Besök på Sommarland

Dagarna har gått i en rasande fart!
Vi fick gästerna (farmor och farfar) med oss på en fullspäckad heldag på Tosselilla Sommarland. Vi åker dit en gång om året och har gjort det i många år nu. Egentligen är det min "födelsedagsresa" eftersom jag en gång i tiden bestämde mig för att det absolut bästa jag kunde tänka mig att göra på min födelsedag var att ha hela familjen samlad och se dem ha riktigt, riktigt roligt. Numera är vi inte så noga med att ta det exakt på rätt dag utan det kan bli någon vecka före eller efter beroende på väder och möjlighet.
 

Enligt de äldsta barnen var det här bästa utflykten någonsin och det är förstås för att de är stora nog att kunna gå själva en del. De kunde ju åka sina favoritkaruseller tills de storknade och bara möta upp oss lite här och var, fast jag tyckte allt att de hängde med oss mest hela tiden ändå.
Det var ordentlig sommarvärme just den dagen men jag tyckte det gick an ändå. Det var skog på vissa delar av området och vinden fläktade lite med. För att inte tala om att vi tillbringade en timme eller två i badlandet :-)
Det var fantastiskt roligt och jag är så glad att det sällan eller aldrig är några större bekymmer att dra iväg med hela gänget. Vid sådana här tillfällen känner jag mig verkligen extra stolt över att jag har den familj jag har.
 
Trötta men lyckliga packade vi in oss i de två bilarna och körde den långa vägen hemåt igen.
 
Så här ser man ut efter 8 timmar på ett sommarland. Tvärtrött och ansiktet fullt av färgat socker...

Vi åt kvällsmat hemma bortåt niotiden på kvällen och det är verkligen rekord för oss. Så dags brukar åtminstone hälften av barnen ligga och sova i sina sängar även nu på sommarlovet. Samtliga somnade så fort de la huvudet på kudden sen.
 

Ny omgång gäster

Morgonen bjöd på ett riktigt skyfall. Två barn sov i tält halva natten (de frös så de kom in vid 03) men de var ute och drog igen tältet ordentligt efter frukosten strax innan regnet kom.
Solen kom tillbaka i tid för ett dopp i poolen efter lunch, innan jag och fem barn begav oss hem till min bror m. familj där en liten kusin hade treårskalas. Tårta, prat och lek i mängder och så hemåt igen för att träffa våra nyanlända gäster. Det är barnens farmor och farfar som rest långt för att vara hos oss ett tag. Som barnen har längtat!

Trettonåringen var av med sin mobil hela dagen idag och när jag tyckte att vi hade letat överallt så fick jag plötsligt syn på den. Ute i trädgården... något fuktig! :-(
Sonen hade tydligen lagt den ifrån sig på bandymålet innan regnet kom i morse. Nu ligger den isärplockad på tork och vi håller tummarna för att den återhämtar sig. Om den dör tänker jag inte köpa en ny åt honom, det vet han om!

I morgon (eller idag ser jag på klocka nu) så ska hela familjen + gästerna åka iväg till ett sommarland och roa oss från morgon till kväll. Det spås bli varmt, kanske tom stekhett, men det var det eller kommande dagars regn att välja på. Vi får ju passa på när vi har extra bil och dessutom extra vuxna med oss. Med många olika viljor är det bra om vi kan dela upp oss då och då under dagen. Jag har packat matsäck till 11 pers och väckarklockan är ställd att få upp oss i ottan. Ser fram emot en massa skoj!

Sommarlovsmorgon

 
Har precis skickat iväg maken och fem sömniga barn till Malmö för att se Sommarlovsmorgon på plats vid bussen. Vi som är kvar hemma får nog sätta oss och spana efter dem på tv.

Mellanbarnens resa

Vi har sedan ett antal år delat upp barnen efter ålder, intressen, mognad, behov etc när det det kommer till utflykter och resor och jag tror alla parter får ut mer av upplevelserna på det viset. Äldsta barnen var iväg på badresa i juni och nu var det två mellanbarn som fick sin resa.
På nioåringens begäran besökte de Den Blå Planeten söder om Köpenhamn, det är ett helt nytt ställe och sonen har önskat att få åka dit sedan första gången han fick höra talas om det. Miljontals liter vatten, tusentals vattendjur och all fakta ett vetgirigt barn kan önska sig.
 
 
Lillasyster fick ju hänga med storebror i år och hon är tokig i karuseller... De gjorde ett besök på Bakken också, när de ändå var i landet :-)
 

Där pågår just nu ett Tomtekonvent. När ska man annars kunna samla jultomtar från hela världen om inte mitt i sommaren?!
 
Kolla in minerna i vagn 2
 
Barnen åkte karuseller, kastade bollar och åt skräpmat tills de nästan storknade. Det var två glada men trötta barn som kom hem igen med nya upplevelser och minnen i bagaget. Det hade varit toppen och de var så nöjda båda två. Maken däremot skulle behöva någon vecka för att sova ikapp lite för han var rätt slutkörd.
 

Buzzador: Vanish fläcktest

Under några veckor så har vi nu testat olika Vanish-produkter via Buzzador*

 

Förutom att vi fick stora förpackningar till vår familj så kom det också ett helt gäng provpåsar med fläckborttagningsmedel som vi kunde dela ut till vänner och bekanta. Det visade sig vara uppskattat - tydligen är det rätt många som har en påse hängandes i tvättstugan, fylld med kläder som man inte fått bort fläckarna från men inte vill slänga.

Vi fick också en vit tygbit att fläcktesta på. För att det inte skulle vara något fuffens så tvättade jag tygbiten i maskin först för att få bort eventuella prepareringsmedel ;-)

Stora dottern fick i uppdrag att smutsa ner provlappen och det var ett uppdrag hon gärna tog sig an:

 

 
Efter att ha låtit allt torka in under ett dygns tid så hällde jag en skvätt fläcklösning på och tvättade den i maskin med mitt vanliga tvättmedel samt lite Vanish för vittvätt.
 
 
Efter den tvätten såg det ut så här:
Inte helt vitt, det syns kanske ännu tydligare utan blixt:
Chokladen (Ballerinanougat om man ska vara petig) lämnade spår efter sig i form av en mörk fettfläck, trots att matoljan försvann..
 
Då tog jag till Plan B - blanda lite pulver och vatten till en smet som man gnuggar på fläcken och låter dra några timmar.
Efter nästa tvätt var tyget helt vitt och rent igen!
 
Det krävdes lite mer jobb än vad jag trodde faktiskt, men får man bara bort fläckarna så är det ju värt det!
Jag låter mina barn smutsa ner sig och ser det som att de i alla fall har haft roligt under tiden (även om jag ibland önskar att de kunde tänka lite på mamman som måste göra rent och laga kläderna efteråt). Jag är petig med att barnen ska vara hela och rena, inte så att jag byter kläder flera gånger under dagen på dem men går de bort så ska de vara rena och kläder med permanenta fläckar åker i sopan. Så finns det möjlighet att rädda ännu fler plagg så är det mycket välkommet!
 
