Gråluvan


Utelek i en öde by

Förmiddagen spenderade vi som så ofta med att gå iväg på promenad. Idag kom vi iväg tidigare än vanligt och man märker direkt hur mycket piggare man blir när man kommer ut. Vissa dagar har vi segat runt i pyjamas länge hemma så hinner dagen knappt börja före lunch och man hinner inte med någonting sen.
Lilleman lekte på lekplatserna vi passerade och som vanligt så var han helt själv. Jag vet inte var andra föräldralediga som har större barn håller hus, men inte är det på lekplatserna i alla fall för det är alltid helt öde vart vi än går. På sommarhalvåret kan man ibland locka andra att slå följe men trångt är det aldrig någonsin.
 
Sen har vi förstås inte världens roligaste lekplatser här i byn. För några år sedan var det dags att byta ut redskapen på alla lekplatserna och då valde de att bara återställa ungefär hälften av lekplatserna och resten försvann. Tji fick vi som då nyligen hade köpt vårt hus och varit så glada över att ha en lekplats 50 m från tomten.
Det vandaliseras rätt friskt på de som är kvar och nu verkar det som om någon från kommunen tröttnat på att städa bort eller måla över all graffiti för nu är alla lekredskapen målade svarta :-( Men ändå, är inte lekplatserna de naturliga ställena att gå till om man är ute med sina barn?
Vi pratade lite om det här hemma sedan och faktiskt så kan jag inte komma på en enda mammaledig (alt arbetslös) som inte har syskonen/barnen på förskolan. Det är tur vi har bra kyrkisverksamhet och öppna förskolor här så lilleman får träffa lite andra barn.
Storasyster var först hem av syskonen och hon var efterlängtad!
 
Lek med Playmais
 
Nioåringen hade ett astmaanfall i skolan idag och av någon anledning så hade han packat upp sin akutmedicin ur skolväskan någon gång nyligen. Maken fick åka dit med inhalatorn, men sonen ville inte hem utan stannade resten av skoldagen. Hans astma har blivit betydligt värre de senaste månaderna och nu håller vi på och provar olika sorters mediciner. Idag har jag hämtat ut ytterligare en sorts tabletter som ska hålla kvalsterallergin i schack och förhoppningsvis så blir resten också bättre då. Det är bara att hoppas för när det är så här så blir han så trött att han knappt orkar med skolan och nu i vinter har han hoppat av två av sina fritidsaktiviteter för att han inte orkar.
 
Nu ska det bli film här tydligen, någon thriller som jag inte kommer ihåg namnet på.
 
 

Gillas!


På 1 månad (och en dag)

Vi var på vägning idag och lilltjejen hade bara gått upp 60 g. Fortfarande inte mer än 200g över födelsevikten! :-/
Amningen går inte alls bra, flaskmatningen tycker jag går hyfsat bra men hon äter lite och ofta istället för mycket och med längre mellanrum. Hon följer sin systers viktkurva och ettåringen går det verkligen ingen nöd på numera, så jag är inte så oroad även om bvc-sköterskan ser bister ut och förmanar mig att inte amma före flaskan. Så länge dottern ökar (även om det är sakta) så går det ju åt rätt håll.
 
Lilltjejen, oftast inte så bekymrad som ögonbrynen visar på kortet :-)
 
Själv kämpar jag också med vikten, fast åt andra hållet då förstås.
 
Jag kommer i mina gamla jeans, om än inte minsta storlekarna.
3 kg kvar till inskrivningsvikten på MVC. 5 kg till målvikten. Jag är ruskigt sugen på att börja träna igen men det är svårt att hitta tiden (och få ändan ur vagnen).

Godmorgon


Söndag

Den här dagen bara försvann!
Veckostädning på förmiddagen utan några större bekymmer. Nioåringen har fått fler förvaringslådor till sina saker så vi har hjälpts åt att organisera lite i hans rum. Han har bekymmer med sin astma och kvalsterallergi så vi försöker underlätta genom att ha lådor med lock till det mesta och lättstädat i övrigt.
Jag flyttade ut ettåringens kläder från skötbordet i badrummet och hon har fått en egen låda i min gigantiska byrå i stället. Hon är ju stora tjejen nu ;-) och tänker absolut inte ligga stilla på ett skötbord så man kan klä på henne där. Byta blöja kan man få göra, om man är snabb, och det är bara byxblöjor som gäller numera. Kläderna kommer oftast på i vardagsrummet så då spelar det liksom ingen roll varifrån jag hämtar dem.
 
Jag håller på att sälja av mina mammakläder så en stor del av eftermiddagen ägnades åt att packa paket.
 
Det var runt 25 auktioner som gick ut under helgen och det är trevliga pengar som ramlar in. Kul att andra får nytta av kläderna nu när jag inte ska ha dem mer. Jag har nog lika mycket till som ska säljas av, men jag tar lite i taget.
 
Vi var bjudna på middag hos mina föräldrar framåt kvällen. Det skulle serveras fisk och eftersom våra barn inte gillar samma sorts fiskrätter så hade min mamma stått och lagat tre olika rätter att välja på; lax, lutfisk och torsk! Inte som här hemma där man är så illa tvungen att äta det som serveras. Jättegott var det i alla fall och jag åt av allt och klämde ner lite hemgjord ostkaka med vispgrädde till efterätt också. Inte konstigt att jag inte gått ner mina kilon än.
 
Lilla pyret fyllde minsann 1 månad idag! Vi har inte firat precis, men den där första månaden är lite speciell. Tänk att vi bara har haft henne i en månad...och samtidigt så känns det som om hon kom nyss! Hon tillhör familjen det är då helt klart.
Underbar och älskad av alla <3
 
 
Nu är det helt klart sovdags för mig - i morgon är det skola för de stora och kyrkis för mig och de små.
 

Lådbil


Melodifesivalen del 4

 
Utan att ha hört låtarna så röstar jag på nr 8 och nr 1...

Vardagsskildring

Konstverket Pappa dansar med lillasyster
Ungefär sådär det ser ut när de tar en svängom i köket :-)

En trevlig överraskning

När vårt äldsta barn fyllde tonåring i början av månaden hade vi precis fått tillökning i familjen så han hade aldrig något kalas då. Eller, kalas...han är ju för cool för sånt, men någon form av firar-aktivitet ihop med kompisarna brukar det ju bli.
Idag blev det äntligen dags för honom att ha sitt firande! Maken skjutsade honom och kompisarna in till stan och så gick de på bio och såg Röjar-Ralf i 3D, efteråt åt de på Burger King.
Nu kan jag bocka av det också från att-göra-listan! Jag avskyr när saker ligger och släpar efter så det är skönt att vi lyckades få till ett datum som fungerade för alla.
Om tre veckor är det dags för nästa födelsedag inom familjen, då fyller stora dottern 6 år. Två veckor efter henne är det dags för näst-äldsten att firas... Många dagar att fira blir det på ett år!
 
Jag fick mig en fin överraskning idag. I december blev det inte alls så mycket glögg för min del som jag hade önskat, halsbränna och glögg går liksom inte ihop om man vill kunna sova på natten.
Nu när jag flyttade på alla ettåringens burkar med ersättning längst nere i skafferiet så möttes jag av en trevlig syn:
 
Alkoholfri, men det gör detsamma och den smakar som glögg ska smaka. Det blev minsann lite glögg till tvn den här fredagskvällen!
 
