Fredagsmys

I förmiddags tog jag med de tre yngsta till Öppna Förskolan. Inte "kyrkis" som vi alltid är på utan den här gången till en annan öf. Där var fullt med folk och idag kände jag bara igen ledaren och en annan mamma som också är ofta på kyrkis. Vi kom precis när fikat blivit framdukat i köket och eftersom det direkt blev upptaget på alla sittplatser så satte jag mig på golvet med mina barn och lekte tills det blev ledigt vid fikabordet. En annan mamma kom och frågade om mina barn alltid är så lugna och glada :-) Självklart har de sina stunder de med, men på det hela taget har vi rätt lugna barn och det är ju trevligt att andra lägger märke till det *stolt mamma*.
Jag och den andra mamman som jag känner sedan tidigare satt och pratade över en kaffe sedan medan de små pusslade brevid, hon har fyra barn och får också känna på lite av folks kommentarer och fördomar. Rätt snabbt var det någon annan som lystrade till och när jag på förfrågan uppgav att jag har nr 7 i magen utbrast hon förvånat "Va? Och du som är så smal och ser så fräsch ut! Vad orättvist!". Sånt är ju alltid trevligt att höra :-D Sedan spelar det ingen roll att jag nästan ursäktar mig med att jag går upp massor varje graviditet och får kämpa för att få bort de extra kilona igen - när det gäller saker som ens kroppsform, barnens uppfostran och annat så är det självklart ren tur alltihop ;-) 
Vi stannade över sångstunden också idag och hann precis hem och äta lunch innan första barnet kom hem från skolan.
 
De stora lekte hos kompisar till och från under eftermiddagen, som vanligt numera. Åttaåringen kom hem till kvällsmaten med sin jacka i handen och det var en stor och glad överraskning! Han avskyr ytterkläder (och överhuvudtaget kläder i mer än ett lager) och det där med jacka är en ständig konflikt så här mot hösten när det börjar bli för kallt att dra till skolan i bara t-shirt. Följden blir att han "glömmer" ytterkläderna lite här och där. Första tunnare jackan jag köpte under senvåren försvann och kom aldrig fram och jackan jag köpte efter det den försvann för kanske en månad sedan. Sen vägrade jag lägga mer pengar på sommarjackor i hopp om att någon av dem skulle komma fram innan det blev dags för vinterkläder. Nu visade det sig att den senaste hängt hemma hos en kompis hela tiden, men sonen har aldrig efterfrågat den där (jo, jag har bett honom om det och han har sagt att han frågat) och tydligen hade jag inte hunnit namna den ordentligt heller så den hade bara blivit hängandes i deras hall.
Häromdagen cyklade sonen förresten hem i regnet i bara t-shirt, med extrajackan i skolväskan och en tunn långärmad som jag tvingade med honom på morgonen i handen. När jag frågade om jackan (som är i en färg han vägrar ha på sig i år) sa han förvånat "Vaddå, jag har den ju med mig!" och när jag frågade om tröjan så hade han den inte på sig för att den skulle ju ändå bara bli blöt... Alltid lika spännande att se vilka argument han kan dra till med!
 
Tolvåringen hade valt dagens kvällsmat och då blev det tomtegröt, dvs risgrynsgröt. Med saftsås och allt. Nu äter ju vi det lite då och då under året, men jag som är tokig i julen fick i alla fall lite julstämning så här i god tid. Igår hade femåringen valt köttfärssoppa "med extra palsternacka i, mamma" så jag misstänker att nioåringen kommer att hämnas genom att välja sin favoriträtt bakad potatis när det är hans dag att välja. Å andra sidan har vi alltid så mycket tillbehör till det att inte ens potatisvägrarna har några problem att äta sig mätta på godsaker.
 
Ikväll är det filmkväll här i huset. Först ut var Alfons Åberg för de minsta.
Ska det vara "myskväll" så ska man sitta tätt intill en vuxen, gärna med en filt över benen och äpplebitar i en skål till :-) Maken var barnens sällskap i soffan under filmen och jag tror inte det tog honom ens tio minuter att somna där han satt. Jag skrattade lite åt honom men barnen verkade inte bry sig så mycket utan fortsatte kommentera filmen så jag lät honom sova.
När de små lagt sig var det dags för stora gänget, deras film blev The last airbender.
 
Även minstingen höll sig vaken hela filmen men nu är de alla i säng.
Varför sitta tillbakalutad i babysittern när man sitta rakryggad och flaxa med armarna och klappa händer åt allt som syns och hörs?!
 
Maken pratade om att han hade någon film som vi kunde se också ikväll men jag har sovit dåligt i ett par veckor nu så jag borde helt klart gå och lägga mig i hopp om en god natts sömn.
 
 

Barnboktips: Kvastresan

Vi har ett enormt förråd av barnböcker här hemma. Barnens bokhyllor är fulla och någon gång varannan månad så byter vi ut ca 50 av böckerna mot lika många andra som står förvarade i lådor på vinden så att vi får lite variation på kvällsläsningen. Trots det så lånar vi böcker på biblioteket också och lite då och då så hittar barnen någon ny favorit som ska lånas om och om igen. En sådan bok är den här:

Kvastresan - Julia Donaldson, Alex Scheffler
Häxan tappar nästan alla sina saker i blåsten uppe på kvasten. Som tur är det alltid någon som hittar dem åt henne, och alla får åka med på kvasten. Till sist sitter så många på kvasten att den brister och häxan ramlar av och landar öga mot öga med en blodtörstig drake...
 
Berättelsen är skriven på rim och det tycker jag är extra kul att läsa - den svenska översättningen är skriven av Lennart Hellsing så det är inga grötrim här utan riktiga grejer! :-)
Boken passar för barn ca 3-6 år och här är den så pass omtyckt att jag funderar på att köpa den, kanske även ge bort i present till barn i lämplig ålder.
 
 

Nu är det färdigbadat

Idag har jag svabbat av alla utebadleksaker en efter en.
Varenda badring, luftmadrass, armpuff och badboll är nu tvättad, torkad, luften urtagen och sedan ner med rubbet i en stor flyttkartong i förrådet. I år var det flera saker som det blev punktering på eftersom det växte upp en taggig buske i en hörna av poolområdet och barnen hann kasta sina badsaker dit flera gånger innan vi upptäckte det. Men butikerna har formligen kastat poolprylar efter kunderna så här mot höstkanten så en del nya saker har jag köpt som nu får ligga på lager till nästa säsong.
Vi har börjat tömma poolen på vatten och hälften är borta så här långt. Vi ska tydligen låna hem någon urpumpningsmaskin som tar det sista och sedan börjar ett stort jobb. I år ska hela poolen med ställning monteras ner och på något sätt ska sedan allt förvaras i garaget till nästa år. Då ska vi bygga om poolområdet och lägga trall och golv samt sätta plank på fler sidor. Det kommer att bli ruskigt skönt att slippa lerpölar och ogräs mellan staketet och poolen.
Att ge upp poolen för i år är som att ge efter för hösten som kommer. Men vad annat kan man göra?! Vi har (trots en regnig sommar) fått många fina stunder i poolen - den är guld värd faktiskt!
 

Sommaren är slut :-(
Men om man tänker efter så är det rätt mysigt med höst också. Tända ljus, koftor, inomhusmys...
Och vet ni vad - om bara tre månader så är det dags att börja tänka på julpynt, pysslande och julklappainslagning! I like! :-D
 
 
 

En rätt ordinär tisdag

Det kändes lite höstruggigt i morse när vi steg upp så jag gjorde mig till och tände lite ljus vid frukosten.
Treåringen undrade vems födelsedag vi skulle fira. Vi har inte haft ljus tända på väldigt länge nu, mer än på hans födelsedag (ett födelsedagståg med små ljus på vagnarna). Jag förklarade att det är ingen som fyller år utan det var för att jag tyckte vi kunde få ha det lite mysigt. Han såg väldigt tveksam ut och ville veta vad det var som luktade då.
"Det här är doftljus och det du har framför dig doftar som brylépudding, visst luktar det gott?" 
Han drog i lite luft och rynkade på näsan.
"Men det ser i alla fall ut som ett glas med fågelbajs."
                                                   
Och så tror man att det ska vara lätt att imponera på en treåring! :-/ Han hade uppenbarligen vaknat för tidigt idag. Han och minstingen är de enda som inte måste gå upp när väckarklockan ringer men ändå är han nästan alltid först upp ur sängen och han är inte alltid så pigg och vaken som man kunde önska, sådär kl 06.30.
 
När skolbarnen kommit iväg och disk och tvätt plockats med så lyfte vi in minstingens Brio Happy i bilen. Skumgummit på handtaget sprack i somras så jag beställde ett nytt. Det var i slutet av juli och de beklagade att det kanske skulle ta en vecka eller så innan de fick hem den beställda delen. Jag har faktiskt haft lite dåligt samvete för att jag inte åkt dit tidigare med vagnen, men idag när jag väl hade tagit mig tiden och kört tre mil enkel resa så visade det sig att Brio inte hade skickat den nya handtagsdelen som behövdes :-(
Eftersom jag ändå var iväg så åkte jag runt på lite olika ställen och letade efter gummistövlar. Nioåringens fötter har växt två storlekar över sommaren, vi hade inga kvar av brorsans urväxta och nog sjutton är det slutsålt överallt nu! Till slut hittade jag på Rusta, de hade ett enda par gummistövlar kvar som inte var rosa och de var i rätt storlek. Lite tur får man ha ibland.
Några byxor och en kofta blev det till lillskruttan på HM. De har fått in så fina höstkläder nu och jag handlade med gott samvete eftersom jag vet att det kommer en lillasyster som kan slita på kläderna också sen :-)
När jag kom till kassan så hörde jag ett glatt "Hej Vicki!" Det har ingen kallat mig på år och dag, sedan innan jag blev fru och mamma. Bakom disken stod en gammal kollega till mig. Vi jobbade ihop på IKEA Brent Park i London i ett helt annat liv :-) Jag visste att hon och hennes man flyttade till Sverige i början av milleniet och vi sprang faktiskt på varandra i olika städer i Skåne 2003, 2004 och 2011. Hon kommenterade att jag alltid är gravid när vi träffas och det stämmer ju rätt bra. Jag har nästan ingen kontakt med folk som jag umgicks med "förr" så jag blir lika chockad varje gång jag träffar på någon gammal bekant.
 
Jag hade planerat ugnskassler och någon form av potatis till middag idag. Tyvärr har vi barn som inte gillar potatis så jag visste att det skulle bli lite gnäll vid köksbordet. Jag var inte förtjust i kokt potatis när jag var liten och just det är kanske ganska vanligt kan jag tro - men de här barnen äter inte någon form av potatis alls. Inte potatismos, inte pommes frites, ingenting. Förr trodde jag att det fanns ett gäng saker som alla barn tyckte om men numera vet jag bättre. I det här huset bor barn som ratar spagetti, köttfärssås (alla varianter av köttfärs), pommes frites, falukorv, varmkorv, köpefiskpinnar... Det finns nog ingenting som precis alla verkligen gillar, eller det skulle kanske vara pannkakor då. Tyvärr tar det ju så vansinnigt lång tid att grädda pannkakor till 8 pers så det gör jag rätt sällan numera. Hur som helst - potatis... Idag ställde jag mig och spritsade potatisrosor för att liva upp det.
Barnen beundrade dem på tallriken men de två potatisvägrarna genomskådade mitt knep och såg lika lidande ut som vanligt när de smakade på dem. I gengäld så äter de gärna lite mer "vuxen" mat som diverse afrikanska grytor, chiliröror, rotfrukter, bönor och linser så jag ska väl inte klaga alltför mycket. Själv var jag extremt petig med maten som barn så jämfört med mig så är de snudd på allätare hela bunten.
 
