Bygga LEGO

För några år sedan så fick barnen en Legoborg i julklapp av någon släkting. Den stod framme ett tag och vi reparerade den med jämna mellanrum, men till slut så plockades den ändå isär och bitarna blandades med resten av alla lösbitar i stora lådan. Det är ju jättetrist - ett stort set kostar massor och att bara låta det bli till lösdelar känns som rent slöseri. Jag hade helt glömt bort borgen i alla fall men häromdagen så kom killarna här på att de ville bygga ihop den igen. Intruktionen fanns inte kvar i pärmen där jag så noggrant sparar alla Legopapper annars.
Hur gör man då?
Jag vet att jag har tipsat om det förut (i min gamla blogg) men här kommer det igen:
LEGO building instructions
Vi skrev in Castle som sökord och sedan fick barnen helt enkelt leta upp rätt borg bland alla varianter som sålts genom åren. Vips så har man hela manualen i färg, precis som den som följer med i kartongen från början.
 
Så det här...
 
...och det här...
 
...kommer så småningom all bli en borg som man kan leka med igen!
Jag är faktiskt förvånad över att vi har hittat alla delar hittills (jo, jag sitter gärna med och deltar i projektet) och vid det här laget är två av tre sidor helt klara. Bara några få bitar har vi fått ta i en liknande nyans tills vidare, men på det stora hela så finns allt kvar.

Nedräkning

Alla barn sover redan, utom lillskuttan som vaknade till för att få kvällens sista mål mat.
Låt er inte luras av det pigga leendet, egentligen är hon jättetrött :-)
Efter kvällsflaskan är det bums i säng och hon brukar somna på en halv minut. Sedan tänkte jag slänga mig i soffan med en rejäl portion citronfromage. Ska man ändå bli tjock kan man lika gärna njuta under tiden! (Säger jag och är helt oförstående till varför jag går upp nära 25 kg varje graviditet...)

Lekplatsträff

Regnskurarna kom och gick under morgonen, men när det blev ett längre uppehåll vågade vi oss iväg till lekplatsträffen. Det var bara vi och en familj till den här måndagen - vi tappra som alltid trotsar vädret. Efter bara fem minuter kom regnet, det STORA regnet :-(
Vi ställde oss under ett träd för att få lite skydd för vattnet som formligen vräkte ner. Alla utom min femåring vill säga; hon skulle absolut gunga och ville helst att jag skulle stå brevid och ge henne extra fart (och det tänkte jag inte alls göra). Åttaåringen som totalvägrar regnkläder cyklade hem eftersom han var genomblöt från topp till tå trots bra vindjacka. Den andra familjen gav upp en stund senare. Min tvååring och femåring ville gärna stanna och leka en stund till...
Den här gången måste vi ha hamnat på kommunens sämst skötta lekplats! De gjorde om den för bara kanske 3-4 år sedan och då var det jättefint där. Nu växer det ogräs i sanden, klätteställningen är nersprayad med graffiti och bänkarna är överväxta av brännässlor. Inte trevligt!

Campingutflykten

Jag har ju glömt att visa lite bilder från makens och äldste sonens campingtur!
Visst ser det mysigt ut! Väldigt typiskt sonen att sitta försjunken i en bok sent på kvällen :-)
Tanken var ju att de skulle vara borta ett par nätter, kanske byta ställe dag 2...
Hur länge var de borta?
De kom in genom ytterdörren här hemma redan kl 09 nästa morgon! Sonen hade sovit oroligt och efter frukosten så ville han åka hem. Jag hade mina aningar; han är ingen skogsmulle utan vill hellre hänga med kompisarna på hemmaplan. Han var dock väldigt glad för att de hade kommit iväg och pratar mycket om fisket, badandet och hur de satt vid elden till långt in på natten. Det blev ett fint minne.
 

Mera prinsesspyssel

Dagen avslutades med tillverkning av prins- och prinsesskronor. Ett litet nätt projekt som tog över 1 timme så här på kvällen, med fyra barn inblandade... ;-)
Idén kommer från den här boken:
Allt om prinsessor - Susanna Davidsson
 
Resultatet blev helt ok. De är knappast särskillt hållbara, men det får man ta. Barnen blev väldigt stolta över det de tillverkat och det med rätta! 
 
Två av barnen med kronor på huvudet. Supertrötta men äntligen redo att gå till sängs!

Tandborstning

Nu har ju lillskruttan inga tänder än så det är mest träning och tillvänjning inför vad som komma skall.
Kittlar härligt i tandköttet gör det tydligen och när man borstar på henne så skrattar hon hela tiden.
Om hon är som sina syskon så lär hon vara tandlös länge till och sen få 8 st på en gång sådär lagom till ettårsdagen.

Sittdyna till en syskon-UJ?

Jag har fortfarande inte fått tag på en passande sittdyna till syskonvagnen. Den helsvarta (gamla omsydda) som ligger i den nu är verkligen inte rolig och jag skulle vilja ha något med lite färg eller mönster. Tanken var att lilleman skulle få någon av dessa att sitta på
AddStroller sittdyna, Red Cars eller Red Dragon
Det finns även en ny färg som är klarblå med vita stjärnor och jättefin. Men när jag skulle beställa en av dem så såg jag att den modellen nog är för bred för min vagn. Urban Jungle syskonvagnen har en sittbredd på ca 30 cm och dynorna är 42 breda där nere.
Vad ska man då välja? Den enda sittdyna jag känner till med passande mått är Elodie Details och deras tre färgställningar (prickig, randig eller retroblommig) är inte vad jag hade tänkt mig. Eller ska man slå till med en prickig?
Den passar ju förvisso bra ihop med påslakanet i liggdelen :-D men liggdelen kommer jag ju inte ha kvar så länge till.
Fast nu kommer jag ju iofs få koppla på liggdelen igen i januari.... Lilleman kommer ju att vara ca 3½ då och borde väl kunna stå på en ståplatta bakom. Just nu hoppar han av i farten (både från ståplattan och ur vagnen) :-/ Även om han är jätteduktig på att gå så är det trots allt så att vi promenerar överallt inom byn - till och från skolan, till kyrkis, till affären etc och om han ska gå hela vägen får man räkna med en timme extra för att köpa en liter mjölk. Inte ska jag väl behöva en trillingvagn? Eller? Kommer jag att bli tokig? :-)
Men nu var det ju sittdyna jag var på jakt efter. Så fort vi byter från liggdel till sittdel på minstingens sida så är det ju dessutom TVÅ sittdynor jag ska ha. Vad tycker ni då; två likadana, två matchande (tex två svart/röda med olika mönster eller två olika färger (kanske en turkos och en cerise)? Förutsatt då att jag hittar något märke som passar eller låter sy upp två dynor av någon som kan sånt där :-) Ge mig tips!
Någon annan där ute som har en UJ syskonvagn med sittdynor och vet vad som fungerar storleksmässigt? Det måste det ju vara, frågan är väl egentligen huruvida någon sådan person läser min lilla blogg ;-)
 
 

Scones

Nybakta scones är så himla gott!
Lite mörkare än vanligt kanske eftersom jag satt i ett telefonsamtal och glömde bort ugnen...

Morgonpyssel

Jag kom i säng runt halv två i natt tror jag och tvååringen väckte mig och minstingen före halv sju i morse... Det funkar inte bra för mig som är så beroende av mina 6-8 timmars sömn. Maken hade också hört sonens önskan om att sätta på Disney Junior så han hade kommit upp han med och jag lämnade snabbt över en jollrande bebis i hans famn och gick och la mig en stund till :-)
 
Dottern hade lånat en bok om prinsessor och prinsesspyssel och var plötsligt i akut behov av att tillverka en glittrig solfjäder. Jag är ju svettig mamma!
Tvååringen hängde genast på han med.
 
 

Gravidkänslig

Apropå dagens tidigare inlägg så ville jag bara göra något slags tillägg. Jag är hyperkänslig just nu tror jag och även om jag brukar vara rätt bra på att skaka av mig folks åsikter så fällde jag faktiskt en del tårar här på förmiddagen.
Jag känner att jag allt oftare måste försvara våra val och jag förstår inte varför det måste vara så. Under årens lopp (sedan vi valde att gå över den magiska gränsen 2 barn) har jag fått höra allt om synd det är om barn som blir "pseudotvillingar", barn som blir mellanbarn och glöms bort, hur bitter jag kommer att bli om tio år eftersom jag inte har skaffat mig en riktig hobby (för mina banala intressen räknas inte) och förverkligat mig själv eller satsat på en ordentlig karriär, alla negativa profetior om hur dålig ekonomi vi kommer att ha som i längden försämrar barnens chanser i livet....
Nåde mig om jag vågar klaga på tvåårstrots, barn med tonåringsfasoner eller nämna med en suck att jag ska hinna skjutsa barn till/från kompisar samt lämna/hämta på två sportträningar mellan mellis och kvällsmaten. Det skulle jag nämligen tänkt på innan! Som om vetskapen om att även jag kommer att ha en dålig dag då och då borde hindrat oss från att utöka familjeantalet bortom normen.
 
Att vi sedan har fått ett helt gäng barn som vart de än kommer uppfattas som väldigt harmoniska och trevliga, att vår ekonomi tillåter att jag är hemma utan inkomst i perioder (och enbart för min tro på att det gynnar barnen), att jag inte är särskillt sliten heller det spelar ingen roll och kommer tydligen aldrig att göra det.
För alla andra VET ju hur det är i storfamiljer ;-)
Och inte att förglömma; vi vet ju inte vad preventivmedel är och barnen bara kommer så där hipp som happ?! Allvarligt talat så blir folk ordentligt överraskade när jag berättar att våra barn är planerade och för några av dem har vi fått kämpa länge (inte länge som i åratal, jag hoppas ingen tar illa upp av formuleringen - men jag vet hur det är att månad efter månad gråta över fel besked).
 
