Adventskalendrar

Nedräknaren på min mobil säger att det nu är 53 dagar kvar till julafton :-)
Dags att tänka på adventskalendrarna för 1 dec kommer ju tidigare än så!
Förr hade vi alltid egna paketkalendrar till barnen och sista veckan i november satt jag och maken och slog i småpaket på löpande band.
 
Min mormor broderade kalendrar till mig och min bror när vi var små och för ett par år sedan kom min mamma på att hon skulle vilja göra en till varje barnbarn - brodera har aldrig varit hennes grej och jag undrar om hon någonsin hinner i kapp ;-)
Numera vill de flesta av våra barn ändå ha färdiga kalendrar från affären och det finns ju en hel uppsjö att välja emellan. Kostnaden blir densamma (eller t.om mindre) och det sparar oss en himla massa jobb som det trots allt är med att få ihop en bra bit över 100 paket. Ändå kan jag sakna det väldigt kära besväret med att hitta lämpliga småsaker och slå in dem lagom till 1 dec. I år är det bara nioåringen och treåringen som vill/får egengjorda småpaket varje morgon, de andra har valt tema redan och lillskruttan får allt vänta ett år till.
Vill ni ha tips på vad som finns ute i handeln så kommer det här:
 
                     
Det finns säkert fler och så brukar man kunna få tag på tidigare års kalendrar lite här och var (inte minst på Tradera där det de flesta år finns säljare som köpt kalendrar på julrean och säljer dem på auktion säsongen därpå.)

Knytkalas

Dottern övar på att göra rosetter

Hmmm...

Sitter på jobb och fick nyss sms från maken med frågan "Är det du som har lagt en mössa i kylskåpet?"
Nog för att jag kan vara förvirrad på morgonen men jag gissar på lilltjejen. Hon har lärt sig öppna kylen genom att köra på pedalen med sin gåstol...

Lite gnäll

Jag var ju iväg och lämnade blodprov i morse och då får jag inte ta dagens Levaxin innan utan måste vänta tills efter provet är taget. Nu blev det tyvärr så att när jag kom hem så hade jag hunnit glömma bort det där,och några timmar senare var jag så trött att jag gick och la mig för att vila. Kom upp till lunch och insåg att jag aldrig tog min tablett på morgonen så den slängde jag ju i mig då, men lite väl sent för att undvika att dagen blev förstörd.
Jag blir så trött så att jag kan knappt sitta upp och hjärnan går på lågvarv. Då är man riktigt glad att maken också är hemma! Sov igen ända fram till kvällsmat och först nu börjar huvudet klarna något.
I morgon har jag jobbdag så då behöver jag vara pigg och rask igen.
 
Det är nästan precis två år sedan sköldkörteln togs bort och idag räknas jag ju som frisk. Ändå påverkar medicineringen hela mitt liv. De flesta dagar fungerar det ju, men minsta lilla feldosering (som nu när jag är gravid och de inte lyckas ställa in dosen) eller om jag glömmer tabletten några timmar så är allt upp och ner. Det är en ständig balansgång och tillsammans med läkare ska man behöva välja mellan att kunna träna, hålla vikten och hur pass bra kroppens organ ska fungera. Just nu går ju bebisens hälsa först och det är en smäll jag gärna tar för egen del. Men direkt efter förlossning börjar vi om igen :-/
Ibland känner jag mig liiite bitter för att jag drabbades. Nu valde jag ju själv operation framför strålning eftersom vi ville utöka familjen, men helst hade jag ju varit helt frisk från början ;-) Dagar som idag kan jag sura över det, men annars brukar jag ändå kunna uppbringa lite tacksamhet för att jag finns här och har lyckats få den familj vi önskade oss.

Tjejkörd?!

Följande krönika fanns att läsa i vår dagstidning idag 30/10:

Tjejkörd – jag kopplar inte!
 
Surfa in på Blockets bilannonser och du möts av klyschor som får sportreportrarnas "hur känns det?" att framstå som Watergatejournalistik. Bilen är en pärla. Den går som en klocka. Tyvärr måste den säljas på grund av tillökning i familjen och så vidare.
 
Jag klandrar ingen.Inte köper ett åk som beskrivs i sapfiska strofer. Ett uttryck har jag ändå fastnat för. "Tjejkörd". I skrivande stund omskrivs 210 bilar på Blocket som tjejkörda.

Vad betyder det? Jag skickar ett sms till 118 100, teletjänsten som sägs ha svar på allt. Ett par minuter senare plingar det i min telefon.

Hej! Om en bil är tjejkörd kan det innebära flera olika saker, både positiva och negativa. Ofta menar man att kopplingen är slut, att den har vissa bucklor eller att den har framförts på ett lugnt och bilvänligt sätt.

På olika internetforum går snacket likadant. Antingen kör tjejer försiktigt eller så kan de inte kan köra alls.

Jag ringer Motormännens Riksförbund. De vet allt om bilar. Jag får prata med deras pressboss, Mikael Höög. När jag berättar om alla annonser för tjejkörda bilar skrattar han rakt ut.

– Jag har inte hört det så ofta. Det är humor, tycker jag.

Vad tror du att det betyder?

– De kanske menar att det inte har varit en 20-årig kille, med nytaget körkort, som har haft bilen. Tjejkörda bilar är kanske lite mer försiktigt körda.

Mikael Höög tipsar mig om att söka efter killkörda bilar. Jag gör det, men får inga träffar. Antingen är det inga killar som kör bil eller är det ingen som vill skylta med det i sin annons. Sedan ber han mig att söka efter gubbkörda bilar. 25 träffar. Jag testar tantkörda också. Åtta träffar. Tjejkörda bilar säljer alltså bäst, därefter gubbkörda och tantkörda. Killkörda bilar talas det tyst om.

Om jag får spåna fritt tror jag också att tjackpundarkörda och Michael Douglas i "Falling down"-körda bilar sällan får det epitet de förtjänar. "Sälj grej med tjej", det är vi vana vid. Sådana annonser ser vi för allt från fullkornsbröd och herrparfymer till kaffemaskiner och aktermotorer.

Men vad i helskotta betyder tjejkörd, egentligen? Jag har en teori. Det är ett babyrosa tredörrarsåk som i åratal har slingrat sig längs vägkurvorna med högklackade dubbdäck. När man trycker på tutan så tindrar den med helljuset och säger "tihi".

Patrik Lundberg


Jag tycker det är kul med språk och språkbruk. Det är ju inte precis första gången man hör uttrycket tjejkörd, eller tantkörd heller för den delen. Jag frågade maken vad han tycker att ordet tjejkörd betyder och han svarade utan tvekan att växellådan tagit stryk :-) Men varför finns det inga annonser dör bilen beskrivs som killkörd? Och om det gjorde det, vad skulle det då innebära?


Blodprov

Dags att åka iväg och lämna nytt blodprov för att kolla hormonvärdena. De senaste testerna har visat felvärden och det är nu tre månader sedan jag låg inom gränserna för vad som är ok. Försöker att inte tänka på riskerna med det och håller mig fast vid vetskapen om att det gick bra sist trots att jag låg fel under lång tid då också.
VC fortsätter att göra bort sig med provsvar som blir liggandes, brev om nydoseringar som de glömmer skicka iväg etc etc. För några veckor sedan ringde en sköterska som noterat att ansvarig läkare glömt att meddela mig att jag genast skulle ändra dos igen. Hon visste inte riktigt vilka tabletter jag skulle ta istället och frågade mig om jag tyckte det var ok att ta en dos varannan dag och en annan dos varannan.
Öh, inte vet jag, jag bara gör som jag blir tillsagd! :-/
Nytt försök då för att se om det blivit bättre.
 

Nytt lekrumsbord

Jag fick nyligen en förfrågan om jag ville ta över ett fint barnbord som stått i en lokal med barnverksamhet. Vi har ju stort lekrum och ett gäng barn så det är klart att jag ville!
 
Jag bytte gladeligen det här...
...mot det här!
Förskolekvalitet (jag är väl medveten om vad det kostar att köpa in möbler för offentlig verksamhet) och vuxna kan sitta runt bordet utan att bryta vare sig rygg eller ben. Där är plats för 10! :-)
Vi hann inte mer än ställa in det så började några av barnen bygga tågbana där.
Jag är så glad att vi fick möjligheten att ta över bordet och jag ser framför mig hur vi kan hålla barnkalas, luciafrukost och annat myspys där ute också utan att möblera om eller flytta stolar.
 
Vårt gamla köksbord åkte ut i gäststugan i väntan på att någon annan ska vilja ha det.
 

Soluppgång

Treåringen väckte mig i morse med höga rop, jag trodde det hade hänt något för han var själv uppe och såg på barn- tv. Det visade sig att han ville att jag skulle titta på soluppgången! Svårt att vara morgontrött när man beundrar en skimrande himmel tillsammans.

Balansövning

Lilla tjejen här envisas med att ställa sig upp mot möblerna. Hon tror att hon kan släppa också och även om hon faktiskt KAN stå utan att hålla i sig så fungerar det ju bara 10 sek åt gången.
Ändå fortsätter hon. Övning ger färdighet sägs det.
"Kan storebror så kan jag."
 
Det är som när hon står upp och håller en i pekfingrarna - hon går glatt framåt och rätt som det är så släpper hon (och faller såklart) så man får vara snabb med att fånga henne.
Jag tycker gott att hon kan lära sig krypa ordentligt först innan hon funderar på att gå men hon verkar inte hålla med. Hon tar sig fram överallt och börjar bli riktigt snabb också, men hon hasar på rumpan i stället för att lägga sig på mage och krypa.
 

Höstlovskul

Nu har ju höstlovet börjat för våra barn. Officiellt så startar det väl inte förrän på måndag...men ändå :-)
Vi läste i tidningen om att ett köpcentra längre söderut i länet skulle ha en massa aktiviteter som lät kul men så var det ju det där med logistikpusslet. Ett barn hade tennisträning på förmiddagen, maken var tränare och sedan hade han fixardag (han sitter i styrelsen för klubben). En vuxen borta hela dagen alltså och skulle man vänta in dottern eller inte...? Ett telefonsamtal senare så hade lilleman fått sig en dag hos mormor och efter lite övervägande så beslutade vi att dottern skulle få skjuts dit också efter sin träning.
Efter att ha packat in alla i bilen så konstaterade jag att jag inte får plats med mig själv, 6 barn och en Brio Happy barnvagn i min stora bil hur gärna jag än hade önskat. Men nu åkte jag ju till slut iväg med bara 4 st och på så vis kunde jag få in halva vagnen inne i bilen och chassit i bagageutrymmet.
Vår stora bil, den jag räknar som "min", är en Trajet med 7 sittplatser i. Den har varit ståendes avställd och sedan isärplockad i ett helt år så jag har helt nyligen fått tillbaka den i körbart skick. Jag har saknat den! Skönt att kunna åka iväg fler än 5 åt gången utan att behöva hyrbil som varit lösningen under lång tid - men nu råkar det ju vara så att vi är 8 i familjen numera och snart blir vi dessutom 9 (och kommer att behöva dra med oss en syskonvagn betydligt oftare än hittills).
Högst upp på önskelistan till Tomten: En liten buss!
 