Nu har jag precis gjort storkok på babymat till lillskruttan och hon tackar minsann aldrig nej till mat :-) Vi har märkt att hon förutom mjölken då är lite känslig mot fisk och blir rosig runt munnen och i armveckan av det. När vi var på BVC senast tyckte sköterskan att jag skulle prova med ägg så snart som möjligt eftersom fisk-och äggallergi ofta hänger ihop. Jag har inte medvetet undvikt ägg i maten men det har bara inte ingått i den mat jag har lagat till henne (pannkakor och omelett och sånt har hon inte fått när vi har ätit det, jag har inte riktigt kommit in i det där att göra all mat som vi äter mjölkfri). Så häromdagen hade vi kokta ägg till lunchen och då fick hon smaka en halv liten skiva. Det var kanske dumt att testa med rent ägg sådär för inom 10 minuter såg hon ut så här i ansiktet:
Det kanske inte syns så bra på fotot men hon fick nästan som blåsor i det röda :-(
Det känns ju som vi fick svaret där, men man kanske ska dubbelkolla igen så det inte var slumpen.

Lekdag

Idag har det varit fullt upp. På förmiddagen var jag och de tre yngsta på "kyrkis". Det var terminsstart förra måndagen men då var jag på sjukhuset och gjorde fostervattensprovet och i onsdags var jag inte sugen på att lyfta barn in och ut ur bilar i onödan. Det var kul att träffa de andra mammorna igen och barnen var glada över att få vara tillbaka och leka där. Vi fick hoppa över samlingen idag och köra hem lite tidigare för maken skulle iväg på möte med ett av barnen och behövde bilen.
Sedan var vi alla lite uppe i varv efter att ha fått nyheten om att vi får en tjej till i huset och efter att ha lyssnat på en massa namnsnack (barnen har föreslagit Mimmi och Emilisa...) så tyckte jag det var läge med lite lekplatslek. Äldsten kom hem tidigare från skolan idag eftersom han hade magknip (han kom hem en kvart innan han visste att jag skulle ringa till sjukhuset och det gör mig misstänksam, men han brukar sällan/aldrig gå hem annars så jag tänkte inte bråka om det idag) men han mådde mycket bättre och hängde med oss. Han är 12½ nu och är redan väldigt mycket tonåring och oftast för cool för att umgås med mamma eller syskonen så att han följde med på eget förslag gjorde mig glad. Han är ju fortfarande barn men kan också vara väldigt trevligt sällskap att samtala med när han är på det humöret. Idag var han på strålande humör och extra kärleksfull mot småsyskonen, gungade med treåringen och busade med lillsyrran.
Vi gick inte hemåt förrän det var dags för kvällsmat. Härligt kvällsväder dagen till ära! Jag föreslog för äldsten att vi skulle ta ett kvällsdopp i poolen för att fira av säsongen. Det blir just inte mycket varmare skulle jag tro och snart så är det läge att tömma ur den för i år. Det kostar ju en del att ha den igång med klor och pump och sånt och det känns lite onödigtt att köpa ännu mera klor och lägga ännu mera tid på att håva björkfrön och insekter dagligen i hopp om någon mer sommardag. Sonen tyckte inte det kändes som en bra idé att hoppa i efter kvällsmaten och syskonen höll med så det får väl bli en annan dag då. För inte ska vi väl stänga ner poolen utan att första ha firat av badsäsongen! :-)
 
Så här skönt är det att somna efter en dag full av lek och bus:
Treåringen somnar alltid inom en minut efter att han lagt sig i sängen :-)
Örngottet har ett motiv av vår familj, en kopia av en teckning som äldsta barnet gjorde när han var 2-4 år.
 

Då vet vi vem vi väntar på :-)

Den stora frågan om huruvida det är en pojke eller flicka som bor i min mage var morgonens samtalsämne vid frukostbordet. Åttaåringen funderade lite över hur det skulle bli om svaret på det genetiska provet skulle visa att det är en get... :-D
Nu spelar det ju verkligen ingen roll om det var en flicka eller pojke - hade vi haft 6 pojkar eller 6 flickor tidigare så hade man kanske haft en önskan åt något håll, men det känns ju som att vi fick storvinst bara genom att testa positivt och undvika kromosomfelen och resten är som det är.
Jag ringde exakt på minuten när telefontiden började och kom till min förvåning fram utan att behöva sitta i telefonkö. Jag hade ett block framför mig för att skriva ner svaret, för jag vet ju att annars så hade jag börjat tvivla på hörsel och minne samma sekund som samtalet avslutades. Jo, jag vet - jättefånigt! :-)
Tjejen i andra änden var alldeles säker på att det är en FLICKA! Jag var ju tvungen att ifrågasätta om hon hade läst rätt eller blandat ihop siffrorna eller något, men hon var alldeles säker på sin sak.
 
                                       
Så då är det alltså en lillasyster vi väntar på :-)
 
Ingen liten Nils-Elvis den här gången heller (eller Darth om maken hade fått sin vilja igenom, vilket han aldrig aldrig i livet hade fått). Inte den här gången och aldrig mer. Vi fick ju pojknamn över! :-/
Å andra sidan får vi en dotter till och lite mer jämvikt i hushållets könsindelning med tanke på att det nu blir fyra pojkar och tre flickor i barnaskaran. De två minsta kommer nog att ha mycket kul ihop hela uppväxten. En och annan matchande kalasklänning måste man nog ha, eller hur ;-)

Pojke eller flicka?

I morgon får vi veta vem det är som bor i min mage :-)
Det är många som inte vill veta könet i förväg sådär, som vill att det ska bli en överraskning på förlossningen i stället. För mig är det viktigt att få veta - jag tycker det är lättare att knyta an till den som är där inne när man vet lite bättre vem det är och av samma anledning så har vi oftast namnet klart långt i förväg också. (Jag gillar ju planering och framförhållning så det är väl ett utslag av mitt kontrollbehov förmodar jag.) Överraskning är det ändå när barnet kommer tycker jag för det är ju först då som man får se sitt barn och lär känna varandra på riktigt.
 
Telefontiden till stället dit jag måste ringa för att få veta den delen av svaret på det genetiska testet börjar kl 13 och jag kommer att sitta med telefonen i handen precis då. Äldsta barnet som är minst lika nyfiken som jag slutar sent i skolan i morgon så jag har lovat att skicka ett sms till honom så fort jag vet :-) Han tror på en tjej för det är det han önskar sig mest, en lillasyster till.
Tre av barnen gissar på flicka, en på pojke och lillskruttan har ännu inte talat om för oss vad hon tror. Jag har tidigare trott på en flicka men så är jag ju så upp i det här med att ständigt ha en liten tjej i famnen så det är nog mest det som spelar in. Jag har gissat rätt på alla bekantas barn, varenda en, men lyckas sämre med våra egna.
 
Så vad tror ni? Ge mig en gissning!
 
                                           
 

Tjockis och Lillskruttan

(Man kanske borde putsa hallspegeln. Igen.)

Lördagskväll

Två trötta barn äter lördagsgodis.
 
När de yngre gick och la sig kom äldsten hem med en kompis och frågade om de fick se på film. Vanligtvis drar vi inte igång film så sent (klockan var redan 21) men jag vet att kompisen har lite andra sovtider på helgen så vi gjorde ett undantag den här gången. Filmen slutade för en liten stund sedan och sonen höll sig vaken filmen igenom men kompisen var något svårväckt när eftertexterna rullade. Jag vet inte riktigt när han slocknade men han skulle ju hem också så maken och sonen följer honom till dörren nu.
Tanken var att vi vuxna skulle se någon actionfilm nu efteråt men det vete sjutton om jag orkar. Jag vet att filmerna som kom med posten igår var sådana som maken valt (vi är med i lovefilm.se) och det är tveksamt om det är något som jag vill se.
Jag tror jag lägger mig och läser en stund, tills jag somnar ifrån och tappar boken i huvudet...som jag brukar.

Sylvanian Familes

Jag var förresten inte den enda som fick glada nyheter med posten igår. Brevbäraren lämnade av ett stort paket adresserat till nioåringen. Det händer att jag köper saker på Tradera till barnen (tex nya spel till Wii eller XBox eller något annat som jag vet att de vill ha) och ber att få deras namn skrivet i adressen för att det ska bli lite extra kul för dem, men det hade jag inte gjort nu. Sedan såg jag att paketet var skickat från Danmark...
Även om det bleknade lite i jämförelse med brevet jag och maken fick så gladde jag mig något enormt när jag förstod vad som måste vara i paketet. Jag räknade minutrarna tills nioåringen kom hem från skolan och han förstod inte alls varför han hade fått ett paket. Så öppnade han en hörna, kikade in försiktigt....och sprang sedan jublande ett par varv i huset :-D
 
Sonen önskade sig saker från Sylvanian Families i julklapp (om ni inte vet vad jag menar så är det små djurfamiljer som bor i dockskåpsliknande småhus) men han fick inte mer än en ensam liten Sylvanian-elefant i julstrumpan. Dels för att jag trodde det var en impulsönskan som inte var så viktig och dels för att jag tycker hus och tillbehör är så hutlöst dyra med tanke på att det är plastsaker av tveksam kvalitet. Och vad skulle en grabbig, sportälskande kille på nio år med små djur och dockskåp till?!
Jag har ju fått tänka om för det visade sig att han ville ha sakerna långt efter jul och för bara ett par veckor sedan så var vi inne på Toys R Us och han pekade ut tusen saker som han fortfarande önskar sig från Sylvanian Families. Brorsorna pikade honom lite och sa att han skulle bli retad om han lekte med det där, men han stod på sig. Han gillar faktiskt en hel del saker som andra skulle räkna som tjejiga men han har aldrig skämts för det och aldrig blivit retad för det och han har lika många tjejkompisar som killkompisar. När vi hade betalat för skolväskan som vi köpte så såg jag att de hade tävlingsfoldrar för Sylvanian där framme vid kassan. Vi tog en lapp och nioåringen satte genast igång med tävlingsuppgiften i hopp om en vinst. Då ville syskonen förstås försäkra sig om att en eventuell vinst skulle hamna i lekrummet och på så vis vara allas, men jag tyckte att om han nu skulle vinna något så skulle vinsten så klart vara bara hans - dels för att de hade försökt reta honom och dels för att vi ibland skickar in tävlingssvar i de andras namn.
Det visade sig att den dagen vi fick tävlingskupongen med oss även var sista dagen för att tävla men jag chansade och skickade in svaret ändå (det skulle skickas via vanlig post och till Danmnark dessutom) "för man vinner ju ändå aldrig något".
Så vad var det då som kom i paketet?
Jo, förstapriset i tävlingen!
 
Nioåringen, lillasyster och lilleman turades om med att leka med det där hela kvällen. När jag steg upp i morse satt dottern framför huset och lekte. Nioåringen ville gå med i en Sylvanian fanclub på hemsidan och det fick han förstås, där finns lite spel och sådant också.
 
När jag jobbade som barnflicka i UK för 20 år sedan så samlade barnen där på Sylvanian-djuren. Men jag tror inte det har varit så jättepoppis här? Eller är det en fluga som har gått i vågor och börjar komma tillbaka kanske.

Enkelt översatt

Ena sonen spelar Wii med kompisen och utbrister plötsligt "Vi kan väl köra samlag?!"
Jag tror jag måste förklara att same team inte kan översättas med samlag. Det låter liksom inte rätt...

Brevet har kommit!

Redan!
Inga avvikelser alls utan bebis är alldeles perfekt och verkar må fint därinne! Liten tänkte nog stanna kvar därinne tills det är förlossning i vinter :-)
(Här får ni gärna göra vågen, för det är vad jag känner för att göra bara jag tänker på det!)
Efter sex underbara barn så har jag varit lika nojjig som vanligt, om inte mer, för att något skulle vara fel. Men nu vågar jag äntligen glädjas fullt ut åt det här barnet - det är nog så att det är meningen att vi skulle få just precis det här barnet till vår familj.
Jag är så glad att jag har tårar i ögonen och funderar på att göra en liten glädjedans :-D
 
Vi har möjlighet att få veta kön på barnet och det vill vi absolut, jag är så nyfiken så att jag kan spricka även om den frågan bleknar rätt mycket i jämförelse med beskedet vi just fått. Tyvärr är det extremt begränsad telefontid till deras "genetiska rådgivare" som kan tala om det för oss. En timme på måndagar och en timme på torsdagar. Varför måste det vara fredag idag???
Gissa vem som kommer att hänga på telefonen exakt vid öppningstid på måndag!
 