Det fanns en tid då vi faktiskt tyckte att ETT barn var apjobbigt och vi funderade länge innan vi bestämde oss för att vi nog skulle orka två :-) Idag kan jag ibland tänka om familjer som har ett eller två barn att "Herregud vad mycket fritid och pengar de måste ha över alltid!" och när vi av någon anledning bara har tre, fyra barn i huset så känns det som lugna gatan och man undrar vad man ska dra igång för storslaget projekt. Då försöker jag tänka tillbaka till hur svårt det var att få vardagen att gå runt med det där första barnet (inte hade vi pengar i högvis eller förfärligt med dötid att slå ihjäl heller då, konstigt nog!) och kan åtminstone lite grann sätta mig in i hur andra kan känna det ibland.
 
Numera har vi sex barn och ett sjunde på väg. Vi försöker inte komma med i Familjen Annorlunda på tv, vi tävlar inte om att bli störst familj i kommunen, vi har aldrig planerat flera barn i förväg med mål att nå upp till ett visst antal och inte överväger vi att ensamma befolka världen. För bara några år sedan förvarnades vi om att vi troligtvis inte skulle kunna få fler barn men med en operation, rätt medicinering och en himla massa ren och skär tur så är vi där vi är idag.
 
Vi kommer aldrig att bli en jättestor familj - för oss går gränsen vid 7 barn och jag har svårt att se hur man får ihop det med fler än så (jag vet att det finns de som klarar det galant, jag kan bara inte se mig själv där). Om man hade haft större spridning på barnen kanske och därmed lite avlastning på köpet, eller om jag varit yngre, eller huset mycket större eller tusen andra om och men. Vi hade ju ett glapp mellan de två första barnen men i gengäld så kommer vi i januari -13 att ha klämt in de yngsta 6 barnen på mindre än 10 år. Det kan ju räcka ;-)
Innan ni hinner tänka att min gräns på 7 barn kommer att ändras med tiden så kan jag direkt dementera det - på mitt beslut är den möjligheten för alltid klippt :-) Här blir vi inte fler än 9 i hushållet och det känns alldeles helrätt, för OSS.
 
Alla tycker inte att spela spel med barnen är det bästa man kan göra en fredagkväll, alla drömmer inte om att en dag få åka till Disneyland med barnen (oavsett om de är vuxna när man väl sparat ihop till resan), alla är inte villiga att ge upp en karriär för att vara hemma och göra storkok på babypuré och kunna krama barnen när de kommer hem från skolan - men jag gör det och vill inte ha det på något annat sätt just nu.
 
Det här inlägget blev ordentligt mycket längre än de få meningar jag hade tänkt skriva. Mest svammel egentligen och lite gnäll på det. Jag hoppas ingen känner sig trampad på tårna på något sätt om jag varit otydlig i inlägget - jag är galet trött just nu och hade kanske skrivit annorlunda om det varit på rätt sida midnatt.
Jag vet att vad som är rätt för oss inte alls behöver vara rätt för någon annan. Och vice versa förstås. I slutänden kommer det alltid tillbaka till att respektera folks val.

OS-invigning

Jag hade egentligen inte tänkt se invigningen (eller något annat heller) av OS - jag är totalt ointresserad av sport och hade lyckats rätt bra med att ignorera att idag var den stora dagen för hela eventet. Men så har äldsten övernattningskompis och denne ville gärna se det. Jag hade tänkt titta på något annat på andra tvn, eller möjligen läsa lite, men så blev jag sittandes i soffan...
Efter att ha bott i London i många år så var det ju kul att få se alla bekanta platser som skymtade förbi och jag försökte hinna med att peka ut våra gamla hemkvarter för äldsten.
Det ÄR ju helt fantastiskt med invigningen och det var så otroligt mäktigt hela spektaklet!! Jag guidade killarna genom Englands historia, brittisk barnlitteratur och hela popkulturen - och jag gjorde det säkert lika bra som Ebba von Sydow även om förmodligen ingen här kunde höra hennes röst bakom mitt pladdrande ;-)
Jag är ju så känslig just nu (gravidhormoner!) och blev nästan tårögd av alla människor som passerade i rutan.
 
Vid det här laget har det teatraliska bytts ut mot alla länders trupper som marcherar fram med fanorna vajande. Inte hälften så spännande men jag har lovat tolvåringarna att ropa när Sverige promenerar förbi och jag hoppas att jag inte missat dem redan, det finns en viss risk för det :-/
 
 

Djurparken

Idag tog jag med mig de tre yngsta på besök i den lokala djurparken. Det är ingen stor djurpark, man går igenom den på en timme - men barnen älskar att vara där och jag tror ibland att lekplatsen och att klappa getter slår högre än de exotiska krokodilerna, hajarna och känguruna :-)
De har ett väldigt förmånligt säsongskort; entré för hela sommarhalvåret kostar inte mer än 1½ besök. Det tar bara 20 min dit med bilen och för min del gör det inget att halva tiden där spenderas på att åka rutschkana och äta glass :-)
 
 

Att det ska vara så svårt...

...för en del att hålla truten :-(
Jag kan förstå att det finns de som inte klarar av att gratulera till även detta barn och jag har slutat förvänta mig några glädjetjut och grattiskramar - jag vet att många tycker att de har fullt upp med en eller två och orkar inte de själva fler så borde ingen annan göra det heller.... Men att man då inte bara kan hålla tyst utan känner att man MÅSTE häva ur sig ett "Men HUR tänkte ni nu?! Det kommer att bli jättejobbigt och det är väl svårt nog som det är!"
Hmmm...hur kan någon som vi träffar två gånger om året veta hur vi har det till vardags? Om inte VI tycker livet är krångligt och svårt så varför måste någon annan förutsätta det och liksom tycka i vårt ställe?
 
Man borde inte bry sig om sådant där men jag blir faktiskt ledsen.
Själv tycker jag att det är jättekonstigt att man inte skulle vilja ha fler än två barn - men aldrig att jag skulle gå runt och fråga folk om de inte gillar barn, anklaga dem för att vara för egoistiska för att ta sig tiden etc. Man vet aldrig hur andra har det och det är ju faktiskt så att folk har olika prioriteringar i livet precis som de har olika intressen. Jag lever mitt drömliv och jag tar för givet att andra ser till att leva det liv som de vill. Respekt är väl ordet. Somliga glömmer visst bort det ibland.

Jesper

Idag har han sin första namnsdag, världens finaste lilla Jesper!
Den 6 juli blev jag faster (ingift sådan kallas det kanske) när min svåger och sambo blev föräldrar till en liten pojke, deras förstfödda barn. Med en vikt på 2450 gram och 47 cm lång så var han rätt mycket mindre än vad någon av våra någonsin varit vid födseln. Man kan knappt föreställa sig ett så litet pyre :-)
 
Byxorna ser något stora ut.
 
Barnen tycker den här bilden är så rolig och de var genast tvugna att hämta en spagettislev för att kolla storleken på lillkusinen.
 
Lilla sötaste gossen <3
 
 
När någon får barn tänker jag alltid på min favoritdikt i ämnet:
 

Ett nyfött barn (av Siv Andersson)

Det är som ett mirakel

när ett barn har blivit fött

- ut kom en liten mänska

som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert

och dess doft helt underbar.

Och det är nåt visst med blicken

som är sällsamt vis och klar.

Från den stund man tar emot det

blir inget mer detsamma.

För ett barn förändrar livet

för sin pappa och sin mamma.

Ett sånt hav av ömsint kärlek

som plötsligt väller fram

för detta lilla under

som ännu vägs i gram.

 
Barnen tycker det är så roligt med en ny liten kusin och de pratar mycket om honom och tycker det är roligt att titta på bilderna vi har. Vi skickade upp en present för ett tag sedan och gänget här var noga med att få vara med och välja grattiskort, presentpapper etc
 
Vi har inte haft möjlighet att träffa Jesper än eftersom vi bor väldigt långt ifrån varandra, men jag hoppas på att få hålla honom snart!

Sol, sol och mera sol

Ryggen var precis lika röd när jag steg upp i morse som när jag gick och la mig igår kväll, något annat borde man kanske inte väntat sig. Jag har inte haft så ont av den i alla fall och kunde faktiskt duscha utan att vattnet förångades vid kontakt med huden ;-) Jag har hållt mig undan från solen så mycket som möjligt idag, för trots heltäckande t-shirt så brände värmen från solen igenom så fort jag lämnade skuggan.
Maken och äldste sonen kom iväg på sin campingtur någon timme efter lunch. Jag bad dem mms:a bilder någon gång under dagen bara för skojs skull, men allt jag mottagit var en bild på några gräsänder vid en sjö och en bild på ett ruttet päron (som blivit kvar i tältet sedan förra sommaren, hur sjutton kunde maken missa det?!)... Sonen ringde vid 20-tiden och upplyste mig om att de hade det toppen, de hade glömt huvudkuddarna hemma och han hade bajsat i skogen. Låter som en underbar utflykt! ;-)
 
Ett barn åkte med mormor till sommarstugan och ett annat stack iväg till en kompis. Kvar i huset var jag och de tre yngsta. Minstingen gick runt i gåstolen och pysslade med sitt ett bra tag. Hon har förresten kommit på att man kan göra ljud även på inandning så nu låter hon som någonting från filmen The Grudge :-/ Väldigt obehagligt ljud tycker jag, själv är hon mycket nöjd med sig själv och bränner av ett lyckligt leende efter varje gång.
De andra två roade sig med att bygga en koja i lekrummet.
Den oerhört hotfulla rosa lappen med texten Ingen får komma in (och ett stort hjärta) skrämmer säkert bort alla obehöriga. Lillebror ville ta bort lappen men fick genast höra "Du vill väl inte att KILLARNA ska gå in i kojan". Med killarna så menar hon de tre äldre bröderna, hon är ju egentligen medveten om att lilleman är en kille han också men han brukar ändå få räknas in på hennes sida (ett lag som ibland kallas Prinsessorna eller bara tjejerna). Han tycker det är helt ok.
De har haft så roligt i den där kojan idag och de två ligger faktiskt där och sover just nu. Nästan som att campa!
 