I alla fall så kändes det oerhört lyxigt att åka iväg med bara det stora killarna (ja, och så lillskruttan då förstås). Först var vi på en modellbyggartävling, ett samarbete mellan LEGO och Warner Bros. Vinnande fordon kommer att vara med i en Lego-film framöver. Sedan blev det provspelande av lite olika tv-spel varav en del inte kommit ut på marknaden ännu. Barnen fastnade framför Lego Sagan om ringen som de önskar sig.
De kunde knappt slita sig så då bestämde vi att jag skulle gå inom Lindex som låg brevid en sväng med lillskruttan. Jag fick tag på de allra sötaste små stretchjeans man kan tänka sig till henne.
 
När jag kom tillbaka satt nioåringen i stället och spelade Assassins Creed?! Det gäller väl att kasta sig över spelen med 18-års gräns när mamma vänder ryggen till...
Lunch på McDonalds blev det och det räknades upp som en av dagens absoluta höjdpunkter i bilen på hemvägen - vi är inte där så ofta :-)
En stor tömd butikslokal var inredd som en fritidsgård denna höslovshelg och där fanns bla skridskoåkning på någon slags plastbana. Barnen var rätt besvikna över att det inte var riktig is; det var ingen större risk för att mina ovana skridskoåkare skulle ramla och bryta något, och andra sidan så gick det inte särskillt bra att åka alls. Innan vi åkte hem körde jag och killarna bordtennis ett tag. Dagens motion för mig som inte är så himla snabb och smidig just nu.
Vi hade en fin lördag ihop och jag tror killarna hade roligt. Lillskruttan skrattade sig igenom dagen och charmade alla som kom i närheten av vagnen. Hon är verkligen en fröjd att ha med sig, nöjd och glad alltid. Ena sonen undrade i förbigående om det verkligen är normalt att vara så glad som hon är alltid. Om hon fortfarande håller samma leende igång när hon är 40 och ser hemska inslag på nyheterna så kan man fundera på saken men än så länge är det ok att vara totalt sorglös. Jag klagar inte.
Lillskruttan kollar efter roligt julpyssel från Panduro
 
Jag använder faktiskt fortfarande liggdelen till vagnen trots att skruttis sitter upp all vaken tid i den. Vi tror inte att vi kommer att spara enkelvagnen till lillasyster - för hur ofta kommer jag att dra iväg med bara en av de minsta liksom - utan det blir nog enbart syskonvagn för oss. Sittdelen till vår rosa Brio är aldrig använd och då känns det ju fånigt att slita på den för några få användningstillfällen den korta tid som är kvar. Jag tänker förstås på andrahandsvärdet (snål så jag är dum kanske, det inser jag ju) men sittdelen ligger ännu kvar i klädkammaren. Det ÄR en toppenvagn och jag är rätt svag för färgen också om jag ska vara ärlig. Kanske vi behöver den till miniskrutt också :-)

Boktips: Fortfarande saknad

Fortfarande saknad - Chevy Stevens
Fortfarande saknad är en skrämmande, brutal och elegant komponerad roman om att överleva mot alla odds.
Den dagen fastighetsmäklaren Annie O´Sullivan blir bortförd har hon tre målsättningar: att sälja ett hus, att glömma ett bråk hon just haft med sin mamma och att komma i tid till middagen med sin ständigt lika tålmodiga pojkvän.  Visningen går trögt, men då en man dyker upp just då hon ska låsa huset tror Annie att det kanske ändå kan bli en bra dag.
Men ingenting är längre från sanningen. I stället börjar en mardröm med dagliga fysiska och psykiska övergrepp i en ödsligt belägen stuga uppe i bergen.
Genom samtalen med psykiatern avslöjas bit för bit sanningen om vad som hände Annie innan hon lyckades rymma. Vi får följa hennes mödosamma kamp för att få tillvaron att fungera igen. Men medan polisen söker efter mördarens identitet får hon en ohygglig – och välgrundad – känsla av att faran inte är över.
 

Skrämmande och brutal är två ord som beskriver boken rätt bra. Jag som är så gravidkänslig fällde lite tårar här och var också - läs den så förstår ni var och varför.
 

Halloweenfirande

Ooops I did it again...
Då var det dags för allt Halloweenfirande på förskolan och i skolan och ännu ett år blev jag sittandes vid symaskinen kvällen innan...
Ni som följt mig från förra bloggen minns kanske att jag sådär kvällen innan sa ok till att dottern kunde vara katt - hur svårt kunde det vara att sno ihop en kattkostym egentligen?! Det visade sig ta ett tag.
Lilleman provar kattkostymen, 2011
 
I år ville dottern vara prinsessa. Förr var det jättekul att klä ut sig till allt möjligt men nu var det bara prinsessa som gällde för hennes del (precis som alla de andra flickorna i hennes åldersgrupp på förskolan). En rosa prinsessklänning hade vi ju så det kändes ju helt ok. Dagen innan plockade vi fram sakerna och då visade det sig att klänningen var hur trasig som helst. Tyllen var helt sönderlekt och fransig, det fanns ett litet hål fram på magen etc etc. Jag erbjöd henne en sprillans ny och vi åkte faktiskt iväg för att köpa en. Varenda leksaksbutik, matbutik och to.m. HM säljer ju sådana där glittriga klänningar nuförtiden. Men ingen dög, hon skulle absolut ha den gamla som mormor köpte åt henne på loppis för några år sedan! En inventering av sylådans innehåll, någon timme vid symaskinen och lite handsömnad senare så var den åtminstone hel igen.
Äntligen fick jag användning för det rosa/vita spetsbandet som jag har haft liggandes i 30 år! Min mormor köpte den åt mig enbart för att jag var så tokig i rosa som liten (och mina föräldrar var inte de som lät mig frossa i rosa), prislappen på bandet visar att det var nedsatt till 30 öre/m :-) Jag har aldrig behövt det förut men nu passade det ju perfekt. Jag lyckades bryta av två symaskinsnålar i ett försök att få fast guldrosen jag snurrat till, men det fick bli lite gammaldags handkraft till slut och så var hålet dolt också.
Jag hade föredragit att lägga pengar på en ny klänning, men det är ju inte jag som ska på kalas i den så då behöver det inte heller vara mitt val.
Åttaåringen blev också erbjuden en ny hallowwendräkt i år - jag vägrar köpa nytt till alla varje år, men ungefär vartannat år kan de få välja något nytt i utklädningsväg utöver det vi redan har och skaffar - och han har haft gott om tid på sig att välja något. Jag har visat honom samtliga dräkter i nätbutikerna och vi har gått igenom alla leksaksaffärer inom flera mil härifrån. Det här med att behöva välja är inte hans starka sida: Han ville först vara ninja men hittade ingen dräkt han gillade, sedan var det bara skelett som gällde. Det finns ju en hel uppsjö med skelettdräkter att få tag på, men han har ju en egen bild över hur han tänkt sig och viker inte en tum från den bilden. Knäskålarna är fel, huvan är fel, det ska inte vara den sortens blodstänk, inte polyester etc etc. Helt omöjligt! Igår hann han byta från skelett till ninja (igen) till mumie och spöke. Vi kom överens om att jag fick sy en spökdräkt av ett gammalt lakan och så rabblade han upp alla kriterier en sådan dräkt skulle uppfylla. Nu blev det så att jag inte hade möjlighet att påbörja projektet förrän efter kl 20 och sedan sov ju han så det hela blev en vild chansning. Det var ungeför 50/50 om han skulle godkänna dräkten eller inte, men när han vaknade i morse var det tydligen på rätt sida för han var jättenöjd! Trots att jag inte lyckats med en töjbar polokrage att täcka ansiktet med - jag hade slut på muddväv - så dansade han glatt runt i den efter frukosten.
 
Det finns helt klart liknande spökdräkter i butikerna, så hade han kunnat kompromissa om detaljerna aldrig så lite så hade det sparat mig en hel massa jobb. Men när han blir så där glad för något man gjort (och han är inte den som visar känslor i onödan) så är det värt alltihop och mycket mer! <3
 
Nioåringen hade också Halloweenfirande idag, men han berättade bara i god tid vad han ville ha (svart våldnad) och så köpte jag det dagen därpå. Inga kusiduller där inte! Däremot skulle det vara knytkalas i klassen och de som ville fick ta med sig något mumsigt till eftermiddagen. Jag blir så trött på sånt där annars och hans klasskamrater hade pratat massor om hur mycket lösgodis, chips, läsk och annat de tänkte ta med sig. Ät tills du nästan spyr och gå hem med huvudvärk av sockerchocken verkar vara skolans motto vid sådana tillställningar. I vanliga fall har skolan idrott, häsla och friluftsliv som inriktning och jag får inte riktigt ihop den ekvationen. Vi bestämde oss i alla fall för att baka muffinsar. Det blev morotsmuffins gjorda på orange, gul och svartlila morötter så de ser halvt giftiga ut när man tar en tugga :-) Lite kristyr och så spindelväv på också.
Inte hälften så snygga som jag hade tänkt mig, men sonen var mer än nöjd och de smakade ju väldigt bra dessutom.
När jag ändå var igång gjorde jag en sats med tigermuffins också som vi dekorerade på samma sätt och en del av dem tog maken med sig i morse och bjöd bekanta på. Resten lär försvinna i ett nafs så fort skolkillarna kommer hem till mellis.

Magbild v.26


Ny liten läshörna

Vi kom iväg till Ikea i slutet av förra veckan och köpte fåtöljen vi efter noga övervägande bestämt oss för.
Solsta Olarp, IKEA
Först hade vi tänkt oss en vanlig Tullsta, men den här är så mycket nättare och vi ville ha något som inte tog för mycket golvyta i den delen av vardagsrummet. Konstskinn, avtorkningsbart så slipper man hålla på och tvätta klädseln hela tiden som vi gör med sofforna. Tyvärr är det inte världens hållbaraste material, men så billig som fåtöljen var så kan vi ju byta ofta då.
 
Kistan som står intill fåtöljen köptes begagnat i ett set med barnmöbler som står i stora tjejens rum, men kistan var i största laget och jag var lite orolig för att någon skulle klämma sig under det tunga locket om de hade leksaker i den. Nu förvarar jag symaskinen och alla mina tyger där i stället.
Så här såg den ut medan maken slipade den:
Jag tyckte inte att limegrönt skulle passa så bra i vardagsrummet.
 
Läshörnan blev direkt favoritplats för flera av barnen och det sitter nästan alltid någon där och läser eller ser på tv (om än från långt håll).
 
 

Skit också!

Har precis gått och lagt mig och insåg med ens att jag missade kvällens sista körning; min bokklubb. Det enda jag kommer iväg på som är bara bara för mitt eget nöjes skull. En enda gång i månaden :-(
Jag är så arg på mig själv så ni kan inte ana!! Det här är andra gången jag missar en inbokad aktivitet, och det var bara en vecka sedan förra gången. Jag börjar nog bli lite dement.

