Helg igen

Det tar på krafterna det här med att göra om i huset. Inte så mycket fysiskt egentligen eftersom jag (hittills) inte målat det minsta lilla, men just det där med att det står möbler överallt och alla provisoriska sängplatser...
Ettåringen har nu hamnat i rätt rum, nämligen det rum som hon ska dela med fyraåringen. Sängen står inte på sin slutposition men nära. Hon har sedan hon föddes delat rum med mig och maken och haft sin spjälsäng intill oss så jag trodde att det skulle ta lite tid för henne att vänja sig vid det där nya. Inte då! Hon känner ju igen rummet och vi bara lägger ner henne i sängen, säger god natt och går därifrån så somnar hon direkt - som vanligt. Hon verkar tycka att det är roligt att vakna till storebrors röst och hamna mitt i leken direkt.
 
Första målningen av det som ska bli sexåringens rum är klar. Man hade ju kunnat önska lite högre tempo på arbetet men det krävs ju att en vuxen kan ha koll på barnen medan den andra målar och det är ju alltid tusen andra saker som kommer emellan. Maken tror stenhårt på att vi kan börja flytta in möblerna på måndag men jag har mina tvivel.
Färgen visade sig vara väldigt ljus och vid första anblicken ser väggarna nästan vita ut, åtminstone tills man jämför med något som verkligen är vitt. Den där Ballerina-rosa som maken valde är en rätt behaglig ton och jag är glad att det inte blev samma skrikiga grisrosa som i hennes gamla rum (det rum som nu ska delas av två av småsyskonen). Dottern själv såg mer än skeptisk ut och hade säkert hoppats på en mycket mörkare rosa, men jag tror det blir bra så här. Rätt som det är så är hon över den värsta rosa perioden och då är det lättare att variera inredningen mot en ljus vägg.
 
 

Idag har dottern varit på barnkalas på ett lekland. Jag körde en snabb sväng inom Ikea (andra eller tredje gången på bara en vecka) och resten av tiden satt jag inne på leklandet och försökte läsa. Bokcirkeln startar på måndag igen och tills dess ska jag ha läst nära 80 sidor i boken. I teorin var det ju smart att utnyttja tiden tills kalaset var slut men oväsendet av ett hundratal lekande barn var öronbedövande. Jag läste bortåt hälften av vad jag skulle men det var inte särskilt avkopplande.
 

Det här är boken jag läser till bokcirkeln:
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz - Göran Rosenberg
Ett allvarligt ämne och skrivet i en annan vinkel än andra böcker jag läst i ämnet. Jag är inte jätteförtjust i författarens sätt att skriva så här långt men det kanske ger sig så småningom. (Jag är lite nördig med språk och en mening som är 70 ord lång och innehåller 5 kommatecken kan få mig att tappa fattningen totalt :-) Jag gillar kommatecken men där ligger jag i lä!)
Är det någon annan därute som har läst den här boken och har synpunkter eller infallsvinklar så tipsa mig gärna. En berättelse uppfattas ofta olika beroende på vem det är som läser och det är alltid intressant att höra vad andra har för tankar.
 
Trött och svettig tjej efter flera timmars lekande.

Vi behövde köpa middag och lördagsgodis så det blev en sväng inom Maxi på hemvägen och då ville hon leka i minihuset där medan jag handlade. Man är aldrig för trött för att åka rutschkana och krypa i tunnlar tydligen.
Dottern fick äran att välja middagsmaten och då blev det couscous (Moghrabiah) och kycklinggryta med kålrot och palsternacka. En favorit hos flera av barnen och fast jag trodde mig laga så att det skulle bli över till några matlådor att ha i veckan för de som inte går i skolan så tog det nästan slut.
Nioåringen har bestämt att han inte ska äta godis mer i år. Äldsta barnet åt inget godis alls under hela förra året och för det fick han 10 kr extra i veckan utöver veckopengen. Vi har inte ens haft uppe det som förslag till de andra barnen eftersom de är rätt glada för sitt lördagsgodis även om de sällan äter upp det de får utan sparar det i all oändlighet. Men jag tvingar ingen att äta godis så klart och nu har nioåringen varit utan godis i tre veckor. Jag frågade honom ikväll vad han ska göra med pengarna (som förmodligen kommer att betalas ut kvartalsvis) och det hade han inte funderat på alls. Han var aldrig ute efter pengar utan ville mer se om han skulle klara det och han verkar inte ha några större bekymmer med den biten.
 
Lite mer läsning nu då om jag inte somnar ifrån boken. Det händer rätt ofta att maken hittar mig djupt sovandes med en bok uppslagen i ena handen och sänglampan tänd.
 
  
 

Instagram

Om ni tycker att jag är dålig på att uppdatera så följ mig gärna på Instagram under alias Storfamiljslycka.
Det kan bli lite kaka på kaka ibland (eller cookie at a cookie, som de säjer i någon reklamsnutt på tv) men det kan man kanske stå ut med.
Blogga från mobilen funkar inget vidare så mycket hamnar på Instagram i stället.

Man gör sina fynd

Maken skulle flytta på sin subwoofer och tyckte att det skramlade lite i den. Han stoppade in handen i hålet på sidan och kunde sen plocka ut den ena prylen efter den andra en lång stund.
 

Ser man på! Min bankdosa som försvann för över två år sedan, USB-minnet med alla företagsfoton... jag där låg ju lite allt möjligt :-)
 

En enda röra

Rummet som snart ska bli sexåringens nya sovrum är tömt på allt innehåll. Väggarna är spacklade och tvättade och jag hoppas att vi kan grundmåla i morgon förmiddag.
Dotterns nuvarande rum är prinsessrosa (skrikigt grisrosa) och hon önskade sig samma färg igen. Jag lyckades få henne att godkänna en mycket ljusare nyans eller rent av lila, det kommer ju förmodligen en dag då hennes intresse för prinsessor är över och jag vill inte måla om så himla ofta. Maken och jag tittade på lite olika färgprover men jag gav honom fria händer att ta ett beslut i butiken. Han kom hem med.... rosa. I nyansen Ballerina. Det blir säkert bra och dottern ser fram emot att få eget rum och ha sina kompisar ifred utan att lillebror lägger sig i leken.
Under tiden lever vi i en enda röra. Just nu har vi fem sängar i vardagsrummet i väntan på att sexåringen flyttar till sitt nya rum och nästa syskon tar hennes gamla plats osv
Min säng står just nu bakom en soffa. Måtte det gå snabbt att måla!

Potträning

Vår 18-månaders tjej har precis börjat testa pottan. De flesta av våra barn har inte varit så intresserade av den utan har gått på toa (som de vet att syskonen gör) mer eller mindre direkt i stället när de har varit redo och sedan varit blöjfria runt 2-årsdagen. När storebror började intressera sig för att gå och kissa i badrummet så vet jag att vi skaffade ett "pottmärke" till honom och det tyckte han var lite spännande. Nu när Barnens Hus gick i konkurs var jag där och fyndade lite på utförsäljningen och köpte då ett likadant klistermärke som vi har satt på plats nu till dottern.
Klistermärket ändrar färg av värmen när man kissar i pottan och byter då färg från helsvart till en rolig bild.
 
 
bild från myweefriend.com
Sådana märken säljs lite varstans på nätet tex LillaW  Jollyroom  Stellaris

Det är ner och det är upp

Kyrkis-onsdagarna med barnrytmik är igång igen så nu är det som vanligt igen. Som vanligt, men ändå inte. Vårt älskade kyrkis ligger i riskzonen att försvinna och det gör mig upprörd på så många sätt så jag vet inte vilket ben jag ska stå på. Inte bara för att siffor och ekonomi styr mer än man önskar utan ännu mer för att människor jag bryr mig om far illa när bulldozern drar fram. Jag skulle kunna säga en hel massa saker i ämnet men just här låter jag bli.
 
Jag fortsätter arbetet med att röja, göra om och röja igen här i huset. En tur till Ikea blev det igår med make och tre barn medan resten av gänget var i skolan. Fick rätt bra inspiration faktiskt. Vi behöver bli bättre på att utnyttja väggarnas höjd och nu drömmer jag om väggskåp till säsongsdekorationer och annat.
Jag tror jag har haft husets alla förvaringslådor framme de senaste dagarna och man gör sina fynd. Alla barnens armbandsklockor är upphittade, mina glasögon kan jag numera använda om jag får lust  :) och alla dessa laddare som ser likadana ut är nu uppmärkta så man vet vad de hör till.
Vi har en stor låda med presenter på lager både till barnkalas och till gå-bort-paket och eftersom jag fyller på när tillfälle ges och sedan glömmer bort vad som finns (eller lägger det på "ett annat bra ställe" där jag hittar det när det är för sent) så var det lite kul att gå igenom innehållet. En sak plockade jag upp och visste direkt vem jag ville ge den till, men kan man bara ge bort något utan någon särskild anledning? Klart man kan bestämde jag mig för och jag tror mottagaren blev glad ;-) Du vet vem du är och du har varit ett stöd och bollplank för mig en längre tid, mer än du anar tror jag.
Det är ju så roligt att få ge bort saker och kanske är det de oväntade tillfällena som är allra trevligast.
 