Jag har trots brännan vågat mig på att bada i poolen idag för barnens skull. För att klara solen så hade jag en tunn t-shirt utanpå baddräkten och lilleman skällde massor på mig för att jag gick i vattnet med kläder på... Det är tur vi har någorlunda insynsskyddat men å andra sidan så har jag gett upp det där med att vara snygg när jag badar.
Jag är väldigt glad för vår "babyvakt" som gör att man kan gå ut och bada och ändå ha koll på när minstingen vaknar från sin tupplur där inne.
 
Vårt hus är väldigt bra till att samla upp värme och hålla den. En bra egenskap på vinterhalvåret då vår familj kan hålla huset i hyfsad temperatur bara genom att existera. Mindre bra på sommaren då vi får ha alla markiserna nere under dagen och ändå hamnar på en rätt obehaglig och klibbig innetemperatur på ca 30 grader. Man blir ju inte direkt sugen på att dra igång ugnen och baka något.
När tvååringen och femåringen lagt sig i sin koja så tog jag med minstingen ut en stund för att få lite svalka.
Det har hänt något med cirkulationen (eller syresättningen?) i dammen och det har blivit grönt och äckligt runt växterna i där. Jag måste kolla upp vad vi kan göra åt det. Grodorna verkar inte bry sig i alla fall (åtminstone så har de inte sagt något). Här är en som sitter på pumpen:
 
Jag tänkte på att det är tur vi inte har så mycket mygg, men gick ändå in och hämtade insektsnätet till vagnen. Satt ute i en solstol och läste en stund i den ljumma kvällen - tills jag insåg att vi visst har mygg här :-/
Nioåringen kom hem efter en liten stund och då körde vi Sonic Race på Wii ett tag.
Han tycker det är så kul att spela själv mot en vuxen och jag skaffade mig lite extra pluspoäng genom att servera apelsinsaft till spelet. Här behövs inte så mycket för att lyxa till det, haha. Vi hade så mysigt så och jag fick en extra godnattkram när han äntligen kom i säng en timme senare än vanligt. Jag har lovat honom ett nytt race efter frukost i morgon bara för att ge igen för att han vann över mig nu ikväll. Man kanske skulle tjuvträna nu då ;-)

Två på vift

Tolvåringen och maken ska leva friluftsliv ett par dagar. När sonen insåg att det inte finns någon exakt plan för var de ska tälta, äta etc hade han lösningen: "Du får kolla upp det på hemsidan pappa!"
För varje skog med självaktning har väl en egen hemsida år 2012... Jag undrar hur många timmar killen klarar utan internet (vilket iofs kan bli en utmaning för dem båda)!

De ser båda fram emot lite egentid bara far och son och de har pratat länge om att ge sig ut och vandra/campa/fiska. Fiskeutrustningen är packad och tältet testat. Jag sa att de får vara borta tills de tröttnar men räknar med att ha dem tillbaka i morgon eller övermorgon ;-) (ev kommer de hem och vänder mot nya platser)

Paus


Stranden :-)

Jag tog de två äldsta med mig till stranden idag. Då menar jag stranden med stort S, en halvmil lång sandstrand med perfekt badvatten.
När jag var liten hade mina morföräldrar husvagn och de tillbringade om jag inte minns fel närmare 30 säsonger på samma campingplats. Några veckor varje sommarlov så bodde jag hos dem i husvagnen med dagliga bad på denna strand.
Numera blir det inte att vi åker någon strand alls särskillt ofta. Det är ju inte till att ligga och slappa på ett badlakan om man behöver hålla full koncentration på små som gärna sticker ner i vattnet om man blinkar och dessutom så blir jag lätt tokig på sand som smyger sig in i all packning, i matsäcken, i underkläderna...
Just därför så lyxade jag till det idag genom att enbart ta med mig två stora, simkunniga och ej vattenrädda barn! Jag fick t.om möjlighet att läsa några kapitel i min bok medan de badade eller grävde vallgravar i sanden :-) Jag var själv i och simmade i flera omgångar och det var verkligen jätteskönt. Enligt skylten vid glasskiosken så höll badvattnet en temp på 22 grader och det tror jag helt klart på. En bra bit varmare än i poolen hemma i trädgården var det definitivt.
Vi hade mängder av mackor med, fika, frukt och litervis med dricka. Allt gick åt!
När vi tröttnade på att bada så spelade vi minigolf. Jag tror jag gjorde mitt livs sämsta minigolfrunda och det hjälpte inte ens att jag på något mirakulöst sätt fick till 4 hole-in-one. Barnen tyckte att jag borde spelat bättre eftersom jag faktiskt hade spelat där förut och de brydde sig inte om mina försök att förklara att det var 25 år sedan och att de dessutom ändrat banorna (troligen flera gånger) sedan dess. Efteråt gick vi och köpte varsin glass och det var nog de största två-kulors-våfflor jag sett. Den glassen hade kunnat ersätta en hel middag. Vi gick en sväng inne på campingen också men jag lyckades inte riktigt lokalisera var min mormor och morfar alltid hade sin husvagn uppställd.
 
Jag tvingade på barnen solkräm med ett par timmars mellanrum hela dagen och såg noga till att smörja mig själv. Tolvåringen avskyr solkräm och har lyckligtvis en helt annan hudtyp än övriga familjen vilket gör att han faktisk blir brun (syskonen är blekvita och bränner sig lätt). Jag vet inte var han har fått sitt skinn ifrån, hans biologiska pappa är irländare med karaktäristisk vit hy och rödlätt hår, jag blir lätt brun och har mellanbrunt hår. Så varför har sonen naturligt mörkbrunt hår och ser ut som en pepparkaka efter en dag i solen?? Hur som helst - ni vet ju hur viktigt jag tycker det är med solskydd och hur mycket jag gnäller om rödbrända människor. Jo....jag får väl äta upp det nu :-/ Jag funderade på att be barnen smörja mig på ryggen, men av någon anledning så gjorde jag inte det utan försökte göra det själv med halvtaskigt resultat.
Det KAN vara så att jag just nu har Sveriges rödaste rygg! Åtminstone den delen av ryggen som var mellan överkanten på min lågt skurna baddräkt och upp till området dit mina händer nådde att smörja :-(
Man ser precis var jag fått till det med solskyddsfaktor 30.... Det svidet lite lätt kan jag avslöja. AJ! I morgon är det jag som går ut fullt påklädd i 30 graders värme.
 
Kvällen avslutades med sent bad i poolen för mig och de som så önskade och badminton-turnering med maken för övriga. Det är så underbart att se hur barnen njuter av sin ledighet och jag är så glad att vi har kunnat ge dem den här möjligheten att ha båda sina föräldrar hemma ännu en sommar. Jag tror och hoppas att våra prioriteringar ger dem minnen för livet, gott om tid för alla att hitta på saker som passar just dem och en trygghet i att det alltid finns någon till hands för dem. Vardagslyx på hög nivå!
 
De tre yngre barnen har önskemål om att få åka till stranden i morgon, men just nu är jag inte lika sugen på det som jag var för 12 timmar sedan... Möjligen blir det en sväng till sommarstugan och stranden där. Kanske jag kan få maken att åka i stället så kan jag sitta här hemma, i skuggan, vårda min ömma rygg och tänka över min egen dumhet.

Äntligen sommarvärme

Den franska värmen har dragit in över vår del av landet, åtminstone är det vad de lokala löpsedlarna skriker ut. Femdygnsprognosen visar stora gula solar varje dag och en temp på 22-25 grader (helt i min smak, jag behöver absolut inte mer än så).
Idag är det måndag och det betyder lekplatsträff med ett gäng sommarlediga barn och föräldrar i byn. Vi alternerar mellan lekplatserna och till skillnad från förra veckan då det krävdes regnställ så var det betydligt behagligare väder den här gången. Nu när alla är hemma från skola och förskola så är det trevligt att kunna möta upp med vänner och leka (fika!) några timmar utan större planering.
 
Efter lunch blev det plötsligt ordentligt sommarväder! Som vi har längtat! Jag vägrar bada när man måste simma bland isflaken i poolen men jag tog mig ett dopp jag med idag. De yngsta som inte får vara i poolen utan vuxet sällskap jublade förstås (maken badar bara om det är en bra bit över +25 i vattnet) och när benen väl hade domnat bort så var det helt ok ;-)
 
Dottern lånade lillebrors armpuffar. De rosa med prinsessor på är nämligen hans, men idag gick han med på att byta med syrran och ha på sig Nalle Puh i stället :-)
Tvååringen och jag var sist upp ur poolen. Vid det laget frös han så han skakade men det krävdes ändå en hel del övertalning för att få upp honom. J-j-j-jag f-f-f-fry-y-y-yser inte, sa han med läppar som började bli blå.
 
Alla har varit ute hela dagen, precis som det ska vara. Först var vattenglidbanan framme och senare kom badmintonnätet upp.
Den där lådbilen var ett väldigt bra köp...
Vilken ljuvlig dag! Mer av det här tack :-D
 
En sådan här ljummen kväll skulle man kunna sitta vid paviljongen, dricka kaffe och titta på grodorna som simmar i dammen - maken satt där ett bra tag.
Eller också så kan man göra babymat så att det räcker ett tag.
Den här gången blev det pasta/köttfärs och ris/biff som alternativ till alla burkar med fiskgryta och potatis/falukorv som står i frysen. Jag funderar på om lillskruttan tänkte vara överkänslig mot fisk också, för hon har fått några misstänkta utslag runt munnen. Vi testar ett par måltider till och blir sambandet tydligt så är det slut med fisk ett tag.
 