Vanish fläcknyckel:

Tittar man noga så ser man att choklad är lite speciellt.
 

* Jag har registrerat mig som buzzador på www.buzzador.com och föreslår att du också gör det! Som buzzador får du utan kostnad testa nya produkter och tjänster. (En del erbjudanden är saker som du kan få prova/köpa till reducerat pris men vill du bara ta del av det som är helt gratis kan man göra ett sådant val under sina profilsidor). Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna. När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du besked om det via mail.

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Vickit): Jag vill registrera mig för gratiserbjudanen

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken: Vad är en Buzzador?

 
 
 

Foto från djurparken

En av ledarna på djurparkslägret hade tagit en bild på min son och undrade om de kunde få använda den på hemsidan. Det kunde de väl få tyckte vi.
Ganska roligt foto:
 
Sonen med sitt favoritdjur - surikat

Ibland så...

Ibland kan man visa prov på oerhörd reaktionsförmåga och snabbhet! Som när ett barn kommer med toaborsten och är på väg att slicka på den.

Godmorgon

Tidigt i morse skickade jag iväg ett litet gäng på semesterresa.
 
De ska ta färjan över till Danmark och besöka Den blå Planeten, rätt ställe för en vetgirig gosse och hans lillasyster :-)
Eventuellt gör de ett besök på Bakken eller Tivoli också beroende på hur lång tid de tillbringar på första stället och hur dagen går.
 
Jag gick och la mig ett tag igen efter att de hade åkt. Samtliga barn vaknade precis i tid till Sommarlovsmorgon, de har någon sorts alarmklocka i kroppen tror jag eftersom de vaknar fem minuter innan det börjar.
Lilleman steg upp ur sängen och gjorde sig redo för att bada.
 
Lilleman och minstingen
 
Inte före första koppen kaffe sa jag.

Smutskillen

Hur är det ens möjligt att bli så här smutsig??
 
 
Nog för att han har varit ute större delen av dagen och sedan avslutat med köttfärspaj... men ändå?!
Jag frågade om han hade rört grillen ute i garaget men det hade han absolut inte. Det tror jag vad jag vill om :-)

Värmebölja

 
...och varmare ska det bli innan veckan är slut!
 
Tillbringade hela förmiddagen på friluftsbadet med fyra barn som roade sig i vattnet eller på picnicfilten medan jag simmade längder.
Vi hann inte mer än inom dörren hemma efteråt förrän de frågade om vi kunde bada i poolen. En sådan här dag har jag ingenting emot att ligga och skvalpa i vattnet så gärna för mig.
 
Det går åt fasligt många handdukar med allt det här badandet. Man hade ju kunnat tänka sig att ett par barn kunde dela handduk, eller att man åtminstone använder samma handduk hela dagen... Men nej, de tar en ny handduk att torka sig på och sedan hamnar den i en hög på gräsmattan där den blir både smutsig och unken och sen hämtar man en ny en timme senare. Det blir en extra maskin tvätt varje dag enbart med handdukar.

Våra gäster har åkt hem och det blev fasligt tomt efter dem. Några av barnen har saknat sina kusiner väldigt mycket och speciellt den stora lekkamraten. Men vi väntar andra gäster innan veckan är slut och innan dess har vi planer att sätta i verket och utflykter att göra så vi håller oss sysselsatta. Jag planerar för fullt för nioåringens semesterresa och i år vill han ta med sig lillasyster - en helt ny variant som jag hoppas fungerar i praktiken också.
Jag tror jag går ut och sätter mig i trädgården en stund till medan man fortfarande ser något därute.

Inte en dag för tidigt

                  LilySlim Weight loss tickers
 
Jag gick ner mina graviditetskilon rätt snabbt men bestämde mig för att nå min "trivselvikt" igen och där är jag nu. Äntligen! Bättre kondition och lite muskler har jag fått tillbaka på köpet och det känns finfint.
 
Jag rör på mig en hel del och försöker gå, cykla eller simma 1-2 timmar per dag. Just nu är simningen en favorit och är jag bara uppe i tid så hinner jag cykla till friluftsbadet, simma 2 km och cykla hem igen före lunch.
Jag har inte satt min fot på ett gym på över 10 år och egentligen så är det väl där jag borde vara, men jag törs helt enkelt inte. Jag ser framför mig en lokal fylld med vältränade unga människor som skulle fnissa i smyg åt denna medelålders sjubarnsmamma. Jag vet att det förmodligen inte är så men jag hade behövt någon som kunde följa med och hålla mig i handen de första gångerna i alla fall. Tills dess kör jag simpel vardagsträning, allt som kan göras med barn i släptåg eller utan att inkräkta för mycket på familjelivet.
 
 
Tanken är att jag ska hålla mig under 60-strecket för evigt nu, med viss reservation för julafton ;-)

Bilstol på hjul

Smart!
 
Jag är så glad att vi bytte till en bilstol som man kan använda ihop med barnvagnschassit. Så behändigt att bara ta med underredet och klicka i bilstolen när man ska iväg. Det blir trångt nog ändå i bagageutrymmet så allt som kan spara lite plats är fina lösningar.

Huset fullt

Vi har gäster i huset och dagarna fylls med utflyker, bad, lek och framför allt trevligt sällskap. Full rulle mest hela tiden - precis som det ska vara i semestertider!

Pluttis och mamman

 

Lilla Fröken Bus

En liten fröken som har lärt sig att ställa upp köksstolarna (som vi lägger ner efter varje måltid för att hon inte ska klättra på dem) och på så sätt ta sig upp på köksbordet.
 

Cykeltur, samma runda

Mina barn håller mig i form! Trettonåringen ville ut till köpcentrat idag och föreslog själv att vi skulle cykla dit. Jag var inte sen att hänga på, jag rör gärna på mig och tar tacksamt emot chansen till lite sällskap.
En mil gick ju fort på cykel och sonen var förvånad över hur snabbt och lätt det gick. Han som knappt orkar sträcka sig efter fjärrkontrollen annars ;-) Vi tittade lite i affärer och köpte vällingpulver och sedan cyklade vi hem igen. Lagom takt så vi kunde prata lite också längs vägen. Så fick jag motion idag också då.
 
Jag har tagit hand om ännu mer rabarber.
En paj blev det till efterätt och resten frös jag in i bitar i lagom stora påsar för bakning när sommaren är slut. Vi kommer att kunna baka rabarberpaj hela vintern tror jag och ändå tycks det finnas lika mycket kvar i trädgården.

