Softar i soffan

Mjuk pepparkaka, svarta oliver och en bra film - inte illa en söndagskväll :-)

Lördagskväll

Lådan där vi förvarar allt smålego har varit lite skev ett tag. Efter den här dagens lekande gäster som tyckte det var en bra idé att stå och sitta i lådan så ramlade den isär och botten föll ur.
Det fick bli kvällens projekt att ösa över allt Lego till lillskruttans badbalja och städa upp på golvet.
Nu är lådan limmad och skruvad och förhoppningsvis håller den ett tag till. De tre barn som var hemma under tidiga kvällen och hjälpte till var så himla duktiga. Jag tog fram muggar och skålar åt dem att ösa legobitar med och de tyckte det var roligt från början till slut.
 
Det blev lite extra kvällsgott till kvällens avsnitt av "roliga programmet".
Lilleman, nybadad med spökpyjamasen på och smaskig glasstut i handen
 
Om vi inte har någon familjefilm att se tillsammans så är det bara AFV som gäller på fredagar och lördagar.
 
 

Bubblor


Busan

Lillskruttan satt och lekte och jollrade i sin lekhage (en extra spjälsäng - guld värt!) i vardagsrummet. Jag tog fram kameran för att ta ett kort på henne och när hon fick syn på mig så tog hon tag i kanten och lutade sig fram för att titta extra på mig och kameran...
Ok, kanske dags att sänka botten då!
 
 
Direkt efter att jag tog den här bilden så fick hon leka på golvet medan jag monterade om hagen och satte ner botten på mellannivån. Nöjd med det så lyfte jag i henne igen. Vad gör flickebarnet då? Hon tittar sig storögt omkring, tar tag i spjälorna och häver sig upp till ståendes och lutar sig ut över kanten! Häpp!
Det var ju bara att plocka fram skruvdragaren igen och montera om så nu är botten nere i vid golvet och nu kan hon bara inte falla ur eller rymma.
Jag har ju märkt att hon senaste veckan har försökt dra sig upp till ståendes och när hon sitter i mitt knä så är det ibland som att hon vill att jag ska ställa ner henne på golvet så hon kan gå iväg. Nu kan hon ju inte det - hon står själv några sekunder, men mer än så är det inte och än är det ett tag kvar innan hon kan gå - men hon har tydligen inte riktigt förstått det där och vill så mycket mer än vad hon klarar av. Hon kryper ju inte ens ännu, bara ålar sig bakåt vilket iofs funkar rätt bra om man vill förflytta sig över stora ytor utan att ta hjälp av en vuxen...
Hon lyfter gåstolen över trösklarna och idag fick vi slänga upp ytterligare en barngrind. Lekrummet ligger ett kliv nedåt och jag är rätt att hon ska kasta sig utför där med gåstol och allt.
 
Tänk att man redan glömt vad fort det kan gå. Man hör sköterskan på BVC prata om att sänka sängbottnarna i god tid (sängen var förvisso sänkt) och om farorna med gåstol och barn som börjar bli rörliga på alla sätt och vis...och ändå tycker man att hänger med i svängarna och det hon inte kan idag kan hon knappast i morgon heller. Så plötsligt hittar de små på något nytt trick eller lär sig någon ny sak - precis så där från ena dagen till nästa - och då gäller det att man är där :-)

Öppna Förskolan

Fredagar är det Öppen Förskola för de tre små. Inte Kyrkis utan Familjecentralen på fredagarna. Vi har det ju så väl förspänt att här i vår lilla by finns det två olika ställen att hänga på.
Det verkar som att alla kommuner framöver ska erbjuda barnfamiljer ett kommunalt ställe att gå till där det finns allt från öppen förskola till bvc, föräldrautbildningar och familjerättshjälp och samlingsnamnet för det är Familjecentralen.
Nu är ju jag lite partisk när det kommer till barnverksamhet för jag har ju gått till Kyrkis med mina barn sedan vi flyttade till Sverige för 12 år sedan. Och man vill ju gärna vara lojal...men jag går till det andra stället de dagar mitt Kyrkis inte har öppet ;-)
Barnen gillar förstås båda ställena och de erbjuder lite olika sorters pyssel och sångstunder också. Sångstunden idag var som att köra ett mindre gympapass, inte för att det inte behövs men i alla fall :-D
 
 
Barnen gjorde halsband och armband. Jag passade på att göra ett litet armband till mig själv när jag ändå satt där vid bordet.
När vi fikade så hade de så fina "ljuskoppar" på borden. Jag tyckte det här var så himla sött:
Man kanske skulle leta fram sina moccakoppar! Jag använder dem aldrig annars och nog hade det varit fint att ha några små koppar med tända värmeljus i köksfönstret.
 

Boktips: Sucka mitt hjärta...

Sucka mitt hjärta men brist dock ej - Mark Levengood
Sucka mitt hjärta men brist dock ej är ett urval av Mark Levengoods texter. I många år har Mark tillhört de populäraste radiorösterna i P1:s ”Tankar för dagen”, likaså har han varit en efterfrågad krönikör i dags- och veckopress. I denna volym finner läsaren texter som tål att återvändas till, ofta och gärna.
 
Det här är en underbar bok! Jag har inte följt Levengood på radion och började läsa boken utan några som helst förväntningar eller föraningar. Jag skrattade högt emellanåt, fylldes av stora insikter ibland och jag lovar att ett enda kapitel ger tillräckligt med feel good för hela dagen.
Jag kan tänka mig att det är en bra bok att ge bort i present, som värdinnegåva eller julklapp också (förutsatt att mottagaren är bokläsare). Jag hade gärna haft den i bokhyllan att återkomma till under dystra höstkvällar vilket år som helst.
 

Rysarkväll

Har just sett Paranormal Activity. Den är nästan exakt som en annan rysare vi såg för ett tag sedan så det var ju inga överraskningar direkt. Ändå sitter man och stirrar upp sig! Jag hoppas jag inte behöver gå upp något i natt :-/
 

Liten bilfärd

Ur Aftonbladets korta nyhetssammandrag:
 

Fyraåring krockade med föräldrarnas bil

Skåne 26 sep 14:08
En fyraårig pojke krockade med en pickup i Gärsnäs på Österlen efter att han kört föräldrarnas bil runt kvarteret under onsdagsmorgonen, rapporterar SR Kristianstad. I pickupen fanns tre byggjobbare som ska ha blivit mycket förvånade när de såg vem som körde bilen. För säkerhets skull fördes fyraåringen till sjukhus för kontroll, men i övrigt ska ingen av de inblandade ha skadats fysiskt. Hur pojken lyckades få igång bilen är inte känt men han ska ha gjort fyra högersvängar innan olyckan inträffade.
 

Det där är väl rätt skickligt ändå? Jag tror inte ens min femåring skulle klara av att köra bilen runt kvarteret ;-)
Jag undrar om föräldrarna har låtit honom vara med och provköra förut.

Gödning

Det är svårt att sova när man håller på att förgås av hunger. Jag har precis varit uppe och satt i mig en Billy's mikropizza och det känns som att jag kanske, men bara kanske, överlever fram till frukost nu. Lilla tjejen i magen tycker visst att mamma gott kan bli lite rultig.

Linbana

När jag påbörjade middagen så kom treåringen och femåringen och villa ha lite tejp och annat till en lek de skulle ha på sitt rum.
Dra inte fram mer än vad ni kan städa innan det är mat, förmanade jag.
En kvart senare såg det ut som om en virvelvind dragit fram genom rummet :-/
 
Men de hade ju gjort en fin linbana till smådockorna!
Det var ju inte direkt upplockat innan middagen men väl tills det var dags att säga godnatt :-)

God morgon!

Lillskruttan passar storebrors hjälm medan han packar skolväskan

Produktiv kväll

Müslibars fixat till de som tycker det är roligare än frukt på förmiddagsrasten i skolan. Tolvåringen tycker det är lagom lätt att baka: ner med alla ingredienser i mixern, kavla ut på en plåt och en stund i ugnen så är det klart!
 
 
Babymaten i frysen har börjat sina så ikväll tog jag mig i kragen och lagade till lite olika rätter:
* ris och kinagryta
* pasta med skinkschnitzel
* potatis med köttgryta
* potatis, falukorv och rotsaksröra
Allt ser snarlikt ut när man har kört det i mixern så jag numrerar burkarna så att skruttan slipper äta samma mat en vecka i sträck. Oftast har vi runt 6-8 rätter på lager samtidigt så lite variation kan jag allt erbjuda henne :-)
 
Den här dagen har bjudit på öppen förskola, ett jobbpass, fotbollsträning, tennisträning (den senare träningen var makens och involverade inte mig mer än att jag tog nattningen själv) och lite matlagning nu på slutet.
Jag tänkte unna mig en kopp nyponthé och lite läsning innan jag tar natt.
Ljuset dekorerade jag på jobb idag, pyssel med lågstadiebarn.
 

Uppdatering om Skruttans öra

Den där svullnaden som jag var bekymrad över men som läkaren på vårdcentralen sa var eksem, den blev större och större innan den i tisdags morse äntligen började avta. När den hårda, spända kulan bakom örat snabbt minskade så släppte min oro och det hela kändes ganska överstökat när jag valsade in på BVC för rutinmässig vägning i onsdags. Sköterskan där blev däremot ganska upprörd över hur det såg ut och ville absolut att jag skulle ta med henne till barnakuten samma dag.
Barnaktuten kändes inte som en jättebra lösning med tanke på hur många timmars väntetid det brukar vara som man ska tillbringa i ett väntrum ihop med barn som kräks, har feber eller annat otrevligt. Min flicka mådde ju alldeles utmärkt och svullnaden blev mindre och ljusare för var timme. Jag ringde sjukvårdsupplysningen i stället och tänkte att de skulle säga att det var onödigt att åka in. Sköterskan på telefon ställde tusen frågor som bla Är örat utåtstående? Hmmm... är det en kuggfråga? ;-)
 
Lilla söta godingen <3
Summan blev att jag skulle ringa vårdcentralen och få en tid där igen. Jag nästan skämdes när jag kom dit med en frisk och jollrande glad liten tjej på torsdagen. Kvar av bulan som häromdagen såg ut som om man tryckt in en studsboll under skinnet från örsnibben och ner på halsen, den var nu bara liten som en ärta.
De skrattade trots allt inte ut mig för att jag tog upp deras tid och för säkerhets skull så tog de snabbsänka och kollade i hennes öron igen. Läkaren sa med glimten i ögat att hon har perfekt symmetriska öron ;-) Och det har hon ju! :-D
Slutdiagnosen blev att det knappast är eksem, snarare en inflammation under huden. Som en jättefinne ungefär. Han var förvånad över att det inte tömts ut något skräp eftersom svullnaden uppenbarligen varit fylld av någon slags vätska. Blä :-/ Tydligen kan bebisar få det där då och då, speciellt om de har/har anlag för atopiska eksem som hon har. Om ett antal år kan hon kanske uppskatta den här veckan för barn som drabbats brukar få mindre problem med akne i tonåren (min gissning hade varit precis tvärtom, men jag ska inte klaga). Skulle det hända igen ska vi åka in med henne så tömmer de svullnaden för man får absolut inte peta/klämma på det själv, inte ens läkare som inte är specialiserade på barn och öron om jag förstod det hela rätt. För vad vi inte vill är att det ska gå djupare inåt.  
 