I morgon ska jag och några barn åka till en fin sandstrand och njuta av sol och bad (bad i havet minsann)! Det är i närheten av en camping så lekplatslek, minigolf och mjukglass ingår också. Måste komma ihåg solkrämen bara för idag var det på gränsen till att några här blev bruna nästan åt det röda hållet och det gillar jag inte.
 
 

Veckans bok: Stråk av rött

Elizabeth George - Stråk av rött
Kommissarie Thomas Lynley har i sorgen efter sin mördade hustru gett sig av på vandring längs Cornwalls klippiga kust. Han har givit sig iväg utan identitetshandlingar och sin polisbricka har han lagt åt sidan. På sin väg uppför de slippriga stigarna råkar han på en kropp som ser ut att ha fallit från en hög klippa ovanför. Detta får Lynleys polisinstinkter att väckas till liv och han tar sig så småningom till en ensligt belägen stuga där han slår larm. För det är ett mord, det ser ut att vara ett simpelt sådant, men som i de riktigt bra och sinnrika mordhistorierna är det inte så enkelt som det vid första anblicken synes vara.
 
Det här är ytterligare en bok i serien om Lynley och Havers. Den kan läsas fristående men har man läst de andra femtielva deckarna i rätt ordning så ger det ju alltid lite mer till storyn, särskillt som kommissarie Lynley är i en helt annan situation i den här boken än vad han brukar.
Om ni inte har läst böckerna så kanske ni har sett något avsnitt av deckarserien på tv. Jag tycker bokserien är jättebra och sträckläste åtminstone tio av böckerna under en period, men jag kan inte alls se serien på tv. Som så ofta blir det helt fel - skådespelarna ser ju inte alls ut som man har tänkt sig dem!
Ett bra exempel på det är filmerna med Wallander. I böckerna tolkar jag polisen ungefär som Rolf Lassgård såg ut när han gjorde rollen. Men den andre (jag har helt glömt hans namn i skrivande stund) är bara helfel! Den engelska versionen ska vi inte ens tala om.
 
Som läsning får boken gå under genren "sommardeckare" om det nu finns en sådan: Lättläst och lagom underhållande :-)

Ute på vift en stund

Efter en förmiddag med intenstivt städande övertalade jag ett gäng barn att hänga med till skogen. Jag och de fyra minsta tog en liten tur på ett par kilometer och tittade på djur och natur.
 
Solen försvann (eller om det var för att vi gick i tät skog större delen av sträckan) och det blev kyligt mot slutet. Jag hade förstås packat med fleecejackor till barnen men av någon anledning så fick jag inte med något till mig själv?! Efter fikat höll jag på att frysa ihjäl så jag kallade tillbaka de som klättrade i träd och hoppade på stenar och så gick vi raskt tillbaka till bilen. När vi kom hem sken solen så fint så och maken undrade vad jag snackade om när jag förklarade att vi var tillbaka på två timmar eftersom jag var kall ända in till skelettet.
 
Under tiden vi var borta hade maken satt upp en extra sektion plank runt poolen och det är jag mycket glad över. Tvååringen har ju hittat ett ställe på sidan där han kunde klättra upp på staketet och doppa handen i poolvattnet och det gör mig så oändligt nervös för att han ska trilla i om man tittar bort. Nu får han hitta på något annat att göra, åtminstone tills han hittar något nytt fuffens att sysselsätta sig med för att skrämma sina föräldrar.
 
Barnen har haft mycket kul med lådbilen idag också, utan olyckor *peppar peppar* De skjutsar runt varandra som om det vore en taxi och så gör de stopp på olika platser i trädgården. Nu vill jag till affären, ta mig till rosenbuskarna, mot verkstaden etc etc. De äldsta har fått lov att köra nerför backen också, på egen risk :-)
 
Nu har jag precis jagat in de stora som kvällsbadat med kompisar. Är det sommarlov så får man bada i poolen efter kl 21 och ibland tror jag att de går ut och doppar sig just bara för att de får. Men visst hade det varit trevligare för dem om det hade varit mer än 15 grader i luften (och samma temperatur i vattnet) Brrrr...
 

6 månader!

Det slog mig plötsligt att lillskruttan hunnit bli hela sex månader nu! Och det redan i fredags :-)
Det är ju inte klokt vad fort det går.
 
Hon har gått från att vara en liten, spinkig och mörkhårig minibebis...
 
...till en bastant ung dam med ljust hår och ständigt nära till bus och skratt!
Jag tror inte denna unge har haft en sorgsen dag i hela sitt liv! Allas ögonsten och hon går från famn till famn när hon är trött och vill gosa.
 
(Jag har ganska svårt att ta in att jag har varit gravid sedan hon var 3 mån och att hon ska bli storasyster lagom till sin första födelsedag. Men det blir toppen och hon får ju ett syskon nära i ålder, mer bus och lek.)

Lådbil

Igår efter frukost tog jag med mig tolvåringen på loppis. Direkt när vi kom dit fick vi syn på en gammal lådbil som stod lite ensam bland cyklar och garagegrejor.
Sonen har en lådbil som han byggde ihop med morfar för några år sedan, men den är snudd på helig och får absolut inte röras av de andra utan lov. Vi har haft våra duster om det där för han använder den inte särskillt ofta själv längre och saker som bara står och samlar damm har jag inte mycket till övers för. Nu tyckte han ju att vi skulle köpa den där loppis-lådbilen till brorsorna och han la ner en hel del energi på att övertyga mig. Vi förhandlade med en säljare ner priset till 30 kr och fick efter lite trixande in den i bilen också (med tre bilbarnstolar i baksätet varav två bakåtvända fasta så fäller man liksom inga säten utan att bli åtminstone svettig).
Förstår ni lyckan här när vi kom hem och lastade ur lådbilen?! Äldsten var världens bästa storebror direkt för att han bestämt att vi skulle köpa den.
Hela dagen lekte de allihopa med lådbilarna, både den nya och äldstens gamla. Barnens klubbhus förvandlades till en bilverkstad och det var mycket putsande och finjusterande på de där vrålåken.
 
Det var knappt att de hade tid att äta lunch och mellanmål och varje gång jag tittade mot parken intill så såg jag något barn sitta i en lådbil medan något syskon eller kompis sprang efter och puttade på.
Allt var frid och fröjd och mer än så ända tills jag stod med middagen framåt kvällen. Plötsligt hör man höga tjut och så kommer maken in med två ledsna barn i släptåg. De hade åkt två stycken i lådbilen, nerför en brant backe och halvvägs ner hade de gjort en rejäl vurpa. Det var blodiga knän och armbågar och stora förbandslådan kom fram med fart. Efter omplåstring fick de ta kväll men när det senare började bli dags för läggning så ville de ut och åka en sista runda i alla fall. Det som inte dödar härdar, antar jag! Fast jag hoppas de har lärt sig en läxa om att åka två och det har fått sin förmaningar om att hålla sig borta från de brantaste backarna.

En kväll på Stand Up

Vädret var på vår sida och det blev en riktig toppenkväll i kvällsolen.
Mina föräldrar ryckte in som barnvakter så vi kunde gå tillsammans som vi hade hoppats på. Det är ju andra gången i år som vi är iväg tillsammans, barnfria (förra gången var en hel eftermiddag och en halv kväll som vi spenderade på förlossningen i januari när minstingen kom) så jag antar att vi har mer än väl uppfyllt årets kvot av sådan lyx ;-)
Vi hade med oss varsin Brassestol och det var ju guld värt att slippa sitta på en picnicfilt. Väldigt många där var klädda för en varm sommarkväll och är inte det lite typiskt svenskt att man måste klä sig i sommarkläder bara för att kalendern säger sommar och för att man har semester? Varför gå ut tunn ärmlös sommarklänning och sandaletter när det är 14 grader vid start och man vet att man ska stå/sitta stilla till sena kvällen? Själv var jag påpälsad i långbyxor och stickad tröja och innan kvällen var slut hade jag fått på mig både jacka och vantar också, helt perfekt. Där satt vi i två timmar bland 1500 andra besökare och kalasade på kaffe och muffins och lyssnade på den ena komikern efter den andra. Perfekta platser hade vi också!
 
Bilderna är tagna med makens mobil och inte jättebra...
Schyffert
 
Lindström
 
Schyffert och Rheborg var som de alltid varit, väldigt rutinerade killar. Apelgren passade inte riktigt in i gänget enligt mig men han drog en del halvroliga ordvitsar i samma stil som min pappa brukar göra när han är på det humöret. Björn Gustavsson var rolig men Herregud vad ung han är människan! Han såg ganska liten och bortkommen ut på scen, haha.
Fredrik Lindström var precis lika rolig som han alltid är och jag skrattade så tårarna kom. (Vi såg honom live på en större show för några år sedan och då stod han rätt upp och ner och bara pratade i en och en halv timme och det är nog det roligaste jag varit på i hela mitt liv!) Efter de andras kiss-och bajshumor, tvåtusen svordomar och sexskämt så kom Lindström in och öppnade med den enkla frågan "Varför säger man; Vi säljer glass i fyra olika smaker. Det kan ju inte gärna vara fyra likadana smaker - jordgubb, jordgubb, jordgubb och jordgubb!" Ganska triviala ämnen men han kan leverera vad som helst på ett sådant sätt att man ändå sitter där och tycker att det är urkul.
Betnér är också en av mina favoriter. Han spelar ju på att vara väldigt hårdkokt och på tio minuter fick han nog in fler svordomar samt ordet runka än vad man annars hör på ett helt år. Men ändå, jätterolig!
Vi hade verkligen jättekul och jag är SÅ glad att jag vann de där biljetterna så att det verkligen blev av. Vi måste bli bättre på att komma iväg själva bara vi två (och att gå på Stand Up är ett rätt säkert kort om man vill bli på riktigt bra humör).

