sonens lycka när han kom hem.
Ett kalas på 1½ timme kan ta en hel dag i anspråk och för somliga så går det verkligen åt en hel dags energi bara under den tiden. Men i natt är vi flera som kan sova gott!
 

Jackshopping

Tog två barn med mig till köpcentrat för att välja en jacka åt ena sonen. Vi gjorde några stopp längs vägen - färgköp på Bauhaus, fika på Ikea och val av kalaspåsar och giveaways till sonens kalas i morgon i kalasbutiken. Jag förstod att det var att tänja på gränserna, herrn som har AS blev allt mer högljudd och orolig i kroppen. Han lyckades trots det välja sig en vinterjacka och den var inte ens svart! Tjohooo, vintern är räddad!
 
Superfin parkas från Cubus
 
I samma affär fastnade han för en mössa, en oversized mössa från vuxenavdelningen. Den som tror att en mössa bara är en mössa har aldrig förstått att den också kan vara en fristad. Vi tog av prislappen så snart den var betald och ordningen blev någorlunda återställd.
Som sonen så väl beskrev det: Så fort man tar på sig den här mössan så blir hela världen skön och mjuk. Det kan vara så att man behöver känna någon med någon form av autism för att förstå innebörden av det hela, men jag tror att han på något vis också börjar förstå sig själv mer och mer.
I bilen på vägen hem satt jag och funderade på hur bra han har blivit på att sätta ord på sina känslor och hur tacksam man ska vara för det när radion började spela en gammal favoritlåt och jag och storebror sjöng med. Då säger sonen: Mamma, när du sjunger så känns det som att man vill gråta.
Så mycket för att sätta ord på sina känslor :-)
 
I morgon är det kalasdag och just nu känns det som om det kan gå hur som helst. Håll några tummar för att alla överlever.
 
 

Hallen

Idag har vi köpt färg till hallväggarna. Garderoberna är vita och jag ville ha lite riktig färg på väggarna och inte bara vitt så jag tyckte maken kunde välja vilken färg vi skulle ta. Han valde rött.... tomterött. I färgbutiken påstår de att det inte kan bli mer klarrött än nyansen tomat (vilket jag personligen anser vara en ton åt det orange hållet men det höll de inte alls med om). Blir det inte snyggt så håller ni också reda på vem som valde färgen, eller hur?!
 
Så här tänkte jag mig det hela:
 
Jo jag vet att man kan göra en riktig ritning i det avsedda planeringsverktyget på Ikeas hemsida, men nu ville det inte fungera med programmen på min dator så därför körde jag det oldschool istället. Skalenligt är det i alla fall och noggrant mätt så att alla kan nå sina ytterkläder, korgar etc.
Vi struntar i skjutdörrar eller dörrar överhuvud taget och kör med ett draperi om det är genomförbart. Annars får vi väl ha det öppet, bara alla lägger var sak på sin plats så är jag nöjd.
 

Kanelbullens dag

Det måste ha varit förra helgen som ena sonen undrade varför vi aldrig köper sådana där gigantiska kanelbullar som vi hade för länge sedan. Jag påpekade att de är jättedyra så det är inget jag köper hem till hela familjen vilken vardag som helst utan det ska vara när det är något särskilt. Men vi kan ju köpa dem när det är kanelbullens dag, tillade jag. En titt i almanackan visade att jag skulle åka på det fortare än vad jag hade räknat med :-)
Kanelbullens dag är en lastgammal tradition som har hängt med ända sedan 1999 kan man läsa på nätet. Det måste ju firas!
Maken skaffade hem bullar till fikat, inte superduperstora men väl med rosa pärlsocker.
 
De såg godare ut än vad de var.
I det här hushållet är det maken som bakar bullar annars, mest för att om han ska få dem som han vill ha dem (stora och med extra socker och smör) så får han göra dem själv. Det var länge sedan nu faktiskt och hade det inte varit för att frysen är proppfull till bristningsgränsen med mat så hade jag kanske lyckats övertala honom om att det är dags att baka bullar snart igen.
 
Jag har haft en liten bloggkris om ni undrar över frånvaron av inlägg. Sist jag hade det så här illa var i anslutning till mammabloggalan jag var på. När man blir serverad rätt efter rätt och ser hundra personer plocka fram sina mobiler för att fotografera maten så är det kanske inte så konstigt om man får någon slags ångest. Är det här JAG? Är det här vad som har blivit av mig?
Det tog ett tag att bestämma att jag inte definieras av min blogg. Vad jag gör och skriver här är bara en liten del av vem jag är. I grunden skriver jag för mig själv men vetskapen att andra finns där ute och delar (om än en ack så liten) del av min värld är också en sorts terapi i all galenskap man lever i :-) Ni kanske inte lämnar något avtryck efter er men jag ser i statistiken att ni finns och att ni ofta kommer tillbaka.
Kanske slutar jag att blogga, kanske fortsätter jag i 5 år till eller mer. Den som lever får se.
 