Jag får skjuta upp min glädjedans en liten stund till för nu är det tre hungriga barn här intill som kallar på uppmärksamhet och lunch.

Trött

Man vet att man är gravid om man utan vidare kan sova bort nästan två timmar av eftermiddagen på soffan. Bebis i magen tränar rörelser medan jag har helt slut på energi. Första skolveckan är alltid tuff och de senaste dagarna har vi haft läkarbesök, bvc, möten etc också. Maken har varit och kollat på/provat ett jobb han gärna vill ha så jag hoppas att han får det! Jag har varot bortskämd med att få ha honom hemma länge så det är väl dags att släppa iväg honom snart igen.
Ikväll skulle jag lägga mig tidigt eftersom jag ska upp extra tidigt i morgon. En koll på klockan säger mig att jag miss lyckades med det...

Bok: Allt spelar roll!

Allt spelar roll - Ron Currie Jr
Vad spelar det egentligen för roll vad man gör och vad man tänker, sådär till vardags? Vad spelar egentligen roll, när man redan vet hur det går? Om man heter Junior Thibodeau spelar det roll, då spelar allt roll.  I Ron Curries bok spelar allting roll, och det värsta är att bokens huvudrollsinnehavare Junior redan vet om det. Redan som foster får han detaljerad information om världens undergång, med datum, klockslag och namnet på meteoriten som ska verkställa det. Sedan följer löpande information om saker som borde vara mer triviala, men som inte är det i en bok där allt spelar roll. Vi får följa den alltmer dystopiske Junior, hans familj och hans livs kärlek från den lilla staden i Maine där allting börjar, via Chicago och ett underjordiskt laboratorium fram till (tidens rand?) randen och där, på (tidens rand?) randen väntar den största överraskningen.
 
Det här är alltså boken som min man kom hem med till mig. Han hade tydligen letat ett bra tag och sedan valt en bok som han trodde att jag kunde tänkas gilla och som han själv hade kunnat tänka sig att läsa (om han hade ansett sig ha tid att läsa alls...).
Jag är jätteimponerad över valet! Sedan kan det ju vara så att han har bett om och fått hjälp av personalen men jag väljer att tro att han faktiskt ansträngde sig för mig skull :-)
Jag har börjat på boken och den är annorlunda, full med vinklade tankebanor och en del humor. Det ger faktiskt en hel del bara att läsa en bok som man inte har valt själv.
 
Om ni undrar vad jag tycker om boken när den är utläst så är planen att jag ska göra ett tillägg i efterhand i de inlägg som handlar om böckerna jag läser. Om ni nu själva letar boktips alltså ;-) Inläggen hamnar i en egen kategori.
 

Tillägg 4/9:
Så här i efterhand kan jag nog säga att boken blev bättre och bättre efter hand. Det är helt klart en annorlunda bok, den liknar nog inget annat jag läst faktiskt. Det jag i början tolkade som humor anser jag nu nog mer vara som den återberättats av någon med autistiska drag. Inte något negativt i det utan mer tänkvärdhet på många plan. Jag fällde några tårar också innan jag slog igen den för gott, men så är jag också en känslig själ. Det kan vara så att det här var en totalt värdelös recension men jag kan nog inte förklara bättre än så utan att förstöra nöjet för andra som vill läsa den :-)
 

Väntar på en överraskning

Maken skulle köra iväg till en kompis efter kvällsmaten så jag bad honom sticka inom biblioteket och låna en ny bok åt mig. Han har inget lånekort sedan innan här och är inte mycket för att läsa själv annat än biografier, faktaböcker eller gamla Mad :-) Är det inte rätt vanligt att det är så med män? Eller är det bara min man?
 
Han skulle fixa ett lånekort i alla fall, inga problem, men vad skulle han låna då? Jag sa att han fick välja vad som helst; jag har inga andra krav än att det ska vara skönlitteratur och inte de vanligaste mainstream-författarna som King eller Marklund (eftersom jag garanterat redan läst allt av dem) och lånar han något som ingår i en serie så ska det vara bok 1. Det senare tog han som en ren förolämpning mot hans intelligens :-D
 
Jag undrar vad han kommer hem med till mig?!
 

Magen

Jag har förresten inte ett dugg ont i magen idag och det tar jag som ett gott tecken. Det är bara jag och de två minsta hemma nu på förmiddagen och det är ju inte klokt vad mycket man hinner få gjort. Jag har vikt femtielva lakan och gjort en stor röjning i tvättstugan, plockat disk och samlat ihop leksaker som hamnat på fel plats. Jag funderade på att klättra upp på vinden med lite saker som ska förvaras där (bla en stor ljuskrona) men sådana aktiviteter kanske inte räknas som att "ta det lugnt". Jag tror inte det spelar så jättestor roll vad jag gör nu, så länge jag inte springer maraton, men skulle något hända så vill jag ändå känna att jag har skött mig. Inget klättrande på rangliga vindstrappor med otympliga astunga saker den här veckan!

På väg till dagis

...eller förlåt, förskolan heter det ju. Jag har faktiskt börjat säga förskola för det mesta numera - vi har ju inga små där (och kommer inte att ha på länge än om jag har något val) och så här sista året innan femåringen slutar där så är jag helt ok med att det är en förskola mer än det är hennes "home away from home" som jag anser att det är för småttingar som är där hela dagarna när föräldrarna jobbar.
Tjej som är nöjd med att komma tillbaka till förskolan efter ett långt sommarlov :-) Självklart klädd i lila under fleecen så att det ska matcha nya cykeln (och hjälmen och låset som hör till)... viktiga grejer!
Ett helt gäng sexåringar flyttade över till skolan nu vid terminsstart så plötsligt är hon och tre till äldst på avdelningen. Hon måste ha pall för att nå upp till sina skor som har fått ny placering överst på skohyllan :-) Det är lite synd att hon tappade så många av kompisarna men en del av dem hade yngre syskon som nu flyttat upp till avdelningen så hon känner många av de "nya" barnen ändå.

Skolstart

Vi följde barnen till skolan i morse för att se var de hamnat i år. Vädret var helt underbart och det tackar vi för - de flesta år så har det varit höstkläder och jacka som gällt första dagen på höstterminen.
Då har vi barn som går i 2:an, 3:an och 6:an :-)
 
Eftersom vi var klara på bara en timme på sjukhuset så kom vi hem strax efter barnen och de var väldigt nöjda och glada med nya klassrum och allt.
De hade alla varsin hög med blanketter som skulle fyllas i till skolan så det har jag roat mig med nu i kväll. Vi har ett bra ställe för alla viktiga papper, scheman, klasslistor (för att inte tala om medicinrecept och kyrkisaktiviteter...) så att man lätt hittar den info man behöver sedan.
Dokumenthållare A4, Clas Ohlson 299kr
För presentationer, manus m.m. Plats för 20 ark. Stadigt bordsstativ med 10 flikförsedda och förstärkta plastfickor. Går även att fästa på väggen.
Ett tips som jag fick av en niobarnsmamma och jag är jättenöjd med lösningen! Vi har vår på väggen i tvättstugan (alla i huset har ju ärenden in dit varje dag för att hämta/lämna tvätt, packa gympakassen, hämta verktyg eller städprylar etc).
 
Jag har också påbörjat ifyllnad av veckoplaneringstavlan så att de själva kan ha koll på när de ska ta med gympakläder och annat.
Nytt för i år är att alla tre slutar olika tider på fler av dagarna. Eftersom femåringen börjar och slutar samtidigt som åttaåringen så får han det här läsåret börja ta sig till och från skolan själv. Det hade inte varit några konstigheter egentligen med tanke på hans ålder och den relativt korta sträcka som vi har mellan hemmet och skolan, men den sortens uppgift har hittills varit lite problematisk för honom. Vi har tränat och jag tror faktiskt att det kommer att fungera bra, men jag har bett syskonen hålla ett öga på honom (de börjar ju samtidigt och slutar ibland samtidigt så det borde inte vara för mycket begärt att ha sällskap kan man tycka) men det är något som vi har haft stora diskussioner om nu ikväll. Jag vill inte att de ska känna sig ansvariga för lillebror men samtidigt så tycker jag det är naturligt med lite omtanke om syskon. De är väldigt omtänksamma om varandra i andra lägen så det kanske bara hade att göra med att de var trötta så här efter första skoldagen.
 
I morgon är det första dagen tillbaka på förskolan för femåringen och hon har längtat! Hon vill gärna cykla dit (på nya stora, fina cykeln) i morgon så jag hoppas att vädret tillåter det för det fanns ett tråkigt regnmoln på väderkartan inför tisdagen. Hon ser fram emot att få berätta för kompisarna att vi ska få en bebis till i huset så jag har lovat att lämna av henne och samtidigt visa upp magen :-)
 
Mina föräldrar drar till Spanien i morgon och när de passade våra små här i morse medan vi var på sjukhuset så lämnade de också av blommor så att vi ska få njuta av dem innan de vissnar. Och fina var de trots att jag tyckte mamma sa att det redan har gått en vecka sedan hon fick buketten.
 
 

Då var det överstökat

Förutsättningarna var bättre idag så de kunde ta fostervattensprovet. Jag och maken småpratade lite medan de la ut sterila papper runt magen, baddade med något kallt och plockade med sakerna. Jag trodde läkaren eller sköterskan skulle guida oss igenom provet på något sätt eller åtminstone säga något lugnande som "att nu sticker det till lite" eller så, men rätt som det var satte de nålen bara. Det gjorde ont, men mest i själen (som Carola så perfekt uttryckte det i sin kommentar) och jag kramade makens hand och funderade på om jag skulle tillåta mig att svimma som jag kände att jag var på väg att göra men jag höll mig vid medvetande hela tiden. Bara tanken på att de sticker in ett rör i det lilla utrymmet där vårt barn befinner sig får ju tanken att svindla. Läkaren frågade flera gånger om mitt kejsarsnitt innan och det visade sig att hon hade varit tvungen att sätta nålen precis i ärret, men hon påpekade efteråt att det hade varit så bra som det kan bli och de behövde aldrig röra moderkakan heller.
Groggy var jag när det var över och de hade mig att snabbt lägga mig ner igen efter ett första försök att sätta mig upp.
 
Jag har varit matt och yr hela dagen men det är nog mest pga av den känslomässiga påfrestningen och att jag bara sov någon timme i natt. Magen gör ont men mest när jag sitter upp så jag har faktiskt hållt mig i sängen större delen av eftermiddagen och bara läst min bok och spelat WF. Det var jag värd tycker jag ;-) och i morgon är jag nog piggare igen.
 
Nu har jag gjort vad jag har kunnat i den här frågan för jag är övertygad om att ett besked nu oavsett vad det blir är det bästa för hela vår familj. Om bebis inte mår bra eller har några fel så är det ju som det är och inget vi kan eller har kunnat påverka.
Det blir en lång vecka innan vi får svar och när brevet kommer så lär jag slita upp det på vägen från brevlådan.

Ny tumhållning!

Nytt försök med fvp i morgon...
Tidigt i morgon så lämnar vi av tre skolbarn vid deras nya klassrum där de ska börja höstterminen. De går bara ett par timmar första dagen och efter det ska de gå hem själva och här hemma finns då mormor och morfar med de tre yngsta barnen.
Direkt efter avlämningen på skolan ska jag och maken vidare till sjukhuset för fostervattensprovet. De behöver ta provet under veckan och helst inte mycket senare än i morgon.
Jag är så rädd så ni kan inte ana! Jag har helt låst mig vid att provet kommer att trigga vattenavgång och missfall, eller att barnet har någon svår skada eller så... Vi vill ju så gärna ha det här barnet!
Hormonkänslighet, jag vet.
Men håll tummar och tår för oss ändå.
 