Dejt med maken

Så var vi strax på väg ut för att se hela Sveriges humorelit köra Stand Up på premiärkvällen för sommarturnén.
Vi = jag OCH maken! Tillsammans! Samtidigt! :-D
Håll tummarna för att regnet håller sig borta för vi ska sitta utomhus i flera timmar.
Återkommer med rapport...

Koncentrerad

Barnen avlöser varandra framför tv-spelet. Men vad annars finns det att göra när det bara är 15 grader ute och regnskurarna kommer och går. Jag är så ruskigt trött på det eviga regnandet, det tar ju aldrig slut!
För att liva upp läget så blev det chokladbollar till mellanmålet.
Det finns ingen hejd på hur mycket man kan tänja på reglerna om socker på vardagar så länge vädret är som det är. Särskillt om mamman är chokladsugen och dessutom har gett upp det där med att ha en platt mage i sommar ;-)

En olyckshändelse?!

Det här är alltså en hoppeboll med en penna instucken!
Hmmmm, jag är ytterst tveksam till teorin om en olyckshändelse. Tycker det instinktivt känns som att ett brott har begåtts här. Samtliga i huset nekar.
Undrar om man kan laga det med silvertejp.

Lycka är...

...nya stövlar (i alla fall om man får tro tvååringen). Nu är stövlarna inte direkt nya i ordets rätta bemärkelse eftersom minst två barn har haft dem före honom, men lyckan är lika stor ändå. Hans gamla stövlar blev plötsligt trånga och då är det ju toppen att man kan gå in i tvättstugan och välja ett par i lagom storlek ur flyttkartongen märkt Stövlar.
 
Storebror undrade varför han hade mössa på sig ute. Lätt! Han frös lite sådär på morgonkvisten och då är det klart att man går in och tar på sig en mössa :-) Själv hade jag kanske valt en kofta eller jacka i stället, men det är ju jag det...
Stora dottern fryser minsann aldrig hon. Jag tror det har mest att göra med att hon är inne i en sån där fas då hon vill klä sig i sådant som hon tror att prinsessor har på sig och långbyxor eller en extra tröja ingår inte i det man ska välja på då. Jag tar fram barska rösten när jag tycker att det är för kallt men annars får hon väl hållas. Fryser hon så går hon faktiskt in och hämtar sin windstopper-fleece och det räcker för mig.
Hon påpekar nästan dagligen att vi har tre prinsessor i vårt hus: Miniprinsessan, Mellanprinsessan och Stora Prinsessan. Mini är förstås minstingen, mellanprinsessan är hon själv och den stora det är jag det :-)
 
Idag har det faktiskt varit en dag utan regn. En kort stund övervägde jag möjligheten att hitta på något kul men barnen ville bara vara hemma med kompisarna. När det är fint väder leker ett stort gäng barn på det stora grönområdet utanför och när det är regnigt tycks alla hålla till i vårt lekrum, byggandes med Lego eller med näsan i en bok i läshörnan. Idag har här varit barn som jag inte kände igen och det är alltid trevligt att veta att kompisskaran utökas.
 
Det var tal om att en kompis skulle stanna över natten och då ville de stora att vi skulle byta kvällens middag mot korv och bröd, för det finns de som kanske inte äter sån där konstig mat som vi hade planerat :-) Men nu sov kompisen hemma hos sig i allla fall så vi behövde inte byta bort det hela familjen längtat efter hela veckan.
Dagens konstiga mat var iofs raggmunkar, bacon - jag stekte 1 kg bacon idag och det blev typ tre bitar över, det är inte sunt! - , majskolvar och pasta. Det finns absolut ingen rätt som ALLA i hushållet äter (jo, kanske förresten - pannkakor) men den här buffén funkar förutsatt att man slänger in lite kokta makaroner till han som tvärvägrar potatis.
 
Tråkigt att behöva använda förkläde (som jag aldrig gör annars) bara för att gravidmagen sticker ut så man får prickar av stekflott på tröjan :-/ Jag behöver skaffa mig ett snyggt förkläde tror jag.
 
Ingen gillar majskorn men alla älskar majskolv. Skumt!
 
Apropå mat; minstingen äter numera hela portioner riktig mat (i puréform förvisso). Det går hur bra som helst!
...eller hur, kladdgrisen!
Hade varit ännu bättre om hon inte mitt i maten alltid var tvungen att stoppa in handen och känna på tungan och sedan direkt putsa ögonbrynen med samma hand... Nåja, det går över det med. Gör hon det fortfarande på sin studentfest så blir jag orolig då ;-)

omslagsbebis

Tidningen Vi Föräldrar har just nu en tävling där vinnaren blir omslagsbebis på tidningen i höst. Vår minsting är med och är självklart sötast och gosigast av alla (och jag är ju inte ett dugg partisk heller) ;-)
Rösta på henne kan ni göra här
 
Zelda, nr 1038
 
Vill ni ladda upp bild på er egen bebis och därmed vara med i tävlingen så kan ni göra det här

Reashopping

Jag och femåringen tog en liten sväng på rean igår. Det är ju farligt att gå i affärer med stortjejen! :-)
Hon vet precis vad hon vill ha och behöver och handlar gärna till syskonen också. Igår var det de tre minsta som fick lite nytt. Det blev inte så fasligt mycket ändå som kom hem och med priser från 24 kr till max 29 kr per plagg så blev vi inte ruinerade heller...
 
Dottern sprang och letade efter matchande plagg till sig och lillasyster men det fanns ju inte att uppbringa när den ena ska vara bebisstorlek. Antingen går den här fasen över lagom tills lillasyster är stor nog att handla på samma avdelning eller också så kommer de två att se ut som kopior av varandra om något år.

Körkortsfoto fixat!

Jag var kolossalt missnöjd med fotot som togs när jag förnyade mitt körkort för 10 år sedan och jag såg fram emot att äntligen få byta ut det där nu. Jag kände mig helt på topp när jag klev in i fotobutiken och inom fem minuter så var det taget, betalt och jag fick ett litet plastetui med bilderna i min hand. På vägen ut tittade jag på mina nya foton - bara för att konstatera att jag ser exakt likadan ut! Suck!
Körkortsbilderna får ni aldrig se (över min döda kropp!) men jämför de här bilderna, tagna med tio års mellanrum:
 
              2002                        2012
(Däremellan har jag hunnit ha riktigt kort hår samt vägt nära 30 kg mer i omgångar, men ändå.)
Ingen större skillnad, på gott och ont kanske.
Det är dags att inse att jag aldrig kommer att blomma ut från en ruggig ankunge till en tjusig svan ;-)
Å andra sidan så finns det fortfarande de som tror att jag är rätt mycket yngre än vad jag är. Med rejält med smink, regelbunden hårtoning och väldigt tjocka nylonstrumpbyxor så kan jag nog maskera den inneboende tanten några år till :-)
Om jag ser exakt likadan ut även nästa gång jag förnyar körkortet så ska jag inte klaga, jag lovar.
 

Telefonförsäljare

Vi är förstås med i NIX-registret, men det hjälper föga. Det räcker att man har varit med i en tävling, prenumererat på en tidning eller vad som helst så har man gett tillstånd till företag att ringa upp en inom två år och många säljer ju vidare uppgifterna dessutom. Jag hämtade ut en sån där gratis Babybox med varuprover och rabattkuponger och annat i samband med att vi fick minstingen och vi har fått samtal till hemtelefonen med hänvisning till den där boxen varje vecka i ett halvår nu.
Företag ringer även till mig specifikt eftersom jag äger ett företag. Min butik är nerlagd sedan ett år och hemtelefonen är ett privatnummer, men är man näringsidkare får de lov att ringa och då tar de det nummer de kan hitta.
Vad som stör mig allra mest är helt klart alla dessa telefonsamtal som kommer till mobilen (även den ett privatnummer). Många gånger per dag, från 08 till 22.30 ungefär. Företaget som är värst lägger på de flesta gånger man svarar - förmodligen för att en växel ringer upp mängder av folk på en gång och säljaren tar den som svarar först. Jag kollade upp vad som gäller för mobiltelefoner och hittade det här:
 ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Enligt marknadsföringslagen (MFL) är det inte tillåtet att skicka SMS och MMS till mobiltelefonnummer utan att konsumenten först samtyckt till utskicket. 
SWEDMA och Sveriges Callcenter Förening har tagit fram etiska regler för telemarketing till konsumenter.
Enligt dessa är telefonsamtal i marknadsföringssyfte till mobiltelefonabonnemang som huvudregel inte tillåtna.
 
Undantag när marknadsföraren får kontakta via mobiltelefon
Det finns dock undantag från huvudregeln i marknadsföringslagen och de etiska reglerna. Marknadsföraren får kontakta en konsument;
  • om denne aktivt valt att ange sitt mobiltelefonnummer för kundkontakt
  • om det föreligger ett etablerat kundförhållande mellan konsumenten och marknadsföraren och erbjudandet avser samma typ av varor eller tjänster.
Konsumenten ska även ha informerats om att uppgifterna kan komma att användas i marknadsföringssyfte via mobiltelefon, och fått möjlighet att avböja att uppgifterna används för detta ändamål.
 ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
 
Intressant - de får helt enkelt inte ringa upp en mobiltelefon i marknadsföringssyfte om man inte själv gett tillåtelse och lämnat sitt mobilnummer just för kundkontakt! Som om säljarna bryr sig :-(
Numera lägger jag till alla dessa säljarnummer i en lista så att jag direkt ser om det är en telefonförsäljare som ringer upp, men det finns tydligen ett nästan oändligt antal nummer som de kan ringa ifrån.
Jag är galet less på det där med säljare och numera svarar jag inte ens i mobilen om det inte är någon jag känner (och är jag osäker så kollar jag upp numret). Det förtar ju helt klart fördelarna med att vara kontaktbar var man än är.
Jag skulle vilja tillägga en hel rad med svordomar och annat men ni vet nog vad jag menar ändå.

