Redo för december

Tre färdigköpta kalendrar och två som jag har fixat på egen hand, minstingen får leka med alla presentsnören och jag tror hon är mer än nöjd med det :-)
 
Småprylar har inhandlats och lagts på lager under hösten.
 
I år var det bara treåringen och åttaåringen som ville ha "hemgjorda" paketkalendrar vilket bara innebar 48 paket för mig att packa. Det tar ju sin lilla tid ändå det där.
Här finns allt från minipussel, juliga luvor, russin och klistermärken till Squinkies, Zoobles, Playmobil, Lego och Sylvanienfigurer.
 
Jag kunde inte låta bli att köpa chokladkalendrar till alla också. Han som inte äter godis får en specialare; jag plockade ut chokladen från innerlådan och la i halstabletter, tuggummi och nötter i stället.
 
Nu i kväll kom det några snöflingor nedsinglandes från himlen. Barnen började genast göra upp planer på att åka pulka i morgon men det är tveksamt om det är genomförbart.
 

Lite tumhållning tack

Det är mycket som avgörs idag så ni får gärna hålla tummarna för oss. Rättare sagt så är saker redan avgjorda, men just idag blir vi lite klokare på läget. Attityden att "inga nyheter är goda nyheter" kan vi lägga bort för den här gången och nu återstår mest att se om situationen är dålig eller helt åt fanders kass.
 
Vi har aldrig kunnat förebygga, vi har ingenting att säga till om nu och vi kan inte påverka framtiden. Det går helt enkelt väldigt dåligt ihop med min bild om hur världen ska fungera :-(
 

Väntan på lillasyster

Lilypie Pregnancy tickers

Buzz: Nestlé fruktsmoothie

Sådana här paket är alltid trevliga att få hem och prova :-)
 
 

Fruktsmoothie - Nestlé Min frukt

100 % frukt smoothie

Mellanmål utan tillsatt socker Min Frukt är god mosad frukt och bär till mellanmålet eller som en  dessert. Perfekt på utflykten, till lunchlådan eller till en lugn fruktstund.

 

Jag måste säga att först när jag såg dem förstod jag inte riktigt vad de skulle vara bra för. Vi kokar ju egen äppelmos, gör egen fruktkräm etc. Så vad har man 90g fruktpuré styckförpackat i folieförpackningar till? Jo, jag kan absolut tänka mig att alltid ha en förpackning i skötväskan för nödsituationer! De håller sig oöppnade i rumstemperatur, ta knappt någon plats och man behöver varken tallrik eller sked med sig. Det händer ju att man är iväg någonstans och barnet blir akut hungrigt, man fastnar i en kassakö längre än vad man tänkt sig eller blir försenad på annat sätt. Minstingen älskar dem och blir jätteglad om man plockar fram en förpackning till henne. Jag har även låtit treåringen smaka - han gillar det och tycker vi kan ha med dem på utflykter etc som fika/mellis. Jag kan absolut se poängen.

Det verkar som att det är tänkt att riktigt små barn ska klara att äta de här helt själva genom att suga i sig purén. Jag ställer mig lite lätt frågande till det med tanke på att de är rekommenderade från bara några månaders ålder. Vår minsting är nu 10 mån och har inte riktigt kläm på det där. När hon äter så får jag hålla förpackningen och trycka lite lätt på den samtidigt. Det är kanske en vanesak, hon har ju tex aldrig druckit genom ett sugrör eller så heller som är det som mest liknar det här sättet att äta.


 

Jag har registrerat mig som buzzador på www.buzzador.com och föreslår att du också gör det! Som buzzador får du utan kostnad testa nya produkter och tjänster. (En del erbjudanden är saker som du kan få prova/köpa till reducerat pris men vill du bara ta del av det som är helt gratis kan man göra ett sådant val under sina profilsidor). Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna. När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du besked om det via mail.

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Vickit): Jag vill registrera mig för gratiserbjudanen

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken: Vad är en Buzzador?

 


Terapiarbete

Naglar som matchar tröjan
 
Jag vet inte vad som väger tyngst - att femåringen kommer att bli en bortskämd liten brat med en kvarts manikyr innan förskolan flera gånger i veckan eller det faktum att jag får roa mig med något högst världsligt och så totalt oväsentligt som skingrar tankarna en stund då och då.

Vår Julkrubba

Projekt Julkrubba är avslutat och krubban är nu inlämnad dit där den ska ha sitt hem och finnas till allmän beskådan närmaste tiden.
 
Återvinning är kanske rätta temat, för det enda som är nyköpt är några av träkonerna som utgör figurernas stommar. Resten är tygstuvar, skinnstuvar, fårull, lite olika spetsband, garn och sammetsband etc. Det blå paketet är minsann äkta siden.
Känner man oss väl kan man nog peka ut vem som har gjort vilken figur och det gör det väldigt personligt. (Maken valde att designa Caspar, han överlät själva jobbet åt mig men var väldigt noga med att förklara exakt hur den skulle se ut - från färger och kläddetaljer till vilket ansiktsuttryck han skulle ha; *skeptisk*. På samma självklara sätt så har Maria den här gången fått rosa klänning och långt blont hår, det går inte att ta fel på vem i hushållet som valde det...). Kanske inte helt traditionellt men det var heller inget krav vad jag vet.
Förutom figurerna finns där ett ulligt får, ett par djurfällar och familjens sovfiltar... Mer än så fick vi inte plats med.
Vi klurade lite på hur vi skulle göra med himlen ovanför. Tanken var redan från början att ha någon slags tyg som topp. Till slut blev det guldfärgad tyll med småstjärnor. Det syns just inte på bilderna men i sidorna hänger små rosetter med guldbjällror som ska symbolisera änglasången :-)
 
På plats i utställningsfönstret
 
Det har varit ett jätteroligt projekt att hålla på med och alla i familjen var engagerade så jag är glad att vi anmälde oss och genomförde det.
Det blev fasligt tomt på hyllan där krubban har stått i väntan på att färdigställas och när vi plockade fram vår vanliga traditionella lilla krubba i samband med julpyntandet så tyckte barnen att den vi själva gjort var mycket roligare. Nåja, vi får ju hem den igen efter jul och nästa år får den stå i lekrummet - för självklart får man leka med den.

Man vet att man är gravid...

...när mathandlandet på Ica får en att ligga på soffan och gråta efteråt pga ryggsmärtor och våldsamma sammandragningar :-(

Julpyntat

Då var det gjort! Stjärnorna hänger på plats i sina fönster, tomtarna är på vift i huset, ena barnbokhyllan är åter igen fylld av julsagoböcker och ljusbrickorna har fått röda ljus och dekorationer.
 
I väntan på 1:a advent
 
Stora julpusslet är lika roligt som alltid
 
Jag vet inte om jag kan påstå att någon julstämning har lagt sig över hushållet än, trots att Jingle Bells, Little Drummer Boy och Gott Nytt Jul går runt i vår julsångslista på Spotify. (Jag råkar tycka att Seans Banans låt Gott Nytt Jul är en av de bästa nya julsångerna som finns, trots att min pryda sida vrider sig av ångest varje gång han ropar "Tomten, kom hit och ta med dina Hoe...Hoe..Hoes!".)
Än är det några veckor kvar innan vi tar fram granen - till lucia brukar vi kunna hålla oss - och sedan är det jul i kubik här. I år har jag lejt ut bakandet och vissa saker hoppar vi över, nog blir det jul ändå.
 