Sett längs vägen

Jag visade bilden för en av sönerna. Han undrade hur man skulle kunna beställa en sådan utan att säga något man inte borde...  :-)
 

Långpromenad

Växlande molnighet och blåsigt, ingen var sugen på vare sig bad eller utflykter idag. Jag cyklade till affären med de stora killarna på förmiddagen eftersom de ville hämta ut betalningen för ett stort jobb de gjort tillsammans. De kom på igår kväll att de kunde tänka sig att rensa allt ogräs som var kvar mellan plattorna (två sidor av huset och inte så lite heller) och efter en stunds arbete undrade de om de kunde få någon slags belöning för det också, gärna i form av godis... Kunde jag väl tänka mig då för att slippa det slitgörat. Killarna höll på till 23 igår (då sa pappa till på skarpen) och var ändå uppe och ute före 09 i morse. Det blev klart och det blev bra och därför fick de välja varsin chokladkaka av största sorten i affären. Det var helt klart värt de 40:- eller vad jag nu betalade för den där chokladen!
Efter lunchen så var jag lite rastlös och funderade på om jag skulle springa, cykla eller gå en långpromenad. Den enda som ville sällskapa med mig var treåringen och vi bestämde oss för att promenera till köpcentrat 1 mil bort. Lilleman kan förstås inte gå så långt så vi tog med oss lillasysters Briosulky som han klämde ner sig i när han tröttnade på att gå. Då kunde jag öka farten rätt betydligt så resten av vägen gick jag så snabbt jag kunde utan att börja jogga. Vis av tidigare långpromenader så hade jag med mig skor att byta med samt extra strumpor.
 
Vi tog en fika när vi kom fram. Sonen valde världens största sockerbulle och jag tog en kopp té för att hålla nere lite på kalorierna. Han slickade av en del av sockret och tog några bett på sin bulle och sedan tröttnade han och tyckte att jag skulle äta resten. Typiskt också! Det är ju synd att bara slänga fikat så jag var så illa tvungen att sätta i mig hela bullen med vaniljkräm och allt ;-)
Vi gick inom Maxi också och Lilleman lekte av sig lite i minihuset medan jag handlade lite torrvaror. Sedan bar det av hemåt igen, samma promenad tillbaka.
Det tar ju sin lilla tid att gå och när det var 5 km kvar så pausade vi en liten stund vid en damm.
Det är drygt för en treåring att sitta stilla i en vagn så lång tid även om han hade med sig leksaker, mp3 med musik och lyssnade på en bok via Storytel bitvis.
Lilleman sprattlar med benen utanför en stund.

När vi hade gått ytterligare en bit hemåt kom lilleman på att han behövde gå på toaletten. Jag hann fundera över det lämpliga eller olämpliga i att låta honom kissa i en buske när han meddelade att det var mer än kissa han behövde göra. Ok, vi vänder väl och går tillbaka till närmaste samhälle... Biblioteket med sin offentliga toalett låg mindre än en kilometer bort men det blev ju en liten omväg.
Det är ju så att när man inte har så jättelångt kvar så är man i tanken "strax hemma" och då är det vansinnigt drygt att fortsätta gå och gå och det känns som att man aldrig kommer fram.
Vi kom i alla fall hem till slut - till dukat bord med potatis och köttbullar redo att ätas. Härligt efter långpromenaden!
Jag har världens bästa promenad-gympaskor men större delen av vägen gick jag faktiskt i mina ballerinaskor i tyg (som jag panikköpte efter att ha blivit tvungen att kasta mina älskade Ecco-skor då jag gått ner mig i ett lerigt dike under en geocachrunda för ett tag sedan). Inte ett skavsår och än så länge känns det som vanligt i benen - fast det får jag väl äta upp i morgon om jag vaknar med träningsvärk.
 
Dagens promenad: 21,48 km enligt appen MapMyWalk.
Jag är nöjd.
 
Våra två utlånade barn är tillbaka igen. Härligt att ha hela familjen samlad igen hann jag säga vid middagsbordet innan tioåringen talade om att han tänkte sova hos en kompis i natt.
Ett barn sover i gäststugan, denna gång med pappa som sällskap. Två barn tältar - inomhus! Det skulle bli regn ett par dagar enligt SMHI igår så vi bar helt sonika in tvåmannatältet i lekrummet. Inget regn har kommit hittills men blåser gör det så tältet får stå där det står mellan bordet och pysselhyllan. Barnen älskar att tälta så det gäller att ta tillvara på alla möjligheter.
 
 
 
 

Mjölkfri glass

Hemgjord glass till Lillan.
 
 
Gjord av
 
Oatly vaniljsås som vispas och hälls upp i glassformar och in i frysen förstås. Helt ok alternativ när syskonen får glass.
(Jag skulle behövt mindre formar bara.)

Bieffekter

Det är ju trist när den enda antibiotikan som hjälper mot infekterade lemurbett ger jobbiga bieffekter.
 
Sonens ben
 
Äldste sonen är nu fläckig över hela kroppen och det kliar som bara den också tydligen. Han ligger strax över febergräns och idag (med 1½ dygn kvar på kuren) så har vi fått klartecken från sjukvården att han kan sluta ta tabletterna. Jag hoppas att det ger med sig snabbt för han har det rätt besvärligt nu.
 
Såret i ansiktet läker på bra, visst blir där ett ärr men det vätskar och varar sig inte längre.
Det värsta är nog att de roliga minnena som han hade från lägret (och främst då av att sköta lemurerna) börjar vända. Han vill fortfarande mer än gärna åka på samma läger nästa år men säger att han kanske inte kommer att våga gå in till lemurerna igen av rädsla för att bli biten och hamna i samma situation en gång till. Jag tror ju att det här var en ganska unik engångsgrej, lemurer är inte så ilskna av sig utan på många djurparker och tropikarier så går de fritt bland besökarna. Men samtidigt förstår jag sonen, det är klart att allt det här sätter sina spår.

Boktips: Hjärtblad

 
Hjärtblad - Aino Trosell
Detta är berättelsen om Hulda, som vi får följa från det att hon är ung flicka i armodets och svältårens Malung mot slutet av 1860-talet, till det att hon är en mogen kvinna som gjort sig fri från de band som hennes kön så länge fjättrat henne vid, på väg ut i världen i en nyfödd, modern industristat cirka trettio år senare.
Hulda föds och växer upp under den tid då det var som hårdast i Sverige, svältåren under 1860-talets senare del. Hon sätts tidigt i arbete som "lissgättare", det vill säga att valla traktens kor och getter i skogen och på myrarna en bra bit från byn. När hon blir tillräckligt stor väntar fäbodens slitsamma sommardagar i ur och skur, då det inte bara gäller att ta hand om djuren utan också att ta tillvara allt de ger i form av mjölk, smör och ost.
Så småningom får hon "stå i gången" i kyrkan och bli konfirmerad, anses vuxen och dansa till spelmannens förföriska fiolmusik. Kärleken och åtrån börjar bulta - tillsammans med allt annat som anses farligt för en kvinna. Som så många andra av Dalarnas kvinnor - och män - ger hon sig ut på vandring för att tjäna pengar på att sälja varor av skilda slag i trakter långt från hembygden. Men för Hulda väcks nya tankar till liv; hon vill åt Stockholm, till äventyret. Dit kommer hon också, och där träffar hon andra Malungskullor som ger henne råd. Hon tar tjänst hos ett finare herrskap i Vasastan och väcker sensation, för sin duglighet men också som representant för något exotiskt, ursprungligt och folkligt...
Hjärtblad är en roman som med känsla och kunskap skildrar ett gripande kvinnoöde och berättar en historia om Sverige som sällan hörts - dessutom är den en behövlig uppgörelse med myten om den frodiga zornska dalkullan.
     Från Adlibris.se
 

Det här är en bok som jag kanske inte normalt skulle ha valt, men den stod med på listan över böcker jag har blivit tipsad om och alltså följde den med hem från biblioteket. Man behöver vidga sina vyer ibland!
Till en början tyckte jag att den var seg, lite tråkig och sorglig - fattigdom och folk som dog på löpande band. Men rätt som det var så var jag helt fast i Hulda och hennes liv.
Ett stort stycke kulturhistoria fick jag mig på köpet, en del av Sverige och en del av tiden som inte är så fasligt långt bort. Det finns ord och uttryck i vårt språk som jag aldrig har funderat över förut men nu förstår bakgrunden till, traditioner som hänger med än och ett synsätt som inte ligger så långt ifrån vad mina egna morföräldrar berättade om när de levde.
Jag är glad att jag läst den här boken och den kommer (som så många andra berättelser) att följa med mig resten av livet.
 