Imse Vimse

Gurkspindel tyckte jag maken sa att den hette. Odjur säger jag.
Barnen tycker alla sorters småkryp är intressanta och pekar på spindeln så nära att de nästan rör vid den. Jag gör mitt bästa att inte föra över min egen rädsla och kväver skriket i halsen.

Vilda bebin

Inom kort kommer hon att rulla bort från lekfilten :-)
 

Drömmen om träskor

Träskor är starkt förknippat med barndomssomrar för mig. Jag är uppväxt på landet och med föräldrar som båda var lärare så hade vi sommarlov som kändes oändliga. Jag fick oftast ärva trätofflor efter min bror så de åren då jag faktiskt fick egna som var rosa eller blommiga var det extra trevligt.
 
Det finns ju en hel uppsjö av modeller numera och de är ganska långt från barntofflorna jag hade för länge sedan. Men jag skulle allt bra gärna vilja ha ett par söta med spetsmönster och rosett.
 
895kr på House of Hedda
 
Eller kanske rosa slip-ins:
 Swedishhasbeens 1186,50:- på rean...
 
Blommiga:
Skofyndet.se 595 kr
 
Så fina att man lätt kan ha dem utanför trädgården också.
 
 

Gårdagen

Ingen sol i sikte så långt framåt eller bakåt man kan se nu :-(
Jag är glad att vi kom iväg till Legoland under de få dagar det var sommar och det är bara att hålla tummarna för att det blir liiite mer sommar och sol innan lovet är slut. Vi har mycket kvar att göra!
 
Igår tog jag med tre barn till ett äventyrsbad, de två äldste och så femåringen (barnet emellan dem gillar inte vatten). De två stora slängde på sig simglasögonen och försvann på sitt håll och så höll femåringen och jag ihop.
Femåringen är inte simkunnig och det känns inte som att det är någon brådska än. Hon gillar vatten och är ett riktigt vattendjur så hon försöker ju själv, men annars blir det simskolan nästa sommar innan hon börjar förskoleklass. Hon lyckades få munnen under vatten två gånger precis i början och det tyckte hon var otäckt så sedan höll hon sig tätt i min famn ett bra tag. Hon fick flytgrejer på armarna sen, men hon blir ju nästan övermodig med dem på. Lite senare, efter att ha kastat sig utför vattenrutschkanor, flutit med i strömmen (med mig strax efter) och hoppat ner i bubbelpoolerna så kom hon under vattnet igen. Jag fiskade upp henne direkt men hon ville att jag skulle släppa henne: "Jag skulle bara se om jag blev rädd, men det blev jag inte."  Lilla ungen <3
Tre timmar senare var vi rätt möra allihopa av vattnet, värmen och oväsendet som alltid blir på sådana ställen.
 
På kvällen blev det familjefilm: Bläckhjärta
 
En bra film tyckte alla, spännande och lite udda story. Det är 7-årsgräns på den men det underlättar och ger betydligt mer behållning om barnen hinner läsa texten eftersom den bara finns med engelsk tal. Klart godkänd oavsett och helt ok för vuxna som inte har något bättre för sig än att sitta med och mysa i soffan ;-)
 
Vi var ju med i Buzzadorkampanjen och fick hyra filmer gratis i två månader. Det fungerade så smidigt att vi faktiskt stannat kvar hos Lovefilm.se och nu har ett paket som heter Flex2. Då får man hyra obegränsat med filmer (två åt gången) för 139:- i månaden. Helt ok med tanke på hur snabba de är med att skicka ut nya filmer, vi får nu hem två filmer ungefär var tredje dag. Med en sommar som denna är det rätt kul att kunna se på film tillsammans på kvällarna.
 
Strax efter att filmen slutat övergick det vanliga stilla regnet i ett rejält ovädet med blixt och dunder. Det small tätt och vi ryckte ur alla sladdar till dator, telefon och tv. Barnen gick och la sig och det visade sig snart att vi har en tvååring som är lite rädd för åska. Han sov innan vi satte igång filmen, men när åskan började mullra så att huset skakade så vaknade han och var ledsen. Nioåringen erbjöd honom en sovplats intill honom och där somnade han om rätt snabbt.
                                                                          
Alla barnen här tycker det är kul att sova ungefär var som helst utom i sin egen säng och eftersom de har extrasängar eller åtminstone möjlighet att snabbt och lätt dra in gästmadrasser i sina sovrum så sover de nu på olika ställen nästan varje natt. I nioåringens rum sover det ofta tre barn eftersom han har en loftsäng med mysig koja (och legolekplats) under så det är poppis att sova där. Tvååringen som lägger sig redan 19.30 även nu under sommaren brukar alltid somna i sin egen säng innan de andra börjat förhandla om vem som ska sova var så det var väl lite extra spännande att han fick sova hos storebror igår.
När alla somnat satt jag och maken i varsin soffa och undrade vad vi skulle göra. På kvällen så ser vi antingen på film ihop eller så sitter han vid datorn och jag läser en bok efter att ha kollat av min dator. När alla el-prylar vad avstängda visste vi knappt vad vi skulle hitta på. Jag grämde mig lite över att jag läst ut min bok föregående kväll och inte hade någon ny att börja på, men jag är åtminstone lite flexibel och föreslog att vi skulle spela frågesport eller något :-) Maken tyckte inte det verkade som någon höjdare och satt strax och spelade på sin telefon med Spotify i lurarna...vilket sällskap! Jag kan sakna den där tiden för länge sedan då vi kunde sitta tillsammans och bara prata timme ut och timme in. Varför slutar man med sånt för?
Jag gav upp rätt snabbt och satte mig och spelade Mahjong på ena sonens PSP ett tag med en stor skål ananasringar brevid mig innan jag gick och la mig. Om inte annat så fick jag sova 10 timmar i sträck och det är väl inte helt fel.

Vaddå?!

Maken frågade om jag kom ihåg att köpa lördagsgodis när jag var iväg och handlade middagsmat.
- Klart jag gjorde, lösgodis till barnen och ananasringar till oss.
- Hmm...du glömmer att det är du som är gravid och inte jag. Jag tror jag kör en sväng till affären.
 
Vaddå? Menar han att HAN inte känner ett oemotståndligt sug efter ananasringar? Konstigt.

Bok: Minnet av en smutsig ängel

Det här är boken som jag läser just nu:
 
 
Henning Mankell - Minnet av en smutsig ängel
En natt 1904 lämnar den unga svenskan Hanna Lundmark ett fartyg som ankrat i Portugisiska Östafrika. Av en tillfällighet blir hon ägare till den största bordellen i huvudstaden Lourenço Marques. Hon fylls av medkänsla för de prostituerade och hon upprörs över hur de svarta behandlas av den koloniala vita minoriteten.
Men de svarta kvinnorna värjer sig för hennes försök till närhet. Mötet med Pedro Pimenta, en entreprenör i de vita människornas rädsla, och en våldsam och brutal tragedi tvingar Hanna att bestämma sig för vem hon är och vilket liv hon egentligen ska leva. Steg för steg förändras hon och växer in i en ny och oväntad roll.
Jag tycker att boken är bra, bättre än jag vågade hoppas på. Mankell skildrar bra både det historiska perspektivet och människors rädsla för det nya och okända. Handlingen utspelar sig för bara hundra år sedan och det ger en lite att tänka på.
 
I perioder läser jag väldigt mycket och då blir det 1-2 böcker i veckan.
Läser ni något just nu? Jag tar tacksamt emot tips på vad jag ska låna nästa gång!

Att sköta en bebis...

Vore det inte fint om det fanns en klar och tydlig instruktionsbok?
Hittade en gammal klassiker på nätet - lite basic kanske, men ändå ;-)
klicka i högerkanten för sidbyte

Lite firande

Min pappa fyllde år i helgen men då hade vi lite svårt att ta oss till sommarstugan där han befann sig och dessutom hade vi långväga gäster här hemma så vi bestämde för att ses en annan dag. Idag var en bra dag så vi åkte dit på eftermiddagen med paket. Inte helt oväntat så fick han hemgjorda praliner...
 
Jag färgade mitt hår häromkvällen och de första dagarna brukar det bli lite frizzigt så jag tog fram plattången för att jämna till det lite. Femåringen satt brevid och tittade på och ville prova hon med. Vi plattade till en bit av luggen och hon blev stormförtjust så det slutade med att vi plattade hela håret. Nu tycker jag egentligen att sånt där är rätt onödigt på småflickor (helt i klass med smink eller hårfärg) men vi får väl se det som en form av utklädning den här gången. Hon tyckte att hon blev kalasfin och stod och speglade sig en lång stund. Hon har ju haft lockigt hår alltid, så lockigt att man knappt kan göra något med det och det ser kort ut trots att det egentligen börjar bli långt. Om hon fick önska själv så skulle hon ha rakt, långt och rött hår! Som Pippi Långstrump ungefär...
Maken kom in och han var inte ett dugg imponerad. Det var snudd på att han fick tårar i ögonen över att lockarna var borta :-) Det ser ju knappt ut som vårt barn.
 
Mormor och morfar blev helt förskräckta de också när vi kom dit, men blev lite lättade över att det bara var temporärt :-) Dottern själv var så nöjd så och gick och strök sig över håret och tyckte hon var finast i världen. Och fin är hon ju alltid! Jag hade också ljusa korkskruvar när jag var i hennes ålder men det byttes efterhand ut till brunt och rakt hår vare sig jag ville eller inte. Vi får väl se vad som väntar för hennes del, annars får hon allt lugna sig till åtminstone tonåren innan hon får börja färga och platta det.
 