På måndag börjar maken plugga så för att utnyttja arbetskraften på hemmaplan medan tillfälle finns så ska vi dra igång jobbet med att måla om vårt sovrum så snart som möjligt. Hoppas jag i alla fall och tänker envist hävda att målningen går på ett dygn.
Sovrummet där jag, maken och de två minsta barnen har våra sängar ska nämligen bli äldsta dotterns sovrum. Som ni förstår måste jag trolla med knäna för att få till det här med sovplatser. Det löser sig, jag har mina idéer om hur vi ska ordna det.
 
Ikväll har maken varit på ett föräldramöte som drog ut väldigt på tiden. När barnen hade lagt sig hann jag varva ner så pass mycket att jag helt enkelt inte orkade sparka mig själv i ändan och gå ut och träna. Jag har nästan ångrat det nu men det kan kanske vara bra att låta kroppen vila en dag. Den senaste veckan har jag hittat en hel massa muskler jag inte visste fanns och träningsvärken går i vågor. Men jag är stolt över mig själv, både för att jag nått min målvikt sedan en tid tillbaka och för att jag börjar få lite muskler. Jag är i bättre form nu som sjubarnsmamma än vad jag var för 20 år sedan och då har jag ändå varit tävlingsdansare i min ungdom. Jag hade faktiskt ingen aning om att det kunde vara roligt att hålla sig i form. Inte bara ett nödvändigt ont utan riktigt kul!
Utöver fler träningsredskap så behöver jag absolut uppdatera mig på musikfronten i mitt lilla hemgym. Där ute har jag dotterns gamla bergsprängare....ähum... den kombinerade cd-och-kassettspelaren som min bror skulle skrota för över 10 år sedan. Man måste ju ha musik för att kunna träna så jag har lånat tioåringens favoritskivor. Magnus Uggla, Magnus Uggla och så ännu mer Magnus Uggla. Jag varierar med Markoolio och det är kanske inte så svårt att förstå att det tar emot att lyfta vikter till Åååååka pendeltåg. Inte nog med att man blir trött av texten, jag behöver inte känna mig äldre än vad jag redan är. All annan musik ligger på datorn eller mp3 och det blir liksom inte samma tyngd att lägga fram mobilen på högsta volym.
 
Nu ska jag lägga mig och ta fram boken om fattigdomen i Bangladesh så försvinner mina egna världsliga problem på ett litet kick. God natt gott folk!

Kyrkisstart

Äntligen startade Kyrkis igen för terminen. Lilleman har längtat, speciellt nu när syskonen är tillbaka i skolan och det bara är han och de två minsta hemma. Vi brukar vara rätt bra på att sysselsätta oss annars också han och jag med att gå i skogen, cykla till byns olika lekplatser osv men han är uppväxt med att gå till kyrkis och lite miljöombyte från att bara vara hemma kan vi behöva båda två.
Ny personal var det och lite nya rutiner. Det blir inte detsamma men det blir bra. Vi kan nog stå ut med varandra :-) Idag var det bara vi och ledaren där och jag hoppas att folk inte riktigt har kommit igång för säsongen än, eller att de tar tillvara på det fina vädret vi fortfarande har. Jag vet ju tyvärr att de flesta idag har sina barn på förskolan oavsett om de är hemma själva eller inte såvida det inte handlar om bebisar under året. En tråkig trend som gör att vår Lilleman inte har så många jämnåriga kompisar att leka med om dagarna som man kunde önskat. Tur att en del ramlar in under eftermiddagarna och i brist på annat så har han fasligt roligt med sina syskon också.
 
Nästan hela eftermiddagen tillbringades ute i trädgården och vi spelade igenom alla utespel vi har. Ettåringen gick runt och pysslade med sitt.
 
Lilleman vid fjärilsrabatten som han har pyntat lite extra.
Lillasyster älskar vindsnurror!
Härligt när det snurrar!

Jag gick min vanliga kvällspromenad med ett par barn i vagn och kunde inte undgå att lägga märke till träningsvärken efter gårdagens pass. Utöver de 2 milen jag cyklade i maklig takt på landsväg igår så tog jag en halvtimmes spinning där jag varvade mellan fullt ös och tyngre motstånd. Ja, ja, jag skyller mig själv. Men man ska ju veta att man lever!
Idag blev det därför lite mindre tid på cykeln och väldigt mycket mer tid på armarna. Jag börjar också få in tekniken med pilatesbollen och det är en träningsform som passar mig. Man kanske rent av kan bli lite vigare på köpet. Jag har dansat balett i min ungdom och det vore väl inte helt omöjligt att kunna gå ner i spagat igen, eller? Om jag inte bryter lårbenshalsen under träningen vill säga... Den här kroppen är inte fullt så ung som jag känner mig.
 

En liten cykeltur

Idag har jag rensat ut det allra sista ur gäststugan och förvandlat det till ett gym. Här ska byggas muskler nämligen! Jag kan inte gärna gå ner mer i vikt utan nu vill jag jobba på det jag har.
Sorry, om ni hör till dem som brukar bo hos oss lite då och då - ni blir förpassade till lekrummet i fortsättningen :-)
Därute har jag nu motionscykel, hantlar i diverse vikter, träningsmatta och pilatesboll. Ganska amatörsmässigt alltså men det fungerar ju rätt ok ändå. Jag önskar mig ett löpband och en crosstrainer, kettlebells och lite annat. Måste komma ihåg att informera jultomten om det!
 
Idag tog jag med mig ena sonen på en cykeltur till köpcentrat - 1 mil enkel väg - för att köpa en gardinvajer. (Det kanske inte heter gardinvajer "på riktigt" men på engelska heter det flexiline och det är den benämningen jag lärde mig en gång i tiden.)
Det gick oväntat lätt att cykla trots att sonen aldrig cyklat mer än halva sträckan förut. Han är en liten kille med en liten oväxlad cykel så han måste ju trampa så mycket mer än jag.
Vi tog en fika på City Gross och han fick välja vad han ville, ett tag var han inne på att byta fikan mot chicken nuggets på McDonalds men han bestämde sig efter mycket om och men för en rejäl bit prinsesstårta. Man kan ju aldrig ångra prinsesstårta liksom.
Vi gjorde ett besök på nya 5D biografen och det var en höjdare. Vind i håret, snöfall och allt vad det var. Killen har hittat nya favoritgrejen så nu vet vi vad han önskar sig till jul om inte innan. Det var faktiskt så lyckat att han gick med på att välja sig 4 nya tröjor inne på HM efteråt!
Motvind fick vi hem och stannade halvvägs vid en bensinmack och köpte glass. Jag började känna mig lite mör i låren, jag som ändå kör spinning annars, men sonen ägnade sin paus åt att hoppa rundor på en stenmur. Jag hoppas att han inte vaknar med träningsvärk i morgon bara.
 
Min cykel är rätt gammal men inte så stöldbegärlig om man säger så.
 
Nu har 6 av 7 barn gått och lagt sig och maken tänkte titta på fotboll så jag byter väl om och och går ut i gäststugan, jag menar gymmet, en timme.
 

Sötnosen

 

Sällskap

Ikväll fick jag fem barn med mig som sällskap på långpromenaden. Trevligt!
 
 
Mammans nya barnvagnstillbehör:
 
En mobilhållare! En totalt onödig pryl som inte förbättrar världen på något sätt men jag älskar den! Jag slipper dra mobilen upp och ner ur minimala fickor för att lyssna på radio, läsa sms och liknande. Hållaren funkar också till cykel om man vill ha koll på sin gps eller motionsräknare under färden.
Jag köpte den här och till min mobil kostade den 109:- inkl frakten.
 