Slut på sommarlov

Sista dagen på sommarlovet :-(
Vi fick en fin avslutning i alla fall med 26 grader varmt och strålande sol hela dagen. Det har blivit mycket badande i poolen för både barn och vuxna. Jag tror vi dubblade antalet barn här idag och det är ju roligt att se att det blivit många nya ansikten under lovet. Många flickor dessutom och bara det är ju spännande eftersom våra stora barn(skolbarnen alltså, de som tar hem kompisar utan att man behöver ringa och boka i förväg) är grabbar ;-)
 
Efter en hel rad nätter i tält så rensade vi idag ur det och plockade ner det igen för den här säsongen. Tältet är nu undanstuvat i förrådet och sovsäckarna förpassade till hyllan för sovsäckar i en sådan där garderob där man gömmer det man vill slippa se resten av året.
 
Jag sov där i natt för första gången i år och sov riktigt bra tyckte jag. Ett av barnen gick upp och in redan vid 06.30 - han vaknar alltid så tidigt - och efter det drömde jag en hel rad med konstiga saker. När jag vaknade tänkte jag att det var konstigt att jag i varenda dröm hade ont i ryggen så jag knappt kunde gå. En intressant vinkel tills jag försökte röra på mig och ryggen kändes helt krossad. Jag var snudd på gråtfärdig när jag tog mig in för att äta frukost senare, men det släppte efter någon timme i rörelse. Nu har jag fått en natt i tält med barnen och det gör ju sommarlovet komplett :-)
 
Trots att åtminstone tre veckor av lovet komplett regnade bort så känns det som att vi har hunnit med en hel del: Legoland, sommarstugan, tälta, bada i poolen, stranden, minigolf, Tosselilla Sommarland, Djurparken, Busfabriken och massor med slappande, kompislek och annat som hör sommaren till. Barnen känner sig redo att börja skolan och ser fram emot att träffa klasskompisarna igen och komma tillbaka till vanliga tennisträningar och vardagsrutiner.
Jag för min del hade gärna haft sommarlov läääänge till :-) Inga speciella tider att passa, inga läxförhör eller utflykter och ympakassar att hålla reda på. Inte det där evinnerliga skjutsandet hit och dit med miljoner avlämningar och hämtningar på dagis, skola, kompisar och träningar. Fast vi kommer snart in i det igen och jag ser ju fram emot öppna förskolan och babysången med annan typ av kompislek för de små och vuxengemenskap för mig :-) Bara tanken på att jag i höst under 15 timmar i veckan bara kommer att ha två barn hemma och övrig tid bara 3 barn på förmiddagarna... Extra tid bara till de små! Känns oerhört lyxigt och jag minns knappt hur det var att ha det så.
 
Jag har dragit ut mina färdiga Excel-ark med lista på nödvändiga ting för de tre som går i skolan och stora tjejen som nu går sitt sista år på förskolan (jag hade så gärna haft henne hemma, men hon vill så gärna vara där så jag har inte haft hjärta att säga upp platsen utan hon fortsätter som vanligt tre förmiddagar i veckan). Lite kompletterande shopping har det blivit inför terminsstarten.
   
 
Regnstället hittade jag på Ica Maxi för 199:- och med en värdekupong på 100:- så blev det ju riktigt bra pris! :-)
(Nu hade jag ju iofs köpt en väldans massa mat där för att få den där kupongen, men eftersom jag hade räknat med att lägga runt 350kr på ett regnställ så kände jag mig rätt nöjd.) Jag vägrar släpa regnkläder och liknande fram och tillbaka till förskola och skola så vi har dubbla uppsättningar av allt. Då gör det ingenting om man hittar det som behövs billigare och hittills har vi varit väldigt nöjda med kvalitén på Icas ytterkläder. De enfärgade regnställen fanns i cerise och turkos, den turkosa var verkligen jättesnygg och vore det inte för att dottern specifikt bett om ett rosa och för att hon har en lillasyster som kommer att få det där regnstället om några år så hade jag köpt den andra färgen. Å andra sidan så tror jag treåringen behöver en större storlek i höst och har vi inget passande i lådan märkt "regnkläder" i tvättstugan så köper jag ett till honom då :-)
 
Med detta så har jag kunnat bocka av skolväskor, gympapåsar och regnkläder till alla på min lista. Jag tror att vi behöver köpa åtminstone två par höstskor och tre par tennisskor också för att allt ska vara klart. Sen är det ju småkrafs som bokpapper och sånt men det är lätt ordnat. Alla barnens kläder är genomkollade och urväxta kläder är ersatta med rätt storlek, jag tror faktiskt att jag ligger steget före med långärmat och långbyxor så det är klart ända fram tills vintern kommer!
 
Vi är nog redo för hösten.
 
 
 

Tältar

Ligger i min sovsäck och lyssnar på surret från en harkrank som fastnat mellan innertältet och regnskyddet. Tätt intill mig har jag tre sovande barn och ett oräkneligt antal velourgrisar, fluffiga gorillor och andra gosedjur. Vi har 5 meter till ytterdörren och det kan väl vara lagom :-)
Dags att försöka sova nu då.

Sockerkaka

När de stora killarna drog iväg till kompisar och var borta hela eftermiddagen så tyckte femåringen att det blev tråkigt här hemma. Jag satte henne i arbete med att baka lite åt oss och med övervakning så har hon rätt bra koll på hur man mäter, vispar och annat.
En sockerkaka ville hon baka och rosa och vita pärlor på skulle det vara.
Lillebror hoppas att den blir färdig att äta snabbt :-)
 
 
Nästa vecka börjar skolan igen och då får vi försöka gå tillbaka till bättre matvanor för nu har vi verkligen halkat utför. Sockerkaka på en vanlig fredag?! Slut på onödig minusmat och fram för bättre näringsintag igen.
 

Tips: Springcykel

Jag kan varmt rekommendera springcykel/balanscykel till barn som är i ålder mellan trehjuling och vanlig cykel.
Dottern hade stödhjul på sin första cykel (12") ett tag och sedan försökte vi traggla utan stödhjulen. När jag väl kom iväg och skaffade en springcykel så tog det inte mer än en eftermiddag för henne att hitta balansen och då också självförtroendet att dra iväg på den vanliga cykeln sen.
Nu har lillebror springcykeln och han får ordentlig fart och håller balansen jättebra på den så jag tänkte faktiskt inte sätta dit några stödhjul på vanliga cykeln när han ska lära sig att cykla.
 
Springcyklar kan vara rätt dyra (nära i pris som en riktig cykel) men jag såg att Harald Nyborg säljer en för bara 199:-
Ni hittar den på nätet här
 

Sommarvärme och läsning

Maken spenderade eftermiddagen på verkstan´med att fixa bilen så vi andra roade oss på hemmaplan. Skönt med vattenlek i värmen. När lillskruttan hade somnat i sin säng så bytte vi snabbt om och hoppade i poolen. Vi hann väl vara i vattnet kanske 10 minuter sedan hörde jag på babyvakten att skruttis hade vaknat igen. Lite typiskt för vi har inte kunnat bada i poolen på kanske två veckor - vattnet blev grönt och äckligt efter många dagar med regn och blåst och det krävdes bottensugning, skurande och skräpfiskande för att inte tala om mängderna med klor, algmedel och annat som gick åt för att få den ren och fräsch igen. Men sånt är livet och de små fick återgå till vattenspridaren en stund till.
 
Jag bestämde mig för att tiden med liggdel i syskonvagnen är över för minstingen. Hon blir sju månader på måndag och även om hon fortfarande får plats och ligger bra i liggdelen så gillar hon numera att sitta upp och kolla in omvärlden när vi är ute. Så liggdelen plockades bort och sittdelen monterades på. Inte så lite trixande och fixande men nu är den på plats!
Lite vemodigt känns det - den första spädbarnstiden är för alltid förbi för vår lilla tjej :-/ Alla åldrar är mysiga såklart och det är underbart att få se dem utvecklas och bli större, men det går så fort och även om jag njuter för fullt varje dag så är också varje dag en dag som aldrig kommer åter. Förstår ni hur jag menar? Bitterljuvt.
Nästa gång liggdelen monteras på är det för att den ska bäddas till lillasyster eller lillebror. Jag vågar knappt tänka så långt fram.
Glad var lilltjejen över att få halvsitta när vi tog oss till biblioteket lite senare.
 
Vi går iväg och lånar böcker varje vecka. Lånekvittot sitter alltid på insidan av skafferidörren och innan vi går iväg så hjälper barnen till att kryssa av alla böcker som ska åka med i bokväskan. Barnen lånar oftast två böcker var åt gången för jag vill gärna hålla antalet på en rimlig nivå som går att överblicka :-) De två äldsta har egna lånekort och åker dit med kompisarna ibland också men de får själva hålla reda på sina låneböcker och det gör de med bravur.
Idag stod åttaåringen och nioåringen och valde i hyllorna medan de var lite bekymrade över alla böcker de vill hinna läsa och hur ska de hinna när biblioteket är fullt av spännande och roliga böcker? De har ju hela livet på sig :-D
Jag är glad att de tycker om att läsa! Jag var själv bokslukare som barn och det har suttit i hela livet även om läsandet går lite i perioder. Idag ringde förresten ledaren för bokcirkeln som jag ständigt är med i. Vi har valt en ny bok inför höstterminen och jag ser fram emot att läsa, diskutera och fika med resten av gänget igen.

Cykeltur


Antiklimax

Efter en orolig natt och en nervös morgon så anlände vi till sjukhuset i god tid för undersökning och provtagning. Först gjordes ett UL för att se var de kunde sticka i magen och läkaren var inte alls nöjd med vattenmängden och moderkakans placering som skulle försvåra provet. Jag hann bli rejält orolig (som om jag inte var det innan) och de beslöt att göra ett ordentligt ultraljud för att datera graviditeten mer exakt.
De kom fram till att jag nog inte är så långt gången som de hade trott och betydligt mindre än om man ska gå efter mensdatum. Beräknad födelse flyttades fram IGEN. Vi började på ett bf på 17 jan och idag kom de fram till att bebis nog kommer runt 1 februari! Om inte annat så hinner lillskruttan fylla 1 år i alla fall och slipper förmodligen att dela födelsedag med yngre syskonet :-) Värre blir det kanske för äldsten som är född 2 februari...
 
Hur som helst, jag ska tillbaka på måndag morgon och med en stor portion tur så har fostervattenmängden hunnit fyllas på så att det inte blir alldeles tomt hos bebis när de plockar ut det de ska och kanske, kanske har moderkakan flyttat på sig någon millimeter så att det inte blir fullt så stor risk att de sticker i den med ökad risk för missfall.
Skönt att slippa göra det där provet idag, men lite konstigt att åka hem utan att ha gjort det nu när vi varit så uppskruvade och väntat så länge på att få det överstökat.
Killarna börjar skolan igen på måndag och första skoldagen är en sån där kort dag. Nu blir det lite logistiktrixande för att få ihop det. Ett tag trodde jag att jag skulle få åka in till sjukhuset själv men så visade det sig att mina föräldrar kan rycka in (de åker till Spanien först dagen därpå) och ta de små samt vänta in de som kommer hem från skolan så att jag får maken med mig trots allt. Skönt!
 
Nu fick vi några extra dagar att njuta av sommarlovet iom att jag inte behöver vara vilande och det känns bra. Får se vad vi kan hitta på innan lovet är helt slut.
 
Förresten: När vi kom hem så ringde telefonen. Jag lämnade blodprov igår och någon läkare (inte min!) hade slängt ett öga på resultatet och kastat sig på luren. Värdena är kassa. Igen. Tur att någon reagerade snabbare den här gången och inte lät siffrorna bli liggandes några månader extra som de råkade göra senaste graviditeten. Jag ska byta dos redan idag.

Håll nu tummarna för oss

I morgon torsdag ska vi infinna oss på sjukhuset strax efter kl 08 för att göra fostervattensprov. Jag fasar för nålen som ska dra ut vatten från magen, men det är egentligen en bagatell i sammanhanget. Era tummar behöver jag för att bebis ska stanna kvar i magen efter provet och självklart för att vi om en vecka ska få positivt besked på att bebis är frisk och mår bra. Jag är livrädd att något ska gå fel! Så snälla, håll tummarna för oss nu.