Har man sådana här änglalockar borde det vara förbjudet att önska sig något annat.
Jag hade gärna haft korkskruvar idag, men det är väl så att man alltid vill ha det man inte kan få.
Själv hade jag idag samma frisyr som alltid men med ny färg. Nyansen kallas Light Brown, tro det eller ej! I vanlig ordning så blev det betydligt mycket mörkare än enligt färgkartan på förpackningen, men det brukar gå ned efter ett tag (ungefär tills att det grå börjar synas igen så jag måste göra om proceduren).
gravid i v.12
Efter att ha försökt äta tårta med en liten i famnen som gjorde sitt bästa för att dra mig i håret kom jag på varför jag ALLTID har håret uppsatt i hästsvans annars...
Den lila mammatoppen är en av mina favoriter så jag tänkte hinna använda den så mycket som möjligt innan den blir för liten igen. Det är ju det trista med mammakläder - får man stor mage måste man byta storlek på mammakläder flera gånger :-/ Jag räknar med att jag blir lika stor som alltid.

Hälften av er försvann på vägen

Bara så att alla är helt på det klara med bloggflytten:
Det är fortfarande jag, Viktoria, som skriver och egentligen har ingenting ändrats mer än adressen hit. Allt som ni är vana vid från viktoriam4underbara.blogg.se kommer att finnas här också. Ja, plus en extra graviditet då förstås ;-)

Knepigt ord

Kalsonger är tydligen ett av de svåraste orden som finns. Syskonen har drillat tvååringen till att kunna säga väderleksrapport, stadsarkitekt och annat spännande med all önskvärd tydlighet men just ordet kalsonger är svårt att bemästra. Det är ju också ett ord som är bra att kunna om man är drygt 2½ år och fixar de flesta av sina toalettbesök själv sedan några månader tillbaka.
Salonger har han sagt fram till för ett par dagar sedan då han fick klart för sig att så heter det ju inte. I morse ryckte han upp vår sovrumsdörr och ropade in att han behövde hjälp med kalong-serna.
Kalong-serna...kalong-serna? Det tog ett ögonblick innan jag fick ihop utläggningen om att kalong-serna vänt sig på fel håll när han hade kissat klart... Lite trött är jag på morgonen.
                                                                           
                                                                            

Smakisar

Vi har inte varit så hetsiga med att införa hela måltider mer än flaskor och diverse smakportioner men på BVC tyckte sköterskan att det var hög tid att sätta igång. Nu är ju lillskruttan rätt glad i mat vad vi än har provat med så det är väl bara att öka på smakportionerna lite i taget nu då. Idag gjorde jag storkok på grönsakspuré samt en hel fiskrätt också som ska testas framöver.
Passar på att tipsa om småburkar som är perfekta för smakportioner/babymat:
Toppen att ha färdig babymat i frysen och bara värma snabbt i mikron när det behövs. Miniburkarna finns i lite olika fabrikat på bla 40 ml och 70 ml och man kan köpa dem tex  här och här.
De kostar en slant men är en bra investering tycker jag. Jag har haft stor nytta av mina och när barnet blir större är det toppen att frysa in tex sås till barnportion mat, currypasta, en överbliven skvätt grädde och annat som kan vara bra att ha i frysen - här slängs inga rester ;-)
 
Mjölkfri gröt är inhandlad dagen till ära. Jo, man kan göra egen men jag valde att fuska med snabbvarianten den här gången.
 
Vad är det här för något konstigt du stoppar i munnen på mig, mamma? Gröt?
 
Det var ju riktigt mumsigt!
 
Det blir nog inga problem att införa gröt som kvällsmål.
 

Dagens väder

Maken sitter i Båstad och tittar på tennis idag. Jag är INTE avundsjuk! De ska hänga i Båstad fram till sent ikväll sägs det.
Själv tänkte jag laga paviljongtaket och förmodligen en drös andra saker när jag ändå har symaskinen framme. Jag ska göra storkok på grönsakspuré åt lillskruttan också idag och det är väl nästan lika kul som att mingla med halva Sveriges befolkning på Pepes Bodega ;-)

Djungeltelegrafen

I förrgår la jag på Facebook ut en statusuppdatering som avslöjade att vi ska få tillökning i familjen i vinter, ett par meningar som endast var synliga för kanske 20 pers i närmaste bekantskapskretsen. I min enfald tänkte jag att om jag slänger ut det på FB så vet alla de närmaste på samma gång och det har kommit från mig och inte via ryktesvägen. För det kan ju inte vara så intressant för mer än de närmaste egentligen så här i v.12  (ni bloggläsare får liksom infon på köpet, ihop med allt annat intressant och ointressant som skrivs här). Vad jag inte tänkte på var att folks "gillanden" och kommentarer syns för deras vänner etc.
Inom tre timmar fick vi höra att det nämnts av en inte-så-nära släkting som bor 40 mil härifrån, en som inte ens har Facebook men hört det via andra. I går morse ringde en bekant till maken och gratulerade - han hade hört nyheten från sin fru, som inte känner oss... Diverse hälsningar och ljudliga tillrop har kommit från alla håll och kanter hela gårdagen.
Det är ett intressant fenomen och samtidigt lite skrämmande! Nu bor ju vi i en liten by och det blev plötsligt uppenbart att det inte är en myt att "alla känner alla" på mindre orter. Nyheten spred sig som en löpeld! Det får en ju att undra hur ofta andra människor nämner oss i samtalen. För de som känner oss är det hjärtliga gratulationer medan de längre ut i cirklarna verkar tycka det är mer spännande att det är nr 7 i barnaskaran och gärna klämmer in en och annan uppmaning om att söka till Familjen Annorlunda och sånt där som man ju aldrig hört förut ;-)
Det är nog det absolut mest tråkiga med att vara en storfamilj, att folk har så svårt att se längre än till siffrorna. Vi är ganska lågmälda allihopa och enligt de närmaste grannarna noterar man knappt att vi har barn som leker i trädgården hela dagarna. Vad jag vet utmärker vi oss inte på något sätt. Vi är inte ens härifrån så det finns inga gamla klasskamtrater eller arbetskollegor som kan ha koll på oss den vägen.
 
Tidigare i sommar var min man på en grillfest några kvarter bort och eftersom han i princip bara kände värdparet så presenterades han laget runt. Då hade vi nyligen varit med i lokaltidningen i ett reportage om miljöprojektet vi är med i och i den artikeln presenterades vi lite som "sexbarnsföräldrarna". Några hade läst tidningen och kände igen min man därifrån, men flera sa att de visserligen inte hade sett artikeln men de hade hört tidigare att det fanns en familj här som har sex barn... Man kan undra hur människor i samtal med vänner på något naturligt sätt kan klämma in sådan information?! Fascinerande!
Jag får väl börja finna mig i att vi är en sån där konstig familj som inte håller sig till normen :-/

Förnya körkortet

Då var det dags för ett nytt körkort igen. Vi gifte oss ju för tio år sen och då bytte jag efternamn och således också körkort - men jag har i år haft körkort i hela 20 år! Jättekonstigt, med tanke på att jag ju är i tjugoårsåldern nu :-)
Tjugo år är ju lååång tid!
Med förnyelsen tillkommer ju sånt där halvjobbigt som att skaffa nytt foto och därför har jag skjutit på det vecka efter vecka. Lite planering krävs; färga bort det silvergrå, sova ordentligt och gärna räkna in tid till att fixa håret innan man beger sig till fotobutiken. Jo, lite fåfäng är jag kanske :-/ Men man ska ju orka leva med den där bilden i många år framöver så det är bäst att den blir minst halvbra.
 
Så här på kvällskvisten ska mitt hår bli brunt.
 
Inga röda toner den här gången utan en väldigt neutral brun som är väldigt lik min naturliga hårfärg (innan det silvriga dök upp då).
Jag hoppas på att inga barn vaknar mitt i processen och att jag själv inte hinner somna innan det är klart.
 

Pojke på rymmen

Idag rymde åttaåringen hemifrån och han var inte alldeles otippat det första barnet i huset någonsin att prova det. Han och jag hade haft en dispyt om huruvida han skulle skriva en bokrecension själv (han läser böcker under sommaren för ett biblioteksprojekt där man tävlar om biobiljetter) eller om jag skulle göra det åt honom. Han skriver och stavar bra men bokstäverna blir inte så snygga som han vill och jag påstår att han gott kan träna då. En biblioteksbok for i golvet med en smäll och sen tog han på sig jackan och gick ut.
Han var nog ännu mer ilsken än vad som syntes för tydligen hade han bestämt sig för att rymma hemifrån. Inte för att han gick så långt - ca 500 m bort stannade han till hos en kompis. Han hade berättat att han tyvärr inte kunde komma in och leka för han fick inte eftersom vi skulle äta middag en stund senare, men lagt till att han minsann var på rymmen och hans mamma och pappa är så dumma. Kompisens mamma var ute i trädgården och hörde det mesta av konversationen så hon ringde till mig ganska så på direkten och talade om att han hade fortsatt uppåt gatan. Maken var redan på väg ut eftersom sonen inte höll sig inom synhåll från trädgården som utlovat och han tog en rask promenad bortåt och skickade hem en skamsen kille. Det behövdes inte sägas så mycket utan han visste ju att han hade gjort fel och gick raka vägen in på sitt rum tills maten var klar.
Ska man behöva oroa sig för rymlingar nu då?
En bekant berättade häromdagen en riktig rysare om hur hon som tioåring (!) liftade till Stockholm (typ 25 mil) och levde som hemlös i två veckor innan hon kom tillrätta. Hua!! Jag får gåshud bara jag tänker på det! :-((
 
Bättre då som nioåringen som i höstas var arg på mig för någon struntsak och avslöjade för storebror att han ville rymma hemifrån. Storebror erbjöd honom så snällt att krypa ut genom hans sovrumsfönster på baksidan av huset men fick till svar något i stil med "Nej, jag kan inte rymma för jag får inte för mamma och pappa." :-)

Så sant!