Enligt nedräkningsappen på min mobil så är det nu 26 dagar kvar till julafton. Det känns som att jag har koll på läget med både julklappar och julstädningen. Självklart har jag listor klara att kryssa av för båda sakerna, Excel äger! ;-)
                                                              
Nästa projekt är årets julkort. Vi är en sån där familj som varje år tar kort på våra barn och skickar ut till släkt och vänner. Några år har även vi vuxna varit med, men varje år har alla haft tomte/luciakläder enligt tradition. Varje år har jag som arrangör och fotograf varit farligt nära att bli tokig på kuppen för det är inte helt lätt att få hela gänget att vara med på noterna vid exakt samma tillfälle och varje år säger vi att nästa år så köper vi några kort på ICA i stället. Men så närmar det sig jul och nog sjutton är det ingen som vill vara utan julkortsfotograferingen ändå. När jag försiktigt tog upp frågan för en tid sedan så var alla rörande överens om att det skulle bli fotokort i år också och alla ville vara med....men någon tänkte bara vara med om han fick vara spöke och en annan tänkte ha prinsessklänning och inget annat! Åh, ähum...jaha.
Jag kan avslöja att i år kommer samtliga i hushållet att vara med på fotot och klädseln är valfri :-) Vi har haft fasligt kul med planeringen av det hela, för vad tar man på sig när man är höggravid? Det var på förslag att jag skulle vara humla (why not?!) men det blev något annat. Det kan bli bra det här :-D
 

Kul med pärlplattor

Musse som jultomte
Jag är lite trött på att stryka pärlplattor! Det märks tydligt att vi har köpt pärlor av olika kvalitet - en del ändrar färg när de smälter, en del fungerar knappt att stryka alls etc. Det fungerar med andra ord bara sådär :-/
Några av barnen håller på att göra dockteater av pärlplattor så det ska limmas blompinnar på deras också.
För några år sedan var det superpoppis med pärlor och det fanns stora set att köpa om man ville lägga "fotomotiv". Jag undrar om det är något som folk fortfarande använder eller om det blev en sådan där julklapp som var kul att ge bort eller få och som sedan bara blir liggandes.
 
Barnen fick den här boken med lite tips för enklare motiv:
Oftast lägger de ändå egna motiv.
 
När jag letade inspiration till vår julkrubba så snubblade jag över den här bilden
Är den inte helt underbar?! :-D
Bilden är lånad, krubban är gjord av en tjej som har en hemsida med tips och mönster till olika saker i rörpärlor. Sidan hittar ni här: http://parlkonst.se/
Jag var inne och tittade på julmotiven och det var nästan så att jag blev sugen på att lägga en platta jag med.
 
 

Micki dockvagn

Micki dockvagn
Jag har alltid trott att det här var en sorts lära-gå-vagn men det är det tydligen inte. Kan man ha den som en sådan, är det någon som vet? Om man lägger ett par tunga böcker i den kanske?
Minstingen är precis på väg att lära sig gå och skulle behöva en liten vagn att köra med så man slipper gå dubbelvikt precis hela tiden. Hon blev 10 månader nu i veckan så det är ju bara en tidsfråga innan hon släpper och går själv, men jag funderar på att köpa en gå-vagn av något slag som en tidig julklapp och om inte annat så kommer det ju en liten tjej efter henne som också kan behöva övningsgå med lite stöd så småningom.
Den här lilla dockvagnen är ju så sockersöt :-)

Trollungen


Fullspäckad lördag

Idag var det ingen vanlig dag, för idag var det makens födelsedag!
Allra finaste och bästa M!
 
 
Vi firade honom på morgonen förstås men redan efter frukost var det färdigt med morgonlugnet. Femåriga dottern hade tennisträning och maken är tränare för en barngrupp runt 4-6 år så de drog iväg tidigt. En timme senare  hade åttaåringen samling för att spela fotbollscup. Idag krockade aktiviteterna och eftersom jag behövde vara hemma med de små och dessutom var utan bil så tog tolvåringen på sig att följa lillebror till idrottshallen. Det är första gången han har fått ta ansvar för ett syskon på det sättet, dels så har vi som regel att de stora inte automatiskt ska behöva ansvara eller vara barnvakt åt småsyskon och dels för att just det här syskonet behöver en annan sorts hjälp. Det gick alldeles utmärkt och maken löste av store killen efter trekvart.
cupmedalj
 
De kom hem precis lagom till tårtkalaset som vi hade satt till kl 15. Jag hade gjort en gräddtårta med choklad och vanilj i enligt makens önskemål, men när den skulle dekoreras upptäckte jag att vi hade slut på precis alla sorters tårtdekorationer. Barnen röstade på drinkparasoller men det kändes inte som en bra lösning. I ett desperat försök att improvisera så färgade vi strösocker som vi strösslade på. Resultatet blev en tårta som såg rent giftig ut men jag kunde ju inte gärna slänga den :-/
 
God var den i alla fall och det var ju inte direkt nobelfesten här heller...
Mina föräldrar kom förbi med presenter, en smörgåstårta och en radiokaka! Smörgåstårtan åt vi lätt upp till kvällsmat senare. En del av barnen gillar inte smörgåstårta så vi gjorde uppbackning i form av "landgångsmackor" till dem. 
 
Till efterätt fick alla en liten bit radiokaka.
Som vanligt så gick jag runt och sopade golvet efter maten men tydligen hade någon tappat en smula choklad som minstingen snabbt hittade och åt upp... Radiokaka innehåller ÄGG och det tog inte många minuter innan lilltjejen var röd runt hela munnen och hakan och blåsorna poppade upp en efter en! :-( Som tur är så lägger det värsta sig rätt fort om man är tillräckligt snabb med att tvätta av henne i ansiktet, men det verkar klia rätt ordentligt. Blä för allergier!

Mys


I vår kökslampa

En liten fågel har slagit sig ner på kökslampan i väntan på att julgranen ska komma fram.

Äntligen en sovnatt

Efter en hel vecka med feber så har lillskruttan äntligen börjat bli bättre. De första dygnen när hon hade runt 40-41 grader mest hela tiden så sov ingen av oss mer än någon timme totalt på nätterna. Hon var gnällig, brännhet och ryckte till av minsta beröring eller ljud. Häromkvällen ringde vi sjukvårdsupplysningen och de tyckte inte alls att det var någon fara, möjligen kunde vi byta febernedsättande eftersom den vi hade inte hjälpte mer än någon timme åt gången. Jag är så dålig på det där med olika mediciner, står det febernedsättande för bebisar på flera sorter så är det för mig samma sak i. Tydligen är det inte alls så.
Efter det har vi i alla fall kunnat hålla febern i schack hyfsat bra och små korta stunder dagtid så har hon orkat lyfta på huvudet och dra på smilbanden också. Däremot så har hon velat vara nära mamma eller pappa dygnet om och blivit alldeles hysterisk om man har försökt sätta ner henne. På nätterna har vi turats om att sitta upp med henne gnällandes i famnen. Jag som är så beroende av att få sova på nätterna har känt mig som en zombie, det är ju liksom inte så att man kan sova ikapp under dagen heller.
Men igår började hon alltså piggna till och i natt så sov hon hela natten - hon vaknade till och gnällde EN gång men la sig till ro igen när jag tog hennes hand - och trots att hon låg mellan oss så fick vi SOVA. Underbart! :-)
Idag har hon tom sprungit runt i gåstolen lite, suttit på golvet och busat med storebrorsan och så där. Vi börjar känna igen vår lilltjej igen <3
Jag bara väntar på att syskonen (eller vi vuxna) ska åka på feber eller något annat otrevligt nu. Vi har klarat oss så länge så det verkar nästan för bra för att vara sant. Å andra sidan har vi fått vår beskärda del för lång tid framöver i form av andra tråkigheter så i rättvisans namn borde vi bli helt förskonade från vanliga sjukor, olyckor och ren otur.
 

Projekt: Julkrubba

Församlingen här gick för ett tag sedan ut med en liten utmaning; att göra en krubba som får stå på utställning under december. Jag gillar ju att pyssla och barnen blev entusiastiska över det hela så jag anmälde oss som familj direkt.
Sedan kom som ni vet något annat emellan och jag har flera gånger tänkt att jag inte klarar en enda grej extra nu... men till slut bestämde jag mig för att det kan vara bra med ett litet projekt att sysselsätta sig med om kvällarna. Ett kort tag var jag inne på att göra en modern stiliserad krubba och dessutom göra den själv, men barnen ville så gärna vara med och då fick det bli familjevarianten ändå :-)
Jag gjorde en snabb skiss och förklarade hur vi kunde göra och maken gick direkt ut i garaget och sågade till en bottenplatta till krubban. Ingen återvändo alltså!
 
