OMG!!! Är hon på riktigt?

Läser en artikel i Aftonbladet och sätter snudd på mitt kvällsté i halsen.

Björn Solfors skriver:
                                             Pappan kan skada barnet
 
" Pappor kan skada sina barn för livet. Bara genom att vara sig själva.

– De flesta män är inte lämpade att ensamma ta hand om små barn, säger professor Annica Dahlström, 65.

Jag sträckläser hennes bok ”Könet sitter i hjärnan” och märker hur jag glömmer att andas.

Jisses.

Nu sitter hon framför mig i den väldiga hotellobbyn. Ser snäll ut.

Sedan slår hon ännu en gång fast att pappor rent biologiskt är sämre på att ta hand om små barn.

– Ja, självklart. Djupt inne i barnet finns den instinktiva vetskapen om mamma som den stora tryggheten och säkerheten. Barnet är från början vant vid mamman, hennes lukt och hennes röst. Mamman bör inte lämna barnet ifrån sig under de tre första åren och biologin gör att hon helst inte vill göra det heller.

”Kan leda till kronisk stress”

Vad händer om pappan ändå tar över vårdnaden av barnet?

– Den otryggheten kan i värsta fall leda till kroniska stressymptom när barnen blir äldre. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, många av de sjukdomar vi ser i?dag orsakas av kronisk stress. Barnen kanske inte blir lika starka psykiskt som de hade kunnat bli.

Pappaledighet är alltså direkt skadligt?

– Han behöver inte ta över hela ansvaret ensam. Varför skulle han göra det?

För att han vill vara nära sitt barn.

– Han ska inte vara pappaledig ensam det första halvåret, tycker jag. Det är bra om mamman också finns till hands. Barnet behöver en förtrolig person som det kan lita på.

Kan inte den personen vara pappan?

– Jo, så småningom. När barnet är tre, fyra år, kanske.

Jag började vara pappaledig när min dotter var ett år gammal. Har jag skadat henne?

– Jag vet inte vad som hänt under den tiden ni varit hemma. Men det är möjligt att du har gjort det.

Förstår du att jag som pappa känner mig kränkt av ett sådant påstående?

– Jag vill verkligen inte kränka någon. Men jag kan förstå att du känner så.

Du antyder i boken att män ofta skadar sina barn fysiskt. Hur då?

– De förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led. De låter barnens tunga huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan. Och så har män ofta ett betydligt mindre tålamod med dregel och bajsblöjor. Pappor vill kanske att barn ska lyda och förstår inte att barnen inte begriper tillsägelser. Därför är det många småbarn som också får smisk av sina fäder.

 

Barnflicka bättre än pappan

Finns det statistik på det här?

– Jag har efterlyst statistik hos Socialstyrelsen, på vem som var vårdnadshavare vid olyckstillfället, men det finns inte. Vilket förvånar mig oerhört.

Men hur kan du veta att pappor skadar sina barn om det inte finns någon statistik?

– Jag har pratat med många barnkirurger och läkare och det är deras bestämda uppfattning. Så därför tycker jag att en barnflicka, eller i bästa fall en mor- eller farmor, är ett utmärkt alternativ om mamman måste börja jobba.

Hellre en barnflicka än en pappaledig man, alltså?

– Ja, i många fall är det så. Men kom ihåg att det beror på individen.

Gillar mammor skrik och dregel mer?

– Nej, inte gillar. Men de har mycket mer tålamod med det. Om en unge skriker så tar mamman upp barnet. Det handlar om hormoner som ger modersinstinkter.

Och de instinkterna finns inte hos pappan?

– Nej. Han bör däremot skydda hela familjen istället. Det är hans revirbeteende som kommer in.

– Han bör försöka serva mamman på alla möjliga vis. Köpa mat. Laga mat. Hålla rent. Och se till att mor och barn som enhet får lugn och ro.

Jag vill ju tvärtom tro att det är väldigt bra för barn att ha en närvarande pappa.

– Ja, och det är ju jättebra. Du har säkert mycket kvinnliga hjärnegenskaper i dig. Men du ska inte tro att alla pappor är som du. Det finns många urdåliga pappor som sticker iväg till kompisar och kanske super.

 

Bra idé med föräldrakörkort

Hur ska man veta om man är lämplig som pappa eller inte?

– Man kan ju inte sätta in kameror hos folk, men?... Det hade kanske behövts någon oberoende person som kunde verifiera om pappan är bra.

Ett pappakörkort?

– Ja, det är ingen dum idé. Eller ett föräldrakörkort, även för mammorna. Så att man förstår vilket mirakel man har i sina händer.

Jag har tusen frågor kvar. Men det är dags att runda av.

Annica ler vänligt när hon sammanfattar sin mission.

– Vad spelar det för roll att du som individ blir kränkt nu? Jag försöker att tala för framtidens generationer."

                                                             av Björn Solfors


Inte helt otippad så blev maken också lite upprörd....


Kalas och nu måndag

Igår fick tioåringen sitt kalas till slut. Vi hade gett honom ett antal alternativ för kalaset; Laserdome, Busfabriken, bio, filmkväll etc men han ville ha ett vanligt kalas med sporttema och bjuda hem alla kompisar samtidigt. Hamburgare, olika tävlingar och sporter samt glass med maränger stod på agendan. Alla inbjudna kom, inklusive de som tackat nej :-) Det var riktigt fint väder ute och plötsligt kändes det toppen att kalaset blev framskjutet en hel månad - när sonen fyllde år i slutet av mars var det ju bra kallt ute.
Ett helt gäng grabbar och ett fåtal tjejer taggade till tusen, det var länge sedan här var så livligt. Men jag upphör inte att förvånas över hur en del barn beter sig numera. Eller är barn likadana som de alltid har varit fast jag bara har förträngt det? Jag fick tex säga till ett par barn om att man inte går runt i vardagsrummet med skorna på. Jag hörde att lillebror sa till först och fick till svar "Aaa men jag pallar inte ta av dem". What?! Frågesporten fick vi hoppa över för barnen pratade oupphörligt i mun på varandra så det gick helt enkelt inte att genomföra och jag skickade ut dem på dunkgömme istället. De var utomhus nästan hela kalaset sen och körde stafetter och lite sådant. Mycket bättre!
 
 
Det gick bra och alla verkade ha fasligt roligt. Jag hoppas våra grannar är förlåtande men vi delade ut fotbollsvisselpipor till alla på slutet.
Vid nattningen så kramade sonen om mig och tackade för ett fint kalas.
 
Idag har vi bara varit på kyrkis. Stora dottern sov hos mormor och morfar i natt så henne fick jag hämta upp på ditvägen. När vi stannade till utanför mina föräldrars hus så kom treåringen på att han ville vara där istället för på öppna förskolan... Jag lämnade in ett barn och tog med mig ett annat helt enkelt :-)
Annars har vi inte gjort så mycket idag. Jag läste ut ännu en bok och tänkte låna en ny på biblioteket men kom dit 10 min efter att de hade stängt så nu är jag utan bok tills i morgon. Jag läser alltid på kvällarna så det känns lite tomt.
 
Lillpluttan undrar vart hennes napp tog vägen. Ena stunden hade hon den i munnen och i nästa var den borta! Väldigt skumt :-)
 
Ett av skolbarnen kom vid läggningen på att det visst är utedag med skolan i morgon. Bara att ställa sig att grädda plättar då, för något annat roligt hade vi inte hemma.
 