Lika glad som jag blev för det, lika trött och less blev jag när mikron plötsligt dog. Igen! Vi bytte någon säkring på den för inte så länge sedan, men nu var det alltså dags igen. Vad är det med vitvaror i det här hushållet?! Är det inte diskmaskinen så är det tvättmaskinen eller mikron :-(
Man kan klara sig fint utan mikro ett tag, åtminstone för det mesta i livet. Men nu helammar jag ju tyvärr inte och då uppenbarar sig ett stort akut problem. Hur värmer man flaskorna med ersättning? Jo, jag vet att de klarade sig utmärkt utan mikro för bara några årtionden sedan. Man kan värma flaskorna i en kastrull på spisen. Men orka göra det mitt i natten! Med bara några timmars mellanrum dessutom.
Ett telefonsamtal och en biltur senare så hade vi fått låna hit mina föräldras mikrovågsugn. Det är nog läge för oss att köpa en egen ny, men nu klarar vi oss fram tills att vi haft möjlighet att komma iväg till lämplig affär.

Nörderi

Ettåringen är fortfarande fullkomligt galen i låten Gagnam Style (finns det något barn som inte gillar den?) men nu börjar här spelas andra varianter också.
Skolkillarna som spelar Minecraft kör gärna den här på YouTube:
  
 
Den svenska varianten på dialekt (det är tur man får texten) är den som har fastnat hos mig.
 
Jag kommer på mig själv med att plötsligt sjunga Heeeeej Säterjänta medan jag lagar mat. Inte så lite irriterande, men det går väl över.
Det roliga är att ettåringen blir bara salig över originalversionen, det riktigt spritter i armar och ben på henne när hon hör den, men de andra som låter snarlika stuntar hon i!
 

Gips

Det var ju tur att de hann ha riktigt roligt igår innan trettonåringen for i marken!
Inget är av utan det är bara en spricka i underarmen, men tre veckor med gips blir det för honom. Många tur i oturen dock; inget gick av, det var vänster arm och inte höger, lovet är ändå snart slut, det är inte mitt i sommaren och så det som verkar vara det bästa av allt enligt honom själv - han blev ETTA av barnen i familjen att bli gipsad. Det är fint att man kan se det positiva i saker och ting :-)

Sportlovstorsdag

Jag tog de fyra yngsta på en långpromenad med stopp på biblioteket. Femåringen hade sin sparkcykel med sig så hon varvade lite mellan att gå och att köra spark. De hade inte boken jag hade tänkt låna på vårt lilla bybibliotek men det blev ett par andra böcker till mig och ett gäng  till barnen.
Vi mötte mormor längs vägen, hon hade varit i affären och ville gärna ha sällskap hemåt så vi hängde med dit på fika efteråt.
 
Lillpluttan vilar sig i en gammal bilstol utan bälten som vi har som "babyfåtölj" hos mormor & morfar.
De andra tre lekte affär ett tag och sedan var det promenad hemåt igen. Det är en bra bit att gå så sista biten så fick femåringen tjuvåka på vagnen. Hon är duktig på att gå och är inte den som gnäller i onödan, men ibland kan man få vila sina ben lite även om man egentligen är för gammal för att åka.
 
Lagom till att jag körde in vagnen på garageuppfarten så sov alla fyra!
 
Vid det laget så hade maken och de tre äldsta barnen kommit hem från sin utflykt.
 
De hade haft jättekul och hunnit med massor med åk i backarna, lek på is och snövandring. Så kul att maken och äldsten just nu sitter på sjukhuset och väntar på att få en handled röntgad :-/ 
Maken skulle filma sonens ena åk med sin mobil och det var just då han gjorde en jättevurpa, flög av sin snowboard och landade på handleden! Jag har sett det på filmen och det var otäckt. Förr eller senare så lär väl något barn bryta någonting, men just idag så tror jag ändå mest på en rejäl stukning - vi får se vad de säger därborta.
 
Ikväll har jag möblerat om lite i vårt sovrum. Nu står dubbelsängen så att det är en spjälsäng på vardera sidan om den, jag tänkte att det skulle vara enklare än att ha båda småttingarna vid ena sidan. Så får vi också lite fördelning på jobbet med nattmatning, mardrömströstande och ont-i-tänderna-gråt också :-)
Vi testar ett tag.
 
 

Då var vi själva

De stora kom iväg dit de skulle.
Då var det bara jag och de fyra minsta hemma idag - är det sånt som kallas vardagslyx?

Utflykt, förhoppningsvis...

Maken ska iväg på utflykt med de tre äldsta barnen. Bilen är fullpackad med barn, matsäck, snowracers och ett ton extrakläder. Redo att köra ... och så startar inte bilen!
Jag är så glad att det inte var jag som skulle iväg, jag hade blivit galen. Nu inväntar de starthjälp och förhoppningsvis kommer de iväg inom kort.

...och igen

Då tar vi ett varv till :-(
Hela överkroppen bränner som eld och det gör överväldigande ont om man råkar ta ett för djupt andetag. Jag vet ju varför, ammade för sällan igår och pumpade inte tillräckligt.

Kallt


Syskonlika

Lilleman och Lillpluttan
 
Förresten, om ni som jag tycker att våra två yngsta flickor är lika varandra i inlägget lika som bär så kan jag lägga till det här kortet på lilleman när han var en månad gammal. Jämför med lillpluttan på bilden ovan....
I - augusti 2009
 
Jodå, vi har klonat våra barn. Lika bra att hålla sig till en sort som funkat förut ;-)
Ska jag fortsätta?
Lilleman och ena storebrorsan:
Det går liksom inte att missa att de är syskon!

Sportlov

Alla har sportlov och då flyger tiden iväg. Inte för att vi har gjort så mycket hittills egentligen mer än att umgås hela familjen, men det går snabbt ändå. Helt klart skönt att slippa gå upp för att väckarklockan ringer tidigt. Man kan få sovmorgon ända till kl 08 om man har tur!
Det har regnat ute ett par dagar och nu kom minusgraderna igen så det är blixterhalt ute. Det är inte bara otäckt att köra bil, man kan knappt gå heller. Efter att vi saltat sönder vår yttertrappa för ett par år sedan (trappan av ölandsstensplattor fick en massa sprickor och till slut så knäcktes trappstegen) så är vi lite restriktiva med att salta på gångplattorna från garageuppfarten och fram till ytterdörren. Sand är så mycket bättre men nu har vi slut på sand och alltså har vi en isbana att ta oss fram på. När jag var ute med barnen under förmiddagen idag så var jag glad att jag hade en barnvagn att hålla mig i för det var glansis på gångvägarna här i området också.
Utelek är helt klart överskattat sådana här dagar! Det är en sak om barnen kan leka i snön, bygga snöfort och snögubbar och sådant. Men när det är antingen snöslask så de blir dyngsura efter två minuter utomhus eller som idag när det bara är isigt och bitande kyla - då kan det vara! Barnen var rätt glada när de var ute och lekte idag men jag som varken byggde affär i buskarna eller klättrade i träd jag stod och huttrade tills jag inte stod ut längre och tvingade in barnen på tomten igen.
Några av oss roade oss inne i värmen sedan med att baka. Scones fick det bli och så gjorde äldsten några satser muffins också till kommande utflykter.
 