Bm-besök

Besöket hos barnmorskan klarades av på morgonen. Lite extra tester och sådant där, men allt såg finfint ut. Vi bokade in de 3 återstående besöken (!) där och pratade lite om igångsättningen. Min läkare på spec.möd. står fast vid att jag absolut inte får gå över tiden med den extra risken för att moderkakan ska släppa igen. Nu hjälpte det ju inte sist trots att jag fick tid bokad och kom in med mina remisser, men det gjordes en anmälan då och den här gången SKA det bli rätt. Bråkar de på sjukhuset så ska barnmorskan fixa med hinnsvepningar sa hon ;-) Vi siktar på bebis i slutet av januari då, bf ligger på 3 feb så någonstans där i krokarna är väl rimligt.
Det känns som om man sprang hos barnmorskan jämt och ständigt under de första graviditeterna. Antingen har de ändrat rutinerna för sånt eller också så räknar de med att jag har hört allt förut. Det har jag ju förstås, men det känns ändå fint att höra bebisens hjärtljud då och då.
Blodprover och läkarbesök är det mycket mer av, ungefär var tredje vecka ska jag lämna blod ett tag och så mötena med läkare om sköldskörtelvärdena och läkaren som ska se till att det inte går snett på slutet som det gjorde när vi väntade sexan.
 
Efter bm-besöket tog jag mig en runda på stan. Bor man på landet som vi gör och har nära till flera stora köpcentra i förorterna så kommer man sällan till storstan ;-) Jag letade efter en speciell halloweendräkt till åttaåringen så det blev till att springa runt lite. Han vill vara skelett när de ska klä ut sig i skolan på fredag, men det duger minsann inte med vilken skelettdräkt som helst! Han har tusen olika krav på detaljer och jag har försökt förklara att det inte går att uppbringa en som exakt uppfyller hans önskemål, men förgäves. Jag har letat på nätet och i varenda butik inom flera mils radie och han kommer ju att få ge med sig. I bästa fall hittar han något annat om jag drar med honom till lämplig affär, i värsta fall så kommer han att strejka och stanna hemma på fredag... Den som lever får se.
Utanför en butik på gågatan så hade någon bundit sitt husdjur =)
 
En kopp kaffe på stan och sedan var det till att bege sig hemåt och tillbaka till verkligheten. Maken drog iväg på annat håll och så återstod det för mig att agera taxi. Igen. In med de små i bilen och hämta på dagis, hem, in med de små och skjutsa barn till mormor, hem, in med fler barn i bilen, lämna barn på kyrkans After School, hem och hämta upp äldsten, racerfart till mormor för att fira hennes födelsedag...
Sedan blev det presentöverlämning och tårta och det var ju trevligt. Vi hade fixat med den vanliga presenten som numera är standard vid varje födelsedag:
Thépåsar med små bilder av barnbarnen från det gånga året. (Lite glädje till frukosten)
 
Jag hade lyckats fixa en annan sak som hon önskat sig under lång tid så lite överraskning blev det också.
Maken slöt upp och tog de sista skjutsningarna till tennisträning och affären och sedan blev det minsann middag och kväll idag också.
Trött liten tjej efter mormors kalas.
 
I morgon jobbar jag. Jag har sett fram emot det även om jag fortfarande får lite fjärilar i magen av att hålla sångstund med barn och föräldrar. Det är skillnad på att deltaga och att vara sångledare. Frågan är vem som lider mest av att höra min röst.
 

Måndagströst och mys

Nioåringen kom hem från skolan och var alldeles förtvivlad. De har vikarie denna veckan och hon hade skällt på honom inför klassen för en sak han inte förstod var fel och eftersom han aldrig någonsin fått skäll av en lärare förr så tog han jätteilla vid sig och kastade sig på soffan och grät nät han kom hem.
Vi pratade massor om det och jag tröstade honom så gott det gick, sedan gjorde vi det lite extramysigt och bakade en kladdkaka och spelade en hel rad med sällskapsspel.
 
 
Min barnmorska ringde sent på eftermiddagen. Hon har varit sjukskriven i 5 veckor och nu när hon kom tillbaka så kunde hon inte hitta något om att jag skulle blivit kallad dit på kontroll av hennes kollegor. Sist jag var på mottagningen var i v.11. Nu är jag i....v.24? 25? Jag har dålig koll på veckorna men jag borde tydligen ha varit där ett par gånger sedan i somras. Jaja, man är väl rutinerad och kan klara det här på egen hand - jag kanske tom kan föda hemma så behöver jag inte tära så mycket på skattepengarna ;-) Eller kanske inte förresten, för makens kompis är en sån som rycker ut på larm tex folk som råkar föda hemma och jag vill helst inte visa upp mina nedre regioner för honom :-/
Hur som helst så fick jag en tid för kontroll i morgon direkt när de öppnar mottagningen. Det blir till att ställa klockan lite tidigare än vanligt då eftersom jag har några mil att köra. Det ska bli mysigt att höra miniskruttans hjärtslag igen även om jag känner henne röra sig därinne mest hela tiden.

Glädjas åt det lilla

Det positiva med att ha slagit sig illa är att jag inte känner av foglossningen alls! Tröttheten i rygg och höfter täcks helt av smärtan från de ställen jag slog i under fallet. Och står jag helt stilla så är jag faktiskt helt smärtfri (det är bara beröring eller rörelser som fortfarande gör ont).

Lite shopping

Jag hade lovat äldsten att idag så skulle vi komma iväg och fixa nya fotbollsskor till honom. Sagt och gjort, efter lunchen så gav vi oss iväg till stora köpcentrat tillsammans.
Mental notering: Åk aldrig iväg och shoppa när det är barnbidragshelg! Hur sjutton kunde jag glömma det!!
Det var vi och väldigt många andra som trängdes bland 180 butiker under samma tak.
 
Skor till sonen hittade vi på första stället och till ett hyfsat pris.
Intersport, kampanjpris 499:-
Jag vill inte ens tänka på hur många par skor vi köper per år inom hushållet! Eller att ett syskonen bestämt sig för att hoppa av fotbollen igen, lagom till att jag har slängt ut x antal kronor för medlemsskap, träning och utrustning då han absolut inte kunde tänka sig att ha någon annan fritidsaktivitet i hela världen. Han vill nämligen byta till bordtennis nu...
 
Vi tog en fika tillsammans och sedan satte sig sonen i tv-hörnan med en nyinköpt Kalle Anka-tidning medan jag sprang runt som en galning för att ordna de ärenden jag hade. Smart av köpcentrat att ordna en tv-hörna: som ett litet lekland för männnen med kaffeservering och fotboll på storbilds-tv på ena delen och annan tv och saccosäckar på den andra sidan för ungdomar/stora barn :-)
Det är inte bara magen som växter hysteriskt när jag är gravid och eftersom jag har gått från B-kupa till DD så hade jag inget annat val än att ge mig på det urtrista i att köpa något passande. Man skulle förstås kunna låta behagen vila direkt på magen för nu när magen är så stor så möts liksom saker och ting på mitten så det är ingen risk för att något hänger ner till knäna ;-) men lite mer glamorös än så vill jag gärna känna mig även de här sista månaderna. Jag avskyr att stå i provhytter i vanliga fall, men idag fick jag mig en smärre chock där inne. Jag hade inte riktigt insett hur illa jag ser ut efter incidenten i köket häromdagen. (Maken sa förvisso på morgonen att jag kanske borde ha långärmat på mig för folk kan ju tro att han har misshandlat mig.) Hur mina armar ser ut har jag ju själv kunnat se hemma i spegeln och än så länge har det bara blivit värre och värre efterhand som blånaderna "flyter ut". Men att nedre delen av ryggen nu är svart av blodutgjutningen hade jag inte föreställt mig :-( Kanske det ser bättre ut ihop med något sådant här
...eller också inte? Men jag fick ihop ett gäng fina underkläder som jag var nöjd med och stod sedan i kassan ett bra tag eftersom min nummerlapp hade 50 andra före sig :-/
 
Lite smått till lillskruttan fick det bli också. Den senaste veckan så har jag som hastigast funderat över att hennes byxor börjar bli lite väl korta i benen, en del pyjamasar slutar ungefär i knähöjd etc. I morse gick jag igenom hennes klädlådor och då visade det sig att det mesta fortfarande var i stl 62/68! Hon blir ju hela 9 månader just idag så det är kanske dags att lägga undan de sista plaggen som är tänka för barn under halvåret. Mysbyxor och långärmade bodysar är lagom som basplagg så här års.
Bodysar från HM och velourbyxor från Lindex
De där byxorna från Lindex älskar jag, vi har massor i olika färger och jag köper inte längre den typen av plagg någon annanstans. Tät kvalitet, fin lyster och jättemjuka!
 
Lördagskväll igen - jag och några mellanbarn har sett på Mio min Mio. Jag kan inte minnas att jag har sett den förut och det är ju lite konstigt. Jag var säker på att jag hade sett alla Astrid Lindgrens filmer som barn! Kul att se Christian Bale spela en av huvudrollerna i en film baserad på en svensk barnbok.
Igår såg vi förresten på Den oändliga historien. Jag såg den på bio när jag gick i...4:an?! Nioåringen frågade om det verkligen fanns bio på den tiden :-) Jag har väldigt starka minnen av filmen som jag tyckte var helt fantastisk då. Maken ville också se den igen så vi satt hela familjen samlade i sofforna och myste. Filmen är förstås bra nu också även om man inte är fullt så imponerad av specialeffekterna numera. To.m barnen reagerade på hur tydligt man såg vad som var filmat i studio etc. Bra var den ju i alla fall så det var ett lyckat val trots att det var en så pass gammal film. Som ni ser tänkte vi guida barnen igenom alla gamla klassiker som vi själva såg i deras ålder :-)
 
 

Mysbelysning


Omklädning av stolar

Vi har haft två udda stolar med klädd dyna ståendes i lekrummet sedan den tiden det var ett vanligt uterum. Jag har varit på väg att slänga ut dem med jämna mellanrum för klädseln passade inte alls in i lekrummet och med tiden så har dynorna blivit ganska illa åtgångna av barn och sol. Men det är ju alltid bra med extra stolar när det kommer gäster så nu har jag äntligen kommit till skott och klätt om sitsarna.
 
Före:
 
Efter:
 
Lite roligare och ganska så sockersött, trots av målningen hade behövt bättras på. Här snackar vi vanlig vaxduk som tål att man spill av vattenfärger och leklera :-)
Totalkostnad 40:- och då har jag ändå ett stycke prickig vaxduk över. Vad kan man göra med den måntro? En matchande stekmössa kanske ;-)

Kaffeskedar

Var inne på en av mina favoritbutiker på nätet, Broarne.se (som för övrigt är den enda butik jag sett som använder sig av benämningen "veganläder" istället för konstskinn i sin produktbeskrivning) och hittade dessa ursöta kaffeskedar:
Rice kaffeskedar nedsatta till 85kr /4st
 
Jag har skrivit upp dem på min önskelista inför julen :-) Jag gör alltid en lista med artikel, inköpsställe, pris och ev bild så att Tomten vet precis vad jag vill ha. En kombination av kontrollbehov och erfarenhet av hur män handlar som fungerar utmärkt till min favör....
 

Jul på Ikea

Jamen nu börjar man väl ändå komma i stämmning!