Godingen


Barnvagnsdyna fixad

Det blev en AddBaby sittdyna i modellen Red Cars till slut, trots att måtten inte var helt toppen.
Överlägset billigast på AddBaby sittdynor är Pappaprylar.se (299kr)
Det visade sig att dynan är vikbar "sidledes" eller vad man ska kalla det och då gjorde det inte så mycket att dynan är bredare än ryggstödet (lite längre kunde dynan varit, men man kan inte få allt).
Det blev rätt coolt faktiskt.
Lilleman är mycket nöjd med bilmönstret!

Stor och liten

Jag vet att jag satte ner lillskruttan i gåstolen när jag skulle plocka ur diskmaskinen, men plötsligt var hon försvunnen. Gåstolen stod tom utanför storasysters rum, men ingen lillskrutta fanns i närheten! Jag vet ju att hon inte kan rymma från den helt själv men ändå hann jag bli orolig i några sekunder.
Äldsten satt inne på sitt rum och tittade på gamla avsnitt av Bert (som i Berts dagbok, om ni minns serien) på dvd och han ville väl ha sällskap.
Lillskruttan var mycket nöjd med det :-)
Han gillar sin lillasyster och hon älskar att sitta hos honom.

Tält

Sommarlovet går mot sitt slut men vädret ska vara hyfsat fint de sista dagarna så det gäller att passa på att fylla dem med sommaraktiviteter.
Här ute ska maken och tre av barnen sova i natt.
Jag är tveksam om dottern har tältat utomhus förut - vi tältar ju inomhus då och då men det är ju inte riktigt samma sak... Hon är mycket förväntansfull :-)
Övriga ville absolut inte vara med på bild (det kan ha något att göra med mängden gosedjur killarna hade dragit ut i tältet).
Nu återstår att se hur många av dem som stannar där ute hela natten eller om de kommer in sedan en efter en :-)

Nu är det klippt

Alla lillemans lockar försvann i ett nafs! Han behövde en klippning och som han svettas när han busar så tror jag det är rätt skönt för honom att slippa den där halvdecimetern som jag kapade av längderna.
En stilig gosse hittade jag minsann :-)
 
Dottern ville bara bli av med det som hängde i ögonen så hon fick en kort lugg. Jag har sagt att antingen så fick jag korta luggen eller också så måste hon vänja sig vid att ha hårspänne att fästa upp det med och då valde hon klippning.
 
Tolvåringen ville bara att jag skulle jämna till det lite vid öronen och det gjorde jag. Nästan lite för bra för när han reste sig mitt i alltihopa för att titta i spegeln så lyckades jag klippa ett litet jack i örat på honom :-(
Det var bara mindre än en mm stort, men som det blödde! Han var inte glad på mig när det började rinna ner på kinden på honom... Det var nog sista gången jag fick ta fram saxen för att fixa till hans kalufs och han deklarerade att hädanefter så får jag ordna med ordentligt frisörbesök. Jag förstår honom, men eftersom de ställen han kan tänka sig att gå till tar nära 500:- för en klippning (han räknas inte längre som barn när det gäller hårklippning) så hade det varit bättre om jag låtit bli att klippa honom i örat och därmed kunnat fortsätta göra finjusteringarna hemma i badrummet :-/
Vi har filmkväll ikväll han och jag nu så jag har lovat popcorn som lite kompensation.

Kväll med stora gänget

Med stora gänget menar jag inte hela gänget utan de av barnen som är i skolålder och som vi vid delade utflykter och liknande brukar benäma som de stora eller stora gänget :-)
(De tre yngsta blir därmed lilla gänget och det är en uppdelning som fungerar för det mesta men givetvis så blandar vi friskt ibland också när det är aktiviteter som passar alla åldrar men som inte hela familjen åker tillsammans på.)
Jag och de tre äldsta åkte in till stan och till stranden, samma strand som jag var med de yngre häromdagen. Eftersom vi hade makens släktingar på besök så föll det på mig att vara den vuxna som hängde med även denna gång och det är jag glad för.
 
Vi började med att spela green golf; nästan som minigolf fast ändå inte.
"Green Golf är en naturbana som utformats till stora delar av konstgräs. De naturliga hindren är gjorda som bunkrar, vattendrag och med väl tilltagna greener. Banorna är omgärdade av en stenläggning, strandnära växtlighet och mysig kvällsbelysning. Till skillnad från minigolf så spelar gruppen i Green Golf tillsammans, likt vanlig golf, så att alla hela tiden är delaktiga och ingen väntar in de andra. "
Jättekul hade vi och slutresultatet var otroligt jämnt. Jag och tolvåringen på delad förstaplats och åttaåringen och nioåringen på delad andraplats med bara ett slag mer än vinnarna!
 
Efteråt blev det lite lek på Piratlekplatsen och medan de sprang och jagade varandra så satt jag på en bänk och gjorde ingen nytta alls :-D
Vi klämde i oss varsin gigantisk kulglass och glassen ihop med molnen gjorde att det kändes rätt kyligt en stund. Men killarna ville ändå gå ner till stranden och kolla läget och de nya beachvolleybanorna. Vi tog med badkläderna ändå och när vi väl var där så var det rätt skönt i kvällssolen. Trots att klockan hade passerat 18 så var det varmt i vattnet och skönt i luften så då ville de ju bada i alla fall. Själv satt jag kvar på stranden och läste och njöt av solen.
Mina killar som vadar ut till en ö av stora stenblock. Danmarksfärjan i bakgrunden!
Vi stannade länge innan de till slut tröttnade och ville hem.
Väl hemma visade det sig att gästerna hade hämtat pizza så det var bara att hugga in som en fin avslutning.

Dåligt med uppdateringar

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Jag trodde att jag skulle göra fler inlägg nu när jag skulle kunna blogga från mobilen, men så blev det ju inte. Jag kan inte lägga in bilder från mobilen av någon anledning och eftersom jag har varit för lat för att dra igång datorn när jag kan göra allt annat från mobilen så har det blivit sämre med bloggandet än någonsin förr.
Jag håller på nu att skriva ihop de senaste två dagarnas bravader så snart nog får ni massor att läsa och titta på :-)
Jag delar upp det så det inte blir ett enda mastodontinlägg. Snart så! 

På stranden

 Igår tog jag de tre yngsta + nioåringen med mig till stranden.
Det var lite molnigt och blåsigt när vi körde hemifrån efter lunch och jag packade ner badkläderna som en chansning men trodde knappast att vi skulle få nytta av dem. Vi stannade på stora lekplatsen nån timme men sedan blev det riktigt soligt och fint så då ville barnen ner till sandstranden och vattnet. Det har ju inte blivit så mycket till strandbesök i år med det sommarväder vi haft så jag är glad att vi kom iväg och att även de yngre fick gräva sandslott och hoppa i vågorna lite. Ett par timmar senare var de trötta på vattenleken och vi gick tillbaka till lekplatsen.
Nioåringen är så himla omtänksam mot sina syskon och hjälper gärna till med allt från att skaka kläder och stuva packning till att passa minstingen och vagnen när de andra behövde hjälp på toaletten. Han är guld värd att ha med sig som hjälpreda och jobbar nog på att vinna titeln som världens bästa storebror. Småsyskonen älskar att leka med honom och just nu är han i en period då han leker lika bra med en tvååring som med en tolvåring. Det är svårt att tänka sig att han också kommer att bli tonåring med samma attityd som storebror redan lagt sig till med.
Det var ett trött gäng som kom hem till kvällsmat, med sand innanför kläderna och i fulla vagnen :-)
 
Maken som hade haft en snudd på ensam eftermiddag hemma i huset (för de stora killarna var ute med kompisar mest hela tiden) hade passat på att storstäda. Vi hade haft veckostädning hela familjen innan vi åkte iväg men sedan hade han slagit på stort och skurat alla golv, putsat skåpluckor och annat kul. Det behövdes alldeles säkert och det doftade rent och fräscht när vi kom hem.
 
På kvällen fick vi finfrämmat minsann! Svåger med sambo och deras lille pojke och så svärmor kom för att stanna några dagar. Deras lille är nu 5 veckor och i samma storlek som vår minsting var när hon kom. Så söt! Tänk att man kan vara så liten (och vad fort man glömmer det!). Vår 6-månaderstjej ser ut som en jättebebis jämfört med honom :-)
Tänk att vi ska ha ett så litet barn i huset igen, det är ju helt ofattbart.
 
 

Bok: Denna dödens kropp

Denna dödens kropp - Elizabeth George
En ung kvinnas kropp hittas knivhuggen på en av Londons ödsligaste kyrkogårdar. Mordet får kommissarie Thomas Lynley att ta sitt förnuft till fånga och återgå i tjänst efter sin långa och känslosamma bortavaro i samband med mordet på hustrun Helen. Lynleys återkomst till Scotland Yard är minst sagt efterlängtad. Missnöjet med den nya chefen på mordroteln, Isabelle Ardery, växer och utredningsarbetet har kört fast. Hennes hårdföra ledarstil går alla på nerverna utom Lynley, som ser sårbarheten under den tuffa ytan och känner en motvillig attraktion till henne. Spåret efter kyrkogårdsmordet leder Lynley, Havers och Nkata till New Forest, en nationalpark i Hampshire som ruvar på gruvliga hemligheter och lyder under egna lagar.
 
Det här är boken som följer på Ett stråk av rött som jag läste nyligen. Som vanligt fristående men gör sig bäst ihop med resten av serien i rätt följd.
Ännu en "sommardeckare" och valet föll på den här boken dels för att jag läste den andra  rätt nyligen och dels för att förra veckans bok var så mycket drama att hjärtat i den här hormonflödande kroppen knappt har återhämtat sig än ;-)
Med E. George som författare blir man aldrig besviken. Nu ser jag fram emot de 600-nånting sidorna som jag har kvar!
 
Det kanske kan ta ett litet tag för bokläsandet fick plötsligt konkurrens...
    
Skratta ni bara! Jag har precis hittat till dessa världar och de är ju beroendeframkallande om något.
Jag har insett att jag är helt värdelös på WF så ursäkta att jag inte utmanat er än. Det tog hårt att förlora mot maken de få gånger vi provspelat och det känns onödigt att spela när utgången är given på förhand :-/
 

Tillägg:
Boken är en ganska typisk Elizabeth George-deckare. I den här får man två olika berättelser från olika tidsperioder och så småningom länkas de samman. Den ena av dem påminner väldigt mycket om en verklig händelse som utspelades i England ungefär när jag fick mitt första barn där. Jag minns det tydligt för det var ett så oerhört grymt brott som skedde - två barn (8-10 år ungefär) som helt sonika plockade upp en tvååring som de tog med sig och sedan torterade på de mest fasansfulla sätt för rent nöjes skull. Jag kan knappt nämna ett exempel för jag mår fysiskt illa av bara tanken, men bla så slog de stora stenar i huvudet på honom för att se hur hjärnan ser ut allt medan han grät och ropade på mamma. Ja, ni förstår... Att läsa om ett liknande brott i den här boken var nästan för svårt och jag fick hoppa över långa stycken. Det verkar också som att författaren tog ställning ang rättsystemet i England och det blev lite "politiskt" som jag gärna hade sluppit.
Men boken är bra, spännande och läsvärd om man klarar av det känslomässiga. Jo, jag är otroligt blödig av mig när det gäller barn som far illa - påhittat eller ej!


Retro

Dottern i min gamla blus, den måste vara från 1980 ungefär!
De maskinbroderade blommorna är rätt söta men kragen/uringningen är jag inte helt överens med :-) Ett linne under hade kanske hjälpt upp det lite.
Den som spar han har (en hel låda med sin gamla barnkläder kvar).