Scones med fladdermöss
 
Vi är lite inne på att ta oss en vända till en ishall och maken planerar för att ta de äldsta till en jättestor pulkabacke några mil bort och stanna halvdag där. Men vi vill inte planera eller lova för mycket för det hänger ju på väder och humör och som alltid vet man aldrig om någon tänkte bli sjuk. Vi tar en dag i sänder.
 
Maken och två av barnen har varit på sportlovstennis nu ikväll, det skulle vara lite rundtennis, lekar och matcher borta i tennishallen. Jag undrar hur stämningen var med tanke på vad som hände förra veckan, det är nog inte så uppåt för varken tränare eller barn :-( Jag har inte hunnit prata med någon av dem nu efteråt för jag har varit iväg på mitt håll och både make och barn sov när jag kom hem.
Mormor och morfar kom hit och tog nattningen med fyra av barnen för jag hade bokcirkeln inplanerad.
Idag gick vi igenom det sista av boken vi läst, Ögonblick som förändrar livet av Annika Östberg. Jag kan rekommendera boken och om ni vill veta lite om den så finns det att läsa någonstans i kategorin Boktips här på bloggen.
Vi fick nästa bok utdelad och det blir den här:
Jag ska egentligen inte jobba här - Sara Beischer
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska vänta mig av den här boken och har inte hört talas om den förut. Jag får återkomma senare med huruvida den är bra eller inte.
Nu har jag inte haft någon annan bok på gång på ett tag, det har ju varit lite annat att tänka på med en nyfödd i huset. Saknar att ha en bok att läsa så det får bli ett besök på biblioteket snart. Det är alltid lite annorlunda att läsa bokcirkelsböckerna, man läser mer analyserande och kritiskt när man vet att man ska diskutera boken i grupp senare och ibland antecknar jag lite medan jag läser. Med andra böcker är det ren hobbyläsning och jag kan förlora mig helt i en bok så jag glömmer tiden. Det har hänt att jag tittat på klockan och insett att det är mitt i natten och att jag har läst i många timmar :-)
Några förslag på bok jag kan låna? Jag är all-läsare så det måste inte vara någon speciell kategori.

En alternativ vardag

Idag tror jag nästan alla vaknade på fel sida! De stora killarna har tjafsat om det ena och det andra precis hela dagen. Allas humör gick i botten till slut - sånt händer även i det här huset.
 
Efter ett tag kände jag att det kanske inte vore så dumt ändå att börja jobba igen. Jag har alltid älskat att vara hemmamamma men ungefär en gång vart tredje år får jag en faslig lust att komma ut i arbetslivet :-) Tänk att gå hemifrån på morgonen och ägna sig åt vuxensaker en hel dag, tänka på vad man ha lust med, ta både kafferast och lunchrast då man kan äta en hel måltid utan avbrott. Gå på toaletten helt själv! Och sen komma hem till ett städad hus och middagen står serverad. Barnens läxor är gjorda och ingen behöver MIN hjälp. Aaahh...
(För det är ju just så det är att jobba heltid borta, säg inte emot nu.)
 
Fast jag vet ju att jag skulle sakna dagarna med barnen något vansinnigt. Sakna våra skattjakter i skogen, spelen, kyrkis, långpromenaderna, sconesbakandet till mellis, pysslandet, wii-tävlingarna och alla kramar och "jag älskar dig mamma" som man nu får höra så ofta så det nästan blir uttjatat. Möjligheten att kunna flexa med tiden för barnens behov. Finnas där för den som är sjuk eller vill höra en saga eller träna bokstäver...
Maken skulle ju absolut kunna ta allt det där själv så jag tror inte barnen skulle förlora så mycket egentligen på om jag försvann på vardagarna ;-)
 
Frågan är vad jag skulle göra om jag skulle börja jobba heltid igen? Jag har ju ett företag, om än vilande just nu, men det är ju ett jobba-hemifrån-jobb och alltså ingen förändring mot vad jag gjort i flera år redan. Något annat ska det vara om det ska vara lönt.
I stort sett hela mitt vuxna liv så har jag jobbat på Ikea, jag tyckte väldigt mycket om det men det är inget som direkt lockar igen.
Jag har en halv barnskötarutbildning och har jobbat inom förskolan. Jag har några år inom frivilligförsvaret, har en krigsplacering och gjorde faktiskt rätt bra ifrån mig på den tiden jag tänkte bli yrkesmilitär :-)
Jag har läst till reseledare med påbyggnad och är färdig flygvärdinna. Sist men inte minst - jag har gått på college och läst till dansinstruktör (tango, paso doble, cha-cha etc) och hade bara typ en halv termin kvar när jag var tvungen att hoppa av som höggravid med första barnet.
Vad blir man på det?? Jag har nog valt fel utbildning hela vägen för jag har ingen som helst nytta av någonting!
Lite militär och lite flygvärdinna?! Struktur OCH service? Det är kanske så att jag faktiskt ska vara hemmaplacerad sjubarnsmamma och ingenting annat! :-)
 
I morgon när jag vaknar kommer jag förmodligen inte att kunna tänka mig något annat än att fortsätta vara hemma så länge vi har den möjligheten, men det skadar ju inte att fundera över alternativen.

En tung dag

Det här har varit en tung dag.
Maken är tränare för barn i vår dotters ålder och lördagsförmiddagarna är vikta för dem. Idag kom han dit och möttes av nyheten att ett av barnen i hans grupp inte längre lever. En liten kille som häromdagen hade börjat dagen som vanligt och innan natten kom var han borta. Han skulle fylla 7.
Maken var fullkomligt förtvivlad, alla de här barnen betyder så mycket för honom och jag vet att han är omtyckt av dem. För bara en vecka sedan träffade han den här killen och de körde bollar i hallen som vanligt, nu får han skriva in en begravning i planeringen.
Jag tog våra små med till mormor och morfar för en eftermiddag med bortalek och fika så att det blev lugnt och tyst här i huset. De stora var iväg på sitt håll.
 
Jag känner inte den här pojken själv så jag har ingen rätt att sörja. Men vetskapen om att ett barn gått bort och att det inte så långt härifrån finns en familj som fattas sitt barn skär i hjärtat. Insikten om att dåliga saker kan hända vem som helst (det kunde ha varit vårt barn!) gör mig rent illamående. Det borde inte få hända!
 

Melodifestivalen Del 3

 
Jag sätter allt mitt hopp till Martin Rolinski. Måtte han ha en låt som är ok.