Klantskalle

Sent igår kväll halkade jag i köket. Jamen, sånt händer ju vem som helst tänker ni och ser framför er en lätt stukad fot...
Grejen är att jag lyckades få det till att bli en rejäl vurpa. En sån där sak som enbart händer när man är en höggravid blivande sjubarnsmamma som redan är otymplig med småont och omöjligt kan undvika tunga lyft. Jag halkade alltså till; smällde i svanken i den öppna diskmaskinsluckan, huvudet slog i bestickskorgen (och jag tackar Gud att vi inte har köksknivarna där nu när lillskruttan är så snabb dit för att plocka med sakerna) och kroppen fortsätter ner på golvet där jag försökte dämpa fallet med armbågarna.
Det såg förmodligen vansinnigt roligt ut men jag hade inga som helst problem att hålla mig för skratt i natt för varenda liten rörelse smärtar. Kroppen känns helt mörbultad och det ser ut som om jag har voltat ner för en trappa.
 
Ena armen som börjar bli ganska färgrann.
Ryggen har fått samma mönster och bakhuvudet är ömt, för att inte tala om stukade fingrar, skrubbsår och annat käckt :-)
 

Trött tjej

Tanden är borstad, vällingen uppdrucken och klockan är långt efter Skruttans läggdags. Men hon har ju inte tid att sova! Det finns saker att bita i, andra saker att hämta och föräldrar att vinka till... Än är hon inte redo för sängen.
 
Hon fick sin första tand för ungefär en vecka sedan. Hon försökte gnaga lite på mitt finger som vanligt och plötsligt kände jag något vasst därinne :-) Hon gillar ju att använda den där lilla tanden (man kan ana den på översta bilden) och får man fingrarna för nära hennes mun så är det som att sätta fingret i ett hålslag. Hon river av bitar av smörgåsrån utan problem numera - maken föreslog att vi skulle använda henne till att riva av plastfolie...
Nä, nu ska jag lägga henne i spjälsängen för annars lär hon väl sova fram till lunch i morgon. Vår dagsresa österut blev inställd, inte pga av barnvaktsproblem utan för att alla tycks ligga sjuka just nu. Vi skjuter lite på det och gör ett nytt försök om några veckor. Funderar på att åka till Ikea och äta frukost i morgon med minsta gänget. Inte riktigt samma sak men trevligt ändå. Med lite tur har vi en ny fåtölj med oss hem också.
 

BVC-besök mm

Igår var vi på kyrkis ett par timmar för att sedan bege oss till byns andra öppna förskola där BVC har mottagning för vägning och rutinkoll av små bebisar en gång i veckan.
Jag blev nästa full i skratt när sköterskan sa att vår lilltjej ligger lite under normalkurvan för vikten :-)
Längden är på pricken som den ska och får jag säga det själv så är hon alldeles perfekt hela hon <3
 
Hon är en liten gosig knubbis och vi får jämt kommentarer om hur "stadig" hon är, frågor om hur mycket hon egentligen väger etc. Man blir lite less på det! Våra barn har alla varit knubbiga första året, barn är ju olika byggda helt enkelt och hur deras kroppar ser ut när de blir större kan man aldrig sia om på förhand. Ska man gå efter den där "normallinjen" på tillväxtkurvan så är tre av våra barn mer eller mindre underviktiga, två är överviktiga och endast lilleman ligger nästan exakt på linjen... Som tur är får man ligga en bra bit både under och över utan att det är något att oroa sig för!
Efter vägningen tog vi en fika med de andra besökarna på öppnis och en av de andra mammorna erbjöd sig att hålla lillskruttan medan jag bredde frallor till oss andra. Hon kramade om lilltjejen och hann inte mer än andas något om hennes "goa lår" förrän bvc-sköterskan som kommit ut i köket gick i taket och gav henne en föreläsning om bebisars vikt och att just den här lilla flickan inte ens har kommit upp till normalkurvan än :-)
 
Jag hängde med på tre av barnens fotbollsträning under eftermiddag/kväll. De tränar direkt efter varandra och i samma hall så där satt jag och läste en ny bok i godan ro. Åttaåringen lyckades ramla och stuka armen så han avbröt sin träning efter drygt halva tiden och sedan kom han upp till mig på läktaren och fyllde i sin önskelista inför julen på min mobil i stället (toppen att det finns appar för allt). Han är en oturskille och det hänger ju ihop med vem han är liksom, det är tråkigt men inte mycket att göra mer än att träna. Äldsten ville inte ha skjuts hem efter sin träning utan ville hellre gå hem i mörkret med bästisen. De är båda något mörkrädda så det är väl lite spänning i det antar jag. Vi andra tog bilen hem och jag var glad att vi faktiskt hade varit lata nog att köra bil i stället för att gå dit för det regnade när det var dags för oss att bege oss hemåt.
 
Boken jag påbörjade igår visade sig vara riktigt fängslande och svår att släppa så när barnen kommit i säng så bäddade jag ner mig för ett par timmars läsning med te och tända ljus i rummet. Jag återkommer med boktips!
 
Idag ska vi förbereda lite inför morgondagen, packa ombyten och montera upp dvdn i bilen. Jag, maken och de tre yngsta ska åka till min gamla hemstad och hälsa på vänner. Den här gången ska vi också försöka köra på lite sightsseing, jag växte upp på landet och det är åratal sedan jag körde förbi huset där jag bodde som barn, min mormor&morfars sommarstuga etc. Det är några timmars enkel resa så projektet tar hela dagen.
Jag får slutligt besked idag på om det ordnar sig med barnvakt till de stora efter skolan för annars faller hela idén, men det ser ut att fungera.
 
 

Fullt ös

Idag har det varit en sådan där konstig dag med en massa extrasaker inplanerat och så har man inte riktigt huvudet med sig...
Jag och treåringen bakade lite när de andra kommit iväg till skola och förskola, inte för att det behövdes utan för att det var så grått och råkallt ute under några timmar så där efter frukosten.
Stora dottern skulle få sin femårsspruta idag och hon såg faktiskt fram emot det. Hon är ju stora tjejen liksom och så hade jag lovat henne en valfri tidning i affären efteråt. Men all entusiasm hon hade uppvisat hemma rann av henne i samma stund som det blev hennes tur att stiga in på Bvc. Jag tror minsann hon glömde allt pratet ute i väntrummet också! Hemma och på förskolan och överallt där vi vanligen rör oss så är hon en riktig pratkvarn, lillgammal och förståndig och kan omöjligt hålla tyst en minut. Men väl inne hos sköterskan kunde hon inte ens svara på tilltal, skruttgumman. Sprutan kändes nog en del och hon såg ut som om hon hade tänkt börja gråta men hon hann inte få fram några tårar innan det var över och sedan såg hon så glad ut så när hon fick välja en leksak ur sköterskans skattkista.
Hemma var det full rulle när jag kom in med strålande glad dotter och en nyinköpt Prinsesstidning. Vi hade extrabarn fram till läggdags och de små uppskattar alla stora barn som har tid att busa med dem och inte bara hänga på äldstens rum. Föräldrarna hade åkt på shoppingtur till Ullared och det är dem väl unnat om man får tro ryktet om detta fantastiska varuhus. Jag var där för 11 år sedan men vi hittade just inte så mycket roligt att köpa - kanske det är annorlunda nu eller så har jag helt enkelt missat poängen med detta paradis på jorden?!
Nioåringen satt och tragglade med sina glosor och han var så trött och gnällig så han var övertygad om att han aldrig skulle kunna lära sig dem heller. Vi satte oss tillsammans med glosprogrammet vi använder oss av (glosor.eu) och exakt 13 minuter senare kunde han allt som ett rinnande vatten. Jo, man får statistiken serverad om så önskas och en snitttid på 5 sek per glosa är helt ok enligt mig :-) Denna son är ofta trött och gnällig på eftermiddagarna numera och jag funderar lite på om det är dags att medicinera för hans astma igen. Han hade det jobbigt när han var yngre med andningsproblem, ständig trötthet osv men senaste året har han varit så besvärsfri att vi har kunnat hoppa över det förebyggande utom under sommarmånaderna. Tröttheten kan förstås också bero på att skolan blivit snäppet svårare nu i 3:an och han har väldigt mycket fritidsaktiviteter. Kanske en kombination av båda sakerna. Idag orkade han inte med sin tennisträning utan fick vara hemma och sova en stund i stället. Sedan vid läggdags kom jag på att vi helt missat en av hans andra eftermiddagsaktiviteter, det liksom bara försvann! Jag fick be honom om ursäkt men han var inte jättebesviken och just idag behövde han nog bara ta det lugnt.
 
Tisdagar är filmkväll i huset och jag har äntligen fattat hur man väljer på lovefilm.se att det ska komma en barnfilm och en ungdoms el. vuxenfilm per gång. Idag var det våra yngsta som blev gladast för kvällens film blev Tingeling och den förlorade skatten. De stora gnällde lite för syns skull men satt sedan gärna med och tittade i skenet av tända ljus.
 
Nu ska jag hoppa i pyjamasen och dra ut täcket till soffan för nu blir det tydligen skräckfilm igen för oss vuxna :-)
 
Avslutar denna tisdag med en liten önskan:
 

Kul i skogen

Vill man inte bara promenera genom skogen så kan man alltid skriva ut kort med uppgifter till barnen. De små är nöjda med att leta, de större vill ha poäng.
 
Vi har 5 olika som vi kör med. Vill man inte göra det avancerat så kan man skriva ned något på närmaste pappersbit när man är ute, svårare än så behöver det ju inte vara.
 

Julklappstips

Hos UNICEF hittar man massor med saker som passar perfekt att ge bort i julklapp. En julklapp med omtanke!
 
UNICEFs julkatalog skickas ut denna vecka. Nu vet jag inte om den går ut till alla, till tidigare kunder eller till återförsäljare - jag var under flera år återförsäljare för UNICEFs barnprodukter genom mitt företag men är det inte längre. Däremot vet jag att ALLA kan handla via deras webbshop! 
 
Ur webbshopen (direktlänk):
 
I år samarbetar de med bla Ilon Wikland (som har gjort årets fina samlar-julkula i glas) och Lisa Larsson.
50% av försäljningsintäkterna går till UNICEFs verksamhet. Det låter kanske inte mycket men samtidigt så är det bra mycket mer än ingenting!
 
Vill man inte ge bort matriella ting på julen - många vuxna har ju redan det mesta - eller inte vill ge bort ännu en julblomma så kan man ta sig en titt på deras gåvoshop som ger till tredje part. Vaccin, hygienpaket, skolmaterial etc till de som verkligen behöver det. Många saker kostar under en hundring och det är kronor som gör nytta! Sakerna kommer till rätt ställe och själv får man ett gåvokort att ge bort till valfri mottagare.
 
För 243:- får man startpaket till 5 mammor.
 