Tack för förslag om vad det kunde vara förresten! Eksem som de sa först kändes inte helt riktigt och jag hade nästan bestämt mig för att det handlade om ett insektsbett av något slag. Man lär sig något nytt hela tiden och bara för att man har 6 barn så betyder det absolut inte att man har sett allt :-)

Övningskörning

Alla barnen tycker det är roligt att sy på maskin och emellanåt får de vara med och sy enklare sömmar åt mig när jag har något projekt och tolvåringen har i perioder tyckt att det varit kul att sy egna monster, kulpåsar etc.
 
Nioåringen tränar sömnad :-)
Den här terminen har nioåringen syslöjd i skolan och där får de börja med att sy (utan tråd) på papper för att känna in hur man gör. Det var ju rätt enkelt tyckte han så nu när jag tar fram maskinen så vill han alltid "övningsköra" i mönster. Ibland drar han ut sidor ur målarböckerna och syr efter linjerna på bilden och ibland syr han lustiga figurer på frihand.
Han väntar på att de ska få börja sy i tyg i skolan för han vill sy en snuttefilt åt lillskruttan <3 men det verkar dröja för de går verkligen inte snabbt framåt på lektionerna. Kommer de inte så långt på skoltid så tänkte jag att han skulle få välja något trevligt tyg och så får han sy en här hemma och ge henne i julklapp.
 

Någon som vill ha en sommarstuga?

Länk till mäklarens sida hittar ni på Sommarstuga i Matvik, Blekinge
 
Nej, huset är inte vårt! Däremot så ägde min mormor och morfar stugan när jag var i tonåren och efter dem hade mina föräldrar kvar det i rätt många år (de flyttade in till stan när vi barn flyttat hemifrån och då passade det ju bra med en sommarstuga). Många av våra möbler står kvar ser jag! :-) Mina föräldrar gjorde bla i ordning den fina kökssoffan och alla sittdynor i matrummet sydde mamma i Blekinges färger.
Sommarstugan var som mitt andra hem i yngre tonåren och det rosa sovrummet som syns på en av bilderna var mitt sovrum när jag sov över på somrarna, det är min gamla sänglampa som hänger på väggen.
 
Jag växte upp inte så långt därifrån och i Matviks hamn lärde jag mig att segla. Jag fick en egen båt när jag var 11 år, en liten orange jolle som jag döpte till Viola-Linnéa :-)
På den tiden tyckte jag att det var rätt värdelöst att bo på landet men idag kan jag tycka att det var rent idylliskt att växa upp som jag gjorde, med havet inom promenadavstånd.

Barnbokstips

Vi älskar er lika mycket - Sam McBratney
Tre björnsyskon undrar oroligt vem av syskonen mamma och pappa tycker allra mest om. För man ju inte älska alla lika mycket. Eller kan man det? En charmig och kärleksfull bok av skaparna till världssuccén "Gissa hur mycket jag tycker om dig".
 
En underbar bok till alla barn som har syskon. Fina illustrationer, ett kärleksfullt språk och en berättelse som förklarar att alla barnen är lika mycket värda. Kärleken delas ju inte mellan syskon - den multipliceras :-)

Sicket skitspel!

Wordfeud - spelet jag älskar att hata! ;-)
 
Sedan jag fick min nya telefon så har jag och maken haft en omgång igång varje dag, dygnet om. Jag hade en förutfattad åsikt om att jag skulle vara jättebra på det där och jag blir lika chockerad varje gång jag förlorar. Det tar emot att erkänna det men jag vinner inte alltid, inte ens varannan omgång och knappt ens var tredje...
 
Jag vill hävda att det hänger väldigt mycket på tur, för inte sjutton tilldelas man lika bra bokstäver! Eller också får man dem felportionerade, man kommer inte långt om man sitter där med enbart konsonanter eller enbart vokaler.
Sedan är det också så - och det anser jag bevisat - att spelet har väldigt godtyckliga regler både för böjningar och vad som ska godkännas!
 
Ord som ultralätt, blygts, plinge och jag minns inte alla knäppa ord maken lägger som godkänns utan vidare. Engelska golftermer, förkortningar och vulgära slangord från porrordlistan...
Men inte sjutton får jag godkänt för ord som regnlek, lyxades, gosen, nosudd, kopäls, porgel/porgele, sidenko, ostköp, räkpest...ord som man utan vidare kan använda till vardags och som folk inte har några problem att förstå när de sätts in i en mening!
(Framför gosedjurshyllan i leksaksaffären: Mamma, kan jag få en plyschnalle? Nej, men du kan få en sidenko.)
Ok, alla kanske man inte använder dagligen då, men JAG tycker ju att de flesta borde vara godkända svenska ord. Grrr!
 
Jag hade minsann 5:a i svenska när jag gick ut gymnasiet! Jag har skrivit och fått noveller publicerade i min ungdom. Jag läser massor och tycker mig ha ett gott ordförråd. Jag är for God´s sake medlem i Mensa!
Borde inte jag ha rätt? Borde inte JAG vinna varenda gång?!
 
Ett skitspel är vad det är! Nu hoppas jag att maken kan avsluta det pågående lidandet så vi kan starta en ny omgång. Snart måste ju hans tur vända och mina första 50 övningsomgångar borde ge resultat inom kort. All logik säger att statistiken kan börja registreras någon gång nu. För jag är egentligen mycket bättre på sådant där!
 

Jakten på en overall

Åttaåringen har hittat en overall som han kan tänka sig att använda i vinter. Halleluja! Fast jag ska väl inte ropa hej än för han har inte sett den i verkligheten ännu.
Stadium har haft vekoslutserbjudande på en del ytterkläder den här helgen med jättebra priser. Jag och de två äldsta barnen var iväg i fredags och inhandlade en jacka till äldsten där, men åttaåringen var hos kompis då och dessutom hade han redan meddelat att han INTE tänkte ha overall på sig i år. Det där hann ju ändras och han hävdar nu att han aldrig har påstått något sådant, hur kan jag bara tro att han skulle vilja dra på sig BÅDE jacka och byxor i vinter...
 
I tidningen såg han en bild på en av overallerna ur kampanjen och han gillade den och därför tog jag honom med mig i bilen dit så snart jag bara kunde - vilket blev en timme före stängning idag :-/ Overallerna var förstås slutsålda och det borde jag ha förstått, men en jättetrevlig tjej ur personalen letade upp overallen på datorn och beställde en av de sista i lämplig storlek till oss!
Everest overall kampanjpris 399:- ord. 699:-
 
Mörkgrå med diskret mönster, inte det färggladaste man kan tänka sig men trevligare än det genomgående kolsvarta han vanligtvis väljer.
Nu återstår bara att se om den passar och om han fortfarande gillar den när vi hämtar upp den i butiken nästa vecka. Och förstås - om han tänker ta den på sig när snön väl kommer!
Jag håller mina tummar.

Genomgång av vantar och mössor

 
Solhattar och kepsar är nu undanplockade och tunna mössor och höstvantar har kommit fram. När det gäller höstvantar, dvs sådana där tunna fingervantar, så såg det ut som om vi hade massor av dem.
                           
Treåringen och femåringen fick direkt 6 par var att lägga i sina lådor i hallen men det har att göra med att Maxi här sålde ut sina småbarnsvantar för 5 kr för ett 3-pack för inte så länge sedan. Tydligen så var det förra årets färgsättning men det spelar mig inte så stor roll om det rosa eller det turkosa har en annan nyans än årets rosa och turkos...barnen överlever säkert.
När de hade fått sina nya så blev det nästan tvärstopp med att para ihop vantar. Däremot så hade vi 28 (!) ensamma tunna fingervantar i diverse kulörer. Tjugoåtta stycken!
De läggs inte alltid ner i plastbacken i par för när säsongen tar slut på våren så ligger det några på golvet bakom skohyllan, någon i en skolväska, kanske en eller annan i fickorna på mormors vinterjacka, en del kommer hem i omaka par när hallen utanför klassrummet ska tömmas inför sommarlovet osv osv och de tvättas och läggs ner i vantlådan efter hand som de dyker upp.
Jag gnisslade tänder när jag la ner de ensamma vantarna i en plastkasse. Maken tyckte jag lika gärna kunde slänga hela kassen och börja om från noll men det tar emot lite. Jag låter den hänga i tvättstugan en vecka så får jag se om jag kan komma på fler ställen att leta på.
 
Det var bättre ställt med tunna mössor i alla fall. Barnen har jättekoll på vilken mössa som tillhör vem, killarna har runt 5 var och det är ju definitivt helt ok. Femåriga dottern kan behöva ett par tunnare mössor hon också, även om det finns i passande storlek liggandes så är de ju inte rosa/lila/glittriga utan mer typ svarta med döskallar och sådant kan en prinsessa INTE använda, det stod helt klart när jag frågade henne. Suck! Nåja, en rosa mössa eller två ska jag väl kunna bjuda på.

Fredagsmys!

De små är redo för en halvtimme av Americas Funniest Home Videos och sedan läggning och de stora killarna har hoppat i sina sparkdräkter - förlåt, onepiece ska det kallas - och snart blir det film för dem.

Genomgång av vinterkläderna

Idag hade jag barnen till att prova igenom husets befintliga lager av vinterkläder.
 