En liten gnällis

Vi har en gnällig lillskrutta här. Hon ligger precis runt febergräns och är inte alls på humör för att sova. Eller ligga i babygymmet, springa i gåstolen eller rulla runt på lekfilten. Helst ska hon bäras hela tiden med sin lilla näsa tryckt mot mammas hals. Sur blir hon för att hon inte får dra i mitt halsband som blänker så fint.
Så här dags brukar hon sova i sin säng sedan länge men inte ikväll. Maken går en sväng runt kvarteret med henne i vagnen och jag hoppas att det får henne att komma till ro.
Kanske är det så att tänderna är på gång, det borde ju vara dags för det. Det är ingen annan i huset som är förkyld men man vet aldrig, någongång måste hon ju åka på något hon med.
Jag ställer in mig på en orolig natt men det gör absolut inget om det inte blir så :-)

Lönt

Om man tar sista tårtbiten kanske man kan ta ut tårtfatet också?!

3-årskalas

Lilleman (som inte alls är så liten längre, om han får säga det själv) har nu blivit 3 år. Han var ju en liten plutt alldeles nyss?!
Ska man vara petig så var han ännu inte född så här lite efter kl 22.30 på kvällen för tre år sedan. Den dagen han kom så gick till sängs efter 23 och hade då fortfarande inte den blekaste aning om att jag skulle bli mamma igen innan midnatt. En ambulanstur och några få minuter på sjukhuset och så var han ute men jag träffade honom inte förrän dagen därpå. En kort förlossningsberättelse hittar ni här och här (på min gamla blogg).
 
Det var verkligen en chansning om vi skulle kunna uppvakta honom på sängen som vi alltid gör med födelsedagsbarnen, han är nämligen uppe först av alla varje morgon och det finns en gräns för hur tidigt vi vill väcka hela huset en sommarlovsmorgon. Vi bestämde att om han kom upp före oss andra så skulle vi fira honom i soffan i stället, det går ju faktiskt bra det med även om vi gärna håller på traditionerna så gott det går. Nu blev det ändå så att minstingen hade en orolig morgon och somnade om tidigt, tidigt i min säng med resultatet att jag gav upp det här med att sova redan vid kvart över sex. Jag gick upp och plockade ihop det som skulle plockas ihop och så väcktes syskonen 06.30! Morgonstund har guld i mun heter det ju ;-)
Lilleman vaknade av vår vackra födelsedagssång och satte sig upp med ett stort leende. Äntligen var det hans tur att fylla år!
Presenterna visade sig vara inte bara uppskattade utan helt perfekta och det var många Åhhh! och Wow! efter hand som han rev av omslagspapper.
Man kan nästan se på fotot att de här barnen är syskon :-)
Brio tågbana/Musses Klubbhus: Han älskar Musses klubbhus och vi samlar tågbanedelar (de har mängder!) så jag blev väldigt glad när jag hittade den här uppsättningen nedsatt från 695:- till 299:-
 
Dagens mest uppskattade present: Fiskespö och fiskar! Det var ett sånt där plastigt, billigt set som jag slängde med när jag handlade men han hade knappt tid att klä på sig i morse för allt fiskande och han har återgått till det där hela dagen.
 
Mina föräldrar kom på tårtkalas och hade bla med sig fler tågbanedelar, pussel och en alldeles egen liten chokladkartong till honom :-) Det var ju så att farfar firade sin födelsedag hos oss i våras och fick en jättestor flott chokladkartong av oss då. Morgonen efter så steg lilleman upp tidigt och tog med sig den där kartongen till ett gömställe och åt upp varenda bit! Han har pratat om det ofta sedan dess: "Kommer du ihåg när farfar fyllde år och jag fick choklad?!" Fick och fick, det kan ju diskuteras (och han var rätt risig i magen efteråt), men choklad gillar han i alla fall.
Det blev en grodtårta som han önskat och som jag utlovat. Tusen tack för bilden Malin, jag visste att jag hade sett den någonstans på nätet och det sparade ju en massa jobb och letande nu när det visade sig vara din tårta jag tänkte på!
Här är vår variant:
Prinsesstårta i grodmodell, ögon och tunga i vit/färgad choklad, spindel dock enbart prydnad... Munnen blev större än vad jag tänkte mig, å andra sidan så räckte den utskurna biten till grodben också. Det blev inte som jag tänkt mig men det blir det så sällan tycker jag. Finns det något knep för att få det snyggt med färdiga marsipanlock?? Genom åren har jag provat att lägga på locken rumstempererade, extra kalla, lite ljumma...kavla extra innan osv osv. Men det blir aldrig särskilt bra. Till en grodtårta går det ju an men det hade varit värre om det tex var till någon som fyller 50 :-/
Min mamma tål inte mandel så hon fick en egen bakelse i stället.
 
Treåringen var helt slutkörd efter kvällsmaten och bad att få gå och lägga sig efter ett kort bad ihop med fiskar och fiskespö. Jag tror han var nöjd med sin dag.

Redo för nästa födelsedag

I morgon fyller lilleman 3 år! Han har väntat och väntat på sin födelsedag men eftersom han ännu saknar tidsperspektiv så blev han inte mer exalterad än vanligt vid läggdags då han frågade när han ska fylla år och jag svarade att det är i morgon.
Presenterna är inhandlade och inslagna, ballonger uppblåsta och girlangen hänger i taket. Den senare fick bli med prinsesstema eftersom jag efter mycket letande kom fram till att den andra vi hade nog blev kastad efter senaste kalaset, men jag tror inte han blir vare sig förvånad eller ledsen över glittriga prinsessor :-)
Sonen har önskat sig en "grodtårta". Jag har sett en bild på en grodliknande tårta vid något tillfälle och jag vill minnas att det var en vanlig grön prinsesstårta som fått grodansikte. Jag hoppas i alla fall att jag minns rätt för det är vad jag tänkte ge mig på att göra. Hur svårt kan det vara?! :-)
 
Idag har vi förresten dragit igång ett nytt projekt. Eller det är kanske ett gammalt projekt som vi kör repris på...
Vi har en stor friggebod på tomten och när vi flyttade hit för sju år sedan så blev det där lilla huset vårt allra första inredningsprojekt. Det kan förstås låta lite märkligt att man målar om och lägger energi på en sådan sak när man precis har köpt en stor villa, men vi hade all släkt boendes långt ifrån oss och en gäststuga blev räddningen när alla ville hälsa på. Sedan dess har mina föräldrar flyttat till vår del av landet, för att inte säga till vår lilla by, men gäststugan har inhyst många andra släktingar och vänner genom åren.
För nästan två år började min man jobba hemifrån och då gjordes det lilla huset om till kontor med gigantiskt skrivbord och väggarna täcktes av hyllor. Det var ett kontor under förra ägarens tid så det fungerade jättebra för honom att jobba därifrån och fasligt praktiskt för resten av familjen som kunde få ha honom nära och någorlunda tillgänglig för akutsituationer :-) För några månader sedan tog det slut i alla fall och sedan dess har det blivit någon slags avställnings/förvaringsplats för dynor till solstolar, prylar för poolskötsel och annat trist som vi ville slippa se. Samtidigt så har våra gäster varit hänvisade till att sova i lekrummet. Dit barnen går när de vaknar på morgonen... :-/
Idag tömde vi hela gäststugan på kontorsmaterial och de sista resterna av arbetsutrustning. Skrivbordet finns till försäljning på Blocket och så fort det monteras ner så ska två sängar och en gungstol in. Jag har redan varit uppe på vinden och hämtat ner speglar, tavlor, ljuslyktor och annat som ska göra det till ett hemtrevligt övernattningsrum igen. Sängkappor och överkast ligger i klädkammaren redo att plockas fram. Sedan kan folk komma och bo här utan att bli väckta av legobyggare och målarsugna barn före kl 07.
 
Vi har äntligen fått tag på en lagom stor cykel till femåringen. Hon har tappert trampat runt på sin 12" minicykel, med knäna farligt nära styret medan vi har jagat efter en större cykel. Så fort det har kommit ut en lagom stor tjejcykel på Blocket så har vi kastat oss på telefonen men de går ju åt som smör i solsken! Butikerna häromkring har haft slutsålt på barncyklar i evigheter (å andra sidan så har jag ratat de modeller som har kostat närmare 2000 kr för det tycker jag är för mycket pengar). Vi har en 20" i garaget men den kommer hon ju knappt upp på. Så ikväll när det kom ut en annons på en cykel i rätt storlek och vi faktiskt fick komma och köpa den på stört så var det en stor lättnad. Dottern gjorde stora ögon när maken kom hem med en lila cykel till henne! Hon hade egentligen badat och gjort sig i ordning för att lägga sig, men självklart fick hon dra på sig byxor och en tröja och ge sig ut på en provtur. Med lilla cykeln så fick hon ju trampa som en galning för att komma någonstans så det var nog lite av en chock för henne att det genast blev så hög fart med den här som har större hjul. Fram och tillbaka längs cykelbanan susade hon tills hon vinglade till och flög i backen. En halv minuts gråt och tandagnisslan och sedan var hon igång igen i samma fart.
Vi får väl ta oss en liten cykeltur under morgondagen så hon får kläm på hur hon ska hantera nya cykeln :-)
 
Ikväll var det filmkväll, först för barnen och sedan för oss vuxna. Barnen hade valt "Imagine that" och den verkade väl vara så där. Mest tolvåringen som uppskattade den tror jag för de yngre försvann ut i lekrummet i perioder under filmen.
Maken hade varit inne och lagt till filmer på min minneslista inne på Lovefilm (vi hyr obegränsat med filmer för 139kr/mån - det brukar bli ca 16 i månaden som kommer hem i brevlådan) och därför var jag inte alls beredd på att få hem en film med namnet Kick-Ass. Det är någon actionkomedi och Nicolas Cage är med så den är kanske inte helt värdelös, men planen var att jag skulle lägga mig tidigt så jag hoppade över den. Maken ser den just nu och jag sitter ju här vid datorn än, men men.... Dags att borsta tänderna och gå till sängs! Jag ska försöka att inte ligga i sängen och spela spel på mobilen halva natten bara, det är ju en större risk nu än med den gamla har jag märkt :-/
 

Uppgraderad

Som sist ut i landet misstänker jag så har jag nu bytt till en platt och knapplös mobil. Bättre kamera sägs det (jag har inte provat den än) och tydligen en massa roliga finesser man kan roa sig med. Jag är ju lite gammaldags av mig i den här frågan och är egentligen rätt nöjd med att kunna ringa, ta foton och skicka sms och mms. Men visst kommer det att underlätta att tex blogga från mobilen.
Snygg är den det måste jag erkänna. Maken har helt på eget bevåg köpt mobilskalet och en liten rosa diamant till den och jag är jättenöjd. Jag kunde inte ha valt bättre själv, men å andra sidan så känner han ju mig rätt bra vid det här laget :-)
 
 
 
Gamla skruttiga mobilen:
 
Jag vet inte ens vad det är för knapp som ramlade bort förra året och klistermärkena sitter där för att dölja de värsta skavankerna på baksidan.
 
Maken bara skakade på huvudet åt mig för att jag INTE satt och lekte med den nya mobilen hela kvällen igår. Lite saker har jag lagt in i alla fall och det resulterade att jag blev sittandes i en hel timme i morse med en omgång Mahjong. En gravidkalender som håller reda på vilken dag i graviditeten jag är på hittade jag och barnen uppskattar att se små videoklipp på hur det ser ut inne i min mage runt den här veckan.
Jag ser fram emot att prova Wordfeud som folk har talat om i evigheter redan, jag kan tänka mig att det passar mig rätt bra.
Ni andra som ligger ljusår före mig i teknikutvecklingen - vad behöver jag mer?

:-)


Sommarstugan

En halvdag i sommarstugan blev det. Vi har varit där på tok för sällan den här sommaren! Mest pga av logistikproblemet, att vi aldrig kan åka hela familjen. Måtte vi få ordning på min bil snart så vi har två bilar att tillgå igen.
Idag åkte jag dit med de två äldsta killarna, för att hämta hem stora dottern som åkte dit med mormor och morfar igår och stannade med dem över natten där.
Vi passade på att fiska krabbor i hamnen.
Det är inte djupt där vi håller till med krabborna, men man är ändå väldigt mycket på sin vakt för dottern är inte simkunnig än och det ju inte alltid man hamnar på rätt köl oavsett om man skulle falla från en brygga. Idag provade tjejen på att halka ner i vattnet, dock bara med fötterna. Hon skulle absolut gå på de hala stenarna som storebror gjorde och rätt som det var så sa det plask :-)
 
Med mig hem hade jag bara dottern för när det väl var dags att åka hem så ville killarna stanna över. Jag frågade dem om just det innan vi åkte hemifrån men då hade de knappt tid att åka med och de skulle absolut inte sova över. Efter som det var oplaneraat så hade vi inte med deras allergimediciner och det finns en risk för att mormor får sitta uppe i natt med barn som har kliande halsar och ögon. Jag hoppas det går bra för annars kommer jag inte att låta dem stanna över igen med mindre än att de är ordentligt preparerade innan.

