Gott Nytt År!

v. 35 enligt gravidappen på mobilen

Julen 2012

Då var julen över för den här gången. Vi brukar dra igång hela julfirandet runt 1 december och sedan är det veckor fyllda av bakande, pysslande och julstämning. I år har det ju inte riktigt blivit så; maken har inte riktigt varit i form av uppenbara skäl och sedan gick jag och blev sjuk också. Flera veckor bara försvann och de kommer ju inte igen hur gärna man än hade haft de där dagarna.
Vissa saker fick vi helt enkelt hoppa över för att orka med, men det blev julafton i år också TROTS att golven aldrig blev våttorkade i tid. (Ett tag var jag fullt benägen att tro att jorden skulle gå under just bara för det, men tänk att det aldrig hände!) Undrens tid är inte förbi ;-)
Våra första gäster kom ett par dagar före julafton så det kändes riktigt juligt ändå. Vi har alltid fullt med folk här men i år var vi ovanligt få med bara två personer extra i huset. Julmiddagen var perfekt, som alltid. Kalle Anka också och jag måste säga att jag hade stor behållning av den trots att det var lite klippt här och var. Har man bra minne eller är minsta påläst så vet man att det har klippts i den där filmen vart och vartannat år utan att det har blivit sådant ramaskri som i år, hela debatten är rätt löjlig egentligen. Jag missade vad som var årets nya inslag, kan det ha varit något med godis? Just då var jag ute i köket och servade med mandelmusslor, grädde och kaffe och sådant. Det är en viktig tradition här att äta mandelmusslor till Kalle och det verkar inte spela någon roll att alla fortfarande är proppmätta på gränsen till illamående efter julmiddagen nån timme innan. Traditioner bryter man inte bara sådär.
Julklapparna var uppskattade av alla, jag tror vi hade träffat precis rätt med alltihop. Vissa saker var kanske lite bättre än andra: äldsten fick en egen surfplatta äntligen (det blev en likadan som ni köpte Carola), en lära-gå-vagn till minstingen som direkt reste sig upp och gick iväg med den, gemensamt fick barnen bla ett akvarium och Skylanders till Wii.
På juldagen kom fler gäster - makens bror med sambo och lille son. Alltid lika trevligt att ha dem här och inte minst lillkusinen. Barnen träffar inte sina kusiner så ofta och jag vill gärna att de ska få bra relationer till varandra så det gäller att passa på. Den här lille mannen är drygt fem månader och vid det här laget så är vår minsting dubbelt så gammal. Tänk vad tiden går fort, jag kan knappt minnas när lillskruttan var så där liten. Nu kan hon ju sitta själv, krypa och gå med lite handhållning eller något att hålla sig i. Hon är så
 
lillkusinen och vår tjej
Med gästerna kom ännu fler julklappar, bla något som heter Playmais. Jag som tycker att jag har koll på det mesta i baby/barn/nätshoppingväg har aldrig sett det förut.
sonen med sin piratö av majs
 Det är ungefär som färgade majskrokar, man fuktar dem lätt och då kan man klistra ihop dem till vad som helst. Vill man kan man äta dem också för de är helt ofarliga (möjligen blir man rätt blå eller grön i munnen...) och ekologiska till på köpet. Vi fick "förskolesetet" med många tusen bitar och barnen har haft så himla kul med dem!
 
På annandagen var jag iväg en kort sväng på rean men jag hittade inte så mycket. Jag hann inte mer än hem igen så började jag känna mig hängig. Efter det blev jag liggandes (igen) i flera dagar med halsont, feber, ont i bihålorna och världens lunghosta. Nu börjar det ge med sig och jag är inte så hängig längre. Snuvig är jag och hostan lär hänga med ett tag gissar jag men i övrigt känns det rätt bra :-)
Ett par av barnen har haft feber i omgångar någon dag i taget så det går väl runt i huset. Jag var faktiskt beredd på att vi skulle bli helt utan gäster över helgerna pga av sjuka - det vete sjutton om jag själv hade vågat åka hem till folk som dragits med sjukor så som vi.
Idag vågade jag mig ut en sväng igen och det var skönt att lämna huset ett par timmar, jag vågar hoppas på att jag inte smittar något vidare vid det här laget. Jag var på jakt efter en rosa gran från Rusta, barnen ville ha en "lekgran" till lekrummet och eftersom vi snart kommer att vara 4 tjejer i hushållet så tyckte jag att vi kunde ta en chockrosa gran då. Det var förstås tomt på alla hyllorna men jag frågade om jag inte kunde få ta demoexet som stod kvar framme och det fick jag! Reapris och demoex = helt ok pris! Full med kulor var den också. Den har mellanlandat i vardagsrummet men tanken är att den ska stå i barnens lekrum sedan.
 
Vid det här laget är det ju självaste nyårsafton. Jag är helt klart i otakt med bloggandet men ni får ta det som det är.

Nej,

jag har inte tröttnat på att blogga och inte har jag haft fullt upp med julbestyr och andra roligheter heller.
Jag ligger sjuk. Igen.
Jag avslutade min pencillinkur på julafton så det är väl dags igen nu då.

Två små nissar


God Jul!

Hoppas att ni alla får en riktigt fin jul!
Jag lovade ju er att visa årets julkortsbild:
 
I vårt luciatåg får alla vara vad de vill ;-)

Dan före dan före dan

Min barnmorska ringde och ville träffa mig en gång före helgerna så det blev barnmorskebesök igår. Jag har kraftiga, onda värkar dagligen och även om de går över på några sekunder så är det jobbigt när det plötsligt känns så intensivt att man tror lillan ska komma på stört. Bebis ligger rättvänd dock ej fixerad än och barnmorskan var inne på att jag egentligen borde vara sjukskriven, men eftersom jag redan är hemma så gör det ju ingen skillnad. Jag lovade att ta det lugnt och försöka undvika tyngre ansträngningar och stress. Men hur sjutton skall det gå till?!!
Med en make som är i sämre skick än jag så blir det ju automatiskt att jag tar på mig det mesta och så är det ju jul och allt. Min "lugna fredag" innehöll förutom besök på mottagningen en shoppingrunda på drygt två timmar då jag sprang runt som en dåre för att hinna, storstädning hemma (eftersom ingen vill/ska behöva städa vare sig på lille julafton eller dagarna runt julafton), julpysslande med barnen, dra av och tvätta soffklädslarna, ny liten shoppingtur med äldste sonen som ville köpa de sista klapparna till sina syskon (han är enda barnen som handlar till syskonen), koka två omgångar knäck och fixa en första omgång praliner som jag ska ge bort, samt inslagning av de sista julklapparna.
 