 

En liten fot

 
 

Skogskul och Mötesdag

Ettåringen har haft feber sedan igår kväll. Hon är glad som alltid men varm som en kamin och betydligt lugnare än vanligt. Idag har hon fått febernedsättande vid ett par tillfällen och hon sov middag i över tre timmar mitt på dagen. Nog för att barnen brukar bli sjuka strax efter skolstart men skolbarnen har ju bara hunnit gå några dagar än så jag tror inte att det är något de har dragit med sig hem. Fler tänder på gång kanske eller också är det bara väderomslaget som ställer till det. Det har ju varit lite kyligare på kvällarna när vi har varit ute och gått.
Lilleman och jag har gått i skogen idag. Man blir liksom inte så sugen på att hänga på lekplatsen när det ser ut så här:
När kommunen drog ner på lekplatser i vår by så valde de att behålla den här och tog bort lekplatsen vi hade 50 meter från huset :-(
Denna har totalrenoverats i omgångar men jag tror de börjar ge upp. I våras slutade de att ta bort graffitin och målade rubbet svart men nu har den färgen skavts av så det ser bara hemskt ut. Sprucken asfalt, ogräs och inga barn där någonsin.
Tur att det finns en skog precis bakom. Alltid spännande, helt gratis och en finare upplevelse än vad någonting med asfalt kan erbjuda. Kasta sten i en bäck eller följa en mystisk stig är skojigare än man kan ana.
 

Vi hämtade upp sexåringen på skolan när hon slutade. Hela lågstadiet hade haft aktivitetsdag idag och det var cirkustema som gällde. Vimplar och ballonger på skolgården, alla lärare var utklädda och det var jonglering, popcorn och tävlingar hela dagen.
Så här såg dottern ut vid middagen idag.
Tänk så enkelt, två pappmuggar (storlek kaffe och ketchup) och lite elastiskt snöre och vips så har man en clown.
Senare kom mormor för att vara barnvakt ett par timmar medan jag och maken åkte på möte med habiliteringen och skolan. Skolan är fantastisk måste jag säga och rektorn kom dit med läraren, skolpsykologen och en specialpedagog i släptåg som alla skulle utbildas i att ta hand om vår son på bästa tänkbara sätt. Det finns hopp!
Sonen har btw börjat släppa sitt stora intresse religion. Han har läst allt han har kunnat komma över och är mer insatt än vad jag (som jobbat inom kyrkan) någonsin varit så det är väl dags att byta ämne nu då. Han meddelade nyligen att han är buddist. Jag förmodar att han övervägt det noga och det verkar inte göra någon större skillnad här hemma så varför inte. Hörde honom förklara för lillasyster att den där skalbaggen som hon fångade och sedan glömde kvar i burken ett dygn den har säkert fått ett bättre liv nu och det tröstade henne :-)
 
Min mobil krånglar lite eller så är det bara så att jag är för oteknisk för att hantera den rätt. Saker försvinner från FB och Instagram, ibland läggs det aldrig ut hur mycket jag än försöker och ibland kommer saker upp dubbelt. Trettonåringen här hemma försökte hjälpa mig men han suckade en hel del och sedan gav jag upp.
 
Vi håller på att möblera om lite i huset i väntan på att göra om ett sovrum och häromdagen så hittade jag därför min glasögon som jag inte har använt på åtminstone 3 år. Jag använde dem just inte så ofta tidigare heller för jag trivs inte i glasögon och är inte helt motiverad att ha dem på mig. Jag tycker jag ser bra ändå (jag kan minsann se alla bokstäver hos optikern) och när jag har glasögon på mig så blir det bara konstigt. Världen blir så tydlig så det känns som att den får en extra dimension. Helt klart hd-kvalitet och snudd på röntgensyn :-) Min familj skrattar gott åt mig när jag säger det men det struntar jag i. Jag ser redan allt jag behöver se och så är det med den saken, men jag har dem på mig korta stunder för att riktigt känna efter.
 
Nu är det kväll för mig. Kanske att jag hinner läsa lite också (med eller utan glasögon) om kvinnors situation i Bangladesh, ämnet i boken som ligger på kudden nu.
 

 

BVC-besök och skoshopping

Jag har lite svårt att komma in i vardags-tiderna igen efter lovet och det är främst det här med att gå och lägga sig i vettig tid som är knepigt. Barnen däremot verkar helt ok med att gå upp tidigt och dottern som nu är skolbarn skuttar upp ur sängen och börjar tralla direkt. Idag var det bara att lämna av henne på morgonen och hämta upp vid skoldagens slut. Ingen inskolning där inte och det behövs inte heller. Hon är så nöjd och glad så och efterfrågad av klaskamraterna på rasterna. I morse gick hon in i hallen och hängde upp sin skolväska och när hon kom ut på skolgården igen så kom det flera barn fram till henne och ville att hon skulle vara med och leka. Jag stod vid sidan av tills det ringde in och hon vinkade bara i förbifarten när hon susade in till samlingen.
 
Ett besök på bvc blev det idag, inbokat sedan länge i kalendern. Båda de två minsta barnen skulle vägas, mätas och kollas upp. Ettåringen som alltid varit en rejäl tjej har nu sprungit av sig det mesta av extrahullet och ligger strax under kurvan. Vi har alltid fått höra att hon är så himla stor (fast egentligen bara lite kort för sin vikt...) men hon gjorde som sina syskon och la upp ett lager i början utifall att. Men så mycket som hon rör sig så är det inte konstigt att vikten i princip står stilla nu medan hon växer på höjden. Hon är mindre än syskonen har varit vid 18 mån men så får vi heller aldrig några jättelånga barn.
Bygga med klossar, rita, peka på magen etc gick hur bra som helst, men sen var det ju det där med pratet. Vi hade fått ett papper att fylla i inför besöket och där skulle man ta upp ungefär hur många ord ens barn kan säga. Jag och maken försökte komma på om hon kunde säga något alls för det känns inte som att hon har kommit i gång riktigt med det. Hon har ju lagt all energi på motoriken med allt sitt klättrande och springande. Vi kom till slut på att hon säger ju flaska, lampa, pyttipanna, titta, Vad är det där?.... Det sista är det kanske bara vi som tycker oss höra, men låt säga att hon kan uttala 8-10 ord då.
Jag och doktorn hann inte börja prata om huruvida hon kommunicerar med ord eller inte för när hon satt i mitt knä så vände hon sig mot en fläkt som stod på skrivbordet och sa högt och med all önskvärd tydlighet "Va-e-det-där?"
Det spelar tydligen ingen roll att hon drar ihop det, det räknas ändå som en mening på fyra ord sa han och när jag svarade henne så upprepade hon ordet fläkt så hon fick veta det hon frågade efter. Hon är väl medveten om vad hon säger för hon går runt hela dagarna här hemma och frågar Va-e-det-där? och pekar på än det ena och än det andra.
Det blev med beröm godkänt så nu behöver jag inte fundera på om hon är för sen med att prata. Snacka gör hon ju oavbrutet och förmågan att härma och göra sig förstådd finns där också och kommer förmodligen att utnyttjas ordentligt när hon väl bestämmer sig för det.
Lillpluttan fick sin 6-månaders kontroll samtidigt och hon som var så yttepytteliten har nu tagit över storasysters roll som familjens lilla knubbis :-) Jag är inte så orolig, hon fick godkänt hon också av farbror doktorn och i mina ögon så är även hon helt perfekt.
 
Jag som absolut inte tänkte vistas i en affär på en barnbidragsdag hamnade ändå på något sätt på stora köpcentrat idag. Äldsten behöver nya skor till tennisen, igen, och idag fanns det utrymme för lite skoshopping. Hans fötter växer så det knakar och nu har han passerat mig. Idag blev det stl 40½ på dojjorna! Inte kan man handla på junioravdelningen heller men på Intersport hittade vi mycket lämpligt ett par passande skor nedsatta från 800 till 299:- Lite tur får man ha ibland.
 
 
Sonen fick äta kvällsmat på McDonalds (själv tog jag en latte och åt riktig mat hemma senare) och sen gjorde vi en avstickare till "min" tatuerare och bokade tid för ett nytt projekt. Det är förmodligen 40-årskrisen som talar men jag ser fram emot det där.
 
Kväll inne i stan, lite speciellt med gångavstånd mellan city och stranden :-)
Nu har jag precis satt i namnlappar i en del av skolbarnens kläder. Efter ca 100 lappar så var jag rätt less på att stå vid strykjärnet så resten tar jag vid ett annat tillfälle. Lite fler blanketter hade barnen med sig hem så de har jag fyllt i också. Ett par böcker har klätts in med bokpapper och det kommer säkerligen fler i veckan. Skolans "plattform" har kontrollerats så att vi kan se all info rörande våra barn denna termin med. Mycket är det som ska checkas av där, helst varje dag. Det är tur man har dator och internet för annars vet jag inte hur de hade löst det. Äldsta sonen som går på högstadiet förväntas logga in varje morgon före skolan!
 