Bok: De döda kring Maria

Tänkte denna gång tipsa om en bok ni inte bör läsa, en bok ni kan hoppa över med gott samvete! Jag brukar bara tipsa om de böcker jag läser som är något att ha, men i det här fallet tänkte jag göra en god gärning och bespara er ett felval :-)

De döda kring Maria - Hans Alfredsson

Kvinnan som kommer till akutmottagningen efter en överdos är misshandlad och nedgången, men sjuksköterskan Karin känner ändå genast igen henne. Det är Maria, hennes bästis från skoltiden, en gång klassens sötaste flicka. Karin är i tjänst den natt Maria dör och det är hon som får trösta den förtvivlade morfadern som är den enda anhörig som infinner sig.
Kanske är det inte förvånande att Maria slutar som hon gör, efter långvarigt missbruk och ett liv på gatan. Märkligare är att så många plötsliga dödsfall sedan inträffar kring henne. Det måste finnas ett samband, resonerar Karin, men det är ingen som vill lyssna...


Jag gillar Hans Alfredsson och var lite nyfiken på hur han fått till en deckare. Inte alls är väl svaret! Språkbruket påminner om en salig blandning mellan ett manus från en gammal pilsnerfilm och ett försök att hänga med i 80-tals slang. Jag kan nästan höra Hans Alfredsson själv när man läser uttryck som "att vara på kanelen", "hon såg ut som en gangsterbrud", "vi hade det bra med erotiken" osv. Till på köpet är hela berättelsen skriven i jag-form där "jag" är en ung tjej. Svårsmält, naivt och föga övertygande!

"...hon undrade om jag inte ville hänga med. Fint som sjutton skulle det vara - Leijontornet, full treatment. De kom med en taxi och hämtade mig, och vi åkte i snöslasket till gamla stan. Ja, ja, det var urstiligt alltihop och mycket champagne! Göran är en charmerande man, kanske ett snäpp åldrig i min smak, nog över fyrtiofem, men smärt och snygg. Och mycket rolig! Han jobbar med datorprogram och sånt där, som jag inte fattar ett dugg av, precis som alla dumma blondiner i populärkulturen. Jag blev genast lite förtjust i honom..."

"...när de hade gått, öppnade jag av någon anledning dörren till den lilla klädkammaren, som finns i bortre änden av hallen. Då såg jag att golvet var aldeles vått och smutsigt. Någon hade stått där inne med snöiga skor. När jag undersökte mattan i vardagsummet fann jag också där våta och smutsiga fotspår. Dit in hade ingen av oss haft anledning att gå kvällen innan. Jag tittade noga på mitt dörrlås - dessvärre var det av en ganska enkel och gammal konstruktion. Jag kunde inte se något särskilt, men jag inbillade mig att det fanns repor kring nyckelhålet. Någon hade brutit sig in i min lägenhet och snokat i klädkammaren!..."

Min äldste son skriver en del korta deckarnoveller och hade den här boken varit komprimerad till ett eller två A4 så hade den lika gärna kunnat vara skriven av en tolvåring :-)


Hur man roar sig en måndagskväll

Medan äldsten tittade på Charlies änglar så byggde jag med Lego. Vaddå? Inte för vuxna? Äh, nåt ska man väl hitta på :-)
Äldsten fick en stor svart Legobil när han var ca 6-7 år, av en avlägsen släkting som missbedömde hans ålder och köpte ett set från +12 år. Den där bilen byggde jag ihop då och sedan har den bara blivit ståendes på en hylla och samlat damm år efter år. En sådan dyr och avancerad bil vågade han ju inte leka med! Efter att ha bytt rum ett par gånger, tappat den i golvet etc så har det ändå blivit lite svinn på bitar från den. Jag har frågat då och då om vi inte skulle ta och bygga upp den igen, sådär som vi gör med andra Legoset som fallit isär, men det var tydligen inte så viktigt. För ett tag sedan frågade han om han inte kunde få lov att sälja den där bilen och köpa sig något han verkligen vill ha för pengarna och det kan jag tycka är rimligt. Det mesta i leksaks-och Legoväg vill vi gärna att syskonen får ta över när någon tröttnat, men den där bilen som går att styra, vinkla backspeglar på etc etc känns ganska meningslös att spara för går den sönder så kommer bitarna att blandas med allt annat löst i Legolådan och eftersom jag vet att den kostat över tusenlappen från början så vill jag inte gärna se det hända.
Alltså sitter jag nu och bygger ihop den bit för bit för att sedan lägga ut den på Tradera och hålla tummarna att sonen får ihop till det han sparar till just nu.
 
I morse var ryggen nästan lika illa som igår kväll och jag började min dag med värktabletter. Inte bara det förstås, maken hade minsann gräddat plättar till frukost och sådant kan sätta guldkant på den gråaste måndagsmorgon :-)
Minstingen sov länge på morgonen och eftersom stora dottern var hos mormor och maken ändå var hemma så tog jag mig lyxen att åka barnfri till Kyrkis en liten stund och dricka kaffe. Jag ångrade mig nästan när jag kom dit för min rygg hade mått bättre av nästan vad som helst utom att sitta på en stol i storlek för förskolebarn, men å andra sidan så är det alltid trevligt att dricka kaffe med bekanta.
Inte blev det mer vila sedan heller för idag var det till att köra skytteltrafik mellan hem, skola och Folktandvården. Det är ju helt omöjligt att få tider efter varandra till barnen! Inga hål någonstans och äldsten som varit orolig för att hans öde skulle avgöras om de slutligen bestämde sig för att han behövde tandställning hade inte behövt oroa sig alls. Han har bra tänder, raka och fina, men de vill inte gärna släppa fram de nya tänderna som måste komma ut. Nu bestämde de sig ändå för att om vi bara har lite tålamod så ska nog allt hamna på plats tids nog.
 
Maken kom precis hem från sin tennisträning så nu tänkte jag ställa undan Legobygget för den här gången och ta kväll med ett glas cider, förlåt Icas pärondryck med ciderkaraktär menar jag ju.
Favoriten!
 

Liggläge

Storstädning och andra påhitt tog knäcken på min rygg. Jag kan varken sitta eller stå upp så nu tar jag natt.

Sova middag

Ser skönt ut med en tupplur.

Fredag (igen?!)

Jag gjorde min deklaration i morse (som förvisso inte är så betungande nu när jag ser mig som mammaledig), skönt att ha det avklarat för den här gången. Jag hann faktiskt med att fixa några maskiner tvätt och dammsuga kök och vardagsrum också. Lillskruttan sov nämligen ända fram till kl 11! Nej, hon var inte vaken sent eller fick välling i natt - hon bara gillar att sova länge vissa dagar.
Vi har haft huset fullt med mellanstadiebarn från skolslut och fram till kvällsmaten så nu blir det till att vila öronen. Är det inte dataspel så är det Spotify eller bara väldigt hög volym på snacket.
Barnen här hade önskat sig bakpotatis till fredagsmiddag och då fick vi inga extra matgäster :-) Varsin liten vaniljpudding till efterätt minsann, men det uppskattades inte av alla. Dottern frågade om hon inte kunde få äta upp det som var kvar av kasslerröran i stället och lilleman bytte sin pudding mot isbergssallad med remouladsås på.
Någon gillar att vara i centrum när syskonen busar
 
Nu tar vi fredagskväll! De yngre väntar på "roliga programmet", dvs Americas Funniest Homevideos. Jag och tolvåringen ska se en film tillsammans, jag tror det var Entrapment som gällde idag (vi kör gamla klassiker han och jag). När han är i säng också så finns det någon skräckfilm till mig och maken och med lite tur så håller jag mig vaken. Jag gillar skräckfilmer - så länge de inte är så otäcka ;-)

Stilla förmiddag

Ännu en morgon med fixande och trixande, diskussioner om ytterkläder och gympakassar och en extra sväng med bilen bort till skolan för att lämna av allt skolarbete som äldsten glömde hemma... Små som körde morgongymnastik på lekmattan till hög Disneymusik och så mormor och morfar som ville hämta upp sällskap på skogsutflykt.
Så småningom spreds familjemedlemmarna för vinden och plötsligt är jag barnfri! Nästan i alla fall, lillskruttis är hemma men hon har inte vaknat ännu. Vill hon ta sovmorgon till 10 så inte mig emot, vi ska ingenstans idag.
Då är den stora frågan - vad ska man hitta på i sin ensamhet? Städa, ordna företagsdeklarationen i lugn och ro eller slappa med ännu en kopp té?
 
Det gäller att hålla prioriteringarna rätt ;-)

Naglar

Så länge pappa är hemma och hjälper till med morgonbestyren så finns det möjlighet att gå till förskolan med naglar som matchar tröjan...

Tripp Trapp Trull

Tradera är toppen om man har fastnat för en viss sorts overall och gärna tar tillvara på den korta tiden då barnen faktiskt tycker det är kul att ha likadana eller matchande plagg. (Och så blundar vi för genusdebatten en liten stund.) Det här är tredje säsongen vi kör med Lindex/Bamse - de är toppen och uppfyller helt klart mina krav på vinterplagg.
 

Dags för kallare tider

Kallt som sjutton i morse! För bara ett par veckor sedan tittade jag på de stickade mammaklänningarna som har legat oanvända i en byrålåda och jag kunde knappt fatta att det skulle bli så kallt så man kunde använda dem. Och så plötsligt vaknar man en morgon och det är nästan vinter ute! Man borde knappast bli förvånad, men ändå blir man det.
De två yngsta fick säsongsinviga sina vinteroveraller under förmiddagens promenad. På torsdagarna är det inga öppna förskolor eller barnaktiviteter i byn så då roar vi oss på egen hand. Skogen är alltid ett populärt utflyktsmål och jag behöver röra på mig så då kombinerar vi det och får förmiddagar i friska luften.
 
Vi stannade till för en fika hos mormor & morfar och sen blev vi faktiskt kvar över lunchen också. Det kändes liksom roligare att bli bjuden på mat än att skynda sig hem för att tina någon rester från frysen :-) I stället fick vi kalasa på kokta rödbetor, fetaost (gravidvänlig fusk-feta), bacon, ägg och grönsaker. Min mamma har diabetes så inga onödiga kolhydrater där inte.
Det tog jag igen hemma senare för vi missade att fira nioåringen som hade namnsdag häromdagen så när han kom från skolan fick han välja något att baka. Syster fick äran att baka en "delad sockerkaka" med vaniljklet i och själv så gjorde han chokladbollar. Det var nog tidernas minsta chokladbollar för när han frågat mig hur stora han skulle rulla dem och jag sa att han fick bestämma det själv så kom han fram till att ju mindre man gör dem ju fler fick man äta... ungefär stora som spelkulor alltså!
Normalt så firar vi inte namnsdagar så väldigt mycket - alla utom jag har 3 namn var och det blir så väldigt många dagar som ska firas på ett år i hushållet - men vi uppmärksammar och pratar alltid om det vid frukosten och någon form av "lyxfika" brukar vi försöka få till.
 
För andra kvällen i rad så har jag hängt med på barnens träningar. Det har nästan alltid varit maken som har hängt med och tittat på fotboll och tennis för hur gärna jag än vill stötta mina barn så är jag inte det minsta sportintresserad, men nu när det är inomhusträningar så kunde jag tänka mig att lämna huset och följa med. Bara tanken på att kunna sitta och läsa i lugn och ro (och självklart kolla hur det går för sportgrabbarna också emellanåt) i en hel timme är ju nästan svindlande. Därtill komma hem till dukat bord och äta middag som jag själv inte har tillagat...! Inget snack om saken, jag kommer att sno åt mig en del av bortakvällarna.
 