Jag var klar 01.30. Igen.
 
I morse satte jag barnen i arbete med att svabba av sina matstolar vilket de gärna gjorde. Det var tydligen jätteroligt för de tog varenda stol i huset när de ändå var igång :-)
 
barnarbete
Lagom till fikat kom våra första julgäster; svärfar och svärmor. Nu börjar det kännas att julen närmar sig!
Jag är ikapp och klar med allt jag hade tänkt mig hinna med. Ungefär 35-40 julklappar ligger klara i en stor sänglåda under min säng. Alla är inte från oss utan det är så att andra släktingar överlåter julklappsplanering och inhandling av saker till barnen åt mig eftersom jag vet vad de önskar/behöver. En del ska jag lämna av hos givarna i morgon så att de sedan kan leverera dem hem till oss på julafton :-)
 
Inspirerad av någon julfilm med Barbie så ville femåriga dottern göra popcorngirlanger. Jamen varför inte, fyra av barnen satt och trädde upp popcorn på tråd sedan och minstingen satt under bordet och kastade sig över de popcorn som hamnade åt hennes håll.
Jag vet inte om det blev så vackert eller juligt men nu sitter snöret ovanför fönstren ut till lekrummet.
Barnen vill ta ner det och äta upp popcornen på juldagen. Undras om de inte är rätt sega då? Jag är inte alls insatt i hur det ska gå till med de där amerikanska popcorngirlangerna, kanske ska de sitta upp hela julen och så kastar man rubbet sen. Tala om dammsamlare.
 
Nu hör jag att minstingen vaknat till och vill ha sällskap i sovrummet. Kanske lika bra att försöka få lite sömn själv också.

Skolavslutning

Fredag är skolavslutning för skolbarnen. Nioåringen är hemma för öron/huvudvärk, som egentligen inte verkar så betungande med tanke på hur han lekt glatt med småsyskonen här hemma utan minsta tecken på obehag. Just nu gör det mig inget för jag vet att de inte har vare sig läxor eller vanliga lektioner i skolan de sista dagarna före lovet. Ju färre av barnen som riskerar att åka på någon sista-minuten-sjuka före jul ju bättre är det. Av den anledningen är dottern hemma från förskolan denna vecka.
Fredagens viktigaste är läkarbesök för maken annars tar vi det bara lugnt nu.

What?!

Gissa vem som vaknade med ögoninflammation i morse?
JAG! Jag trodde nästan att det bara var småbarn och pensionärer som fick det ;-)
Nåja, hellre det än feber och halsont om man nu måste välja. Lite mer prövningar hinner vi med innan julafton.

Bakom galler


Ingen vanlig onsdag

Igår var det avslutning på bokcirkeln och vi åt lite julmat och såg filmen Niceville. Jag tyckte filmen var bra, skådespelare och handling följde boken tillräckligt bra för att det skulle vara godkänt. Vi satt och snackade över kaffe eftersåt och jag var inte hemma förrän bortåt 23.30.
Då kunde jag inte riktigt varva ner utan ställde mig och slog in julklappar. Jag var färdig halv två på natten!
Det blev ju tyvärr inte mycket sömn då (särskilt inte som jag låg och snurrade i sängen med huvudet fullt av tankar och planering ytterligare någon halvtimme) och så ringde klockan 06 igen...
Man kan inte vara morgontrött med en glittrig granhatt vid frukostbordet:
Nioåringen med hatten som låg i dagens paket på kalendern. Det syns knappt på bilden men den har röda julgranskulor och guldstjärna i toppen.
 
Idag var det ingen vanlig dag, för idag var det dags för julspelet. Alla elever i F-3 fick gå iväg och titta på ett julspel i kyrkan, en liten teateruppsättning om Jesus och Jesus födelse. Vi har en pojke i 2:an och en i 3:an och de såg alldeles särskillt fram emot det, av den anledningen att jag spelade Maria och husets minsting i år var Jesus! :-D
Det var ju en upplevelse även för mig. Jag och lillskruttan var där i god tid och bytte om och nästan direkt så började lilltjejen att hosta. Ingen liten rethosta heller utan ordentliga hostattacker! Hon har ju varit lite småförkyld för någon vecka sedan och så hade hon ögoninflammation i slutet av förra veckan som lyckligtvis är helt över - och så drar hon igång världens hosta bara sådär. Hon blev lite röd om kinderna ett tag så jag blev lite orolig att hon var på väg att bli sjuk mitt i alltiohopa, men sedan piggnade hon till så jag vet inte om det var för att jag hade väckt henne och gett henne välling precis innan vi åkte hemifrån så att det var något "nattrosslande" som satt kvar. Första omgången vi spelade upp teatern så satt hon lugnt i mitt knä och bara tittade på alla skolklasserna som satt framför henne och det gick så bra så.
I pausen mellan föreställningarna satt jag och oroade mig för hennes hosta och plötsligt fick jag själv världens hostanfall. Förmodligen psykiskt det där - ju mer man tänker på att man inte vill hosta ju mer hostar man. Det gick över lika fort som det kom och under nästa föreställning hade jag båda mina barn i publiken. Vid det laget hade minstingen tröttnat på att ligga i min famn och spela en nyfödd Jesus så hon satte sig upp och började jollra lite, räckte ut tungan åt några barn, pekade på några andra osv. I avslutningen skulle vi sjunga Stilla Natt och så fort kantorn började spela så började skruttis gunga fram och tillbaka i min famn som om det vore discodags. Det gjorde ju inte så mycket mer än roade ett gäng skolbarn. På det hela taget så gick det fint!
Jag såg att nioåringen satt och höll sig för örat borta i kyrkbänken och eftersom han ofta får öroninflammation utan någon större förvarning, utan feber eller stor smärta (han var ju förkyld förra veckan så jag har väntat på det) så tänkte jag erbjuda honom att stanna kvar med mig i stället för att gå tillbaka till skolan med klassen men han försvann med de andra direkt efteråt.
Jag frågade honom om örat efteråt och fick till svar att visst hade han fått ont, men det var så roligt i skolan så han sa aldrig något till sin fröken. Han hade blivit behandlad som en kändis på rasten sa han, för massor av barn hade flockats runt honom hela tiden och undrat om jag verkligen var hans mamma och tänk att det var just hans lillasyster som var Jesus och vad söt hon är!
Det var bara att konstatera att trumhinnan nog har spruckit redan, för det rann vätska ut örat :-/ Det är inte första gången det blir så där och de brukar inte göra ett dugg på vårdcentralen heller, det värsta är liksom förbi redan. Möjligen får vi gå och kolla upp hans hörsel om några veckor för säkerhets skull.
 