Jag skrev ner en hel lista med saker som skulle behövas: små stuvbitar tyg, garn i olika färger och diverse pysselmaterial. Mina föräldrar sparar på allt så vad man än söker ska man leta där först, deras källare är rena paradiset om man behöver små udda saker. En halvtimme därnere och jag kom upp med kassvis av saker som kan fungera till vår krubba!
 
Visst kan det bli något av det här?!
 
Hela familjen rycktes med i projektet och alla har bidragit med någonting. Barn som vuxna har valt varsin figur att måla och välja kläder till och några har efter önskemål fått andra delar att göra i ordning. Just nu står krubban uppe på ett vitrinskåp och alla går dit och tittar då och då för att se vad som kommit till sedan sist. Det har varit så roligt det här och barnen är så stolta över "sina" figurer.
Än är den inte klar men självklart ska ni få se slutresultatet!
 
Vid ett tillfälle så råkade jag i hastigheten benämna Josef som Jesus pappa och jag fick mig omedelbart en avhyvling av åttaåringen! De pratar om religion i skolan just nu och eftersom han är som han är så får han läsa en massa extramaterial och han suger åt sig allt. (Han är klar med målen på nolltid och sedan fortsätter han plöja igenom högre årskursers läroböcker också.) Jag fick mig en föreläsning som hette duga och ni skulle höra honom berätta för sjuåriga kompisen senare att även han är Guds barn, vi är alla Guds barn. Nu kan jag kanske tycka att just religion inte är världens bästa ämne för någon som vår gosse, han som inte tolererar annat än helsanningar och tolkar allting ordagrant. De senaste dagarna har han läst igenom Barnens bibel här hemma och han tar det som vetenskapligt bevisat alltihopa. Om inte annat så har ju tom hans lärare "sagt det", dvs läst högt om berättelser från gamla testamentet.
Måtte inte någon skum sekt få fatt i honom när han blir äldre!!
Fast för bara ett par veckor sedan skällde han på mig för att jag inte hade bättre koll på buddismen och någon vecka innan dess pratade han bla om Vishnu: "Tänk vad praktiskt med så många armar, då kan man ju spela datorspel och dammsuga samtidigt!".

Familjekalender

Om ni är på väg att skaffa en familjekalender inför nästa år så kan jag tipsa om att göra en egen på Trycksakstorget 
Det finns massor av möjligheter som antal kolumner (1-8), fontval, färger på blad/text/kolumner, om man vill ha med namnsdagar etc. Priset ligger på 249:- + frakt
 
Förr köpte vi alltid någon standardkalender från jultidningsförsäljarna eller i närmaste affär men numera så räcker ju inte kolumnerna till, inte ens på det som kallas storfamiljskalendern som ICA säljer :-)
Det ÄR mycket att hålla reda på i vardagen; läkarbesök, utvecklingssamtal, tävlingar, kalas etc etc och om barnen själva kan hålla ett litet öga på vad som är på gång för dem så är det ett stort pluss! För att göra det enkelt för alla att hitta sin egen kolumn så finns deras bild ovanför och dessutom är det så ordnat att jag har valt deras egna färg att följa. (Här kör vi nämligen samma färg på handduk, hårborste, tandborstmugg etc - till barnen alltså, vi vuxna får klara oss ändå ;-) )
 
Här är som exempel första månadsbladet i vår familjekalender för 2013:
Kolumnerna räcker egentligen inte helt till men jag och maken kan nog dela på en :-)
 
Notera att namnet är ifyllt i sista kolumnen också och just därför har jag inte vågat skicka iväg min beställning riktigt än... Vi har haft så svårt att enas om ett flicknamn den här gången! Jag får tips om namn vart jag än går och jag brukar smsa dem alla till maken och så ratar han dem i samma takt. För bara ett tag sedan så var det en bekant som i förbifarten nämnde ett namn hon tyckte kunde passa. Jag föll inte för det direkt - visst var det rätt längd på namnet, slutbokstaven vi tänkt oss också och nog passade det bra ihop med de andra...men nja. Skickade namnförslaget till maken som satt hemma och han köpte det direkt. Jag har också vant mig och nu känns det i högsta grad tänkbart! Det kan nog vara precis rätt namn (och om inte annat så får jag jobba hårt om jag ska kunna sälja in något annat för resten av familjen har redan bestämt sig).
 

Man sysselsätter sig

Just nu pendlar det väldigt från att jag har massor med energi och försöker sysselsätta mig och familjen på alla sätt och vis till att jag tappar modet helt och har svårt att hitta orken att göra mer än precis ta oss igenom dagarna.
 
I torsdags var jag i alla fall iväg större delen av dagen. Jag hade anmält mig till en pysseldag i kyrkans regi, ungefär som "kyrkis" fast bara för vuxna. Jag såg framför mig att jag skulle dekorera stearinljus, kanske pyssla lite med scrapbooking eller konstruera ljuslyktor. Mycket fel hade jag. Det blev något helt annat och det var länge sedan jag skrattade så mycket! När jag kom på morgonen hade jag inte en aning om att jag innan dagen var slut skulle ha gjort diverse känslomålningar till musik samt haft vernissage där jag framförde en egen dikt skriven till ett gemensamt konstverk...hade jag anat hade jag kanske tvekat på tröskeln. Men så roligt vi hade hela gänget! Det var nog precis vad jag behövde just nu :-)
Jag var hemma och vände efteråt och hann precis med att få ordning på tennisträningar och förbereda och få in middagen i ugnen. Curla hela sin familj? Jag?!
Iväg igen och då till bokcirkeln jag är med i. Vi läser denna termin boken Niceville (jag har skrivit om den under rubriken Boktips) och nu gick vi igenom den sista delen av den. Jag läste förstås ut boken typ två dagar efter att jag hade fått den så jag fick bläddra igenom de sista hundra sidorna igen medan jag lagade maten hemma precis innan för att friska upp minnet. I december ska vi se filmen som avslutning på det hela och det ser jag fram emot.
Jag har tackat ja till att vara med en fjärde termin med start i januari. Jag vet ju att jag ska föda barn i samma veva och att jag inte vet ett dugg om hur livet ser ut i övrigt då, men ambitioner kan man ju ha. Det är ett väldigt blandat gäng som träffas och det är nog just det som gör det så trevligt. Jag bryr mig inte ens om vilken bok det gäller, jag är nöjd med att få komma iväg en kväll i månaden och dricka kaffe och bara snacka :-)
 
Igår fick jag reda på att en person i min närhet som är sjuk har lämnat sin åsikt till sjukvården och det är ungefär att jämställa med om jag skulle ringa upp barnmorskan och säga någonting i stil med "Föda barn i jan/feb? Det har jag inte tid med, kan vi ta det några månader senare?" Funderar allvarligt på om personen i fråga behöver en smäll i skallen eller en stor kram eller möjligen både ock. Lite verklighetsförankring hade varit fint ibland.
 
Lillskruttan är sjuk igen. Hon var ju snorig för någon vecka sedan men slapp feber och annat skräp och det verkade gå över på ett par dagar. Igår kväll kom det tillbaka (för det är väl samma förmodar jag) med förnyad kraft. Nu är hon inte ett dugg snorig men har hög feber lilla stackaren. Hon får febernedsättande så ofta man får ge det, för så fort medicinen börjar släppa så är hon tillbaka på ca 40 grader och inatt hade hon frossa emellanåt. Jag satt med henne i soffan till kl 05.30 i morse då hon äntligen kunde somna. Två timmar senare kom treåringen upp och satte på tvn i samma rum men då bytte maken av mig så jag kunde få lägga mig och sova lite.
 