 
Satt i soffan innan och spelade WF på mobilen. Jag tappade ju den i stenplattorna ute häromdagen och rätt som det var när jag satt där och la ut bokstäverna så fick jag glassplitter i fingret. Jaha, jag måste nog se till att få den fixad!
 

Piggelin


Fixande

Idag har jag fixat det sista inför tioåringens kalas som kommer att gå av stapeln i morgon. Det har varit så mycket annat så vi har skjutit upp det och skjutit upp det och i morgon är det en hel månad sedan hans födelsedag. Men nu ska det väl ändå bli av till slut.
Lite trädgårdsfixande har det också blivit medan några av de minsta lekte ute. Ettåringen satt i sandlådan idag för allra första gången och syskonen turades om att sällskapa med henne och lära henne alla knep med spadar och formar. Jag fick äntligen upp en hasp på stora grinden ut, min pappa var ju här för jättelänge sedan och gjorde en extrabred grind för att vi skulle kunna få ut trippelvagnen på uppfarten. Jag använder den där grinden flera gånger i veckan och ibland kastar jag ett öga på haspen som har funnits i tvättstugan redo att sättas upp... men nu är det ordnat och det betyder att varken vinden eller en klåfingrig ettåring kan öppna.
 
Skruttan på nya äventyr
Lilleman tränar på att ta fart
 
En liten olycka skedde när vi var ute. Jag skulle fiska upp mobilen ur jackfickan och den bara halkade ur handen och for ner på plattorna i ölandssten :-(
 
Rackarns bananer!! (Det är det absolut starkaste uttryck som används i det här huset, är ni osäkra på betydelsen så byt ut det mot ett gäng svordomar.)
 
Nu ikväll så har jag plockat med alla husets barnkläder som ligger på lager. Lillpluttan behövde byta upp en storlek och några andra barn hade kläder som skulle läggas undan till yngre syskon. Hittade två par jeans i rätt storlek för lilleman men det ena paret hade fjärilar broderade i silvertråd på bakfickorna och det andra paret hade applikationer med Hello Kitty samt blommiga knappar. Jag höll upp dem och grunnade på om de skulle läggas tillbaka tills ettåringen vuxit till sig, men lillkillen ville prova dem och han tyckte de var så fina så. Klart han får ha dem då, byxor behöver han ju och hinner han slita ut dem så får jag väl köpa nya till småsystrarna senare.
 
 

Tre månader

Vår lilla plutta är ju 3 månader och 3 dagar nu om man ska vara riktigt petig. Tiden går så rasande fort!
Det var dags för tillväxtkontroll på bvc häromdagen. Jag noterade innan vi gick dit att hon skulle ha behövt lägga på sig 1,1 kg sedan vi var där senast för att nå upp till normalkurvan och det kändes ju rätt omöjligt.
På 23 dagar (sedan förra kollen) så hade hon gått upp exakt 1 kg och växt 7 cm!!! Nog för att jag märker att kläderna börjar sitta trångt och visst känns hon piggare och aktivare nu när vi har släppt stressen med matningen och hon tar flaskan utan problem.
 
Stora tjejen! Go och glad alltid!
 
Jag har börjat byta ut kläderna så smått och idag plockade jag fram lådan med storasysterns urväxta kläder i stl 62. Det roliga är ju att jag köpte en massa förra året till Z och nu har jag handlar en del till A också eftersom jag glömt vad jag hade sedan innan. Det är helt sanslöst vad mycket kläder hon har nu! Det är knappt att jag vågar säga hur många par strumpbyxor lillflickan har i diverse färger - men 24 stycken fick jag ihop...
Jag är ju tokig i kläder från Newbie, KappAhls babymärke i mjuka tyger och milda färger. Det var jag förra året också och de kläder som jag gillade då har jag gillat i år med. Klänningarna hon växte ur förra månaden har hon i rätt storlek i sin klädlåda nu och minsann fanns de inte undanlagda i ytterligare en storlek at växa i :-) Jag är komplett galen!
 

Boktips: Egalias döttrar

Den här gången tipsar jag om en bok olik alla andra jag har läst:
 
Egalias döttrar - Gerd Brantenberg
 
"I landet Egalia äter männen p-piller, klämmer in sig i trånga särkar och bär pehå. Trött på att betraktas som mindre kompetent, på sexuella trakasserier och maktlöshet bildar den unge Petronius till slut Mansligan, en maskuliniströrelse, och gör uppror mot kvinnoförtrycket. Gerd Brantenbergs Egalias döttrar är en träffsäker parodi på det moderna patriarkatet.
    Ebba Witt-Brattström skriver i ett nytt efterord att en av Gerd Brantenbergs poänger är att könsmakt korrumperar. Och alla som läser den här boken lär ställa sig på Petronius och maskuliniströrelsens sida i dess kamp för ett Egalia där alla respekteras som individer, oberoende av kön."
Recension från Adlibris.se (som är väldigt bra på recensioner)
 

Det här är boken vi just nu avhandlar i bokcirkeln jag är med i. Genren är skönlitteratur, men jag skulle vilja säga skönlitteratur med mening. Maken skulle förmodligen säga något i stil med fanatiska feminister (som han vet är ett sätt att trissa upp mig) och förmodligen skulle han aldrig läsa den. Men man måste ta berättelsen för vad den är - ett sätt att visa oss vad vi lever med utan att ens märka det.
I Egalia vänds allting upp och ner och dras till sin spets. Man läser och fnissar för sig själv och tänker att så här illa är det ju inte. Det känns lite vulgärt med nakna män på tavlorna, med berusade kvinnor som tafsar männen på pungen när de är ute och kallar dem för både det ena och det andra. Systern som gör narr av sin bror för att han drömmer om ett yrke som inte anses vara för män. Kvinnan som åker till klubben och tar en drink efter sin arbetsdag och förväntar sig att mannen är upplagd för att passa upp på henne efteråt, han som bara har gått hemma och städat och passat barn. Män kan ju inte föda barn är svaret på allt i Egalia och därför är männen också andra klassens människor.
Jag fastnade på en mening om "en manlig riksdagskvinna". Även i upp och nervända världen så låter det så konstlat. Men om det hade stått "en kvinnlig riksdagsman"? Hade man ens märkt det? Vårt språk är genomsyrat av ord som hänvisar till män. Kan ni komma på några om ni funderar i 10 sekunder? Kanske inte, åtminstone inte så många... men byter du ut alla maskulina ord-delar i en text så märks det omedelbart. I boken så är orden utbytta och det tar ett antal sidor innan man kommer in i det utan att haka upp sig hela tiden.
 
