Adora 1 vecka gammal

Underbara ljuvliga lilla tjej!
 
För precis en vecka sedan befann jag mig på BB, fullständigt euforisk och med en sovande liten plutta intill mig.
Förlossningen var nog så nära perfekt som jag kunde ha önskat och en toppenavslutning på sista graviditeten. Jag fick med mig minnet av att förlossningar inte enbart är vånda och dödsångest.
Sen blev det ju lite som det blev när dottern vägrade äta och sådär, men det går allt bättre både med mat och sömn och på det hela taget så har vi det fint :-)
Vi kan inte få nog av henne och man kan inte annat än förvånas över hur oerhört starka känslorna kan vara för ett så nytt litet liv. Vi känner knappt varandra än och ändå skulle jag göra vad som helst för henne. Hon är redan en så självklar del av familjen och kommer alltid att höra ihop med oss.
 
Lika förundrad är jag över hur kvinnokroppen är skapt för att kunna bära och föda barn.
För 1 vecka sedan resp. idag:
Man kan ju inte påstå att magen är platt, men den går att klämma in i ett par byxor i stl M :-)
Man blir ju förvånad över att man överhuvudtaget kan få ut en bebis på det viset det går till och sen bara återgår allt till det normala igen. Man hör så mycket om klipp och stygn hit och dit och jag är evigt tacksam för att jag aldrig behövt vara med om det.
 
Nu kallar lilla fröken på mig (eller möjligen på maten då).
 
 

Jag tror hon kan det!

Åtminstone har det tänts ett hopp. Det krävs inte alls lika mycket övertalning och trixande med lillpluttans tunga för att hon ska ta flaskan och i takt med att hon äter blir hon allt mer närvarande.
Jag hade lillan i famnen när hon plötsligt vände sig mot mig och började suga på min arm! Hon, tjejen som absolut inte tänkte göra det! Kanske är hon helt enkelt bara av den trögstartade typen :-D
Alltså har vi påbörjat vad de kallar för "hobbyamning" hon och jag. Det fungerar bra, en stund i taget åtminstone. Jag är glad och tacksam för varenda minut jag kan ge henne.
 
Lilla fröken har tydligen börjat hitta en dygnsrytm som hon tycker passar henne. Kl 01 - 05 är det finfint att sitta i mammas knä! Hon behöver inte nödvändigtvis vara vaken, men ligga ner under den tiden är uteslutet.
Jag är inte lika förtjust och efter jag vet inte hur många nätter utan riktig sömn så börjar det kännas lite dimmigt då och då. Nu är vi ju två vuxna i hushållet men någon avlastning eller turtagning är tyvärr inte att tänka på. Ettåringen har nämligen blivit sjuk och genomförkyld med feber så tänker inte hon heller sova på nätterna utan ligger och hostar och vrider sig timme ut och timme in. Maken sover hos henne i vårt sovrum och jag sover med minstingen i vardagsrummet - vi har lika svarta påsar under ögonen när vi möts vid frukosten :-/
Femåringen känner sig också hängig nu och det är bara en tidsfråga innan förkylningarna tar fart igen. Det har varit en tuff första vecka och kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig (med de andra har vi kommit hem tidigt efter förlossningen och de har liksom bara hängt med i familjens vardag från start). Men jag vet ju att det här är en kort period. Det blir lättare med nätterna, alla kommer att bli friska osv.
 
Med tanke på vad klockan är nu så får jag se till att pallra mig i säng snabbt som ögat om jag ska hinna blunda innan lillpluttan tycker det är dags att röra på sig igen.

Så gör prinsessor

Som småbarnsförälder så har man full rätt att prata bebisbajs med alla vare sig de vill höra eller inte :-)
Måste få dela med mig av det här:
 
Femåriga dottern tittade på när jag bytte blöja på minsta lillasystern och vi konstaterade att bajset nu bytt färg från svart till gröngult. Dottern vet varför!
"Prinsessor (och vår bebis är självklart en prinsessbebis) bajsar nog regnbågar! Nu har hon bajsat svart och gröngult...undras om det blir glitterfärg nästa gång?"
 
Jag skulle bli förvånad, men man vet ju aldrig...

Det går åt rätt håll

Efter ett antal lyckade försök med flaskmatning och ett ok från barnläkaren så valde vi att åka hem med dottern och fortsätta hemma. Jag höll på att bli tokig därborta - helt utan sömn i flera nätter, med absolut ingenting att göra medan lillan sov och sov och så oron över logistiken och pusslandet på hemmaplan som inte är helt lätt att få ihop....
Jag höll på att ångra mig ett tag efter hemkomst och trodde vi hade varit dumma och åkte hem för tidigt, för hon vägrade såklart att äta under 8 timmar och knep ihop munnen i ren protest mot våra försök att få i henne lite mat. Men de sista måltiderna nu har gått som en dans och hon har fått i sig precis allt hon borde.
 
På sjukhuset pratade de om att jag har någon romantisk bild av amning och att " alla andra lyckas" och att jag därför bara ser de som direkt kan sätta sig ner och amma var som helst och hur lätt som helst (och enligt amningshjälpen är de i minoritet). Må så vara...men har man fött 7 barn så känns det allt som att man borde klara även den biten åtminstone EN gång :-(
Jag försöker tänka på att vi har fått en underbar liten tjej och hur hon får i sig maten är ganska sekundärt. För det ÄR det ju - egentligen - och att jag hade andra planer är väl skit samma!
Vi har fått ett litet mirakel och bara det är tillräckligt att vara tacksam för. Lilla söta pluttan!
 
Pappas minsta prinsessa
 
Med lite näring i kroppen har hon snabbt blivit piggare och har vakna perioder nu som hon ska.
 
Mer mat till lillan och mer sömn åt mamma så ska vi nog få ordning på livet och vardagen igen.
 
 
 
 
 
 
 

Basic instincts

Det här, unga dam, är den krassa verkligheten om man inte tänker äta.
 
Vi skulle ju in till sjukhuset igår för det vanliga PKU-provet, prata amning etc
Jag berättade att amningen inte riktigt ville fungera, mjölken har inte alls runnit till och lillan verkade inte särskillt intresserad av att ta bröstet. Jag förstod ju redan i lördags natt att hon behövde få i sig något efter några dygn utan mat så jag hade försökt med ersättning på flaska men det fungerade inte heller. Jag fick provamma henne på mottagningen och ganska snabbt såg sköterskan vad problemet var. Hon saknar bla den där sugreflexen som bebisar förväntas ha och hon vägrade svälja överhuvudtaget. Söker man inte heller mat blir man rätt snabbt utmattad och så går det ännu sämre... En barnläkare kom ilande och konstaterade att hon inte bara var utmattad (hon har knappt varit vaken sedan födseln) utan hon greppar inte fingrar eller sånt där längre heller. Massor med prover har tagits men det verkar som att det helt enkelt är så att vår bebis inte klarar av det där med att äta självmant och som de sa så är det tur att vi bor i ett land där man kan ordna det på annat sätt.
Vi blev inlagda på sjukhuset och en sond sattes in. Sent igår kväll orkade hon öppna ögonen och hon tittade rakt på mig för första gången! <3
Vi har haft "tungträning" med henne, jag har pumpat bröstmjölk och vi har väckt henne och försökt mata henne med ett par timmars mellanrum dygnet om. Vid det här laget har vi kommit så långt att hon hjälpligt klarar att äta från flaska men bröstet tvärvägrar hon.
Inte heller bryr hon sig om att hon (som sina syskon) fullständigt tagit knäcken på sin mammas självförtroende. Jag har möjligheten att träna, träna och träna henne att ta bröstet men som läkaren sa idag så är det inte säkert att hon någonsin lär sig och om jag känner att det är ett absolut måste för min del så kommer det att krävas oändligt med tid och tålamod från bådas sida. Var hittar jag den tiden hemma? När kan jag sitta med henne i famnen 24/7 utan att behövas för någon annan?.
Jag hade så stora ambitioner att få det här att fungera och så är hon inte alls med på noterna. I morse satt jag på samtal om det här och tårarna bara flödade. Vi får se hur vi går vidare. Tills vidare har jag sänkt ribban till att hon ska kunna få i sig mat.
 

Godnatt

 
Dags att krypa ner och gosa med en liten tjej.

Dag 2

Vardagen har inte riktigt hunnit ikapp oss än hushållssysslorna till trots. Nykomlingen spenderar väldigt mycket tid i min famn och det är svårt att lägga henne ifrån sig när det är så fint att vara nära.
 
 
Matningen går väl sådär kan man säga, till stor frustration för oss båda. Stor skillnad mot sist då jag hade mat i överflöd och tyckte det gick alldeles strålande för oss (ända tills de hotade med att lägga in mitt barn med dropp). Kontroll och provtagning på sjukhuset i morgon - jag är ju den eviga amningsoptimisten men vi får se vad de säger. Men jag vill, jag vill, jag vill!
 