Hösten tränger sig på allt mer. Vi har dragit fram och gått igenom allas vinterkläder också nu - allt för att vara steget före vädret. Sex par vinterskor ska inhandlas till barnen och ev till mig och maken också (vuxna kommer alltid sist på den listan?!). Tre vinterjackor saknas än och några par täckbyxor.
Alla som går i skolan har två uppsättningar vinterkläder och de mindre har overall + jacka, det ska finnas ombyten för när det är som blaskigast ute så är det alltid något som hänger på tork.
Jag hoppas på att få hallen funktionell och klar innan det blir riktigt kallt. Medan vi tapetserar om, målar och bygger så måste alla gå genom tvättstugan och det är ju trist som det är utan alla tjocka ytterkläder. Tanken var att hallen skulle vara påbörjad nu men så fick vi tag på vardagsrumsmöblerna vi letat efter så då hamnade hallprojektet på paus. Lika bra var det för i morse förkastade jag hela idén vi hade med ett system med skjutdörrar. Nog för att det hade blivit snyggt men i det här huset så måste funktionaliteten gå först och det estetiska får komma i andra hand. Tyvärr, men så är det. Jag har gjort en ny ritning som ska rymma ALLT. Ritningen sitter på kylskåpsdörren nu så man hinner vänja in sig och om det känns lika bra om några dagar så är det bara att köra på och börja riva ut allt som finns där just nu.
 
Här är förresten killen som redan längtar efter snö:
Den som väntar på något gott...
När de stora hade kommit iväg till skolan i morse, minstingen sov och fyraåringen satt på kontoret och spelade spel så låg ettåringen och jag kvar i sängen och myste lugnt och stilla. Hon la armen om min hals och pussade mig på kinden. Jag kramade henne tillbaka och sa att jag älskade henne. Så låg vi och hon såg så kärleksfullt på mig och det såg ut som om hon tänkte säga något vackert tillbaka men i stället lägger hon av en riktig brakfis varpå hon glatt ropar Oj!, gapskrattar och skuttar upp ur sängen och vidare för att leka någon annanstans. Så var det ögonblicket förbi.
Det blir nog ingen liten prinsessa av den flickan. Hon har kommit på att rapar och fisar är roliga grejer och det spelar ingen roll hur mycket man försöka tona ner den sidan för storebrorsorna hejar ivrigt på henne genom att brista ut i skratt när hon kör hela registret av pajaskonster vid matbordet.

Nu blir det film hör jag från vardagsrummet. Får se om jag kan hålla mig vaken en stund till. I morgon är det tennisträning för några men de stora barnens tävling blev inställd hörde jag något om så det ger mig en halvdag att fixa det sista till barnkalaset vi ska hålla på söndag. Vågar man hoppas på att barnen sover längre än till 07 på en lördag?
 

Story Cubes

Det är möjligt att jag har tipsat om det här förut men ni överlever säkert ändå.
 
Story Cubes är något så enkelt som tärningar med bilder på. Man kastar tärningarna och berättar sedan en saga som involverar bilderna man fått upp. I ordningsföljd eller inte, eller valfritt antal bilder. Med mindre barn använder man färre tärningar.
 

Det blir roligt och variationsrikt och man får använda sin fantasi och berättarförmåga. Yngsta sonen var 3½ när vi köpte vårt och han klarade det utan problem och de större barnen har ju också utbyte av det.
Asken är liten nog att hänga med i jackfickan när man ska på bilresa eller någon har tråkigt.
 
Det finns fler att köpa om man vill utöka med olika teman; tex resor, äventyr.
 
Julklappstips!
 

Godmorgon

Har man glömt att köpa bröd så får man baka på morgonen.
 

Barnen äter mer än gärna nybakt bröd till frukost så de var inte det minsta ledsna :-)
 
Förr (fram till tredje barnet i alla fall) så bakade jag allt bröd själv, både matbröd och fikabröd. Det fanns en tid då övriga familjen gnällde för att vi aldrig hade köpebröd! Sen tyckte jag att det tog för mycket tid och skulle jag baka allt själv nu så skulle jag nog inte göra annat. Det blir ju godare och betydligt billigare än att köpa i affären men jag lägger hellre tiden på andra saker. Någon äkta bullmamma blir jag nog aldrig.
 

Sagostund

 
 

Telefonkö

Det är alltid lika roligt att försöka få tag på någon på Försäkringskassan.
De har missat att betala ut min föräldrapenning den här månaden och den inkomsten hade ju varit bra att ha denna månaden som alla andra.
Du har plats... 213 i kön. Förväntad kötid 14 minuter.
Jag hoppas att jag hinner prata med någon innan det är dags att kasta sig iväg på dotterns utvecklingssamtal på skolan :/

RSS 2.0