 

Litet kvällsäventyr

Vi har två barn utlånade till mormor och morfar över helgen (de som är 9 och 6 år) och huset är märkligt lugnt. Vi har ju fortfarande 5 barn kvar här hemma men det är ändå STOR skillnad och i våra ögon en väldigt liten skara som samlas runt köksbordet vid måltiderna. De tre yngsta är ju en egen liten grupp och efter kl 19.30 är det bara vi vuxna och de två äldsta barnen kvar uppe. Det blir lite speciellt faktiskt.
Jag och maken ordnade med ett litet kvällsäventyr för dem.
Maken gömde två skatter i en närliggande skog och jag skrev ihop små historier med ledtrådar och koordinater. Trettonåringen fick sitt skrivet på engelska och i form av gammalt pergament (eller rivet och smutsat printerpapper). Ledtrådarna fick de leta efter hemma i trädgården och sedan laddade vi gps:en med rätt koordinater och skickade iväg dem själva i omgångar. De är vana skattletare men eftersom det här var äventyr gjorda enbart för dem så tyckte de att det var extra kul, på kvällen dessutom.
Tioåringen hade visst besvär med gps:en som backade ur sifferläget för honom så han kom hem och hämtade assistent (mig). Jag hade ett visst hum om var hans skatt befann sig men yppade inte ett ord längs vägen så jag fick finna mig i att gå "fågelvägen" som inkluderade lite bergsklättring. Hans ledtrådar angav att på hemligt uppdrag får man inte vara rädd för smådjur och han hade en del att säga om detta när han hittade ett paket under barken på ett nedfallet träd, bland rätt många gråsuggor :-)
Belöningen blev en låda Playmobil med agenttema. Jag var lite fundersam innan om det var så att han tyckte sig ha vuxit ifrån Playmo, men han blev väldigt glad.
 
 
 
Nästa barn hade fått ledtrådar om att vara klädd i stövlar och inte bryta några ben. Efter en dryg halvtimme hittade han ett litet minipaket under några trädrötter mitt ute i en bäck. Han såg nyligen alla Sagan om ringen-filmerna och han kom tillbaka med ett stort leende på läpparna...
 
Sagan om ringen -ringen
 
Den hänger nu i hans halsband.
Det är ju fint att man har en stor låda med presenter liggandes om man skulle behöva något någongång. Och det gör man ju ibland, som nu :-)

Trädgårdsarbete

Den här dagen har mestadels gått till trädgårdsarbete. Hela uteplatsen blev rensad på ogräs, murgrönan är gallrad, alla klätterväxter är fixade liksom spaljéerna och rabatterna har setts över. Ettåringen "hjälpte till" ute i trädgården förstås. Jag fyllde hinken med ogräs och hon kastade tillbaka allt i rabatterna efterhand.
 
 
En hink tömde hon över sitt eget huvud i ett tafatt försök att slänga det framåt och då tyckte jag att det var dags för henne att gå in och bli avputsad och lagd till middagsvilan.
 
Vi ska bygga väggfasta bänkar i vinkel på uteplatsen, bra om man är många och stadigare för barnen att sitta på än våra vanliga trädgårdsstolar. Jag tog med mig en lista på virket som behövs samt tioåringen som bärhjälp och åkte till Bauhaus. Vi utrustade oss med en jättekärra men sedan blev det lite krångel. Brädorna låg inte där de skulle så jag fick gå runt och leta och kontrollmäta, priserna stämde inte och mycket av det jag skulle ha låg ett par våningar upp på hyllorna. Ingen personal fanns heller tillgänglig så efter en funderare så struntade vi i alltihop och köpte middagsmat istället. Nytt försök en annan dag, gärna när det inte är stekhett och jag har mer tid och kanske till och med en annan vuxen till hjälp.
 
Dagens promenadsällskap:
Mina fina småflickor

Simskoleavslutning

Det var en förväntansfull tjej som skuttade upp redan kl 07 för att få sina naglar pyntade inför simskoleavslutningen. Om ni tror att det inte spelar någon roll vilken färg man har på naglarna eller om de alls är målade när man simmar så har ni missat något :-) Hon valde färg som om det var helt avgörande och struttade senare in på badet med fingrarna lagom spretande så att det glittrade i solen.
 
Lagom nervös tjej i väntan på att de skulle samlas
 
Duschleken
 
Sedan dök hon efter ringar, simmade som en liten guldfisk och kunde hämta ut diplom och glasstrut.
 
Brun som en pepparkaksgumma efter alla timmar i bassängen.
 
Nu kan vi äntligen få sovmorgon igen och slippa gå upp efter väckarklockan för att sitta och frysa på utebadet var eviga morgon.
Sommarlov igen!

Manikyr

Naglarna är redo för simuppvisning.
 
 

Vatten, vatten

Gissa vad vi har gjort idag? Inte så svårt kanske, det blev bad idag med. I morgon är det simskoleavslutning då barnen ska visa upp vad de har lärt sig under de här tre veckorna. Dottern har lärt sig massor, det är kanske inte helt och hållet simskolans förtjänst men de la grunden i alla fall.
De där tidiga mornarna på badet så har hon lärt sig ramsor som ska göra träningen lättare:
 
Äpplen och päron de växer på träden
när de är mogna så faller de NER
(på slutordet doppar man sig så mycket man kan)
 
Raka ben
dra ihop
vinkla fötterna och uuuuut
(bentag)
 
Tumme upp, tumme ner,
läs en bok och gräv en grop
(armtag)
 