Som ni kanske har märkt bara av att läsa bloggen så är jag inte alls någon rödstrumpa eller ultrafeminist. Inte heller förbjuder jag rosa och prinsessklänningar eller vänder på det och tvingar pojkarna att leka med Barbie om de inte vill. Jag har jobbat som barnflicka i en familj där tvillingflickorna inte fick ha tjejiga kläder, långt hår eller ens namn som avslöjade deras kön och det var faktiskt ganska sorgligt. Jag är FÖR att alla ska få välja fritt bland färger, leksaker, framtida yrken etc etc. På den tiden vi bara hade tre barn, alla pojkar, så fanns det också Barbies, dockspis, böcker med glittriga bilder och annat fritt att leka med här, likaväl som det fanns lastbilar och fotbollar. Förresten; har ni någonsin hört argumentet att pojkar lekte med bilar redan på stenåldern?! Det är inbyggt i generna och ger man en pojke en dockvagn kommer han att köra sten i den...  ;-) 
Ni har ju sett bilder på mina barn och jo, jag är medveten om att jag säkerligen har bidragit till att äldsta dottern är så helsåld på prinsessor, att hon väljer allt som är sött och gulligt först. Trots att jag är så intresserad av genusfrågor! Jag tycker helt enkelt inte att det hänger på färger och leksaker att det blivit snett i historien.
Jag har själv kjol eller klänning till vardags lika ofta som jag har byxor. Jag tycker det är fint med kalasklänning på flickorna och skjortor på pojkarna vid högtidliga tillfällen. Treåriga sonen har för den delen också kalasklänning när det är fest och mina två äldsta söners favoritfärg är rosa trots att jämnåriga ibland har kommenterat det på mindre snälla sätt. Jag uppmuntrar mina söner att sjunga karaoke och de erbjuds också att gå på dans, teater och pysselkurser. Likaväl som dottern får välja. 
Betänk istället att FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor kom 1979 för att säkerställa lika rätt för kvinnor och män. Konventionen trädde i kraft 1981. Hallå?! Jag levde innan det bestämdes att kvinnor och män skulle ha samma rättigheter och så himla gammal är jag inte.
Nu går jag igång på ämnet känner jag och det var inte riktigt meningen :-) Jag börjar bli trött och efter att nu har ändrat och skrivit till, klippt ut och flyttat runt på texten ett bra tag så slänger jag ut hela inlägget utan korrekturläsning. Jag hoppas ni hittar någon slags sammanhang i vad jag ville få fram.
 
Jag vill egentligen bara säga LÄS BOKEN. Orkar du inte läsa igenom hela så hojta till så ska jag berätta vilka två kapitel som ger mest.
Egalias döttrar - en ögonöppnare i ett ämne vi ofta tror att vi står över i dagens moderna samhälle!

Redo

Igår kväll så lovade mormor treåringen att han skulle få komma och hälsa på henne idag på förmiddagen och stanna över lunch. Det var det enda han pratade om när han skulle somna; I morgon är det torsdag och då har kyrkis stängt och Familjecentralen har stängt, men mormor har öppet!
I morse hann jag inte mer än stänga av första alarmet (vi går upp på nr2) så kom han in i vårt sovrum och frågade när vi skulle åka. Ryggsäcken var färdigpackad med leksaker och extrakläder.
 
kl 06.30 redo att åka
 
"Mamma, du får lov att skjutsa mig." Tack, vad snällt. Kanske inte riktigt än.
Nu har vi ätit frukost, skolbarnen har kommit iväg, stora tjejen har lämnats på förskolan och ettåringen är också påklädd och klar. Men själv vill jag gärna sminka mig lite och borsta tänderna och lillpluttan ligger ännu i pyjamas. Bäst jag skyndar mig lite nu då för lilleman sitter i hallen med ytterkläderna på :-/
 

Långt om nästan inget

Här har det varit tyst några dagar nu som ni kanske märkt. Jag har jobbat som vikarie på kyrkans barnverksamhet tre dagar i rad, bara halvdagar iofs men det tar på krafterna när man är van att bara ta dagen som den kommer. Det har blivit tidiga kvällar!
Övrig tid har vi inte gjort så mycket, eller rättare sagt så har jag inte gjort så mycket. Make och barn har haft fullt hus som vanligt.
Jobbet med att vårstäda dammen har påbörjats. Jag är inte så involverad i det, men så är dammen också makens skötebarn. Frågan är hur mycket vatten vi kan ha i den i år med en ettåring som går precis dit hon har lust. Vi har pratat om att hoppa över vattnet, ha minimalt med vatten, sätta staket runt dammen, lägga ett galler över dammen, avgränsa den delen av trädgården med staket.... Inget är bestämt ännu så vi får se hur det blir.
 
Två av barnen tittar på medan pappa fixar med dammen. Lilleman med stövlarna på fel fot som vanligt.
 
Femåringen hade för ett par år sedan en finklänning som hon verkligen älskade. Hon hade den tills den absolut inte gick att knäppa i ryggen längre och sedan dess har jag hållt utkik efter den på Tradera. För några dagar sedan så fick jag napp och budade hem den i nyskick och rätt storlek! Det var en glad tjej här som öppnade paketet när det kom idag.
 
Hon vet precis vad vi ska ha den gamla klänningen till; lillebror kan ha den på kalasen så kan de vara lika fina! Självklart :-) Han klär mer än gärna upp sig i klänning när det är läge för finkläder och den passar nog honom perfekt nu :-) Annars så finns det ju två yngre flickor som gärna tar över den när de växt till sig lite.
 
Ikväll var jag och maken iväg på föräldramöte på skolan. För äldsta dottern minsann, hon som börjar förskoleklass till hösten! Det är ju inte klokt vad tiden går. Hon var vår lilla minsting så länge och hennes första kämpiga år då vi var in och ut på sjukhuset med henne sitter i lite även om hon är frisk sedan länge och säkert kommer växa ikapp sina jämnåriga kamrater rätt snart.
Det är tydligen lite olika i olika kommuner hur mycket "skola" det är i förskoleklass. Här kallas det för att man går i 0:an, man har klassrum ihop med lågstadiet och man har lektioner tillsammans med de som går i 1:an och 2:an beroende på var man som elev ligger i kunskapsnivå och mognadsnivå. Jättebra tycker jag som har haft barn av alla sorter. Den här dottern är så otroligt redo för skolan och hon kommer nog inte ha några större problem där. Det enda som i så fall bekymrar mig är attityden hon har börjat lägga sig till med. Om man tänker sig en söt och poppis tjej som gärna kan vara lite "näbbig" mot andra vad gäller vem som får vara med och leka, vad andra klarar etc så misstänker jag att hon lätt kan glida in i den rollen. Hon är fortfarande "Syster Duktig" men jag har anat andra sidor också så jag får kanske jobba på att hålla kvar den omtänksamhet och empati hon alltid har visat tidigare.
När vi skickat hem mormor som hoppat in den timmen vi var borta så var det läggdags för de flesta av husets barn. När jag nattade stora dottern och lilleman (de enda av barnen som delar rum bortsett från minstingarna som sover inne hos oss) som ropade de tillbaka mig och bad om extra kram och puss. När det var utfört och jag vinkade godnatt i dörren så hörde jag dottern säga till lillebror; "Ååh, nu är jag lycklig" och han svarade "Jaa, jag med. Nu är jag lycklig." Det är så man smälter! Tänk om alla ens nära kunde få somna med den känslan varje kväll.
 
Jag är också redo för att gå och lägga mig nu. Det verkar som om maken tänkte se film och jag vet att det finns "vuxenglass" i frysen. Får se vad det är han ska se, det kan vara värt att hoppa i en pyjamas och dra ut täcket i soffan .
 