I morgon ska tioåringen ha matsäck med sig på en utflykt och han hade önskat sig plättar. Jag är glad för att jag köpte färdiga plättar i affären idag! Sånt skräp köper jag aldrig annars - hur svårt är det egentligen att slänga ihop några plättar - men så här dags är jag glad för att jag slipper stå vid spisen också innan läggdags.

Godmorgon!

Om man har svårt att komma igång på morgonen så hjälper det om ett barn har ner sitt mjölkglas på golvet. Kaoset som följer med glasskärvor bland småbarn får en klarvaken på nolltid.

Första skoldagen

Vi kom upp i morse, men det kändes lite motigt för de flesta även om de såg fram emot skolan. Dottern skuttade förstås upp ur sängen - äntligen var det dagen D för henne.
Lite blygt när hennes klass skulle samlas, men snart så blev hon varm i kläderna och ute på skolgården hittade hon rätt många av de gamla kompisarna från dagis, samt syskon till brorsornas kompisar. Det var en lycklig tjej som cyklade framför mig hemåt efter ett par timmar.
 
Fyraåringen hjälpte mig dra ihop en tårta för att fira skolstarten. Kolagrädde skulle det vara! Det är ingen måtta på kalasandet i det här huset, nu får vi skärpa oss snart.
Skolan försåg oss med en hel drös blanketter, scheman och allehanda info. Jag satt och fyllde i 14 (!) blanketter nu i kväll, men då är det ju förvisso för fyra barn... Det krävdes flera koppar nyponte för att orka fylla i samma namn och telefonnummer om och om igen.
Veckoplaneringstavlan blev ifylld igen så nu kan barnen hålla lite koll själva på skolstart och-slut. Det är ju inte så enkelt som att de börjar och slutar samtidigt, det vore ingen sport alls. I stället har de helt olika tider :-/
Dottern som nu går i förskoleklass kommer jag att lämna och hämta och för det mesta så kan jag fånga upp brodern som kan behöva lite extrakoll längs skolvägen.
 
Idag påbörjades ett efterlängtat projekt här hemma. Jag hade nämligen önskat mig en fönstermontering i födelsedagspresent och det var precis vad jag fick av min pappa. När vi delade av husets största sovrum till två mindre sovrum för ett par år sedan så var det ett barn som blev utan fönster och så ska det ju inte vara. Att ta oss därifrån och hit har tagit mer tid än beräknat, han var nöjd utan fönster och den föll det i glömska under vintern och tiden bara gick så där som den gör.
När vi kom hem från skolan idag så stod morfar redo att börja jobba. Det är inte klart än så i skrivande stund har vi ett hål i väggen. Ett fönster sitter i men kanterna är tejpade med silvertejp!! Jag hoppas åtminstone att far min inte ansåg sig färdig utan kommer tillbaka i morgon :-)
 
Just det ja, väckarklocka är det som gäller i morgon (idag!) så man kanske skulle krypa ner i sängen.
 

Sista sommarlovsdagen

Jag och barnen var lite inne på att åka till friluftsbadet och ta ett dopp i deras utebassänger bara för sakens skull men regnskurarna kom och gick så det blev aldrig läge för det. Vår egen pool är tyvärr körd för säsongen nu. Det krävs att man är i den och håvar löv åtminstone varannan eller var tredje dag om den inte ska bli sunkig och senaste veckan så har det inte varit så fint väder och jag vet att badtempen är nere under 18 grader redan och det tar emot lite att gå i vattnet då.
 
Ett par av barnen hjälpte till att göra rabarberpaj till fikat. Den sista rabarberpajen för den här sommaren har vi sagt, det som finns i frysen nu sparar vi till tråkiga dagar i höst eller vinter när man riktigt har hunnit börja sakna sommarens rabarber.
 
Nu ska det bli lite ordning på maten igen så det är slut med kakor och sötsaker till fikat flera dagar i veckan. Igår serverade jag tunnbrödsknäcke till mellis och meddelade att det är så här det kommer att bli i höst. Barnen jublade, de är tokiga i knäckebröd! Jag kommer väl att lida mest av kakbristen kan jag tro.
 
Gäststugan är urplockad på leksaker och sängkläder. För barnen har det varit ett roligt alternativ till att tälta och hela långa sommaren så har de turats om att sova antingen i tält i trädgården eller i gäststugan. Nu blir det vardag igen och då får de börja sova i sina sängar igen. Kanske att vi kan göra något undantag på helgerna innan det blir så kallt att man måste börja dra igång elementen därute.
 
Som så många år förut så har vi firat av sommaren och välkomnat hösten med att hänga upp extrastora tomtebloss i päronträdet när det börjar skymma. Det är lite speciellt när hela familjen står samlade runt trädet och tittar på de sprakande solarna. Vemodigt, men samtidigt lite spännande att vara på väg mot något nytt.
 

Vi får i år fyra skolbarn och för flera av dem är just den här skolstarten extra speciell. En kille flyttas upp till högstadiet med allt vad det innebär med skåp i korridoren och uppehållsrum, en annan till mellanstadiet på en annan del av skolan och så förstås stora dottern som i morgon börjar förskoleklass. Jag har förstått att det fungerar lite olika det där med förskoleklass beroende på var i landet man bor. Här går de på skolan och har lektioner ihop med 1:an och 2:an. Dottern är SÅ redo och ser dessutom fram emot att återförenas med sina gamla dagiskompisar som råkade vara året äldre än henne.
Vi går upp till skolan hela familjen i morgon och delar upp oss så att vi kan hjälpa alla att hitta rätt. Dottern har bara upprop och lite snack i morgon så en av oss stannar med henne tills hon ska hem igen. Äldsten rivstartar med en hel skoldag 8.30-14.00 om inte tom längre.
 
Jag har haft min lista på nödvändiga skolsaker uppsatt på kylen ett tag nu och allt som behövs är avbockat. Det känns bra, jag avskyr att tvingas panikshoppa i sista minuten och jag kan tänka mig hur mycket folk det kommer att vara i affärerna på tisdag eftermiddag när barnbidragen har kommit. Då ska jag sitta hemma och njuta av känslan att slippa stå och trängas i skoaffären :-)
 
 
Vi avslutade den här sista kvällen med kräftskiva för de tre största barnen och oss vuxna (de mindre gillar inte kräftor och gick utan protester till sängs i vanlig "skoldagstid"). Det var riktigt mysigt att sitta uppe sent - alltså efter kl 20 - och äta kräftor, baguetter och lite smått och gott bara vi fem.
 

Nu har jag precis ordnat nya slingor i mitt hår så även jag är redo för hösten. Jag har upptäckt att med ljusa slingor så håller det grå sig mer osynligt än om jag försöker färga mörkbrunt hela tiden. Alla sätt är bra utom de dåliga.
 
Dags att gå till sängs så man är pigg och fräsch som en nyponros i morgon när klockan ringer 06.30!

Det här kanske vore något?

 
Det ser rätt coolt ut och hade löst en del platsproblem. Men tänk vilket jobb att bädda sängarna där uppe.
 

Barn och sociala medier

Jag följer mina barn på olika sociala medier. Nu är det mest Panfu och liknande för de yngre men trettonåringen har tex Facebook och Instagram. Jag har känt mig lite kluven för han måste ju få ha sitt liv och sin roll bland kamraterna, samtidigt så är han fortfarande ett barn och inte så livserfaren än. Jag finns där i bakgrunden utan att interagera. Eftersom jag följer honom på Instagram kan jag även se vilka bilder han "gillar", vilka andra som följer honom och vilka han följer etc.
Igår kväll fick jag nästan dåndimpen när jag fick se en bild på en jämnårig tjej han känner. Hon hade tidernas djupaste urringning och helt klart push up och stod och putade med läpparna som värsta Playboybruden. Det vete sjutton om hon har hunnit fylla 13 år än! Och hon var inte ensam om att lägga ut den typen av bilder.
Vad gör man? Ska man förutsätta att föräldrarna vet vad deras dotter publicerar? Ska man ta kontakt med dem eller sköta sitt eget?
Hade det varit min dotter hade jag önskat att någon hade kastat sig på telefonen och informerat mig.
Är det så här det ser ut bland tjejer i yngre tonåren idag?
I samma veva funderar jag över hur tankegångarna går hos de (mängder) med killar som klickar gilla när bilden kommer upp. Som hejar på när tjejen i fråga meddelar att hon känner sig lite bitchig.
Det är nog läge att ta ett snack med sonen också och kolla upp vad som händer därute.
 