Barnen efterlyste tårta för att fira lillans födelse och hemkomst och idag var väl en bra dag för det. Det är väl bara att vänja sig för i fortsättningen så kommer vi alltid att få trycka in tre födelsedagar på två veckors tid så här års. Nioåringen skulle iväg och åka skridskor ihop med en kompis men ville gärna vara hemma när tårtan skulle ätas. Jag hörde honom på telefon:
"Vi ska äta tårta vid tre, så kan vi åka före eller efter det?.... Jo, vi äter tårta varje gång vi får hem en ny bebis!"
Sånt man gör ofta är det bra att ha rutiner för, eller hur ;-)
 
Nioåringen dekorerade tårtan, men sedan valde han ändå att dra iväg på skridskoåkningen när vi andra skulle fika.
Mina föräldrar dök upp med en fin mor-och-barn-bukett:
 
Äldsten vill gärna gosa med nya syskonet. Han är i en sån där ålder då han gärna vill vara stor och cool men är så gullig och fin med de små ändå och nu kommer han hela tiden och frågar om lilla A kan få sova i hans famn i stället för i sin säng de gånger inte mamma eller pappa har henne i famnen. Klart de ska få mysa!
 
 
Har jag sagt att jag bara gick upp 15 kg den här graviditeten?? Räknar man från inskrivningen hos barnmorskan så är det bara 13 kg, men jag gick ju upp 2 kg innan det bara av att titta på det positiva graviditetstestet :-) 
Lite skillnad mot de 24 kg som jag la på mig förra omgången (och den innan dess också)! Att det blev så mycket mindre nu kan jag nog "tacka" maken för - hanns cancerdiagnos och allt som följde med tog ganska hårt på oss båda. Jag kommer i mina vanliga kläder (i större storlekar förstås) redan nu och längtar tills kroppen är så läkt att jag kan ta tag i de kilon som inte försvann med förlossningen.
 
Nu är det en liten goding som ropar på mig, jag tyckte allt jag hörde några små pip från spjälsängen <3
Mamma kommer!
 

ADORA Midna Viktoria

Vårt 7:e barn, tredje dottern.
Född 24 jan kl 18.54, Vikt 3380gr Längd 49 cm
 
Hon kom med en väldig fart, 9 dgr före beräknat datum om man får tro UL.
 
Förlossningsberättelse (långa versionen):
Jag hade ont i ryggen hela förmiddagen och kände mig bara rastlös. Ryggen blev sämre av att ligga ner och sitta hjälpte inte heller så jag försökte hålla mig sysselsatt. Bäddade rent i sängarna, målade naglarna och gick runt och plockade med tvätt och leksaker på vift.
Maken körde och handlade när de stora barnen kommit hem från skolan och jag sa nej till att ha barnens kompisar här eftersom ryggen krånglade och jag kände mig allmänt trött och gnällig. Framemot tretiden funderade jag på om jag inte hade lite sammandragningar också men det har jag ju så ofta numera. Efter mellanmålet ringde jag mina föräldrar för att kolla så de inte skulle iväg någonstans bara utifall att... Egentligen var det tänkt att de skulle vara borta hela kvällen på någon middag och föreläsningar, men min mamma hade ringt redan på morgonen för att säga att de hade ställt in (man vet ju aldrig om du tänker föda tyckte hon då och jag sa att det knappast var något risk).
Vid 17 bestämde jag mig för att det nog kunde vara värkar och inte bara övning. Jag letade på en app till mobilen där man kunde klocka värkar (sök på klocka värkar och så en liten bebisikon) och så roade jag mig med det ett tag. Enligt appen så var det i snitt 2½ minut emellan, men värkarna var inte värre än att jag ibland var osäker på om det skulle föreställa en värk eller inte och så missade jag klockningarna. Fick skäll av min mor som då kommit hem till oss eftersom jag har haft en del väldigt snabba förlossningar tidigare och enligt henne hade jag inte hemma att göra med mindre än 3 min emellan. Ringde förlossningen och de tyckte jag kunde komma in.
När jag och maken gick från parkeringshuset så tyckte han inte det såg ut som om jag skulle föda barn. "Kan du inte vagga lite mer när du går eller se lite lidande ut, annars skickar de bara hem oss." Vi bestämde att om de tyckte vi kom för tidigt så skulle vi ta en fika i cafeterian och hoppas på det bästa.
Kom in på förlossningsavdelningen där de konstaterade att jag bara var öppen 3 cm och att det där kunde ta tid, men de skulle köra en kurva. Jag kände mig rätt modfälld när de kopplade in maskinen och jag fortfarande var osäker på vad som var en värk och vad som bara var en sammandragning. Klockan var då ca 18.
Sen gick det som på räls! En kvart senare fick jag EN rejäl värk och då gick vattnet. Beredd på den där vansinniga smärtan som komma skulle så bad jag att få bli lämnad ifred. Jag vill gärna ta mig igenom det i tystnad, inte ens maken är med. Höll lite koll på maskinen som mätte värkarna och konstaterade att det inte blev några höga siffror där.
Ca 18.45 kom barnmorskan in för kontroll och sa att om jag ville kunde jag krysta vid nästa värk. Va?!!
Nästa värk...hmmm..vad ska jag räkna som en värk? Hon sa till mig när jag skulle ta i och jag tog i för kung och fosterland. "Ok, en eller max två krystningar till sen har du din bebis." Jag tänkte att jag hoppades att hon hade rätt för det gör ONT i det skedet. När jag fick klartecken krystade jag igen och plopp så var bebisen ute! Då var klockan 18.54 och det hela var över!
 
Maken kom in och strålade som en sol. Bebis blev kollad och fick högsta betyg på allt och så la vi henne till bröstet och jag och maken blev lämnade ensamma för lite mys. Plötsligt började mina ben att skaka. Kramp, tänkte jag först. Men snart skadade jag i hela kroppen, det var så sängen nästan hoppade. Maken sprang efter hjälp och jag fattade absolut ingenting. Dottern lämnades snabbt över till maken och jag hade folk hängandes över mig som höll fast mig mot sängen och så fick jag värmedynor och filtar på mig. Kroppen hade gått in i chock! Jag frågade om det var musklerna som slog bakut eller hjärnan som spökade. Det är hjärnan som gör det blev svaret, kroppen hann inte med när det gick så snabbt. Helt galet!! Jag kunde inte få stopp på det utan tänderna skallrade och armar och ben skakade kraftigt och det kändes som om jag höll på att frysa ihjäl. Blev så arg på mig själv som inte kunde kontrollera ryckningarna - jag såg min nyfödda dotter ligga hos maken och där låg jag och skakade som en dåre!
Det lugnade sig så småningom även det kändes som en evighet. Sedan fick vi in fikabrickan med kaffe och mackor, gosade med vår nykomling och kunde njuta både av att det gick så "snabbt och lätt" som det gjorde och av det underbara lilla liv som nu fick ligga hos sin mamma igen.
 
 
Efter en dusch och egna kläder kände jag mig som folk igen och vi fick förflytta oss till en sprillans ny avdelning. Jag hade från början tänkt åka hem på kvällen, men var lite rädd att jag plötsligt skulle få tillbaka de där otäcka skakningarna. Maken åkte hem för att avlösa mormor och morfar hemma och jag fick en natt i eget dubbelrum med tv. Lilltjejen sov hela kvällen och natten men själv var jag uppskruvad till tusen i rent lyckorus och kunde inte komma till ro förrän efter 02.
 
Jag kan inte se mig mätt på denna ljuvliga lilla varelse
 
Vi var uppe med tuppen igen, maken kom till frukost och läkarkontrollerna gick som en dans. Amningen verkar fungera (det har varit lite oenighet om huruvida det funkar att amma med Levaxinet - det tar ändå ett par veckor innan man vet om dosen jag tar idag är för hög för mig när bebis inte ligger i magen - men jag har fått klartecken att prova och jag vill ju gärna att det ska fungera). Sjunde gången gillt!....
Strax före lunch åkte vi hem och möttes av en liten välkomstkommitté.
 
De stora barnen droppade in en efter en efter skolan. Alla syskonen är överförtjusta och har turats om att hålla och beundra minsta lillasystern.
 
 
Det känns helt fantastiskt att få ha henne hos oss. Äntligen!
Vår familj är helt komplett. Helt perfekt. <3
 
 
 

Hon är här!!!

Vi fick en liten underbar dotter idag!!! Sitter här med ett litet sovande underverk och är fullkomligt skyhög på adrenalin fortfarande. Ofattbart! Är så lycklig!

Rastlös

Känner mig lite rastlös och önskar att det fanns något intressantare att göra än att byta sängkläder och måla naglarna :-(
Ryggen värker men det blir bara värre när jag ligger eller sitter ner så då kan det kvitta.

Lilleman

Goaste lillemannnen i mormors trädgård

Boktips: Ögonblick som förändrar livet

Det här är alltså boken som vi avhandlar i bokcirkeln jag är med i.
 