Nu på förmiddagen är två iväg på tennisträning och i eftermiddag ska maken och ett par barn iväg på bio. Åttaåringen vann "Sommarboken" (en lästävling i kommunens regi) även i år och har biobiljetter som han fått i vinst liggandes på hög. Jag tror de skulle se Hotell Transylvanien eller vad den nu kan heta. För mig låter det som en sådan där säsongsfilm som kommer upp på bio för att dra in pengar i samband med Halloween. Det gör det ju inte till en sämre film egentligen men den kom inte på min prioriteringslista.
Det roligaste jag själv kan komma på idag är att att städa lite så att det blir mindre att städa i morgon när hela familjen har städdag. Det låter ju extremt tråkigt men jag kan samtidigt glädjas åt hur mycket trevligare det blir att sitta nyvaken vid frukosten i morgon och inse att småplocket är gjort, handdukarna bytta etc
Den som kan glädjas över lite har mycket att glädjas över!

Dåligt med energi

Jag är bara trött just nu. Återkommer så snart jag orkar sitta vid datorn i mer än några minuter...

Kvällsljus

Bytte stora ljusbrickans höstdekorationer i form av kottar, kastanjer och fina löv till en samling ljuslyktor och annat som barnen valde från skåpet med prydnadssaker. Jag är less på murriga färger nu och längtar tills att julpyntet ska fram.

Liten sväng hemifrån

Känner mig fullkomligt utmattad vissa dagar och hade behövt lite extra energi nu... eller möjligen något roligt som kan pigga upp tillvaron lite.
Maken hade ärenden ut till stora köpcentrat idag och eftersom vi bara hade de två minsta hemma under förmiddagen så blev det en utflykt för oss alla fyra. Jag fick tag på adventskalendern som dottern önskat sig - Polly Pocket - och det var ju trevligt att komma med den till kassan och inse att den var nedsatt från 179:- till 60:- !!
En sväng inom Ikea blev det och vi åt lunch där också. Inte så mysigt men fasligt praktiskt och lilleman tycker det är jättekul att äta där. Det passade oss fint också att han kunde leka lite i barnhörnan intill oss medan vi stora drack kaffe i lugn och ro en stund.
Han surade en kort stund för att han inte fick vara i lekhuset på Ikea idag, han har varit där en eller två gånger förut men bara med ett äldre syskon som har kunnat hålla ett vakande öga på honom. Femåriga dottern var med om att hamna under bollarna i bollhavet
för något år sen och andra barn hoppade på henne och ingen i personalen märkte att hon grät hysteriskt (hon är inte den som går och ber om hjälp själv) så jag är lite tveksam till att lämna en ensam treåring där nu när det har blivit så stort. Är inte syskonen med så får det vara för hans del. Vi bunkrade upp med lite ljus och tuschpennor på vägen mot kassorna, det är ju stört omöjligt att passera genom varuhuset utan att köpa något.
 
Jag har sålt ut en del av mina urväxta mammakläder på Tradera och några köpare var snabba med att betala direkt. Det uppskattas ju för det är för trist att ha paketen liggandes framme.
Egentligen är jag sugen på att köpa lite nya mammakläder och ersätta det som blev för litet. Å andra sidan så är det ju bara 2½ månad kvar av graviditeten så det är kanske onödigt. Men jag vill ju inte gå runt och känna mig hopplöst illa klädd heller :-/
 
Vi körde "frysrensning" till middag idag. Frysen svämmar över av matlådor med rester och snart nog så behöver vi ändå plats till lussebullar och annat kul. Tråkigt med rester tänkte jag men övriga familjen var så nöjda så. Lite som på restaurang när man kan välja mellan åtminstone 7-8 rätter :-)
 
Alla barnen är i säng - trevligt med barn som lägger sig senast kl 21 på vardagarna (om än läser lite själv) - och jag funderar allvarligt på att lägga mig snart jag också, så trött är jag. Jag missade bibliotektsbesöket igår så jag har inte en endaste bok att läsa men å andra sidan så finns det ju faktiskt en tv i sovrummet. Risken är stor förstås att man fastnar med en hel rad "ska bara" på vägen dit...vilket påminner mig om att jag borde gå och hänga upp lite tvätt nu.

Vad är det som går och går...

...men aldrig kommer till dörren? (Åtminstone inte så länge vi blockerar vägen till ytterdörren med en syskonvagn.)
 
En liten Skrutta som tycker att det roligaste som finns är att gå, gå och gå. Hon behöver hålla i sig i någon eller något (och det kan ju vara bra om man bara är 9½ månad) och hon blir vansinnig om man inte har lust att gå ett steg bakom henne hela tiden. Då rynkar hon på näsan och visar sina TVÅ tänder i ren protest.

Nagelpyssel

Något ska man ju sysselsätta sig med en grådaskig onsdagsmorgon innan det är dag att skicka iväg barn till skola och förskola...
Sedan femåringen fick sin Hello Kitty-manikyr på mamma/barnmässan för ett tag sedan så har jag varit lite sugen på att prova själv. Små barnmotiv på pyttenaglar - det kan ju vara en kul utmaning om man gillar pyssel.
Vi började med fjärilar till dottern och det var trixigare än jag trodde.
 
 
Övning ger färdighet sägs det och för att vara första försöket någonsin så får det duga.
Man behöver helt klart någon slags verktyg för att göra de allra minsta detaljerna. Tjejen på mässan hade en massa små pinnar och verktyg, hennes bord såg ut ungefär som det gör på brickan hos tandläkaren :-)
Lilleman ville ha nyckelpigor på sina naglar och då provade jag med att göra de svarta detaljerna med en tandpetare i stället och det underlättade åtminstine lite. Hade han bara suttit stilla också så hade det varit bra.
 
Det var riktigt roligt om än pilligt som bara den! Jag får nog utöka mitt sparsamma förråd av lack.
 
Det mesta har dottern fått i present sedan hon började efterfråga sådant. Smink får hon gärna vänta LÄNGE med, men nagellack känns rätt ok. Hon har definitivt inte målade naglar alltid men då och då så målar jag dem till henne och då ska det helst vara någon färg som matchar kläderna hon har den dagen. Lilleman vill alltid ha sina naglar målade också då, helst så glittrigt som möjligt.
 
Mina egna vardagsnaglar:
  
Jag har aldrig varit mycket för att måla mina egna naglar och jag har ju märkt att det är svårt att ha snygga naglar när man plockar disk, tvättar händerna till förbannelse, städar och lagar saker dagarna i ända.
Barnen frågar ibland varför mina händer ser ut som på en farmor. Kanske för att jag tvättar mig i diskmedel femtielva gånger om dagen?!

Önskevagnen

En Rambler Daytrackmed barnsits + spädbarnssits!
Vagnen finns på Walking Wagon (bilderna är lånade därifrån)
 
Jag kommer ju att ha 3 barn med mig överallt och stor del av tiden är det 4 som ska med. Eftersom vi försöker gå överallt och drar genom byn flera gånger i veckan till Öppna Förskolan, affären etc etc så är syskonvagn med ståplatta inte helt perfekt och definitivt inte kul att köra runt med i snö eller i skogen. Men en sån här kärra kanske?! Där får man ju plats med både barn och packning :-) Man kan köpa till mängder med tillbehör som sufletter, tak, väskor etc etc
Basdelarna som jag behöver går loss på 10-12.000kr och det är helt klart en hake. Men oj vad det hade underlättat livet!

Mårten Gås/ Mårtensafton

Idag var vi bjudna på middag hos mina föräldrar och mor min passade på att slå ihop Fars Dag med Mårten Gås. Vi funderade lite på varför man firar Mårten och jag kunde inte alls komma på bakgrunden (och jag brukar vara rätt bra på traditionernas bakgrund) men barnen visste bättre eftersom de har pratat om det i skolan nyligen.
 