Äldsten måste så gott som alltid ha nytt, det finns ju liksom ingen att ärva efter för hans del, men övriga kan ibland få användning av de ytterplagg som finns. I år saknades bara en vinterjacka till äldsten och en overall till åttaåringen. Toppen!
Det som ska användas när det blir vinterkyla ute kommer från och med nu hänga i tvättstugan och resten åker upp på vinden alt klädkammaren igen. Jag som gillar listor har skrivit upp vilka reservkläder som finns att tillgå för säkerhets skull, för man vet aldrig när någon drar iväg i växten eller om ytterkläderna inte hunnit torka sedan dagen före och man måste klä sig för skolan.
Jag vet ju med mig att det ibland handlas nytt ändå, ibland fyndar man eller helt enkelt hittar något riktigt snyggt (man kan ju ursäkta det med att det är fler som ska slita på kläderna...).  Sedan är ju livslängden på funktionsplagg långt ifrån oändlig även om man tycker att det är helt, rent och rätt storlek. Jag är lite petig med ytterkläder - här i Skåne är vintrarna oftast blaskiga och att kläderna tål väta är minst lika viktigt som att de håller värmen! Man ska kunna vara ute och leka många timmar utan att behöva bli blöt och frusen.
 
Vinterjacka till äldsten är redan ordnat. Vi åkte iväg idag och trots att det var vår planerade egentid mamma-son så tyckte han att nioåringen kunde hänga med också. Vi hade en hel del ärenden och klämde in en fika mellan butikerna och hade det hur mysigt som helst. Jag hade tänkt mig jackprovning på lite olika ställen med början på Stadium som detta veckoslut här hade väldigt bra kampanjpris på en del funktions-ytterplagg. Jackan jag hade hoppats på satt inte bra på honom men på en ställning intill reades uddaplagg och där hittade han vinterjacka han tyckte om och den passade perfekt också. Nedsatt från 799:- till 299:- var den så jag tycker den är extremt snygg! ;-)
 
Åttaåringen blir en större utmaning att handla till. Bara tanken på att behöva byta ytterkläder/använda vinterkläder ger honom rysningar och även om jag lyckas få med honom att välja overall så är det inte säkert att han tänker ta den på sig när den dagen kommer. Kombinationen jacka med byxor är knappast att tänka på för då kommer han garanterat att lämna byxorna hemma eller i skolans hall.
 
I helgen tänkte jag dra fram stora plastbacken med vantar och mössor. Sådant finns det nästan alltid mängder av. Ordentliga skidhandskar som inte är helt billiga annars köper jag alltid några par extra av när de reas i slutet av vintersäsongen. Det finns inget värre än att stå där en iskall snöig morgon och inse att alla barnens vantar plötsligt är spårlöst borta. Småvantar typ "magiska fingervantar" är det ett galet svinn på trots att jag är jättenoga med att allt är namnat så några garantier har man verkligen inte, men målet är att alltid ha extra av sådant.

En egen stund


Myror i brallan

Lillskruttan stannar inte längre där man lagt ner henne. Hon kryper inte än utan kör mer ålande/hasande och gäna baklänges i kombination med rotationer. Men förflyttar sig gör hon! Jag har precis varit och dragit ut henne från platsen där hon körde fast under köksstolarna.
Hon fräser mot storasyster, att fräsa som en argsint katt är jätteskoj tydligen så hon varvar det med glatt fnitter :-)
 
Än känns det avlägset det där med krypandet (och vissa av syskonen har nästan hoppat över det, från en veckans sent "nästan-krypande" till att ställa sig upp och bara gå iväg) men rätt som det är så kanske hon är försvunnen när man minst anar det. Det gäller att hänga med nu!

Byxlös?

Tolvåringen har en tid hävdat att han inte äger ett endaste par långbyxor. Jag var rätt tveksam med tanke på att byrålådan för byxor knappt gick att stänga och det ständigt ligger byxor i hans korg för tvättade och vikta kläder i tvättstugan :-/
Jag hade honom till att prova varenda par för läggdags och under vissa protester så gick han igenom högen jag hade plockat fram.
Det var en del par som var urväxta och ska läggas på lager för nästa syskon. Jag som köpte nya alldeles nyss och tyckte jag hade bra koll på höstkläderna?! Alla shorts som inte är till för idrott la vi undan nu så då minskade högen ytterligare. Byxor behöver de ha gott om så det är väl bara att ta fram plånboken igen... Sonen vill att vi ska på shoppingtur bara han och jag någon dag så då får han allt gå med på att prova byxor samtidigt.

Bokcirkel: Niceville

Terminsboken för bokcirkeln jag är med i blev den här gången Niceville.
Niceville - Kathryn Stockett                                         
När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.
Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.
Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.
Niceville är en läsupplevelse utöver det vanliga - en blivande klassiker om kvinnlig vänskap, mod och kärlekens kraft.
 
Första cirkelträffen var i tisdags och tills dess skulle vi ha läst 100 sidor. Jag kom igång sent med läsningen och jag tror jag öppnade boken för första gången i söndags kväll. Jag är ju så trött och största hindret är att jag somnar ifrån mina böcker på kvällarna men när jag väl kom in i den här boken så visade det sig vara nästan omöjligt att sluta. Jag kunde knappt lägga den ifrån mig och när jag kom till träffen då på tisdagskvällen så hade jag läst nära 200 sidor.
Det är ju en helt annan bok än vad vi läst tidigare omgångar så det blir ju inte alls samma diskussioner om livsval, fakta, etik mm på det viset men i stället mycket prat om både färgades roll och kvinnors roll i USA under 60-talet och även idag.
 
Idag har vi...torsdag...och boken är självklart utläst!
Man kan omöjligt ta sig igenom den oberörd och hela berättelsen finns kvar i tankarna efteråt och kommer förmodligen att göra det under en längre tid. Det är utan tvekan en av de bästa böcker jag någonsin läst i genren!
 
Jag hade tänkt hyra filmen (trots risken som alltid finns att man blir ruskigt besviken) men vi har fått veta att på den sista träffen i december så ska vi se filmen tillsammans.
 

Fotbollskväll

Två av killarna hade fotbollsträning idag och en tredje spelade match. Jag är inte mycket för fotboll och tycker det är dötrist att titta på folk som jagar en boll fram och tillbaka, men eftersom sönerna har kommit på att de gillar sporten så får jag väl göra en insats och heja på ibland när det är match då.
Jag gick upp till idrottsplatsen och såg det sista av de yngres träning och efteråt gick vi tillsammans bort till planen där äldsten spelade och hejade på honom. Det var ruskigt kallt så killarna gav upp rätt fort och cyklade hem i sina träningskläder för att duscha varmt och göra sig i ordning för sängen. Jag höll ut hela matchen men önskade att jag hade haft en varmare tröja och rentav långkalsonger och vantar också. 
 
                                                                  
(Sist jag såg en HEL fotbollamatch var nog typ -98 när jag såg Chelsea-Helsingborg på Chelseas hemmaplan och det var nog enbart för att vi var ett helt gäng som skulle ut på pubrunda efteråt. Jag tog för givet att vi i egenskap av utlandssvenskar hejade på Helsingborg men det visade sig att det gjorde vi inte alls. Mina hejarop tystnade rätt snabbt när jag insåg att de tusen-nånting-pers som satt runtom oss var Chelseafans.)
 
Sonen hade ju sprungit rundor och därmed lyckats undvika att frysa till is trots shorts och t-shirt men hans händer var helt iskalla när matchen var slut. Jag tvingade honom att ta ett hett bad hemma och efteråt satt vi i soffan med varm choklad och tittade på Cake Boss tillsammans medan han återfick lite färg.
 
Det verkar som att sommaren är helt slut nu och den här veckan så ligger temperaturen på ca 13 grader dagtid. Kallt! Jag försöker övertyga skolkillarna om att det är dags att börja använda långbyxor i stället för att dra till skolan i shorts varenda morgon men det kan vara så att jag helt enkelt får börja rensa ur alla shorts ur deras klädlådor för att de ska fatta vinken. I morse gnälldes det över att de skulle behöva ha jackor på sig och inte bara köra i t-shirt. Själv ångrade jag att jag inte hade tagit på mig vantar när jag gick iväg till BVC en stund efter dem :-/

Tomma lekplatser

Var är alla daglediga med sina barn någonstans? För inte är de på lekplatserna! Vi är helt själva på lekplatserna 9 gånger av 10 om vi inte har gjort upp om innan att träffa någon annan familj ute.
Jag vet ju halva svaret förstås: arbetslösa har sina barn på förskolan, föräldralediga har syskonen på förskolan... Hemmamammor/pappor existerar inte längre. Men resten då? Det måste ju finnas andra som jobbar skift eller som vistas utomhus när barnen inte har förskoletid?!
 
Det är förbenat trist att alltid vara själva ute på lekplatserna. Vi går eller cyklar till alla olika lekplatser i byn för variationens skull - treåringen behöver få vara ute och leka och han har inga problem att leka med okända barn heller. Idag fick han nog efter 5 minuter ensam i en klätterställning och bad att vi skulle cykla hem igen så han kunde spela på datorn (!).
 
Jag är väldigt tacksam för att det finns flera öppna förskolor här - konceptet med att låta barnen leka av sig medan de vuxna dricker kaffe och skvallrar det fungerar i alla fall och drar folk.
För argumentet att treåringen MÅSTE börja på förskolan för att inte få lappsjuka eller bli osocial det ger jag inte mycket för.
 
 

Äntligen tandläkaren!

Dagen började med tandläkarbesök för femåringen. Hon har faktiskt längtat! :-)
Lillebror var jätteledsen för att det inte var han som skulle dit och han grät när vi åkte utan honom. Det är så på Folktandvården här att barnen blir kallade var tredje månad från 3 månaders ålder till 5 år, sedan en gång i halvåret och när man går på lågstadiet så blir det 18 mån mellan gångerna om man har fina tänder.
 
                                     
Barnen känner sig med andra ord rätt hemma hos tandläkaren och dessutom så går man alltid därifrån med något som närmast liknar en kalaspåse - en ny fin tandborste som man själv fått välja, en rolig tandkrämstub, en bok och en leksak :-)
Dottern har finfina tänder och gapade stort.
För länge sedan bestämde vi att man får välja något litet i affären också på vägen hem, numera känns det väldigt onödigt med tanke på allt kul de får med sig från tandläkaren men jag har inte kommit på någon bra tidpunkt att ändra på det där. Så idag så stannade vi vid affären och dottern valde sig en tidning med Fillyhästarna.
                                  
