Bumbo

Idag var vi och hämtade upp en Bumbostol som jag fick tag på via Blocket. Vi har aldrig haft någon till de andra barnen och efter vad jag har hört så är det en sån där sak som barn antingen älskar eller hatar att sitta i så det var lite av en chansning.
 
Sällskapar med mamma som tar sig an diverse syprojekt på kvällskvisten
 
Dottern älskar den!
Det är ju så att vi inte kan ha minstingen var som helst dagtid. Inte på en filt på golvet, inte i matstolen, inte i babysittern, inte i gåstolen etc etc - så länge ettåringen är vaken. Hon tycker det är roligt med lillasyster och kramar och pussar henne gärna men hon behandlar henne som om hon vore en docka. Dvs fritt fram att sno nappen, peta i ögonen, dra i fötterna, skruva på öronen osv. Inte bra! Så minstingen spenderar alltför mycket tid i lekhagen med kuddar för så ingen kan sticka in handen och dra i henne eller i mammas eller pappas famn. Magträning, sitt-träning och allt vad det är de ska ha måste ske när ettåringen sover middag eller sent på kvällen när hon lagt sig för natten. Det är nackdelen med att ha ett hus med öppen planlösning; man får antingen stänga in sig i ett sovrum eller också så är man i de gemensamma utrymmena som vardagsrum, kök, hall och allt sitter ihop och kan inte avgränsas med barngrindar.
I Bumbostolen kan lillpluttan få vara med oss i säkerhet på köksbordet, eller sitta upp och leka i lekhagen. Hennes nacke och rygg behöver träningen och hon behöver få möjlighet att plocka med sina leksaker, ifred. Hon har suttit i den där stolen till och från idag och det är som en ny värld för henne. Tala om nytt perspektiv på saker och ting jämfört med när hon halvligger i en babysitter.
Jag är glad att vi valde en Bumbo med bricka på, det gör en hel del att kunna lägga fram leksaker inom räckhåll.

Trött på regnet

Jag fick lite dåliga besked i natt, jag är inte förvånad men det är ändå tråkigt när saker inte blir som man hoppats på. Livet går vidare sägs det och jag tror det blir bra till slut för den det berör. Du vet vem du är ;-)
 
Vi hade extrabarn över natten och i morse insåg jag efter en titt i brödlådan att vi inte skulle komma långt på mindre än en limpa kvar. Det blev till att inventera frysen och snabbt värma bröd i ugnen. Inte för att man kommer så långt på 12 minibaguetter heller, de var borta innan jag hade hunnit hälla upp mitt té och sätta mig.
När alla skulle få på sig kläder och borsta tänder och hår blev det nog lite mycket för nioåringen.
"Pappa, var är kön till tandborstningen?"
Jag och maken brast ut i skratt, riktigt SÅ många barn har vi inte. Nog för att de radar upp sig ibland men oftast så ser de ju om man är upptagen med att borsta tänder på någon annan och då klär de på sig eller gör något annat så länge. Inga raka led alls. Fast det vore kanske inte någon dum idé?! :-D
 
Jag tog med mig fem barn in till stan och stora lekplatsen där. Det var solsken när vi åkte och enligt väderappen skulle det inte väntas regn förrän under eftermiddagen, men vi hann bara vara där knappt en timme och sedan kom de första stänken. Jag som satt på en picnicfilt på gräset och läste ville gärna att vi skulle packa ihop oss direkt men barnen tyckte inte alls att lite regn var något hinder. Vi var sist därifrån av alla och vid det laget så var jag stelfrusen.
Jag fryser lätt och har svårt för det här lite råkalla vädret som håller i sig nu. I natt vaknade jag av att jag frös så jag skakade och eftersom jag bara hade ett tomt påslakan i sängen så fick jag leta på två tjocka täcken som jag sen hade över mig hela natten. Oftast betyder den där frossan att mina hormonvärden ligger fel men jag fick tag på läkaren som läser av mina testsvar nu i veckan och han tyckte det såg bra ut. Han skrev ut en årsförbrukning på dosen jag har nu och på frågan om när jag ska lämna blodprov igen så svarade han att jag ju kan komma inom om ett år. Ett år! Jaha. Det var ju lite skillnad mot de 3-9 veckors intervaller jag har blivit kallad till hittills. Jag förklarade att den föreskrivna dosen bara fungerar så länge jag tränar hårt och äter lite och det tyckte han "lät spännande" varpå att han sa att de flesta sköldkörtelopererade lär sig känna igen symptomen när värdena är fel så om jag får hjärtproblem, svettningar, skakningar, sömnlöshet, viktuppgång/nedgång eller annat så kan jag ju höra av mig. Jag vet inte riktigt vad det betyder men ska väl iofs ändå försöka hålla träningen igång framöver. Jag funderar än en gång över om jag kanske borde byta vårdcentral men är osäker på om det är värt det, jag har redan kämpat i 2,5 år för att få någon att ta proverna och någon annan att titta på resultatet. Ett par av barnen har precis bytt vårdcentral till den där maken går efter ett par incidenter med dålig service och skrämda barn så jag kanske borde byta jag med.
 
Väderleken är åtminstone helt ok för att stanna inne och spela sällskapsspel. Barnen har en ny favorit som nioåringen fick i födelsedagspresent i början av månaden:
 
LEGO Shave a sheep
Lätt att lära sig reglerna, lagom långt och roligt med får och varg av Legobitar. Rekommendationen är från 6 år men om en vuxen (eller större barn) är med vid bordet så funkar det för treåringar också. Vi har ett par av de stora avancerade Legospelen också men jag får nog säga att det här är minst lika roligt.
 
I morgon hoppas vi på lite uppehåll i regnandet så att vi kan åka på geocaching. Vi har lånat morfars gps som är lite mer exakt än den jag har i mobilen och barnen längtar ut på äventyr.

Hoppsan vad det går

Jag börjar skriva på inlägg lite då och då men hinner aldrig klart och sedan känns alltihop rätt inaktuellt...
Tiden går och blir till ett myller av simträning, småutflykter och vardagsbestyr. Livet kallas det.
 
I väntan på simlektion
 
Igår lyckades tioåringen volta på asfalten, ett resultat av att springa i något för stora foppatofflor. Händer och ben fick ordentligt med stryk, byxorna var bara att kasta och vanliga plåsterlådan kom vi inte långt med. Jag fick gå ut och hämta stora första hjälpen-väskan från bilen i stället.
 
Den där har man verkligen inte framme ofta och tur är väl det. Där fanns lite större förband i alla fall så efter att ha plockat ut så mycket grus jag kunde ur sonens ben så blev han omplåstrad. Resten fixade de på vårdcentralen senare.
Jag tycker han vurpar mest hela tiden, nu hade sårskorporna inte ens läkt ihop sedan förra gången han ramlade med cykeln! Sommarknän, kallade en bekant det för och det är väl ett rätt bra uttryck. De klättrar, cyklar, springer etc och helst i shorts också som inte skyddar något. Har man ingen självbevarelsedrift alls i den åldern? I morse klagade han på att han var lite stel i knäna och ändå kom han ett par timmar senare stapplandes uppför yttertrappan iförd kompisens inlines!
Ett tag trodde jag att det skulle bli enklare på den fronten med stora dottern men det vete sjutton. Hon klättrar ju i träd iklädd sommarklänning och kommer tillbaka in med revor i kläderna hon med.
 
I morse hade samma son tid för astmakontroll. Andningen fungerar bra men resten är det lite si och så med. Vi ska öka på medicineringen igen + de extra vanliga sommarallergimedicinerna. Ny utredning om varför han är så trött (kanske för att det är full fräs på honom den tid han är vaken?).
Maken passade på att ifrågasätta läkarutlåtandet om att ge ettåriga dottern mjölk trots reaktionen på pricktestet de gjorde senast. Jag kan se poängen i att reta kroppen till att tåla det - men mjölkallergin är efter de här testveckorna så mycket sämre att hon nu får utslag av beröring vid mjölkprodukter och det känns inte ok att först ge henne mat med mjölk i, sedan akutmedicin och så magen som har blivit helkass också. Någon måtta får det vara. Vi SKA omedelbart gå tillbaka till mjölkfri kost och det känns absolut som rätt beslut.
 
En ny sufflett till vår Bugaboo kom igår. Som jag har jagat efter just den färgen - Limited edition Silver metallic!
 
 
Jag fick med sittdelsklädseln också, men det blev lite för mycket så den kommer jag nog inte att använda.
Plockade fram den gamla skötväskan från Gaia&Co, även den i silvermetallic. Jo, jag är ju lite av en barnvagnsnörd det vet ni väl. Hur fint som helst! Nu saknar jag bara en sittdyna i rätt rosa nyans. Är det möjligen någon av er där ute som har en Brio sittdyna modell Basic i färgen Bubbelgum? Inte den som är bredare upptill utan den som är helt rak i modellen alltså. Jag köper den mer än gärna :-)
(Såg förresten att sonen hade lyckats sätta ett blodigt avtryck på suffletten när han kom in efter olyckan igår. Det passar ju bra att jag ska vara produkttestare för Vanish fläckborttagningsmedel via Buzzador nu då.)
 
Fredagsmys för lilla-och mellangänget. Ikväll var det filmkväll i omgångar. 
 