Annika Östberg - Ögonblick som förändrar världen
"Det här är en bok om val. Om ögonblickval i livet som inte verkar livsavgörande  men som är det. Varje val, varje handling, stora som små, bär med sig konsekvenser. Som liknelsen med en fjärils vingslag. De val jag gjort i mitt liv har skapat svallvågor som för evigt berör mitt livs hav. Att stå öga mot öga med detta faktum är både en djupgående och skrämmande upplevelse.  (Ur förordet)

I en mycket stark skildring berättar Annika Östberg med egna ord om sitt dramatiska liv, ett liv som börjar i det trygga Sverige, med mor- och farföräldrar och kompisar, men som förändras drastiskt då hon flyttar till USA med sin mamma. Annika Östberg dras in i en allt våldsammare spiral av droger och kriminalitet och hon hamnar till slut i ett amerikanskt fängelse där hon tillbringar 28 år av sitt liv. 
Boken skildrar fängelselivets mycket hårda villkor men berättar också om ljusglimtar mitt i allt det mörka; ögonblick av skönhet, kärlek, värme  och hopp. När Annika Östberg nästan övergivit hoppet om att få se sitt hemland igen händer det ofattbara. Hon får komma hem och år 2009 sätter hon åter sin fot på svensk mark.  Sedan maj 2011 är Annika Östberg officiellt fri från Kriminalvården. Hennes nya liv med fria val - börjar nu."
- Adlibris.se

De flesta har väl hört talas om Annika Östberg och kampen att "få hem henne" efter alla år i ett amerikanskt fängelse. I media har hon beskrivits som någon som en gång i tiden råkade göra fel val av män, som stod som åskådare till brott och sedan dömdes orimligt hårt. Periodvis har hon hyllats för sin stora livsvilja och sin inre styrka.
 
Jag har läst ut boken och därmed fått hennes alldeles egen beskrivning om vad som egentligen hände, från allra första början tills att hon blev fri.
Jag har svårt att se någon ursäkt för hennes inblandning i brotten och jag tycker inte det räcker med att förklara allt med att hon råkade befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt. Hon gjorde en låååång rad felaktiga val (en del så idiotiska att man knappt kan tro att det är sant) och hon hade alla chanser att välja om och välja rätt. Hon är inte den enda tonåringen som tvingats flytta då ena föräldern gifter om sig, hon var inte ensam om att känna sig utanför i skolan och varken den första eller sista kvinna som blir sviken av en pojkvän eller man och blev ensamstående mamma. Jag tycker inte det ursäktar ett liv med droger, prostitution och brott. Hon stod inte bara vid sidan av när flera personer mördades, hon försökte inte hjälpa någon av dem. Inte heller skötte hon sig under sina år i fängelse (något hon tidigare hävdat men nu tagit tillbaka) utan fortsatte göra samma val gång på gång.
 
Det ÄR en intressant skildring av ett livsöde och jag tycker absolut att den är läsvärd! Man får en bra inblick i det amerikanska rättsystemet och hur livet i ett kvinnofängelse kunde och kan vara. Men får det mig att hylla Annika Östbergs "mod" och tillskrivna styrka och godhet? Nja.

Pedikyr

Det känns väl som ett extremt viktigt inslag så här inför förlossningen?!
Nymålade tånaglar i vackert rött med lite glitter i, nu känner jag mig än mer redo för vad som komma skall.
 
När man ligger där med smärtor som gör att man önskar att man vore död så har man åtminstone snygga fötter ;-)
 

Då stryker jag lite till

Med vagnen hemkommen och redo så kan jag helt stryka den posten från listan över saker att hinna med innan bebis.
 
* åka till äventyrsbadet med barnen
* för maken att hinna med de stora undersökningarna så vi får lite mer svar
* färga håret
* klippa alla barnen 1-2 barn kvar till klippning
* tillverka en sänggavel till ena spjälsängen
* måla magen
* påbörja ny termin på bokcirkeln
* packa förlossningsväskan
* skaffa en vagn
* köpa extra bilbarnstol
* köpa spjälsäng
* låna ett gäng böcker på bibblan
* kolla upp om jag får lov att amma
* lämna blodprov för hormonvärden
* laga tvättmaskinen
 
Det artar sig!
Vi har äntligen fått ok på att maken slipper cellgifter, tillsvidare. Det blir många och täta kontroller på sjukhuset men under tiden kan vi ha ett normalt vardagsliv. En månad i taget :-)
Bokcirkeln startar i morgon och jag har fått boken och läst de kapitel som var sagt inför första träffen. Återkommer med titel, det är ett ganska intressant val. Jag räknar inte med förlossning före i morgon kväll så jag ser fram emot att träffa gänget igen, fika och snacka som alltid.
Blodprover lämnar jag nästa vecka, jag måste ju spara något liksom.

Vagnen är här

Vagnen kom med Bussgods idag och sen ville jag förstås pyssla lite med den :-)
 
 
Lilleman fick mittenplatsen eftersom han är tyngst, jag tror det blir bäst så. Svart åkpåse och svarta sängkläder till liggdelen beroende på väderlek.
Den går in i bilen och det var en trevlig överraskning! Däremot får jag inte ut den genom grinden till garageuppfarten och det är ju något som måste lösas. Vi har en idé om att göra en dubbelgrind och tydligen var min pappa lite sugen på ett projekt att jobba med så det ska nog ordna sig. Men, som min mamma påpekade när hon kom förbi för nån timme sedan - hur får man ut den genom ytterdörren?!
Hahaha, det hade jag faktiskt inte tänkt på. Man får väl fälla ihop den och lyfta ut den på tvären :-/
 
Nöjd är jag i alla fall. Maken kunde sträcka sig till att säga att den är rätt fin även om han påstår att ingen någonsin kommer att få se honom köra runt den. Ok, den är kanske inte så diskret om man nu tycker att det känns jobbigt att folk kan lägga märke till att man har fler barn än 2. Men den dagen maken är tillbaka på jobb så har jag fått betydligt större frihet när jag kan ta mig till affären, kyrkis etc på ett hyfsat lätt sätt. Fullastad med tre barn och skötväska kommer den så småningom att ligga på 45-50 kg men den svänger fortfarande på en femöring. Om jag kan komma igång med mina långpromenader precis som efter förra förlossningen så vore det väl ändå konstigt om man inte skulle kunna gå ner de där extra gravidkilona rätt fort.

Lillskruttan fyller 1 år!

Tänk vad tiden går!
För ett år sedan, 20 januari, så hade jag varit hos barnmorskan på förmiddagen och gnällt över att igångsättningen två dagar tidigare hade blivit inställd och det här barnet skulle säkert aldrig komma ut... På vägen hem skulle jag bara stanna till vid köpcentrat för att kolla på en present till äldstens födelsedag, men det var glashalt på parkeringen och jag halkade såklart. Någonstans mitt i luften tänkte jag att om inte det där fick vattnet att gå så skulle det aldrig hända. Jag återfick balansen och landade på fötterna och när jag stod upprätt igen kändes det som att det knäppte till i magen och så gick vattnet! Vi åkte in några timmar senare och efter ytterligare några timmar så var hon född.
 
En liten spinkis var hon länge, lillskruttan.
 
 
Hon är knappt lik sig och det var länge sedan hon var spinkig :-)
 
Lilla goa trollungen!
 
Vi brukar just inte fira de första födelsedagarna så väldigt mycket och hade inga större planer för denna dagen heller. De som var vakna sjöng för henne vid frukosten och så fick hon några paket; plasttallrikar och pipmugg från Ikea och en badcape :-)
Kanske inte så jätteroliga saker, men här finns redan ALLT i leksaksväg efter syskonen och eftersom hon inte bryr sig om vilket än så fick hon det hon behövde helt enkelt.
Jag hade inte tänkt mig något kalas och på förmiddagen körde vi vanliga storstädningen, men syskonen tyckte absolut att vi skulle äta tårta dagen till ära. Skruttan själv har aldrig ätit tårta eller kakor och är dessutom allergisk mot både mjölk och ägg men jag lovade att vi kunde slänga ihop något till oss andra av färdiga tårtbottnar från affären. Jag hade inte mer än hunnit lovat skaffa det som behövdes så ringde min mamma och undrade om hon fick komma på tårtkalas idag. Jo, tårta skulle vi ju ändå fixa... Det visade sig att hon redan hade bakat både kanelbullar, småkakor och tårtbottnar med vaniljkräm - allt gjort så att födelsedagsbarnet kunde äta det också!
Ska man ändå ha både tårta och gäster så får man väl göra det ordentligt, så när gästerna kom så var det dukat för prinsesskalas.
 
 
Alltså har ettåringen ätit födelsedagstårta och bullar idag, för första gången någonsin.
 