Tjena pollenallergi

Jag hade glömt bort den trista delen av våren! De senaste åren har jag plöjt igenom alla varianter av allergimediciner, både receptfria och utskrivna, men jag blir så trött av dem att jag knappt orkar igenom dagarna. Saker som att köra bil när man har tagit medicinen är inte att tänka på och då är det faktiskt bättre att låta bli.
Man får väl stå ut med kliande näsa och ögon ett tag. Efter en lång trist vinter är det absolut värt det.

Härliga lördag!

Vårsolen har strålat hela dagen och då får man en sån faslig lust att greja ute i trädgården. Den där lusten avtar ju längre in på säsongen man kommer så det är bäst att passa på!

Vi har haft ett gäng extrabarn här över dagen och ett par av våra egna har kommit och gått mellan kompisar. Vi hade ändå 10 barn till varje måltid och när de sitter vid köksbordet så ser det ut att vara så många! Med tanke på att vi har 7 barn själva så är det ju inte så många extra, men när man steker 1 kg köttbullar och det bara säger tjoff och sen är det slut då tycker tom jag att det känns ovanligt :-) Men med ett väder som idag så är man ju ändå mest ute och då märks det ingen skillnad alls. Några barn hit eller dit ändrar inte på något. Jag och maken fick en hel massa gjort ute i trädgården - vi klippte ris, plockade av taket på lekstugan (som vi ska höja väggarna på), rensade ogräs och krattade. Ettåringen som knappt har varit ute och gått på gräs förut traskade runt i trädgården och tittade på allt ur ett nytt perspektiv. De stora barnen fick låna lite verktyg och så byggde de träbåtar ute i garaget. På eftermiddagen så tog jag med mig några av de små in en stund och så bakade vi muffins som vi sedan åt till mellanmålet ute i solen.

 

Härligt!

Sista lånebarnet försvann hem vid sjutiden och då tog jag med mig åttaåringen på långpromenad i rask takt. Han cyklar och jag går - då gäller det att ha lite tempo :-) Vid hemkomsten mötte jag trettonåringen i dörren och då var han på väg bort för att sova hos en kompis. Jag vet ju att de har roligt när han sover borta men jag vet också att den kompisen har lite andra regler än vad vi har och ibland ser de filmer som jag kanske själv inte hade varit ok med och det där med att sova blir det lite si och så med. Det händer allt som oftast att sonen kommer hem till frukost, gör sin veckostädning och sedan går och lägger sig och sover några timmar för att ta igen för förlorad sömn. Jag vet många som vänder helt på dygnet under helgerna i hans ålder, men så länge vi har dagtid ungefär samtidigt så är jag glad.

Nu slutar strax Fångarna på fortet och då är det läggdags för resterande barn och kvällen börjar för mig och maken. Kaffe och film kanske?

 


En helt vanlig lördag

Solsken, trädgårdsarbete och 10 barn över mellis.

Coola killen

Är det så här det ska vara nu??

Snuttan

Vi har fått oss en liten tumsugare! Allt som oftast ratar hon nappen och stoppar in sin tumme i stället. Det är hur sött som helst men jag är inte helt överens men grejen. Napp är ju rätt lätt att sluta med (även om det känns snudd på oöverstigligt i ett dygn eller två när man tar den), men hur får man barnet att sluta med tummen? Den kan man ju inte helt plötsligt ta bort.
Vi har bara haft napp-barn innan så det här är nytt för mig.

Det är VÅR

Nu är det vår - på riktigt! I flera dagar så har det varit drygt +15 ute och plötsligt så blommar det lite överallt och var och varannan människa man träffar drar sina storslagna planer inför trädgårdssäsongen.
Jag som inte hade kommit så långt med barnens ytterkläder fick fart så den här veckan har vi sett till att ekipera barnen efter den nya säsongen.
För ett tag sedan så hade jag sett så fina jackor på Lindex men när jag var inne i stan senast så hade de inga kvar. En titt på deras hemsida fick stora dottern att vilja ha precis en sådan och i samma veva så noterade jag att de stod som slutsålda på nätet också.
Inte grisrosa men fortfarande lite tjejiga och de passar ju till alla färger på överdragsbyxor.
När sönerna hängde med mig till köpcentrat i måndags för att köpa vårskor så gick vi inom Lindex också. De hade fyra jackor kvar och två av dem var i de storlekarna jag skulle ha till ettåringen och sexåringen!
 
Lite att växa i men de ska helst passa ända fram tills det är dags att byta till höst/vinterjacka nästa gång.
 
Killarna fick skor från Skopunkten. Lagom pris till barn som sliter ut ett antal par skor per säsong (och har man flera barn att köpa till blir det ju bra rabatter).
 
Igår fick jag med mig åttaåringen för att köpa en ny jacka. Han har tusen krav på sina ytterplagg och den här gången hade han på förhand bestämt sig för en grå jacka utan märken och absolut inga kontrastfärgade detaljer. Var hittar man en sådan? Passar det inte herrn har han inga problem med att gå utan (eller gå hela våren i en vinterjacka som är på tok för liten). Vi gick in i ett par olika affärer och sedan infann sig ett sant halleluja-moment på Cubus. Vi gick därifrån med en jacka!
Plötsligt händer det!
 
Övriga barn har jackor och skor sedan förra säsongen eller från lagret av ytterkläder att växa i som fyller upp klädkammaren.
Jag kanske borde köpa ett par vårskor till mig själv också men det känns inte lika akut. Jag kan nog växla mellan vinterkängor och foppatofflor ett tag till ;-) Nåja, en dag ska jag nog ta mig tid att prova skor jag också.
 
Idag har det varit en sådan där dag då det har gått i ett. Det gäller nog hela veckan förresten. Kalendern i mobilen har små vimplar på varenda dag, ofta 2-3 stycken per dag dessutom. Igår möttes jag och maken som hastigast i dörren när vi växlade mellan möten, tennisträning och bokcirkel. Idag har jag varit på kyrkis, på utvecklingssamtal för dottern som börjar skolan till hösten och sedan på ett annat möte inne i stan där vi skulle vara två vuxna och ett barn på samma gång. Jag kom på i natt att det nog inte skulle gå att få in allt som jag hade tänkt mig så ett utvecklingssamtal på mellanstadiet fick bokas om och sen fick mormor rycka in en timme på eftermiddagen för att ta gänget här hemma.
I morgon är det inte fullt lika mycket. Det är nog bara ett läkarbesök och en tennisträning och de infaller inte ens samtidigt ;-) Kanske man kan få ut trädgårdsmöblerna och serva lite cyklar då.
 
 

Rackarns!

Inser att vi lyckats trippelboka oss i morgon eftermidag. Kan man klona sig lite snabbt??

Fruktansvärt

Läste precis om ettåringen som blivit misshandlad.
Det spelar ingen roll om mamman misstyckte - sina barn skyddar man med sitt liv! Bara tanken på att någon kan göra så mot ett litet barn, ett barn jämnårigt med vår lilla Z... det är ju så hjärtat brister!!

Utelek med insikt

 
Äldsten ringde en timme efter skolstart och efterfrågade sin gympakasse som han hade glömt (igen). Vi skulle ändå iväg till lekplatsen jag och de tre små så vi packade raskt ihop oss och tog vägen runt skolan så killen fick sina gympakläder.
Ettåringen är förkyld igen och vid det här laget har jag tappat räkningen på vilken gång i ordningen det är bara sedan nyår. Trist! Hon är snorig och jag misstänker att hon har lite ont i halsen också, det lät så i natt när hon sov oroligt och svalde tungt. Hon och lillasyster sov i vagnen hela tiden vi var ute nu så vi passade på att stanna till på alla lekplatser vi passerade.
 