Så här står det (bl.a) på Wikipedia och det är också denna versionen vi hört:
Mårtensafton är en högtid som firas den 10 november, ofta med gåsmiddag. Själva högtidsdagen var ursprungligen Mårtensmässan, 11 november. Högtiden firades förr i hela Sverige men är i dag främst förknippad med Skåne. Mårten har fått sitt namn efter helgonet Martin av Tours. Han var ursprungligen en romersk soldat från det område som idag är Ungern och som hade konverterat till kristendom. I staden Tours ville ortsborna göra honom till biskop men själv var han inte lika intresserad av detta, enligt sägnen p.g.a. det stora ansvaret det förde med sig. För att undslippa titeln gömde Martin sig bland gässen. I samband med detta kacklade gässen och avslöjade honom så han blev ändå biskop. Gässen äts därför som straff för att de avslöjade honom.
 
Varken jag eller min man är från Skåne och själva firar vi inte den här helgen något. Men jag ser att tidningen sedan länge varit full med annonser om "gåsamiddag" på restaurangerna och jag hörde idag på radion att för många skåningar så är den här middagen nästan lika viktig som att äta julbord.
När jag läste till reseledare en gång i tiden så gick vi igenom alla traditioner noga och hela skolan åt Mårtensmiddag tillsammans - komplett med svartsoppa till förrätt! Jag är inget stort fan av svartsoppa och bara tanken på att äta varmt blod, om än kryddat, tog emot rejält :-/
 
Hos min mor slipper man svartsoppan och gåsen är utbytt mot kalkon. Helk ok för mig! Förutom att det alltid är trevligt att komma till dukat bord så är det faktiskt väldigt gott med en gammeldags middag komplett med äpplemos, rödkål och brysselkål (det är bara jag som gillar brysselkål här så det har vi nästan bara till jul). Jag gör aldrig kalkon själv, jag tycker det verkar vara för mycket jobb för en middag men det är kanske en vanesak. Kalkonen sköter ju förvisso sig själv i ugnen så det är inte helt otänkbart att jag serverar det i framtiden.
 
Till efterätt fick vi radiokaka!
Till en äkta mårtensmiddag ska det vara äppelkaka har jag för mig men radiokakan var helt klart för min makes skull. Han älskar radiokaka och det gör vi inte heller hemma mer än kanske en gång vartannat år. Inte för att det är svårt att göra utan för att det är så förbaskat mäktigt! En liten bit kräver starkt kaffe och sen tänker man ändå att det är blev för mycket av det goda. Helt i klass med att kränga för många ischoklad under julen.

Fars Dag

Idag firar man alla pappor och här i huset firar vi förstås vår egen världens bästa pappa.
 
Vi är rörande överens om att vår familj fick den allra bästa!
 
Han firades i morse med lite kort och paket.
Dottern hade gjort en partyhatt till honom. Kan det bli snyggare än med rosablommig tejp, hjärta och ett glittrigt gammalt godispapper ;-)
               
 
 
 
Snart ska iväg till mormor och morfar där jag ska fira min egen pappa också.
 

Julpynt

Jag måste erkänna det - jag är barnsligt förtjust i glitter, färgsprakande pynt och allting tacky när det är jul. Ingen traditionell röd-grön jul eller strikt vitt, vitt och vitt här i december inte! Maken delar inte direkt min glädje inför allt bling-bling så jag och barnen håller faktiskt igen lite i större delen av huset och så tar vi ut svängarna rejält när det kommer till själva granen i stället. Extra allt är enda regeln när granen ska pyntas och det är en färg- och glädjeexplosion utan dess like!
 
Idag tog jag äldsta sonen med mig till Rusta som är en helt underbar affär i juletid. Deras hysteriska glaskulor är helt underbara och jag köper några stycken varje år. Jag var på jakt efter en juldinosaurie, jag har varit ute efter en sådan i ett par år nu men de säljer ju slut på nolltid. Ingen jul är riktigt komplett utan en glittrig Tyrannosaurus Rex, eller hur?! Men de fanns där minsann, tillsammans med ett dussin andra must have-prylar till granen.
 
De här fick följa med oss hem:
en juluggla behöver man väl alltid
 
I år är det dags att köpa en ny plastgran. Vi har en granallergiker bland gästerna och dessutom så är jag helt ok med att inte vara med i skövlingen av en massa barrträd för ett par veckors firande. Vår befintliga gran barrar något fruktansvärt numera. Jag tror den har hängt med i 10-15 år så det är kanske inte så konstigt, även plast har en bäst före-tid. Varje år gnäller vi över hur mycket den barrar och lovar oss själva att nästa år så skaffar vi en ny. Men vi slänger ändå upp den på vinden utifall att och sedan kommer december igen och man lägger hellre pengarna på annat roligt och samma gamla gran kommer fram igen. Men i år så köper vi en ny!
Sonen föll för de alternativa granarna på Rusta och hade gärna sett att vi köpte en svart (coolt!) eller en vit (det ser ut som snö ju). Själv känner jag lite hatkärlek inför den här knallrosa...
Den är rent gräslig! Men ändå lite häftig ;-)
Jag vet en femårig tjej här som hade jublat om vi kom hem med en sådan. Kanske till lekrummet?
Det blir en grön till vardagsrummet i alla fall. Jag ska kolla runt lite och se om jag kan hitta någon lite finare, tät modell. Ska vi ha den i 15 år sen så kan det ju vara värt att köpa en extrafin.
 

Tack

Tack för att de värmande kommentarerna efter mitt förra inlägg. Ibland glömmer jag nästan att det finns de som faktiskt läser det jag skriver - jag behövde ventilera lite när sorgen och frustrationen höll på att pysa över. Officiellt så är allt som vanligt nämligen.
Jag är inte redo än att släppa mer om vad som hänt. Jag pendlar mellan förtvivlan och att känna mig rätt säker på att någon har gjort ett stort misstag någonstans. Kanske någon har sagt fel eller kanske någon hörde fel trots allt. Datastrul kanske? Samtidigt så säger förnuftet att tåget tillbaka till det enkla och bra redan har gått. Vi väntar egentligen bara på att få reda vad allt innebär för oss och hur vi fortsätter framåt.
Nu är det inte ens jag som har drabbats och samtidigt så drabbas jag med full kraft ändå. Det är ju så i en familj - en för alla och alla för en. Jag förstår också att situationen kommer att ge ringar på vattnet en bra bit bort när det väl brakar loss. Vissa saker går inte obemärkta förbi.
I väntan på jag-vet-inte-vad så undviker vi ämnet. För OM någon har gjort en sjujäkla måndagsmiss så är det ju synd att larma för krisläge. Tyvärr så är ett stabilt och användbart poker face inte min största styrka i livet...men jag jobbar på det.
 
Om ni undrar om jag blivit galen som fortsätter skriva om trivialiteter så kan det vara så att det är just det vardagliga som är räddningen. Jag håller ett krampaktigt tag om det som finns. Nu är det ju helg dessutom och på helgerna står tiden stilla.

Fredag som en fredag ska vara

Fredagsbestyren är avklarade, äldsten kom precis hem från en klassfest och resten av gänget är i säng efter att ha haft filmkväll.
Om någon halvtimme så börjar fredagsmyset för oss vuxna:
Big Bang, säsong 5 
Skivan ligger på tv-bänken och väntar på att ge oss några skratt. Maken kom hem med en flaska alkoholfri glögg och jag tror att han smugglade in snask också.
Snart hoppar jag i pyjamasen och bäddar ner mig med tjocka vintertäcket i soffan. Rolig underhållning, något sött att äta och några kramar från den man älskar till det - en fredagskväll som en fredagskväll ska vara!
 
(Och på måndag så förväntar jag mig att någon vänlig själ ringer och säger att misstag har begåtts och att allt oönskat aldrig funnits eller hänt. Så måste det vara!)