Trettonåringen har övernattningskompis den här helgen, de sover i gäststugan och har precis lagt sig.
Maken frågade just när man kan förvänta sig att de ska börja smita ut nattetid. Aldrig, säger jag. Mina barn ska inte smita ut och hitta på rackartyg av något slag. Något sådant alternativ finns inte. Så länge barnen bor hemma kommer de att vilja umgås med sin mamma på kvällarna, eller möjligen sitta på rummet med kompisarna och spela tv-spel. När de flyttar hemifrån är det som ansvarsfulla unga vuxna som förstår poängen med att sova på nätterna, hålla sig borta från alkohol och föregå med gott exempel inför resten av mänskligheten. Visst?! Jag håller på den teorin.
 
Nu ska jag lägga mig och se om jag hinner läsa något i veckans bok:
 
Levande begravd - Peter James
Lagom (men endast lite lagom) spännande bok. Så kan det gå när man rycker åt sig en bok i förbifarten för att biblioteket precis ska stänga för dagen och traven med böcker man har reserverat inte har hunnit komma.
I brist på egen fantasi så tänkte jag i sommar dra igenom samtliga titlar som tidigare säsonger har varit uppe på förslag i bokcirkeln jag är med i.
 

Ur lokaltidningen

bilder lånade från lokaltidningens artikel om simskolan (min dotter med solen i ögonen samt vid bassängkanten närmast kameran).

Ska det behöva vara så här?!

Så här har vi det runt köksbordet.
Jag vill gärna att kökslampa, porslin samt ettåringen ska hålla ett tag till.

Simskola

Idag lossnade det för dottern. Hon är ofta reserverad och lite blyg till en början, men rätt som det är så lossnar det och hon vågar delta i aktiviteter hon också. Första dagen på simskolan ville hon bara hålla sig nära ena simskolläraren och var väldigt försiktig med att prova det de skulle göra. Igår gick det bättre men hon höll sig lite undan de kaxigaste grabbarna. Ändå ser hon fram emot att gå dit, det är faktiskt lite strongt av henne. I morse var det grått och kallt ute men som hon sa vid frukosten; "Det gör inget om det regnar, jag ska ju ändå bli blöt". En rätt skön inställning ändå för själv såg jag inte helt fram emot att sitta ute och titta på badande barn i det vädret.
 
14 grader i luften och mulet - inte för kallt för att bada. Tur vattnet är tempererat!

En stund in på lektionen så började det regna. Jag satt med min medtagna kaffemugg under ett tak, fullt påklädd med extra fleecejacka och sittandes på ett sittunderlag och inte ett dugg avundsjuk på de som badade.
Dottern gjorde stora framsteg idag. Hon vill inte doppa huvudet än men hon har doppat båda öronen, hakan, näsan och pannan i omgångar - en bedrift som vi på förhand bestämt skulle belönas med en Daim i affären efteråt. Bentagen gick toppenbra och hon har provat lite grann på ryggsim med flythjälp också. Det finns hopp om att hon kan lära sig simma på de här veckorna :-)
Efteråt fick hon hoppa in i bastun för att få upp värmen lite. Vid det laget hade blygheten helt gett med sig och varje gång bastudörren öppnades så hörde jag hennes klingande skratt och prat där inifrån. Det var knappt så att hon hade tid att komma med hem, kompisarna satt ju kvar i bastun!
                                 
 

Tisdagskväll

Snart är alla barn nattade och i sina sängar. De små sover och jag har precis varit ute och sagt god natt till två killar som sover i gäststugan (som att tälta fast bra mycket bekvämare).
 
En trött Lilleman i sin gosiga badrock, här nästan redo för sängen.
 
Minstingen på väg att somna i sin lekhage, hon sover gärna med en stor lurvig kanin vid huvudet. Det är bara på natten som hon sover i sin spjälsäng inne i vårt sovrum.
 
Jag tog med mig ettåringen på en promenad i regnet tidigare ikväll, men hon somnade efter ett par hundra meter så då gick jag hem och bytte barn :-)
 
Får hon sova i en timme och sen vaknar när man kommer hem så är hela kvällen körd så jag tyckte det var bäst att byta. Det blev en extra runda när jag ändå hade gjort mig till och gått hem emellan och med ett paraply i ena handen och köra vagnen med den andra så blev jag rätt mör efter 6-7 km.
 
Äldsten ska snart gå och borsta tänderna och sedan brukar han ligga och läsa ett tag när han inte får vara uppe och se på film med mig och maken förstås, men ikväll blir det någon icke barnvänlig thriller. Jag är rätt trött så jag hoppas filmen är bra så jag kan hålla mig vaken.
Vi såg förresten Berättelsen om Pi igår. Inte alls vad jag hade väntat mig och inte riktigt en barn/familjefilm heller men klart sevärd. Lite existentiella frågor sådär på kvällskvisten...

Glada grodan

 

Världens bästa lekplats

Efter en dag med en hel massa "måsten" som handla, besöka biblioteket (vilket iofs roade de barn som följde med), posta paket, till verkstan med bilen etc etc så hade åtminstone treåringen gott om myror i brallan. Jag packade in tre barn i bilen och drog till skogs.
 
Det finns mycket konstigt i skogen.

De små hade lite svårt för att bruka allvar under fotograferingen, man kan se att Fröken Nästan-skolflicka börjar tröttna. 
 
 
En mikrofon låg på vägen, precis vad man behöver som blivande popstjärna.
 
Dottern hittade ett vackert blomblad till sin mamma <3
 

När vi kom hem var bordet dukat och middagen klar :-)
 
 

Ostadigt väder

Jag tog tioåringen med mig på cykeltur till grannbyn för att handla igår kväll. Vi har en affär här i närheten också, men lite frisk luft och motion är ju aldrig fel så när tid och möjlighet finns så går eller cyklar jag hellre 9 km och de barn som kan cykla hänger gärna på. Igår var det alltså tioåringens tur och vi hinner prata om allt möjligt längs vägen.
Det var fint väder när vi körde hemifrån, men när vi var nästan framme kom några småstänk. Vi parkerade våra cyklar under ett träd, gick in och handlade det vi skulle och när vi kom ut så hade regnet inte tilltagit alls.
 
Vilken tur vi hade, sa vi, och hann trampa ungefär 20 meter hemåt och då kom regnet på riktigt! Inget annat att göra än att fortsätta cykla. Det är ju bara vatten :-)
 
När vi kom hem satt två barn ute i trädgården i ösregnet och lekte.
 
De var så upptagna av sin lek att jag lät dem hållas därute ytterligare en timme och de var faktiskt inte speciellt blöta när jag kallade in dem för kvällen.
 
Idag har sexåringen börjat på simskolan. Kl 9 varje morgon ska man sitta brevid en utomhusbassäng och titta på - i tre veckor! Tur man ändå är ledig för det kan inte vara roligt för de som bara har tre veckors semester i sommar. Jag följer något oroad väderprognosen. Det ska vara ostadigt väder i stort sett hela veckan och inte kan man väl ha sådan tur att man slipper vara där i regnet?! Vatten som vatten, hon ska ju ändå bli blöt, men det blir så kyligt om de ska gå i en bassäng och huttra under mörka moln.
Första lektionen gick bra trots att dottern blev lite blyg för de andra barnen. Man kan inte tro att det är tjejen som orädd kastar sig i på djupt vatten när vi är på äventyrsbad eller badar i havet! Men det blir väl bättre antar jag. Vi har ju en stor pool att öva i hemma men de äldre syskonen uppskattade att gå i simskola, lite kollokänsla även om det bara är en timme om dagen.
Nya (sim)tag i morgon alltså!

Lillasysters saker

Hur kommer det sig att lillasysters saker är så mycket roligare än ettåringens egna leksaker?
 
I lillasysters babysitter. Om lillsyrran sitter i den och man är snabb nog så kan man åtminstone försöka hinna trycka ner ryggstödet så att det blir som en katapult...
 
Gåstolen är till för den som inte kan gå säger mamma. Men man kan ju springa med den i full fräs och se om man kan kapa någons hälsenor också.
Hon klättrar upp och sätter sig i gåstolen precis hela tiden, sen kommer hon inte ur den själv men det hindrar henne inte från att göra om det direkt efter att man har hjälpt henne därifrån. Nu har hon dessutom lyckats bryta av en av leksakerna :-/ Nåja, vi har ju haft gåstolen hemma i över en vecka....
 
 

Buzz: Glassprovning!

Ibland är det alldeles särskilt trevligt att få vara produktprovare via Buzzador; i veckan kom våra glass-checkar för Häagen-Dazs Salted Caramel!
  
 
Häagen-Dazs för mig är den ultimata lyxglassen! Gjord på färsk grädde och minimalt med luft (paketen är på 500 ml och väger 430 gr - jämför med GB som i mitt tycke är rätt bra glass där ett paket med samma volym väger 267 gr) och det gör glassen riktigt krämig och mäktig.
Med ett literpris på drygt 90:- är det inget jag köper hem mitt i veckan och bjuder laget runt bland knattarna här, men som "vuxenglass" till mig och maken en fredagkväll, jo absolut!
 
Salted Caramel är en vuxen smak och något helt annat än de vanliga standardsmakerna. Det är sött så det förslår men samlidigt salt och så både krämig glass, kolasås och knapriga knäckbitar (som smakar lite som Werther's original). Toppenkombination!
 