Lillpluttan
 
Vi gick bort till skogen och bäcken också och det är favoritmålet när vi är ute på förmiddagarna.
 
Det kan ta emot att gå ut ibland när vädret inte är toppen och man skulle gärna stannat inne i värmen med en kopp kaffe. Men när man sitter där på huk tillsammans med treåringen och studerar virvlarna i vattnet så infinner sig helt klart en känsla av ro. Han kastar i pinne nr 28 i ordningen, ger mig en och säger "Se om den här funkar bättre mamma!" och hans ögon fullkomligt strålar! Man kan släppa alla måsten; för ett ögonblick strunta i vad man ska ha till kvällsmat, 40-årskrisen, räkningar och karriärsval och bara ägna sig åt här och nu. Bara finnas där just för honom. Vi tittar på allt spännande runt oss, saker som slår varenda lekplats och tv-program.
.
Om jag någonsin tvekar över om jag är rätt person på rätt plats så vet jag då att jag inte vill vara någon annanstans på jorden än just precis där och då. Hur kan någonting vara viktigare än att finnas där när mina barn upptäcker världen? 
 
Vi kommer när vi har lust och går hem när vi blir hungriga. Världen väntar.

I skogen

Vädret har varit toppen idag och man kände riktigt att det var vår i luften. Grannarna var ute och jobbade i trädgården iklädda shorts och t-shirt. Riktigt så varmt tyckte jag kanske inte att det var, men man kunde byta vinterjackan mot fleecejacka i alla fall! Efter en förmiddag med kusinerna hos oss så drog vi till skogs ett tag. Jag har saknat våra skogspromenader - visst går vi i skogen året om men det är inte alls samma sak när det är isande kallt eller när stigarna är leriga.
 
Snart kommer vitsipporna! Längtar!
Ett stopp på lekplatsen blev det också i vårsolen.
Efter det lämnades ett gäng hos mormor för lite fika och jag tog de yngsta med mig in till stan för att hämta maken på tågstationen. Ordningen är återställd :-)
 
En glad liten lärka

God morgon


Helg

Idag har vi haft kusinerna på besök (mina brorsbarn) och det är jättepoppis bland våra barn.
Stora dottern är jämngammal med äldsta pojken och när de var små var de jättetajta. Nu när de har kommit upp i nära skolålder så har skillnaderna mellan dem blivit mer påtaglig - den ena vill leka med Barbie eller agera frisör och den andra vill hålla på med Hero Factory eller spela Skylanders. Dottern vill gärna ha ensamrätt på sin kompis med det är inte så konstigt att hennes bröder lockar mer nu och det tycker de är roligt.
Nioåringen har tjatat om att få baka kladdkaka en längre tid. Jag som inte tycker vi behöver trycka i oss så mycket onyttigt kunde förstås se en poäng i att låta honom baka det idag när vi fick sånt finbesök. Det finns alltid något att fira ;-)
 
 
Vi vispade grädde till men det var inte många runt bordet som gillar det så det blev en hel massa över. Tur för mig som därför har kunnat lyxa med varm choklad med vispgrädde så här på kvällskvisten i min ensamhet.
 
Jag och barnen såg på Fångarna på fortet tidigare ikväll och då satt de på rad i soffan och gav varandra ryggmassage. Så gör de jätteofta och det är nästan så man vill klämma sig in i den där raden med barn en stund. Vi började prata om att vi haft en massagesits tidigare, men att den nu låg på vinden för att vi tyckte den var lite för "hårdhänt".
Det slutade förstås med att jag klättrade upp på vinden och hämtade ner den där sitsen och sedan turades barnen om att hålla på med den. De tycker inte alls att det är obehagligt, eller också så är det bara nyhetens behag som gör att de tycker den är så kul att använda. Ännu en sak de kan slåss om! Vi får väl ställa äggklockan så de kan turas om då, precis som vi gör med speldatorn.
Man kanske skulle ta och sätta sig borta i fåtöljen ett tag nu när alla andra sover...
 

Samling


Nöjd


Fredagkväll

Vaknade i natt av att jag frös så jag la på mig makens täcke också (han är bortrest så det är inte som jag var elak på något sätt). I morse visade innetemperaturen 18 grader. 18 grader!! Jag vet att det finns de som tycker att det är helt ok, min mamma trivs tex när det är runt 15 i sovrummet, men jag är inte en av dem. Jag får ont i lederna om det går ner till 20 och när det som idag bara är 18 grader så är jag knappt människa. Jag blir trött och fryser ända in i benmärgen känns det som. Jag stod och stirrade på värmepannan ett bra tag och sen ringde jag maken och frågade hur jag skulle få mer värme i huset. Det märks att jag inte är van att vara själv ;-)
 
Stora dottern sov hos mormor och var inte sugen på att hänga med till Öppna Förskolan på morgonen, men treåringen ville gärna dit och pyssla så jag tog med mig de tre yngsta i bilen. Lite kaffe och mammasnack blev det där för min del, men jag märker att jag lägger allt mer tid på att hejda ettåringen från att löpa amok :-) Har jag redan hunnit glömma hur det var eller är hon snäppet vildare än syskonen måntro? 
Rätt som det var när jag satt med lilla minstingen i knät så kände jag hur det blev varmt på låret. Hon hade kissat ner sig och inte så lite heller utan hon var blöt från knäna till bröstkorgen. Jag måste ha satt på hennes blöja helt galet. Jag hade ombyteskläder med till henne och vid sådana här tillfällen är jag helnöjd med mitt beslut att köpa en dubbelskötväska.
Den rymmer hur mycket som helst och tur är väl det när man behöver ha med ombyten till tre barn alltid. Tyvärr hade jag inga andra byxor till mig själv (någon måtta får det vara på packningen) men det var ändå dags att bege sig hemåt strax därpå.
 
Äldsten kom hem från skolan och var sugen på att baka någonting till mellanmålet. Han hänvisade till att det är fredag och på så sätt övertalade han mig att få baka en lite lyxigare kaka. Jag hade inga problem att äta två bitar av den heller, men är det fredag så är det ;-)
 
Ettåringen sov inte middag så länge idag så hon blev lite trött och gnällig efter kvällsmaten. Det kan också ha varit för att jag tröttnade på att ramla över kastrullerna som hon ideligen drog ut på golvet (enda skåpet utan spärr) och satte en stol för dörren, till hennes stora förtret. Hon fick bada badkar länge för att dra ut lite på läggtiden och bada gillar hon verkligen. Så här roligt är det:
Glada trollungen!
Storasyster kom och lekte med henne ett tag. Det är alltid syskon som står brevid när någon av de små badar och man kan nästan tro att det är lika kul att stå utanför och leka med badleksakerna som att sitta i badkaret.
 
Nu har både små och stora barn avverkat en filmkväll och sover sött. Även minstingen har tagit natt så kanske jag också borde ta kväll och få lite extra sömn.
 