Trötta prinsessan
Klänningen är lite tajt numera så det får vara sista gången den används. Det är en stl 6 mån och hon hade den även på syskonens skolavslutning före sommarlovet :-)
 
Eftersom ingen lillasyster ankom idag så får hon fortsätta ha sin födelsedag för sig själv. Det var ju skönt det! Det blir tätt nog ändå mellan kalasen här - äldsten fyller om två veckor och vi räknar med att hinna med ett barn emellan också. Lillskruttan är född i v.39, jag är i v.39 nu och väntar åter på igångsättning.
(Barn nr 5 gick över tiden och till slut lossnade moderkakan. Det finns en ökad risk för att det händer igen och därav är det alltid tal om igångsättning före bf numera. Vi vill inte riskera livet på vare sig bebis eller mamma fler gånger...)
 
Nu ska ettåringen gå och lägga sig.
 
 

Dagen blev bättre

Inte mycket, men ändå...
Hela bäckenet känns fel, antar att där sitter en bebis som i ett skruvstäd.
När rörligheten kom tillbaka åtminstone i resten av kroppen efter lunch så blev jag i stället rastlös. Jag har gått här hemma och plockat leksaker, bäddat lekhagen i vardagsrummet för en liten bebis som ska kunna vila där dagtid (och vips så var lilla Z utan sin lekplats - å andra sidan så är resten av världen hennes lekplats numera). Syskonvagnen har blivit strippad på alla extraprylar eftersom trillingvagnen väntas hem i veckan och då kommer dubbelvagnen att läggas undan för framtida behov.
 
I morgon fyller vår minsting 1 år!!! Som det känns nu så kommer hon att hinna att fylla år och dessutom få ha sin födelsedag i fred från lillasyster. Å andra sidan så vore det ju helt enligt lagen om alltings jävelskap om bebis faktiskt anländer i morgon: Maken är genomförkyld, vi ska fira en ettårsdag och innan söndagens veckostädning så är ju huset i sitt absolut sunkigaste skick. Kommer hon inte en sådan dag så väntar hon väl tills äldsten fyller tonåring 2/2 :-/

Blä

Vaknade med smärtor från revbenen och ner till knäna, varje rörelse gjorde så ont att jag mådde illa. Förmodar att foglossningen tar igen för förlorad tid :-(
Maken ligger sjuk med feber och halsont så efter några smärtstillande är det ändå jag som är piggast. Nu sitter jag på dotterns tennisträning och längtar hem till soffan.

Underbara tvättmaskin!

Igår kom reservdelarna till tvättmaskinen och maken satte raskt ihop alltihopa igen. Det var verkligen kolet som var felet!
                                                          
Vi slapp köpa en helt ny maskin igen. Två hundra spänn vart fjärde år känns bra mycket humanare :-)
Jag körde ett par maskiner igår kväll och i morse kunde jag köra på vanliga morgonrutinen att först plocka i och dra igång en maskin disk och sedan en maskin tvätt innan frukosten plockades fram. Nu blir det ordning igen! Så länge tvättmaskinen var utdragen och isärplockad så var det ju totalt kaos i hela tvättstugan och idag kan jag ju roa mig med att styra upp i den röran. Huvudsaken är att man håller sig sysselsatt...

Det börjar kännas verkligt!

En kompis fick barn i natt (fjärde barnet, fjärde pojken), jag såg att de var på väg in till förlossningen igår kväll så jag kunde knappt somna sen.
Hon skulle egentligen ha ca 4 veckor före mig, men gick rätt ordentligt över tiden och jag hoppas ju fortfarande på att de håller sitt löfte med igångsättning före mitt bf. Nu när hon har fått sin bebis så känns det som att det kan vara min tur då.
Tänk att vi också en dag ska bege oss till sjukhuset, gå igenom en förlossning och sedan få mysa med bebis! Det kommer faktiskt att hända! Själva förlossningen hade jag kunnat tänka mig att vara utan, men resten... :-)

Sänggavel

I vårt sovrum så står de två spjälsängarna så tätt att jag var lite rädd att lillskruttan kanske ska peta lite väl mycket på lillasyster när de ligger i sina sängar sedan. Häromkvällen så hade jag lagt en halvfull toapappersrulle i sängen som inte används ännu och när skruttan vaknade nästa morgon så lyckades hon få tag på den där och rulla ut allt papper i sin säng. Jättekul tyckte hon! 
Lösningen fick bli en heltäckande sänggavel gjord av dubbel kraftig kartong och en stuvbit lila tyg. Jag sydde tyget som ett fodral som stängs igen med kardborre så att det lätt går att ta av och tvätta vid behov.
 
Sydda knapphål i övre hörnen så att den går att knyta fast i spjälsängen.
 
En liten etikett som jag hittade i sylådan fick bli dekor; Sydd speciellt för dig av Mamma
 
Färdig och på plats ser det ut så här:
Eftersom det tar 100 år från att man tänt lampan tills det blir full belysning i sovrummet (och jag inte hade tålamod att vänta) så blev ljuset missvisande. Gaveln är ju mellanlila (som på översta bilden), kanske inte så matchande med den knallröda väggfärgen som en av sönerna valde på den tiden det var hans rum men vem bryr sig. Bitmärkena på spjälsängen ser betydligt värre ut på fotot än i verkligheten då de är knappt synliga :-) För några år sedan sålde Ikea plastskydd som man kunde knäppa fast på spjälsängskanten för att slippa bitmärken men när jag var där senast så såg jag inga.
 
 

Semlor

Det gäller ju att passa på att äta medan man kan ;-)

Bm-besök

Jag var ju förresten hos barnmorskan på kontroll idag. Ett besök till är inbokat 25/1 - före igångsättningen - och hon tror att jag kanske inte kommer att hinna komma på det.
Bebis är fixerad och magen har sjunkit så mycket som det bara går. Förvärkarna är starka (jo tack, jag har märkt det) osv.
Jag har ändå svårt att tänka mig att det skulle bli förlossning så snart. Skulle bebis hinna komma inom 10 dagar? (För att inte tala om det som är svårast att ta till sig; Ska vi få en bebis?!!) Sån tur kan man väl ändå inte ha!
 
Jag som bestämde mig i morse att jag INTE kan föda barn den här veckan. Vaknade nämligen till insikten att bara ett barn var friskt nog att gå till skolan. Fyra barn har ögoninflammation, två barn och en man har hög feber och ont i halsen. För att inte tala om att tvättmaskinen är paj och det är halt på vägarna nu...
Men om alla snabbar sig att bli friska så kan jag tänka mig att ändra åsikt.
 
Barnmorskan berättade förresten att hon brukar nämna mig på träffarna för blivande föräldrar - som kvinnan som halkade på isen på vägen hem från bm-besöket och därmed fick vattenavgång och födde barn några timmar senare :-)
Jag kanske skulle ge mig ut och springa lite fram och tillbaka på garageuppfarten någon dag och se om jag kan göra om konststycket.

Masskrocken i Skåne

När jag var inne hos min barnmorska idag så kom receptionisten och frågade om inte jag skulle köra hem norrut på E4:an för där hade tydligen hänt någon olycka. Jodå, det skulle jag ju... Jag viker dock av från motorvägen i Åstorps kommun och tur var väl det, för bara en liten bit till norrut var det totalstopp i en av de största masskrockarna på år och dag!
 
Har ni undgått nyheten så kan ni läsa mer bla här på Aftonbladet
 
"Minst 100 fordon var i dag inblandade i en masskrock i Skåne. 18 personer har förts till sjukhus, däribland två brandmän, och tre personer har omkommit. – Jag har under mina 30 år i tjänsten aldrig sett något liknande. Olyckan är 2 kilometer lång med 50 lastbilar och 50 personbilar inblandade, säger räddningsledare Jonas Hellsten till Aftonbladet."
 
En timme senare höll bilarna fortfarande och körde in i varandra. Helt galet!
Vi har haft grönt ute sedan mitten av december (med undantag för lite tunt vitt precis vid julafton) och kanske skåningarna blev lite tagna på sängen idag när man vaknade upp till ett tjockt snötäcke och minusgrader. Men om man märker att det är snö, dimma och frost så kanske man borde köra lite långsammare? Och om det är så dålig sikt att man inte har möjlighet att urskilja vare sig räddningsfordon eller reflexförsedda människor som springer hit och dit så kanske man ändå borde lägga märke till mängderna av blinkande lampor i god tid och då fundera över om det kan vara läge att krypköra tills man vet om det handlar om massiv julbelysning eller något annat?
Jag var ju inte där och jag kan bara gissa att det var total blixterhalka på bron, det är det nämligen alltid där när det är dåligt väder. Men 100 fordon inblandade?!
 
Om ni tycker att olyckan tar spaltmeter på varenda nyhetssida i landet så kan ni tänka er hur det ser ut på facebooksidorna hos oss som bor i Skåne just nu. Tänk så många människor som har hamnat mitt i det här, som blir påverkade antingen direkt eller indirekt! Flera döda och sjukhusen fulla med skadade. Ofattbart!
Det kommer att ta evigheter att röja upp det materiella på bron och väsentligt mycket längre tid innan fysiska och känslomässiga sår är läkta.

Vaddå sitta ordentligt?!