Hon älskar de där små hästarna med självlysande vingar och just nu slår de till och med Barbie. Jag som alltid försöker tänka på att erbjuda alla sorters saker och inte bara det som går i rosa försökte faktiskt få henne att överväga en tidning med Bamse eller Musse Pigg men det var dömt på förhand. Strunt samma då - det var en glad tjej som kom hem och stolt visade upp sin lilla häst och sin fina pysseltidning för brorsan.
 
Tänk om en annan kunde glädjas så åt att få gå till tandläkaren. För mig så är tandläkarbesöken mer förknippade med ett visst obehag och ett stort hål i plånboken. Jag har nog helt missat charmen med att gå dit!
Jag minns för en massa år sedan när äldsten var med mig hos tandläkaren på undersökninng, han måste ha varit ca 4 år då och jag hade ingen barnvakt (våra barn har fått hänga med på en massa saker innan vi prioriterade om jobben och innan mormor flyttade till vår del av landet...). Han var i alla fall rätt förvånad och kanske lite besviken å mina vägnar när vi gick därifrån. Fick du inte ens en plastälg mamma?!!
Aldrig att jag fått med mig en plastälg hem, inte ens ett klistermärke eller en gnuggistatuering :-(
 
Efter lunch idag gjorde jag ännu ett jobbpass och hoppade in som ledare för Pysselverkstaden i byn. En hel del klippa och klistra blev det idag, lite sagoläsning och lite sång med ett gäng i lågstadieålder. Det är så roligt och så trevligt att man nästan skäms för att man får lön för det :-)
 
Nu borde jag nog gå och lägga mig och läsa. I morgon börjar höstens Bokcirkel och vi ska ha läst 100 sidor tills dess. Jag läste lite i morse men somnade på sida 19. Gjorde ett nytt försök efter kvällsmaten och kom 20 sidor till innan jag somnade ifrån boken igen...

Geocaching: Tema SKOLA del 2

Idag passade det så att vi äntligen fick tid och möjlighet att ge oss i kast med del 2 av "skattjakten" med tema Skola. Bor ni i Skåne och håller på med geocaching så sluta läsa redan här - Spoileralert! Första delen kan ni läsa mer om här. När vi påbörjade denna skattletningen i augusti så trodde vi att ämnet kunde passa skolbarnen men det visade sig vara mer gymnasie/högskolenivå på en del av ledtrådarna och därmed lite tråkigt för de yngre så idag åkte vi iväg bara jag, maken och min pappa. Mormor var hemma och höll ställningarna med de minsta under tiden - lyxigt värre!
 
En av gömmorna hade tema Musik och vi hade fått en vink om att det ev kunde handla om barnsånger. Jag kände mig rätt kaxig för om det är något jag borde klara av så är det väl den typen av fråga. Jag körde fast ganska rejält!
Om ni har ett hum om noter så kan ni ju klura lite på den här:
Jag spelade tvärflöjt en gång i tiden, strax efter att dinosaurierna dog ut. Men läsa noter?! Nu kan man ju tänka sig att det är bara att hoppa över det där och gå vidare i livet, men när jag satt där på en stubbe mitt ute i stiglös skog med ett minipiano i knät och lapparna med noter...då ger man banne mig inte upp!
(Om ni hör till den ytterst lilla skara som fick ett kryptiskt mms med en vädjan om att tolka noterna så känn er hedrade! Jag tror er om att vara särskilt kunniga i ämnet :-) Och dessutom befinner ni er tillräckligt långt bort för att inte kunna titta snett på mig för att jag är ute i skogen och leker skattletare en söndagseftermiddag...)
 
Vi gick vidare till nästa gömma och medan min man och far funderade på den här....
....så stod jag med mobilen i handen och försökte nynna mig till svaret på de där noterna. Kunskapen satt långt inne men jag kom minsann på svaret! Titelns bokstäver multiplicerade med en annan låttitels bokstäver blev koden till ett kodlås som magiskt öppnade sig. Är man världamästare, eller vad?!
 
I ämnet moderna språk fick jag nytta av att jag en gång i tiden pluggat spanska, franska och tyska och det var ju för väl det. Lite annat löste vi också rätt smidigt. Idrottsfrågan ledde till många glada skratt trots att min pappa såg lite bekymrad ut över att klättra upp, ner och upp igen i ett halvruttet utkikstorn med varningsskylt. Motion är ju bra sägs det.
Teknikgömman klarade vi tyvärr inte, man skulle koppla ihop lite sladdar och få kodlampor att lysa. Jag skyller det på hunger för vid det laget så började det bli kväll och dags att åka hem till resten av familjen.
Frisk luft fick vi och roligt hade vi också - vad mer kan man begära?
Vi blev inte helt färdiga idag heller -men det innebär ju att vi har kul kvar till ett annat tillfälle :-)
 

Vad är geocaching?
Geocaching är en sysselsättning som passar för alla som äger en bärbar GPS-enhet. Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt. Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna som viktigaste innehåll. Så nogranna koordinaterna som möjligt till gömman publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar, på en webbplats på Internet. Intresserade kan sedan leta upp gömman, geocachen, och anteckna sig i loggboken.
Geocaching är ett sammansatt amerikanskt ord som består av GEO från det grekiska geo som betyder jord, mark och CACHING från det engelska ordet cache som betyder gömställe. Uttrycket används också inom datavärlden för att beskriva att datorn tillfälligt gömmer undan något. En svensk direkt-översättning av geocaching är svår, men ett uttryck som beskriver företeelsen kan vara "Skattjakt-med-GPS".
 

Städdag och minikrig

Söndag är ju städdag i det här huset och eftersom alla vet exakt vad de har i uppgifter så brukar städningen gå i flygande fläng och på en timme så är allting skinande rent. Oftast hinner vi med hög musik och lite luftgitarrstävlingar också mellan dammtorkning och byte av sängkläder ;-)
Idag var det INTE en sådan där smidig dag. Femåringen sov hos mormor och det framfördes synpunkter på att hon inte var på plats och de stora ansåg sig inte ha tid att plocka upp sina saker från golvet. Jag höll ut länge och påminde på tok för många gånger. Till sist gick jag i taket och ni kan tro att jag höjde rösten!! Mycket.
Jag anses förmodligen vara en sån där lekmamma som knappt gör annat än att hänga på lekplatser eller spela spel med barnen, eller läsa sagor dagarna i ända...men jag kräver faktiskt att barnen hänger upp sina ytterkläder och att plocka undan efter sig i största allmänhet bör vara en ren självklarhet.
Här kallades minsann till familjeråd idag :-) Vi skrev ner alla ordningsregler tillsammans och nog blev det städat också. Ett tag på förmiddagen var jag förmodligen inte värd ett ruttet lingon hos barnen och det var tydligt att jag är världens strängaste mamma. INGA andra barn behöver städa hemma tydligen och efter vad jag har hört idag så finns det minsann de som inte ens behöver bre sina mackor själva...
Stridsyxan begravdes efter lunch och sedan var det som vanligt igen. Det är tur att lugnet alltid återvänder rätt snabbt :-D
Jag vill inte gärna vara en tjatig mamma men vissa regler tummas det inte på.

KlimatVardag: Stormöte

Vi representerar hemkommunen och vår del av Skåne i ett projekt som kallas för KlimatVardag. Det går ut på att man under ett års tid försöker leva miljövänligare och man får utbildning, tips och idéer och får åka på föreläsningar mm.
                                                
Idag var det stormöte för alla deltagande hushåll i länet och vi träffades för en heldag på Söderåsens naturreservat. Jag åkte med åttaåringen och nioåringen och vi fick en jättefin dag med både friluftsliv och nya lärdomar.
Nioåringen tog lite foton...

Barnen tyckte det var jättekul för inbakat i all information så fick de bla fånga småkryp, leta djurspår och samla stenar och växter. För att inte tala om att en trädfé kom och tog med alla barn på äventyr medan vi vuxna fick höra om klimatkonsumtion och avfallssortering :-)
 

Buskillarna
Mycket motion och frisk luft fick vi, jag var helt slutkörd när vi kom hem ;-)

Information om projektet
I projektet KlimatVardag får deltagarna tips och stöd att leva mer klimatsmart i sin vardag. Genom föreläsningar, gruppträffar och möten med bland andra energirådgivare får deltagarna kunskap och konkret vägledning till en mer klimatsmart vardag. Utifrån sina egna intressen och förutsättningar får hushållen välja vilka åtgärder de vill fokusera på inom energibesparing, avfall, transporter och livsmedel.

Syftet med KlimatVardag är inte bara att visa deltagande hushåll hur de med enkla medel kan minska sina koldioxidutsläpp och därmed leva mer miljövänligt. Syftet är också att visa upp hushållen som goda exempel för andra – kollegor, bekanta, grannar, allmänhet. Projektet visar på detta sätt att det finns flera olika sätt att agera på och att det finns stora möjligheter att själv bestämma hur man vill utforma sin klimatvänliga vardag. Eftersom hushållen har olika sammansättning och deltagarna kommer från skilda yrken och orter är förhoppningen att information och inspiration från KlimatVardag sprids över hela Skåne.

Deltagarnas erfarenheter och resultat kommer att kommuniceras inom deltagande organisationer och till allmänheten med målet om en ökad medvetenhet och delaktighet i klimat- och miljöfrågor. KlimatVardag vill visa att hushållens miljöåtgärder många gånger är enkla att genomföra, att det finns flera olika lösningar och att vinsterna är många. KlimatVardag drivs av Hållbar Utveckling Skåne och finansieras av deltagande kommuner/organisationer.