Jag och tonåriga sonen tog lite var sent igår kväll när vi tittade på film. Resten bara....försvann?!
 
Bästa glassen någonsin tycker maken.
Det ska finnas ett paket till i frysen och vi har redan lovat bekanta att få smaka av den så jag hoppas den är kvar.
  

 

Jag har registrerat mig som buzzador på www.buzzador.com och föreslår att du också gör det! Som buzzador får du utan kostnad testa nya produkter och tjänster. (En del erbjudanden är saker som du kan få prova/köpa till reducerat pris men vill du bara ta del av det som är helt gratis kan man göra ett sådant val under sina profilsidor). Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna. När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du besked om det via mail.

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Vickit): Jag vill registrera mig för gratiserbjudanen

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken: Vad är en Buzzador?

 

Boktips: Barnmorskan i East End

Barnmorskan i East End - Jennifer Worth
Som ung nyutexaminerad barnmorska kom Jennifer Worth på 1950-talet till ett nunnekloster i Docklands i Londons East End, ett område som på den tiden mestadels beboddes av mycket stora och fattiga familjer. Preventivmedel var i princip okänt, husen var trånga och slitna och nästan alla saknade rinnande vatten och inomhustoalett. Det kryllade av barn och ohyra.
Särskilt för kvinnorna var livet svårt. Medan deras män arbetade nere i hamnen fylldes dagarna av smutstvätt, matlagning, uppfostring och barnafödande. När det var dags för ännu en mun att mätta skickade man bud till nunneklostret och en barnmorska skyndade ut på cykel. Förlossningarna skedde under mycket enkla förhållanden i det svaga skenet av en lampa som när som helst kunde slockna.
För Jennifer, som kom från en skyddad medelklassfamilj, blev det ett chockartat möte med fattiga människors livsvillkor. Hon förfasades över smutsen, stanken, den ofta obefintliga personliga hygienen och de enorma barnhorderna. Men som barnmorska kom hon människorna i området nära och hon lärde sig att älska och beundra den livsvilja, värme, kärlek och underbara humor som trots allt frodades i misären.
I boken berättar Jennifer bland annat om Conchita från Spanien som födde 25 barn och inte talade ett ord engelska, om Mary från Irland som var bara 14 år gammal när hon drogs in i prostitution och födde ett barn som kyrkan tog ifrån henne - hon blev galen av sorg - och om Chummy, Jennifers storvuxna och klumpiga kollega som välte allt och alla i sin omgivning men som hade ett aldrig sviktande gott humör.
(beskrivning från Adlibris.se)

När jag började läsa den här boken visste jag inte alls vad jag skulle förvänta mig, jag har aldrig sett serien på tv heller.
Jag har lite svårt för det här med förlossningar och detaljerna runtikring; jag är inte en sådan kvinna som har känt mig ovanligt vacker, skimrande och superfeminin som gravid utan mer åt flodhästhållet med smärtor, illamående och rörelsehinder i många månader. Jag har haft förlossningsskräck och inte för en sekund har jag sett det där fantastiska i att ligga med svåra plågor och dödsångest under förlossningen - om jag har en urkvinna inom mig så har hon inte vaknat till liv då. De bitarna av mödraskapet hade jag kunnat klara mig utan.
Det kändes lite smått plågsamt att börja läsa en bok med så detaljerade beskrivningar av framdrivningsskeden och efterbörd. Men snart insåg jag att själva förlossningarna inte alls var den stora handlingen egentligen. Det var så mycket mer skildringar av 1950-talets England, olika människors levnadsöden, kvinnors roller och inte minst de utbildade barnmorskornas existens som inte alltid var uppskattat av läkarkåren. Det är inte så förskräckligt länge sedan ändå är skillnaden enorm mot idag.
 
Boken är otroligt lättläst och samtidigt djupt gripande.
Jag önskar att jag hade ställt många fler frågor till min mormor när hon levde, att jag hade varit intresserad av generationerna före mig när jag hade chansen.
 

Midsommar

Midsommarafton firade vi i sommarstugan tillsammans med mina föräldrar samt min bror och hans familj. Jag hade ju varit lite orolig över vädret men det visade sig vara helt i onödan. Vi kunde äta lunch ute och barnen fick leka med kusinerna. Trädgården i sommarstugan är något helt annat än trädgården hemma och med både skog och strand inom ett avstånd på 100 meter så är det spännande att vara där.
 

 
Vi gick bort till byns samlingsplats och dansade runt midsommarstången ihop med hundratalet andra. Under lunchen så hade ettåringen lyckats stoppa handen i gräddfilen som jag hade på min tallrik och det räckte för att hon skulle få nässelutslag i ansiktet och över hela halsen. Det blossade upp ordentligt på vägen till firandet så maken fick rusa tillbaka till stugan och hämta medicinen.
 
Uppmärksamma läsare kan notera att stora dottern bytt kläder mellan fotona, inget ovanligt för hennes del (om hon fick skulle hon nog gå igenom alla sina favoriter på ett dygn). Ett par av barnen dansade runt stången med mig och äldsten ställde upp i en säckhoppningstävling innan vi begav oss hemåt igen.
 
 
Efter fikat i uterummet så kom en riktigt kraftig skur, men när det hade lättat så gick det att ha tipsrunda och lekar ute igen. En toppendag!
 
För att inte rubba rutinerna alltför mycket för de yngsta barnen så sa vi hej då och åkte hem före kvällsmaten. De två äldsta barnen stannar över natten eftersom vi inte fick plats i bilen allihopa, jag får köra ut över dagen i morgon eller på söndag och ta dem med hem igen. Då hinner vi nog med krabbfiske också för det blev aldrig av idag och det hör liksom ihop med stugan att man går iväg till hamnen med krabbsnören och håvar.
 
När vi kom hem ca 18.30 var vårt midsommarfirande över medan andra i kvarteret tydligen precis hade kommit igång ordentligt. Små grodorna skrålades ihop med barnen och de vuxna var inte helt nyktra. Jag har lite svårt att förstå det där med att dricka bland barn. Ok att det finns vuxna som fortfarande tycker att det är kul att festa loss ibland, men att vara berusad i sällskap med barnen?! Vilka signaler ger det egentligen? Idag vet väldigt många barn i förskoleålder hur vuxna ser ut, beter sig och låter när de är påverkade av alkohol - ursäkta, men jag tycker att det är vedervärdigt! För mig är midsommar (liksom julen) något man firar med och för barn. Dricka får man väl göra någon annan gång om det känns viktigt.
 
Sötungen i midsommarstassen
 
 

Ett bidrag till svenska nyord

Treåringens fina komplimang: "Mamma, du är verkligen jättebra på att jobba med brummare!" 
Brummare är alla tuffa verktyg som låter, idag har jag använt flera stycken ute (självklart kallas de brummare eftersom de brummar).

Bada

 
 
 

Torsdag, eller är jag fel ute?

Semestergänget är tillbaka och det pratas oavbrutet om vattenrutschbanor, forsar, tromber, minigolf, mat och film på hotellet. Man kan tro att de har varit borta i en vecka :-) De har haft det jättebra och trevligt på alla sätt och vis och jag är glad för deras skull. Både maken och de stora behövde få komma iväg lite.
De köpte massor av godis på färjan och jag som har skött mig så bra när de har varit borta och faktiskt tränat några pass också jag ser alltihop gå upp i rök nu.
 
Vips så blev datorn en lyxvara igen, det sitter alltid någon där. När barnen har lagt sig så är det maken som spelar spel och sådant som att blogga hamnar långt ner på listan.
 
Igår skulle jag hämta ut mer Levaxin på Apoteket, jag har bara tabletter så det räcker veckan ut. Tji fick jag för det finns inget recept på rätt styrka!
På de 2½ åren som har gått sedan operationen så har jag haft telefonkontakt med en läkare på vårdcentralen där jag går kanske två gånger, jag har träffat en läkare NOLL gånger. Efter varje prov så får jag hem ett brev där det står om jag ska ändra dos och när jag ska testa om (med 3-12 veckors mellanrum beroende på värdena) och när de glömmer skicka brev eller det saknas recept på dosen de föreskrivit så får jag sitta i telefon och försöka lösa det själv.
Så den här dagen är vikt åt att få ett nytt recept utskrivet samt hämta ut tabletterna. Utan Levaxin blir jag sjuk på något dygn och dör på en vecka. Det känns mao ganska viktigt att ordna upp det snarast.
 
I morgon är det midsommar tydligen. Vi har pratat i ett år om att åka upp och fira med svärfar i Närke, men av olika anledningar så blir det inte så i år. I stället ska vi vara ute i sommarstugan och det kan absolut bli bra det också. Senaste budet från SMHI är att vi får 31 grader varmt och strålande sol idag, svalare och regn i morgon. Ok, vi slipper väl smälta bort då. Å andra sidan så blir det lika trångt i stugan om 15 pers måste vara inomhus hela tiden och dansa runt en midsommarstång i ösregn är aldrig roligt.
Jag måste börja kolla på kläder till barnen också. Jag hade tänkt komma iväg och köpa midsommarklänningar till tjejerna men frågan är om det hinns med idag. Det finns ju klänningar att tillgå här hemma, om än ej matchande. Killarna vägrar ha skjorta på sig och skulle hellre avlida än klä sig i något som matchar syskonen. Trist tycker jag men det är väl ännu ett i-landsproblem så jag låter saken bero.