Frihet är att kunna slänga upp foten och vifta med tårna när man har lust.

Snygg parkering

Jag tror lastbilschaffisen improviserade lite när han skulle parkera.
Lite svårt för mig att komma ut med min bil bara...
 
 

Tvättmaskin

 En sak jag kan lägga till på listan över saker som vore fint att hinna med innan förlossningen:
* reparera tvättmaskinen
 
Vår tvättmaskin gick sönder före helgen :-( Vi bytte ju diskmaskin i december så det känns lite småjäkligt att ännu en vitvara ger upp nu. Vi hoppas på att det är kolet som är boven och nytt är beställt och väntas inom en vecka.
Nu har vi det ju så väl förspänt att mina föräldrar bor i samma by så vi står inte helt utan lösning. Jag lämnar smutstvätten till mamma och får tillbaka den lite i taget; ren, torr och vikt. Inte så illa, men vi är vana vid att köra upp till 15 maskiner i veckan - nu lämnar vi såklart bara det viktigaste till tvätt så mor min ska slippa det jättejobbet - men förutom det trista i att forsla tvätt fram och tillbaka så är det aldrig roligt att behöva fundera på vad man kan ta på sig eller när man får tillbaka träningskläder så att det räcker till alla barnens aktiviteter.
 
Jag blev därför så full i skratt när jag öppnade ett nytt paket Lambi hushållspapper och möttes av det här:
 
 
Lycka är att ha en kärleksfull familj, en tvättmaskin som fungerar och papper redo vid varje måltid.
Amen säger jag bara!
 
Till saken hör också att vi har varit utan hushållspapper ett par dagar. Varje gång vi har varit och handlat senaste tiden så har hushållspapper funnits med på listan över det som skulle handlas och varje gång har det glömts bort. Jag var så less på att torka kladdiga barn, nerspillt matbord och min egen snoriga näsa med frasiga servetter med jultomtar på.

Gravidgnäll

Är det ok att vara less på att vara gravid redan i v.37-38? Känner mig jättegnällig nu :-(
Ryggen gör konstant ont, magen är öm och förvärkarna kommer oftare och oftare. De där förbenade värkarna som inte gör någon som helst nytta utan vars enda syfte är för kroppen att öva lite inför vad som komma skall. Hallå, den här kroppen har varit med förr - vi behöver ingen övning! Ska det vara så ska det vara ordentligt så att man får en bebis efter X antal timmar. Inte så här med värkar som fullständigt tar luften ur en och kommer utan förvarning allt från några gånger per dag till var 10:e minut i timmar.
 
I morgon har jag barnmorskebesök. Är inte alls sugen på att gå dit egentligen, det är bara besvärligt att ta sig in och ut ur bilen. Fast det är förstås fint att höra bebis hjärtslag och få veta att allt är ok.
Snart nog är hon här och då kommer det att kännas konstigt på sitt vis. Det här ÄR min sista graviditet (vare sig vi vill eller inte så är det ju så) och några vänskapliga buffar från ett litet liv inne magen kommer aldrig mer igen. Jag ska försöka att hålla fast vid det positiva och klappa magen kärleksfullt några veckor till.
 
För att hålla mig sysselsatt nu när julen är över och vardagen i full gång så hade jag gjort upp lite planer på vad som skulle göras innan bebis kommer.
 
* åka till äventyrsbadet med barnen
* för maken att hinna med de stora undersökningarna så vi får lite mer svar
* färga håret
* klippa alla barnen 1-2 barn kvar till klippning
* tillverka en sänggavel till ena spjälsängen
* måla magen
* påbörja ny termin på bokcirkeln
* packa förlossningsväskan
* skaffa en vagn vagn anländer förhoppningsvis nästa vecka
* köpa extra bilbarnstol
* köpa spjälsäng
* låna ett gäng böcker på bibblan
* kolla upp om jag får lov att amma
* lämna blodprov för hormonvärden
 
Som ni ser är det inte mycket kvar. Jag känner mig rätt redo för bebis :-D

Nyklippta barn

Nyklippt och nybadad lilleman (jämför med de vilda längderna i gårdagens inlägg med magmålningen!)
 
Stora dottern har nyklippt lugg (det andra får jag inte röra för hon ska spara tills hon ser ut som Rapunzel...)

Magmålning

I vanlig ordning så har barnen fått måla på gravidmagen så här på slutet. De fick dela upp sig och måla ett par i taget, nog för att magen är stor men det finns ju ändå begränsningar för vad man kan få plats med.
Här är gårdagens alster:
 
 
 
 
 
Och några tidigare år:
 
2012 (barn nr6)
 
2007 (barn nr4)

Vagn på väg

Jag är ju en barnvagnsnörd av stora mått om än inte lika hysteriskt insnöad som för några år sedan...
 
Vår nya vagn är på väg hit!
Jag har funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra med vagn nu när vi får tillökning. Egentligen är lilleman lite stor för att åka vagn (3år), men samtidigt så är de sträckorna som vi behöver ta oss till fots lite väl långa för honom att stå på ståplatta - speciellt om det tänker bli snö fler gånger + att han inte är mycket för att stå stilla på en platta mer än 2 sek. Nu fick jag tag på en begagnad trillingvagn i samma modell som vår älskade syskonvagn och för ett bra pris så då fick det bli en sådan.
Urban Jungle trillingvagn
 
Vagnen är svart och liggdelen röd. Borde man ha liggdelen i mitten kanste? Å andra sidan så är det kanske bättre att ha lilleman i mitten eftersom han är tyngst, men han kommer ju att promenera en del också.
Vi vet inte än om den går in i bilen (!) det borde fungera med ett par centimeters marginal, men vi kom fram till att vagnen i första hand är till för att jag ska kunna förflytta mig med de 4 yngsta på ett smidigt sätt inom byn. Vi har ju möjligheten att välja dubbelvagnen om man ska iväg annars.
 
Skötväskan är en sådan här:
Skip Hop Double
Den rymmer hur mycket som helst! Kan ju vara bra med tanke på att jag alltid måste ha med extrakläder och blöjor till två barn. Å andra sidan finns en risk för att man fyller den med lite allt möjligt bara för att platsen finns. Min singel-skötväska väger ju hur mycket som helst :-)
 
Det blir förmodligen bra träning att gå fram och tillbaka genom byn med en fullastad trillingvagn. Ett par extra vändor i närmaste branta backe per dag så ska jag nog kunna bli av med mina extrakilon hyfsat snabbt.

Det börjar bli jobbigt

Ryggen vill inte riktigt vara med längre, det är knappt att jag orkar lyfta lillskruttan och att hålla henne i famnen när hon dansar eller försöker klättra rundor är inte till att tänka på. Förvärkarna kommer allt oftasre och när sammandragningarna är som jobbigast så är det precis som om någon nerv kommer i kläm och det gör ont långt ner i benen.
Först trodde jag att det var något tillfälligt, så som jag höll på i början av veckan med att ta ut mig på äventyrsbadet och släpade granar själv. Men det ger inte med sig och jag börjar inse att det kanske är så här det är nu fram till förlossningen. Jag har ju bara några få veckor kvar och jag kan vara glad som har fått vara hyfsat rörlig och smärtfri så här långt. Det är bara att stå ut.
Snart så....

Tungmetaller i barngröt och välling

I vår lokaltidning kunde vi idag läsa om hur babygröt och välling ofta innehåller höga halter av gifter och tungmetaller. Artikeln i sin helhet samt testresultat för de vanligaste märkena hittar du här

"För två år sedan slog svenska forskare larm om höga halter av bland annat arsenik, kadmium och bly i grötprodukter för barn. När Testfakta nu analyserar 14 olika gröt- och vällingsorter från svenska butikshyllor visar det sig att de giftiga ämnena finns kvar.

– Några av produkterna har olämpligt höga halter, säger Lars Barregård, professor i miljömedicin och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Mest oroad är han över blyhalten i den mjölkfria vällingen och den mjölkfria äppelgröten från EnaGo.

I studier på barn har forskare observerat lägre IQ redan vid måttligt höga blyhalter. Utifrån det rekommenderar EU:s livsmedelsmyndighet EFSA ett intag på under 0.5 mikrogram bly per kilo kroppsvikt och dag för gravida och barn.

För ett barn på åtta kilo som äter av gröten från EnaGo räcker det med tre portioner om dagen för att barnet ska få i sig en blydos som ligger över den nivån, som alltså kan påverka hjärnans utveckling.

Fyra portioner av vällingen ger en dos i samma nivå.

– Jag skulle inte välja den vällingen. Och jag tycker inte att spädbarn ska äta mer än en portion per dag av gröten. Blyintaget har som mest betydelse just under den period som hjärnan utvecklas, säger Lars Barregård.

Han understryker samtidigt att dagens barn får i sig mycket mindre bly än gårdagens.

– Mina barnbarn får varje dag i sig en tredjedel av den dos bly jag själv fick som barn.