Under eftermiddagen åkte jag iväg och handlade all julmat. Jag är så glad att jag slipper trängas med tusen andra på Maxi i morgon när det är barnbidrag så det är en stor lättnad att vara klar med den biten. Jag hade världens jättelista (självklart har jag färdiga mallar i Excel även för det) så det var bara att kryssa av efterhand.
Det blir ju egentligen inte ovanligt mycket för en storhandling även om det inte hör till vanligheterna att jag lämnar ifrån mig 2500:- i kassan på vägen ut, men det bizzarra är ju att jag egentligen bara handlade för några få dagar. Mycket basvaror är det ju också förstås, men jag vill inte att vi blir utan vare sig toapapper eller maskindiskmedel under juldagarna ;-)
 
Den skarpögde kan konstatera att det i vagnen ligger sådant jag aldrig köper annars, typ Billys pizza och annat skräp. Men det är bra att ta till när barnen tröttnat på julmat och man inte vill ställa sig och laga ännu mer mat. På julafton får man dessutom äta kalaspuffar till frukost (enda gången på året det serveras i det här huset) och minsann serveras det inte läsk till maten sen också! Sockerchock, välkommen! Vi försöker hålla det inom rimlighetens gränser för det är lätt hänt att barnen vräker i sig jättemängder av precis allt som finns att tillgå och jag vill varken ha griniga, trötta eller illamående barn på julaftons kväll.
 
Nu hojtar maken om att jag ska komma och titta på film. Det är egentligen lite väl sent för mig men jag ska göra mitt bästa att hålla mig vaken.

Hoppar på julruschen igen

Idag har jag varit iväg och uträttat lite ärenden. Skönt att kunna lämna huset "på riktigt" efter förra veckans innesittande. Nu när jag har tillfrisknat så har i stället maken börjat känna sig lite rivig i halsen. Inte så konstigt kanske, men jag hade behövt ha honom på benen den här veckan. Det är illa nog att han inte kan lyfta eller utföra tunga arbetsuppgifter - det är ju det man har en make till! ;-) (Vid det här laget så törs jag skämta lite om hans hälsa.)
Jag hörde att min pappa också börjar få ont i halsen och han har väl hämtat upp det här förstås. Inte kul för när han blir sjuk så blir han JÄTTEsjuk.
 
Julkorten hämtade jag upp idag och det kändes som lite i sista minuten när jag är van vid att ha allt ifyllt och förberett med frimärken på i veckor innan de ska postas.
                                                         
Vi brukar alltid beställa från Vistaprint.se och har varit jättenöjda med det, men i år testade vi att beställa korten från en butik i närheten i stället. Jag la in beställningen via nätet för några veckor sedan och det såg så fint ut där, hela familjen var med och valde utformningen och vi fastnade för enkla kort med vårt familjefoto på framsidan. När jag ser beskrivningen enkla julkort så tänker jag mig ett kort, ej dubbelvikt, med antingen någon standardhälsning eller helt blank baksida att skriva på. Där tänkte vi nog olika för det jag hade med mig hem var fyrkantiga fotopapper med vår valda framsida. Något märkestryck på baksidan och ingen möjlighet att skriva vem kortet är ifrån :-( Nu löste jag det ändå genom att skriva ut hälsningen på skrivaren och limma fast, men det blev ju inte alls vad jag hade hoppats på.
Alla julfrimärken var slut i de butiker jag var inne i idag så jag tog vanliga, men då ska de ju postas i vanliga lådor också. Jag som var lite rädd att julkorten inte skulle hinna fram om jag inte postade dem idag har nu insett att våra kommer att nå fram långt före alla andras nu med A-post. Nåja, folk får väl njuta av vårt tjusiga familjeporträtt så mycket längre då :-)
 
En Babybox hämtades upp från Apoteksgruppen.
Baby-to-be boxen kan du få om du registrerar dig här.
Det finns ju en hel uppsjö av olika babyboxar man kan få numera från olika ställen och företag, ni vet en sån där låda med gratisprover i mamma/babytema. När vi väntade minstingen så hämtade jag upp en låda från Babyland och det där har jag ångrat emellanåt för man ger ju en hel rad företag rätten att skicka sina telefonförsäljare efter en. Nu hade jag inte kollat upp vad som fanns i den här lådan innan och om det var värt besväret att hämta ut den. Nu vet jag. Om ni är intresserade och inte vill bli överraskade så kan man lätt hitta förteckning över vad som finns i.
 
Vi ska strax sätta oss och gå igenom listorna med julklappar så jag vet exakt vad jag ska leta upp i morgon eller när jag nu kommer iväg. De äldsta barnen blir svårare att handla till för varje år, önskelistorna från dem blir allt kortare och sakerna på dem allt dyrare.
Vi har pratat lite om surfplatta/plattor. Jag blir galen när barnen har lånat min mobil för att spela spel, alltid är det något som har flyttats eller försvunnit från den efteråt. Helst hade jag ju sett att de fem äldsta barnen hade fått en surfplatta var, men det känns inte helt rimligt...alls. Köper vi en till dem att ha gemensamt så blir det väl slagsmål om den förstås.
Jag slängde ut frågan om några sista-minuten-önskningar till Tomten vid kvällsmaten. Femåringen önskar sig allt som är rosa, glittrigt och tjejigt. Hon har sedan länge lagt sig till med en snobbig dialekt som hon själv anser vara att prata som en prinsessa (jag hörde på radion en dag att fenomenet kallas Disneydialekt efter generationens sätt att snappa upp hur det låter på tecknade filmer). Jag har absolut inget emot att hon inte pratar skånska som sina syskon, men det är inte det minsta likt min eller makens dialekt heller och i kombination med en divas attityd så är det så att man nästan storknar. Lilleman kunde direkt räkna upp ett dussin saker som han vill ha, allt från en liten elefant till en tavla han erbjöd sig måla själv. Han var på ett strålande humör medan han åt och funderade över julklappar...tills han själv drastiskt bytte ämne genom att påpeka att om han biter en dinosaurie i benet så kommer dinosaurien att bli ledsen. Lite road av den nya samtalsinriktningen så slängde jag ur mig att om dinosaurien biter honom i benet i stället så skulle nog han också bli ledsen. Lilleman begrundade det ett ögonblick och kom sedan fram till att om det skulle hända så skulle han nog inte ha något ben kvar sen. Blotta tanken på det hemska scenariot fick honom att helt tappa matlusten och darra så mycket på läppen att han fick lämna matbordet. Det blir sällan tråkigt vid middagarna här :-/
 
Ja, just det ja - jag ska ju försöka få maken att slita sig från något online-zombiespel och gå igenom julklappslistorna med mig nu. Jag kan inte alls förstå varför en vuxen man vill låtsas smyga omkring på en ö och gömma sig från zombies (alltmedan han snackar taktik med vår granne i ett headset) men å andra sidan var han helt oförstående till varför jag satt med Farmville i flera års tid. Eller bloggar om vardagen för den delen...
 