Födelsedag

Idag var det dags för lite födelsedagsfirande och vem fyller år idag? Jo, det gör jag :-)
Jag försöker varje år med att vi ska hoppa över min dag för dels så är det så mycket firande nu ändå och dels så är det inte lika roligt att fylla år nu när man börja komma till åren. Men nej, här ska firas vare sig jag vill eller inte.
Hur mycket fyller jag i år då?
 
...nästan rätt faktiskt. Maken påstod att han inte kunde minnas exakt årtal mer än att det var någonstans mellan 25 och 30 och därför tog det säkra före det osäkra och köpte ett med 25 ;-)
Jag uppvaktades med lite presenter på morgonen: en ny elvisp, ett presentkort giltigt i alla butiker i köpcentrat, ett mobilskal och mobilsmycke som inte passar min telefon... det visade sig att maken har beställt en ny så jag ska få hans gamla, hahaha. Inte så illa - min antika knapptelefon har tappat en knapp och ett par är lösa, mobilkameran är urkass och det går inte att surfa på den. Kanske är dags att byta och nu ska jag ju få en sån där modern platt sak med appar och sånt. Tanten byter upp sig minsann!
 
Tolvåringen hade fixat egna presenter till sin mor. Han hade med morfars hjälp gjutit en stor spindel. Det är alltså en trädgårdsprydnad och nu står den ute vid dammen.
Han hade också gjort ett par coola örhängen till mig. Faktiskt riktigt fina på (om än speciella) och jag har haft dem på mig hela dagen.
Det är kugghjul från en klocka som fanns i mitt föräldrahem när jag var liten :-)
 
Mina föräldrar kom inom på förmiddagsfika för att gratulera. Dottern skulle absolut klä upp sig till tänderna med glammigaste kalasklänningen och rosetter i håret. Spelar ingen roll att ingen annan tänkte klä upp sig, är det kalas så är det (och kaffe och småkaka på förmiddagen räknas ju som kalas). Lillebror hängde med på noterna direkt och skulle vara kalasklädd han också. Jag erbjöd honom en fin sommarskjorta men det ratade han direkt. Han ville också ha kalasklänning! Ska syrran så ska han. Och why not?! Jag fick leta fram en kalasklänning i passande storlek och det var inte så svårt med tanke på hur många klänningar som hänger i klädkammaren i väntan på att lillskruttan ska kunna överta dem. Han fick syn på ett par glittriga skor i en av plastlådorna därinne också. Ok då.
 
Kalasklädd :-)
Han kände sig så fin och det kan man väl bjuda på en dag som denna. När mina föräldrar kom och han rusade ut och ropade Morfar så kan jag lova att min pappa blev lite ställd. Hade vi klippt femåringen kort? Var det ett grannbarn? Mormor kände igenom honom och tyckte han var fin.
 
Pappa hade snickrat ihop ett stort och fint nyckelskåp! Helt perfekt i storlek och färg, nu ska jag bara få ordning på hallen också så vi kan sätta upp det på väggen. Jag fick också ett presentkort på lite hantverkarhjälp (av pappa då) så kan jag bara få ihop en bra ritning på en hall som fungerar för ett hushåll på 9 pers så kan vi börja riva tapeter och göra om sen.
Min mamma hade gjort Lemon Curd till mig. Vi har provat att köpa Lemon Curd vid något tillfälle men det är inte alls samma sak som min mammas hemlagade. Det ska smaka sött, syrligt och smörigt! Burken kommer väl att vara ett dygn eller två om jag håller igen lite.
 
Jag försökte med att vi skulle skippa tårta idag speciellt som vi hade tryckt in ett fikapass på förmiddagen, men det gick absolut inte för sig. Maken köpte vispgrädde och färdiga tårtbottnar så det var väl bara att slänga ihop en tårta då. Tvååringen fick äran att hjälpa till. Till största delen bestod hans del i att hjälpa till att hålla elvispen (den nya, den är jättebra) och provsmaka fyllningarna. När jag skulle vispa grädden så tog jag fram sockerskålen och bad honom slänga i en sked med socker medan jag vispade. Han stoppar ner skeden i strösockret och... slänger ner skeden med socker i bunken. Klonk säger det när den passerar visparna! Han gjorde ju EXAKT som jag hade bett honom så man kan ju inte bli arg :-) Jag fiskade upp skeden från botten av bunken och så var det bra med det.
Medan sonen slickade vispar och bunkar så stod jag intill och dekorerade tårtan. Jag hann precis klart och konstaterade att grädden täckte tårtan med ungefär ingen marginal alls. Och så ställer killen ifrån sig en skål - mitt på tårtan! Skrapa, skrapa, fram med nöd-dekorationer...
 
Gräddtårta med choklad samt gräddkolamousse
Den smakade mer choklad än vad jag hade tänkt mig men den var helt ätlig och barnen var nöjda över att ha fått äta födelsedagstårta.
 
Nu får det vara nog med firande. Åtminstone tills på onsdag för då blir tvååringen hela 3 år! Det måste ju betyda att alla kvarvarande spår av tvåårstrots försvinner. Visst?!

Tosselilla

Det är snudd på tradition att åka till Tosselilla Sommarland någon gång runt min födelsedag. I år har vi bara en körbar bil och i den får vi inte plats i hela familjen så alla familjeutflykter kräver hyr-eller lånebil och därmed lång framförhållning. Något ville vi ju hitta på igår när det var vår bröllopsdag och eftersom vädret var fint och en extra bil faktiskt fanns att låna så drog vi iväg.
I sista minuten bestämdes att minstingen skulle få stanna hemma med mormor. Jag tycker inte om att åka iväg utan lillskruttan men mormor insisterade på att få ha henne över dagen och jag vet ju innerst inne att hon inte har någon som helst glädje av att vara förpassad till vagnen en hel dag heller så jag gav med mig. Syskonvagnen monterades raskt om till en packvagn. Ska man dra runt på ytterkläder, badkläder och mat för en heldag åt sju personer så är det bra med syskonvagn :-)
Urban Jungle med gigantisk shoppingkasse i stället för liggdel.
 
Efter ungefär en halvtimmes bilresa så hördes ett alltför välbekant ljud från baksätet. Tvååringen hade blivit åksjuk! Vi fick stanna ungefär var tjugonde minut och dra av kläder, torka av barn och bilstolen etc. När vi väl var framme så var det en blek kille som satt där i bara kallingarna med en spypåse i knät :-( Jag är glad att jag hade flera ombyten kläder liggandes i bilen för nödfallssituationer. Fint med handsprit i stora pumpflaskor vid entrén till Tosselilla, det uppskattades väldigt! Vi hann inte mer än in på sommarlandet så var tvååringen pigg och glad som en lärka igen och kastade sig utför rutschbanor, krängde glass och åkte snurrkaruseller för glatta livet!
 
I drygt sju timmar åkte vi karuseller, badade i vattenlandet, klappade djur, hoppade studsmatta, körde trampbåt etc. Det kändes konstigt att inte ha med lillskruttan, men bortsett från att vi saknade en familjemedlem så var det en helt fantastisk dag. Behöver jag säga att alla barn somnade så fort vi lämnade parkeringsplatsen?!
 
Kanske inte så man tänker sig ett 10-årsjubileum men samtidigt helt rätt. Äktenskapet är ett förbund mellan mig och min man - men samtidigt på sätt och vis en förankring av vår familj. Den familj vi drömde om och den familj vi blivit. Klart vi kan fira tilsammans allihopa!
Vi tittade igenom vår bröllopsbok i morse och gladdes åt alla fina hälsningar och all kärlek vi fick av nära och kära på dagen D.
Då: Två vuxna och ett litet barn som fick samma efternamn.
Nu: En lite större familj på två vuxna och snart 7 barn. Lika lyckliga idag som för 10 år sedan!
 

10-årig bröllopsdag

Igår var det precis 10 år sedan vi gifte oss <3
Vår utomhusvigsel fick flyttas inomhus pga regn, för visst regnade det just den dagen för första gången på tre veckor. Vi vigdes i stället på en glasveranda och allt var så där fint som det ska vara på ett bröllop. Trevliga gäster, god mat och bara roligt alltihop. Sent på kvällen drog vi igång världens fyrverkeri. Vi hade fått polistillstånd och lagt många pengar på kaskader av fyrverkerier i guldnyanser!
Ett fantastiskt minne även om jag idag kan jag tycka att vi gjorde en del konstiga val för att få det precis som vi ville ha det - tex så valde vi bort inhyrd fotograf, brudbuketten beställdes som festbukett och blev därmed åtskilliga hundralappar billigare och tårtan var en vanlig prinsesstårta i fem våningar ("ofärgad" vilket jag trodde betydde vit men den visade sig vara smutsgul). Men det var VÅRT bröllop och vår dag och det är ju precis så det ska vara.
 
Vi hade ingen digitalkamera på den tiden - den första fick vi i bröllopspresent faktiskt - så det här är från gamla hederliga papperskopior.
Herregud så unga vi var! :-)
 
Vi har ofta pratat om att vi skulle "gifta om oss", dvs förnya våra löften, efter 10 år om vi inte hade ångrat oss ;-) Nu blev det inte så till jubiléet, vi valde bebis och bebisplanering i år. Men det finns ju inget som hindrar att vi ställer till med bröllopsfest igen nästa år eller vilket år som helst :-)
 
Vi hade kommit överens om att inte fira igår, inga presenter eller så utan i stället försöka komma iväg ut och äta middag på tu man hand vid lämpligt tillfälle.
Trots det låg det ett fint kort och en present till mig i köket när jag kom ut för att blanda välling på morgonen.
 
Smycket som jag har önskat mig! :-D
Så småningom kommer motivet (fast med rätt antal löv och lite justering av texten) att bli en tatuering tänkte jag. Om jag törs. Jag har ju iofs fyra småtatueringar redan som ett minne av ungdomstiden och är egentligen inte alls mycket för tatueringar längre...men vill ändå gärna ha en som verkligen betyder något.
 
Mina föräldrar kom med ett kuvert till oss. Presentkort på barnvakt minsann - hårdvaluta för småbarnsföräldrar! En peng till tex restaurangbesök också och det passar ju perfekt. Nu ska vi bara ta oss i kragen och komma iväg någon kväll.
 
Hur firar man då sin 10-åriga bröllopsdag? En natt på hotell? En andra smekmånad kanske?
Nix, vi valde något helt annat! Seperat inlägg kommer sedan för nu ska vi strax få gäster här.
 
 
 

En fantastisk dag!