Jag vill gärna tro att trettonåringar fortfarande är oskyldiga små barn. När jag var tretton lekte vi kurragömma på rasterna och hade pyjamaspartyn där vi klädde ut bästisens hundar i dockkläder. (Jo, jag började visst röka då också men det talar vi tyst om.) Jag vet vad maken höll på med i samma ålder och det vill jag inte ens tänka på! VÅRA barn är självklart skötsamma på alla sätt och vis, eller hur. Det är väl vad alla föräldrar vill tro. Just därför kanske man borde prata ihop sig och ha koll på vad barnen gör på nätet.

Film och omorganisering

Jag städade uteförrådet igår och bestämde enväldigt att från och med nu är det inte längre ett "klubbhus" för barnens lek utan enbart förvaring för trädgårdsmöbler, pulkor och cyklar. Vi har ju både lekstuga och trädkoja så när barnen inte kan hålla ordning i förrådet utan bara kastar in sparkcyklar och bandyklubbor där så kan det vara. De stora barnen kom och gick lite så där som de gör när vi är lediga men de små hjälpte till ute hos mig. Maken hade jobbat natt så när han kom hem tyckte jag att han kunde få vila lite och då kunde det ju passa bra om jag tog med åtminstone ett gäng barn på bio. Skolbarnen har pratat länge om att de ville se Monsters University så jag köpte biljetter och började sen ringa hem barnen en efter en. Det visade sig att jag inte fick med mig mer än tre barn ändå eftersom de andra tydligen var för upptagna, coola eller inte på humör... Tur att de gör återköp i kassan.
Vi som gick hade det trevligt i alla fall, jag gillade första filmen och den här var också bra.
 
Så nu har jag minsann varit på bio hela två gånger under samma sommar.
Vi har tyvärr inte kvar Lovefilm.se som vår filmleverantör, de har lagt ner av för mig okänd anledning. Jag tyckte det var toppen med önskelistor och sen få filmer hemskickade ett par gånger i veckan. Hela familjen såg fram mot tisdagar och fredagar som var våra filmkvällar. Jag saknar det jättemycket och har inte hittat något bra alternativ. Just nu får vi hålla till godo med Viaplay som vi fick gratis medlemskap hos under en period i avskedsgåva från lovefilm. Dåligt utbud av filmer - när vi gick med där så visade det sig att barnen hade sett samtliga filmer i kategorierna barnfilm och familjefilm (nog för att vi såg mycket genom lovefilm, men ändå) och för oss vuxna var det inte mycket bättre. Inte ens klassikerna går att hitta.
Jag och äldsten såg en film häromkvällen och i samband med det så hittade jag en film som jag "sparade" tills maken kunde göra mig sällskap igen. Jag är svag för B-filmer med muterade djur, så nu vet ni det. De behöver inte ens vara muterade, bara de är ovanligt stora eller ovanligt aggressiva så är jag nöjd. Jag väntar med spänning på den nya filmen Sharknado - hajar och tornados i kombination, kan det bli mer action?! Särskilt om varje tornado suger upp hajar ur havet och kastar ner dem (urförbannade) bland folk i stan, hahaha. Hursomhelst.... Igår såg vi filmen Mega Shark vs Giant Octopus.
 
 
Bara namnet säger ju allt! Maken brukar ha som krav på mina filmval att originalspråket ska vara engelska och det ska finnas kända skådespelare med. Gårdagens film uppfyllde helt klart de kriterierna; den är på engelska och vem har inte hört talas om Lorenzo Lamas?!
Den var allt jag förväntade mig och lite till! Jag höll på att skratta ihjäl mig. Maken var däremot gråtfärdig. Man kan tycka att någon budgetansvarig hade kunnat vara liiite bättre på att fördela kostnaderna. Någon som kunde sagt till på skarpen: Låna en kompis hus gratis och lägg pengarna på att filma en riktig bläckfisk som ni kan förstora upp. Köp inte en badleksak på stormarknaden!
Man behöver inte fundera på varför filmen inte vunnit några priser.
 
Idag har vi omorganiserat lite i vardagsrummet och det är ett sånt där projekt som drar med sig mer och mer saker. "Familjedatorn" är tillbaka i rummet som tidigare var mitt kontor. Jag tittade igenom alla lådor med färdiga kläder i mitt eget märke, kläder som jag har designat och med mitt varumärke i nacken. Det är/var på något sätt mitt livsverk och nu ligger allt bara där. Ett företag lagt på is, en hjärtesorg för mig. Jag ställde tillbaka allt och föredrar att inte tänka på det denna veckan heller.
Jag och maken har storslagna planer om att göra om ett rum till ett eget sovrum åt äldsta dottern som börjar förskoleklass på måndag. Går man i skolan kan man behöva ett eget rum tycker jag och det var så självklart att hon skulle flytta ifrån fyraårige lillebror nu. Det var tydligen inte alls lika självklart för henne. När hon hörde oss prata så utbrast hon "Ska jag få ett eget rum? Varför måste jag sova själv? De små får ju dela med någon, varför får inte JAG det?". Just nu är hon helt inne på att hon vill ha en spjälsäng med en av lillasystrarna inne hos sig. Vi får se hur vi gör. I vilket fall som helst så blir det största sovrummet så småningom rum för de tre yngsta barnen. Även om de inte alla sover där inne så blir det bra att ha alla småbarnsleksaker i samma rum och stora dottern får ha sina yttepyttesaker som Polly Pocket, Barbieaccessoarer, pärlor och småskrot i fred.
 
Ettåringen på kvällens promenad.
Hon höll på att somna så hon fick låna mina hörlurar och lyssna på lite radiopop ett tag. Då sitter hon och diggar i stället och vi slipper få kvällsrutinen helt förstörd som den lätt blir om hon hinner med en powernap.

Jag blir gråhårig

Det här är vår ettåring:
 
Japp, hon är uppe på lekrumsbordet. Hela tiden :-/
När hon ser att hon är upptäckt så skyndar hon sig att framföra någon slags dans. När jag har hunnit fram till henne så har det eskalerat till Riverdance. Alltid.
I köket lägger vi stolarna ner på golvet men det hjälper knappt längre för hon har lärt sig att klättra upp på dem ändå och häva sig vidare upp på köksbordet.
Igår när jag stod vid köksfönstret och torkade disk så såg jag henne passera fönstret i full fart. Utomhus, ensam. Någon hade missat att stänga ytterdörren och då passade hon på att bygga en liten trappa så hon kunde komma över staketet vi har satt upp mellan vardagsrum och hall...
Denna flicka - vad ska det bli av henne?

Gult

 

Dagen avklarad

Idag har jag gått igenom ett jättejobbigt telefonsamtal, med försäkringskassan förstås.
Vi har ju en kille med autism i huset och just nu är det en handläggare på Försäkringskassan som funderar på om de vill sponsra honom med de hjälpmedel han behöver eller om vi ska betala rubbet själva.
I en halvtimme fick jag sitta och rabbla upp alla hans problem och svårigheter (som vi redan angivit skriftligt och som läkare och utredare också lämnat intyg på) och det var inget roligt alls. Att se hans svårigheter i text är jobbigt och att försöka förklara för en vilt främmande människa alla hans negativa sidor kändes enbart sorgligt.
Egentligen vill man ju hellre berätta om alla fina sidor han har, att han är flera årskurser före sina jämnåriga i skolan, att även om han kanske inte är streetsmart så är han intelligentare än de flesta andra i befolkningen. Han kan diskutera religion som en vuxen, han slog alla rekord på sitt nya Brain Bender-spel (hjärngympa och på engelska) med en svarstid på under 3 sek samma dag han fick det, han kan rita avancerade teckningar upp-och-ner och lägga pussel med bildsidan neråt. Han kommer ibland och sätter sig i samma soffa som jag och jag vet att han tycker om sin familj även om han har svårt att visa det. När han skrattar är jag lycklig.
Jag vill ge honom alla möjligheter i livet och jag inser att vi kommer att få kämpa.
 
Medan jag satt i telefon i "telefonmötet" så åkte maken och storhandlade på Maxi med de fem yngsta. Just den kombinationen/mängden barn brukar vi sällan dra med på just matinköp, men vad gör man :-)
Maken hade blivit förföljd av en äldre dam som ville köpa våra söta bebisar, haha. Fyraåringen rapporterade senare till mig: "Jag trodde det var en gammal mormor men pappa sa att det bara var en knäpptant."
Nu vet han hur jag har det när jag är ute med de små. Är det inte medelålders män som undrar om vi inte har någon tv hemma (blink, blink) så är det äldre damer som tycker man är duktig och har sååå söta barn.
 