 

Skånsk vinter

 
Då var det över med snö för den här gången då. Lokaltidningens prognos visar bara plusgrader närmaste dagarna och ingen mer snö i sikte. Trevligt på sitt sätt; man behöver ju inte bekymra sig om snökaos eller huruvida man kommer att kunna ta sig till affären för att julhandla. Fast på julafton hade det varit fint med lite vitt utanför, då sitter vi ändå mest inne och myser :-)
Jag kan sträcka mig till att det kan få snöa redan från lördag och några dagar framåt. Våra första gäster kommer ner på fredag och jag vill inte att de ska behöva krypköra eller åka i diket.

Det blir bara bättre

Äntligen går det åt rätt håll igen! Jag har varit så totalt utslagen och orkeslös. Idag har det kännts rätt ok, ingen feber och just inget halsont kvar och efter många hängiga dagar så har energin återvänt. De yngstas ögoninflammationer har också gett sig och man kan ana ett slut på det här. Jag börjar dock känna ett visst mått av stress eftersom jag inte är klar med julklappar och sådant än, jag har inte ens hämtat ut våra julkort eller börjat med julgodiset. Kommande vecka är ganska så fullspäckad från tisdag och framåt men jag hoppas kunna börja bocka av saker på listan snart.
 
Vi storstädade i expressfart och efter lunch så drog maken och tre av barnen iväg på tennisavslutning. Maken är tränare (även om han just inte hållt i några träningar på senare tid av förklarliga skäl) men barnen höll ordning på varandra medan han höll i lite lekar och annat på olika stationer. Alla barn som tränar tennis i klubben fick en personlig julklapp och jag tyckte det var så väldigt fint tänkt; de fick ett stort kort med en hälsning och en jättefin bild på dem när de spelar tennis. Mycket uppskattat av barnen! Det är en stor klubb och med tanke på hur många barn som spelar så har de verkligen lagt ner jobb på att få fina foton av precis alla.
 
När hela familjen var samlad hemma igen efteråt så kom granen fram. Så här länge har vi nog aldrig väntat förut. Oftast är den framme till lucia eller tom veckan innan dess, men jag har helt enkelt inte orkat. Och Gud förbjude att de andra skulle få pynta granen utan mig!
Jag hade ju bestämt att vi skulle skaffa en ny gran i år men så har vi inte hittat någon fin plastgran, ska man ha en snygg och tät sådan kostar det en förmögenhet. Så vi sköt upp inköpet med tanken att kolla på flera ställen och så plötsligt var det dags att pynta gran igen och den gamla barrande saken släpades ner från vinden ännu ett år :-/
Ja ja, så länge man inte rör den alltför mycket så ska man kanske inte behöva dammsuga varje dag.
Vi fick flytta på lillskruttans lekhage för att få plats med granen så nu står hagen på ett mindre bra ställe precis mellan vardagsrum och kök. Vi får se om den kan stå där utan att jag blir helt tokig, för det är bra att kunna ha henne "bakom galler" om man tex ska tömma diskmaskinen eller göra annat arbete som hon så gärna vill hjälpa till med.
Barnen tyckte att hon behövde få lekhagen julpyntad också. Än kan hon inte ställa sig helt upp så jag hoppas att glittret får vara ifred. Om hon så mycket som petar på det så får vi ta bort det igen.
 
Och så granen då:
Extra allt, som vanligt! Det tar några dagar innan man har justerat belysningen och flyttat runt pyntet där det behövs. Det är några här som gärna hänger tio kulor på samma gren och så slutar det med att det är tomt på baksidan. Vi har mycket glaskulor i den övre halvan men de är av det tåligare slaget och under de senaste åren så är det bara en som har gått sönder och då var det en bit vid fästet som lossnade.
Men hur får man nu granen att stå kvar med en liten i huset som kryper runt och gärna vill utforska det här spännande trädet som glittrar och lyser?! Jag försöker komma ihåg hur vi har gjort andra år men vad jag vet så har vi inte haft någon grind eller skydd runt granen förut. Lilleman som är näst yngst han hade nog inte lärt sig krypa ännu när det var dags för hans första jul.
Någon som har något tips att ge mig?
 
Jag tror att jag har en ny favorit bland julpyntet. En rosa ren :-)

Dagarna rusar iväg

Julen närmar sig med stormsteg men här står tiden stilla.
Min förkylning övergick i en elak halsfluss. En titt i min hals och doktorn förstod varför jag hostar blod. Nu går jag på pencillin åtminstone så snart kanske man kan få sova på nätterna och orka stå upp på dagarna utan att det känns som om halsen brinner upp.
Nästa vecka är fullplanerad och det hade ju varit fint om man hann komma ut och ordna julklappar och julmat någon gång också :-(

Lucia

Vi brukar alltid äta lite lyxigare frukost på luciamorgonen så när barnen hade lagt sig igår kväll så dukade jag lite fint med röd julduk, finassietterna etc
Vi har i alla år ätit luciafrukost tillsammans i vardagsrummet framför tvn men jag tycker det börjar bli lite väl trångt att sitta där, konstig sittställning etc så i år dukade jag vid köksbordet. Det märktes att barnen var lite besvikna just över det när de kom upp...vi äter aldrig någonsin i vardagsrummet annars - eller nu ljuger jag, för vid Kalle Anka på julafton så serveras det mandelmusslor med grädde och sylt vid soffbordet - och barnen tyckte tydligen att halva nöjet var att äta på ett ställe där man normalt inte får hållas med mat. Men de blev på betydligt bättre humör när de såg frukostbuffén som fanns med allas favoritpålägg/flingor/dricka och så pepparkakor att dekorera efter tycke och smak och lussebullar :-) I bakgrunden visades lucia på tv förstås och det var så mysigt så.
 