Alla Hjärtans Dag

Vid frukosten så kom barnen en efter en med kort och teckningar till mig och maken och de var så kärleksfulla så. Det pratas så mycket om Alla Hjärtans Dag i förskolan och i skolan så de var ju helt uppskruvade över den här dagen! Jag tycker inte att det är någon jättestor dag egentligen utan tycker nog att man kan försöka visa uppskattning året om, det blir liksom mer och mer firande för varje år överallt (och det gäller inte bara den här dagen utan alla dagar som ses som minsta lilla högtidliga).
Sen var det dags för dem att gå till skolan. Äldsten skulle ha innebandyturnering i stället för vanliga lektioner och han sa igår att de skulle ha mellanmål med sig och att han ville ha en Risifrutti och kanske en frukt också. Jag tog fram det till honom medan han gick för att ta på sig ytterkläder. Då hör jag honom prassla med sakerna i skolväskan och sedan ropar han från hallen: Jag kommer hem senare för det är en extralång dag, vi ska vara på en annan skola och förresten ska jag ha lunch med mig för det får vi inte där. Kan du fixa det men gör det fort för bussen går snart... Här är lappen om det!
What?!!
Turneringen skulle hållas på en skola i grannbyn och hela klassen skulle åka linjebussen dit, med avgång direkt vid skolstart och hemkomst ett tag efter att vi hade planerat att äta tårta här hemma. För att då inte tala om att mellanmålet plötsligt skulle vara en hel måltid! Risifrutti är ju knappt värt att kallas mat, det kan liksom aldrig bli annat än ett dyrt och sockerfyllt mellis/fika och det är definitivt inget man står sig på under en sextimmars turnering. Vad hittar man då på att packa i en matlåda - tänk, tänk, tänk! Idag var det dessutom en sådan där dag då ingenting fanns hemma. Planen var att jag skulle åka och storhandla under dagen så det ekade ju i både kylskåp och skafferi. Inga köttbullar i frysen, inga smålådor med pasta som man kan äta kall, inga pannkakor, ingen youghurt eller annat... Jag fick bre ett par ostmackor och så fick han med sig torkad frukt :-/
Sonen som i stort sätt alltid vill ha pastasallad eller pannkakor med sig när de ska ha matsäck var sur som ättika! Jag borde ha förstått att han skulle ha något mer än mellanmål med sig tyckte han, men jag kan varken läsa tankar eller trolla :-( Ungar!
(Nu visade det sig att de blev bjudna på hamburgare där de var men de visste vi ju inte på morgonen och jag gick och oroade mig hela dagen över om han skulle gå hungrig och må dåligt, för precis som jag så blir han hängig och får huvudvärk rätt snabbt om han inte äter ordentligt.)
 
Jag och de små var ute i snön på förmiddagen. Jag hade hoppats på en långpromenad men treåringen hittade en särdeles snygg och stor snöklump utanför grannens tomt och den ville han absolut bära med sig hela vägen. Sitta i vagnen var inte att tänka på utan han gick runt med den där klumpen och då kommer man inte fram så himla snabbt heller. Det blev en liten sväng på ett par kvarter och sedan hemåt, men vi fick ju frisk luft och motion en hel timme ändå ;-)
Jag kom iväg till affären också så det blev lunch idag med. En hjärtformad tårta inhandlades så det blev lite firande av dagen när de andra kom hem.
 
 
Ettåringen har fått vara med om bus hela dagen. Lilleman lärde henne att sätta sig i leksakskorgen så nu gör hon det hela tiden. Jättenöjd är hon med sig själv när hon har kommit ner i den men det varar bara i en halv minut, för hon kan inte ta sig upp själv! Så jag plockar ur henne och så gör hon om det igen, gång på gång.
 
Storasyster kom hem och ville leka mamma & bebis med henne. Rätt som det var kom hon åkandes i dockvagnen.
 
Det är tur att de är stadiga de där små Briosulkysarna!
Hon är som en docka som kan röra sig, sa storasyster. Ja, hon är nästan som en riktig bebis, sa treåringen...
Lilltjejen var jättenöjd med att bli runtskjutsad och hon blev jättearg när hon inte fick åka mer.
 
Mormor kom förbi som hastigast och lämnade en chokladask och en hälsning om att hon och morfar saknar oss. Hon har varit sjuk och det i kombination med att de ryckt in och passat mina brorsbarn mycket senaste tiden har gjort att vi knappt träffats alls. Jag tror de har sett Adora en eller två gånger sedan hon föddes bara.
 
Åttaåringen och maken tillbringade halva dagen först på vårdcentralen och sedan på sjukhuset. Av olika anledningar var vi rädda att sonen hade en gammal fraktur i foten och eftersom läkaren på vc trodde detsamma så blev det vidare till röntgen. (Man kan säga så här; sonen tycker att vissa saker är smärtsamma, tex vattenstrålarna i duschen, kramar, sömmar i kläder och sådant som andra definitivt hade lagt märke till känner han knappt av så några brutna tår är ingen omöjlighet att missa.) Nu är det tydligen inget felläkt benbrott men någonting är det så vi väntar på besked om vad och huruvida det ska rättas till. Förhoppningsvis får vi svar innan helgen.
 
Nu ska jag och maken titta på de två första avsnitten av den nya serien Arrow. Ännu en miljardär som är hemlig brottsbekämpare i stan. Den här kör med pilbåge. Jag hoppas den är bra annars somnar jag i soffan som vanligt.

Presentkorg

Treåringen packar saker i lillasysters leksakskorg :-)
Jag packar upp henne igen hela tiden men nu har hon kommit på hur man kommer i den utan hjälp av storebror.

Mitt i veckan

Idag har jag roat mig med att gå igenom och börja lägga ut mina mammakläder till försäljning. Jag visste knappt att jag hade så mycket kläder! Det blir skönt att få utrensat i byrålådor och garderober och samtidigt så är det lite sorgligt. Men nu kommer de till användning hos andra mammor och det känns ju bra.
 
Ena sonen kom hem från skolan och var på helspänn. Han kom inte mer än innan för dörren innan första utbrottet kom och sedan följde två till i snabb följd. Syskonen försvann snabbt ut i lekrummet eller in på sina rum. Jag fick förklaringen till allt ståhej lite senare när det kom fram att de hade haft vikarie i klassen idag, det räcker för att få killen ur balans hela dagen.
Vi hade försökt nå berörda om utredningen för diagnos innan i veckan och idag kom samtalet vi väntade på. Nästa team som tar över har vansinnigt lång kötid och det är därför det har stått stilla sedan tidig september. Nu står han först på listan och det betyder att vi kommer att bli kallade tillbaka i maj! Under tiden är sonen utan hjälp i skolan som han så väl behöver, speciellt sådana här dagar när det inte är som vanligt. Man känner sig lite maktlös och jag har svårt att förstå varför det ska ta så lång tid att få hjälp och tillgång till hjälpmedlen han behöver.
 
Äldsten erbjöd sig att laga maten idag också. Trevligt! Det var lite tidspress idag för att parera med träningar så jag tyckte vi kunde hjälpas åt. Det visade sig att när han hörde att det skulle bli fiskgratäng till kvällsmat så tänkte han på en färdig gratäng som man bara slänger in i ugnen. Vet inte hur han fick till det, för den typen av färdigmat är inget vi någonsin nyttjar :-)
Han ville spritsa potatismos när jag väl hade gjort resten men min sprits är trasig. Dags att köpa en ny! Jag tycker det är jättekul att spritsa allt möjligt; grädde på tårtor, potatisrosor i ugnen, mos på gratänger...så jag klarar mig inte utan en.
Vi fick improvisera lite.
 