 

Lillskruttans öra

Svullnaden bakom lillskruttans öra är nästan värre idag.
De här bilderna togs torsdag kväll:

Hon är svullen och röd, just nu är det ett upphöjt område stort som en femkrona ungefär och det är alldeles hårt som om hon hade en stor kula under huden.
Jag förväntar mig inga kvalificerade diagnoser, men ge mig gärna ett förslag. Eksem (det är varken torrt eller narigt), en allergiskt reaktion, insektsbett, har hon ramlat mot något och slagit i, fått en leksak i skallen?
Jag tror att det uppstod under natten tisdag/onsdag och det är liksom inte mycket man kan skada sig på i spjälsängen. Hon sitter själv, men aldrig ensam eller nära möbler som hon kan ramla mot. Hade hon fått en leksak kastad på sig tex så borde man väl ha märkt det, hon borde ju blivit ledsen?
Kortisonkrämen hjälpte inte ett dugg och jag är ytterst tveksam till läkarens diagnos om att det troligen är eksem. Jag brukar vara rätt avvaktande när det gäller barnen och nu har jag ju dessutom redan varit på vc och visat upp henne. Man drar ju inte till aktuten för att de ska titta på en rodnad precis, speciellt som det inte verkar störa henne nämnvärt - det verkar inte klia och hon blir bara ledsen om man rör direkt vid det. Men det gör ont i mammahjärtat :-( Hade man som vuxen sett ut sådär så hade man förmodligen haft rätt ont. Jag vill att det ska försvinna NU!
 

Mammabloggalan 2013

                                                  
Nästa års gala är 4 maj så ni kan ta och boka upp den helgen redan nu!
Det är den veckan jag tänkte vara tillbaka vid min vanliga målvikt så jag kan gå på gala i en liten chic klänning ;-)
 
Jag är rätt övertygad om att mitt mingelsällskap från i år har viktigare saker för sig då, eller hur Malin... och frågan är hur roligt det är att gå själv. Jag vill gärna hoppas på att jag åker uppåt för det var himla kul sist.
 
Jag insåg just att alla bilderna jag hade från galan försvann häromdagen när jag av misstag slängde och raderade en mapp full med bilder :-( Den här är snodd:

Jag (till vänster på fotot) ser lätt berusad ut men det var jag INTE, varken då eller senare på kvällen ;-)
Innan månaden var slut hade jag ett positivt gravtest, något jag hoppades och önskade men aldrig någonsin kunde tro den där helgen.
 

Uteljus

I senaste numret av Vi i villa så fanns det en bild på en jättefin marschall som jag väldigt gärna skulle vilja ha.
Vinnaljus outdoor
En vindsäker marschall för att återvinna ljusstumpar.  Tillverkad av Granicium™ – formbar granit. Fylld med stearin brinner den upp till 36 timmar. Monterbar hållare och lock av rostfritt stål, permanentveke tillverkad av glasfiber, aluminiumbrännare.
 
Jättesmart att man kan fylla på med ljusstumpar! Vi tänder mycket ljus under höst och vinter och det blir rätt mycket stearin som blir över om man räknar ihop det sista i varje värmeljusform och alla stumpar från ljusstakarna. (Ni lämnar väl värmeljusformarna till metallåtervinning?!!)
Marschallen finns på vinnarljus.se och deras olika modeller kostar från ca 800:- och uppåt.

Vilken lapp??

Eftersom jag var osäker på om jag skulle hinna hem innan första barnet kom från skolan så satte jag upp en lapp på dörren. Åttaåringen har ingen nyckel nämligen och blir orolig om man inte är där han förväntar sig (dvs hemma när han kommer hem). Han hade hunnit vänta i typ 1-2 minuter i trädgården innan jag kom med andan i halsen, halvspringandes med syskonvagnen. Någon lapp hade han inte sett heller, inte förrän jag visade honom den.
Hrmmm... jag var nog för otydlig. Nästa gång får jag göra en större lapp och sätta den på ett ställe där den är mer synlig.... :-/

Långpromenad

På torsdagar har vi inget speciellt planerat för mig och de två små som är hemma på förmiddagen. Det är rätt skönt att bara ta det som det blir faktiskt. Nu är vi ju inte uppbundna att gå på öppna förskolan heller, men jag tror det är rätt bra för treåringen att komma iväg åtminstone ett par dagar i veckan och leka med jämnåriga, sjunga i samling etc
Jag är inne i en sån där trött-period igen! Ett antal veckor precis i början av graviditeterna brukar jag vara snudd på däckad men tröttheten gav med sig rätt snabbt den här gången - tyckte jag, tills det kom tillbaka igen. Om jag sätter mig ner och slappar i mer än tio minuter så somnar jag :-( Det är inte jättelyckat när maken inte är hemma, för det faktum att jag absolut inte får somna ifrån barnen hjälper föga när ögonlocken faller igen och vägrar öppna sig och då gäller det att hålla igång. Idag var en sån där dag då maken skulle åka iväg och då tyckte jag det var en bra idé att gå iväg till en lekplats eller på långpromenad.
Innan vi kom iväg så stod jag hemma i hallen och gnällde för maken över att det var minsann kyligt ute och min jacka går inte ens att knäppa längre. Men - sa sonen medan han slängde upp ytterdörren på vid gavel - Det är härligt ute mamma! Titta själv så får du se! Han är så entusiastisk över det mesta och med hans ögon så såg ju även jag att det var fint därute i friska luften :-D
Nu blev det så att vi hamnade hemma hos mina föräldrar där vi fikade lite och barnen lekte. Min mamma hade lite modevisning med anledning av att hon köpt nya kläder. Svarta kläder eftersom hon ska på (konservativ) begravning i morgon. Min mamma har en ganska säregen stil och de få gånger hon köper nya kläder så är det liksom givet på förhand hur det kommer att se ut. Jag höll på att tappa hakan när hon kom och visade upp det hon köpt! Nu känner ni ju inte min mamma men ni får tro mig på mitt ord att skillnaden var enorm. Inte nog med att det då var helsvarta plagg (jag har aldrig någonsin sett min mamma klädd i något svart!), det var klassiskt snyggt och modernt också! :-) Svarta välsittande "finbyxor", en nätt jumper med halvpolo, trekvartsärm och knappar i ärmsluten samt en stickad cardigan som jag gärna hade haft på mig. Hon var så fin, så fin och det sa jag till henne också. Det såg nästan ut som om hon hade blivit stylad men hon hade valt allt själv. Jag hoppas att hon vågar köpa något annorlunda fler gånger.
 
På hemvägen tog vi en extra liten runda genom skogen. Lilleman skulle absolut gå hela vägen, åka vagn är tråkigt och ståplatta är helt omöjligt just nu. Ibland kan jag bli lite stressad när man har en kilometer kvar hem och kommer 50 meter framåt på 10 minuter. Han ÄR duktig på att gå och har inga större problem med att promenera ett par kilometer heller, men det är ju så mycket som ska undersökas längs vägen. Av den anledningen har vi en mugghållare monterad på alla vagnarna, med en kopp kaffe eller thé med sig att sippa på så är det lättare att ta resvägen som en utflykt i sig.
På gångbanan fastnade han vid en stor snigel som låg som ett tjockt streck på maken. Som de flesta barn gillar han djur - hemma hos mormor hittade han en så söööt bärfis på ett blad - och sniglar är inget undantag. Han satt på huk och studerade den nyfiket. Jag vände mig om efter mobilen för att ta ett kort på honom  men när jag fått upp den så hade snigeln dragit ihop sig och sonen sa allvarligt "Han blev ledsen". Okej. Blev han ledsen? Varför blev han ledsen?
"Kanske för att jag trampade på honom."
:-(
Vi tog ett litet snack om att man inte får trampa på djur, att det är klart snigeln blev ledsen, han fick säkert ont och inte vill du att någon trampar på dig...
Lite konstigt känns det att ta det snacket när man själv utan vidare gärna ser att så många slemmiga sniglar som möjligt dör. Mormor går runt med spade och hackar ihjäl dem hela somrarna! Men, men, skillnaden är svårtydd för ett barn så jag ser ju hellre att han lär sig att man inte skadar djur, aldrig någonsin.
 
Jag blev uppringd med en förfrågan om att jobba lite igen nästa vecka och det gör jag så gärna så. Vi har pusslat ihop våra tider och det ser minsann ut som att jag kan avvaras från mitt hushåll tillräckligt länge för att dra in pengar OCH ha roligt samtidigt på annat håll. Kul!
 
Nu kom maken hem från sin tennisträning och jag hörde något om film och chokladbollar. Det är egentligen för sent för mig att börja se en film som inte kommer på förrän efter kl 22, men med tillräckligt mycket tilltugg så kan det fungera.
 
 

Onsdag

Onsdagsförmiddagar är det babysång som gäller och därmed fika med goda vänner på köpet :-)
Lillskruttan vaknade till flera gånger under natten så hon hade tydligen tänkt sig sovmorgon efter det. Jag lät henne sova till strax efter kl 9 och sedan fick vi skjuts av maken dit. Hon var lite röd bakom örat när jag tog upp henne men jag trodde att hon hade legat lite konstigt i sängen bara och tänkte just inte så mycket på det, men framåt lunch så var hon fortfarande lika röd och man kunde kännaoch se en svullnad där också hela vägen från örat och ner på halsen. Jag vet  ju hur hon reagerar på vissa födoämnen men det här kände jag inte igen. Jag ville kunna utesluta öroninflammation så jag ringde sjukvårdsupplysningen för säkerhets skull och det slutade med ett besök på vårdcentralen. Sköterskan där trodde att det var en komplikation efter en fullgången öroninflammation och gick och hämtade en läkare. Han klämde och kände, tittade i öronen förstås och sådär. Eftersom hon inte har haft feber vad jag har märkt (nu har hon iofs syskon som får öroninflammationer utan att ha hunnit bli sjuka - när nioåringen märker att örat är ömt så har trumhinnan redan spruckit och sen får jag skäll för att vi inte sökt vård tidigare....), hon är inte det minsta röd i öronen eller medtagen utan var lika nyfiken och glad som vanligt där hon satt i mitt knä med ett stort leende på läpparna så bestämde han sig för att det handlar om inflammerat eksem/allergireaktion. Ja, man blir ju inte förvånad. Det är ju liksom den sortens barn vi får ;-)
Frågan är vad vi har rört vid eller gjort som framkallat det hela nu när vi är så noga med att alla tvättar sig extra om vi har serverat något med fisk eller ägg och hon får ju aldrig något med mjölk i att äta heller. Kanske är det något sådant där som bara dyker upp en enda gång, vad vet jag. Vi smörjer med kortison nu och hoppas på att det ger sig tills i morgon.
 