 
Igår ångrade jag mig nästan för när jag satt där på läktaren så hade jag så ont i ryggen att jag egentligen helst ville lägga mig ner. Ikväll var det bättre med ryggen och när jag satt i tennishallen och spelade WF på mobilen precis utanför gymmets glasväggar så blev jag så vansinnigt sugen på att köra ett riktigt hårt träningspass. Jag hann drömma mig bort till vilka övningar jag skulle köra innan jag kom på att jag faktiskt är höggravid och att dagens långsamma promenad hem från mina föräldrar nästan tog knäcken på mig. Promenera 1 km med syskonvagnen och jag är snudd på gråtfärdig efteråt och måste ligga på soffan ett bra tag.
Jag får väl ta igen det till våren då. Man kan ju alltid smida planer inför Beach 2013 ;-)

Frost

Det är frost ute. FROST! Brrrr.. Värmepannan hängde inte riktigt med där så vi gick motvilligt upp i ett hus med en innetemperatur på 18 grader och iskallt golv. Jag vet att det finns folk som föredrar de siffrorna inomhus men jag får sån värk i lederna att det gör ont att använda händer och fötter.
Med kylan kommer också ett annat problem som ett brev på posten: Man behöver varmare ytterkläder. Inte overaller, inte än, men kanske en varmare jacka eller åtminstone ett extra lager under. Två av skolbarnen har sett fram emot att få börja med andra jackor och drog glatt iväg till skolan med favvomössorna på och vantar på händerna. Stora dottern jublade åt att få fram sin rosarutiga jacka som hon älskar och ville genast bege sig till förskolan i den. Men Herr Unik...?
Han tänkte inte gå till skolan i något annat än den tunna sommarjackan som han hade med sig till stranden i somras, jackan som han är van vid (och som han avskydde och bråkade om i veckovis när det blev för varmt för vinterkläderna i våras). Stränga föräldrarna gav sig inte och strax efter att det troligen ringt in på skolan kom han äntligen iväg, med t-shirt, munkjacka och sommarjacka - vridandes och vändandes av obehag. Snart nog blir det dags att köpa vinterskor och då ökar gnisslet ytterligare. Upp till en månad, sedan lugnar det sig.
Säsongsbyte = prövningarnas tid.
 
Hörrni, idag är det 73 dagar kvar till julafton!
Jag vet inte vad den här dagen kommer att bjuda på men så här före kl 9 på morgonen så tänker jag glädjas åt att det går mot jul :-)
                                                    

Sant


Föredrag om normer, värderingar och annat spännande

Jag var lite sugen på att gå och lyssna på Martina Haag ikväll eftersom jag läste boken så sent som i förra veckan och hon så lägligt tänkte komma och prata om vardagspusslet i en småbarnsfamilj i en kommun nära mig :-)
Men i morse så såg jag en liten notis i lokaltidningen om att det skulle vara ett föredrag på grannkommunens stadsbibliotek om bla genus i barnlitteraturen och det tyckte jag lät spännande.
Nu är det ju ett himla trixande ändå på tisdagar och med make och bil på annat håll så kunde jag just inte ta mig någonstans ändå. Jag pratade faktiskt med min mor häromdagen om Martina Haag och idag på eftermiddagen så ringde hon för att höra om jag ville ha barnvaktshjälp och lånebil under de 45 min som diffade innan maken skulle komma hem med tennisspelande sonen igen. Det var bara att tacka och ta emot! :-)
Eftersom jag i vanlig ordning var så sent ute så hade jag inget sällskap att gå med ändå (alla i omgivningen behöver också lite framförhållning för att få ihop logistiken) så jag kunde unna mig att välja i sista sekunden åt vilket håll jag skulle köra för att lyssna på det mest intressanta...
 
Valet föll på:
Jämställdhet och månfald i svensk barnbokslitteratur - igår, idag och i framtiden
Låter ganska tungt som tisdagsunderhållning och när min mor fick höra det tyckte hon knappt att det var värt hjälp med barn och bil. Men det var precis så intressant som jag hoppats på! Jag är väldigt intresserad av genusfrågor, pedagogik, litteratur etc och det här ämnet passade mig hur bra som helst. Ni som sett bilder på mina barn eller rent av träffat oss vet ju vilken färg som dominerar i döttrarnas byråer och att det knappt finns någon ände på stora dotterns besatthet av prinsessor och ballerinor just nu. Men jag är medveten om frågan och jag tänker på vad jag gör och inte gör - sen går vi ändå inte i spetsen för begreppet hen och vi varken förbjuder eller uppmuntrar åt ena eller andra hållet.
 
Jag tänkte inte pådyvla er allt jag fick höra idag, men några tänkvärda punkter kan man fundera över:
* Man behöver skilja på normbrytande och normkritiskt (ex. en bok om en pojke som leker med dockor och blir retad men i slutet blir accepterad för den han är kanske inte är bästa lösningen = barnen hör bara om svårigheterna med att vara annorlunda. En bok där en pojke kan leka med dockor utan att det blir "ett problem" utan faller sig naturligt är kanske en bättre väg att gå för att förändra synen på vad som är ok)
Vi ska inte sträva efter acceptans utan självklarhet när det gäller etnicitet, handikapp, genus etc!
* För att gå mot jämställdhet ska det inte behövas att man förbjuder en färg, egenskap etc (tex förbjuda rosa och prinsessor för flickor) eller att tvinga på samma saker (tex flickorna MÅSTE leka med bilar och klättra i träd och pojkar MÅSTE ha en dockvagn och en klänning). Valfrihet och möjlighet är ledorden.
* Det finns undersökningar om vad som är lättast och svårast att förändra inom barnbokslitteraturen. Tuffa tjejer eller ängsliga pojkar är lätt att skriva om och publicera, en familj med olika hudton är svårare och en bok med två pojkar på dagis som är sådär barnsligt kära i varandra är väldigt svårt. (Ni vet ju hur föräldrar kan säga om sitt barn och kompisen "Åh, de är så kära, de kanske gifter sig med varandra när de blir stora" och det är så gulligt så om det handlar om en flicka och en pojke - tänk er samma situation och replik om det gäller två pojkar så ser ni problematiken. Det finns faktiskt någon enstaka bok om någon vill veta mer.)
* Barn har inga problem att lyssna på en bok där man inte vet om huvudpersonen är flicka eller pojke, det är vi vuxna som har svårt att få till det.
 
För inte så många år sedan var det 75% av föräldrarna som läste högt för sina barn, idag ligger det på ca 30%.
Litteratur är en väg att stimulera fantasin och i längden också förmågan för empati.
Utan fantasi inga idéer!
 

Har ni följt debatten om de gamla serierna med Tintin? Lite på samma tema faktiskt, ang vad som är/var accepterat och inte. Idag hade varje vettig förläggare satt i halsen, för att inte tala om att Pippis pappa är en negerkung som seglade in och tog över ledningen på den där söderhavsön...
Samhället förändras och tur är väl det. Om ni har boken Godnatt Alfons Åberg så gå och titta efter om Alfons får ett glas saft eller ett glas vatten när han ligger i sin säng och är törstig efter att ha borstat tänderna :-)

När treåringen får välja

När treåringen får välja mellis så blir det fullkornsscones.
Dagens motiv: motorcyklel, älg och gris.
För motivet som trycks i degen avgör ju helt klart hur goda de blir ;-)

Min ängel

Min söta ängel som nioåringen gjort åt mig:
Den pryder sin plats i köksfönstret.

Inneförmiddag

La mig hysfat tidigt igår (dvs före midnatt) men när jag väl ville somna så vaknade miniskruttan i magen och sparkade vilt.
Två småbarn kom upp i vår säng under natten och då blev det inte så mycket plats kvar till mig. Efter några timmar med en bebis sovandes på min arm och hennes lilla näsa tryckt mot min kind så gav jag upp. Kvart i fem gick jag och la mig på soffan och hann slumra lite i alla fall innan väckarklockan gick igång.
Ryggen kändes inte ett dugg bättre när jag gick upp men nu börjar rörligheten komma tillbaka. Skolbarnen, förskoletjejen och maken har kommit iväg dit de ska. Lilltjejen tar tydligen sovmorgon idag och ligger fortfarande och gottar sig i min säng. Lilleman kom upp när de stora åkte iväg så han och jag har haft lite mysfrukost tillsammans bara vi två, med tända ljus och varsin pepparkaka att lyxa med också :-)
 
Jag är lite sugen på att ta mig an något projekt idag. Trädgården skulle behöva en ordentlig höströjning; ta in de sista utemöblerna, räfsa löv och klippa ner vissna buskar etc. Men det är kanske att ta i - dels är det höstrusk ute med blåst och småregn och dels så är det kanske onödigt att helt ta knäcken på ryggen.
Något litet projekt inne då kanske? Nu är det ju så att vi har ont om den sortens småjobb i huset. Jag gillar ju att sortera och organisera så det finns inte ett skåp och inte en låda som är rörig. Tvättstugan fick sig en omgång häromdagen och jag kan inte komma på något mer avancerat än att hänga upp tvätten som precis blev klar. Putsa fönster då? Njäe, jag avskyr fönsterputsning så det är permanent utlagt på makens sysslolista, precis som dammsugningen ;-)
Plocka leksaker kan jag alltid göra, där har vi ett jobb som aldrig tar slut! Som att skotta snö i motvind ungefär...
Inte så kul men är man rastlös så är man. När jag väntade barn i England så pratades det mycket om cravings och nesting. Vet inte riktigt hur det ska översättas men det är ju det där suget man har efter konstig mat samt att "boa in sig" och göra hemmet bra inför bebisens ankomst. Jag tror inte riktigt på det där med cravings men hänger mig gladeligen åt att äta precis det jag är sugen på för stunden (och det är väl därför vågen gråter när jag är gravid) och i övrigt så pendlar jag mellan att vara hysteriskt trött och ledbruten till att dra igång det ena projektet efter det andra. Fullt ös - medvetslös.
Något ska vi väl kunna hitta på under förmiddagen här.

Ikväll..

...blir det inget gjort.
Jag hade ont i ryggen igår, ont när jag vaknade i morse och konstigt nog så blev det inte bättre av att jag grävde ner en stor björnbärsbuske i trädgården i eftermiddags.
Det värker i ryggslutet så jag vågar knappt röra mig längre. Jag tar kväll och hoppas på en bättre morgondag.