Här är ditt liv

Ett liv i ett paket, lite så kändes det när jag öppnade paketet som kom med posten idag. Ok, det är inte HELA mitt liv utan bara 1/3 av det, men ändå... Alla de viktigaste familjebilderna finns samlade här, från första barnet och fram till förra veckan.
 
Så vad gör jag med dem nu då? För tillfället ligger de i en glasslåda, en tvåliters räckte precis. 
Jag är inte mycket för scrapbooking och jag blir tokig på plastfickor som ändå aldrig har rätt format. Mina bilder är ju tagna på längden och på tvären och en del är fyrkantiga och andra väldigt avlånga. Kanske sådana där album som man hade som liten, med klibbiga sidor där man kunde sätta fast bokmärken, torkade blommor och vad som helst och bara stänga över en plastfilm. Vad kallas de? Finns de att få tag på fortfarande? Jag tror inte jag har sett någon sådan på över tio år.
Eller ska man kanske bara ställa in rubbet i bankfacket så länge. Tills datorn kraschar eller för att jag ska ha något att göra som pensionär. Det lär ju ta ett tag att sortera bilderna.
 
 
 
 

En dag i solen

Idag har jag inte gjort många knop.
Mina föräldrar kom förbi efter frukost och plockade upp två barn för att åka till sommarstugan. Planen är att vi ska dit hela familjen till midsommarafton men eftersom vi inte får plats i vår sjusitsiga bil så brukar mina föräldrar ta med sig ett par barn när de kör ut om vi ska vara där samtidigt. Den här gången handlar det ju om flera dagar innan och jag kan inte minnas när de var borta från oss så länge senast (om det ens har hänt förut). De kommer att vara saknade av syskon och föräldrar.
Kvar hemma var det då bara jag och de tre yngsta barnen, nästan som att vara hemma själv ju :-) Inte riktigt kanske, både ettåringen och treåringen kräver ju sin uppmärksamhet hela tiden. Minstingen bara hänger med på allt vi andra gör och är så nöjd och glad för allt.
 
När ettåringen och minstingen sov middag så passade jag och Lilleman på att bada i poolen. Han simmar rundor med sin badring och jag håvar gamla löv och fröer ur vattnet. Det var riktigt skönt i solen.
Resten av den lugna stunden sådär mitt på dagen så satt jag i en baden-baden och sonen gick runt i trädgården och pysslade med sitt.
 
Nya favoritplagget!
Intill ligger veckans bok; Barnmorskan i East End. Jag tror minsann att jag blev tipsad om den av någon läsare härifrån, jag glömde bort den ett tag eftersom den inte fanns på mitt bibliotek men beställde boken för ett tag sedan och har precis börjat läsa den.
 
Det var ordentligt varmt ett tag så vi tog fram gympamadrassen inne och satt på den och läste böcker rätt länge och sen gick vi till lekplatsen allihopa när det blivit lite svalare. Det ska bli väldigt mycket varmare framåt torsdag-fredag sägs det. Runt 30 grader! Jag bävar lite. Nog för att det är mysigt att vara i sommarstugan och bada i havet kan man ju också, men jag vill kunna ta skydd från solens brännande strålar och inte släpper jag sju barn i havet samtidigt heller. När vi är många (2-3 hushåll) så är det svårt att inte trampa på varandra inomhus.
 
Utelek för att svalka av sig före läggdags.
 

Poolbad

 
 
Härligt!
 
 

Ur ett annat perspektiv

En liten bukett med tuschpennor

En liten allergichock

Nu har hon ätit eller rört vid något tokigt igen :-(
 
 
Jag har lusläst på allt vi ätit idag och kan inte få det till att det kan vara något annat än beröring vid något som innehåller mjölk. Vi ska ju ge henne mat med mjölk i för att det snabbare ska växa bort men det går sådär. Idag har syskonen ätit glass (äggfri såklart) och om det är som jag tror att det är det som gör att hon nu har utslag och blåsor över ansikte och överkropp så känns det ju lagom bra att trigga det medvetet.
Det är tur vi har bra mediciner för det verkar klia rätt ordentligt.

Elefantsnor?

 
Häftmassa låter trevligare, om än inte lika roligt.

Då var de iväg!

Äldsten hade svårt att somna igår kväll, han gick och la sig före 22 men jag pratade med honom sista gången en timme senare.
Jag hittade honom i soffan kl 05 i morse, där låg han fullt påklädd och tittade på tv lite halvslumrande. Jag hoppas verkligen att han har kunnat sova lite i bilen så han orkar njuta av dagen. Brorsan väcktes en kvart innan de skulle åka och strax efter 06 kom de iväg helt enligt planen.
 
Två trötta men förväntansfulla killar.
Jag gick och la mig igen när de hade åkt och hann faktiskt sova i över 2½ timme innan de minsta började vakna till. Ett par barn satt och lekte så tyst och lugnt i ett av sovrummen och hade knappt tid att komma och äta frukost.
Då är det bara jag och de fem yngsta barnen hemma nu då. Vad ska vi roa oss med nu när vi inte är så många? I morse satt jag och funderade på om vi skulle dra till skogs och ta matsäck med, eller åka till stora lekplatsen inne i stan, eller kanske Busfabriken... Sedan visade det sig att det de helst av allt ville göra var att blåsa såpbubblor ute i trädgården. Det får väl bli en sådan där slappedag då. Det finns väl alltid någon tvätt som jag kan roa mig med.

Söndag

Helgen flög förbi!
Jag vaknade då och då under fredagsnatten och nös sådär tio gånger på raken. Det fortsatte när jag kom upp men jag hittade snabbt boven:
 
Barnen hade fått en bukett pioner av mormor när vi firade skolavslutningen. Otroligt vackra blommor men de luktar ju så starkt! Jag vet inte om det är doften eller blomman i sig som jag reagerar på men det kan kanske kvitta vilket. De åkte ut i alla fall och får nu vara vackra på uteplatsen tills de vissnar.
Igår tog jag med mig tioåringen på en eftermiddag bara för oss själva. Hans närmaste kompisar var iväg och eftersom jag skulle inom köpcentrat så ville han gärna hänga med mig även om det betydde att han skulle få följa med på ärenden in och ut i en hel rad butiker. Han tycker det är kul att få följa med mig, det betyder ofta att vi fikar ihop ute och han får se en massa kul på vägen. Vi tog en fika även denna gång och delade på en gigantisk vaniljsnäcka (jag förstår inte riktigt grejen med att göra dem stora som assietter).
En av sakerna som skulle avklaras var att ordna presenter, två av våra killar var bjudna på kalas idag. Tioåringen hittade något han var nöjd med och sedan tog det ytterligare ett par stopp innan vi hittade något som liknade vad lillebror hade önskat att ge bort.
 
Jag hjälpte dem att slå in paketen igår kväll och jag tyckte jag hade bra koll på läget. När så nioåringen skulle sätta sig i bilen och åka till kalaset idag till så bad jag maken läsa på inbjudningskortet vilken tid det skulle sluta. Något jag helt missat men som han som tur var såg då det var att det var ett sammanslaget kalas - ytterligare en tjej fyllde år. Jag frågade sonen om det och han visste mycket väl att det var kalas för hans kompis kompis också, han känner dem båda... Det är tur att man har en stor låda med bra-att-ha-gåvor i klädkammaren. Jag slet fram lådan och hittade ett set med Zoobles som vi snabbt slog in och skrev kort till. Katastrofen avvärjd!
Det blev ett himla farande och flängande idag för första kalaset var någon mil bort och när sonen var upphämtad igen så var det ungefär en timme tills nästa son skulle iväg på kalas någon mil åt andra hållet. En del av familjen sticker dessutom på semester i morgon och ska åka med lånebil så den hämtades upp.
Maken har fått agera taxichaufför idag och jag har styrt upp söndagsstädningen. Lilleman ville ha mer jobb när han var klar med sin städning och till slut kunde jag inte komma på något mer för honom att göra än att plocka upp i trädgården också. Det har regnat till och från hela dagen men han gick ut mellan skurarna och plockade leksaker.
 
Sandaler, måste ju vara rätt val en regnig dag?! Men han kan mycket väl gå på släktkalas i gummistövlar annars om man inte ser upp.

Tänk om det där med att gilla städning kunde sitta i åtminstone ett antal år till. Det är ju inte så att de äldsta barnen gärna erbjuder sig att göra något extra numera. Om man inte är på dem lite så nöjer de sig med att röja upp på golvet så att det går att dammsuga men förstår inte alls varför vi vuxna tycker att de ska plocka undan på sina skrivbord också. "Jag sitter ju ändå aldrig där" är det ständiga argumentet. Tro jag det, när skrivbordet svämmar över av Kalle Anka-tidningar, Lego och smutstvätt :-/ Åtminstone någon av barnen kan väl få ha ärvt min städgen tycker jag. Jag har alltid varit pedantisk, i tonåren nästan till överdrift men sedan jag fick barn märks det knappast alls. Att städa när man har barn är som att skotta snö i snöstorm. Jag kan tycka ibland att vi har galet stökigt, men det är åtminstone rent och under några timmar varje söndag så är det i toppskick :-)
 
Nu ska jag se till att lägga mig. Väckarklockan ringer 05.30 för de som ska ut och resa och jag kommer att gå upp och se till att de kommer iväg i tid. Färjan över till Danmark avgår vare sig de är med eller inte.
 