Höstvädret drar in i snabb takt. Jag hade hoppats på åtminstone EN lite varmare dag med solsken till så att vi får bada i poolen en allra sista gång innan det är dags att tömma den för säsongen, men det ser dåligt ut med det.
Jag har i alla fall röjt lite i trädgården idag. Blåsten har förstört paviljongtaket helt det är klart bortom all räddning. När jag lossade på fästena till det så fick jag mig en liten dusch. Jag borde ha förstått att det fanns vattensamlingar där uppe men jag får vara nöjd med att jag hade lagt ifrån mig mobilen innan.
 

Några barn hjälpte mig att samla ihop alla leksaker som låg slängda på tomten.
Maken kom på häromdagen att han skulle bygga en rejäl låda för alla uteleksaker. Han är inte snickartypen direkt, men när han väl bestämmer sig så går det undan. Jag låg sömnlös inne en natt och lyssnade på när han jobbade med sticksågen. Framåt kl 01 funderade jag på att gå ut och be honom ge sig men sen somnade jag ifrån det i alla fall. Tur att grannen också höll på och jobbade i garaget så var det åtminstone inte bara M som förde oväsen (grannen pysslar med bilar/bilbygge).
Det blev en låda till slut och den rymmer verkligen allt och lite till.
 

Vad har mer hänt sedan sist?
Vår nyblivna fyraåring har varit på 4-årskoll på BVC. Jättekul tyckte han och gick på en rak linje, kastade/fångade bollar, ritade en gubbe (som imponerade väldigt på sköterskan eftersom han är förbi huvudfotingarna sedan länge), trädde pärlor osv enligt instruktionerna. Lite kort i rocken precis som sina syskon är han, perfekt syn och hörsel - vad mer kan man begära. Du kan ju allting, sa sköterskan. Jag vet, svarade sonen.
Jag fick förstås frågan om förskola, om varför han inte går där. Jag svarade som alltid att varför skulle ha det? Jag är ju hemma ändå och aktiviteter och kompisar är det ingen brist på. Han ligger inte efter på något sätt (snarare tvärtom) och jag anser att jag är kapabel att stå för hans omsorg. Hon höll med och ursäktade sig med att det är så ovanligt nuförtiden. Tro jag det, när precis alla tar för givet att alla barn under skolålder går eller ska gå på förskola.
 
Hörni, nu visar ju klockan sovdags. I morgon är det en ny dag.
 
 
 
 
 

I morgon...

..nej, idag är det ju med tanke på att klockan har passerat midnatt. Idag har jag ett stort och viktigt telefonsamtal att passa. Jag har oroat mig ett bra tag redan så det ska bli skönt när det är över. Återkommer med uppdateringar inom kort.

Snabb

Jag kom iväg på joggingrundan mellan skurarna. Nioåringen cyklade framför mig hela vägen för att säkerställa ett någorlunda bra tempo. Jag lyckades faktiskt imponera på honom:
"Du springer ju snabbt för att vara vuxen!"
Det känns ju att jag inte har sprungit på länge men jag behöver skydda min nya tatuering från bassängvatten ett litet tag till och kan jag inte simma så får jag väl springa i stället. Mot slutet av rundan så kändes det i bröstet.
"Jag vet hur det känns mamma - som att andas grus."
Ja, typ :-)

Rackarns

Det är ju typiskt att när man är supertaggad och står i hallen med hantlarna i händerna helt redo för att ge sig ut och springa så börjar det regna :-(
Det ser inte ut att ge med sig heller så jag får väl byta om igen då. Men det är tanken som räknas, eller hur...

Att tänka på

 

Mera särskrivningar

Från Facebooksidan "Bilder i kampen mot särskrivningar".
 
 
 

 

Elodie Details filt

Så underbara filtar! Vill ha! Fast jag vill ju ha två likadana förstås i syskonvagnen och med det priset kan jag fortsätta drömma ett tag till.
 
Elodie Details filt, Apple of my eye - butikspris ca 349:-
 
 

Hela gänget samlat igen

Igår kom maken och de två äldsta barnen hem från en campingtripp.
 

Det har liksom blivit makens grej att ta med barnen i omgångar och tälta i naturen. Jag har inget emot att tälta jag heller förstås, men när det ska levas vildmarksliv med fiske och sånt där långt ifrån bekvämligheter så tar jag gärna på mig att stanna hemma med de yngre barnen. Jag gör så mycket annat med dem (shoppa tex hahaha) och de behöver sin pappatid. Jag vet att de får göra så mycket som de inte gör med mig; tälja med kniv, vara uppe tills de storknar, leka vid vattnet osv och de kan behöva det också att lägga till sina barndomsminnen.
Vi andra här hemma har haft fikagäster, badat i poolen massor och bara tagit det lugnt.
Tanken var att camparna inte skulle kommit hem förrän idag, men det stod regn på väderappen så de packade ihop sig efter lunch igår och åkte hem. Tur var väl det för på kvällen så kom regnet och inte så lite heller. Det vräkte ner! Lite blåst, åska och blixtar på det så hade vi oss ett härligt oväder som varade stor del av natten.
 
Utelek hanns i alla fall med innan duggregnet blev till ösregn.
Man får se upp för rätt som det är så går det en ettåring rakt över planen. Tur hon har hjälm på sig :-)
 
Jag ber om ursäkt för att mina foton allt som oftast är ursuddiga. Kameran i min mobil är verkligen under all kritik men inte har jag lust att släpa runt på stora systemkameran hela dagarna.
 
Vår sista omgång gäster uteblir tyvärr så nu har vi en helt oplanerad vecka kvar av sommarlovet. Ev ska maken jobba borta och det förändrar ju det mesta för oss som är kvar i så fall.
Jag vill inte att den här sommaren ska ta slut. Jag vill INTE! Igår var det bara 19 grader i poolen och ca 20 i luften (vilken skillnad mot förra helgen då det var över 30 grader i flera dagar) och det ser inte ut att bli mycket mer än så i år. Det känns i luften att sommaren drar sig tillbaka.
Motvilligt har jag börjat titta på min sparade excel-lista på vad barnen behöver inför skolstarten och jag har kunnat kryssa av en hel del gummistövlar, gympakläder och skolväskor. Det sista måste vi nog gå igenom snart för dagarna rinner ut alldeles för fort.
 
 

Kaka?!

Nog för att grytunderlägget påminner om en havrekaka...
 
 
Jag tycker det verkar lite onödigt att ta så många provbett  :-/

Mina busungar

 
Är det här min napp?
 
Nä, nu blev det ju fel. Jag använder ju inte napp!
 
 Här...ta den.
 
Blä!
 

Tatueringen

Så här ser det ut i nacken numera.
 
 
Tidigare var det ett mindre hjärta och en not där men det här är mycket bättre tycker jag. När jag har håret nersläppt så syns det inte och det gör det lagom diskret för mig.

Lilleman 4 år

Lilleman väcktes på morgonen och som jag misstänkte så hade han ingen aning om att han skulle fylla år :-)
Vi hade ju hans barnkalas i helgen och även om vi pratade på kvällen innan om att det skulle bli hans födelsedag så tror jag inte han förstod det riktigt.
Han öppnade glatt sina paket och för varje sak han fick fram så utbrast han "Åh, precis vad jag önskade mig! Jag älskar den!"
 

Trampbilen var en höjdare förstås och den stora affären också men jag undrar om han ändå inte blev mest glad för sin nya vattenkanna...
 
                                                   
Köpt för 30:- på Tgr och ett ganska bra bevis för att man inte behöver göra sig till med storslagna saker.
 
Dagen till ära så gjorde vi ett besök på närmaste stora lekland. Det var premiär för Lilleman och han ville ha med sig storasyster. Ni kan tro att han gjorde stora ögon när vi kom in i de gigantiska lokalerna! Lite annat än lekhuset på Maxi eller Ikea.
När vi hade varit där en liten stund fick jag syn på min storebror. Han var där med sina två barn för första gången - tala om bra tajming! Det blev ju hur lyckat som helst. Jag sprang runt med de tre stora och brorsan jagade sin minsting :-)
 
   
 
Så här svettig och slutkörd är man när man har sprungit rundor och busat i över 3 timmar:
 
 
När vi kommit hem igen åt vi glass med grädde, maränger och kolasås. Minst lika gott som tårta!
När jag nattade Lilleman så fick jag en extra kram och så sa han "Tack mamma, för alla presenter och för att jag fick åka till Busfabriken. Jag gillade det verkligen. Det var min allra bästa dag."
Gosekillen <3  Han tackar för allt (- Du ska till tandläkaren i eftermiddag. - Åh, tack mamma!) och de flesta dagar är hans allra bästa dag. Men det är väl fint att det är så :-)
 
Jag som anser mig vara hyfsat vältränad har faktiskt aningar av träningsvärk idag, det finns tydligen muskler som man bara får användning av när man springer i hinderbana, kryper genom trånga plasttunnlar och åker rutschbana.