EnaGo:s vd Kristina Kallur är förvånad över att deras produkter innehåller högre halter tungmetaller än de andra som undersökts.

- Vi kontrollerar själva kontinuerligt att alla riktlinjer som finns följs. Men nu måste vi fortsätta söka alternativa råvaror.

Det är en enorm utmaning att hitta ingredienser som både fungerar ur allergisynpunkt och samtidigt inte innehåller tungmetaller.

Förutom bly ger vällingen från Ena Go och några av Sempers produkter ett högt intag av arsenik. Vid tre portioner hamnar intaget över de rekommendationer som finns för vuxna, om man ser till hur gränsvärdet för arsenik i dricksvatten räknats fram.

–Man kan inte jämföra barnmat med dricksvatten. Vi har länge efterfrågat särskilda gränsvärden för barnmat hos Livsmedelsverket. Samtidigt försöker vi själva begränsa tungmetaller i våra råvaror och arbetar med att hitta rismjöl som innehåller ännu lägre halter av just arsenik, säger Malin Westling, kommunikationschef på Semper.

Emma Halldin Ankarberg, toxikolog på Livsmedelsverket, är inte förvånad över de värden som uppmätts i Testfaktas analys eftersom tidigare studier gett liknande resultat.

– Men jag tycker inte det är okej, vi ska inte behöva ha sådana här ämnen i barnmaten. Halterna måste ner.

Om tre portioner gröt om dagen kan innehålla så mycket bly att det kan påverka hjärnans utveckling – är det tillåtet att sälja sådana produkter?

– Ja. Även om intaget kan hamna över EFSA:s riktmärken för hur mycket man kan äta per kilo kroppsvikt så överskrider tillverkaren inget gränsvärde här.

Hur ska man tänka som småbarnsförälder? Vågar man ge sitt barn gröt och välling?

– Jag tycker inte man behöver välja bort det, men man bör inte ge barnet mer än tre portioner gröt eller välling per dag utan se till att variera kosten. Man kan också byta märke då och då för att minska risken för att fastna vid en produkt som har alltför höga halter, säger Emma Halldin Ankarberg. Testfakta"


Det känns ju lagom roligt att flera av våra barn är uppfödda på just EnaGo (4 av dem har haft mjölkallergi, nu är det bara lillskruttan kvar) :-/  För barn med mjölkallergi (till skillnad från de med laktosintolerans) finns det inte så många alternativ i butikerna. Nu är det ett tag sedan vi köpte sådant så jag vet inte om det har förändrats de senaste åren, men då innehöll även ris och majsbaserade produkter mjölk. Det var helt enkelt EnaGo som gällde. Jag vill minnas att det var apdyrt och då och då tog slut i handeln så det gällde att bunkra upp. Numera undviker vi köpemat, har man tid och ork ser jag ingen anledning att lägga pengar på det.

Vår minsting har ju även hon komjölksallergi men hon får och kommer inte att få "välling". Hon klarar sig fint på bröstmjölksersättningen (Nutramigen) och vår hemmagjorda gröt, i övrigt äter hon sedan länge riktig mat. Vill man järnberika gröten kan man tex slänga med solroskärnor med havregrynen i mixern. Har man Nutramigen på recept så kan man blanda i det i grötblandningen.

Förresten, när vi var på Öppna Förskolan igår så kom en mamma och upplyste mig om att hennes dotter hade matat vår lillskrutta med ost... Det är sånt man får räkna med att det kan hända när man är ute bland folk så man kan ju inte precis sura över det - jag försöker ha full koll på vad som serveras vid mellanmålen och vaka över dottern som en hök men risken finns där alltid. Det var ju för väl att det inte var något med ägg i som ger henne "brännblåsor" i ansiktet - nu blev resultatet bara eksem i ansiktet och diarré.

 

 


Dagens resultat

Inga fler tumörer har hittats och nu är hela kroppen genomkollad. Inga fler stora metastaser är synliga. Nada! I nästa vecka kommer svaret på blodproverna och då får vi också veta om det kan vara ok att slippa cellgifterna mot att gå på täta kontroller (för det är vårt förstahandsval). Det skulle i så fall innebära att maken kan leva ett helt normalt liv och vara närvarande i familjen.
Dagen bjöd alltså på en stor lättnad och hopp om livet. Vi tänker gå segrande genom det här!

Jätteimponerad!

En bekant var minsann på förstasidan av Aftonbladet häromdagen.
 
 
Hon har 4 barn (varav de tre sista har kommit väldigt tätt de senaste åren) och i våras tog hon beslutet att gå ner i vikt. Om jag har förstått det hela rätt så la hon både om kosten och började träna massor ganska så direkt, inga trevande försök där inte. 
Vi ses på öppna förskolan då och då och ibland känner man knappt igen henne från ena gången till nästa :-)
Det är så starkt att bara bestämma sig sådär och hålla fast vid det. Här har en annan gått och varit stolt över att ha tappat 24-25 kg på några månader efter förlossningarna (och då är ändå bebis och fostervatten en del av den vikten). Den här tjejen gick ner 71 kg på 8 månader! Förstå hur mycket det är!!
Jag är jätteimpad!
 

Tumhållning igen

Ytterligare en dag då vi väntar nya besked. Maken har varit på sjukhuset över en timme redan och lär spendera större delen av dagen med provtagningar, scanning och samtal. Här hemma går jag som försöker fördriva tiden, jag kan inte påverka något. Det måste fortsätta med goda nyheter.
Funderar på att ta mig till öppna förskolan med de tre yngsta för att tänka på något annat några timmar.

Färgar håret

Ägnar min torsdagskväll åt att färga håret. Jag tänkte mig ett nytt försök med "dip dye" och denna gången med förblekning. Ena sonen kom och tittade på medan maken kammade blekmedel i håret.
"Men mamma, det kommer inte att bli snyggt med tvåfärgat. Om du ska ha halva håret i en annan nyans så borde du ju dela upp det i höger och vänster halva och inte uppe och nere som det blir nu."
Hrmmm..

Nya lekhagen

Träet ser mycket ljusare ut när den kom på plats mellan de mörka möblerna, men det får vi leva med.
 
 
Den vita som stod där tidigare har nu återfått sin funktion som säng igen och står i vårt sovrum redo att bäddas för ny liten bebis.

Granarna är borta

I morse föreslog maken att vi skulle plocka ner julgranarna medan barnen var i skolan och det blev genast ramaskri. Klart de skulle vara med och göra som vi alltid gör med att spela julmusik under tiden, dra isär smällkaramellerna med godis i och fika på de allra sista lussebullarna från frysen...
Same procedure as last year, same procedure as every year.
Alltså väntade jag tålmodigt tills alla kommit hem från skolan. Två skolbarn vände i dörren för de ville hellre gå till kompisar och en hade huvudvärk och gick och la sig...
Jag och två små plockade av allt pynt själva i stället. En glaskula gick sönder i hanteringen - jag hade förmanat femåringen att vara jätteförsiktig och treåringen plockade bara bort oömma saker från den rosa barngranen - självklart var det jag själv som lyckades krossa glas. Det är sånt som händer men extra tråkigt att det var min absoluta favorit som gick i tusen bitar :-(
 
 
Eftersom maken behagade att vara iväg på ett ärende när vi var klara med det så drog jag själv upp rubbet uppför stegen och upp på vinden.
 
Nu är de allra sista spåren av julen borta för den här gången!
 

Plask och lek

Vi kom iväg till äventyrsbadet idag; jag, de två äldsta grabbarna och stora tjejen. Jag provade min gravidbikini häromkvällen för att se om jag kom i den och det gjorde jag men det var inte mycket mer heller (första gravidbikinin från i somras var stl S, nu har jag en i stl L!). Det är en tankini och själva badlinnet som tidigare räckte ner till höfterna slutar nu på magen. Men det var ju ingen skönhetstävling vi skulle till och maken försäkrade mig om att andra badbesökare inte skulle ta illa upp över att dela simhall med en höggravid kvinna.
Vi hann inte mer än in i omklädningsrummet innan man kunde höra barn viska till sina mammor om "vilken stor mage den där tjejen har!" Inne i bassängen sedan påpekade nioåringen att det där jag sagt om att mina badkläder passade inte alls stämde, för magen tittade ju fram ändå :-) 
                                                                      
De stora som är simkunniga drog iväg på egen hand i perioder och jag höll mig intill dottern som är ganska så våghalsig i vattnet. 
Där var några störiga killar på badet idag, tre syskon runt 8-12 år som gjorde livet surt för andra besökare. De väntade inte in grön signal i vattenrutschkanan (vilket skrämde slag på min femåring som åker själv och inte gärna vill bli pååkt av någon stor buse), de försökte klättra in i vattenrutschkanorna nerifrån, de hängde i cafeterian och tryckte på ringklockan som kallar på personal dit så många gånger att killen i kassan fräste till ordentligt när vi satt och fikade. Killarna hade sin mamma med sig och trots att hon emellanåt var med sina barn så verkade hon helt immun mot deras uppförande och andra människors reaktioner. Man upphör aldrig att förvånas över folk!
Men trots det var det trevligt att bada och jag är glad att vi kom iväg så här i sluttampen av lovet. Vi har varit sjuka så mycket under jullovet och även om jag tycker det är helt ok att gå hemma och bara göra ingenting så är det samtidigt roligt att göra någonting extra för barnen när det är lov.
 