 
 

Nära ögat

Maken råkade radera hela ena hårddisken i eftermiddags - en hel massa bra-att-ha-filer men också alla bilder vi har tagit och sparat sedan 2001. Vi fick en digitalkamera i bröllopspresent när vi gifte oss 2002 och sedan dess så har jag sparat och organiserat fotona i mappar, tyvärr bara på ett enda ställe då. Alla bilder på vårt liv som egen familj, alla bilder på barnen... Maken hade nästan ett sammanbrott och jag försökte låtsas som om det regnade i väntan på besked om våra foton var bortom all räddning. Ett antal försök att återställa filerna och flera timmar senare så ville datorn fortfarande inte medverka till att hitta några bilder. Gissa om jag ångrade att jag så ofta tänkt tanken att kopiera över allt till en fristående hårddisk, spara på ett extra minne att ha i bankfacket eller beställa papperskopior. Det hade ju aldrig blivit av.
Jag hade så när gett upp hoppet när maken till slut lyckades!
 
Tala om lättnad! Vi SKA skaffa back-up på alla bilder. För säkerhets skull så har jag så här efter halv ett på natten skickat iväg en beställning på 478 bilder som i framtiden ska sorteras och sättas in i album. Riktiga album, sådana som man kan röra vid och bläddra i.

Skolavslutning

Äntligen blev det även mina skolkillars tur att få avsluta denna terminen! Det regnade och blåste när vi steg upp och eftersom skolan alltid har sin avslutning utomhus så tog vi beslutet att det tre minsta skulle slippa sitta i vagnen under regnskyddet eller behöva stå stilla och frysa i regnkläder i över en timme. Skolbarnen var ivriga och drog iväg i god tid och så kom jag efter, i sällskap med sexåringen som ville hänga med i hopp om att träffa kompisar där.
 
 
Helt mirakulöst så slutade det regna ungefär samtidigt som niondeklassarna kom marcherande med fanorna i vädret! En timme med tal, sång, diplom och betygsutdelning och regnet höll sig borta ända tills sista minutrarna då det kom några duggstänk.
Dottern försvann hemåt med mormor och morfar som kommit för att se på avslutningen och sedan sprang jag i skytteltrafik mellan tre klassrum för att höra killarnas lärare tala och dela ut små presenter till barnen. Efter ytterligare nära en timme så möttes vi upp jag och barnen och vandrade hemåt i regnet.
 
I vanlig ordning så tog vi fram sommarpresenter åt barnen, i år uteslutande uteprylar. Strandtält, gatukritor, såpbubblesaker (och dunkvis med såpbubblemix), formar till att bygga sandborgar, dykringar till poolen, badmintonutrustning, slangbellor med vattenbollar etc etc. Väl medvetna om att det mesta var för mellan- och yngre barn så fick de två äldsta nyheten om att de åker iväg på Danmarksresa med pappa tidigt på måndag morgon :-) De har hoppats på LaLandia så länge så nu ska de få åka dit och dessutom bo på hotell och hitta på lite annat också i samma veva. De jublade förstås och nioåringen jublade för att han slapp följa med! Gillar man inte vatten och inte kan förstå hur någon kan vilja bada när det är andra människor i samma pool så är det såklart tusen gånger bättre att få vara hemma. Hans tid kommer den med, precis som de minsta ska få åka på sitt håll senare i sommar. Vi delar på oss ibland för att alla ska få göra sådant som passar just för dem och dessutom få 1-2 föräldrar med extra mycket tid för dem. Tillsammans åker vi alltid till Tosselilla Sommarland i samband med min födelsedag och planen är att vi ska göra det även i år.
 
Tårtkalas har vi också alltid den här dagen och detta året var inget undantag. Barnen kunde enas om en tårta som jag bakade och dekorerade efter deras önskemål.
 
Säg inget, jag vet - särskrivning till förmån för det estetiska ;-)
 
Vanilj-och jordgubbstårta med rosa och vit tårtbotten samt vaniljkräm och jordgubbsmousse som fyllning.
 
Nu tar vi sommarlov! Inga tider att passa på 66 dagar (eller hur många det nu var som nioåringen har koll på). Eller jo, hålltider finns ju alltid men inte i samma utsträckning. Jag går inte med på att alla vänder på dygnet helt men det är inte heller så att vi kastar alla barnen i säng på vanlig läggtid. Man får vara uppe längre på loven och det går att vara nästan hur flexibel som helst. Härligt!
 
 

Förskoleavslutning

Idag slutade äldsta dottern på förskolan och är inget "dagisbarn" längre. Lilla stora tjejen! I höst börjar hon i skolan, i 0:an som det kallas här (dvs förskoleklass) och ska gå tillsammans med 1:an och 2:an på lågstadiet. Hon är så redo för det nya stora som väntar och längtar redan tills sommarlovet tar slut. Men allting har sin tid och hon har många sommarveckor framför sig att njuta av innan dess.
Vi var fyra familjer med barn som ska gå över till skolan i höst och vi hade lagt ihop till presenter åt fröknarna. Dottern överräckte ett paket (jag glömde faktiskt kolla med den som handlat vad det var vi gav!) och det blev många kramar innan vi hade plockat ihop det sista av extrakläder och gummistövlar och gått ut genom dörrarna för allra sista gången.
En annan mamma sa i förbifarten att jag väl kommer dit med nästa barn snart och hon blev inte så lite paff när jag berättade att jag tänkte vara hemma så länge jag bara kan. Drömmen vore att få vara "hemmamamma" tills minstingen ska börja skolan. Jag trivs med att ägna min tid åt barnen, de växer upp så snart så jag vill njuta allt vad jag kan. Jag tror att det ger dem en trygg grund att stå på, att alltid ha en förälder till hands de första åren. Det finns ju inte mycket de kan göra på förskolan som jag inte klarar av att göra med mina barn och får jag bestämma så ska de tre små få slippa det högljudda stöket på förskolan i flera år till. Sen blir det ju inte alltid som man vill i livet och vad framtiden bjuder på har jag ingen aning om just nu, men önska kan man ju alltid.
 
Hemma firade vi lite på eftermiddagen. Vi hade pratat om tårta men i morgon är det ju skolavslutning för killarna och då kommer också mormor och morfar förbi för att äta tårta. Men så kom någon på att vi kunde göra en muffinskrokodil som jag haft bild på i en inspirationsmapp på datorn senaste året. Så fick det bli!
 
Jag bakade äggfria minimuffins medan ettåringen sov middag. Jag undviker helst ägg i huset för att minimera risken för de grymma hudutslag som hon får av det. Det går rätt smidigt med No Egg äggersättning. Smeten uppför sig exakt som den ska och det gör ingen skillnad smakmässigt heller.
Trettonåringen hjälpte till att göra creme cheese frostingen senare. Det blev inte så tokigt men med dagens tryckande värme som gav nära 28 grader i köket ett tag så smälte det spritsade fjäll-liknande mönstret bort på nolltid.
I den hettan blev det kladdigt som bara den, men fullt ätbart :-)
 

Ettåringen som inte är van vid att få äta kakor var smått chockad över vad hon fick på tallriken.
 
Smaskigt var det.

I morgon är det som sagt skolavslutning även för våra barn. Jag läser överallt på FB och bloggar om skolavslutningar och examensfester så det känns som om vi är sist ut i Sverige nu. Sommarlovsmorgon på tv har ju pågått i en vecka redan. Men snart, snart så är det dags! Jag ser framför mig ett oändligt antal sovmornar, poolbad i strålande sol och utflykter hit och dit. Självklart kommer temperaturen att hålla sig på precis perfekta 22-25 grader (varken mer eller mindre!) och regna kommer det bara göra nattetid (och inte de nätterna vi sover i tält). Eller hur?!

Badpremiär!

Idag har jag varit i poolen. Jag har inte doppat mig, det vore att ljuga, men jag stod i poolen iförd baddräkt och håvade löv i en dryg halvtimme medan glada barn plaskade omkring mig.
Det var verkligen iskallt när jag gick i, trots strålande solsken. Maken som stod intill påpekade käckt att jag såg ut som en plockad kyckling. Tack för den!
Jag ifrågasatte att det var badtemperatur i poolen och treåringen fiskade snabbt upp badtermometern ur vattnet.
- Den är tio över ett!
Sexåringen suckade och skakade på huvudet varpå hon fiskade upp termometern igen.
- Det ska ju vara tjugonio-och-femtio!
Hrmmm...det var...billigt?!
Inte för kallt för att bada!
 
 
Det blev skönare i vattnet när man hade varit i en stund och vant sig (och när jag kollade så visade termometern en vattentemperatur på 21 grader och det är överkomligt). Nu hoppas vi på en fin sommar då så jag kan doppa mig över midjan.

Pelargoner

 

Särskrivningar

På Facebook finns en sida som kallas "Bilder i kampen mot särskrivningar". Extremt bra!
Jag tycker att man ser särkrivningar allt mer, är det ett nytt fenomen eller är jag bara känsligare nu än vad jag var för 10 år sedan? Jag är inte världsmästare på att skriva själv men jag har en liten språkpolis boende inom mig och den vrider sig i ångest nästan dagligen numera.
When in doubt - dra ihop det! Hellre en gång för mycket än en gång för lite.
 