 
Jag var lite orolig att stora dottern skulle insjukna i något idag eftersom vi har halsont och ögoninflammation i huset, men hon har mirakulöst klarat sig. Idag var det hennes stora dag, som äldst på förskolan skulle hon vara en av två "storlucior" och hon hade tränat så på en adventsvers som hon skulle läsa högt inför alla. Vi provade ut kläderna igår kväll så lyckan var stor när hon kom iväg i morse..
 
Provning innan strykjärnet kom fram
 
Eftersom jag är sjuk idag och några barn med mig så var det bara maken och åttaåringen som kunde åka iväg och titta på luciatåget. Jag fick flera sms direkt efter om hur starkt hon sjöng och hur bra det gick :-)
Vår tjej inringad
 
Det är så tråkigt att jag inte fick se henne irl idag och det lär dröja innan chansen kommer igen. På skolan här har de sedan många år slopat traditionellt luciafirande. Under skoldagen har niorna ett litet luciatåg i gympasalen för de andra, men klasserna själva har inget firande i övrigt varken ihop med familjerna eller i klassrummen. Lite trist kan jag tycka.

Pepparkakor

Mormor har sett till att barnen har fått baka lite pepparkakor i år också trots risiga föräldrar. Tre barn har varit där i omgångar hittills och några till har bokat tid för julbak.
 
Igår fick vi också hem en hel korg med lussekatter som åttaåringen har varit med och gjort.
 
 

Goda nyheter

Tack för tumhållningarna, jag tror det var det som gjorde susen :-)
Eftersom jag har gnällt här ett bra tag nu så måste jag ju få leverera det positiva också:
 
Nya prover visar fortfarande på cancermarkörer i blodet, vilket skulle kunna skyllas på att det inte har gått så lång tid sedan operationen men ingen vet säkert. Provet ska tas igen om några veckor för säkerhets skull. Men ***trumvirvel*** de har kommit fram till att makens cancer INTE är den svåraste sorten som de tidigare befarat! :-D Det är en ovanlig sort men en som har alla chanser att vara "lättbehandlad" om man nu kan säga att cancer någonsin är en enkel liten sjukdom. Vi väntar nu på en scanning av lever, mage och något mer som ligger i riskzonen med de smärtor han haft och det är bara att hoppas på att inga äckeltumörer har gjort sig bofasta där - men läkaren tror att chanserna är goda att det kan se fint ut eller åtminstone behandlas. Med alla varningar om läget vi har fått hittills så är det här ovärderliga nyheter. Tydligen upptäcktes cancern i ett tidigt stadie och det av en ren slump, men lite tur får man väl ha ibland.
Jag vet att man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken och allt det där, men om läkaren vågar påstå att min man ska se dagens prognos som en väldigt fin julklapp så vågar jag få upp hoppet jag med.
Det finns tom en liten chans att man kan slippa cellgiftsbehandlingarna och byta det mot jättetäta kontroller om nu allt tom skulle visa sig vara tipptopp på kommande prover och scanningen, hur det blir med det vågar de inte säga innan det är klart. Jag är helt ok med cellgifter om det är vad som behövs, bara vi får behålla vår make/pappa här!
Det var en stor lättnad att få så mycket bättre odds, att de verkligen tror att det här går att få bukt med!
 
Det är nog så att vi kan få lite julstämmning i huset även i år. Och vet ni, när lillan i magen hade hicka idag och maken stod där med sin hand på min mage och ett lyckligt leende i ansiktet så gick det liksom upp för mig att vi ska snart få träffa henne, det här lilla livet som gör så mycket väsen av sig därinne. Om en sisådär 7 veckor flyttar en ny liten familjemedlem in i huset och vi vågar längta dit <3
 
Förkylningar, ögoninflammationer och allt annat som hotar att förstöra luciafirandet känns ändå rätt överkomligt. Nioåringen blir allt sämre och går det som det brukar med honom så sitter han snart med halsfluss och öroninflammation också. Men det kommer lucia fler år och man kan nog ha hyfsat mysigt hemma i sitt eget hus om det är vad som krävs.
 
 

Lilleman och hans ögon

Lilleman valde att se på tv från VIP-plats, nergosad på lammfällen i syskonvagnen.
Ögonen är inte mycket bättre, trots svindyr salva. Vi torkar och torkar...
Litet kvällsarbete för mig:
Riva/klippa ett uttjänt bomullslakan till mjuka lappar att torka variga ögon med, väldigt mycket behagligare än papper mot ömma ögonlock.

Måndag

Diskmaskinen kom till slut, långt efter utsatt tid och levererad av en väldigt stressad kille. Man kan tycka att de borde ta lite hänsyn till väglaget när de planerar leveranserna, men så verkar inte vara fallet.
En sådan här står nu installerad i vårt kök:
 
Bosch MeisterStück
Den slukar hur mycket disk som helst och är så tyst att man nästan får sätta örat intill för att höra så den är igång.
 
Tyvärr bjöd dagen även på en annan gäst, en mycket ovälkommen sådan: Herr Sjuka
Min hals är fullkomligt körd, jag är så hängig man kan bli och det gör ont att röra sig. Väntar mig feber under natten för jag ligger redan nu på gränsen. När man verkligen inte får bli sjuk så blir man det förstås :-(
                                                       
Maken har fortfarande så pass ont efter operationen att han inte tar sig fram med mindre än maxdos värktabletter och inte ens då är han tillgänglig som handlingskraftig förälder. Men när jag mådde som sämst idag så tog han ändå över och lät mig sova en stund - det känns löjligt att jag gnäller över en förkylning när han har det som han har det, men den halvtimmen jag fick ligga ner gjorde om inte underverk så åtminstone att jag klarade av att hålla mig på benen ett tag till. 
I ett ögonblick av inbillad styrka så fick maken förresten för sig att han skulle bära ut en stor matta som han slängde i snön och sedan såg jag honom halta runt den där mattan och slå dammet av den med en bandyklubba. Han gick in och la sig på soffan sedan och var helt slutkörd. Men mattan blev ju ren... 
Nioåringen började känna sig hängig framåt kvällen och valde att gå och lägga sig tidigt. Han var inte så lite förtvivlad för nu i december så är det så mycket roligheter hela tiden. I morgon skulle klassen iväg på heldagsutflykt och se teater och senare så är det terminsavslutning på "After School" där de pysslar och hittar på kul jämt. Vi får väl se hur han mår i morgon bitti, om det bara var tillfällig inbillning eller om det faktiskt är så att han också ska lägga sig sjuk.
Minstingen har fått en släng av treåringens ögoninflammation. När min mamma kom förbi och såg vilket skick jag och maken är i just nu så övertalade hon mig att slänga ihop en inköpslista för matvaror och så drog hon iväg och handlade åt oss <3 Med sig hem hade hon också salva mot svår ögoninflammation och med lite tur kan den lindra lillemans besvär lite.
 