Den här sista lovkvällen var också filmkväll. Barnen såg Barbie: Prinsessan och popstjärnan på - hör och häpna - de två äldsta killarnas begäran. Sedan säger de förstås att de valde filmen till lillasyster men hela stora gänget satt med och tittade utan att se det minsta uttråkade ut. Filmen hann inte mer än börja så tittade jag och maken på varandra och kunde knappt hålla oss för skratt. Jag vet inte om ni har sett någon Barbiefilm, det finns en hel uppsjö av dem, men det är så mycket rosa, glitter, sång och dans i dem så man nästan kräks. I det här fallet var det dessutom en musikal som snudd på inleddes med en variant av Cyndi Laupers gamla hit fast i versionen "Prinsessor vill bara ha kul". Maken stack raskt hem till en kompis och jag sorterade lite tvätt och nattade minstingen.
Kvällens film för mig och maken var The woman in black med Daniel Radcliffe (Harry Potter).
Jag tror mitt hjärta slog extra snabbt precis hela filmen igenom. Jättebra tyckte jag medan maken inte var helt nöjd med slutet. Mer än så säger jag inte men jag kan rekommendera den!
 
I morgon börjar vardagen igen. Skolbarnen hade gärna varit hemma ett tag till men dottern ser fram emot att komma tillbaka till förskolan. Lilleman längtar efter kyrkis som kommer igång nästa vecka. Själv hade jag gärna haft barnen hemma alltid :-) Det är mysigt att vara samlade hela familjen, flexa med mattider och sovtider och göra det man har lust med dag till dag. Hur mycket jag än gillar ordning och reda på tillvaron så tycker jag att det är trist att ha så mycket tider att passa varenda dag som det blir med alla lämningar, hämtningar, träningar etc under terminerna. Inget att göra åt förstås, det är bara att gilla läget.
 
 
 

Plötsligt händer det!

Planen var att åka till äventyrsbadet idag. De tre barn som skulle med var taggade till tusen och efter lunch stod badväskorna packade och barnen var redo att gå ut och sätta sig i bilen. Lika bra att kolla hemsidan om det är något speciellt som händer på badet just idag tänkte jag...och tur var det för det visade sig vara stängt!! Jag var inte en populär mamma just då :-/ Det är ca 4 mil enkel resväg också så jag är glad att jag inte chansade utan att kolla även om det var lite sent påtänkt.
 
Badplanerna flyttades raskt till morgondagen och nya planer smiddes. Äldsten och femåringen ville vara hos mormor. De skulle hålla på med datorn och i verkstaden resp. baka kanelbullar och båda stannar över natten. 
Ena sonen hemma erbjöds en förmånlig deal som gick ut på att om han gick med på att klippa håret så skulle han få ta med en kompis till Busfabriken som är vårt närmaste lekland. Jag har försökt böna, tjata, muta i evigheter till ingen nytta alls. Ni förstår, eftersom den här sonen är den han är så hatar han all sorts beröring runt huvudet och håret är superkänsligt för honom. Lägg till att han avskyr vatten (både ljudet och att bli blöt) så förstår ni lite av problematiken. Det ultimata vore ju så klart kort och lättskött hår då, men står man inte ut med tanken på en sax i närheten av huvudet så är det inte lätt och det är nog 1½ år sedan han kom iväg senast (vilket också var hans första besök någonsin hos frissan!). Mormor har satt saxen i luggen på honom lite då och då när det blivit för svårt för honom att se. Men undrens tid ÄR inte förbi och idag sa han mirakulöst nog JA till klippning!! Det gäller att smida medan järnet är varmt och jag bokade omedelbart tid hos närmaste frisör. Inom en halvtimme var vi på väg dit alltmedan jag höll tummarna för att han inte skulle ändra sig längs vägen.
Han var SUPERDUKTIG! Han satt stilla och fanns sig i det hela, trots en hårfrisörska som försökte kallprata med honom och sprejade hela hans huvud med vatten medan hon slet och drog för att kunna kamma ut håret. Han såg inte så lite lidande ut och hade axlarna i höjd med örsnibbarna hela tiden - men klippt blev han. Han blev så fin, så fin och jag är så stolt över honom. Jag sa det efteråt att om det här hade varit en julklapp till mig så hade det varit den bästa man kunde få.
      
Han är alltid en fin kille men det är trevligt att se hans ansikte igen :-)
 
Som belöning åkte vi raka vägen till Busfabriken. Han hade valt att ta med sig ena storebrorsan och de sprang rundor i tre timmar med en kort paus för kaka och glass. Jag hade ingen bok med mig utan satt och hängde i en soffa med en kvällstidning och Wordfeud på mobilen under tiden. Jag tror de sparar in på uppvärmningen genom att låta lekande barn stå för hela energikällan, men jag som satt stilla höll på att frysa ihjäl. Det var så att fötterna höll på att domna bort om man hade dem mot golvet. Fast killarna märkte inte ett dugg utan var ju bara genomsvettiga hela tiden. Man kanske skulle ha sprungit med i labyrinterna och hoppat lite studsmatta - kanske bebis hade kommit lite tidigare också då ;-)

Städdag

Vaknade i morse full av energi! Lillskruttan somnar själv och sover ca 20 - 08 precis som vi önskade och därmed är också vår nattsömn räddad ;-) Tänk att de där två första nätterna när hon inte alls var med på noterna så tvivlade jag faktiskt på att vi skulle kunna ställa om sovrutinerna utan att bli tokiga på kuppen. Jag vet ju att det nästan alltid känns så när man påbörjar projektet att bryta en dålig vana och jag vet ju också att ens farhågor oftast är ogrundade.... men ändå. Glada föräldrar och en mycket gladare lilltjej blev resultatet.
 
Som söndagarna i det här huset påbjuder så stod storstädning på dagens schema. Vi har bara städat lite halvdant (dvs enbart plocka saker + dammsugning) sedan senaste riktiga veckostädningen några dagar före julafton. Det känns som en hel evighet men utan att räkna dagar så kan det knappast vara mer än drygt två veckor. Det är helt otroligt hur skitigt det kan bli på den tiden! När jag dammtorkade idag så fick jag byta vatten precis hela tiden, det var så man kunde skriva sitt namn i dammet på en del möbler :-( Är det för att vi varit extra många i huset under den här tiden, eller går det så fort? Det här var definitivt sista gången som vi fuskade med städningen bara för att det var juletid. Nioåringen som är astmatiker men klarat sig helt utan medicinering i ett halvår har fått flera astmaanfall senaste veckan och efter dagens bravad så är jag fullt benägen att tro att två veckors damm är mer än vad hans kropp klarar av. Läskigt!
                                                      
Eftersom jag fortfarande hade en hel del överskottsenergi när huset var städat så att det blänkte så har jag tagit tag i en del småprojekt också. Det gäller att passa på medan man har orken! Alla jultextiler är tvättade och snart torra så de kan läggas undan till nästa år. Kökskaklet blev skurat, urväxta kläder sorterade och så har jag ordnat magasinering för ännu en årgång av bokföringspapper. Det är jag som sköter hushållets ekonomi (eftersom jag står för ordningssinnet och jag älskar budgetar) och jag sparar bara de senaste 7 årens papper nere i arkivhyllan... För varje nytt år bärs ännu en pärm upp på vinden och letar man tex efter kvittot på en julklapp från 2001 så finns det där att hitta lätt som en plätt. Nämnde jag att jag gillar ordning och reda?
Maken blir satt i extra arbete när jag har extra energi - det är väl inte mer än rättvist - så alla golven är våtttorkade och så har han fått köra en sväng och hämta upp saker som vi behövde från Blocket.
Vi använder ju fortfarande alla babysaker till lilltjejen så plötsligt måste man ha dubbelt av det mesta. En extra bilbarnstol fick vi tag på, en likadan som den vi redan hade fast i annan färg.
Jag gillar Brio Primo och nu hittade vi en i fint skick med clickbas för ett jättebra pris. En del vågar inte köpa begagnade bilbarnstolar, vi har aldrig köpt en i andra hand från privatperson förut men jag har funderat fram och tillbaka och kommit fram till att det ändå känns tillräckligt säkert att göra det. Jag hoppas att det är ett klokt beslut och inte bara snåljåpen i mig som gör sig hörd - fem av barnen är för korta för att sitta helt utan extra stol el. kudde och vi har två bilar... Jag vill gärna tro folk om gott och hoppas att ingen säljer ett babyskydd som varit inblandat i en krock. Vad gäller plastens hållbarhet, årsmodell och liknande så finns det en liten märkning bak/under bilstolarna så man kan kolla om de är för gamla.
 