När världen vänder

Tänk vad snabbt saker och ting kan vända. Ena dagen så har man världens bästa liv och allt är frid och fröjd och så nästa så vänds allting på ända.
Utanför fortsätter livet som vanligt, hur går det till? Lyckan över det underbara lilla liv som väntar oss ganska så snart hotas att överskuggas av något som jag knappt vågar tänka på. Så jag fortsätter att fylla almanackan med julpysslande, bokcirklar och trevligheter fastän jag inte vet om det blir av. Jag gör mitt bästa för att fylla tomrummen med funderingar över julklappar, babykläder och skoldiscon. Det man ignorerar finns ju inte!
Idag har jag suttit på Öppna Förskolan som vanligt och druckit kaffe och diskuterat blöjmärken som om allt är som vanligt. Rädslan för att plötsligt brista ut i gråt har för tillfället avtagit. Jag kan klara det.
Vi kan klara det här.

Ute på promenad

Lilleman

Film: Den vita massajen

Jag har ju läst de tre böckerna i serien Den vita massajen nyligen och eftersom jag tyckte mycket om dem så ville jag gärna se filmen också.
 
Man ska ju undvika att se filmer baserade på böcker man läst för allt som oftast blir man besviken. När man läser så gör man sig en bild av miljön, karaktärerna etc och när man sedan ser filmen så stämmer det sällan med hur man själv tänkt sig alltihop.
I det här fallet så överensstämmer miljö och skådespelare väldigt väl med boken och det tror jag man kan tacka Corinne själv för - hon ville att det skulle vara så likt verkligheten som möjligt och hon fick god insyn i manus och träffade också skådespelarna i samband med inspelningen. Filmen gjordes tex på rätt ställe och en del av de som är med i filmen fanns med i hennes liv (om än inte i samma "roller") då det faktiskt begav sig.
 
Har man läst Den vita massajen så kan man helt klart ha behållning av filmen!
Har man däremot inte läst boken så kan jag tänka mig att filmen framstår som rätt kass faktiskt. I verkligheten så hände det så otroligt mycket och alltihop var väldigt gripande när det skildrades i boken. I filmformat har de fått korta ner hela historien till ett minimum och det gör att mycket blir osammanhängande och lämnas utan förklaring. Jag såg filmen tillsammans med min man igår kväll - han har inte läst boken och ärligt talat så är det egentligen inte hans typ av film alls, men efter allt jag berättat så satt han med mig när jag såg den. Jag berättade om kulturkrockarna (som utelämnades) och förklarade efterhand vad som egentligen hände där och där. Det blir ju konstigt när huvudpersonerna tex helt plötsligt bor på ett annat ställe utan att det nämns med ett ord någonting om att de flyttar osv
 
Filmen kan man nog se som ett komplement till böckerna. Varken mer eller mindre.

Onsdag

Lilla fröken är fortfarande förkyld.
dregelskruttan
 
På dagtid är det helt överkomligt och hon är både pigg och feberfri men nätterna är som de är. Vi har stor användning av den här prylen:
nässug
Som första barnet i det här hushållet så har hon inte avskytt den! Det är förmodligen inte jättekul att få en sån grej uppkörd i näsan när man är täppt och jag förstår helt om man tappar andan. Men den gör nytta och för skruttans del så verkar det som om hon snabbt insåg att det kan vara värt ett par sekunders tvärdrag i svaljet mot att man kan andas fritt ett tag efteråt :-)
 
Eftersom hon är så förkyld så har hon inte fått hänga med till kyrkis den här veckan. Idag åkte jag och lilleman ensamma till sångstunden. Han var både förvånad och nöjd över det tror jag - för en gång skull så kunde jag ha honom i famnen när vi dansade i stället för bara lillasyster eller att de får varannan sång som jag försöker med ibland. Han är ju tre år nu och börjar bli i tyngsta laget att svänga runt med. Särskillt om man har en väldigt stor rund mage som försvårar det hela!
 
Alla barnen har upptäckt det roliga i att stå och dansa framför tvn, vi har 7 olika dancespel till Wii så de har att göra :-) Även den äldste som tidigare tyckte att det bara var fånigt och så lilleman som står en meter bakom syskonen och försöker hänga med. Femåriga dottern har blivit en hejare på det där och hon ger tom mig en match numera. 
 
Jag har bakat lite idag. När barnen har hyvlat lite väl brant skidbacke på osten så kan man lika gärna riva ner den (jag blir tokig på ostbackar!) och ha den till annat. Idag blev det ostbullar.
Här är några som har skolutflykter närmaste tiden och då är det fasligt praktiskt att ha något i frysen som är lätt att ta med sig i packningen. Det är sällan jag gör bullar med bara ost, har man lite påläggsskinka över så är det ju roligare om man strimlar ner det också.
Några stackars äpplen började se lite halvtrötta ut så då blev det äpplekaka också.
Barnen hade kompisar med sig hem efter skolan så då räckte en liten långpanna precis till en bit var.
Några få år till på sin höjd sedan får man nog göra dubbelt eller skaffa sig en sådan där extra bred ugn med jättelångpannor om det ska vara lönt.
 
 

Plocka plocka plocka

Jag har ägnat hela förmiddagen åt att plocka, tvätta, sortera papper och leksaker etc etc
Ändå ser man ingen som helst skillnad! Hur är det möjligt??
Jag vet ju att jag har gjort åtminstone lite nytta men det hade ju varit trevligt om det var direkt synbart. Den enda märkbara förändringen är nog att jag har plockat undan minstingens lekmatta och babygym. Hon är för stor för dem nu, för det är ju inte så att hon stannar där man sätter ner henne någon gång :-) Nu ska det tvättas och stuvas undan i minst ett halvår - sedan är det ju dags för nästa lilla familjemedlem att ha nytta av dem.
Babygymmet har stått i lekhagen och där har jag rensat leksaker och bytt underlakan. Jag hittade minsann min slickepott som jag har saknat ett tag!
 
                                               
Jag vet inte om hon har hämtat den själv ur någon kökslåda (som hon drar ut hela tiden nu) eller om det är storebror som tycker att hon behöver fler saker att bita i när hon sitter i lekhagen. I annat fall har vi nog mucklor i huset, såna där små figurer som alltid finns med i böckerna om Pettson & Findus. Saker och ting har i vilket fall som helst en förmåga att flyttas runt till de mest udda ställen. Som när man hittar en bankdosa i bastun, en ficklampa i tvättmaskinen eller en mössa i kylskåpet.
                                                                                                  
 

Lambi lamm

På mamma/barnmässan som jag och två av barnen var på i helgen så fick vi med oss små Lambi lamm hem. Lammen kom med hobbyfärger och pensel och vi fick också med en liten inhängnad som lammen kan bo i.
Idag plockade vi fram alltihop så att barnen kunde få måla dem.
 
Litet projekt sådär. Syskonen var något avundsjuka för de ville ju också måla lamm! Man kan samla koder från Lambi-produkter och på så sätt få ihop till ett lamm att måla så det kunde ju lösa sig tänkte jag. Jag har samlat koder i ett år eller så och nu när jag var inne och kollade på deras hemsida så har jag fått ihop till... *trumvirvel* .... ETT lamm (noll inhängnader).
Om jag ser till att enbart köpa Lambi istället för att ta ICAs ibland så får jag ihop tillräckligt med lamm till alla som vill ha på bara några år och några hundralappar/stycket :-D
 
 

Magbilder v.27

 
Det börjar kännas lite framtungt...
För bara några veckor sedan tittade jag på bilderna från förra graviditeten vid den här tiden och kunde inte alls tänka mig att jag skulle kunna vara lika stor nu. Jodå.

Fullsatt

Det är konstigt men när något barn inte är hemma så är ändå alla stolar upptagna när vi ska äta.
Kaninis (i nattlinne såklart) som satt med till frukosten i helgen när nioåringen sov hos kompis.