Det där har jag hört till förbannelse under de här veckorna!
Nu har jag en dotter med en hyfsat lång startsträcka innan hon känner sig bekväm med fröknar och barn, åtminstone om det ska plaskas och skränas samtidigt har det visat sig. Hon har inte varit lika snabb med att lära sig och vissa saker har hon inte vågat sig på varken första eller andra gången de gjort det. Då har fröknarna helt släppt henne och nu sista veckan så har de inte ens försökt kolla vad hon kan utan hon har stått i ena hörnet helt bortglömd och utan att göra något alls. Lite synd, speciellt som hon och jag varit och tränat var och varannan dag och hon faktiskt kan lika mycket som de andra. Det är ju typiskt att när hon precis lärt sig plocka upp ringar från botten så gör de aldrig om den övningen igen och hon är tyvärr inte den som säger "titta vad jag kan" heller. Häromdagen skulle de simma i djupa bassängen och hon sattes i med ett simbälte och en platta. Knappt någon annan hade platta och jag vet ju att hon simmar bättre utan, så efter några längder så bröt jag helt sonika mot regeln att man som förälder inte får lägga sig i och tog den där plattan (jag sa naturligtvis till fröknarna också). Idag var det samma sak så när de efter att hon tragglat sig fram 50 m med bälte och platta skickade över henne till grunda bassängen (fri lek utan fröknar i väntan på de som simmar extra) så tog jag upp det med ena simläraren och förklarade att hon simmar utan flythjälp annars, hoppar orädd från kanten och har börjat simma under vattnet, dyka etc. Hon blev helt ställd så sista fem minutrarna av lektionen tog hon av sig till badkläder (borde vara enklare att lära ut om åtminstone en av dem är i vattnet bland barnen?) och gick i djupa bassängen med min dotter - som simmade alldeles utmärkt!
Nu är det ju lite sent påkommet det här med att visa vad hon kan och jag hyser inga större förhoppningar om att hon tänker gå i vattnet i morgon om det är kallt och blåsigt och en hel massa vuxna står runt om och tittar på eller att de redan har noterat vad hon kan om hon gör det. Själv ser hon fram emot avslutningen, jag har lovat extraflott manikyr som matchar baddräkten (!) och hon har koll på vilka märken hon borde få. Jag hoppas att hon inte blir besviken för det kan vara så att hon faktiskt inte får godkänt på så mycket. 
Det viktigaste av allt är ju faktiskt att hon har lärt sig att simma nu och att hon har fått tusenfalt beröm av sina föräldrar och syskon för att hon kämpat så väl. Hon har hela livet på sig att finslipa allt och vill hon samla simmärken så går jag mer än gärna med till badet och kryssar av vad hon kan efter hand. Hon har kämpat så otroligt mycket och hon är fantastisk!
 
Eftersom det blev fint väder idag så tog jag med mig 4 mellanbarn på en cykeltur bort till badet, ca 6 km enkel väg. Treåringen satt i cykelstolen bakom mig och gnällde över att han inte skulle komma fram före mig, ett dilemma utan dess like. Barnen cyklade på bra och höll sig på ett led som stundtals var så rakt att jag nästan brast ut i skratt där jag trampade på längst bak i raden. Jag hade det mesta av packningen och det måste förklara varför jag var bra mycket tröttare än barnen när vi kom fram!
Mycket vattenlek och lite träning: dottern simmade kors och tvärs över djupa bassängen utan flythjälp, tioåringen simmar som en fisk och roade sig själv rätt bra, treåringen provade på att hoppa ifrån kanten utan att hålla handen och nioåringen (och det här är så stort så det är knappt greppbart om man inte känner honom ) han doppade sig upp till halva näsan! Grabben som avskyr vatten! Det var blött och folk lät och halva tiden satt han på vår picnicfilt borta på gräset, men förstå vilken grej!
Det här har varit en mycket fin dag :-)

Jobbigt

Minstingen vaknade till vid 06.15 och väckte ettåringen. Båda somnade om efter lite välling och jag kunde sova vidare ett tag till. Men jag drömde världens mardröm om muterade djur (eller om alla djur blivit zombier), inte bara spindlar som i filmen vi såg i natt utan alla möjliga sorter som jagade mig genom drömmen.
Vaknade av väckarklockan och kände mig inte ett dugg utvilad. Snart dags att åka med dottern till simskolan.

Hela familjen på äventyr

Inte hela familjen, men nära på i alla fall. Tonåringen som är för cool för det mesta i livet just nu valde att stanna hemma och ettåringen fick vara hos mormor ett par timmar.
Resten av oss gav oss ut på jakt efter en skatt med temat smuggelkaptens loggbok. Vi fick se mycket hamn, kust och strand idag.
 
Lite klättrande blev det för makens del, tur vi hade honom med oss så jag slapp bege mig högt upp. Fika i blåsten och dechiffrering i densamma.
Hem till kvällsmaten och sedan ett utbrott från en viss ung man som fick flera i hushållet att gnissla tänder i frustration.
Nu en B-rysare med muterade spindlar innan det är dags att dra täcket över huvudet för den här gången.

I min trädgård

 

Buzz: Storytel

Upptäck nya världar - ett bibliotek i fickan!
Tusentals titlar i alla genrer och vi kan rekommendera de som passar dig bäst. En deckare innan läggdags, en självhjälpsbok när du klipper gräset, en snyftare när du kör bil eller en humoristisk roman när du solar på Mallis. Hela bibblan i din telefon.
Storytel.se
 
 
Just nu provar jag genom Buzzador en månad kostnadsfritt hos Storytel. Gissa om mina långpromenader blivit roligare när jag kunnat lyssna på en ljudbok medan jag går!! Har man inget sällskap att konversera med så är det bra mycket trevligare att lyssna på en bok än det vanliga radioskvalandet. Nu har jag varvat lite med boken som jag läser i pappersversion innan jag somnar, när jag inte kan bläddra så lyssnar jag :-)
Barnen har olika böcker igång - tioåringen lyssnar på en ungdomsbok, sexåringen lyssnar på Mamma Mu & Kråkan... Man kan lägga ett "bokmärke" i boken och spara den i "bokhyllan" till nästa gång. Allt via datorn eller mobilen förstås!
Vi har haft mer än en fikapaus då mobilen har fått ligga framme på bordet så att barnen under glada fnissanden kunnat höra Morgan Alling läsa upp Bellmanhistorier.
 
 

Jag har registrerat mig som buzzador på www.buzzador.com och föreslår att du också gör det! Som buzzador får du utan kostnad testa nya produkter och tjänster. (En del erbjudanden är saker som du kan få prova/köpa till reducerat pris men vill du bara ta del av det som är helt gratis kan man göra ett sådant val under sina profilsidor). Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna. När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du besked om det via mail.

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Vickit): Jag vill registrera mig för gratiserbjudanen

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken: Vad är en Buzzador?


Bada, bada och bada

Det är vad vi gör numera. Dottern har simskola på morgonen och efter lunch åker vi tillbaka till badet och stannar tills det är dags att börja fundera på kvällsmaten. Det går framåt och konstigt vore det väl annars.
När dottern upptäckte att det går alldeles utmärkt att doppa hela huvudet på beställning så utbrast hon "Är det här en dröm? Jag kan ju både hoppa från kanten och doppa huvudet - hur lätt som helst!"
Tänk att det som var så svårt för bara några få dagar sedan nu är lätt som en plätt.
 