 
 

Myror i brallan

Ettåringen testar allt just nu! Myror i brallan har hon verkligen vår lilla skrutta. Hela världen är hennes lekplats och allt måste plockas fram och undersökas.
Hon är inte stilla i fem sekunder och sedan den dagen hon fattade hur man går så har hon ständigt varit på väg någonstans.
 
 
Ögonen glittar på henne när hon kryper in och gömmer sig i skafferiet, går runt med ett durkslag på huvudet, tar en tugga eller två i grytunderlägget för att se om det smakar som ett havrekex eller bara ser ut som ett, när hon kastar ut min nyvikta tvätt över vardagsrumsgolvet eller försiktigt smyger fram och testar om hon kan sno åt sig fjärrkontrollen och byta kanal utan att någon stoppar henne.
Älskade skogstokiga unge!
Är det meningen att man ska behöva skruva loss knopparna från kökslådorna för att inte innehållet ska spridas ut över köket hela tiden??
 
Undra på att jag blir gråhårig!

Dopklänningen och om dop

Dopklänningen som minstingen hade på sig i söndags har nu använts till 5 av barnen, nämligen de som varit under 1 år vid dopet (nr 2, 3, 4, 5 och 7 i barnaskaran).
Jag satt häromkvällen och tittade på bilder från de olika dopen och upptäckte att jag inte hade ett endaste kort från dop nr 5; lilleman. Det försvann en massa bilder från min dator förra året och de måste ha varit med i den största mappen som försvann då, den med namnet Sparas :-/ För en stund sedan kom jag på den brillianta idén att söka i min gamla blogg och minsann fanns det bilder där. Jag blev jätteglad!
 
Dopklänningen är sydd av min mamma och tyget är arvegods från min farmor (som dog precis innan jag blev mamma för första gången).
En klänning, två stilar:
 
Och så dopbarnen då:
 
Dopkorten är av varierande kvalitet och det har mest att göra med att jag inte var så intresserad av fotografering förr och dessutom ansåg att själva dopceremonin var viktigare än att föreviga barnen i klänningen. Jag ser att jag inte började använda rosorna i nederkanten förrän tredje omgången. På baksidan av klänningen har jag broderat barnens tilltalsnamn och dopdatum. Jag är ingen naturbegåvning när det gäller broderi och så här långt har jag kommit till lillemans namn och sedan har det projektet lagts på is. Någon gång när jag har riktigt, riktigt långtråkigt under en längre tid så ska jag slutföra det.
 
Äldsta barnet doptes dagen efter sin ettårsdag om jag inte minns fel och då hade han på sig kostym och lackskor. Han gick själv fram till dopfunten också. Det var ett helt enskilt dop i Svenska kyrkan i London och jag har tyvärr inte en endaste bild därifrån, lite tråkigt faktiskt.
 
Ettåringen som blev döpt i söndags tillsammans med lillasyster fick en helt annan dopklänning:
En vit spetsbakelse med puffärmar och rosa sidenband. Nikeskor till, i all hastighet! Den klänningen kan man kanske återanvända till något kalas. Dopklänningen lär hänga i klädkammaren i tid och evighet.
 
Det är lite intressant att höra folks åsikter om dop. Det är ju en sådan där händelse som alla verkar ha åsikter om, även de som i samma veva säger att de inte lägger någon vikt vid det.
Jag och min bror döptes inte som bebisar eftersom mina föräldrar tyckte vi skulle få göra det valet själva. Jag valde av flera anledningar att döpas som tonåring (min pappa närvarade inte och kalas och presenter fanns liksom inte på kartan då).
Egentligen var min tanke en gång i tiden att mina egna barn skulle få välja själva om de ville tillhöra någon tro eller inte, men rätt som det var så var äldsten döpt. Och när han väl hade blivit döpt så vore det ju konstigt att inte hålla dop för nästa barn? Och nästa, och nästa....
Idag är jag glad att barnen blivit döpta men jag lägger ingen som helst vikt vid att det ska firas med släktkalas och sådant som många andra verkar se som själva meningen med ett dop.
Hur tänker ni andra därute? Det är fritt fram att tycka precis som ni vill och jag skulle gärna vilja läsa om hur ni har resonerat. Traditon, släktkalas eller en anledning att skämma bort sitt barn lite extra?

Redan onsdag kväll!

Vissa dagar går fortare än andra känns det som och snart har halva veckan gått utan att jag hunnit märka det. I måndags blev det lite jobb för min del, sånt där trevligt som egentligen är för roligt för att kallas arbetstid.
Igår var det en tyngre dag med möte som del i utredningen om ett av barnen. Jag hoppades väl att få höra andra saker, att det fortfarande finns oklarheter, hopp eller vad man nu vill kalla det, men jag vet också att det kan vara jag som greppar efter halmstrån. Vi får se vad som händer framöver och det finns för -och nackdelar med allting. Nog om det.
 
Nu ikväll har jag varit och lyssnat på ett föredrag med Felicia Feldt (Anna Wahlgrens dotter och författare till Felicia försvann) och Mian Lodalen (författare till Dårens dotter).
 
 
Båda böckerna handlar om att växa upp med en dysfunktionell förälder och hur det påverkar allting. Det var egentligen tunga ämnen som missbruk, barnuppfostran, ensamhet, hämnd etc som avhandlades men både Felicia och Mian är duktiga på att prata och lätta att lyssna till. Det blev faktiskt en hel del skratt också!
Jag läste boken Felicia försvann för inte så länge sedan och det är en sådan där berättelse som stannar kvar hos en länge efteråt. Jag är jätteglad att jag fick möjlighet att komma iväg och höra på det här föredraget.
Jag har inte läst den andra boken, Dårens dotter, men kommer absolut att göra det snart.
 
Maken skulle med nattåget iväg på jobb uppåt landet och eftersom jag hade en extra biljett till föredraget och ändå skulle skjutsa honom till tågstationen (dvs barnvakt ordnad hemma) så fick han komma med som mitt sällskap. Det är inte hans grej att gå och lyssna på sånt där annars, men jag tror han tyckte det var helt ok och det var trevligt att ha någon att diskutera med efteråt.
En lite kul grej under föredraget var att de pratade om pappors roll i föräldraskapet förr och nu och så vände sig Mian till bordet där jag och maken satt med lillpluttan (som jag inte är redo att lämna med barnvakt), nickade till oss och sa någonting om att "där sitter ett ungt par med ett litet barn ....." :-) Trevligt att få bli benämnda som ett ungt par ! Jag som snudd på räknas som en gammal mamma nu när jag är farligt nära 40 sög åt mig det där som en svamp. Antingen var det läppglanset och mina långa flätor som missledde henne eller också så var det för att hennes glasögon just då låg på bordet brevid, men ändå. Ikväll fick jag vara en ung mamma!
 
Det var inte kul att lämna av maken vid tåget senare. Jag har blivit rätt bekväm med att ha honom hemma mycket och de flesta kvällar har vi varit två vid nattningen och det underlättar ju allting ganska betydligt. Nu ska han vara borta flera dagar i sträck och det här blir första gången som jag är själv över natten sedan lillpluttan föddes. Det borde ju inte vara några större problem med tanke på att barnen faktiskt sover på nätterna, men det är kanske lika bra att man ställer in sig på att det kan bli mindre sömn. Jag vet alltför många gånger som det har hänt att han varit bortrest och då har barnen passat på att bli sjuka - helst magsjuka och gärna allihopa samtidigt!
Oavsett vilket så saknar jag honom här hemma. Det är förfärligt trist att somna själv :-(

Dubbeldop!