Jag är totalt oinspirerad när det gäller middagarna just nu och vi har inte ens gjort upp någon veckomeny på flera veckor. Senaste numret av Buffé kom i brevlådan idag och där brukar det finnas lite roliga recept att prova så jag bad barnen läsa den också och ge förslag på vad vi kunde äta. Det enda förslaget jag fick var att vi absolut måste göra choklad-nötcreme!
 
I morgon är det Alla Hjärtans Dag. Vi lär inte komma iväg på middag jag och maken i år heller, det inser jag ju. Vid det här laget har vi en hela massa middagar innestående från födelsedagar och bröllopsdagar också så när vi väl kommer iväg själva så får vi väl slå på stort. Kanske tom hålla oss hemifrån i mer än 3 timmar (som nog är vårt rekord).
Nej, jag saknar inte restaurangbesöken på tu man hand så där väldigt mycket även om det är trevligt när det händer. Vi har gott om tid för oss själva på hemmaplan också även om folk har svårt att tro det. Barnen är i säng senast kl 21 och då har vi resten av kvällarna för oss själva och vi är rätt bra på att sno åt oss en kram eller puss i farten när vi möts vid kaffebryggaren :-)
Jag vet att barnen har tisslat och tasslat en hel massa om morgondagen så lite firande blir det ju alltid. De ska få hjärtformade plättar till efterätt i skolan så jag får väl komma på något annat sätt att lyxa till det lite här vid mellis på eftermiddagen. Vad ska man hitta på? Hur firar ni andra?

Det stormar

När ena sonen har haft vikarie i skolan (utan förvarning dessutom) så är eftermiddagen fullständigt körd. Så fick vi i alla fall lite spänning denna onsdagseftermiddag...

Tacksam

 

Ingen toppendag

Det här har inte varit en rolig dag.
Det gör ont att röra sig, jag kämpar med mitt samvete och vet inte om det är värt att hålla amningen igång så mycket längre. Så fort jag sätter mig för att försöka övertyga minsting om att hon kan få mat från mig så är det någon annan som behöver hjälp med något eller också står ettåringen brevid och ylar för att hon också vill upp i knät.
När det funkar är det toppen och när det inte funkar är det skit :-(
 
Det körde ihop sig lite fram emot kvällningen med tennisträning och ett föräldramöte på skolan. Vi hade ingen barnvakt som kunde rycka in den halvtimmen som felade innan make och son kom hem och jag behövde ge mig iväg så jag missade mötet. Inte för att jag tror de hade så mycket nytt att komma med och vi får ju ändå papper hem senare men det känns lite illa att inte gå när man redan anmält att man kommer. Miss i planeringen.
 
Äldsten stod för dukning och matlagning idag och det var trevligt som omväxling, speciellt som jag åkte på migrän (igen!). Pasta/kasslerröra stod på menyn och det var ett ganska tacksamt val för det är lätt att göra och blir inte så himla mycket disk heller. Jag försöker få igenom att man städar undan efterhand som man gör maten men det blir inte alltid så i praktiken. I stället springer jag runt och plockar disk och torkar av köksbänken fast jag vet att jag borde strunta i det just då.
 
Kvällens film för oss stora (vi vuxna och 13-åringen) var That´s my boy med bla Adam Sandler.
När jag la till den i listan hos lovefilm.se så var det mest med tanke på sonen, filmen skulle ha 11-årsgräns och han har gillar andra filmer med Adam Sandler. Jag har lite svårt för A.S. som jag tycker har lite för mycket kiss-och-bajshumor annars.
En kvart in i filmen stängde vi av! Vid det laget hade de sagt knulla, kuk och allehanda svordomar i var och varannan mening samt visat både strippor och sexscener till den grad att jag inte stod ut längre. Sonen var inte road och jag tröttnade på att vänta på att det skulle bli en komedi av det hela. Kalla mig pryd men det var inte riktigt den familjefilm jag hade hoppats på! En koll på imdb visade att de flesta länder har minst 15-årsgräns på filmen (Sveriges stod inte med) och vid närmare granskning på lovefilms hemsida så ser det ut som att det nog är 15 i hela norden. Vet inte varför de skriver 11 i beskrivningen då :-(
 
Lillpluttan har nog haft en bra dag i alla fall. Hon är vaken så mycket mer nu och det är härligt att se. Med syskon och föräldrar som gärna har henne i famnen så lär hon bli en liten klängapa och jag misstänker att jag får bära runt henne i bärsjalen en hel del framöver om jag någonsin ska ha händerna fria. Det gör mig inget, jag har gärna mina barn nära.
Tummen upp säger hon om det:
Sötnosen!

Hej mjölkstockning!

Då var det dags igen. Öm är bara förnamnet :-(
Jag är knallröd över hela bröstet, ser ut som om jag har hällt hett vatten över hela framsidan. Lillpluttan är bara med på att ammas om hon inte är särskillt hungrig och så somnar hon vid bröstet (hon har mig bara till napp).
Idag är jag rätt less på att göra dubbelt jobb.

Viktmålet uppnått

Inte för mig men för min lilla tjej... :-)
Vi var på vägning på BVC idag igen och jag höll tummarna för att hon skulle ha gått upp åtminstone några gram men det var så pass att hon nu har kommit upp i och passerat sin födelsevikt. Idag stannade vågen på 3400g! Äntligen! Det är ju inget litet hopp heller, kan det har varit i torsdags vi var där och hon låg kvar på 3200? Jag är så glad att det har vänt nu. Jag märker ju att matningen går lättare och lättare för varje dag så det var skönt att få det bekräftat med nya siffrorna. Hon äter väldigt lite i taget och rätt ofta i stället men det är absolut en bra början. Nu vet jag ju att hon får i sig det hon behöver.
Lillpluttan är också glad:
 
Eller också har hon gaser ;-)
 
Sköterskan påpekade att man nu inte kan se på mig att jag fött barn för mindre än tre veckor sedan (jag kan knappt tro det själv för det känns verkligen inte så). Det är ju inte så att jag är smal på något sätt, men det finns ingen mage som putar ut längre och jag kan ha vanliga kläder utan problem.
Idag låg jag på barnens hoppmadrass med en ettåring som klättrade på mig och en treåring som gjorde kullerbyttor intill. Maken noterade att min mage ser helt platt ut när jag ligger på rygg. Nja, det är ju inga magrutor i närheten av den i alla fall sa jag varpå han kom fram och kände på min mage och sedan kom med den fantastiskt smickrande och smidiga kommentaren "Åh, vilken mysig mage! Du är ju som en saccosäck!" Någonting om jello hörde jag också...
Vilken romantiker man är gift med, det är ju så man blir blixterkär på nytt...eller?
Nästan 5 kg har jag kvar att gå ner och det tror jag inte blir några större problem. Det jobbiga är ju att hitta musklerna igen och få lite fason på figuren.
 