Förberedelser inför dagen D

I morgon fyller Lilleman 4 år och de sista presenterna inhandlades idag.
Jag och äldsten lunchade på IKEA och där passerade vi något vi var rörande överens om att lillkillen skulle vilja ha...
Skylta marknadsstånd 89:-
 
Nu står den ihopbyggd och färdig, vi bestämde oss för att det ska vara en affär. Vill man hellre ha en uteservering så finns det papptallrikar och restaurangskylt på lager också.
 
 
Det är ju kartong alltihop och jag inser att det inte är en leksak som kommer att vara för alltid, inget han kan låta sina barn ärva vidare precis men ändå. Den håller så länge den håller och de kan ha roligt under tiden!
Jag ska se om jag kan fixa lite fler "matvaror" och liknande innan jag lägger mig.
 
I garaget står en trampbil med en stor rosett på ratten och födelsedagsbrickan är full med småpaket innehållandes vattenkanna, insektsburk, bok och annat smått och gott.
Jag måste komma ihåg att ställa väckarklockan för Lilleman brukar vakna först av alla i det här huset. Inte väntar han in vare sig föräldrar eller syskon heller utan när vi andra slår upp ögonen så har han hunnit leka i vardagsrummet ett bra tag. Jag får nog dra till med en väckning runt 06.30 och inte ens då kan man vara säker på att han ligger kvar i sin säng.
 
Det blir ingen tårta i morgon, själva kalaset har ju redan varit :-) Men glass med grädde och maränger blir det alldeles säkert.
 
 
 
 

Mygg

Jag och några av barnen är väldigt känsliga för mygg. Ett litet stick blir till stora kliande bulor i storlek med en femkrona och det sitter i länge. Jag fick nyligen veta att det kan hjälpa med vanliga receptfria allergitabletter om man har det jobbigt och det ska jag hålla i minnet.
Annars kör vi med djungelolja på oss vuxna och barnen har en lite trevligare lösning som har visat sig fungera rätt effektivt. Det finns myggarmband att köpa, en del i filtliknande textil med knäppfästen och andra i gummi som de här några av våra barn har som favoriter:
Armbanden doftar av citronellaoljor (hoppas jag skriver det rätt nu) och kan användas många gånger, förvarar man dem lufttätt mellan användningarna så räcker de hela sommaren. Vi har köpt dem både från hälsokostbutiker och på nätet.
 
 
 

Födelsedag, kalas och annat

I söndags så hade vi lite födelsedagsfirande. Maken och nioåringen hade ju varit iväg och campat och det hade gått hur bra som helst. De två fick nya goda vänner i form av ett par som var ute och campade med sin hund - sonen blev genast kamrat med hunden och maken med människorna så de flyttade ihop sina läger och fiskade från båt, grillade och hade det trevligt. Jag propsade därför på att de skulle stanna en natt extra när de ändå var iväg.
Våra äldsta barn var ute i sommarstugan med mormor och morfar så det var bara jag och de fyra minsta barnen hemma natten innan. För första gången på många många år så blev jag därför inte väckt till skönsång på min födelsedag men det gjorde inte så mycket. Särskilt inte som maken kom hem med en stor bukett ljusrosa rosor efter frukost!
                                                          

Om några dagar så fyller Lilleman 4 år och vi tog tillfället i akt att slå ihop våra kalas när släkten hade möjlighet att träffas. Vi pyntade till barnkalas ute i sommarstugan och jag slängde ihop två tårtor.
 
En mammatårta med jordgubbsmousse...
 
...och en grodtårta (favorit från förra året i repris) med Nutellafyllning till Lilleman.
 
 Ettåringen som inte tål varken mjölkprodukter eller ägg fick en egen liten kaka pyntad med sugarpaste.
 
Chokladmuffinsar i miniformat, mjölkfria och bakade på äggersättning (skulle blivit mer som kladdkaka men blev tyvärr inte ett dugg kladdiga).
 
Lilleman fick många paket med uteleksaker/sportgrejor. Vi ska fira honom mer hemma sedan på hans dag.
Jag fick faktiskt paket jag också! Bla en burk Lemon Curd gjord av tioåringen och mormor efter hennes recept. Jag är tokig i Lemon Curd, men den ska inte vara köpt utan hemlagad såklart. En kaffemugg med I love you-tema och guldpläterade ljusstakar hade barnen varit med och valt ut. Och böcker! Jag som älskar att läsa och så kom min bror och svägerska med två stycken som jag inte läst. Självklart har jag en av dem igång redan.
 
Det blev bad i havet (riktigt varmt i vattnet!!) och barnen snorklade efter krabbor inne vid stenarna. 
 
Vi brukar inte sova över i sommarstugan samtidigt som andra i släkten för även om man kan slänga ihop drygt 10 sängplatser där utan större problem så blir det lite småtrångt både vid matbordet och i kön till badrummet. Förr sov vi där ofta och hade alltid extrakläder och leksaker där men efterhand som vår familj blivit större och med många olika viljor så har det blivit all mindre av det och numera är det mest mina föräldrar som sover kvar där. Men min mamma hade föreslagit att vi skulle stanna och jag tänkte att det kunde vara roligt att sova över just den här dagen när barnen hade så roligt ihop också. Kusinerna stannade också och plötsligt så var det ju dags att bädda åt alla samtidigt. Mina föräldrar blev nog lite lätt stressade och sprang hit och dit i jakten på sängkläder och sängplatser alltmedan barnen hade åsikter om vem som skulle sova i samma rum som någon annan...
En sak kan man säga om våra barn och det är att de är inte ett dugg stresståliga, tyvärr. De stora barnen fick nog och ville bara hem och det i kombination med minstingarna som aldrig någonsin sover borta annars och inte kunde komma till ro så blev det till slut så att jag, maken och fyra barn satte oss i bilen och körde hem strax efter kl 22. Det kändes lite småsurt att göra den resan så dags, men humöret steg igen och vi hade en rätt kul hemfärd trots allt. Vi skulle köra tillbaka direkt efter frukost dagen därpå (det är tur att det inte är så många mil) men eftersom de stora gossarna inte alls var sugna på sommarstugan igen så körde jag ut själv och de andra blev kvar hemma. Med bara tre barn och två kusinbarn i sommarstugan så var det rätt lugnt och mina föräldrar hängde med oss ner till stranden för att bada.
 

Det är ju så roligt att höra barnen prata med mina föräldrar för de är ju både mormor/farmor och morfar/farfar beroende på vilket barn som frågar efter dem just då :-) Vi satt och njöt av det fina vädret länge och sedan kalasade vi lite till på överblivna tårtor. Jag kom på att vi inte hade lekt "Sätta näsan på clownen" på kalaset dagen innan så då gjorde vi det och fixade kalaspåsar också.
 
Idag har jag varit inne i stan på lite ärenden. Bla så gjorde jag ett besök hon en tatuerare som jag har fastnat för. Idag blev det bara att göra om en gammal tatuering till en ny och större, inget jättejobb. Jag blev jättenöjd och nu önskar jag förstås att jag hade kommit iväg för många år sedan och inte dragit ut på det. Bild kommer när det har torkat till lite.
Jag har en annan tatuering på gång också som jag har funderat på ett längre tag. När jag gjorde mina befintliga tatueringar så var jag 18-20 år ungefär; sjöng i punkband, hade blå slingor i håret och drömde om ett storslaget liv utomlands och skulle aldrig i livet ha trott på att jag en dag skulle vara sjubarnsmamma med faluröd villa på svenska landsbygden :-) Jag har en kolibri och en obestämbar växt på ena överarmen och det kommer så småningom att bli något helt annat. Jag tänker inte avslöja motivet för ni skulle förmodligen skratta, men det blir min tatuering som jag vill ha den.

Boktips: Kvinnorna vid Cane River

Kvinnorna vid Cane River av Lalita Tademy
 
När Elisabeth, född som slav, säljs till en plantage i Louisiana förlorar hon all kontakt med sina små barn. Hon bildar ny familj, men hennes yngsta dotter Suzette våldtas och blir älskarinna till plantageägaren. Suzettes dotter Philomene möter samma öde men sätter sitt hopp till sin dotter Emily, född 1861 och faderns ögonsten. Emily får gå i skola, förälskar sig i en vit affärsman, får flera barn med honom, men när de försöker leva som en familj visar en brutal omgivning att man, trots att slaveriet nu upphört, inte tolererar rasblandning.