Ettåringen blev aldrig döpt förra året av flera anledningar och därför slog vi på stort och fick till ett dubbeldop nu istället. Eller slog på stort är väl att ta i - vi bokade in oss på drop in-dop och valde att inte bjuda några gäster alls! Enklare än så kan det knappast bli.
Eftersom vi är många i familjen så är det ju en del att förbereda trots allt så det var vad jag ägnade kvällen igår åt. Plocka fram och stryka kläder åt alla, ordna till ettåringens nyinköpta klänning, sy på rosa blommor på minstingens dopklänning (den är helvit och så byter man mellan blå och rosa detaljer beroende på barn), packa skötväskan, färga om mitt hår (kändes väldigt viktigt kl 23 igår kväll)...
Dopet skulle börja kl 14 och för att ingen skulle behöva stressa upp sig på något sätt så struntade vi helt i söndagsstädningen och barnen fick se på film hela förmiddagen och bara softa. Det är ju lugnt, tänkte jag. Men det verkar inte spela någon roll hur väl man än förbereder sig eller hur mycket man är ute i god tid för nog sjutton kan det alltid komma annat emellan! Allas finkläder + dopklänningarna hade jag hängt upp på en klädställning utom räckhåll för ettåringen. Rätt som det är när jag kommer in i rummet så har treåringen tydligen tyckt att det var en toppenidé att använda en del av de där plaggen som picnicfiltar och där satt han på dem på golvet och lekte med gosedjuren. Ska man skratta eller gråta liksom?!! Jag skickade bort honom därifrån illa kvickt och sedan kunde jag inte låta bli att skratta för det var så himla dumt.
När det var dags för barnen att byta om till finkläderna så kom åttaåringen på att han minsann inte tänkte gå någonstans. Han är den han är och därför har vi alltid en plan B för sådana här tillfällen. Mormor stod på "stand by" och blev snabbt och lätt bjuden på dop :-) Hon kom och hämtade upp tre av barnen och vid det laget så hade killen fått på sig skjorta (!) och kunde kanske tänka sig att hänga med trots allt. Vi bestämde att vi skulle mötas upp i kyrkan strax före dopet så fick vi väl se hur många som kom då.
Jag tog på ettåringen overallen och när den väl var på fick jag dra av alltihop igen för att byta en bajsblöja. Är det inte typiskt när man börjar få ont om tid? När treåringen skulle sätta sig i bilen så lyckades han klättra lite på dragkroken också och vips var byxorna genomsmutsiga... In igen och leta upp de enda byxor som låg kvar i byrån, ett par tunna sommarprasselbyxor - snyggt till skjortan och slipsen. Gaaahhh!
Vi ramlade in i kyrkan 5 min innan det skulle börja och bytte raskt om till dopklänningar på dagens två huvudpersoner, lillpluttan fick upp en halv flaska ersättning över sin klänning. Vi var rätt svettiga när kyrkklockorna började ringa och vi stapplade in i kyrkosalen!
Resten gick fint och jag är glad att vi valde att ta dopen just den här söndagen. Det var barngudstjänst så det blev såpbubblor, barnsånger och ballongregn i kyrkan! Så fint och mysigt som det kan bli.
 
 
Maken hade mot alla odds valt ut en text som han läste upp.
 
Önskan
Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig vänner i rikligt mått
och vänner att lita på.

Efteråt serverades dopkaffe i församlingshemmet och där kände jag verkligen att det var skönt att inte ha stort släktkalas hemma. Vi kunde sätta oss till bords och äta prinsesstårta och bara pusta ut!
 
 
flickorna i kalasklänningarna efteråt
 
Jag vet att vårt val att ha ett dop bara för vår familj kanske inte är uppskattat av alla men för oss var det helt rätt. Barnen blev döpta, det var en fin cermoni och vi behövde inte stressa sönder oss helt.
 
 

Lördag och besök i stan

Jag orkade helt enkelt inte sätta mig vid datorn igår när det var lördag så det kommer nu istället.
Åttaåringen skulle iväg på kalas och som så ofta bland andraklassarna numera så hölls kalaset på Laserdome inne i stan. Laserdome är egentligen inte så mycket för såna gossar som vår åttaåring och han blev lite besviken när han fick inbjudan och såg att det skulle vara där, igen. Han är en liten kille och av den typen som åker i backen bara någon går för nära honom. Tänk er då att springa runt en hel skolklass i mörkret och skjuta på varandra, för att inte tala om sumobrottning, mekanisk tjur och allt annat som ingår på de där kalasen. Efteråt skulle alla gå iväg och äta pizza och det är också något som inte är helt enkelt för min son. Han ville ändå gå på kalaset och jag lämnade av honom hos ansvarig och höll mig nere i city med mobilen i jackfickan. Jag hade lite ärenden att fixa men eftersom benen var något ömma efter långpromenaden på nära 2 mil dagen innan så satt jag resten av tiden på ett fik och väntade in kalasgänget.
Sonen hade haft roligt tyckte han och bara blivit liiite knuffad på, maten hade varit ok den också trots mycket folk på pizzerian.
På vägen till bilen så passerade vi Buttericks och jag frågade om han ville gå in och titta. Han har aldrig varit där förut men gick med på att gå in... Jag trodde aldrig vi skulle komma därifrån igen! Jag har alltid trott att Buttericks bara säljer skräp, skräp, kalastillbehör och mera skräp - men nu vet jag att i själva verket säljer de glädje. Ren och pur glädje! Jag har aldrig sett min son vistas i en butik och se så fullkomligt lycklig ut. Vi tillbringade en hel timme därinne och jag har nog inte helt fel om jag påstår att den timmen slog hela Laserdomekalaset :-) Jag har noterat i min mobil att de säljer presentkort, hans födelsedag kommer framåt sommaren och för en gångs skull kan jag tänka mig att låta honom bränna pengar på nonsens.
 
Jag hade parkerat nära stadsparken och där har de ett jättehärligt sagoträd.
Långa stickade halsdukar prydet trädet och när man kommer nära hör man att det kommer sagor från det. Vi stannade och lyssnade ett tag innan vi begav oss hemåt för lördagsmys.
Jag var uppe sent och förberedde dagens händelser, men de är faktiskt värda ett helt eget inlägg.
 

Långpromenad

Idag tog jag med mig minstingen och gick på långpromenad.
 
 
19.2 km Walk with MapMyWalk
 
En nätt liten runda på nästan 2 mil. Fast nu var det ju så att jag gick till närmaste köpcentra, strosade i affärer i över en timme och sedan gick hem igen. Då känns det inte alls lika långt. Sist jag gick den rundan så var jag gravid och körde syskonvagnen så att gå med en liten enkelvagn i vårsolen så här var precis lagom motion.
 
Inne på köpcentrat så har de ett toppenbra skötrum. Det är nästan som en mini-minilägenhet. Ett litet allrum med två soffor där man kan sitta och amma, ett barnbord och leksakslådor till syskon och en "köksdel" med vask och micro till barnmat. Nästa del har två skötbord och dörr in till toaletten (som också har minitoalett till barn). Kanske inte det mest hemtrevliga stället men helt klart användbart om man som jag idag vill mata sitt barn i lugn och ro.
Märks det att jag var lite imponerad? :-) Ja, jag är småbarnsförälder!
 