Liten förkyld skrutta

Minstingen har åkt på en rejäl förkylning. Jag tror nästan att hon har varit förkyld en gång innan i livet, men vi har ju *peppar peppar* lyckats hålla oss rätt friska allihopa åtminstone sista halvåret så det är ju inte så konstigt om det är dags för en omgång nu.
 
Jag tror lilla fröken glömde borsta håret på morgonen :-)
 
På dagarna är hon pigg och glad trots att hon är konstant snorig - hon kryper runt i huset, dansar, skrattar och klappar händerna som vanligt. Men så fort hon lägger sig på kvällen så börjas det... Hon blir ju omgående igentäppt i näsan och måste andas genom munnen. Det blir slemmigt i halsen och så hostar hon tills hon nästan kräks. För att inte tala om att hon har flera tänder på väg upp och det lär spänna rätt ordentligt i tandköttet. Summan av det hela är att hon sover oroligt i korta stunder och så är hon ledsen och trött resten av tiden.
Det blir inte mycket nattsömn för en annan så nu tar jag och maken jouren varannan natt med henne så att vi får sova lite längre perioder åtminstone ibland.

Jag har hittat min träningsform

Det är ju hur kul som helst och går man in för det till 100% så kan det alldeles säkert räknas som ett träningspass. Åtminstone känns det så när man hållt på någon halvtimme.
 
Det ser säkert lite roligt ut när jag står med barnen framför tvn och vickar på rumpan och vevar med armarna. Maken påpekade att grannarna säkert har roligt också, för att inte tala om alla som promenerar förbi på grönområdet utanför vårt hus och har bra sikt in nu när det är mörkt ute. Den underhållningen får jag väl bjuda på då! Jag är kanske inte världens smidigaste med stora magen i vägen, men nog äger jag på dansspelen ändå ;-)

För 2 år sedan...

Livsandarna började återvända efter operationen då sköldkörteln plockades bort. En vecka efter op så hade rösten kommit tillbaka och jag kunde röra på huvudet igen.
 
början av nov -10
Håret hade börjat falla ur någon månad innan men med lite mediciner så hade jag tom gått upp lite i vikt. Vilken skillnad mot nu! Nu är jag ju förvisso gravid men även innan jag testade positivt så vägde jag ett otal kilon mer.
 
Jag vet att jag gnäller ibland om att behöva ta medicin resten av livet (och gärna i rätt tid!) och det tråkiga med att springa och lämna blodprover stup i kvarten. Men det ÄR en andra chans jag fått i livet - man kan inte lämna graves sjukdom obehandlad och de andra alternativen vi gavs hade inte gett oss möjligheten att få de barn vi önskade och hoppades på.
Där runt månadsskiftet oktober/november 2010 tog livet en rejäl vändning på både gott och ont. Men jag är här och - om aldrig så långsamt - så lär jag mig gilla läget. Lagom till 10-års jubiléet så märker jag förmodligen knappt att livet är annorlunda numera.

Läppcerat

Jag blir jättetorr i ansiktet på vintern, läpparna blir nariga etc. Nu finns det ju en hel uppsjö av läppcerat att välja mellan och vid det här laget har jag provat det mesta. De vanliga som Lypsyl, Apotekets parfymfria, Nivea etc gör det nästan ännu värre. Jag kan inte vara ensam om det här problemet så jag vill gärna tipsa om de två produkter jag provat som verkligen gör skillnad:
 
Nr 1 på listan
Lip & Body Salve från Nea of Sweden 49:-
Jag var återförsäljare för deras produkter på den tiden jag hade en butik, annars hade jag nog inte känt till märket. Naturliga ingredienser, handgjorda varor och riktigt, riktigt bra. Det här läppceratet är oslagbart!! Man kan köpa det i ett större stift om man vill och använda det till allt från torra armbågar till nagelbandscreme.
 
Eftersom mitt gamla stift från NoS tog slut nyligen så letade jag i panik efter något annat att ta till så länge. Jag har som sagt provat det mesta, men på Maxi hittade jag nästan undangömt på kosmetikavdelningen den här lilla burken...
Sence SOS lip balm (kostade runt 25kr)
Jag har aldrig sett den förr och hittar den inte när jag googlar heller - men den fungerar! Man kanske skulle köpa på sig ett gäng och placera ut dem på strategiska ställen - så där som Maria Montazami gör med sina läppstift - i handväskan, i bilen, i köksskåpet... :-)
 

Barnmässa och kyrkogårdsbesök

Två vitt skilda saker som sammanfattar den här dagen rätt bra :-)
 
Det är Varning för barn-mässa i Malmö den här helgen och det ville jag gärna gå på. Jag fick bara två av barnen med mig och det var 5-åringen och 3-åringen som lockades av reklamen om allt från kaninhoppning till Star Wars.
Jag avskyr att köra bil i Malmö, jag har ju vant mig vid att bo på landet och på sin höjd besöka halvstora städer. Mobilens navigering fick guida mig inne i stan och det gick rätt bra ändå att hitta dit.
Treåringen fick dagen till ära åka i sin gamla Briosulky och det tyckte han var roligt och spännande i en timme ungefär och efter det fick jag ha den till att köra reklamblad, goodiebags och annat i.
Vi tittade på kaninhoppning, på dansuppvisningar och fågelspindlar, barnen hoppade i hoppeborg och på studsmatta och så provsmakade vi allt från torkad frukt till korv och lantbröd. Precis som det brukar vara på en mässa alltså!
Dagens höjdpunkt enligt dottern var (med god marginal) när hon fick manikyr hos en jätteduktig ung tjej där. Jag tror hennes företag heter Manicure Me och man kan tydligen boka henne till barnkalas - rena prinsessdrömmen kan jag tänka mig! Vid det laget hade batteriet i mobilen tagit slut och jag bannade mig själv för att jag inte hade laddat den ordentligt innan vi åkte. Både manikyren och när hon var uppe och dansade något som såg ut som gagnam style med en teddybjorn och en Storm Trooper hade varit roligt att få spara på bild. Naglarna förevigade vi när vi kom hem i stället:
 
Hello Kitty-manikyr
 
Jag gillar ju sånt där pyssligt småpill, jag kanske skulle lära mig göra sånt där :-)
 
Min egen favorit på mässan var helt klart en årskalender:
Barnens kalender, du kan köpa den här  ord.pris 175:- inkl. frakt
"En riktigt häftig kalender i storformat (50x70 cm). Passar perfekt för
kylskåpsdörren. Hela året blir begripligt även för den minsta familjemedlemmen.
Med hjälp av klisterlappar med olika motiv och en spelpjäs vet alla vad och när
det ska ske. Ett måste för att förenkla familjens vardag!"
 
Här kommer den väl till pass som hjälpmedel för gossen som saknar tidsperspektiv och behöver kunna se och följa dagarnas ordning. Nu har vi ju inte börjat använda den än men jag är säker på att den kommer att underlätta livet. Magneten som man kan flytta och på så vis markera viken dag man är på är ju en sån där enkel men ändå genialisk idé.
 
Det är ju Allahelgonahelgen nu också och barnen såg fram emot att få åka till kyrkogården och tända ljus. Vi samåker alltid med min mamma (det är främst min mormors och morfars grav vi går till) och hon visade sig inte vara så sugen på att åka ikväll, det var för sent och för kallt och så där. Men eftersom vi ville åka ändå så följde hon med i alla fall. Jag tycker visst att man kan tänka på de nära och kära som inte finns med oss längre vilken dag som helst och man behöver inte ens befinna sig på en kyrkogård eller tända ljus för att minnas. Men för barnen så blir det mer greppbart på kyrkogården och sedan många år så är det tradition att de av barnen som vill följer med och tänder ljus och så pratar vi om de vars gravar vi besöker. Det är dessutom väldigt vackert med alla hundratals ljus som lyser upp i mörkret.
 