 

Tisdag

Jag har gått runt större delen av dagen i tron att det var måndag, men där hade jag tydligen fel.
Det här har varit en fullbokad dag, men fullbokad på ett roligt och fullt fungerande sätt :-)
Skolbarnen har fortfarande fullt upp med diverse utflykter och aktiviteter blandat med att tömma bänkar och hyllor på skolmaterial. Jag skickar iväg dem på morgonen med matsäck och de kommer hem med färdiga skrivböcker och extrakläder.
Stora dottern är inne på sin sista vecka på förskolan där hon har gått 15tim/v som skolförberedelse.
 
Naglar i blandade rosa nyanser precis som dagens klädsel, allt annat vore ju otänkbart ;-)
Jag tycker att det är lite smått sorgligt att hon ska sluta men hon längtar ju bara till skolan. Jag är inte säker på att hon riktigt förstår att hennes tid på förskolan är slut för evigt. Kanske bäst så, barn behöver det där obekymrade synsättet.
 
Ettåringen hade tid hos tandläkaren idag. Nu har hon ju en hel del tänder och dessutom ganska ont av de fyra kindtänderna som sticker fram med sina spjutliknande hörnor ur tandköttet, tandsköterskan fick räkna dem lite snabbt men det var inte mer heller. I vår kommun har de varit väldigt ivriga och frikostliga med tandvård till småttingar och första gången hon var där tror jag inte hon var mer än ett halvår och helt tandlös (och då har hon hunnit vara där flera gånger sedan dess också).
Tandborstning har aldrig varit något problem för henne så jag är inte så bekymrad över hennes tänder. Hon ser syskonen rada upp sig morgon och kväll och hon har full koll på vilken tandborstmugg/borste/kräm som är hennes.
Jag hann precis hem och lämna av Skruttan sedan var det dags för miljömöte. Ett allvarligt ämne förstås, men nu i en liten grupp med folk som jag räknar till mina närmaste vänner och i kombination med kaffe så är det oslagbart. Tänk att man kan bli så glad och uppiggad av att prata om miljöförstöring!
Sedan snabb lunch med lyxfika som efterätt av ingen särskild anledning alls mer än att jag blev extremt kaksugen i affären. Med det sagt så kan jag erkänna att min strikta diet tar paus då och då. Lilleman fick sin favoritkaka - rundkaka utan plupp i mitten. En rätt bra beskrivning av en munk!
 
Det skulle inte bli så varmt väder idag enligt SMHI när jag kollade i morse. Jag tog med mig tre av barnen på långpromenad till affären och biblioteket efter lunch och nog tyckte jag att det var varmt så det räckte och blev över. Termometern visade mycket riktigt 27 grader när vi kom hem.
 
Sommargossen
 
Så kom kvällen som hela familjen har väntat på ett bra tag. Nioåringen skulle vara med på "Brassekonsert" och spela trombon ihop med delar av klassen inför allas familjer. Det är en sådan där grej som man inte vet förrän i sista sekunden om han verkligen tänker genomföra, men han gick upp på scenen när han skulle och spelade trombon inför en fullsatt samlingssal. De har övat en gång i veckan hela terminen och han har inte varit helt bekväm med det och inte sett poängen med att provspela instrument (han ska ändå inte jobba som trombonspelare i framtiden ju). Men han gjorde det! Jag var nära tårarna när han stod där uppe <3
Den senaste veckan har han överkommit flera hinder och han kommit ut på andra sidan glad över sin prestation. I lördags var han på tropikariet med pappa (hans födelsedagsutflykt) och där fick han gå runt med en guide som berättade om djuren.
 
Svårt i början när man inte är säker på hur det kommer att kännas.
 
Han höll i ormen helt själv sedan.
De hade vatten med sådana där små fiskar som äter från huden och han stoppade ner handen till dem, ytterligare en sak som är grymt bra presterat om man inte gillar att röra saker eller att saker rör vid en själv. Han är en kämpe!
 
 
De hade haft de toppen och sett och gjort en hel massa roligt. Jag som inte var med fick glädjas åt bilderna i efterhand. Men segrarna kommer inte alltid gratis för den här killen och inte heller nu, men det är en helt annan historia.
 
trädgårdsmys i kvällssol
 
Nu ska det tydligen ses på film här. Jag tror att risken är rätt stor att jag somnar i soffan så jag låter maken välja. Blir det någon actionfilm helt utan humor och romantik så gör det inte så mycket om jag ger upp och går och lägger mig innan den är slut.
 
 
 
 
 
 

Städa bakom spisen

Städa bakom spisen är inte något som jag gör under veckostädningen. Det är lite synd kan jag tycka nu, det hade gjort dagens projekt lite mindre otrevligt.
Vår spis tvärdog igår kväll! Efter byte av säkringar, faskoll hit och dit med ett dussin strömavbrott så dödförklarade vi den. Vilken annan månad som helst hade jag gnällt över att behöva lägga pengar på en spis, men eftersom det här är månaden då skatteverket är min allra bästa kompis (Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!) så gjorde det mig inte ett dugg. Vår spis har hängt med under hela vår tid i det här huset och jag har mina misstakar om att den fanns här om inte redan när huset byggdes typ -86 så åtminstone på förra sidan milleniumskiftet. En halvantik pjäs som till och med hade plattor, det är helt i klass med att ha en mobiltelefon med knappar har jag märkt.
 
Man klarar sig inte så länge utan en spis, inte när man ska koka vatten till vällningen och laga middag dagligen.
Maken fick i all hast tag på en billig spis via Blocket, en ganska ny sådan som en familj skulle slänga ut eftersom de nyligen köpt hus och ingen vettig människa kan ta ett huslån idag utan att känna sig manad att riva ut och göra om köket i nya bostaden innan man bor in sig på riktigt ;-)
Spisen köptes och fraktades hem på nolltid. Fin är den, betydligt tjusigare än den gamla vi hade. Rätt bredd var det också och det underlättar ju när man ska sätta den på plats. Resten var det väl lite si och så med. Den är lägre än den förra och därmed lägre än köksbänkarna på båda sidorna om den. Barnspärr finns inte på ugnsluckan och varför finns det inte det?! Vilda bebin här har redan provat att fylla den med storasysters Polly Pocket. Kan bli spännande både när man sätter igång ugnen och har glömt att kolla så den är tom innan och när man lagar något i ugnen och en liten tjej vill öppna och kolla om maten är klar.
Som mellanlandning får det duga och jag kan lugnt fortsätta drömma om mitt nyrenoverade kök med extrabred varmluftsugn och plats för 6 kastruller ovanpå. Den köper jag ungefär samtidigt som poolen därute blir en helkaklad nergrävd simbassäng, dvs kanske inte i morgon heller.

Nostalgifilm: Tales of Beatrix Potter

Kvällens film med barnen:
 
Tales of Beatrix Potter
 
Ni har väl sett den?! Den gick varje jul på tv förr, dagen före julafton tror jag, och hos oss var den lika viktig som Karl Bertil Jonssons Julafton (dvs nästan så oumbärlig som Kalle Anka). Jag minns filmen med glädje, jag fullkomligt älskade den som barn. De dansande djuren i sina fantastiska kostymer - mössen i dockskåpet, grodan som fiskar, ugglan som biter av ekorrens svans...
Det är ett antal år sedan den visades på tv senast och för dagens barn är det ju inte direkt någon actionrulle. Mina små och mellanbarn såg den med mig idag och de var kanske inte fullt lika imponerade som jag var som liten, men killarna här försökte sig ändå på några baletthopp framför tvn och dottern och Lilleman valde ut vilka djur de skulle varit i filmen, dvs de med snyggast klänningar :-)
 
  
 
Nu är det faktiskt så att 1996 så såg jag Tales of Beatrix Potter på Royal Opera House i London. Jag gick mycket på teater, musikaler och liknande under mina år i England och att få se just den här baletten var en höjdpunkt. Inte för att jag är någon balettfantast i övrigt, men som nostalgitripp var det en helt fantastisk kväll som jag bär med mig resten av livet.
Det är inte för inte som namnet Beatrix ett bra tag låg som förstahandsval på namnlistan nu när jag väntade minstingen.

Buzzador: Boxday/ återkoppling

Jag hade stora förhoppningar på den här tjänsten - tänk att få skrymmande tråkvaror som toapapper, rengöringsmedel etc skickat hem till dörren på abonnemang...
Tyvärr är jag nu enbart negativ. Inte till själva affärsplanen (den är fortfarande lysande) utan till Boxday som företag. Förmodligen handlar det om "barnsjukdomar" eftersom det är ett helt nytt företag så om något år kanske det är något helt annat. Men just nu fungerar det helt enkelt inte.
 
Strul med länkarna, beställningarna, leveranstiden..
Det tog 3 telefonsamtal från dem efter min nätorder tills att de hade fått ordning på beställningen. Åtminstone trodde jag det, för efter det så har jag fått 12 (!) mail om att de har varit inne i min order och ändrat. Och tagit betalt för mellanskillnaden etc.
Idag kom lådan i alla fall, med rätt innehåll.
Men någon återkommande kund blir jag inte.