 
Det var en mycket stolt tjej som visade simskolelärarna i morse att hon kan doppa huvudet lika bra som de andra. Maken var med henne och jag hörde sen att han hade nästan fått tårar i ögonen av att se sin flicka så stolt och glad.
I dag har vi tränat på att hämta ringar från bassängens botten och det går bra det med. Vi bytte simbältet mot uppblåsbara armkuddar och hon kunde fortfarande simma på djupt vatten. Innan vi åkte hem för dagen så simmade hon åtminstone 5 meter helt utan flythjälp! Det finns hopp om den där simningen och hon tycker att det är så vansinnigt roligt också.
Sedan hjälpte det ju att vi hade sällskap på badet idag av en av hennes jämnåriga kompisar och han är inte det minsta rädd för att vara på djupt vatten och då vill ju dottern visa vad hon kan hon också :-)
När vi gick in i duscharna efteråt så såg det ut som om dottern hade på sig en vit baddräkt, rätt mycket färg har hon fått. Igår hade hon solskyddsdräkten på sig hela tiden för att skona axlarna som blev lite åt det ljusröda hållet när vi var i sommarstugan i söndags, vi varvar lite och sparar på skinnet. Vi vill inte ha brända barn om det kan undvikas.
Bromsbett har vi fått när vi har badat och det gillar jag INTE. Jag fick ett stort fult märke mitt på ryggen precis innan vi gick upp idag.
 
Dotterns överarm, bromsbett
 
Efter maten fanns det fortfarande energi kvar till en lång kvällspromenad. Treåringen och ettåringen satt i syskonvagnen och sexåringen cyklade framför oss. Det var ett tag sedan jag hade cyklande sällskap - man får se till att hålla god fart för att inte bli kallad för långsam :-) Dottern roade sig med att göra lite nyupptäckta trix på cykel, köra fort så man kan sätta upp fötterna på ramen och sådant som ger hennes arma mor hjärtsnörp emellanåt...


Cykeltrixande i prinsesskjol, javisst!
 
Nu har alla barn lagt sig, åtminstone de som inte sover över hos kompisar. Hemmavarande barn sover som vanligt lite här och där. Det är ju så mycket roligare att sova var som helst utom i sin egen säng. Min sängplats blir även i natt ute i gäststugan där sexåringen redan ligger och sover.
 

Födelsedagsfirande i stugan

God mat, gott sällskap och så sommarmarknad dessutom. Vi har haft en fantastisk dag i sommarstugan och jag tror att min far var glad över att fira sin 70-årsdag med barn och barnbarn. Jag är helt slut efter många timmar av aktiviteter i solen så det blir en serie bilder:
 
  

 
 
 
 
 

Söndag

Nioåringen och sexåringen har tältat själva i trädgården i två nätter nu och jag har sovit i gäststugan med treåringen. Som camping fast på hemmaplan.
 
 
Igår tog jag med mig tre barn till utebadet för att träna lite extra med dottern som håller på att lära sig att simma. Hon har fortfarande svårt med några saker så lite extra träning i samma bassäng är rätt bra.
En av anledningarna till att vi tycker att det är hög tid att hon lär sig simma det är att hon har varit totalt orädd för vatten, kastat sig i på det djupa etc när vi är iväg och badar. Men när simskolegruppen skulle gå i den djupa bassängen häromdagen så var det tvärstopp. Ett av målen igår var att hon skulle gå med mig ner i djupa bassängen. Det var svinkallt där! Jag var med henne en pyttestund men sedan fegade JAG ur och gick upp och följde henne längs kanten istället. Dottern simmade 50 m på djupt vatten utan problem (dock med ett sånt där bälte med gula puffar på ryggen, vad det nu kallas) och sen ville hon knappt komma upp därifrån utan började simma efter en gräsand som hittat ner i vattnet. Nästa mål var att hoppa i från kanten där hon bottnar. Nemas problemas! Jag tror hon driver med mig.
Vi hade fikakorg med oss så vi stannade i tre timmar.
 
På eftermiddagen var maken och hämtade upp en barnbilstol. Nu har vi ju egentligen redan sådana så att det räcker, men den här modellen kan man klicka fast på barnvagnens chassi. Skönt att inte behöva ta med sig sittdelen till vagnen alltid utan man kan klara sig på chassit som tar ingen plats alls och så bara fästa på bilstolen istället.
 
Min pappa fyller år i morgon och idag är det bestämt att vi ska fira honom ute i sommarstugan. I vanlig ordning så har jag gjort praliner och andra sötsaker åt honom. Han önskar sig inga saker men är svag för hemgjort godis så sedan några år tillbaka är det det han får till jul och födelsedagar. Vid det här laget så finns det en speciell låda för godiset och den får jag tillbaka "för påfyllning" när den blivit tom.
Jag är lite av en tidsoptimist och igår som alla gånger jag ställer mig med det där projektet så kommer det lite som av en överraskning att det tar sådan tid. Pensla formar med smält choklad, kyla dem, pensla igen, hacka nötter, dekorera etc etc. Jag tycker det är roligt också, annars hade jag förstås inte gjort om det, men efteråt är jag rätt less på allting chokladigt för lång tid framöver.
 
Mintkrokant
 
Igår blev det även nötpanforte, om jag säger att receptet heter Ernst panforte så förstår ni säkert vilken Ernst jag menar. Kraftigt chokladig (en vuxen smak, som de säger i reklamen för något annat godis) och robust med grova nötter. Egentligen mer passande för vinter och jul eftersom det är kanel i men gott är gott året om. Dagen till ära så har jag slagit in bitarna styckvis i cellofan.
 
 
Eftersom ettåringen är så allergisk och säkerligen inte kan äta någonting som serveras på kalaset så har jag bakat lite eget till henne. Treåringen gjorde syltkakor häromdagen och då la jag undan några sådana i en burk och så gjorde jag rulltårta med mockasmörkräm igår.
 
Utan mjölkprodukter eller ägg förstås. Egentligen behöver hon inte en massa kakor och sådant, hon har bara smakat sådant några få gånger och skulle i praktiken lika gärna kunna få en macka med skinka på och vara glad för det. Men eftersom vi nyligen testat med mjölkprodukter och hon fick äta det vi åt då så vet hon nu hur fika kan smaka. Det är ju något visst att få mat som ser ut ungefär som det alla andra får! Jag hoppas att vi lyckas hålla henne ifrån andras assietter och mat den här gången men det är lika bra att packa ner medicinen ifall att.
Den här helgen är det stor marknad med tivoli ett par hundra meter från sommarstugan så vi får nog gå i omgångar med barnen dit och åka karuseller och titta på allt skräp som säljs.
 

Tur man är härdad

Man är beredd på det mesta när man bor i det här huset. Ändå hajar man till när man passerar tvättmaskinen och det ser ut att ligga ett avslitet finger ihop med tvätten...
 

Vi har så skojiga barn! :-/
Inte är de världsmästare på att tömma fickorna innan de lägger sina kläder till tvätt och ibland missar jag att dubbelkolla innan jag fyller maskinen.
Hellre det där än bankdosan, klockor eller sedlar som man också plockar ur tvättmaskinen ibland.

Spännande tider

Se senaste dagarna har varit fyllda av spännande saker. I den här familjen blir livet aldrig tråkigt!
 