Det är bara våra två äldsta barn som har träffat min morfar (min mormor dog när jag var i tonåren) men de var så små att de inte minns något av honom. Äldsten tror sig minnas trots att han bara var 3 år när morfar gick bort men det har mest att göra med att vi pratar så mycket om honom och hur det var när vi bodde i lägenhet i samma hus som gammelmorfar så han tycker sig känna igen alla händelser.
Barn har så mycket tankar om döden och om sorg och på vägen till och från kyrkogården den här dagen uppstår de mest intressanta samtalen. Jag ser att min mamma nästan får bita sig i tungan ibland men jag som lever med barnen till vardags är ju van och jag tycker det är viktigt att de får reda ut begreppen och ventilera sina funderingar. Man får vara beredd på att prata om allt.

Äventyrsbad

Jag föreslog i morse att jag kunde ta med mig några barn och åka till äventyrsbadet några mil bort. Tre av barnen var genast med på noterna. Eller ja, lilleman ville gärna åka med också men han är för liten för vattenrutschkanorna och strömmarna och just nu räcker det med ett ej simkunnigt barn i famnen.
 
Jag provade min mamma-tankini hemma innan vi åkte och blev jätteglad över att den fortfarande passar och att badlinnet täcker nästan hela magen. Maken försökte kväva en fnissning och frågade om jag verkligen tänkte gå sådär. Vad jag vet så finns det inga "slimming" badkläder för kvinnor gravida i sjunde månaden så då får man vara nöjd med att man får på sig det som finns. Mina blåmärken från fallet för två veckor sedan har bleknat betydligt, det är bara ryggen som är lite lila-gul fläckvis men det stör nog ingen.
 
De två stora killarna sköter sig själva rätt bra i simhallen men femåringen bottnar just inte någon annanstans än i lilla babybassängen. Med armpuffar på blir hon totalt orädd - hon älskar vatten och att bada - så man får vara snabb i vändningarna när hon kastar sig i på djupt vatten.
Storebrorsorna dyker gärna och har därför alltid simglasögon med sig och skruttan vill ju inte vara sämre. Hon ser ut som en liten glad uggla med sina rosa simglasögon på, de täcker ju halva ansiktet :-)
 
När vi skulle ta fikapaus så ville jag ta ett kort på henne men det var hon inte alls sugen på. Hon var mer sugen på att gå direkt till caféet och välja sig en glass.
Min lilla söta uggla
Mot slutet så släppte hon armpuffarna också och gav sig iväg i lilla vattenrutchkanan utan vare sig puffar eller mamma. Vi har inte pushat för att hon ska lära sig simma än, nästa sommar (innan hon börjar förskoleklass) kan det vara lagom med simskola tänkte jag. Tror inte det kommer att bli någon jättestor utmaning för henne, hon har ju gott om vattenvana i alla fall :-)
 
Efter tre timmar var vi rätt nöjda och begav oss hemåt igen, matta och glada.

Boktips: Den vita massajen

Jag läste så många böcker under oktober och jag tänkte bespara er de som inte var något utöver det vanliga. Följande bok var däremot något alldeles extra:
 
 
Den vita massajen - Corinne Hofmann
Corinne Hofmann, en ung schweizisk affärskvinna, åker på semester till Kenya med sin fästman. Hon känner sig genast hemma i landet och när hon ser en vacker massajkrigare, Lketinga, drabbas hon av den stora passionen. Under fyra dramatiska och omvälvande år lever Corinne tillsammans med massajerna på den afrikanska landsbygden. Osentimentalt och utlämnande berättar hon om en tillvaro fylld av kulturkrockar, fysiska umbäranden och erotisk besatthet. När Lketingas svartsjuka blir outhärdlig och han dessutom antyder att deras dotter bör omskäras och giftas bort bestämmer hon sig för att lämna Kenya tillsammans med barnet. Den vita massajen är en sann berättelse om gränsöverskridande kärlek, som länge har toppat bästsäljarlistorna och översatts till ett tiotal språk.

Jag blev rekommenderad den här boken av en vän och jag som läser så mycket nappade direkt på erbjudandet om att få låna den. En otroligt gripande berättelse med miljöer och situationer som är så långt ifrån vad man är van vid att man knappt kan förstå vidden av det hela. Jag läste ut boken på två dagar!
I efterhand har det visat sig att varenda människa jag möter har läst boken och de flesta har tyckt att den var riktigt bra. Läs den!
 
Det finns två uppföljare och de kastade jag mig över så snart jag fick möjligheten:
 
Den vita massajens dotter & Resan tillbaka till den vita massajen
Inte alls lika bra då dessa böcker mer är en förklaring till "vad som hände efteråt" istället för en ren skildring av Corinnes år i Kenya. Men har man läst den första boken är det svårt att inte läsa de andra också.

Buuu


Halloweenutflykt

Idag så ville maken ha med sig de fyra äldsta på utflykt. Barnen tycker det är så roligt att åka iväg med bara pappa och jag tror att det är nyttigt för maken också att påminnas om att han kan klara skivan han med. På något konstigt sätt så brukar jag nog ta befälet när vi är iväg allihop, kanske tar man lätt på sig den rollen som mamma?
 
Då åkte till Vellingeblomman i Vellinge, en blomsterhandel som har gjort en stor grej av att följa säsongens tema och de gör det med bravur.
Nu hade de i bästa Halloweenanda en slinga man kan gå med rysliga scener längs vägen - när jag såg bilderna de tagit var jag faktiskt förvånad över att inte femåringen hade blivit riktigt rädd när de var där!
 
 
De har tjuvstartat med jultemat också, men jag tycker att det är liiite väl tidigt även för mig. Vi brukar åka dit i december varje år och det är lika uppskattat av alla i familjen varje gång. Eftersom vi ska dit om en dryg månad och insupa lite julstämning så valde äldsten att hoppa över dagens utflykt för att inte förstöra det roliga sen.
Nu är det här ju i södra Skåne, men bor ni i rätt del av landet så se till att ta er till Vellingeblomman så här framåt jul! Vi har ungefär 1 timmes bilresa dit och det är det utan tvekan värt. En tomtestig på 1 km med alla tänkbara tomtar, krubba med levande djur och myspys längs vägen, för att inte tala om 5000 kvm julprylar att shoppa loss bland. Får man inte en överdos av bjällerklang där så har man missat något!
Make och barn hade tillsammans valt ut något nytt till vår överdådiga julgran och de hade utan problem enats om vad de trodde jag skulle gilla.
Två lila glittriga fåglar! Jag hade inte kunnat välja bättre själv :-)
 
 
Medan halva familjen var på sin utflykt så försvann äldsten hem till en kompis och kvar var jag med de två yngsta. Här var så lugnt och tyst hemma :-) Jag la mig på soffan med en bra bok och en stor kopp glögg (jag har förresten hittat en helt alkoholfri glögg som inte smakar varm saft utan med som Blossa)! Jag försökte hålla det dåliga samvetet borta för jag hade behövt städa ordentligt men jag lyckades förtränga det tråkiga en lång stund. När de andra kom hem lagom till kvällsmaten så hade jag röjt det värsta, kört ett par maskiner tvätt och lagat babymat för ett par veckor framåt ändå.
Vi tog den lata vägen och fixade hämtpizza till middag. Det låter himla lyxigt tycker alla men när pizzan väl är hemma så är det någon som bara äter kanterna, flera som inte gillar den för att den inte smakar som hemgjord etc etc. Inte är det speciellt rolig mat heller så det dröjer nog innan vi gör om det. 
Trots den kassa maten så var barnen nöjda med dagens bravader och efter en film så stupade de i säng.

Present

Åttaåringen var hos mormor häromkvällen och frågade om hon kunde hjälpa honom att sy en present till sin mamma. Det blev en duk i korsstygn och den är så fin så jag har ramat in den så vi kan ha den som halloweentavla här varje år.
 
Han kan om han vill den gossen <3
 
Det är så sällan som han gör något åt andra så jag blir alldeles särskilt glad när han överraskar på det här viset.

RSS 2.0