 

Lalita Tademy var vice vd i ett stort dataföretag då hon 1995 lämnade detta för att söka sina rötter i ett litet samhälle vid Cane River i Louisiana. I en omskakande, gripande, men helt osentimental dokumentärroman skildrar hon fyra generationer kvinnor och deras familjer, svarta och vita, slavar och fria. Starka, hängivna kvinnor som kämpar för sina barn, som tar sig fram med hårt arbete, stor anpassningsförmåga, klokhet och sunt förnuft. Hon beskriver också de komplicerade, outtalade band som fanns mellan slavar och plantageägare. En oförglömlig bok som blev ett "Oprah Winfreys val" och länge legat på de amerikanska bestsellerlistorna. Illustrerad med foton, släkttavlor, brev och andra dokument.

(Bonniers)


En fängslande bok, så oändligt viktig på många sätt. Genom att läsa den har jag lärt mig mer om livet på plantagerna, kriget mellan nord och syd samt mörkhyades villkor från tidigt 1800-tal till mitten av 1900-talet än vad jag någonsin gjorde i skolan. Gripande och omskakande är en underdrift. Absolut läsvärd!

 

 


Glasspaus

Lycka för en ettåring är...en egen strut med havreglass!
 
Självklart kan man äta struten från båda hållen.
 
Man kan ana vilken av dessa flickor som spenderat mest tid i solen denna sommar.

Tips!

Ett litet tips så här i semestertider.
Barn (även större) har inte alltid så lätt att komma ihåg föräldrarnas tel/mobilnummer. Vad gör man då om man är på utflykt och kommer bort från mamma och pappa?
Vi har utrustat våra barn med små namntuber (ni vet sådana där som man har i katthalsband) på jackorna.
 

Där i ligger en liten lapp som ser ut ungefär så här:
 
Om någon liten förirrar sig bort - Gud förbjude att det nånsin händer - så hoppas jag att första bästa människa vet vad hänget har för funktion. Treåringen kan ta sig till en vuxen och visa att han har den där på sig, vi har övat och övat. Större barn kan ju utan problem plocka fram lappen själva om det skulle behövas, våra är INTE utrustade med egna mobiltelefoner. I nioåringens och tioåringens fall sitter tuben i en innerficka så det är diskret nog för dem. Även stora barn kan behöva nå sin mamma eller pappa; det räcker ju att de vill hänga med en kompis efter skolan, eller om de cyklar omkull osv... Tonåringen däremot har en mobil som är på väg att växa fast i handen eller fickan på honom. (Hans mobil överlevde förresten mirakulöst sommarens värsta regnskur ute i trädgården!)
Id-tub 4.90 kr/stBiltema, en billig liten lösning.
 
När jackorna inte är på så kör vi med de gamla vanliga lösningarna när vi är iväg på utflykter/resor: id-band eller skriva mobilnumret på underarmen på dem :-) De större får ett föräldrakort (visitkort med våra namn och nummer) att ha i byxfickan.
 
Jag läste på en blogg någon gång om en mamma som hade gjort armband till barnen där en del av raden pärlor var sifferpärlor som bildade hennes mobilnummer. Rätt smart faktiskt!
 
Har även sett varianten med bokstäver där pärlorna bildar "Jag har diabetes". Älskar sådana enkla lösningar!
 
 

Ursäkta

Vi har haft det så fint så jag har helt enkelt inte suttit vid datorn tillräckligt länge för att motivera mig att uppdatera mina inlägg.
Vilken underbar sommar!
Våra gäster har gett sig av och nu är det "bara" vi i ett par veckor innan nästa gäng kommer strax före skolstart. Som vanligt så blev det tomt och tyst i huset utan gäster och det tar ett par dagar innan man anpassat sig tillbaka till vardagen igen.
 
Barnen turas om att sova i tält i trädgården.
 

Jag sov en natt därute med treåringen för att även han ska få känna hur det är att tälta ute (ja, ni vet väl att vi slår upp tältet inomhus lite då och då, året runt, när barnen är sugna på att campa) men jag var rätt nöjd efter den natten. Det är inte så bekvämt att sova på ett liggunderlag av 1 cm tjock skumplast, inte när man är fullvuxen. Det var jag och tre barn i tältet den natten och jag försökte försiktigt ändra ställning lite då och då med leder som var stela och knakade högt. Det är kanske dags att investera i bättre/dyrare utrustning, men det känns lite överkurs när det bara är 5 meter till ytterdörren och ytterligare en liten bit till en skön riktig säng. Å andra sidan så åker vi faktiskt iväg och campar "på riktigt" alltmer nu efterhand som barnen börjar bli större.
I skrivande stund så är maken och nioåringen iväg och lever friluftsliv vid en sjö. För just denna son är det första gången och därmed lite av en utmaning. Jag fick ett sms ett par timmar efter deras ankomst dit att han redan hade hunnit ramla i vattnet, trampat på en fiskekrok etc men att han var jätteglad över äventyret. Under kvällen hade han på egen hand fiskat upp en abborre och var fortfarande lika entusiastisk så jag föreslog att de skulle stanna en natt extra. Vi får se, vi har två födelsedagar att fira i morgon (vi slår ihop ett par kalas) och behöver kunna ta oss ut till sommarstugan för att förbereda där innan. Vi har bara en bil numera så när någon är iväg så är de andra utan transportmöjlighet och det blir lite extra trixande då.
 
Jag är ju inte mycket för hetta och blir lätt lite gnällig när det blir för varmt, en temperatur på ca 22-26 grader passar mig bättre - inte för kallt för att bada och inte så varmt så att man måste sitta inne och hinka vatten. Jag är inte det minsta kräsen, eller hur?! De flesta dagar har uppfyllt mina kriterier för en perfekt sommar och eftersom hela familjen är lediga tillsammans hela långa sommaren så har det inte gjort det minsta att det regnat lite då och då. Det behövs regn ibland och vi är flexibla. Det finns ju saker att göra inomhus också. En kväll kom ett par av mellanbarnen på att de ville sy på min symaskin. Dottern hade för ett tag sedan nålat upp utklippta tygbitar till en bil och ena sonen ville sy sig en prydnadskudde. Det var bara att ta fram maskinen och botanisera i kistan jag har full med tyger och sedan tränade de applikationsteknik i ett par timmar.
 
Ett örngott och en prydnadskudde
 
När det har varit lite väl svettigt så har jag tänkt på en bild som cirkulerat på Facebook ett tag nu; en översnöad bil och påminnelsen om att om bara några månader så är det sådant vi får dras med igen :-)
Jag och ett gäng barn var på friluftsbadet hela förmiddagen igår och tog oss hemåt när solen började steka lite väl mycket. Det blev hela 32 grader ute och det är FÖR varmt, man kan inte vara ute någon längre stund. Det blev film inne för barnen, med alla markiser nerdragna och dörrarna stängda för att inte släppa in mer varmluft. När det är 28 grader inne och det känns svalt så är det illa! Glass i stora lass, mycket vätska och en fläkt som blåser på i vardagsrummet.
Ni förstår kanske varför vi har valt bort utlandssemestrar :-) Jag klarar inte att ligga ute och sola någon längre stund men sitter gärna i skuggan med en bok om det inte är för varmt. Stekande hetta står jag inte ut med. Om jordens temperaturer stiger snabbare så kommer jag vara först med att dö ut.
I en paus gick vi ut och så satte jag igång vattenspridaren till barnen.
 
 
 Ett par minuters svalkande och sedan in i skuggan igen.
Unga fröknarna Bus.
 
När de minsta hade lagt sig för natten så tog vi andra ett dopp i poolen.
 
Strax efter kl 20 och lufttemperaturen hade precis gått ner till under 25 grader.
 
Idag är det en ny dag som enligt gårdagens prognos ska bli ännu varmare. Helst hade jag tagit med mig gänget till köpcentrat för lite shopping, fika och kanske bio i normal inomhustemperatur, men vi är som sagt fast hemma så länge maken är borta med bilen. Jag cyklar eller promenerar dit ibland men med de små och i gassande sol är det otänkbart.
De två äldsta barnen är redan i sommarstugan med mormor och morfar. Där blir det sällan lika varmt som här hemma, stugan ligger vid havet och samlar inte värme som vårt stora hus gör. Det finns en stor chans att jag dyker i havet i morgon innan tårtan ska serveras!

RSS 2.0