Vi har fått diagnos och läkarutlåtande på ena sonen efter år av utredning. Precis som vi trodde handlar det om Aspergers syndrom - en diagnos som kommer att försvinna inom en snar framtid då de vill klumpa ihop alla varianter inom autismspektrat till olika grader av autism. Han är en sk högfunktionell autist, dvs med en intelligensnivå som är få förunnat men kanske inte så streetsmart alla gånger. Inga nyheter för oss och diagnosen förändrar egentligen ingenting - han har alltid varit, är och kommer alltid att vara vår älskade kille med alla sina styrkor och svagheter inräknade. Ändå blir det så definitivt när man får det på papper! Hopplöshet och hopp på samma gång.
Jag kommer inte att skriva så mycket mer om det här, men har ni några frågor så svarar jag mer än gärna. Vi är inte ensamma i vår situation och jag är säker på att det finns andra därute som känner igen sig.
 
Igår blev jag intervjuad av en skribent som vill lyfta fram frågan om en del förändrigar som händer i vår by just nu. Eftersom det till en del handlar om barnaktiviteter så blev jag självklart ett lysande exempel - hemmamamma med fler barn än normen, smaskigare kan det knappast bli. Jag förstod att det lutade ditåt så jag hade mina betänkligheter för jag är inte helt bekväm med att vara med på bild eller bli citerad till allmän åskådan och samtidigt så vill jag ställa upp för något som betyder så mycket för mig och dem jag bryr mig om.
 
Äldste sonen har varit iväg på djurparksläger! Han älskar djur och sitter som klistrad framför program som Wild Kids, så ett läger där man får sköta om djur, bada, göra uppdrag och tävlingar ihop med andra jämnåriga var ju som gjort för honom. Dyrt som guld alltihopa men med facit i hand så var det värt vartenda öre.
 
Det var en mycket trött (sömn är väl överskattat) men lycklig kille som jag hämtade upp igår eftermiddag! Det första han sa var att han vill åka på samma läger nästa år igen. Vi får väl börja spara nu då :-) Jag har sett bilderna och jag kommer att göra vad jag kan för att han ska få komma iväg nästa sommar också om han fortfarande vill det då.
Med det sagt så kan jag berätta att han hade ett plåster i ansiktet när jag hämtade upp honom och lite rivmärken. Han hade blivit biten av en lemur när de skulle mata dem men blivit omplåstrad på plats så det var inte mer med det. Trodde vi.
 
Igår kväll så tyckte jag att det kunde vara läge att ta av plåstret och lufta såret över natten åtminstone. Vi tog av plåstret och då hade han minsann ett litet men djupt jack där mellan ögat och hårfästet. Det glipade så jag gjorde rent det och drog ihop det med sårstrippar som vi hade över sedan lillebror fick ett hack i bakhuvudet i höstas. I morse ringde jag försäkringsbolaget i fall att det skulle bli ett ärr och de ville förstås kunna registrera ett läkarbesök. Vi fick tid på vårdcentralen och på vägen dit såg jag att kompressen jag hade satt dit igår var gul. Nu var det inte så enkelt som jag trodde heller utan vårdpersonalen hade kommit på fötter och fått uppdatera sig lite om vård av bett från exotiska djur. En lemurspecialist var kontaktad och det stod klart att antibiotika behövde sättas in direkt. Eftersom vi inte hade sökt läkarvård inom 8 timmar efter bettet så kunde de inte tejpa/sy ihop det pga av att man då stänger in bakterierna utan i stället skulle såret öppnas och sedan självläka. Det läker kanske inte snyggt men av risken för allvarlig infektion så får det estetiska komma längre ner på priolistan, tyvärr. Hoppla! Så nu vet ni det till nästa gång ni blir bitna av något zoologiskt djur!
Sonen filosoferade lite över att det åtminstone är coolare med ett ärr från ett lemurbett än om han bara hade ramlat av sparkcykeln hemma på uppfarten. Kanske tjejer gillar sådana ärr? Hoppas kan han ju för det är nog bara att gilla läget nu. Försäkringsbolaget har varit fantastiskt hjälpsamma i allt det här och jag slår gärna ett slag för Länsförsäkringar i detta fall. Ersättningen för antibiotikan vi hämtade ut på apoteket efter besöket på vårdcentralen finns redan insatta på mitt konto.
I all denna galenskap så har det varit svårt att hålla sig allvarlig stundvis, det har blivit ganska märkliga samtal med alla vi haft kontakt med under dagen. Till och med sonen som har haft lite ont har haft nära till skratt när han om och om igen har fått dra historien om hur han blev attackerad av en ringsvanslemur.
 

Över stock och sten

Vi gav oss iväg på ett större geocaching-äventyr idag, i jakt på de sju dvärgarnas skatter :-)
Lite varierande terräng minst sagt och med allt högt gräs så förstår jag varför det var fästingvarning på den här rundan. (Det kändes som att det kröp överallt på mig så jag och killarna har noga kollat över oss hemma efteråt.) Vad jag inte förstår däremot är varför vi inte hade gummistövlar på oss, det är annat ett måste om man ska ut i skogen och inte tänker hålla sig på stigarna. Innan vi åkte iväg så hade jag en del att säga om barnens val att gå i gympaskor resp. foppatofflor - själv valde jag.... Ecco ballerinaskor?!
En dryg kilometer in i skogen så trampade jag igenom en hög med löv och kände direkt att det där nog var ett dike. Ena foten sögs fast i leran och när jag fick upp den igen var min vita ballerinasko lite mindre vit än innan. Det kan till och med vara så att mina älsklingsskor dog där och då.
 
 

Vi hade fasligt roligt och några timmar senare var vi tillbaka vid bilen, trötta men nöjda med dagens bravader.
 

Buzzador: Vanish

Då var det dags igen, den här gången är det fläckborttagningsmedel som ska testas.
 
 (Vad mer kan man begära i en barnfamilj - glass och fläckborttagningsmedel på en och samma vecka!)
 
Finfina varuprover att dela ut fick vi också och barnen drog genast iväg till alla kompisar i kvarteret och lämnade över "presentpåsen" till deras föräldrar. Vid det här laget så har alla koll på att jag är Buzzadortestare och de vet exakt vad som förväntas av dem. Bara för sakens skull så har jag bett att om det finns möjlighet så ska påsen lämnas till papporna - man behöver ju inte automatiskt förutsätta att det bara är mammor som tvättar ;-)
 
Det blir lätt att prova produkterna, det saknas ju inte direkt klädesplagg med fläckar från frukt, gräs och babymat i det här hushållet.
 

Jag har registrerat mig som buzzador på www.buzzador.com och föreslår att du också gör det! Som buzzador får du utan kostnad testa nya produkter och tjänster. (En del erbjudanden är saker som du kan få prova/köpa till reducerat pris men vill du bara ta del av det som är helt gratis kan man göra ett sådant val under sina profilsidor). Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna. När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du besked om det via mail.

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Vickit): Jag vill registrera mig för gratiserbjudanen

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken: Vad är en Buzzador?