Chokladfotboll och pingis

Idag var det dagen som de tre äldsta barnen har väntat länge på - Chokladfotbolls-cup! En halvdag med matcher utomhus för alla poklagen i fotbollsklubben.
Regnet vräkte ner när jag steg upp och gjorde i ordning frukosten så det kändes inte jätteroligt just då. Men sen kom solen fram och det var bara att hålla tummarna för uppehåll. Maken gick iväg med våra tre fotbollsspelare och när jag hade väckt lillskruttan och fått i henne mat och kläder på så kom jag efter med de tre yngsta barnen. Kallt som sjutton var det, solen sken men det blåste verkligen kalla vindar. Jag var så glad och tacksam att min varma mammajacka hade kommit och det var till att ha den knäppt upp i halsen trots flera lager tröjor under.
Åttaåringen och nioåringen spelade på en plan i omgångar och tolvåringen spelade på en annan plan en bit därifrån så vi gick lite fram och tillbaka för att heja på dem.
Nästan tre timmar senare så avslutades alltihopa med att alla spelare samlades och fick choklad. Ju bättre placering ju större chokladkaka. Man kunde ju tänkt sig att de hade kunnat komma på ett bättre tema än just choklad (om det nu ska vara sport/friskvård) men det är ett uppskattat event och uppskattat tema. Äldsten äter inte godis alls så jag köpte ut hans vinst och de två yngre fick en vanlig kexchoklad som de tryckte i sig på hemvägen.
Jag var frusen in i märgen och det tog ett par timmar innan det släppte. Vid det laget hade vi hunnit med lunch och veckostädningen (den senare var kanske det som fick upp värmen). Som en liten överraskning till barnen så hade jag fixat bordtennisracket och nya bollar så vi drog ut vårt jättestora köksbord från väggen och körde lite turnering här på eftermiddagen. Pingis är det enda som gäller för åtminstone nioåringen på skolrasterna, skolan har ett ute-bord som är väldigt populärt och några i klassen tränar i klubb.
                                      
När jag var liten så hade vi ett riktigt bordtennisbord uppställt i vardagsrummet (vi bodde i ett STORT hus) så jag och min bror blev rätt bra på det där. Jag vill minnas att jag var skolmästare när jag gick i 5:an men jag kan ha fel ;-) Mina barn var i alla fall rätt imponerade nu. Mina föräldrar har förstås sparat det där bordet till barnbarnen och det stod ihopfällt i vårt garage några år innan jag till slut ledsnade på att se det för kanske två år sedan och det kördes hem till mina föräldrar. De har det i sin källare just nu men man kanske skulle ta hem det hit igen? Vi får plats med det uppfällt i garaget numera, men å andra sidan så är det ju rätt kallt att stå där ute och spela nu när det går snabbt mot vinter.
Jag önskar att vi hade ett större hus, om vi någonsin bygger ut och får ett rum över så kommer det att bli ett ungdomsrum med bordtennisbord, airhockey och tv-spel. Barnen lär förmodligen ha flyttat hemifrån innan det kan bli verklighet men drömma kan man ju alltid. Man kanske skulle köpa sig en Trisslott?

Bok: Felicia försvann

Felicia försvann - Felicia Feldt
Felicia är nummer tre, sen blev de nio, fast en bror dog. Ändå en flock. Papporna blev fyra. Men bara en mamma. Världens bästa mamma? Expert på barnuppfostran i alla fall, om hon får säga det själv. Och Felicia försvann, men ingen kunde säga hur.
En skildring av en barndom och de spår den har satt i den vuxna kvinnan.

En sak ska du ha klart för dig. Att här vill jag inte se några sura miner. Jag vill se en glad flicka. Har du förstått? Och visst, jag förstår. Jag har fått en hårt åtstramande fläta av mamma och en tillrättavisning. Men i hemlighet har hon fått något tillbaka. Och det vet hon inte om. För när hon håller så där om min haka så skickar jag allt mitt hat som jag har. För mig själv, i min egen tystnad.

 
Den här boken läste jag ut igår och tankarna har återkommit till den många gånger under dagen idag.
Jag har inte läst någonting av Felicias mamma Anna Wahlgren men jag vet ju att hon räknas som en slags guru inom barnuppfostran. Visst har jag uppfattat att hennes metoder inte alltid uppskattats av läkare och andra men jag trodde att hon på något sätt hade en relevant utbildning eller titel som gör henne extra duktig på ämnet. Aldrig anade jag att hon var en niobarnsmamma som var just "bara" mamma och knappt det. En av de sämsta mammorna man kan tänka sig till och med! I hushållet förekom både alkoholproblem och fysisk och psykisk misshandel som självklart satte sina spår hos barnen.
Det här är ju bara ena sidan av historien kan man tänka. Men det räcker med att googla för att se att många i omgivningen faktiskt visste om missförhållanden. Att skolan varnade om vanvård etc etc. Hur kunde det tillåtas pågå? År efter år efter år!
Man ser hur stark en fasad ändå kan vara utåt och hur hemligheter faktiskt kan hållas inom hemmets fyra väggar under väldigt lång tid. Tydligen räcker det med att flytta och byta skola. Ofta.
 
Jag har svårt att förstå hur så många mammor sätta sin tilltro till någons råd baserat på hur många barn hon fött? Och hur kan A.W. själv påstå att hon är fullärd som mamma? Lite självgod kanske (något som bekräftas av journalister och andra författare).
 
Jag har fött 6 barn och jag kan inte tänka mig att man någonsin blir världsmästare på att vara förälder. Det uppstår fortfarande nya och oväntade situationer emellanåt. Jag vet bara vad som fungerat för oss och även om andra ber mig om råd ibland så förutsätter jag att de väljer tips utifrån vad som fungerar i deras familj och att ingen någonsin tror att jag i egenskap av sexbarnsmamma vet bättre än tex BVC eller sjukvården.
 
Hur som helst så är boken lätt att läsa och den skildrar en uppväxt man önskar att inget barn någonsin skulle behöva vara med om. Hjärtat blöder :-(
 
 

Stövlar

Nu blev det visst fel...

Nya fritidsgården

Maken kom hem en sväng och undrade om jag hade startat en fritidsgård. Det är studiedag i skolan idag och då har vi plötsligt en massa extra barn i huset. Många har sin husnyckel i ett band om halsen och nästan alla ville äta lunch med oss.
Jag förmodar att det är roligare att hänga här än att sitta själv i ett tomt hus.

Matglad


Imse Vimse

Otäcka djur!
 

Årets julkalender

Barnen frågade vilken som blir årets julkalender så jag fick ju kolla upp det. Lyckan var stor när vi fick svaret!
Mysteriet på Greveholm II

Det har gått 16 år sedan familjen Olsson flyttade in på slottet Greveholm och äventyret från den första julkalendern utspelade sig. Nu har barnen Olsson hunnit bli vuxna och familjen har för länge sedan flyttat från slottet.När den nya julkalendern, Mysteriet på Greveholm II, börjar kommer det en ny familj till slottet Greveholm. Där bor ännu spökena Jean och Staffan.

Den nya familjen består av mamma Kicki, pappa Stig, och de två barnen Saga och Benny. Storasystern som gillar "den mörka sidan", det vill säga vampyrer och spöken blir så klart förtjust när hon får träffa riktiga spöken. Lillebror Benny är en väldigt aktiv kille som älskar sin ökenråtta Peggy, är mörkrädd och avskyr blotta tanken på spöken. Mamman vill genast börja renovera och föreställer sig redan som grevinna på slottet. Pappa Stig är den som ska utföra renoveringen, trots att han har tummen mitt i handen. Egentligen vill han mest sitta och skriva på sin deckarroman.
Familjen börjar göra sig hemmastadd och spökena, som båda har bott på slottet i några sekel och de senaste åren har haft det ganska tråkigt, välkomnar den nya familjens intåg. Men det ingen av dem vet är att familjens närvaro kommer att påverka krafter ingen av dem känner till, krafter som går långt tillbaka i historien.

 

Nu var ju mina barn inte födda när den första Mysteriet på Greveholm visades 1996, men vi har den på dvd och den har varit väldigt omtyckt av samtliga barn och de tittar fortfarande på den några gånger om året. Jag tycker inte julkalendrarna har varit så jättebra de senaste åren men det kan ju vara så att jag är för gammal numera ;-) Superhjältarna var bra och omtyckt av barnen och jag tror inte förra årets var alldeles tokig, men jag såg inte så många avsnitt av den. Min egen favorit genom tiderna var den där med trollen, féerna etc. Trolltider hette den ju (jag var tvungen att googla) och gick både 1979 och 1985. Har för mig att äldsten gillade LasseMaja och Allram när de gick.

Det finns hopp om årets julkalender!


Lycka är...

...att kunna hitta på saker utan hjälp.
 
 

Kanelbullens dag

Maken kom hem till mellanmålet och överlämnade en påse kanelbullar. Mycket populärt hos hela skaran!
I en idealisk värld så hade jag bakat bullar själv, men jag fastnade i dagens projekt att möblera om i tvättstugan...
Färdigbakat är illa det heller! Jag behövde en kanelbulle och det blev dessutom en halv åt bebisen i magen ;-)

Liten promenad


Rustade för regn

Jag har varit utan regnskydd till min barnvagn i evigheter. När vi köpte syskonvagnen ingick ett orginal regnskydd till sittdelarna, men förra ägarna glömde bort att skicka med det när maken hämtade upp vagnen och sedan fick vi aldrig tag i det.
Jag köpte ett vanligt regnskydd frånTullsa som passade för sitt + liggdelen men sedan vi bytte över till sittdel för lillskruttan också så har vi varit helt utan. Ingen höjdare på hösten!
De skrattade gott åt mig på Öppna förskolan för ett tag sedan när jag skulle gå hem i regnet - jag har en vagn som har i princip all extrautrustning (kaffehållare borde komma som standard!) men inget regnskydd?!
Ett UJ regnskydd går nämligen loss på 569:- och det känns som hutlöst mycket pengar. Jag hade nästan gett upp hoppet om att hitta något billigare och var på väg att beställa det dyra ändå när jag hittade detta:
Regnskydd som passar framåtvända syskonvagnar med hel suflett och utan "mittstång" från handtaget. T.ex. Urban Jungle. Syskonhuset 199:-
 
Precis som UJ´s egna regnskydd så är det här helt i plast (kallas det stormcover?). Det är tänkt till den nyare modellen av Urban Jungle , utan mittstången, och det var jag väl medveten om. Jag var lite inne på att helt enkelt klippa ett jack i bakstycket men jag har inte bestämt mig än för om jag ska göra någon modifiering eller inte. Som ni ser på bilden så hamnar handtaget under regnskyddet nu. Jag har använt vagnen med regnskyddet på och jag måste säga att den här typen av regnskydd skyddar mot ösregn så mycket bättre än den vanliga sorten som man oftast använder i Sverige. I de tunna regnskydden av nylon bildas det lätt pölar som sedan läcker igenom ner på barnet i alla fall. Det är inga problem att handtaget hamnade på insidan egentligen, men jag har en sån där handvärmare att fästa på handtaget när det blir kallare och jag vet ju att jag vill kunna använda det :-) Kanske jag plockar fram saxen ändå, det är ju inga svåra åtgärder som behövs.
 

Boktips: Hemma hos Martina

Hemma hos Martina - Martina Haag
Hemma hos Martina andas hela tillvaron glamour. I Mariah Carey-garderoben som tar upp en hel vägg ligger sidenunderkläderna sorterade i egna fack och klänningarna hänger i färgordning. Hemma hos Martina är det aldrig någon som bråkar. Alla räkningar är betalda i tid och i trädgården ligger stenarna i storleksordning. Barnen har håret vattenkammat helt rakt och katterna öppnar sina kattmatsburkar själva utan att mjaua ett endaste dugg. Martina ljuger aldrig, är aldrig avundsjuk och känner sig aldrig som en tant. När hon är gravid är hon mild och vis, går nästan inte upp någonting och påminner inte ett dugg om Rolf Lassgård i underbyxor.
Precis så är det. Absolut inte.
 