I övrigt har vi idag hunnit med ett tandläkarbesök för femåringen. Hon tycker det är roligt att gå till tandläkaren och det är skönt det - folktandvården här är duktiga med barnen och sedan hjälper det nog att de får fina små presenter med sig hem och att våra ofta har fått gå med syskonen och titta på hur det går till. Lillebror var ordentligt avundsjuk för att han fick stanna hemma med pappa idag.
Till skillnad från förra besöket så gick det den här gången bra att ta de där tandbilderna. Det är ju varken lätt eller roligt att bita ihop om de där hårda och lite vassa plattorna så jag är lättade att det gick bra. Vi hade pratat om det i bilen och att hon fick göra sitt bästa och det var en stolt tjej som gick hem med nagelstickers hon fått välja ut när det var klart. Fina tänder som alltid!
 
En snabbis inom kyrkis hann vi med också. Egentligen hade jag tänkt hoppa över det idag eftersom vi bara hade en timme ledigt mellan tandläkare och bvc, men för treåringen är det jätteviktigt att gå dit. Han har full koll på när de har öppet också: "Lördag är godisdagen och sen kommer städdagen och sen kyrkisdagen." Eftersom han är hemma med mig och småsyskonen alltid så försöker vi hålla på att vi kommer iväg till olika öppna aktiviteter tre gånger i veckan. Femåringen som är på förskolan tre förmiddagar i veckan vill gärna åka till sitt gamla kyrkis när hon kan så vi for iväg dit för lite lek och kaffe.
 
 
 

Cake Boss

Jag och barnen följer Cake Boss på TLC (fredagar 21.30).
 
Vi spelar in alla avsnitten och ser dem tidigare en annan dag så även femåringen kan vara med. Tårtorna de gör är helt otroliga och de som är med i programmet är rätt roliga allihop. 
En sån här bröllopstårta hade jag gärna haft den dagen vi förnyar våra löften:
 
Blommorna är handgjorda och såklart ätbara.
 
I senaste avsnittet så skulle de göra en tårta i form av en gammeldags karusell. Ingen liten tårta heller, jag tror den vägde 500kg? Fantastisk var den med alla detaljer i alla fall.
Hästarna är gjorda av choklad och det mesta är tårta, inkl basen och en motor driver runt karusellen. Tårta till 1000 pers!
Den skulle levereras till ett tivoli 2½ timmes bilresa bort och när de kom fram och öppnade lastbilen så hade tårtan vält och var totalt oanvändbar :-/ De var snudd på gråtfärdiga och det förstår jag. Det är liksom inte samma sak att servera ett gäng cheesecakes.
 
     
Jag blir alltid så sugen på att dekorera tårtor när jag ser programmet. Åtminstone tills jag kommer ihåg att det inte är en av mina många talanger här i livet..
 
 
 

Galltvål

Om ni inte har upptäckt galltvål ännu så måste ni prova!
Som miljöfamilj så har vi letat miljövänligare alternativ till det mesta i hushållet och tvättnötter och galltvål är numera standard i tvättstugan.
Det kändes först inte helt rätt att rengöra kläder med något som innehåller färsk oxgalla, men jag har fått ge mig. Galltvål är grejen! Så mycket kläder som jag har kasserat genom åren för att de inte går att få rena...
Hittills har jag inte hittat något som galltvålen inte rår på.
 
Jag köpte en ny tröja till ettåringen häromdagen och första gången hon hade den på sig så la hon en sked kräftströmming på magen (strömming i tomatsås). Jag trodde det var kört, speciellt som tröjan kom ut ur tvättmaskinen fortfarande med en stor orange fläck mitt fram. Lite galltvål på den och så med i nästa tvätt - nu är den ren och fin igen!
Jag tänkte prova den flytande varianten också, den borde vara ännu lättare att handskas med.
 
(Och om tillverkaren vill sponsra mig med en livstidsförbrukning för den här gratisreklamen så är det helt ok)

Melodifestivalen Del 2

 
...och eftersom jag känner mig så extremt ambitiös idag så kommer den även i svart/vitt för dem som vill spara färg i skrivaren (vi har slut på vissa färger i vår).
 
 

Sovdags

Tänk vad man kan se fram emot att gå och lägga sig när man vet att man får ligga och gosa in sig hos en varm och bebisdoftande liten plutta :-)
 
               

Middag?

Vad ska man ha till middag idag?
Öppnade frysen för att se om vi hade något kul...
När jag tänkter efter så är jag inte så sugen på någonting längre.

Vinterfåglar

 
Fågelskådning i lekrumsfönstret
 
(Ena sonen efterfrågade foton på fasanerna som höll till utanför men eftersom åttaåringen gick ut för att "titta" på dem så hann det aldrig bli någon bild...)

Lika som bär

Zelda februari 2012
 
Adora februari 2013
 
Det som skiljer dem åt är väl egentligen bara att Z hade mer hår (som var mörkt i början, nu är det blont) och att bodyn börjar se urtvättad ut :-)
 
Med 12 månader emellan sig så har vi inga problem att se skillnad på dem idag...
Det händer mycket på ett år!

Promenad

Snöblandat regn, yippie!

Vad tittar hon på?

 Hur man roar en ettåring så man själv hinner äta upp sin mat...
 
 
Favoritlåten såklart, på YouTube:
 
 
Uttjatad till tusen men dottern tycks aldrig tröttna.

Torkade äppleringar

Frukt som är godis!
 
Mormor torkar äppleringar på ställning specialbyggd för ändamålet.
Jag har funderat lite på om jag skulle önska mig en likadan men jag vet inte riktigt var jag skulle få plats med den. Tillsvidare hämatr vi påsar med torkade äppelringar hos mormor :-D

Kärlek


Barnbestick

Tänkte bidra med ett litet tips på barnbestick (eller "snåltips" om man så vill eftersom lösningen är lika billig som bra).
Vuxenbestick kan vara lite knepiga att äta med om man precis har börjat använda bestick och de som är avsedda för småbarn brukar inte vara så bra att faktiskt äta med - gafflar som inte går att sticka maten med och knivar som inte går att skära med. För att inte tala om hur hutlöst dyra de brukar vara!
 
Köp smörgåsbestick i stället!
 
City Gross, ca 7 kr/st
 
Riktiga knivar och gafflar fast i mindre format, alldeles lagom stora att äta med för barn som är runt 2-5 år! Jag tröttnade på de vanliga barnbesticken för ett antal år sedan och sedan dess har vi alltid haft smörgåsbestick till de som har behövt det.
Just nu är det 3-åringen och 5-åringen som använder dem här hemma och när ettåringen börjar klara ut det här med gaffel så dukar vi med smörgåsbestick till henne också.

Underkänd lillskrutta

Vår bvc-sköterska är på benen igen och jag fick åka bort till mottagningen för vägning av lillskruttan. Målet var att hon skulle ha kommit upp i födelsevikten igen (3380g) men det förstod jag nästan att hon inte hade gjort. Hon låg på exakt samma vikt som förra veckan, 3200g. Det var ju inte helt bra men hon har åtminstone inte tappat mer. Sköterskan var långt ifrån nöjd med resultatet.
Jag berättade att jag ammar henne och ger ersättning varje gång hon vaknar. Tyvärr ser det inte ut att räcka :-(
Flaska först, amma sen är det som gäller och så då att väcka henne oftare. Det måste ju vända snart med maten! Hon ska ju inte behöva bli inlagd igen för att komma ikapp.
 