Nu är det en sådan där vecka då det är gränslöst mycket firande och det här året har vi dessutom extra mycket att fira.
Jag har haft en perfekt dag! En sådan där dag som man kan se tillbaka på hela året och minnas som alldeles speciellt glad och lycklig <3
Jag har varit uppe sedan ottan och är så trött så jag kan knappt stå på benen. Jag återkommer i morgon!
Se det som någon slags cliffhanger - come back tomorrow for the full story :-D

Nödvändiga ting

Maken kommenterar då och då att min handväska/skötväska är så tung. Jag rensade den från gamla kvitton idag och passade då på att inventera innehållet. Nog ser det här ut att vara precis det man behöver ha med sig - och varken mer eller mindre! ;-)
 
 
Jag släpar inte alltid runt på en bok så den kan man nästan räkna bort helt. Det är bara det att då och då (som idag) så kör jag ut till köpcentrat, dricker en stor Chai Latte och läser några kapitel i en bok. Det är min egen tid att ladda batterierna och bara rå mig själv en timme och det är guld värt.
Nycklar, plånbok, mobil - så klart! Blöjor och extrakläder till minstingen samt strumpor till några till; inga konstigheter. Babyleksaker, extrabatterier till åttaåringens spelmojäng och en necessär med färgpennor - mycket bra när man hamnar i en situation med rastlösa barn. En röd miniväska full med plåster i olika mönster, absolut nödvändigt att ha med sig då de utan tvekan botar allt från myggbett till stukade fingrar. Smink till mig är bra för jag vill inte gärna skrämma folk när jag går ut, men av någon anledning låg där 4 läppstift/läppglans i nästan samma nyans (och då använder jag det långt ifrån dagligen och känner mig varken naken eller exposed, eller hur det nu var Mrs Montazami beskrev det, utan läppstift). Ok, några läppstift kan jag väl avvara från handväskan då! En plastburk som innehåller halva smörgåsrån för att distrahera bebis tills maten är serverad om det är akutläge. Lite annat smått och gott som man behöver ha med sig när man lämnar huset.
När jag packade ner allt igen så upptäckte jag att jag glömt tömma ett fack i väskan och där fann jag följande; en burk med babygrötpulver lagom till en portion, ett läppstift (!), våtservetter för kladdiga barnfingrar och ett måttband. Tillbaka med det också, minus läppstiftet.
 
Och så påstår män att vi kvinnor har en massa onödiga saker i handväskan?! Bah!

Veckans bok: Hotellet i hörnet mellan bitter och ljuv

Jo, jag vet att jag varken följer kalenderveckor eller sjudagarsperioder (förra boken tog mig dessutom nära två veckor att läsa, men det kan väl vara ok ändå när det är 700 sidor och man har annat att göra också) - ni får försöka blunda för det faktiska felet och förlåta mig.
Just nu läser jag denna:
 
Hotellet i hörnet av bitter och ljuv - Jamie Ford
Seattle, 1986: Henry Lee ansluter sig till en folkmassa utanför Hotel Panama, som en gång var en portal till den japanska stadsdelen. Hotellet har varit stängt i årtionden, men den nya ägaren har gjort ett otroligt fynd i hotellets källare - tillhörigheter från japanska familjer, som blivit kvarlämnade då familjerna samlades ihop och skickades till interneringsläger efter angreppet på Pearl Harbor 1941.
Åsynen av de efterlämnade föremålen tar Henry tillbaka till barndomen i 1940-talets Chinatown, under kulmen av andra världskriget. Han växer upp i en värld av förvirring och spänning. Fadern är besatt av kriget i Kina och uppfostrar Henry som en amerikan. På den exklusiva skolan han sätts i, omgiven av vita barn som ignorerar honom, möter han den unga, kvinnliga studenten Keiko Okabe. Mitt i kaoset av utegångsförbud, mörkläggning och FBI-razzior utvecklar Henry och Keiko ett starkt vänskapsband och en oskyldig kärlek som överskrider förfädernas uråldriga fördomar. Efter att Keiko och hennes familj förts bort till interneringslägren lämnas hon och Henry endast med förhoppningen om att kriget kommer att ta slut, och att deras löfte till varandra kommer att kunna hållas.

Boken är bra men kanske inte "den bästa du kommer att läsa i år" som någon tidning påpekar i förväg på omslaget.
Jag tror absolut att man lär sig något av varje bok man läser och här får man lite historiakunskap på köpet.
 

Tillägg:
Boken skildrar historia och rasism under en tidsperiod som inte ligger så långt bakåt i tiden. Jag har aldrig tidigare funderat över (än mindre förstått) japanernas villkor i USA, hur de blev behandlade och den politiska situationen. Lägg till en hel del drama - en kärlekshistoria som verkligen berör läsaren. Helt klart läsvärd!

 

Loppisfynd

Lillskruttan gillar sin nya lekmatta med Mumin på!
Egentligen är det underdelen till ett babygym men ett sådant har hon redan i sin lekhage så det stör mig inte det minsta att bågarna fattas. Efter en omgång i tvättmaskinen är den fin, fräsch och ser ut som ny. En helt ok investering för 35 kr :-)

Geocaching - Skattjakt!

Väckarklockan ringde tidigt i morse eftersom vi hade planerat att åka på skattjakt med morfar. Det var de två äldsta barnen (nioåringen orkade hänga med trots gårdagens incident), jag OCH maken (!!) samt min pappa som var skattjaktsledare :-) Mormor var barnvakt för de fyra minsta under tiden.
Utrustade med papper, penna, miniräknare och naturligtvis en GPS så parkerade vi bilen vid en skog och gav oss ut på äventyr.
 
Jag gör det enkelt för mig och kopierar delar av förklaringen till alltsammans som finns på geocaching.se:
Vad är geocaching?
Geocaching är en sysselsättning som passar för alla som äger en bärbar GPS-enhet. Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt. Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna som viktigaste innehåll. Så nogranna koordinaterna som möjligt till gömman publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar, på en webbplats på Internet. Intresserade kan sedan leta upp gömman, geocachen, och anteckna sig i loggboken.
Geocaching är ett sammansatt amerikanskt ord som består av GEO från det grekiska geo som betyder jord, mark och CACHING från det engelska ordet cache som betyder gömställe. Uttrycket används också inom datavärlden för att beskriva att datorn tillfälligt gömmer undan något. En svensk direkt-översättning av geocaching är svår, men ett uttryck som beskriver företeelsen kan vara "Skattjakt-med-GPS".
 
Min pappa började med geocaching för några år sedan som en lite udda aktivitet att sysselsätta sig med som pensionär. Han och min mamma har letat upp mängder av skatter under de här åren och allt som oftast så hänger ett eller två av barnen med. För det är ju spännande för barn också att leta efter en "skatt"! Ibland är det riktiga skatter där man kan byta till sig en liten pryl, ibland ska man lösa uppgifter och ibland ska man bara fylla i en liten bok som markering att man hittat gömman. Gömman kan vara en holk (kolla in "holken" vi hittade idag: tema hemkunskap - det stod en plåt med bullar i ugnen...), en plastlåda, ett väl dolt rör etc etc Jag har varit med kanske fem gånger förut och jag tänker alltid att vi borde skaffa oss en egen GPS och dra iväg oftare som familjeutflykt. En nördsport, eller hur - fast lite coolare än trainspotting och mer åt Indiana Jones :-D
 
Dagens skattjakt var en ordentlig temarunda och definitivt en av de roligaste, klurigaste och mest spännande jag varit med på. Vi tog bara hälften av gömmorna idag och vi ska ta de resterande ca 10 en annan dag. Då ska jag vara bättre förberedd med bra skor. Jag stod i hallen i morse och funderade på om jag skulle ta grova kängor, promenadskor eller gummistövlar men resonerade som så att om morfar kunde gå i sandaler så kunde jag ta mina ballerinaskor... Fel, fel och fel! Längs vägen var det snårig terräng, hoppa på stenar över bäckar, klättra lite etc etc och vi var flera som var lätt fuktiga om fötterna när det var dags att ge sig hemåt.
 
Om ni håller på med det här redan och bor i Skåne eller planerar att resa hitåt så säg till så kan jag tala om vad just den här gömman har för namn. Väl värd att leta efter!
 
 

Småkakor och hack i huvet

Ja, det är ju det här med rubriksättning... :-/
I förmiddags tog jag med ett gäng på långpromenad hem till mormor och morfar. Alla ville stanna där och leka ett tag så det var bara jag och minstingen i vagnen som ensamma tog oss hemåt för att äta lunch.
På eftermiddagen så passade jag på att baka lite eftersom jag för några timmar bara hade tre barn i huset. Kolakakor, Makalösa och lite Tigermuffins fick det bli.
Bra att ha i frysen (i fall man får oväntat besök) och dessutom har vi en utflykt planerad till onsdagen och då ska vi ha fikakorg med.
 
När jag var klar så skulle maken precis gå iväg med två barn till lekplatsen, de hade packat sandleksaker och var på väg ut genom grinden när nioåringen kom hem ledd av två kompisar. Maken ropade in att vi hade ett skadat barn på väg in och kunde jag kika på honom?
Jag tänkte ta fram plåsterasken som vanligt; någon gång varje dag så är det minst ett barn som har cyklat omkull, ramlat och skrapat ett knä, rivit sig eller fått ett myggbett (plåster funkar ju till allt liksom). Så kom sonen in och vände på huvudet och minsann var han inte blodig över hela bakhuvudet :-( Tala om att man fick hjärtsnörp ett ögonblick!
Jag hejdade maken därute så jag kunde kolla hur det var ställt.
Jag frågade förstås vad som hade hänt: Han hade gungat hemma hos bästisen och beskrev det som att det kändes som att han plötsligt blev sparkad i huvudet. Förvånad hade han tittat efter kompisen som stod en bit bort och då hade han insett att han hade gungat in i ett träd. Det gjorde ont i huvudet och han blev ledsen och illamående så han hade stått och vilat mot det där trädet en stund, tills han rörde vid huvudet och såg att handen blev blodig.
Det såg inte ut att vara något stort jack men tillräckligt djupt och glipande för att jag skulle ringa vårdcentralen för lite råd. De bad mig komma in på en gång för säkerhets skull. Jag hade inte ens tittat på klockan innan jag ringde men förstod att det var till att skynda sig då det närmade sig stängningsdags. Man slipper ju helst att köra tre mil för att sitta i timmevis på en akutmottagning bland hostande människor om det finns en chans att slippa. Vi slängde oss i bilen och kom in till VC med tjugo minuter till godo och blev av receptionisten ombedda att sätta oss i väntrummet. En sköterska kom för att ta oss till ett undersökningsrum, men så fort sonen tog två steg framför henne så hon fick en skymt av hans huvud så ropade hon på assistans. Det var inte så farligt med det även om det blödde förbaskat mycket, men de fick klistra ihop jacket och dra ihop det med några sårstrips.
Han mådde lite bättre när vi kom hem och den värsta chocken hade lagt sig.
 
Småsyskonen stod och stampade för de ville ju komma iväg till lekplatsen, men vid det laget hade några mörka moln dragit in så vi bestämde att det fick bli vid något annat tillfälle. Strax därpå så vräkte regnet ner igen och nån kvart senare så lyste himlen upp gång på gång av blixtar medan huset skakade av åskknallarna. Dags att åter igen dra ur alla sladdar. Vi har lärt oss efter flera somrar med elprylar som dött under ovädret och jag är trött på att köpa nytt bara för att man inte orkat lyfta på ändan och dra ur kontakterna.
Barnen var genast med på noterna och hämtade fram spel att sysselsätta oss med.
En omgång med Pettsons Uppfinningsspel så var ovädret över och solen sken igen som om ingenting hade hänt.
Vi hade filmkväll och kvällens barnfilm blev Mästerkatten
Helt ok enligt mig, men jag tycker helt klart att Shrek-filmerna är betydligt bättre. Barnen gillar den men det är ingen film som de känner att vi behöver köpa så även om det är en sevärd familjefilm så är det ingen tiopoängare.
Nioåringen fick en värktablett innan sänggåendet samt kompress och bandage om huvudet enligt doktorns ordination för att inte trycka alltför mycket mot såret under natten. Han är ordentligt öm och det är ju inte så konstigt. När vi satt och tittade på filmen började det plötsligt rinna lite igen men jag hoppas på att han bara råkat luta sig mot soffan och att det ändå kan läka fint. Jag har försökt badda ur det värsta röda ur håret men resten får vi nog låta vara så länge. Han får inte blöta bakhuvudet på några dygn framöver så det är kanske tur att vädret ändå inte inbjuder till bad.
 
Kvällens vuxenfilm blev Dreamhouse
Både jag och maken tyckte den var bra! Jag har aldrig hört talas om filmen förut och valde den enbart för att Daniel Craig är med i den. Inte för att jag tycker han är extra bra skådespelare på något sätt, men efter att ha hyrt en hel rad med B-rysare så valde jag det säkra före det osäkra och tog en film där jag kände igen namnet på minst en skådespelare.
 
 

RSS 2.0