Det verkar inte gå någon nöd på tjejen :-D
 
Eftermiddagen och kvällen tänker jag inte ge mig in på. Åttaåringen stötte på en motgång och rev av ett utbrott utan dess like. Lugnet som nu infunnit sig påminner lite om känslan av att komma hem från Busfabriken häromdagen - det ringer fortfarande i öronen lite grann :-)
 

En trixig tisdag

Idag har det varit en sådan där intressant dag då man får testa på hur många bollar man kan ha i luften samtidigt :-)
Jag skulle jobba lite på förmiddagen men det blev ändrat till ett eftermiddagspass i stället. Det gjorde inget för då hann jag med att åka och köpa fotbollstrumpor till äldsten och göra ett snabbt besök på biblioteket innan de stora kom hem från skolan. En äppelpaj slängde jag ihop innan det fullspäckade schemat för denna tisdagseftermiddag/kväll drog igång (maken kom ihåg att ta ut den från ugnen också efter att jag lämnat huset, jag var lite orolig ett tag...). Ett inhopp som extraledare på After School; kyrkans tisdagsaktivitet för barn åk 3-7 där jag hjälpte till med pyssel och läsning. Funkade tidsmässigt bra eftersom nioåringen går där numera. Han var inte överlycklig att ha sin mamma med men han överlevde trots allt. Sedan var det tennisträningx2, fotbollsträning och ett föräldramöte på skolan också. Som tur är så blir det inte så här varje tisdag utan detta var ett undantag.
 
När äldsten kommit iväg till sin träning och maken dragit iväg på föräldramötet så sänkte sig lugnet över huset.
Nioåringen hade gjort ett höstigt band med äpplen och kastanjer borta på After School och när jag erbjöd småsyskonen att göra en ljusbricka med hösttema så var de med på noterna direkt. Kottar, kastanjer, fina löv och stenar fick pryda brickan. När vi letade efter passande blockljus så hittade treåringen ett par klotformade ljus som vi hade framme i julas och han tyckte att de såg ut som äpplen. Klart att de fick komma fram också då!
 

Höstdekorerad kökslampa
 

Barnens höstbricka
 
Tisdagar är filmkväll, de flesta veckor i alla fall beroende på vilka filmer vi får hem från lovefilm.se, och ikväll var det någon typ av "best of" Mr Bean som gällde. Skolkillarna tycker det är galet roligt och just nu verkar det vara helt rätt för åttaåringen som inte precis har nära till skratt(känslouttryck) i övrigt. Det är så härligt att se honom skratta högt åt stolligheterna så jag har inga problem att genomleva två timmars maraton med Herr Bean :-)
 
Nu hör jag att lillskruttan blev sugen på ett sista mål välling innan alla tar natt.
 
 
 

Kastat

Jag tömmer datorns soptunna rätt ofta eftersom både jag och barnen tar massor med foton och sparar massor med dokument som jag rensar bland ett par gånger i veckan.
Tyvärr har jag kommit till den skrämmande insikten om varför soptunnan som jag tömde permanent igår morse innehöll 173 objekt...
                           
Jag saknar hela bildmappen med namnet Sparas :-(
Jag tror ni förstår ungefär vad jag tänker just nu.
 
Maken ägnade kvällen åt att försöka hitta och återställa det men trots att vi gick igenom 1800 kasserade bildfiler igår så är verkar det som att det jag fortfarande saknar är och förblir borta. Det är nu man önskar att man hade skaffat den där extra hårddisken där jag hade planerat att lägga över allt som är viktigt!
En tröst är att det inte var några viktiga bilder på barnen utan mer sånt där annat som vi ville ha kvar (och nästan bara från senaste halvåret tack och lov); bilder på renoveringar, saker som skulle säljas, sånt som barnen önskar sig, inspirationsbilder, naturfoton osv.
Jag misstänker att en hel del bilder från min gamla butik låg där också och foton på provplagg till min egen kollektion :-(
 

Busan i badet




Lillaskruttan älskar att bada!

Men vad nu?

Plötsligt fick vi en extra sommardag! Det är +23 grader och strålande solsken ute :-)
Jag höll på att smälta bort när vi gick hem från Kyrkis, med fullpackad syskonvagn och ett barn extra som skulle åka framme på fotstödet. Barnen pratar om att de vill bada i vattenspridaren och det känns helt ok en sån här dag.

Lek och stoj

Det blev som planerat idag - jag tog med mig nioåringen och hans bästis till Busfabriken på (väldigt) försenat födelsedagsfirande.
Vi pratade här hemma om vem som skulle åka med grabbarna - jag eller maken - men jag roffade åt mig den rollen med tanken att jag skulle kunna sitta i en soffa och bara slappa med en kaffe och en bok. Här hemma skulle maken dammsuga och byta sängkläder och lite sådant så det verkade ju som att jag knep mig en plats till lugn och ro.
 
Efter att ha släppt iväg killarna som for iväg som kalvar på grönbete så köpte jag mig en kaffe och placerade mig bekvämt i en soffa. En kvart senare höll jag på att bli tokig på oväsendet där inne. Inte bara det att det är en massa hoppeborgar och liknande där stora fläktar står och blåser luft, det var liksom det minsta bekymret, men hundra barn som tycks vråla rakt ut medan de springer fram och tillbaka, fram och tillbaka...!
Efter ett tag börjar man bli lomhörd och kan koppla bort det så jag fick läst en hel del. Vi festade loss på skräpmat och senare gigantiska mjukglassar där man själv fick ta obegränsade mängder av topping och strössel så jag tror barnen höll igång på ren sockerchock efter det. Jag hade samlat ihop tiokronor och femmor så de kunde prova spelen med griparmar och lite sånt extrakul som vi inte brukar slänga bort pengar på de få gånger jag är där med barnaskaran.
Roligt hade de och de kom och satte sig hos mig fem minuter då och då som paus medan svetten rann från hårfästet.
När jag inte har en stor mage som sinkar mig så brukar jag faktiskt springa med barnen runt i hinderbanor, åka spiralformade rutschkanor mm men i dagsläget så hade jag förmodligen bara fastnat mellan skumgummikuddarna någonstans högst upp så jag lät bli :-) För att inte tala om att jag är lite lat. Och har haft ont i ryggen hela dagen! Som ni ser hade jag många anledningar att sitta kvar i soffan ;-)
Jag tänkte att jag skulle låta dem röja loss tills de var helt utmattade, men jag själv tappade sugen efter 4½ timme. Nioåringen var nöjd med sin firar-dag och det verkade som om det var väldigt lyckat.
 
Här hemma var det ungefär som vanligt och att komma hem igen var som när man kommer hem från en nattklubb - när det fortfarande ringer lite i öronen och tystnaden slår emot en som en vägg :-)
Jag trodde att vi skulle komma hem långt tidigare och det var ingen mat förberedd här hemma, så vi gjorde buffé på rester från frysen och det gick ju bra det med. Det brukar tom uppskattas av barnen som då kan välja vad just de vill ha.
 
När jag skulle läsa saga för treåringen så hade lillskruttan precis lagt sig för att somna i sin spjälsäng i vårt sovrum så då tyckte jag att det kunde vara en bra idé att läsa i treåringen säng i stället. Nu har ju han en växasäng från Ikea, inställd på minsta storleken, och i samma stund som jag lagt mig tillrätta där med huvudet på kudden och benen hängandes ut över kortsidan så insåg jag att det kanske inte var en toppenidé trots allt.
Jag fick tid att studera insidan av hans sänghimmel och den är väldigt fin. Nästan så att jag skulle vilja somna under det här tyget på kvällarna :-)

Det såg förmodligen ganska roligt ut när jag efter en extra lång sagostund till sist lyckades krångla mig ur den pyttelilla sängen igen. Tänk att jag är inte ens halvvägs igenom graviditeten och känner redan av det här med att vara framtung och extra klumpig!
Berättade jag förresten vad maken sa för något vackert häromdagen?
Jag skulle klä på mig på morgonen och gnällde lite över att alla kläder sitter illa eller börjar bli trånga (och då menar jag mammakläderna, det är dags att gå upp en storlek!) och att inget känns roligt att dra på sig när man ändå inte känner sig fin utan mer stor och tjock. Maken svarar då - håll i er nu:
"Men älskling, du är ju gravid. Det är som att försöka klä upp en flodhäst för att den inte ska se ut som en flodhäst längre."
Smidigt! Och kanske inte så upplyftande som man önskat. Det är tur att jag älskar honom :-D
 
Bebis rör sig förresten en hel massa nu. Jag tyckte inte att jag kände henne alls för ett par veckor sedan men jag tror att jag förträngde det lite i väntan på beskedet från fostervattensprovet. Så fort vi fått veta att allt var bra därinne så började jag känna de där underbara rörelserna :-) Någon stojar runt i väntan på att få komma ut till oss!

Läsborgarmärket

Läsborgarmärket är en liten "medalj" som ska uppmuntra barn att läsa böcker. Märket finns hos Akademibokhandeln där man kan hämta upp ett litet häfte där man fyller i vilka böcker man ha läst, var och en väljer böcker efter sin egen läsförmåga naturligtvis. Efter fem böcker får man hämta ut ett fint vitt märke och sedan är det bara att fortsätta att samla. Häftet och märkena är helt gratis och utan förpliktelser att köpa någonting i bokhandeln.
Enl. texten i häftet så har den här satsningen redan avslutats, men de delar fortfarande ut häften och märken i butiken här i alla fall och när jag frågade om det så fick jag beskedet att projektet var så uppskattat att de fortsätter utan tidsbegränsning. Tydligen är det på gång att det ska komma fler märken framöver, ev något för skolklasser också.
Toppen tycker jag! Här är det åttaåringen och nioåringen som samlar märken och de väljer ofta att lägga sig lite tidigare mot att få ligga i sängen och läsa :-)

"Minns du den svindlande känslan när du lärde dig läsa? Svarta krumelurer som plötsligt får mening och blir ett expanderande universum. Egentligen är det otroligt att vi kan lära oss läsa, enligt forskarna. Talet är givet människan, men skriften måste vi tillägna oss genom oerhört komplicerade processer, som den mänskliga hjärnan egentligen inte är byggd för. Klart man är värd medalj, när man har lyckats med den bedriften!