När ena sonen och maken var på väg att åka till fotbollsträningen så började jag få lite trubbel med synen. Ni vet så där som det kan bli när man är på väg att svimma eller har ett migränanfall på gång. Det kändes inte som om det var något av det utan enbart att det blixtrade väldigt framför ögonen. Det var knappt maken vågade åka iväg, men tjugo minuter senare så kom huvudvärken så där fick vi svaret. Jag har inte haft migrän på evigheters evigheter! När jag var yngre hade jag hemsk migrän som satt i något dygn i sträck och jag svimmade och kräktes omvartannat, vid något tillfälle lades jag in för hjärnröntgen eftersom jag blev så dålig. Sen fick jag första barnet och anfallen upphörde helt. Efter det så har det kommit och gått, skiftningarna har alltid kommit i samband med graviditeterna. Ska man då avsluta med att få tillbaka det igen?! Typiskt! :-( Hur som helst så fick jag snabbt i mig tillräckligt med värktabletter för att stoppa det i tid, kanske blir det inte lika hemska anfall som det var förr utan någon lidrigare variant.
 
Jag kände mig tillräckligt bra för att senare våga chansa och åka iväg på ännu ett möte med min grupp i projektet KlimatVardag.
Under snart ett års tid så har vi varit "klimatfamilj" och representerat vår hemkommun och del av länet i syfte att bli mer miljömedvetna och hitta klimatsmarta lösningar i vardagslivet. Det har varit ett jätteintressant projekt och jag är så glad att vi hoppade på utmaningen att delta. Nu var det sista gruppträffen och vi hade lite genomgångar om hur det gått, om vi uppnått våra mål mm. Jag tänkte skriva mer om det vid något annat tillfälle.
 
Möttes hemma av vår välkomnande utebelysning.
Kanske borde man ta ner ljusnätet snart? Visst är det trevligt men det är ju ändå lite julkänsla över det och julen känns redan väldigt avlägsen.

Förkylt var det här

Minstingen har definitivt åkt på sin allra första förkylning, hon är nu 12 dgr gammal :-/ Det blev inte mycket sömn för någon av oss i natt.
Det är grönt och täppt i näsan och då blir det ännu svårare än vanligt att få i henne mat. Idag har vi väckt henne, matat, väckt, matat... och hon äter inte på långa vägar så mycket som hon borde. Amningen struntar hon blankt i och det är en underdrift att säga att jag börjar känna mig lite öm.
Jag skulle ju ha tagit henne till BVC för vägning igår men sköterskan ligger hemma sjuk. Bor man i en liten by som vi gör så får man antingen åka iväg till ett annat bvc eller också vänta. Igår morse när vi fick alternativen per telefon kände jag mig ganska morsk och tyckte inte det var någon brådska med viktkollen. Jag hoppas att vår sköterska är på benen innan veckan är sjuk för annars får vi nog dra iväg någon annanstans ändå. Lillan borde ju komma upp på födelsevikten snart och som det är nu känns det inte som att hon kan vara där än.
 
Älskade lilla Pluttan! <3
 
Jag var iväg och handlade mat efter lunchen idag medan maken var hemma med de små. Det känns ju nästan konstigt att vara ute helt utan barn, för att inte tala om utan mage.
Det är en stor frihet att kunna andas ordentligt, röra sig utan att det gör ont i fogarna och utan att halsbrännan gör sig påmind. Ingen mage som är i vägen när man ska ta sig ur bilen på parkeringen :-) Härligt på många sätt! Samtidigt kan jag känna lite av en sorg - jag kommer aldrig att ha den där gravidmagen igen. Den där runda magen som är så fin och gullig (på andra alltså, själv kände jag mig bara klumpig). Jag kommer aldrig att få ett positivt test igen och jubla ihop med maken, kommer aldrig mer att känna ett litet liv sparka i magen, aldrig vänta på att det ska bli dags att åka in till förlossningen och möta en helt ny människa som man sedan får lov att följa genom livet. Det ÄR en sorg, trots att jag helt klart ser fördelarna med att vara klar vid 7 barn, trots att vi var nöjda så här och faktiskt har fått de underbaraste och bästa familjemedlemmarna man kan få. Knäppt va?! Nä nu får jag sluta innan jag blir ledsen på allvar.
 
Maken och jag ska se film strax. Kvällens film är Hypnotisören och jag hoppas på att den är lika bra som boken var.

Kyrkisdag och Familjen Annorlunda

Det blev kyrkisbesök på förmiddagen för mig, lilleman och stora dottern. Ettåringen får vara hemma efter förkylningen ett litet tag till och minstingen har inte ute att göra än på ett tag, hon får bli lite större innan jag drar runt henne bland folk.
På kyrkis hade de skaffat en ny "kompis". En sån där kudde i form av en häst fast just den här hade fått finklädsel:
Så fin! Lilleman blev överförtjust i den där hästen och har pratat om den hela dagen.
 
Lilltjejen har tyvärr börjat verka lite snorig nu ikväll och det gillar jag inte alls. Vi har haft barn med RS förut och det vill man helst inte vara med om igen. I helgen stod det på lokaltidningens förstasida om en familj där nyfödda dottern gick bort i RS och man mår ju illa bara av att tänka tanken! :-( Svårt att undvika förkylningar hur försiktig man än är och snudd på omöjligt när man har haft sjuka syskon - vi har ju ändå hållt dem separerade så mycket som möjligt, de har sovit i olika rum etc.
 
Pratade i telefon med min mamma för en stund sedan. Hon har varit barnvakt till mina brorsbarn eftersom min bror och hans fru åkte till London för en barnfri långhelg. Brorsan hade varit förkyld innan de åkte men på ditvägen blev han snabbt sämre och hela semestertrippen låg han på hotellrummet med hög feber, totalt misslyckat. De kom hem igen igår kväll men han var så dålig att han skulle uppsöka läkare i dag och det visade sig att han efter besök på akuten blev skickad till ett annat sjukhus och inlagd. Lunginflammation och blodförgiftning! Han verkar vara ganska illa däran och lär bli kvar där ett tag :-(
 