Praliner i mängder

Efter många timmars jobb vill jag knappt se åt någonting med choklad igen! Ett gäng nya recept har provats och några av dem kommer jag att göra igen; vad sägs om apelsintryffel, mörkchokladpraliner med fyllning av smörkokta blåbär, honungsnougat eller den gamla favoriten mintcrisp/vitchoklad...
Dekoreringen blev inte alls som jag tänkt mig vilket förmodligen har att göra med ett trytande tålamod, men de blev ätbara ändå.
De snygga kommer att bli en present och de fula har familjen tryckt i sig :-)

Björnloka

Inte i mitt kvarter -nixpix! Ett gäng av de groteska förhistoriska giftiga växterna (nej, jag gillar dem inte alls) har dykt upp 50 m från vårt hus, precis intill en skogsdunge där barn från hela villaområdet leker.
 
Maken har varskott kommunen; tydligen får de vanliga parkskötarna inte göra något åt dem utan det är ett sånt där specialuppdrag som är utlagt på ett privat företag. I år är det extra gott om björnloka sades det och eftersom de försöker hålla nolltolerans på kommunala områden så håller de sig sysselsatta hela sommaren, men de hoppades på att hinna ta dem hos oss nu i veckan.

Full fart på tjejen

Lillskruttan tar sig plötsligt runt i hela huset och styr kosan precis dit hon har lust. Häromdagen fick vi snabbt leta på en av barngrindarna efter att hon tagit sig ut i tvättstugan. En tvättmaskin igång är lika spännande att titta på som en tv, jag trodde nästan att hon skulle bli hypnotiserad ;-)
 
Man får passa fotknölarna! Jag funderar allvarligt på att vira in gåstolen i skumgummi och silvertejpa fast rubbet! Hon får ju upp farten och jagar gärna syskonen dessutom. Trösklar är inga problem om man har tillräckligt hög fart och lyfter upp gåstolen där det är en kant.
 
Bäst att visa mamma var det behövs en barngrind.
 

Tack för hjälpen

Tvååringen hjälpte storasyster genom att lägga in hennes rena tvätt i lådorna...
 
Se så fint det blev!
 

Värmebölja

Idag har det verkligen varit stekhett! Jag och äldsten tog en liten tur till köpcentrat när de öppnade men resten av dagen har vi bara badat och slappat allihopa :-)
 
Leken flyttade utomhus.
 
Tvååringen försöker se cool ut :-)
Egentligen blir jag tokig när barnen springer runt ute i bara underkläder, men när det är 25-30 grader så är det så varmt med halvlånga shorts och det känns taskigt att tvinga på en tvååring mer kläder än nödvändigt när vi ändå bara håller oss i trädgården. Storasyrran kunde ju byta om till en tunn, kort sommarklänning när hon blev för varm och då tyckte jag att lilleman kunde få ha bara t-shirt och boxers.
Efter ett tag så tog solen så mycket trots solkräm och bad i solskyddskläder så då skickade jag in hela gänget. Det är ett gäng blekfisar vi har här ;-) och det finns helt enkelt ingen tjusning med att bränna sig så man blir vinröd och mår illa.
Kvällen har jag och maken ägnat åt trädgårdsröjning, det var lite behagligare arbetstemperatur efter kl 19. Jag blir alltid lika positivt överraskad över hur trevlig vår trädgård är när gräset är nyklippt och alla leksaker upplockade! Jag försökte lära femåringen att jonglera med käglor och det gick väl sådär (för oss båda) men lillpluttan i vagnen tyckte att det var väldigt underhållande.
Vår egen lilla solstråle!
De stora killarna tog sitt sista bad när de små lagt sig och nu sitter de parkerade i soffan och ser på film. Det är ju sommarlov!
Enligt lokaltidningens femdygns-prognos så väntar nu regn, regn och mera regn. Men blommorna måste ju få sitt och vi har ändå en massa tandläkartider och besök på BVC den här veckan.
 
 
 

Nr 7

När man ändå är igång med småbarnslivet...
I vinter väntas tillökning i familjen! :-)
 
dagens outfit
På tisdag, om jag inte minns fel, så går jag in i v.12 och det betyder att Z kommer att bli storasyster ganska precis till sin 1-årsdag! Vi har prelimenärt fått samma bf som vi fick till minstingen (enl. KUB, inte enl övriga ul eller mina datum men sjukvården räknar ju som de vill) men hon anlände lite innan. Vi tänkte försöka undvika att födelsedagarna krockar och ska därför göra vårt bästa för att inte hamna på 20 jan och helst inte heller 2 feb då äldsten fyller år ;-)
I vanlig ordning så syns det på mig och vi har haft fullt sjå att hålla det hemligt fram tills nu. Nu blev det till slut ohållbart då jag inte kan få på mig de vanliga kläderna - maken påstår att det borde varit uppebart för varenda kotte en längre tid medan jag bestämt hävdat att om jag drar in magen så skulle det kunna ha varit de extra sommarglassarna... Vågen har börjat gå uppåt igen och jag är väldigt glad att jag han jogga bort 22kg innan det tog stopp och sen vände. Jag får väl flytta mitt viktmål till nästa sommar då.
 
Vi berättade för barnen igår och de blev jätteglada! T.o.m äldsten som ibland kan gnälla lite över det jobbiga med syskon han gick igång direkt med namnförslag och funderingar på vilken sort det kan tänkas vara. De frågade om de fick berätta för sina kompisar och med tanke på hur många barn de hann prata med igår så lär ryktet vara i full gång i byn nu då.
Eftersom jag räknas som "en gammal mamma" så ökar ju riskerna för diverse saker och därför har vi valt att göra fostervattensprov den här gången. Det görs om en månad ungefär och jag får erkänna att jag är rätt så nervös både för provet i sig och för vad det kan tänkas visa. Men man får ta det som det blir den dagen och tills dess håller vi oss positiva. Jag har gjort två tidiga ul för att komma fram till någon slags tidsbestämning men eftersom jag ska göra fostervattensprovet senare så snålar de in på de vanliga ultraljuden nu och det känns lite trist att inte ha fått någon bild på den som bor i magen. Men vi har fått se ett litet hjärta slå och två armar och två ben har h*n i alla fall.
 
Ni får stå ut med en omgång "vänta barn" till i bloggen ;-)

Trädgårdsfärger


smycke: Kalas

Gick förbi en butik som säljer så fina smycken från Kalas och jag fastnade direkt för det här smycket från årets kollektion:
One family, many hearts   395:-
Så nu vet jag vad jag önskar mig i födelsedagspresent :-D Jag har tipsat maken och jag hoppas att han kommer ihåg det tills det är dags!
Vill ni se mer av Kalas smycken (de har jättefina smycken till barn!) så gå in på deras hemsida
 

I natt blev jag faster

I natt fick bästa Daniel och Madde en liten Jesper! Ett kilo lättare än vår minsting är han den lilla sötnosen. Madde fick kämpa i ett helt dygn innan han behagade komma ut, men nu är han äntligen hos dem.
Jag är så glad, så glad!
Väntar på att barnen ska vakna och få ta del av nyheten.
 
***** Notera att jag hade rätt om att det var en pojke ;-) *****

I väntan på en bebis...

Idag väntar jag på att bli "faster". Svåger och sambo befinner sig just nu på förlossningen (sedan många timmar) i väntan på första barnet. Jättespännande! Att få en ny liten medlem i släkten är näst intill lika kul som att få en egen bebis. Fast bara nästan förstås! ;-)
Jag gissar på en pojke och snart så får vi väl veta om jag har rätt. Hittills har jag haft rätt på alla bekantas bebisar (men aldrig mina egna?!).

Badjävlar - Stand up

BADJÄVLAR  - SOMMARSTANDUP MED NÅGRA AV SVERIGES BÄSTA KOMIKER Bleka och glåmiga efter månader i TV– studior och på teaterscener släpps de nu ut i solen! Missa inte när Henrik Schyffert, Fredrik Lindström, Magnus Betnér, Peter Apelgren, Johan Rheborg och Björn Gustafsson åter igen tar vägen väster ut i sommar och underhåller bofasta och semesterfirare mellan de salta baden!
 
Jag och maken var väldigt sugna på att gå och se showen i sommar när den kommer till vår del av landet. Fredrik Lindström är en storfavorit och de andra är ju rätt kul de med :-) Vi pratade om det när det annonserades ut i tidningen men kom vi aldrig till skott och bokade biljetter. Sen kom vi på det igen när vi var på Legoland men tanken försvann innan vi hunnit hem...
 
Döm om min förvåning när jag öppnade ett brev från lokaltidningen och möttes av det här:
Biljetter inkluderade (värde 700kr!)
Jag som hade glömt att jag mailat in ett tävlingssvar (man förväntar sig ju inte att vinna något, någonsin) :-D
 
Yippie! Nu är det bara till att hoppas på att vi kan ordna barnvakt så vi får gå tillsammans!

I mammas hatt


Välkommen till min nya blogg!

Den här bloggen är en fristående fortsättning av min gamla blogg på viktoriam4underbara.blogg.se. Välkomna hit i stället och glöm inte att ändra webbadress i era Favoriter :-)

Ang. namnet så var jag inte säker på att det passade för jag har så svårt att se oss som en STORfamilj, men maken försäkrade mig om att eventuella läsare nog skulle godkänna vår familj som just en sådan.


RSS 2.0