Läsborgarmärket lanserades hösten 2011 och är tänkt som inspiration och uppmuntran för den som just har knäckt läskoden och kämpar för att få flyt i läsningen. Satsningen blev en succé: sedan starten har över 100 000 läskort och drygt 30 000 märken delats ut, i vitt, rött och svart. Att ta Läsborgarmärket är kostnadsfritt och ej förbundet med köpkrav från Akademibokhandeln."


Helg

Lillskruttan var lite orolig tidigt på morgonen och fick komma över i vår säng tidigt runt 05. Hon sov när vi gick upp och jag tyckte hon kunde få sova vidare i lugn och ro. Hon är inte den som säger ifrån när hon vaknar utan ligger mest och leker med täcket eller sådär tills hon tröttnar på det. När jag senare gick för att se om hon vaknat så möttes jag av det här..
 
Jag är rätt förkyld just nu och hade på natten varit upp och hämtat en rulle papper och en burk nivea som jag fick fram ur badrumsskåpet i brist på Lypsyl. Jag tog båda sakerna ifrån minstingen innan vi hade somnat om då i ottan på morgonen, men pappret hade hon tydligen fått fram ur gömstället under en av huvudkuddarna och hon hade dessutom virat det runt kroppen. Det verkar som om hade levt rövare bland sängkläderna, men roligt hade hon nog i alla fall!
När jag hade fått av henne allt papper och vi hade busat lite på sängen ihop med treåringen så blev hon akut sugen på sin välling och sen glömde jag bort att pappret låg där. Lite senare ville några av barnen att jag skulle läsa för dem och då sitter vi oftast i sängen om det är många som ska lyssna på en gång. Åttaåringen var först in, men stannade framför sängen med högen av ihopsnurrat toapappaer och frågade förundrat: "Vad är det där? Det ser ut som skalet av en mumie?!"
Visst gör det ;-)
 
Femåringen hade sin första tennisträning i förmiddags. Vi upptäckte så där en stund före det var dags at byta om och åka att hon inte har några riktiga idrottskläder. Hon har gympa på förskolan och då brukar hon ha korta mjukisshorts och ett linne, men lite längre shorts eller swettisbyxor och en t-shirt hade ju varit önskvärt i en tennishall där man kan "bränna" knäna på underlaget. En helt vanlig tunn basic t-shirt äger hon inte! Alla t-shirtar i byrån är ju "tjejmodell" och antingen figursydda stretch eller har puffärmar eller rosetter eller något annat pilligt. Jag fick fram kläder som hon kunde använda tills jag skaffat något bättre. Man kan väl låtsas att det är någon slags Sverige-tennis-klädsel med tanke på färgkombinationen... Hon var inte helt nöjd men när hon fick byta tennisstrumporna mot rosa sockar så var hon redo att åka. Håhå-jaja.

Hon hade haft jättekul på träningen, det är ju mest lek i den åldern och de hade bla fått slå på ballonger.
Praktiskt när de tränar samma sport tycker jag, men det visade sig att de i hushållet som spelar tennis inte tränar samtidigt ändå (bortsett från att maken är en av tränarna till femåringens grupp). Det är inte 100 % bestämt ännu men vi räknar med att barnen tillsammams har 7-10 pass med olika fritidsaktiviteter i år. Sen tillkommer tävlingar. Och makens tennisträningar + att han tränar några av barngrupperna. Och så min bokcirkel och projektet med Klimatvardag som iofs bara är någon gång vardera i månaden. De som ska träna fotboll i år kan ta sig till sina träningar själva, resten ska det skjutsas till och från. Vi håller oss sysselsatta! :-)
 
Idag har två av barnen varit på barnkalas. Det ena födelsedagsbarnet önskade sig bara pengar och det andra hade kalas med tjuv-och polistema så då gjorde vi två nästan likadana presenter till dem båda: en pengapåse!
                                                       
Jag hade köpt svarta kulpåsar i leksaksaffären och i dem la vi chokladmynt, chokladsedlar och så ett gäng blanka femkronor och tiokronor. I den påsen som skulle med till tjuv/poliskalaset la vi också i några diamantslipade glaskulor så fick det vara stöldgods då :-) Det blev lite logistiktrixande med skjutsandet när de skulle hämtas och lämnas på olika håll samtidigt med tennisträningen. Två bilar hade varit önskvärt! Det löste sig väldigt enkelt ändå eftersom mina föräldrar kom förbi och kunde släppa av maken och dottern vid tennishallen på vägen ut till sommarstugan. Sedan kunde jag trixa med en lämning och en hämtning tack vare att två av barnen är så stora att de kan vara hemma själva under tiden. Jag undrar lite över hur det blir när maken börjar jobba igen eftersom det då kommer att vara 5 st som INTE kan vara hemma utan vuxen och behöver hänga med överallt. Förhoppningsvis är min 7-sitsiga bil i körbart skick igen då så jag åtminstone kan frakta runt gänget ;-)
 
I morgon är planen att jag ska åka till Busfabriken med nioåringen och hans bästis. Det är till att fira hans födelsedag minsann! Nu är det ju så att han fyllde år i mars, men då körde vi halsflussar och Scharlakansfeber här i huset i evigheter och kalaset som ställdes in då har inte blivit av än. Det har alltid varit något annat som kommit emellan. Nu ville sonen hellre få röja loss på Busfabriken (ett sånt där megastort ställe där man kan springa hinderbanor, hoppas studsmatta, skjuta plastbollar, spela airhocket etc etc för att inte tala om all skräpmat de serverar...) än att bjuda hem folk på tårta - och är det han som ska firas så är det han som väljer!

"Lilla" gänget

Här är våra minstingar :-)
Femåringen är på förskolan 3x5 timmar i veckan men övrig tid är det här det  "lilla gänget" som pysslar, leker, hålls på lekplatserna och Öppna Förskolan på dagarna.

Buskompisarna!
Stora tjejen ska ju snart avancera till att hamna precis i mitten av syskonskaran :-) Man märker att hon behöver göra saker som de yngre är för små för också så ibland åker hon med på aktiviteter för "de stora" men lika ofta får hon göra saker bara hon och en vuxen.
 

En liten fundering

Sitter och tittar på olika produkter för vår ena son som ibland behöver lite extrahjälp i vardagen. Vi har blivit tipsade om vilka hjälpmedel som skulle underlätta livet lite och allt är värt att prova. 
Jag hittade en klocka som räknar ner tiden man har på sig att göra något (göra sig i ordning inför skolan, leka med kompisen etc) och visar det med färg, siffror och ljud. Minsta storleken av klockan - i storlek som ett gammaldags reseväckarur - kostar 550:- ! Hur kan en klocka med ungefär samma mekanik som en äggklocka vara så vansinnigt dyr??
Är det för att de flesta användarna får det subventionerat av landstinget och då kan säljaren sätta vilket pris som helst? För inte sjutton kan det vara produktionen eller materialkostnaden som drar upp det.
 
Man behöver en färdig diagnos innan man kan få hjälp med inskaffningen men jag vill ju prova sakerna redan igår och då är det bara att betala... Och avsett vad de kommer fram till så är han den han är och han vore heller inte det första barn som behöver hjälp på traven när det gäller saker som tidsuppfattning.
Visst är ens barn värda varenda krona oavsett så det är inte så att han blir utan det han behöver. Men lite surt är det att det ska vara så dyrt.
 
När vi var på möte häromdagen så sa de en sak som jag har tänkt massor på. Sonens största bekymmer är att han på många sätt ligger ungefär 10 år före sin riktiga ålder och det ställer till det för honom. Han kan rabbla tiosiffriga tal baklänges och lösa uppgifter på gymnasienivå men är framåt kvällen osäker på om vi ska äta frukost eller kvällsmat när jag dukar bordet. Visst är det märkligt - han är en sån där kille som mycket väl kan bli en framtida nobelpristagare men det är slumpen som avgör om han kommer någonstans alls. Måtte han få styrkan och hjälpen att se sina fördelar och minimera svagheterna.

Två älskade fina

Det gör mig så glad att maken fortfarande är hemma på heltid. Vi vet att tiden är på väg att rinna ut men vi vet också vad som är viktigt i livet och kommer förhoppningsvis att hålla prioriteringarna rätt.
 
De här två får så mycket tid tillsammans och jag är övertygad om att det gör skillnad, nu och för alltid. 

Minstingen har börjat härma ljud och jag hävdar att hon har kunnat säga Mamma i flera veckor. Inte ofta och mest när hon är ledsen men det är ju andra sidan då hon helst vill ha sin mamma, eller hur  ;-)
Igår satte maken igång hårdträning för att hon skulle säga Pappa så nu säger hon ju bara det. Hela tiden. Pappa, pappa, pappa! (man kan nästan se på översta bilden vad hon är på väg att säga) Ropar hon så kommer han direkt :-) Han är mycket nöjd med sig själv nu ska ni veta!
 
När de äldsta var små jobbade maken så mycket och tog inte ut någon speciellt lång föräldraledighet. Det tar han igen nu och har jobbat hemifrån/varit pappaledig sedan lilleman var bebis. Det gagnar ju de större barnen också och det värmer i hjärtat när jag ser vilken fin relation de får. För att inte tala om att det påverkar relationen mellan mig och min man. Det tog honom några månader att stressa ner efter att ha pendlat och jobbat långa hektiska dagar och skillnaden är enorm.
Jag fick den bästa pappan till mina barn <3
 
 
 
 
 

De små blir ju stora

När femåringen kom hem från dagis och satte sig att spela Yatzy mot datorn slog det mig plötsligt - hon börjar bli stor! Hon är ju vår Skrutta, tjejen som jämt var sjuk, allergisk mot allt och stannade i växten och det känns som hon lärde sig gå alldeles nyss! Nu börjar hon dra iväg på längden och har en livsglädje och värme som kan få fart på vem som helst. Nästa höst börjar hon i skolan (förskoleklass, som här har lektioner ihop med 1-2:an) :-/
Lilla stora tjejen!