Kalasfin


Pimpa lådbilarna


Småskruttarna

En vän till mig skickade över lite bilder som hon tog på kyrkis häromdagen. Jag tycker det är lite halvjobbigt att se bilder på mig själv för man ser ju aldrig ut som man hade önskat. Samtidigt så är det lite roligt att få vardagsbilder där man själv är med för nästan alltid så står jag bakom kameran och av alla bilder jag tagit på min familj senaste tio åren så är jag bara med på ett tiotal.
 
Jag ser trött och sliten ut det vet jag. Betänk att kameran lägger på några kilon också :-/
Roligare var det ändå att se barnen på bilderna.
 
Vid första anblicken tänkte jag att där sitter ju jag med Z (ettåringen):
 
Men? Vad nu då?
A sitter i mitt knä och Z står ju brevid.
 
Det finns risk för att de kommer att bli VÄLDIGT lika framöver. Än så länge så skiljer det ju några klädstorlekar mellan dem men eftersom det bara är 12 månader (och 4 dagar) mellan dem så kommer skillnaden att bli mindre och mindre ju äldre de blir. Eller också inte - vår nioåring och vår tioåring är så olika som två barn bara kan bli, både till sätt och till storlek.

Rabarberpaj

Det är alltid trevligt när barnen kommer på att de vill baka.
De yngre fixade rabarber och trettonåringen bakade pajerna. En med lite grövre smulor (jag gillar fullkorn) och en på bara vetemjöl.
 
 
Det blev dessutom rabarber över som nu ligger tärnade i frysen till en tråkig höstdag.
 

Rhododendron

 
 
Vi har en jättestor rhododendron i trädgården och den blommar i mängder. Tyvärr är det snart över för den här gången, den börjar se lite smått ledsen ut här och där.
 

Legovinst

På höstlovet så var jag och några av barnen iväg till ett köpcenter söderut och just då hade de någon tävling där. Ett filmbolag hade utlyst en tävling i att bygga ett fordon av lego och det skulle kunna transformeras till något annat (tex en lastbil som blir ett hus) och vinnaren skulle få just sitt fordon med i kommande Lego City-film. Killarna satt och byggde där ett tag och fick sina legosaker fotograferade innan vi gick vidare.
 
Det fanns inte så mycket bitar att välja på men eftersom man kunde bygga något eget hemma och skicka in foto via nätet så satt äldsten och byggde på en idé några dagar senare.
Jag hade snudd på glömt den där tävlingen, det var ju länge sedan nu, och därför blev jag väldigt förvånad när jag fick ett mail om att min trettonåring hade vunnit andra pris och kunde jag meddela vilken typ av tv-spel han önskade?! Eftersom han har ett XBox 360 på sitt rum så valde jag det och häromdagen så kom brevbäraren och överlämnade ett stort paket till honom. Nu vet jag ju inte hur många det var som fick andrapriset, men man får nog säga att han hade tur :-D
 
Avsändare som inte går av för hackor.
 
Killen är fortfarande tokig i Lego så det var ju helt ok priser :-)
 
Förra året så vann tioåringen första pris i en tävling han var med i och så himla många tävlingar skickar vi verkligen inte in bidrag till. Varför vinner aldrig jag någonting? Man kanske borde skicka in lite tävlingssvar, det borde ju öka chanserna något i alla fall ;-)

Fixande och trixande

Idag har vi fått till det sista fixandet med poolen! Jag och två av barnen hoppade i den i morse och slätade ut botten medan vattnet fylldes på, vi vill ju inte ha några hårda veck sedan.
Jag hade lite ärenden efter lunch och planen var att jag skulle inhandla klortabletterna också då. Vi måste ha varit sista familjen i landet att färdigställa poolen för det var slutsålt överallt! Nu skulle jag ändå in och ut i en massa affärer och på nionde stället så fick jag napp. Det kom klor med hem men jag tvivlade allt ett tag.
Jag hämtade ut ettåringens nya mediciner, både Betapred och något antihistamin ska hon ha om hon råkar få kontakt med ägg. Jag får väl lägga lite i skötväskan för säkerhets skull. När jag var på kyrkis en dag så tänkte de servera kokta ägg till förmiddagsfikat, då var jag snabb med att fråga om de kunde ta ut dem igen men man kan ju aldrig veta tex om något barn på ÖF eller någon i mataffären skalat ägg hemma utan att tvätta händerna noga efteråt.
Lite nya shorts till barnen fyndade jag på rea och en del annat till äldste sonen. Han växer så det knakar och har nu som trettonåring samma storlek som jag i det mesta. Inte för jag har så mycket nytta av det - han blir galen om jag lånar hans skor eller kläder :-)
Jag kom hem lagom till middagen och tänka sig, den hade inte lagat sig själv medan jag var borta!
Hemma hade de haft fullt upp:
 
Det finns en anledning till att våra små inte får åka lådbil nerför backen utanför... Kan man tro att de minns det här resten av sommaren?!
 
Klockan är nu 22 och snart så är poolen vattenfylld. Man hade snudd på kunnat fylla den med mynt i stället för jag kan nästan se pengarna spruta ut ur den där vattenslangen. Fast inte lika skönt att simma i förstås (om man inte är Joakim von Anka).
Nu får vi hoppas på många varma sommardagar så att vi kan utnyttja den där poolen så mycket som möjligt. En vecka kvar till sommarlovet!

Nationaldagsfirande

Vi brukar inte fira nationaldagen så väldigt mycket, jag kan inte ens komma på om vi brukar göra något alls mer än att möjligen vara i sommarstugan den här dagen.
Nu hade vi dock fått tips om att det skulle firas en hel del i vår lilla by och temat för i år var "barnens dag". Vi begav oss hela familjen till Folkets Park efter lunch och vi blev minsann glatt överraskade! Där fanns allt från ponnyridning och ansiktsmålning till bandyträning och att springa i stora plastbollar i en jättepool.
 
Nästan hela familjen med på samma kort (i väntan på storebror).
 
Äldsten inuti en boll, det gällde att fälla så många andra som möjligt:
 
Dottern på en prickig häst med rosetter i manen, dagens höjdpunkt för henne.
 
 
Efter att ha provat precis alla aktiviteter, ätit glass och fiskat i fiskedamm så blev det promenad hemåt igen. Både barnen och vi var trötta efter timmar i stekhet sol. Tur man har vagn som tål att lastas!
 
 
Stora poolen är (fortfarande) inte helt klar för bad men eftersom det var sådan värme så blåste vi upp lilla plaskepoolen så att barnen åtminstone kunde svalka sig lite i väntan på grillmiddag.
Det är klämdag i morgon och lov från skolan så alla över 5 år fick lov att vara uppe extra sent. Vi såg fyra avsnitt av Cake Boss på raken, barnens val.

Kyrkisavslutning

Idag var det avslutningsutflykt med kyrkis. Årets avslutning sammanföll med stans studentfester så vi var ett litet gäng som möttes upp i en grannstad - som en hembygdspark ungefär var det med lite djur att titta på, stor lekplats etc.
Där var jättefint!
Vi och de andra familjerna hade picnic medan barnen lekte på lekplatsen och sedan blev det samling med lekar.
 
 
 
 
Lilleman tyckte det var jätteroligt med djuren. Han frågade flera gånger om han kunde få gå och titta på getingarna (get, killing.... getens barn måste väl ändå heta geting?!).
 
Barnen tyckte det var speciellt kul med en "vattensaga". De fick lägga sig på marken och så höll vi vuxna en genomskinlig presenning över dem och så ut med en dunk vatten på plasten... som att ligga under havsytan ungefär. Sedan berättades en saga om en sjöjungfru och en båt och en storm - allt medan vattnet skvalpade ovanför barnens huvuden. Lite stänk blev det förstås på gänget som vrålade av skratt :-)
 
Helt ovetandes om vad som väntar.
 
Det var en fin avslutning på ännu en trevlig termin. Kyrkis är så stor del av min och barnens vardag annars så det blir lite tomt i sommar när vi inte kan gå dit och träffa andra barn och föräldrar flera gånger i veckan.
Förra sommaren var vi några familjer som möttes upp på byns lekplatser en gång i veckan och jag hoppas att vi kan få ihop det likadant i år med, men ändå... Barnen kommer att sakna våra rutiner med pyssel och sång och jag kommer att sakna mitt kaffesällskap på måndagar och onsdagar.
Nu är det dessutom så att det är förändringar på gång inom församlingen och "våra" aktiviteter ligger rätt risigt till. Jag vill knappt tänka på vad det skulle innebära om vårt kyrkis försvann för gott! Jag kommer inte att ha mina barn på förskola så öppen verksamhet är ju mina småttingars chans att träffa andra barn, delta i samlingar etc. Nog för att vi har roligt och gör mycket tillsammans hemma, men vi vill inte bli helt isolerade.
 
Nu får det vara sommarlov och så håller jag tummar och tår för att vi har någonstans att ta vägen till hösten.
 
 
 

Barnvagnsbyte

Har ni inte hängt med på mitt intresse för barnvagnar så kommer ni tro att jag är helt galen nu, men det bjuder jag på.
Två vagnar har sålts, en gammal har börjat användas igen och en ny har införskaffats... Jag är inte fullt så barnvagnstokig som jag var förr, jag har hittat mina favoritmodeller och håller mig oftast till dem numera.
 
Min älskade trippelvagn är borta!
 