I morgon hade vi mycket på schemat men en del har blivit ombokat och sedan så får vi se hur många som är friska när vi vaknar.
Dagens viktigaste punkt blir makens läkarbesök. Vi väntar oss besked på hur långt gången cancern är, hur den sprider sig och vad som händer nu. Vi håller tummarna för bra nyheter och bättre odds än vad de kommit med hittills. Inga sådana där siffror som "fyra av fem klarar sig" för det räcker inte. Inte på långa vägar!
Medan maken är iväg och får sin dom så sitter jag hemma och kurerar mig samt väntar in samtal från nioåringens astmaläkare om huruvda han ska börja behandlas förebyggande för att orka igenom dagarna utan att bli så trött att han snubblar.
 
Själv borde jag alldeles säkert försöka komma i säng nu så jag har en chans att vara lite piggare i morgon.

Var är min diskmaskin?

Leveransen skulle komma någon gång mellan kl 10 och 14. Den tiden har passerat och de har inte hört av sig. Köket svämmar över av smutsdisk :-(

Bok: Stolthet och fördom

Stolthet och fördom - Jane Austen
Stolthet och fördom är en av de där riktigt mäktiga kärleksromanerna som man kan läsa gång på gång. Berättelsen om hur Elizabeth Bennet och den svåråtkomlige mr Darcy på kringliga vägar kantade av förvecklingar och högmod långsamt närmar sig varandra hör till litteraturhistoriens verkliga höjdpunkter. Med sitt rika och engagerande persongalleri, sina vackra miljöer och med sin subtila humor har romanen inspirerat och fängslat otaliga läsare världen över och fortsätter att göra så. - Recension från Adlibris

Det finns böcker som man bara SKA ha läst och Stolthet och fördom är en av dem. Det har tagit mig 38 år att bestämma mig för att det var dags för mig att sätta mig in den här litteraturklassikern och jag väntade mig en fantastisk och gripande kärleksroman.
Är det bara jag som tycker att den är enbarmligt tråkig? Jag tycker om tidsperioden och möjligen är boken läsvärd ur ett kulturhistoriskt perspektiv, i övrigt....gäsp.
Jag lägger till filmen i min hyrlista på lovefilm och hoppas att den är bättre. Jag gillar skådespelarna så det finns hopp.

Slut med nappar!

Nu är jag inte så stenhård på att följa alla rekommendationer till punkt och pricka, men när det gäller nappar så tycker jag inte att det finns någon anledning att ha dem efter 1 år som är åldern som rekommenderas att sluta. Då kan man inte längre hänvisa till spädbarnets sugbehov eller så. Visst är det praktiskt med napp - nappvana barn somnar på nolltid och tröstas snabbt och lätt med ljuddämparen :-) Men som jag ser det så är det mer för de vuxnas skull än för barnets, nappen är en trygghet som går att ersätta.
                                           
Självklart gör alla som de vill i frågan och vår äldste hade faktiskt napp tills han var 4 år utan några men ;-)
De senaste barnen har vi däremot helt sonika tagit napparna ifrån från ena dagen till nästa när de har varit runt 12 månader. En del av dem har varit jätteberoende av nappen och andra har bara haft den nattetid - gemensamt har varit att det har tagit max 2 dagar med lätt oro innan vanan var bruten, i de flesta fall kortare tid än så. Nu ska vi ju få en nyfödd i huset precis när minstingen fyller 1 år och vi resonerade som så att det blir svårare att bryta vanan om det kommer en bebis som ev börjar med napp i samma veva. Slänger vi lillskruttans nappar så finns det ju någon annan att sno nappar av liksom. Julhelgen kändes inte heller som ett bra val att ta napparna så hur skulle vi göra... Trots goda erfarenheter så väntar man sig ju att det ska vara någon veckas vaknätter eller så och planerar därefter.
I tisdags, dagen efter att vi hade varit iväg på dagsutflykt och mormor agerat barnvakt så bestämde vi rakt av att det var dags. Alla nappar samlades ihop på morgonen och slängdes i sopan! Vid sovstunden på förmiddagen fick lillskruttan somna brevid mig i dubbelsängen i stället för i sin egen säng och hon ålade runt i nästan 5 minuter och smackade med munnen innan hon kom till ro. På eftermiddagen gick det lite fortare och när hon skulle somna inför natten bara la hon sig ner och slocknade! Nu har hon ibland fått somna i vår säng och så har vi lyft över henne till spjälsängen senare. Det är förstås något vi får jobba lite till på innan vi som tidigare kan lägga in henne i sin säng vaken och bara gå därifrån så somnar hon själv på nolltid. Men det är skönt att slippa nappen, detta eviga letande i huset vid läggdags och oron för att glömma den när man ska åka iväg.
 
Nästa steg är nappflaskorna, som egentligen fyller samma funktion som nappar dvs substitut för bröstet. Men lillskruttan med sina födoämnesallergier är beroende av ersättningen hon får i nappflaska och av erfarenhet vet jag att en del barn vägrar dricka sin välling/ersättning ur pipmugg. När vi började servera lilleman och andra dottern ersättning i pipmugg reagerade de på samma sätt - genom att vägra dricka det igen! Det spelade ingen roll att vi försökte locka med att få tillbaka nappflaskan, det var som om de tyckte att drickupplevelsen var förstörd för alltid. Är inte det lite konstigt?!
Man kan blanda ersättningspulvret i barnmaten, eller om barnet är större ge tex kalciumtabletter för att väga upp för det de missar genom allergin. Men det är så mycket enklare att servera det som en varm och god dryck i nappflaska och man vet att de får i sig det som behövs. Nappflaskorna får vara kvar ännu ett tag.  Ni ser, jag är inte präktigare än att jag ibland väljer att bejaka min egen lättja :-)
 