 

Om mina barns namn

Fick en fråga genom en kommentar om det är så att jag aldrig nämner mina barn vid namn för att jag skäms för namnen. Tanken har aldrig ens föresvävat mig att det skulle kunna tolkas på det viset, men eftersom frågan kom upp så vill jag vara tydlig med att säga: Nej, jag skäms INTE för deras namn. Jag är mycket stolt över namnen vi har valt till dem!
Anledningen till att jag aldrig använder deras namn är en fråga om integritet. Jag lägger ut så mycket om deras/våra liv ändå men lite privat vill jag ändå att det ska vara. Av samma anledning så nämner jag heller aldrig namnet på byn där vi bor, barnens skola, namn på vänner, släktingar och bekanta (som jag för övrigt så gott som alltid utesluter helt i mina inlägg även om vi träffas) eller preciserar alla ställen vi åker till.
Barnen har väldigt ovanliga namn allihop, en del av dem är ensamma i regionen om sitt förnamn och i kombinationen med ett skyddat efternamn så är de till och med världsunika. Sedan några år tillbaka finns barnen dock med på bild (ju äldre de blir ju mer sällan förekommer de och då aldrig utan deras medgivande) och jag är inte mer petnoga än att jag har svarat på frågor om barnens namn och våra namnval någonstans här och där genom åren. Det är ju jättespännande med namn!
Vill man väldigt gärna stalka oss på något sätt så går det naturligtvis att hitta oss ändå utan att vara mästerdetektiv men jag känner inte att jag behöver göra det för uppenbart.
 
När jag ändå är igång så kan jag meddela att jag utelämnar en hel del av vårt familjeliv. En del tankar vill man behålla för sig själv även om jag tycker att det är lite av terapi att skriva om stort och smått i livet. I min blogg väljer jag vad jag ska skriva om.  Ha gärna det i åtanke om ni tycker jag verkar ha det alltför lugnt och trist, haha.
 
Jag glömmer ibland att det faktiskt finns folk som läser min blogg så om det är något ni undrar över så fråga gärna! Jag blir så glad för alla tecken på att det finns liv där ute :-)

Föräldrakort

Ett måste för dagens lattemammor och -pappor ;-)
Föräldrakort
Jag tyckte det var en rätt kul grej och inte helt dumt när barnen knyter nya vänskapsband och man vill att föräldrarna ska kunna nå en närhelst det behövs. Vi har skafferidörren full med post it-lappar där man knappt vet vilket nummer som går till vems föräldrar, plastpappor, mormödrar etc och har skickat med liknande själva när barnen har stuckit iväg till sina kompisar. Man ringer första och kanske andra gången och sedan fixar de sina lekstunder själva och vad föräldrarna heter glömmer jag snabbt bort. Jag och namn! Jag är bra på barns namn men de vuxna som hör ihop med dem har jag svårt att få rätt :-/
 
 
Ni får tänka er det mesta av texten: Föräldrarnas namn, barnens namn, hemnummer och mobilnummer.
Jag beställde våra föräldrakort på Vistaprint 
Ett litet tips om man blir avskräckt av frakten hos Vistaprint; jag beställer alltid med längsta (dvs billigaste) fraktalternativet och har hittills alltid fått paketet på mindre än en vecka ändå...
 
 

På äventyr och bio

Idag tog jag med mig tre mellanbarn på att cykla byn runt på geocaching*
Barnen var jättetaggade och tog uppgiften på största allvar genom att smyga och undvika att bli upptäckta av mugglare (mugglare för mig har att göra med Harry Potter-filmerna men verkar användas i betydelsen oinvigda av skattletare också). Vet inte om det är så diskret att trippa på tårna och viska "smyg, smyg" när man är i närheten av andra men för en treåring är det väl det som gäller.
En av skatterna var väl dold och när vi strukit omkring ett par träd ett bra tag i Folkets Park så kom en kvinna och undrade om vi sökte efter något. Jag som precis hade skrivit på loggen och lagt tillbaka gömman svarade lite undvikande att vi hade funnit det vi sökte.
"Åh, ni letar efter en sån där...?"
"Ja."
"Ja jag har ju träffat på några tidigare som också letade efter samma sak."
Vi tittade menande på varandra och sedan gick jag och barnen tillbaka till våra cyklar. Ungarna var bekymrade över att vi hade blivit påkomna men jag lugnade dem med att jag inte trodde damen tänkte ta gömman och förstöra den :-)
Det blev en fin eftermiddag och barnen tyckte det var enormt spännande. Tala om gratisnöje som räcker hela sommarlovet!
 
Fikapaus i skattletandet
Nästa gång ska jag ta de äldsta barnen och leta gömmor med döskallemärkning.
 
* Vad är geocaching?
Geocaching är en sysselsättning som passar för alla som äger en bärbar GPS-enhet. Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt. Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna som viktigaste innehåll. Så nogranna koordinaterna som möjligt till gömman publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar, på en webbplats på Internet. Intresserade kan sedan leta upp gömman, geocachen, och anteckna sig i loggboken.
Geocaching är ett sammansatt amerikanskt ord som består av GEO från det grekiska geo som betyder jord, mark och CACHING från det engelska ordet cache som betyder gömställe. Uttrycket används också inom datavärlden för att beskriva att datorn tillfälligt gömmer undan något. En svensk direkt-översättning av geocaching är svår, men ett uttryck som beskriver företeelsen kan vara "Skattjakt-med-GPS".
 
 
Ikväll har jag varit på första biobesöket för i år, det första på mycket mycket länge faktiskt. Åtminstone om man inte räknar animerade barnfilmer.
Jag och äldsten såg After Earth med Will Smith & son i huvudrollerna.
 
 
När jag bokade biljetterna så tänkte jag på att förr så tog vi alltid platser längst ut på kanten eftersom sonen har så lätt för att bli illamående. Han har haft en omogen/defekt magmun och när han var yngre så kräktes han varje gång pulsen steg (när han blev glad, ledsen, sprang, åt söt eller fet mat etc). Men de senaste åren så har det där blivit så mycket bättre så vi tog mittenplatser där man ser bra. Vad jag inte tänkte på var att vi sällan (snudd på aldrig) har varit på bio och sett annat än barnfilmer de senaste åren. Vi ser enormt mycket film men oftast när de kommit ut som hyrfilmer då vi kan se alla tillsammans hemma istället för att lägga en hundralapp per biobiljett. Nu var det här en film som helt igenom gick ut på att vara dramatisk och skrämmande. Lägg också till ljudnivån som är på biograferna numera. Tala om förhöjd puls! När tonåriga pojken i filmen började sätta sprutor direkt i sitt eget hjärta så såg jag min son skruva lite på sig i stolen. I nästa stund börja han väsa någonting om att han nog behövde kräkas. Typ NU. Vi tog oss raskt ut och han joggade in på Herrarnas. En stund senare gläntade jag på dörren och såg hans jacka ligga slängd på golvet. Han var ok, hade inte tuppat av eller så men kvällsmaten var uppe och vände bara. Han ville hemskt gärna se klart filmen så vi smög tillbaka in i salongen och satte oss i en tom hörna.
Resten av filmen såg vi utan problem. En superbra film! Rekommenderas!

RSS 2.0