Den var fullkomligt ovärderlig när nr7 kom i vintras och under hela våren, men Lilleman blir 4 år i slutet av sommaren och då är det rimligt att han ska klara sig på ståplatta. Jag la ut vagnen nu och tänkte att annonsen ändå ligger ute ett par månader - det är ju inte så fantastiskt stor marknad för den typen av barnvagn. Samma kväll hade jag en köpare och i helgen så körde hon långt för att hämta vagnen. Med facit i hand så hade jag förmodligen kunnat slänga på några tusenlappar på priset jag begärde men jag fick ändå skamligt mycket mer för den än vad jag själv gav när jag köpte den :-)
 
Vi är tillbaka på syskonvagn för två, den dammades av och togs i bruk så fort trippelvagnen lämnat huset. Lite solblekt och sliten, men fullt funktionell.
 
 
 
Den rosa liggvagnen är också puts väck.
 
 
Vansinnigt söt men minstingen kommer snart inte att ha nytta av en liggvagn och då har vi större behov av en smidig enkelvagn med liggläge som båda små kan använda (fast en i taget då).
Tillbaka till min favoritvagn i kategorin enkelvagnar: Bugaboo Frog!
 
Bilden föreställer den vi hade till Lilleman för två år sedan, den maken hämtade upp i måndags är identisk så när som på att det är en nyare årsmodell och inte särskilt blekt.
Jag fick den superbilligt och det ingick så mycket tillbehör att säljer jag av det jag inte behöver av extra sufletter, klädslar etc så har jag i princip fått vagnen gratis. Gillas!
 
Jag har roat mig med att sy ett bumperskydd med "pillband" och selskydd till den.
 
 
Då kommer man ju åter igen till Lillemans plats i transporterna. Någon form av ståplatta behövs när man ska gå långt - vi hade tre stycken på vinden men ingen av dem passar Bugaboo eller Urban Jungle!
Jag valde mellan dessa två varianter:
    
Sparkcykel som fästas på vagnen är ju kul för sexåringen och kan ev fungera för någon som är nästan fyra också - förutsatt att man har ett barn som inte hoppar av i farten... Sittplattan har sele där man kan spänna fast rymningsbenägna pojkar men funkar inte för trötta skolbarn (som å andra sidan kommer att gå i skolan och inte hänga med på långpromenader i samma utsträckning som nu). Vårt val:
 
Han ser allmänt uttråkad ut på bilden men faktum är att han älskar sin sittplats. Som om det inte vore nog att få sitta där och låtsas köra motorcykel - hjulen blinkar i regnbågens alla färger när man kör!!
Enda haken är väl att sittplattan kostade mer än vad vagnen gjorde, men det är smällar man får ta i livet.
 

Ibland så...

 
Ibland så kommer annat emellan. Livet kallas det visst. Jag finns här och jag återkommer.

Födelsedag

Det kändes väldigt konstigt att inte vara hemma när ett av barnen fyller år, men han hade utan problem överlevt morgonens firande med bara pappa och tre syskon hemma. Faktum är att jag tror han såg det som något extra speciellt och roligt.
Paketen hade jag slagit in redan i fredags så det hela behövde bara kompletteras med lite vacker födelsedagssång.
Jag ringde på morgonen och han hade knappt tid att prata för han hade minsann annat att göra :-)
 
 
I vanlig ordning blev det mest presentkort, tv-spelsprylar och upplevelsesaker. Leksaker fäster han sig sällan vid och har tidigare utan vidare slängt ut alla julklappar för att i stället behålla tex sönderklippta mjölkkartonger.
 
Vi kom ju hem under dagen och tårtan sattes ihop direkt utifrån hans önskemål. En grön monstertårta skulle det vara, med både chokladmousse och jordgubbsmousse i. Nu blev det inte alls så enkelt och tjusigt som jag hade sett det framför mig när jag googlade på tänkbara monstertårtor - marsipanlocket ville inte alls samarbeta, lillasyster ville bli matad mitt i jobbet och svetten lackade. Med en hel rad av kompromisser och ett par tänkta svordomar hos mig så blev det åtminstone en tårta av det. (När jag var färdig att kasta eländet i sopan så jublade sonen över att det blev exakt som han önskat - det var ju faktiskt hans tårta och om han var nöjd så fick väl jag bita ihop och svälja stoltheten då.) 
 
 
Mormor och morfar kom på tårtkalas och sedan återgick födelsedagsbarnet till tv-spelet och den nya Skylanderfiguren han tjatat om i månader och nu har fått.
Nästa helg ska han få åka till Tropikariet själv med pappa och där ska de få följa med en guide och sonen ska få hålla en krokodil.
Det var tänkt att han skulle haft barnkalas med några vänner också men efter att hans första idé gick om intet och han inte kan tänka sig något alternativt kalas så blir det kanske inte av i år. Det är inget han sörjer heller så det kanske räcker med firandet som det är. Han var väldigt nöjd med sin dag och fick dessutom vara uppe lite längre för att jobba i sin nya pysselbok om rymden, med fakta och 250 klistermärken i.
 
Innan läggningen packade vi om hans skolväska inför morgondagen. Han hade fått ta hem sina 5 olika matteböcker från skolan (han ligger rätt långt fram och tröttnar han på en sorts mattetal så får han lov att byta bok och öva något annat ett tag) och det satt guldstjärnor på allihopa. Istället så packade vi ner lärarens handledarpärmar med fakta om rymden - när skolböckerna inte räcker till att stilla ens nyfikenhet och läraren inte kan alla svaren utantill så kan man ju alltid få lov att låna hem rubbet :-D
Jag är så glad att han har lyckats hamna på en skola som ger honom de möjligheter han behöver och att han har fått en lärare som orkar ta fram material till honom!
Min lilla stora kille! <3
 
 

Familjeläger

I helgen var det då äntligen dags för familjeläger. Jag hade bokat in mig med tre barn (6, 10 och 13 år) och alla höll sig friska så vi kom iväg.
Vi fick ett rum med tre sängar + extrabädd till dottern, utsikt över både lekplats och hav.
 
 
Jag tror det var 14 familjer som hängde med i år och det blev totalt ca 50 pers, nästan alla känner vi sedan tidigare och träffar på kyrkis lite då och då.
Med tre stora barn så var det ju rena semestern för mig, de äldsta kom och gick med sina kompisar och sexåringen höll sig i närheten med bästisen och ett gäng andra jämnåriga tjejer.
Vi åt gott och i stora mängder, varvat med att pyssla med lera, bada, gå tipspromenad, bildvisning, sandlådelek, kasta macka i havet och så massor av lek för barnen. Vädret var toppen med strålande sol och barnen hade inga som helst betänkligheter om att doppa sig i havet. Det kan inte ha varit många grader och jag är glad att jag slapp blöta mig men de simmade glatt tills jag tvingade upp dem igen.
 
 
På kvällen samlades vi alla och hade musik-frågesport med livemusik samt tittade på ett bildspel från de tio åren det har varit familjeläger. Jag kände igen många familjer och barn, en del av barnen har hunnit bli ganska stora nu. Vi har varit med på lägret en gång tidigare det borde ha varit två år sedan. Dottern var med då också och hon såg så liten och pluttig ut då :-)
Med bildspelet igång till tonerna av Ted Gärestad, mygg kring benen och ett tiotal skrattande barn som lekte på gräsmattan intill så var det sådär perfekt som det bara kan vara en sommarkväll bland vänner. Underbart!
 
När solen gick ner satt jag länge på stranden och njöt av havet medan barnen letade stenar och kastade macka.
 
 
 
Är det semester så är det och barnen hade så roligt ihop. Klockan var en bra bit över 22 innan jag fick dottern att gå med på att komma in och natta sig och då var hon nog först in av alla. Så länge har hon aldrig varit uppe i hela sitt liv och hon började bli rejält mörk runt ögonen trots att hon hävdade att hon inte var ett dugg trött. Det hade varit bästa dagen i hennes liv sa hon och då vill man ju inte att det roliga ska ta slut. Först 23.30 låg även de stora i sina sängar också.
Efter en förmiddag i betydligt kyligare väder så var det dags att ta farväl av alla och bege sig hemåt. Vid det laget började sömnbristen ta ut sin rätt och tioåringen bad självmant om att få sätta sig i bilen så han kunde få sova lite. Dottern var också jättetrött och sista biten så klagade hon på att hon började bli åksjuk. Sista gången hon frågade hur lång tid det skulle ta att komma hem så svängde vi precis in på vår väg och jag bad henne räkna till 30. När vi tog sista svängen ner mot garageuppfarten och rimligen skulle parkera inom 5 sekunder så kräktes hon... Inget annat att göra än att dra av kläderna, sanera bilstolen och skrubba foppatofflorna i vasken.
 
Tre inte alls pigga barn gick och la sig för en stunds vila medan jag packade upp och slängde ihop en tårta. Idag är det nämligen ena sonens 9-årsdag! Mer om det i eget inlägg.
Det känns som om vi har varit borta i minst en vecka trots att det egentligen bara handlar om ett dygn. För barnens del blev det minnen som kommer att vara året ut.
 

Underbar dag

Vi har haft en helt fantastisk dag idag. Vi har fått ett rum med havsutsikt, nära stranden. Vädret har varit helt perfekt och barnen har badat i havet. Nu vilar vi i väntan på korvgrillning, på semester tar roligheterna aldrig slut...

RSS 2.0