Måndagskvällar är tv-kväll för de två äldsta barnen här. De tycker det är jättekul att se Familjen Annorlunda och är helt fascinerade av hur det går till familjerna. Syskonen går och lägger sig kl 20 och då är det bara jag och de två stora i soffan. Själv föredrar jag och maken Ullared som är så bizzart att man inte kan annat än skratta åt det, men det programmet spelar vi in och se senare på kvällen.
Jag följde Familjen Annorlunda de första två eller tre säsongerna men efter det har det inte blivit så mycket tittande. (Jag saknar Fam. Wetterholm ;-) Jag vill minnas att jag tyckte 7 barn var hysteriskt många då, men nu vet jag ju att det är ju inte alls så många...)
Numera blir jag bara stressad av alla springande, busande och gapande barn som visas. Mina killar - som verkligen inte är världens tystaste eller mest änglalika barn - sitter som fågelholkar när barnen brottas i affären, klättrar på möblerna och drar varandra i håret. Varför säger inte föräldrarna till dem? undrade trettonåringen sist. Ja det kan man ju undra.
Själv undrar jag mer över poängen med att låta ALLA barn hjälpa till att baka EN tårta. Vore det inte trevligare för alla om de fick vara med och baka en och en? Eller två i taget? Är det kanske bara för att det ser roligare ut i tv? Måste man ta med alla överallt, gör andra storfamiljer verkligen det? Delar man upp dem lite så får ju barnen mer utrymme och uppmärksamhet. Min puls ökar markant för varje minut av programmet.
I kvällens avsnitt var firades det födelsedag i en av familjerna och barnen serverades korv och bröd. Nioåringen tyckte det var så coolt hos dem för att de behöver ju inte bjuda några andra barn, de är ju så många barn i den familjen att det blir ett helt kalas ändå. Jag påpekade att det bara är 3 barn mer än hos oss och fick svaret att de ser ut att vara jättejättemånga. Man blir lite hemmablind antar jag.
På kyrkis i morse pratades det om huruvida det är normalt eller inte att ha picnic under köksbordet och det kan jag säga direkt att sånt gör jag med :-) Jag nämnde att vi emellanåt slår upp ett fyrmammatält här i vardagsrummet för att få tälta en natt eller två... jag är väl lika galen jag då. Jag leker mycket och pysslar mycket med barnen - men nåde den som springer i affären eller hoppar i soffan!
 
 
 
 

Vintersöndag

Idag har vi varit ute på långpromenad och nya storvagnen är således ordentligt inkörd. Lastad med 4 barn (femåringen blev trött i benen efter någon kilometer och fick lyxåka) och fullpackad skötväska - ändå kan man köra den med pekfingrarna och den svänger på en femöring! Dessutom gick den igenom grinden till mina föräldrars trädgård och det var en glad nyhet. Vi skulle nämligen gå förbi och heja på kusinerna som är där över helgen, de är förkylda så det blev bara ett kort möte i trädgården men det var ju trevligt att vi inte blev fast ute på trottoaren utan kunde ta oss in på tomten.
Ettåringen är så mycket bättre från sin förkylning nu och det gjorde henne nog gott att komma ut lite i friska luften igen. Lillpluttan fick sin andra barnvagnstur på köpet, väl inbäddad i fleeceåkpåsen så bara näsan stack ut.
Den promenaden måste ha motsvarat ett gympapass för mig som körde. Åtminstone kändes det så och man kan väl få hoppas ;-)
 
Vädret pendlar mellan +7 och vårluft för att några dagar senare vara full vinter igen. Just nu har vi snö.
 
Åttaåringen har varit på kalas på Laserdome idag med i stort sett hela klassen. Just Laserdome är kanske inte riktigt hans grej och att gå vidare och äta pizza ihop är nästintill lika svårt så vi var lite fundersamma på om vi skulle kunna släppa iväg honom. Maken var med lite till och från men det hade gått bra trots allt. Killen vill ju så gärna vara med och inser inte alltid själv sina begränsningar så det är trevligt när det fungerar. Varje utmaning är trots allt en möjlighet till en liten seger.
 
I morgon är det dags för vägning av lillpluttan igen. Hon äter hyfsat bra och nu är vi uppe på kanske 1/3 amning och resten ersättning. Jag vill i alla fall tro att hon får i sig något från mig för hon tänkte då inte ta de rekommenderade mängderna från flaskan efteråt. Vi siktar på att hon ska ha kommit upp i födelsevikten igen i morgon (eller helst inte så mycket under).

Handkräm

Jag har väldigt torra och nariga händer speciellt nu på vintern. Jag tvättar händerna precis hela tiden känns det som och det hjälper ju inte huden alls, men det blir ju så med alla blöjbyten och så matlagning, diskplockning och nästorkande på det...
Jag har hittat en ny favorit bland handkrämerna!
 
CCS Oliva Eco Hand Cream (köpes på apoteket)
Jättebra! Inte bara för händerna utan naglar och nagelband blir också jättefina av den. Rekommenderas varmt!
 

Födelsedagsfirande igen

Födelsedagarna duggar tätt så här års. Idag fyller äldsta barnet 13 år. Det är ju inte klokt, 13 år!!
 
                             
Han har jobbat hårt på tonårsattityden i minst ett år redan - kan man få hoppas på att det tar slut fortare också då? Vissa dagar håller man på att bli tokig på grabben och han låter en verkligen veta att man lever. Andra dagar är han världens finaste och vi sitter i soffan sent och skrattar åt någon film ihop. Han pendlar mellan att retas med småsyskonen till att hjälpa de större med saker och gå runt och bära på och gosa med de yngsta.
 
Vi firade honom i morse med paket på sängen förstås. Han fick bla en ny mobil, trots att jag är lite anti att ge dyra saker tidigt. Den han har haft innan var jättefin den också även om den hade knappar... Nåväl, sonen fick en jättefin mobil som han blev väldigt glad över och vi förmanade honom att vara rädd om den. Så skulle vi då flytta över saker från hans gamla telefon....och den är borta?! Vi har letat överallt och han kan inte ens minnas när han såg den senast :-( Är det konstigt att jag blir gråhårig?!!
I stället för att välja middagsmat så ville sonen välja frukost. Det kunde han ju få och då blev det både Fruit Loops och Nutella på menyn. Sockerchock redan på morgonkvisten.
Tårtfika på eftermiddagen. Mormor är barnvakt över helgen åt kusinerna och de är lite sjuka så de uteblev från kalaset. Morfar kom i alla fall och eftersom mormor som är nötallergiker ju ändå inte skulle komma så valde sonen en tårta med fyllning av vaniljkräm och hasselnötsmousse. Gott men något sötsliskigt.
 
Just den här födelsedagen gör ju mig till en tonårsförälder och det känns väldigt skumt med tanke på att jag inte har åldrats alls sedan den dag han föddes ;-) 
Jag sa precis det till honom och han svarade helt oförstående: Vaddå, inte åldrats? Mamma, du är ju skitgammal!
Jotack, det är den nivån vi har här. Som om jag inte redan har lite småpanik över att jag är på väg mot 40.
 
 

Melodifestivalen Del 1

Ni trodde väl inte att jag hade glömt det?
Ni som hängt med sen gamla bloggen vet ju att de senaste åren så har jag lagt ut röstningsformulär. Känner ni att ni (eller era barn) behöver ett så är det bara att skriva ut ;-)
 
 
Vi har haft födelsedagsfirande här hela dagen och jag känner mig måttligt upplagd för Melodifestivalen ikväll, speciellt efter tidningens sågning av bidragen. Jag tänkte att jag kanske skulle kunna smita undan lapparna i år, men barnen har gott minne och för femåringen var det väldigt viktigt att de skulle få skriva/rita sina betyg även i kväll.
 

Middag

Ettåringen gör rent på tallriken innan hon räcker fram den för att vi ska ta den till disken...

Paket!

Vissa dagar är det roligare att hämta posten än andra...
 
En alldeles egen tavla till Adora, signerad och allt.
 
Tusen tack, världens bästa Malin! Syskonen är grymt imponerade :-)
<3 <3 <3
 

Stora trolltjejen

Ibland känner man knappt igen sina barn när man möter dem i vardagsrummet.

RSS 2.0