Det var fint att få en hel massa ensamtid med bara minstingen. Flera timmar tillsammans bara vi två, det har knappast hänt sedan hennes första vecka när vi var på sjukhuset.
Hon har börjat bli så social nu, hon skrattar mot en och gör ljud som om hon tänkte säga något intressant. Lilla älskade Pluttan!
 
Jag misstänker starkt att jag kommer att ha träningsvärk när jag vaknar i morgon. Den sista kilometern på hemvägen så började det ömma i lårmusklerna så det var rätt skönt att komma in genom ytterdörren hemma. Det får väl vara värt lite träningsvärk då för det var en skön promenad och även om jag går mycket och ofta så gör jag inte den här långrundan varje vecka.

To the rescue!

Fick precis bild skickat från mormor och morfar där stora dottern är och leker just nu.
Trevligt som variation till allt det rosa och prinsessiga.

Bvc-besök

Vägningen på bvc visade att minstingen går upp ungefär som hon ska. Hon följer "sin egen kurva" som de brukar kalla det. En liten tjej med andra ord, men vi har inte haft några storväxta spädbarn innan så varför börja nu. Vi kämpar på med matningen och tydligen får hon i sig det hon behöver. Jag tror maken slog huvudet på spiken häromdagen när han uttryckte att det är som om hon ibland glömmer hur man gör när man äter. Då får hon kväljningar, sätter i halsen etc. Precis som det har varit från dag 1.
Hon hade ett par veckor när hon satte i halsen även när hon inte matades, med korta andningsstopp som följd. Eftersom en läkare undersökte henne igen vid det här bvc-besöket så fick vi bekräftat att det är rätt vanligt och ofarligt och det känns skönt att höra. Ev har hon haft ont i halsen ett tag också (inte helt långsökt med tanke på att ettåringen har haft säkert tre förkylningar sedan lillasyster föddes) och då blir det ofta extra kämpigt med sväljreflexen.
Vad som var mindre trevligt att höra var att läkaren skällde på mig för att jag inte ammar längre. Jag slutade pumpa för några veckor sedan och nu ammar jag inte alls. Det är tillräckligt kämpigt att få henne att äta ersättning ur flaska och det kom till en gräns när jag inte kände att pumpandet bidrog med någonting positivt alls. Ni som läser min blogg vet ju redan hur jag kämpat och vilket dåligt samvete jag har haft. Att sen får höra att det hade varit mycket bättre om jag hade ammat henne som svar på mina frågor om hennes ätande behövde jag inte. Jag tror att sköterskan där såg hur jag nästan började darra på läppen så hon bytte raskt samtalsämne.
Lilla Pluttan sover nu 21 -06 de flesta nätter och det ska vara ok att göra det tydligen. Det känns som om det är lite väl lång tid så vi försöker ändå väcka henne innan vi lägger oss (maken är sällan i säng före 01 nämligen). Oftast sover hon så djupt att det är lönlöst att få i henne mat då, men ibland piper hon till framåt 4-5 och då är jag snabb med att ta upp henne.
Det finns som ni ser ingen anledning för oss att lida av sömnbrist och ändå är jag rätt trött nu. Jag tror inte att jag har ställt om mig helt efter sommartid ännu, jag somnar fortfarande senare än jag borde och är därför trött på morgonen.
 
Nu ska jag återgå till treåringen som tydligen är spelsugen idag.

En liten Alice!

Så fick vännen äntligen träffa sin lilla dotter idag.
Jag har ju gått igenom en förlossning själv helt nyligen och har inga problem att erinra mig den fantastiska känslan av att sitta med sin bebis i famnen. Man har längtat och väntat och till slut kommer belöningen - ett alldeles underbart nytt litet liv.
Jag blev allt lite tårögd av de första bilderna på en nyfödd liten Alice.

Åter igen, STORT grattis Malin!

Idag håller jag tummarna

Idag håller jag tummarna för Malin, som befinner sig på ***trumvirvel*** förlossningen!
 
Bilden är tagen på Mammabloggalan i maj 2012, då ingen av oss ännu visste om att vi skulle få bebisar i år :-)

Ny bräda = nöjd kille

 
Tioåringen fick åka iväg och bränna lite av födelsedagspengarna. Han är inte den som bara handlar för handlandets skull - han har pengar sparade från många år tillbaka men hittar sällan något han tycker är värt priset, så när han väl köper något så vet man att det är något han verkligen vill ha.
(Och skateboarden han pratat om så länge var nedsatt från 500:- till 199:- i sportaffären!!)

Fri tolkning

En sak man lär sig med en ung man som vår ena son i huset det är att det är fri tolkning på precis allt man säger.
 
Sonen kom hem från skolan för en stund sedan med overallen under armen. Visst, det är soligt men det är fortfarande KALLT ute och mössa och vinterskor räcker liksom inte. Inte ens när man har långärmat på sig.
Vi var ute i trädgården så jag såg honom komma på långt håll och ifrågasatte förstås varför han inte hade overallen på sig.
- "Pappa sa i morse att man måste ha jacka på sig när det är så här kallt och jag hade ingen jacka med mig."
(vilket pappan sa eftersom sonen ville gå till skolan i bara kofta och jeans.)
Maken hörde bara precis det om att sonen hade varit ute utan jacka idag så han ropade till honom att går man ut utan jacka får man ju se till att gå in och hämta den.
- "Det är ju det jag gör!" svarade sonen och gick in och tog på sig jackan. Sedan att han gått utan ytterkläder hela dagen och promenerat nästan en kilometer hem i kylan är en helt annan sak tydligen. 
 
Som sagt, man kan tolka allt på olika sätt och finns det utrymme att tolka till sin egen fördel så är det väl lika bra att göra det då.
 

Första skorna

Lillskruttan har inte haft användning av skor förut utan har haft fodrade tossor i vagnen där hon sitter i åkpåse när vi är ute. Men nu går hon ju och snart så lär det väl ändå bli varmare och helt snöfritt ute.
Jag fastnade för ett par skor på Tradera och vann dem - det är ju lite av en chansning när man inte har provat dem men jag tyckte det kunde vara värt det för de var så söta och knappt använda.
 
 
De sitter helt perfekt och är precis så fina som jag hade hoppats på!
 
Hon tycker det är skumt att gå i skor när hon är van vid bara strumpor och hon lyfter så högt på fötterna att det ser ut som om hon marcherar fram när hon går. Roliga kardborreband har de också och det är ju kul att pilla med. Vi får väl testa dem utomhus också snart.

Tulpaner


Ny vaxduk

Jag tänkte göra det lite vårfint i köket och köpte en ny vaxduk igår.
Idag så satt ett par av barnen vid köksbordet och målade med vattenfärger. De hade underlägg under sina papper men lite färg kom ändå utanför. Ingen fara tänkte jag, vattenfärg är ju bara att torka av...  Men det var som om vaxduken sög åt sig färgen så nu har vi svaga svarta och blå fläckar på den! Borde inte en vaxduk hålla lite bättre än så? Det var ingen exklusiv variant utan bara en billig på metervara från Maxi, men ändå :-(

RSS 2.0