Bok: Isens gåta

  
Isens gåta - Raymons Khoury

Ett magnifikt ljussken uppenbarar sig på himlen ovanför Antarktis, där en vetenskaplig expedition befinner sig. Det är upptakten till denna omskakande thriller om vad som gömmer sig under den tjocka isen och som nu hotar att omstörta en hel värld.
En vetenskaplig expedition har ankrat någonstans på Antarktis för att beskåda ett isberg som under dramatiska former håller på att brytas sönder. Just som Gracie Logan, nyhetsreportern på plats, lägger ut nyheten om tilldragelsen uppträder ett magnifikt ljusfenomen på himlen i form av ett enormt ljusklot; det ändrar form och omsluter fartyget innan det försvinner lika mystiskt och spårlöst som det dök upp. Hela den märkliga tilldragelsen beskådas i direktsändning av en chockad världspublik. På en egyptisk bergstopp kontemplerar en ensam präst över Guds magnifika skapelse som breder ut sig framför honom. Prästens närvaro på denna heliga plats är ett mysterium även för honom själv; det enda han är uppfylld av är den svårgripbara kraft i det kall han drivs av och hans tvångsmässiga behov att i skrift och bild återskapa och bevara den vision som om och om igen hotar att uppsluka honom. Och i Boston inser den nu laglydiga biltjuven Matt Sherwood att hans brors död kan ha ett samband med denna ohyggliga tilldragelse, som hotar att spåra ur och utmynna i våldsamheter och kaos. En hel värld håller andan när nyhetsreportern Gracie och den före detta biltjuven Matt söker svaret på den gåta som hotar att kasta världen in i ett livshotande tumult: har Gud slutligen bestämt sig för att uppenbara sig? Eller är det någon annan, ondskefull och ödesdiger, kraft de står inför?
Isens gåta är en provocerande, sylvass thriller i skärningspunkten mellan vetenskap, religion, historia och politik.

I min önskan om att vidga mina vyer i fantasin så plockade jag bara en bok från bibliotekshyllan och började läsa den utan några som helst förväntningar. Jag har inte kommit så långt ännu så jag återkommer med omdöme :-)

 


De första bilderna

Idag var vi iväg på stora ultraljudet och fick se vår lilla tjej :-D
De kunde tydligt se allt de ville kolla upp och hon är så fin så! Fungerande hjärta, två ögon, tio fingrar etc...
Bilderna är inte mycket att hurra för, men så här i förväg när man inte har något annat visuellt så betyder de ändå mycket.

Huvud och bröstkorg, man kan ana en liten näsa
Ligger på sidan här, man ser ena armen tydligt och ett öra också
 
Oavsett bildkvalitet så är det är ju helt fantastiskt att man kan tjuvkika på sitt barn så här inne i magen. Jag fick se lite grann i 3D också, men inte mycket.
När vi väntade nr4 och nr6 så var jag iväg på privata ultraljud i 3D och bilderna där är ju något helt annat! Då fick vi se vilket syskon barnet var likt och alla detaljer på ett helt annat sätt. Den här gången vet vi redan vilken sort vi får (och ja, jag bad dem dubbelkolla idag - det är verkligen en tjej så genprovet ljög inte) och jag var så nöjd så med att få reda på att de inre organen fungerar precis som de ska.
Min dotter, redan älskad och efterlängtad :-)

Mina små frisörer

Dottern vill att jag ska göra "pippitofsar" på henne varje morgon och då och då några extra tofsar uppe på huvudet och så tjusiga klämmor här och var dessutom. Nu tycker hon att det är jätteroligt att leka frisör själv (en lek storatjejerna leker ofta på förskolan tydligen) och det ska kammas och pyntas på alla plasthästarna, barbiedockorna, lillebror och så på mig.
Och det dottern gillar det gillar också lilleman!


Färdigfriserad lilleman (han kallar den här frisyren att "ha en knopp på huvet")
 
Jag tackar och tar emot jag - inte för att jag har något behov av vräkiga paljettbeströdda rosetter uppe på huvudet utan för att jag älskar att få mitt hår borstat! :-D Nu har jag det så förspänt att min älskade man inte har något emot att borsta igenom mitt hår var och varannan kväll i tv-soffan men extra skalpmassage tackar jag helt enkelt inte nej till. Så när dottern kommer med min hårborste i ena handen och en låda hårband och spännen i den andra och ber om att få "göra frisyr" på mig så sätter jag mig tillrätta med min tékopp och tar det som om det vore en salongsbehandling. Lilleman är inte lika varsam utan där är en smäll med hårborsten i skallen mer regel än undantatg, men det bjuder jag väl på då.

Tips för funktionell hall?

Vi är på gång med att planera hur hallen ska se ut efter renoveringen. Så här ser det ut i dagsläget med tråkiga och sunkiga tapeter och en spegelvägg som förmodlingen funnits i huset sedan det byggdes på mitten av 80-talet.

Om ni undrar varför det ser ovanligt tomt ut på golvet så är det pga flera faktorer: 1. Enkelvagnen och syskonvagnen är undanflyttade 2. Kortet togs på en städdag 3. Samtidigt som jag fotograferade så använde jag ena foten till att blockera minstingen som satt i sin gåstol redo att ge sig ut i hallen och dra ner alla skor från skohyllorna igen :-)
 
På ena sidan av hallen finns det två dörrar; en till gästtoaletten och en till det rum som egentligen är mitt kontor men som just nu på något mystiskt sätt förvandlats till en klädkammare och också inhyser en barnvagn.
Hur gör jag den här hallen funktionell för 9 personer? Bestämda krokar och skoplatser vore önskvärt, ungefär som i hallen på en förskola ;-) Men helst vill jag slippa se alla skor, jackor, regnställ, skolväskor och cykelhjälmar! Jag är lite inne på en hel garderobsvägg med överskåp och kanske skjutdörrar för att spara plats. Hur har ni det hemma hos er?

Lite grinig

Jag är förmodligen alldeles för känslig, men jag tar illa vid mig när folk (både sådana jag känner och främlingar) väljer att diskutera vår familj och dessutom sprida vidare sina egna tolkningar av läget.
Maken som rör sig ute bland folk mycket mer än vad jag gör - jag hänger mest med andra småbarnsmammor - han är fullt medveten om att vi är byns snackis eftersom vi har flest barn av alla familjer i byn :-/ Han har tvärtemot mig förmågan att strunta i vilket, tar andra mäns grabbiga klappar på axeln med en klackspark och står för att han helt frivilligt har valt att skaffa sju barn. Jag har lite svårare för det där och det kanske har lite att göra med att jag får höra mer negativt än honom. 
En mamma hävde vid något tillfälle (när jag hade nr4! i magen) ur sig att hade det varit hon så hade hon gjort abort direkt... Kommentarerna blir inte direkt nådigare för varje barn heller :-( I somras var det tex mamman till en av äldstens kompisar som jämförde oss med en kennel?!!
Idag fick jag ett mail från en halvbekant som visade sig veta exakt vilket datum vårt barn beräknas komma. En ganska intressant upplysning faktiskt med tanke på att vi inte fått något bestämt bf ännu :-) Jag har gjort några mindre ultraljud, bla i samband med fostervattensprovet, och har vid det här laget fått 4 olika tänkbara datum med några veckors mellanrum. Inget av de datumen stämmer om jag ska tro ryktet som florerar i byn :-/ Ett av många rykten och ett tämligen oskyldigt sådant, men det stör mig ändå. Det får mig att undra lite vad mer folk diskuterar hemma i stugorna. Jag börjar nog bli paranoid.
Förresten, i går kom tolvåringen hem och berättade att en man som bor ungefär ett kvarter ifrån oss hade avlidit, ett besked han hade fått från kompisens mamma. Maken ringde hem på vägen från affären och sa att vi kan sluta tycka att det var en tragedi för den påstått döda mannen hade varit ute och slängt soporna när han körde förbi. Han tom vinkade :-)
 
Hade det inte varit för att vi trivs väldigt bra i vårt område och har jättetrevliga grannar, en bra skola i närheten och både vi och barnen har fina vänner som är uppriktigt glada för vår skull så hade jag nog varit redo att bli storstadsbo igen :-D
 
I morgon är det dags för stora rutinultraljudet och vi ska få ta en ordentlig titt på vårt barn, få det beräknade födelsedatumet som läkaren sedan ska ta hänsyn till i fråga om igångsättningen och förhoppningsvis får vi med oss några fina bilder hem att visa för syskonen :-D
 

Var ska vi sova inatt?

Minstingen har haft en orolig kväll och somnade till slut i vår säng.
Så fort man försöker sig på att flytta henne så vaknar hon och man kommer oundvikligen till den stora frågan: Var ska vi få plats att sova i natt? Hon tar ju upp hela dubbelsängen! Sist hon sov en natt i vår säng så fick man finna sig i att bli sparkad i huvudet och hon rev dessutom mig på näsan så att det blödde ganska osnyggt. Men sover gör hon ju och ser rätt förnöjd ut också där hon ligger som om hon ägde världen.

Min fina blomma

Kommer ni ihåg min orkidé, den min mamma hade bytt till sig i blomsterhandeln mot granris från min trädgård? Jag kommer inte alls ihåg när det kan ha varit men det var länge sedan nu. Vi gjorde en fin vinterkrans till dörren av en del av riset så jag förmodar att det var någon gång före julen.
 
Det är så här att blommor inte alls trivs hos oss. Det är inte så att jag inte sköter om dem, men vattning en gång i veckan är ungefär så långt som mitt engagemang sträcker sig. Jag tycker det är vackert med blommor och med ett par års mellanrum har jag försökt återinföra växtligheten i det här huset. Men det spelar ingen roll vilken sort det handlar om - efter ett par veckor så begår de kollektivt självmord :-(
Så när min mor då kom hit med en vacker orkidé hade jag inga jätteförhoppningar om dess överlevnad. Men den blommade så fint så i omgångar innan den i somras började se väldigt ledsen ut. Min mamma är bra på det där och när någon växt är "mellan blommningar" så flyttar hon den bara till ett annat rum ett tag och på så sätt så har hon alltid fina krukväxter i de rum där man vistas. Hon förbarmade sig över min kruka som fick bo hemma hos henne i stället. Får någon vecka sedan hade den några knoppar och jag fick tillbaka den igen, vid betydligt bättre hälsa än när jag såg den senast :-)
 
Okidéen och en pelargon (som jag på något mystiskt sätt lyckats hålla både vid liv och blommande väldigt länge) är de enda blommande växterna vi har och så jag ska göra mitt bästa för att hålla den glad så länge som möjligt.
Jag har några Elefantöra och Hjärtan på tråd också och de är extremt tacksamma att ha att göra med. I övrigt fyller jag fönsterkarmarna med ljuslyktor och maken pyntar med tekniska prylar.

RSS 2.0