Vi hade också bestämt oss för en extra spjälsäng. Vi har ju redan två stycken igång, men den ena används som lekhage i vardagsrummet och det har varit toppen så det vill vi gärna fortsätta med. Nu hittade vi en jättefin som dessutom passar bättre in i vardagsrummet eftersom den är i mörkare trä så det får bli lekhagen och den vita som står där nu får flytta in i sovrummet och bli till den nyfödda sen. Lika bra att få ordning på grejerna innan bebis plötsligt anländer så i morgon åker min motionscykel ut i gäststugan och så trycker vi in babysäng nr2 istället.
 
Barnen är sugna på att åka till ett äventyrsbad under morgondagen. Man kanske skulle passa på då innan det blir för tätt inpå bf. Använda gravidbikinin en sista gång kanske :-p
 
 

Ut med julen

Idag har vi städat bort julen! Inte hela om jag ska vara ärlig - jag vill njuta av julgranarna några få dagar till - men alla tomtar och övrigt julpynt packades ner i sina lådor igen idag. Jag trodde att det skulle kännas mer vemodigt med tanke på att jag inte riktigt hunnit med att njuta av hela julen pga sjukdom och stressen innan i december med makens läkarbesök etc. Men när beslutet var taget så var det ändå enbart skönt att få ta bort de där tomtarna och allt tingeltangel. Julen är över för den här gången och nu ser vi fram emot förlossning och alla födelsedagar som radas upp framöver.
 
För att riktigt fira av det hela så ställde vi båda våra julgranar en bit intill varandra och jag och de små dansade i en tjusig 8 runt dem till skrålande dansa-runt-granen-musik från Spotify.
 
Jodå, JAG dansade med magen guppande. Vilka sammandragningar det satte igång!
 
Nu står båda granarna i lekrummet, till beskådan för alla som passerar på grönområdet intill. Vi får väl ta ner dem nästa vecka, jag har förvarnat barnen om att de ryker på tisdag eftermiddag. Skolan börjar igen på onsdag så det kan ju vara lämpligt att städa undan de sista julspåren tills dess.
Som alltid så blev man förvånad över hur mycket större alla rum känns utan de extra julsakerna. Det blev ju massor med golvyta där granen stått! Lekhagen är tillbaka på sin plats och nu börjar det kännas som vanligt igen. En liten kort stund kommer det att vara vanlig vardag i huset, sedan ska det monteras upp en spjälsäng till och plockas fram nyfödd-saker igen. Det är ju inte klokt vad fort tiden går! :-)
 

Brandvarnare

Ni har väl brandvarnare hemma? Vintern är brandvarnarnas säsong, nog för att de behövs året om men folk har en tendens att komma på att de existerar när det är mörkt ute och man tänder ljus hemma. Vi har 4 brandvarnare i vår enplansvilla, eller om det är 5 när alla är uppe och igång som de borde... Det hörs i huset om någon tabbar sig i köket som senast på nyårsafton ;-)
Alla är helt vanliga modeller och det räcker ju egentligen, men visst hade det varit kul med någon lite roligare variant.
 
Den här har varit på min önskelista länge:
 
Fågeln/brandvarnaren finns bla på Coolstuff för 475:-
 
Idag hittade jag den här som jag aldrig sett förut:
En fluga att sätta i taket! Den finns i diskret vitt eller puttenuttigt rosa på tex Rumattälska för 299:- (en webbshop som jag verkligen gillar, bra priser på tex Rice och andra roliga märken).
 
När jag tänker efter så var det länge sedan vi hade brandövning med familjen. Barnen tycker det är jättekul när vi har brandövning, särskillt som de får prova att hoppa ut genom ett fönster då (det är bara de två äldsta som klarar av att öppna våra barnsäkra fönster). Kanske bäst att vänta tills det är vår igen om man ska göra det ordentligt och ge sig ut utan jacka och skor.

Läggning

Tid det tog för lillskruttan att somna: 3 min
 
Hon somnade själv i sin säng när jag la ner henne, men vaknade till av sin hosta efter tio minuter. Jag gick in och la mig på sängen brevid hennes och inom 3 minuter hade hon somnat om :-)
Hon har sovit lugnt i en timme och eftersom övriga barn är i säng, tvätten är fixad och diskmaskinen tömd så blir det filmkväll för mig och maken nu.

Förberedelser

Lilypie Pregnancy tickers
 
Gravidappen i mobilen talade om för mig att i slutet av veckan så kommer bebis att räknas som fullgången och kan i princip komma när som helst. Hupp! Den informationen ihop med riktigt jobbiga förvärkar som kommit och gått i ett par dagar fick mig att sätta lite fart. Nu är BB-väskan packad med både saker till bebis och till mig och lillans kläder är uppackade och inlagda i skötbordet.
 
Tänk om det är en pojke som kommer ut! :-D De bör ju inte ha fel när de har kollat bebis dna och bekräftat för mig vid efterföljande ul, men ändå... jag har en uppsättning pojkkläder med i BB-väskan för säkerhets skull.
 
När jag ändå var igång så plockade jag ihop matchande sängkläder till de båda spjälsängarna som kommer att stå intill varandra i vårt sovrum. Maken påstår att varken lillskruttan eller lillasyster bryr sig om huruvida de har likadana My Litte Pony-påslakan eller ej. Klart de gör ;-)

Maktkamp

Lilltjejens sovrutiner har helt ballat ur över jul och nyår. Det började kanske redan tidigare än så förresten, när hon var genomförkyld innan jul så rubbades de annars så invanda sovtiderna. Sedan kom helgerna med allt vad det innebär med föräldrar som är uppe sent (och det är klart man vill vara uppe och leka då även om man är liten), låååånga sovmornar etc
Den senaste veckan har hon inte velat somna själv, hon har vaknat och varit uppe till efter midnatt, ingen har pushat för att hon ska gå upp före 08. Det urartade helt till slut :-(
Jag är en stor vän av ordning, jag behöver själv min nattsömn och när bebis anländer vill vi gärna ha ordentliga rutiner för syskonen. Alltså påbörjades igår en maktkamp mellan mig och dottern.
Nattningen igår tog 1 timme och 20 min; under större delen av tiden låg jag i sängen intill hennes och hon kastade ut sängkläder, gnagde på sängkanten, gjorde sitt bästa för att nå att sparka på mig etc tills hon slutligen satte sig ner och stirrade ut i mörkret i protest innan hon la sig ner och somnade.
1 - 0 till mamma
Ikväll tog samma procedur 1 timme. Vi är envisa båda två men skillnaden är att jag aldrig, aldrig ger upp.
                                           
Det är så lätt att ta den lätta vägen och bara låta henne vara uppe och leka. Vi har ju valt den vägen hela julen så vi får skylla oss själva nu. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det tar aldrig mer än max 2 veckor att bryta en vana, i de flesta fall går det betydligt fortare än så. De här kvällarna har inte varit roliga (och hade hon varit hysteriskt ledsen i stället för bara sur och uttråkad som nu så hade det varit tusen gånger värre). Men det blir bättre och alla vinner på bra sovrutiner. Jag håller fast vid det som ett mantra så länge mina filmkvällar med maken ryker all världens väg.
 
Dottern sover sött i sin säng och själv är jag klarvaken :-/ Jag behöver ställa om min egen inbyggda mat-och-sovklocka också.

Vårt akvarie

Vi fick ett akvarie i julklapp av svåger & sambo, precis lagom stort för oss och med alla tillbehör förutom växter och fiskar. Jag och barnen har pratat om ett akvarium i åratal så det var en uppskattad julklapp! Jag är allergisk mot alla pälsdjur och fåglar (och tro mig, jag har provat att bo ihop med alla tänkbara djur tidigare) så fiskar är ungefär det roligaste husdjur vi kan ha.
 
Det passade sig så med antalet att alla i familjen kunde välja sig en fisk/vattendjur var och idag var jag iväg med de yngsta och valde ut deras fiskar.
Nu är vi ju nybörjare på det här i familjen (även om vi hade akvarie hemma när jag var liten för 25-30 år sen) men vi har fått fin hjälp i de djuraffärer vi har varit i.
En tråkig miss var en Dalmatinermolly som maken blev rekommenderad att köpa, en ensam hane som visade sig ge sig på de andra. Det var lite tjuvnyp här och där och idag när vi släppte i de sista fiskarna så blev han som tokig och bet efter dem. Vi fick plocka bort den tyvärr :-( Efter att ha kollat runt på nätet så är det tydligen inte helt ovanligt med aggressiva Mollys som biter ihjäl andra fiskar. Man lär sig.
 
 
Barnen har namngett sina fiskar så nu har vi bla guppyhanen Emelie och Malhonan Roger att beundra :-) Maken som är tokig i djur sitter lika klistrad framför glaset som barnen och studerar allt som rör sig därinne. Hoppas bara att det inte är nyhetens behag, för inte är det mitt jobb att sköta om de små liven.
 

RSS 2.0