Andra advent

 
Lilleman väckte mig runt 06 för att höra om han kunde ta sitt kalenderpaket, han hade ju sovit :-) Ibland kommer han upp redan sent på kvällen efter ett par timmars sömn och tycker det kan vara dags då, så att det alls hann bli morgon var ju trevligt. Jag lyckades få honom att gå och lägga sig igen men strax efter 07.30 så hörde jag att alla barnen var på benen och suktade efter att öppna kalendrar så då var det bara att gå upp.
Jag hade vansinnigt ont i ryggen redan på morgonen och det ville inte ge med sig alls. Maken är på benen igen men tar sig bara fram i snigelfart och har förstås ont efter operationen än så allt lyftande och sådant står jag för. Jag gjorde ett försök att ge mig på söndagsstädningen, mest för att barnen ville ut i snön och därför var färdiga med sina städområden innan jag hunnit vakna till ordentligt och föreslå att vi skulle skjuta upp det en dag eller två. Efter att ha dammtorkat halva huset så ville inte kroppen mer utan jag la mig på sängen ett ögonblick. Ni som har barn vet förmodligen att man inte går och lägger sig och bara tar det lugnt på dagtid - barnen kom in var femte minut för att ställa frågor eller ha hjälp med än det ena och än det andra och sen var det en liten skrutta som ville gå och sova middag osv...
Min bror kom på besök en stund på eftermiddagen och det händer kanske två gånger om året så det var extra trevligt. I övrigt har det varit en seg dag för alla tror jag. Den fina vinterdagen blev mindre fin när det började blåsa så att det snöade blötsnö på tvären och hallen fylldes snabbt av genomblöta ytterkläder. Eftersom min energi gick på sparlåga så lät jag barnen se på tv rätt mycket (det ska vara något speciellt om tvn ska få vara på under dagtid här) och de såg först inspelade avsnitt av Cake Boss och Chokladfrossa och sedan någon film på det. Konsekvensen blev barn som inte kunde låta bli att tjafsa med varandra och en mamma som höjde rösten mer än en gång :-(
Jag vet ju att det är den senaste tidens stress som tar ut sin rätt nu och i kombination med att vara i åttonde månaden med allt var det innebär av trötthet och värk och så ett blodvärde som är förskräckligt lågt enligt barnmorskan så vet jag ju att mitt berömda tålamod faktiskt inte är outtömligt just nu. Men jag vill inte vara en trött och gnällig mamma! Jag önskar att jag hade orken att julpyssla, spela spel, städa och vara trevlig mot allt och alla.
 
I morgon är en annan dag. På förmiddagen levereras troligen en styck diskmaskin (vi hoppades få hit den redan igår med lite hjälp av mina föräldrar, men när butiken utlovade fri frakt så ville vi inte missunna dem att göra jobbet). Jag är extremt less på att diska för hand så det blir en mycket efterlängtad och välkommen leverans. Vi ska få lite hjälp med installationen också av min far för ingen av oss skröpliga vuxna i det här hushållet är i skick att krypa på golvet.
Lilleman har tydligen åkt på ögoninflammation och det blev bara värre och värre under dagen med grönt var som skulle torkas precis hela tiden och han blev ljuskänslig och fick svårt att se. Sådant brukar ju gå över av sig själv på några dagar men vid kvällsmaten hade det utvecklats till den värsta ögoninflammation jag sett och jag har sett några stycken genom åren. Jag hoppas att det går att komma ut på vägarna i morgon för det kan nog vara läge att införskaffa någon ögonsalva. För inte gör de något annat åt ögoninflammationer på vårdcentralen?
I övrigt tror jag att måndagen kan vara en ganska lugn dag, inga träningar eller annat efter skoltid. Kanske hinner vi ladda batterierna lite och ha extra adventsmys då istället för att väga upp för den här tråkdagen.
 
Någon är alltid glad, det finns inget dåligt humör som kan smitta av sig på henne :-)
 
 

Barnspärrar

Lillskruttan kryper snabbt som attans runt lite som hon vill i huset och det är inte alltid önskvärt. Vi har vanliga barngrindar där det går, men vi bor i ett ett hus med "öppen planlösning" och stora öppningar åt flera håll. Jag hade skissat lite på en tänkbar lösning och gett som önskelista åt min far så här inför julen - jag vet att han är rastlös och vill ha lite småprojekt att sysselsätta sig med nämligen :-)
Idag kom han med allting färdigt!
 
Barnspärrar ut till entréhallen (där det allt som oftast är blött eller smutsigt på golvet så här års) samt till andra hallen som leder mot barnens sovrum (där det alltid finns spännande leksaker på golvet, lagom för en liten tjej att sätta i halsen eller åtminstone plocka sönder).
När spärrarna inte behövs, tex när minstingen sover, så är det bara att skjuta dem bakom sittpallen resp. hallbyrå & skohyllor. En bred vit kant fick det bli så att man inte missar att lyfta på fötterna när man ska passera! Spärrarna lär hindra lilla fröken ett tag och sedan går det att höja dem med små träklossar under till lagom höjd.

Op

Dagens operation gick bra och maken är hemma igen. Nu blir det några dagars väntan på nästa steg, det är bara att försöka hålla modet uppe.
Barnen ska turas om att baka hos mormor så det blir både lussekatter och pepparkakor till lucia även i år. Andra advent på söndag och vi är inte klara med julklapparna än...ska försöka hitta lite energi till det i helgen.
Med lite tur får vi en ny diskmaskin i morgon och då slipper jag åtminstone att se ett berg av smutsig disk i köket.
En dag i sänder.

Cancer

Det är det vi kämpar med just nu.
Min man har cancer, det går nästan inte att ta in! Det var en chock att få beskedet och det har inte riktigt gått in än. Det rullar på i rask takt nu med undersökningar och prover. Vi vet att det har spridit sig redan men det finns fortfarande frågetecken. I morgon står operation på schemat och sedan är det bara att vänta på att få veta hur illa det är, hur länge han kan tänkas ha gått med det och vad vi kan vänta oss framöver.
Vi pendlar lite mellan hopp och djupaste förtvivlan. Vissa dagar kan man nästan låtsas som som ingenting och nästa dag faller man ner i ett mörkt hål igen.
Idag har vi informerat barnen.
Vill helst krypa ner under täcket och vakna när det här är över men det fungerar ju inte riktigt så.

Det fattas något

Jo, jag vet - vi har tonvis med babykläder till lillasyster, jag köpte ju nytt när minstingen föddes i januari i år... Men nog saknas det ett eller två plagg :-) Kanske något sånt här:
 
Kappahls babykläder har verkligen blivit mina favoriter och speciellt Newbie-serien med pastellfärgerna. Otroligt mjuka och inte så lite bedårande.