Det här var boken jag fick med mig hem idag och den är nu utläst. En riktigt rolig bok om graviditeter och mammalivet. Jag känner ju igen mig själv med nojigheten och det var nära på en lättnad att få läsa Martinas tankar i det här:
(Utdrag ur boken)
"Oj. Jag är så himla gammal. Jag kommer att vara 39 när bebisen kommer ut. All statistik visar ju att risken att få en bebis som det är fel på ökar lavinartat när man fyllt 38. Å snälla låt bebin vara frisk. Jag vågar inte få en bebis som inte är frisk. Får man tänka så? Kommer Gud att straffa mig med värsta skruttbebin? Förlåt, men jag vill inte ha en bebis som måste bo på sjukhus och ha ont. Jag oroar mig för ungefär allt jag stoppade i mig innan jag fattade att jag var gravid......
Äh. Nu orkar jag faktiskt inte ha dåligt samvete mer. Ska göra fostervattenprov om två veckor. Känner mig otacksam som inte bara kan vara nöjd med att vi ska få en bebis, utan måste kolla kvaliteten liksom."
 
Jag hade nästan kunnat skriva det där själv :-) Allvarliga tankar som ändå verkar finnas hos andra än bara hos mig - bara vetskapen om det lyfte en liten kvardröjande tyngd från mitt hjärta.
Annars finns det också väldigt mycket som jag INTE känner igen mig i. Vardagstristessen och drömmarna om något annorlunda. Grälen med maken, tjatandet på barnen. Sömnbristen och stressen med hela tre barn.
Jag är nog rätt nöjd med mitt liv. Tur är väl det.

Onsdag

Treåringen bestämde direkt på morgonen att han inte ville gå med till kyrkis idag utan han ville vara hos mormor. Vi ringde mormor så snart det blivit tillräckligt mycket morgon, hon skulle städa men ville gärna ha en liten medhjälpare. Lilleman blev ju jätteglad för städa hos mormor är hur kul som helst! Där får han använda dammsugaren i mycket högre utsträckning än hemma, vi vill ju vara så himla effektiva jämt och när det finns smulor, torkad lera eller förrymda pärlor att suga upp så gör vi det helst själva och låter honom på sin höjd göra lite trist efterarbete. Hos mormor får han minsann dra runt på centraldammsugarslangen hur länge han vill!
Jag valde enkelvagnen för morgonens promenad genom byn med tanke på att jag skulle lämna av ett barn efter drygt halva vägen. Det var evigheter sedan sist men det gick riktigt, riktigt bra att ha lilleman på ståplattan. Det betyder att det finns hopp inför framtiden - när bebis kommer blir han ju av med sin sittplats i syskonvagnen och såvida jag inte köper en trillingvagn så är han hänvisad till ståplatta. Förmodligen inte lika smidigt att köra syskonvagn med ståplatta och särskilt inte i snömodd, men det kan gå!
På kyrkis var det en vän som hade lämnat en bok åt mig att läsa. Jag blir ju rent chockad bara av att någon faktiskt tänkt på mig, men väldigt glad förstås :-) Vad det var för något återkommer jag med. Jag har läst halva boken redan så det lär inte dröja så länge.
 
Nioåringen kände sig hängig i skolan men han är inte den som klagar i onödan. Hans fröken däremot såg att han inte var som vanligt och frågade om han inte ville gå hem och jo det kunde han väl tänka sig då. Med lite trixande (maken jobbade och jag var på väg gåendes från kyrkis och skulle hämta upp ett barn på vägen) så fick vi hem honom. Det var nog inget större fel på honom för han ville gärna ha en kycklingburgare till lunch och sedan parkerade han sig framför datorn medan jag och morfar ordnade hem hans cykel från skolan. Någon hade stulit hans cykellås?!
Förmodligen så har kabellåset (heter det så?) inte klickat i ordentligt och då är det någon som har plockat det med sig. Man har ju just ingen nytta av ett lås utan nyckel så det måste ju vara på rent jäkelskap :-/ Det skulle inte förvåna mig om låset ligger slängt i någon buske eller om någon annan stackare fått sin cykel fastlåst med det.
 
Övriga barn droppade in lite då och då under tidig förmiddag. Åttaåringen ville gärna baka något till mellis och det fick han. Det blev minsann muffins med hemgjort äpplemos till mellanmålet så här en helt vanlig onsdag. Jag hade inte så mycket vitt mjöl hemma så det blev en improviserad variant med vetemjöl, dinkelmjöl och potatismjöl i smeten, men det blev lika gott det.
 
I julas så fick nioåringen en sådan här "kulbaneboll" att sitta med:
Den har förmodligen åkt i golvet vid något tillfälle för häromdagen såg jag att det var en stor spricka i den och den lilla bollen hade ramlat ur. Trasiga leksaker står jag inte ut med så jag bad honom slänga den bland lite annat som ska till tippen vid något tillfälle. Han frågade om han fick göra något med den och visst, ska den bara slängas annars så kan han lika gärna montera isär den. Jag kunde inte precis tänka mig något att ha den till, men se det kunde sonen! Man kan ju göra massor med saker av den. Kanske en....stunthjälm?
 
Den skulle ju målas också och det hamnade på mig att klä in den i målartejp så att vattenfärgen skulle fästa ordentligt. (Det är mina TVÅ koppar som syns i bild. Jag trodde jag hade druckit upp mitt té och ställt i muggen i diskmaskinen så jag ordnade fram en ny kopp inom en kvart. Barnen skrattade gott åt mig och gick och hämtade det jag glömt kvar i vardagsrummet....)
Rätt cool hjälm om man nu är ute efter plastvarianten med resår under hakan :-) Den ska dekoreras mer i morgon tydligen. Jag fick absolut inte lägga ut en bild på sonen när han har den på sig (och inte på maken heller?!) och man ska lyssna på sin familj har jag hört ;-)
 
Nu tittar maken och äldsta barnet på Iron Man 2. Inte min typ av film så jag lägger mig väl och läser ut boken. Jag ska bara plocka ur diskmaskinen, hänga tvätt, kolla mailen och ställa in barnens kvarglömda cyklar i förrådet först...och kanske gå och göra mig en kopp té till.
 

Hemmapysslande en regnig dag

Stora dottern hade bytt dag på förskolan för att kunna vara med på den årliga fotograferingen och därför var hon där igår och ledig idag. Jag hade lite idéer om vad vi skulle kunna hitta på, men eftersom vi var utan bil så blir man ju lite väderberoende och regnet öste ner hela förmiddagen.
Det blev till att sitta inne i stället. Både jag och barnen börjar oftast klättra på väggarna efter ett par timmar men idag var det rätt mysigt att bara vara hemma. Man kan allt behöva "ha lite tråkigt" ibland. Barnen la pussel, målade och hade disco (treåringen är mästare på att sköta Spotify).
 
En teckning till mamma <3
 
Själv fick jag en hel del gjort i tvättstugan och dessutom rensat ut en massa som ska läggas ut på Tradera framöver. Första omgången mammakläder är på väg bort nu, det finns inte en sportslig chans att jag kommer i S längre och en del av byxorna i stl M börjar sitta lite väl snävt tyvärr.
Jag har äntligen fått tag på en mammajacka, en likadan som jag hade förra vintern (från bonprix.se) fast i brunt den här gången. Det drar nämligen lite om magen när man är ute och går - jag kan bara knäppa de två översta knapparna i sommarjackan som dessutom är i tunnaste laget.
Den här bilden togs i början av november förra året. Jag följer ju förra graviditeten med bara ca 1½ veckas skillnad och bara tanken att jag skulle vara så stor om en månad...?! Helt omöjligt.
 
I natt när maken gick och la sig så la han armen om min mage. Jag hade sovit sedan länge men noterade vagt att han fanns där. Lillskruttan i magen vaknade till tydligen för hon buffade till hans arm ordentligt! Han blev ju jätteglad för det var första gången han har känt henne röra sig, jag trodde faktiskt inte sparkarna var så tydliga än även om jag själv märker när hon sover eller är vaken. Sen höll hon på och buffade runt i magen länge men det var så mysigt så.
Vi tror oss ha bestämt ett namn till lillasyster också och det känns väldigt bra. Vad det blir håller jag på ett tag till :-) Jag vet många som ska ha barn nästan samtidigt och även om vi brukar välja en annan typ av namn än de flesta andra så vet man ju aldrig. Byn är inte stor nog för två tjejer med samma namn ;-)
 
Äldsten ville ha sällskap hem från sena fotbollsträningen och jag kan behöva lite motion och frisk luft så jag cyklade bort till fotbollsplanen och tittade på sista delen av träningen. Det blir kallt och mörkt rätt fort nu och jag började frysa innan de avslutade. Sen visade det ju sig att sonen hellre gick långsamt brevid en kompis och snackade tv-spel hela vägen hem så min närvaro var helt onödig.
Kvällens film från lovefilm.se var Fantomen, vald till tolvåringen. Jag har aldrig sett den så jag erbjöd mig att sitta med - det finns ju inget tristare än att titta på film helt solo så oftast är jag eller maken med när det är filmkväll här hemma. Det var inte direkt en höjdarfilm. Det tyckte inte sonen heller men han var nog ändå rätt nöjd med att ha sett den i alla fall.

Angry Birds

Fick lite bilder från när vi var och hälsade på mina föräldrar senast.
Det här är morfars hemmagjorda variant på spelet Angry Birds:
Fåglarna är inte målade än, men det är ju inte helt tokigt... :-D

Det är ansträngande...

...att gå på långpromenad! Nu är det förvisso bara runt 1,5 km till Kyrkis så det är verkligen inga maratonsträckor vi snackar om, men min kondition är kanske inte på topp heller. Sista 100 m är det uppförsbacke och med en syskonvagn att putta på så får jag stanna till och pausa med jämna mellanrum. Idag funderade jag allvarligt på att lägga mig i diket en stund och hade det inte varit för att jag hade barnen med mig och faktiskt var på väg någonstans så hade jag kanske gjort det också ;-)
Hemvägen gick ju så mycket lättare men man är ändå rätt nöjd över att komma in genom ytterdörren och slänga sig i soffan en stund. Det är ju för väl att jag kommer iväg varenda dag för så mycket mer motion än så här får jag inte.
 
De små tycker också det är ansträngande när vi går långt.
 
Jag var faktiskt ute och cyklade med nioåringen häromkvällen. Kroppen fick nog en chock för det var till att använda muskler som jag hade glömt att jag hade! Dessutom drog magen igång lite sammandragningar på det (bäst att öva värkar i god tid) så jag kanske inte ger mig ut och cyklar i backarna så ofta framöver. Det räcker med att gå kors och tvärs genom byn.
Jag har ju ambitionerna att simma och styrketräna också - jag kanske inte gör det men det är väl ändå tanken som räknas ;-)

RSS 2.0