Murphys lag

Enligt lagen om alltings jävlighet så gav diskmaskinen upp igår kväll. Den var max ett par år gammal men man sliter väldigt mycket på vitvarorna när man är många.
Man är ju SÅ sugen på att lägga pengar på en ny diskmaskin så här i början av december! Om vi hoppar över julmaten och lever på vatten och knäckebröd ett par veckor så jämnar det ut sig ekonomiskt. Å andra sidan så med den kosten blir det knappast mer disk än att man står ut utan en diskmaskin... Hmmm, tål att tänkas på ;-)
Undras om gästerna som kommer till jul kan tänka sig att handdiska åt ungefär 10-13 pers?
 

Snö


Nu

 
Nerbäddad med täcket i soffan, värmande nyponthé och en helt skruvad bok.
 
 
Väntar på att maken ska komma hem från ett styrelsemöte, jag vill inte gå och lägga mig utan en kram.

Julutflykt

Skolbarnen hade studiedag och då passade det ju bra att åka på julutflykt. Målet var som vanligt i december Vellingeblomman och Tomtebyn  med alla tomtar, krubba med riktiga djur, hysteriska mängder pynt etc.
Det är ganska trevligt att kunna dra iväg en vardag när man ska till ett ställe som man vet är fullpackat varenda helg. Vi behövde inte ens köa för att få sittplatser i caféet till lunch! :-)
 
 
Vi handlade inte så mycket utan tittade mest den här gången och det var ju lite variation mot de andra åren då vi alltid kommit ut därifrån med kassvis av pynt och många pengar mindre :-)
Barnen hade som vanligt fått en summa pengar att handla för men de köpte inte så mycket de heller. Däremot var de väldigt noga med att vi skulle handla något till minstingen som ju inte fick följa med på utflykten. De saknade henne det märktes och flera gånger frågade de efter henne innan de kom på att vi lämnade av henne hos mormor innan vi körde. Jag är inte säker på att lillasyster på 10 mån är i så stort behov av eget julpynt men till slut enades syskonen om en hyacint som ska vara bara hennes.
 
Sista biten hem började det snöa och det visade sig vara rena snöovädret här hemma. Efter att ha släppt av familjen så krypkörde jag på glashala vägar först till affären för att förse oss med mat för de närmaste dagarna och sedan mot mina föräldrars hus för att hämta upp minstingen. Precis innan jag skulle parkera utanför så kom jag på att lillskruttans bilstol stod kvar i hallen hemma, vi fick ju plocka ut den i morse för att få plats med resten av barnaskaran. Det var bara att köra hem i 30 för att hämta stolen och så tillbaka igen. Det hade gått så bra så med barnvaktandet, lilltjejen var lika nöjd och glad som alltid och det vore ju iofs konstigt annars när hon blev bortskämd med att bli buren hela dagen ;-)
 
När jag kom hem med henne igen så var resten av gänget ute och lekte i snön. Maken skottade uppfarten alltmedan det snöade kraftigt och det ska tydligen komma upp till ett par decimeter snö till i natt :-/ Han ska ut och köra i morgon förmiddag oavsett hur vägarna ser ut så jag hoppas någon vänlig själ är ute och plogar och sandar hela vägen innan.
Vi tvingade in barnen till kvällsmaten och vid det laget var det precis kolsvart ute. Hade de fått lov hade de gett sig ut igen efteråt men jag ville gärna att kläderna ska hinna torka ordentligt inför skolan i morgon. De har alla extrakläder utifall jackor eller överdragsbyxor inte skulle hinna torka men jag vet också att det finns de som gnäller väldigt om de inte kan ha "de rätta" ytterkläderna på sig.
Det kommer ju en ny dag i morgon och det ser ut som om snön är här för att stanna åtminstone ett tag.
 
 

På väg

Sitter i bilen på väg till Tomtebyn. Jag är så glad att vi kom iväg, man vet ju aldrig förrän i sista sekunden om någon tänkte bli sjuk eller strejka :-)

1:a Advent

 
När vi vaknade i morse var det alldeles vitt ute... snö, riktig snö!! Gissa om barnen blev glada :-)
  
Behöver jag tala om att barnen har varit ute större delen av dagen?! Pulkor och snowracers är invigda för i år och ett helt gäng barn har varit här idag och hjälpt våra med att bygga ett snöfort. De större barnen har snudd på bara kommit in för att äta ibland och alla husets vetevärmare har fått göra nytta idag.
Temperaturen är nere under nollan nu och i veckan ska det gå ner till -7 sägs det. Det gillar jag inte :-/  Men jämfört med resten av landet så har Skåne ändå förhållandevis milda vintrar.
 
I morgon siktar vi på att åka iväg på vår årliga julutflykt och titta på en tomteby. Det är alltid lika uppskattat av barnen och vi vuxna tycker också det är rätt kul att titta på (och handla) julpynt på samma ställe.
Vi får inte plats allihop i stora bilen, men minstingen ska få tillbringa en halvdag hos mormor så det löser sig ändå. Det känns konstigt att lämna bort henne sådär och det hör inte direkt till vanligheterna så jag hoppas att det går bra. Tänk om hon saknar sin mamma och pappa! :-( Å andra sidan så är det "bara" ca fem timmar det handlar om och hon träffar ju mormor varje vecka.
Vädret känns inte direkt idealiskt för att ge sig ut på vägarna just nu, men man vet ju aldrig när det vänder igen och dessutom så känns det som att tiden håller på att rinna ut för oss när det gäller projekt som kräver två vuxna och planering. Saker börjar hända allt fortare nu och kommer att forsätta så långt framåt vi kan se.
 

Julkortsfotografering

Vi lyckades ett år till med att få alla samlade på ett foto :-)
Nytt för i år är att vi vuxna deltog samt att det var fri klädsel. Just det där med att ingen behövde vara tomte eller något annat julrelaterat om de hellre ville vara något annat var nog det som avgjorde saken och det gick snabbt och smidigt som aldrig förr. Mycket skratt blev det på vägen!
Ni ska få se resultatet närmare jul, men tills dess....en liten sneak peak:
 
En tomtenisse hållandes en panda. Jamen varför inte?!
 
Jag hoppas att inga grannar passerade sina fönster medan vi stod uppradade i trädgården med morfar som fotograf.

RSS 2.0